Helt rätt av Lena Mellin - inga trälar i ledande ställning!

Lena Mellin spottar ur sig en syrlig krönika om hur svensk politik urartat till partiernas ständigt passande på varandra (AB).

Hon lägger dock slutknorren för tidigt i texten när hon emotser söndagskvällens partiledardebatt som en "fartig tillställning med oneliners som får oss att skratta". (Jag läste fel! Såg "fattig tillställning...som får oss att skratta". Därav följande tankegångar.)

Svensk politik tömdes på visioner långt tidigare, och Svenskt Näringslivs hånkampanj mot det "olönsamma" högskoleämnet filosofi 2011 var knappast startskottet utan mer ett uttryck för vilken demoni som nu var möjlig att torgföra i det här landet.

Att därför peka på Saturnus rådande strypning av all "kungavärdighet" via konflikten mellan Skorpionen och Lejonet ger alltså inte roten till det svenska problemet. Men när Lena Mellin, makthavare om någon i landets största tidning skriver som hon gör, då måste bloggen påpeka hur väl hennes sågning matchar den "spådom" Sideriska släppte sommaren 2015 om en stundande tid av horribel ynkedom bland de som satts att leda landet...

Jag gillar speciellt hennes torra konstaterande att politikern förfallit till ointressant administratörskap (hon är inte den första som säger detta) eftersom astrologin just placerar rutinmässig administration under den kväsande Saturnus och visioner och stort nytänkande under den komplementära motsatsen Jupiter. 

Mellin nämner speciellt Göran Perssons vision om att bygga en ny svensk stad helt i trä, och eftersom han råkar vara en av få politiker där födelseklockslaget är känt, kan man nickande konstatera att det just är jupiteriska Skytten som stiger i öster vid hans födelse i Katrineholm, händelsevis också den här bloggarens födelsestad, även om visionens Skytt i detta fall snarare sjunker i väster! Ja, astrologin bjuder på många möjligheter för den som vill skriva in sig i historien eller åtminstone få ett verktyg för att förstå sin plats i skeendet.

Och Mellin låter tuffare i den här krönikan än på länge, ungefär lika modig som Stefan Löfven som, den arma populist han är, efter den senaste naziskandalen förklarade att "SD kan lägga ner som parti". Snacka om att sparka in öppna dörrar eller säga det självklara! 

Så länge svensk politik har folk av den här kalibern kommer landet alltmer att falla i de giriga onda människornas händer tills politiker till sist bara är administrativa verkställare av den giriga marknadens önskemål. Lena Mellin säger det inte, men bloggen har på sistone upprepat den gamla svenska progglåten flera gånger: staten och kapitalet sitter i samma båt. Det är därför visionerna lyser så med sin frånvaro inom svensk politik. 

Sveriges alla visionärer har blivit korrumperade och sökt sig till de mest inkomstbringande grenarna av näringslivet. De är alla datafascister och tjänar Kontrollsamhället med sina nya påfund. Läste i brittisk media att dejtingappen Tinder nu ska börja ta betalt så att rika men ointressanta kärlekssökande kan köpa sig LÄNGRE exponeringstid inför den korkade och slöbläddrande menigheten och därigenom potentiellt öka sina chanser att hitta någon i all sin andefattiga men finansiellt bemedlade tarvlighet.

Så ser Löfvens "innovationer" ut från en västcivilisation som nu officiellt är på väg att gå helt åt helvete! IT-skit eller svensk krigsmateriel, pest eller kolera. Då har en civilisation verkligen spelat ut sin roll inför de Seende och Levande. Skrattspeglar funkar inte på svensken som ju nästan helt saknar humor, så jag antar att loppet är kört. Bara tystnad återstår på de flesta av Titanics däck medan kolossen seglar ytterligare en liten sträcka...

*****

Tredje världens första superidol Bob Marleys ord på dödsbädden skulle kunna avfärdas som en truism. Men uppenbarligen har de "1 procenten" inte ens nått den elementära insikten... Mer specifikt hade Eric "Monty" Morris sjungit in en "Money Can't Buy Life" redan i 60-talets början, då den jamaicanska ska-musiken utkristalliserade sig ur amerikansk boogie-woogie. 

För det pekuniära Jamaicas nationalhoroskop, se detta gamla inlägg - det är som att transformera Fredrik Reinfeldt till en nation, latent våldsam, självisk och fylld av tjuveri! Spillrorna av lång brittisk kolonialism...

Jungfru som ascendenttecken gör potentiellt den sociala
sammanhållningens Vattumannen till "fienden"
eller "olyckan" (6e huset) och så i detta nationalhoroskop.

Den utsökta soul-reggaesångaren Pat Kelly formulerade det jamaicanska folkets perspektiv så väl 1978 sjöng in låten "No Love" och förklarade att en jämförelse mellan djuren och jamaicanerna inte utföll till folkets fördel. Djuren visade mycket mer solidaritet och sammanhållning än det här landet, vars Jungfruascendent bara jagar den egna plånbokens soliditet på bekostnad av sammanhållningen. "For we have no love at all..." (Här är originalet med rapparen Jah Stitch som bonus eller varför inte en liveupptagning av långt senare datum.)

Det är viktigt att minnas att en så framträdande planet som kärlekens Venus i öster obönhörligt avslöjar sin karaktärslöshet om den inte fungerar som tänkt, på sin idealiska och andliga nivå. I Jamaicas nationalhoroskop (precis som i horoskopet för PR-bluffen "Nya moderaterna") är Venus "fallen" i det individfixerade Jungfruns tecken och ägs av en "wheeling and dealing" Merkurius i näriga Kräftan. Två faktorer som knäcker Venus vilja att knyta an till andra! För jamaicanen handlar allt om att fixa sig lite pengar och likheten med Fredrik Reinfeldts skrämmande andefattiga horoskop är uppenbar. Den Vegetativa Själen som 11e hus-ideal? Kom igen! Livet består inte av bröd och vatten allena, eller borde inte bli så reducerat. Se bara på zodiakens idébredd, på alla de infallsvinklar en god civilisation skulle kunna ha!

Om en politiker vinner val på plånboksfrågor har överheten fullständigt misslyckats i den viktigaste uppgiften av dem alla: att skänka folket en smak för filosofin, för glädjen att sätta sig in i och bli kunnig i viktiga och stora frågor! Reinfeldts åtta år var således också detta ett symptom på sjukheten i det svenska samhället, på hur små människorna här har tillåtit sig att bli...

Närighetsminister Damberg har också ett horoskop plågsamt likt det post-koloniala haveri som Jamaica urartade till... Mellin har så rätt att fråga sig var de visionära politikerna är och varför det är så mycket lortbruna administratörer vart man än vänder blicken... 

(Admins ska ha all heder för sitt oundgängliga arbete, men poängen här är, "var man på sin plats"!)

Horoskop för framtida inbördeskrig?

Franska astrotheme har många världsliga horoskop på staters grundande med födelsetider - men tyvärr inga noteringar om källorna till dessa klockslag.

I fallet Jamaicas självständighet från britterna 1962 accepterar jag morgontiden som given - den ger intressanta ledtrådar!

När polisen nu tar krafttag mot den organiserade brottsligheten på Jamaica och våldet och dödsskjutningarna tilltar, funderar jag om det är ett inbördeskrig under uppsegling. Landet har alltid varit så fattigt (se horoskopet!) att man undrar om obildat folk kan ta parti med regeringen efter att ha haft sin solidaritet med lokala "dons" som Dudus som figurerar i tidningarna nu.

Jag formligen älskade reggae under de där åren Bob Marley slog igenom i väst och Sverige blev ett reggaeparadis varje sommar på Gröna Lund i Stockholm. Jag undersökte de miserabla förhållandena i tredje världen och skrev skoluppsatser som kritiserade The Man - USA och CIA för deras hänsynslösa strategier att hålla de fattiga länderna kvar i fattigdom för att få billiga importvaror. Från Jamaica gällde bauxit - råmaterialet till aluminium.

Jag minns skriverierna - liknande dem just nu - kring det våldsamma valet 1976. Det var då "okända" attentatsmän den 3 december försökte skjuta ihjäl Bob Marley från en svart limousin - kanske för att Bobban redan pekat ut dem tidigare i en textrad på albumet Rastaman Vibration: "Rasta don't work for no C.I.A.".

"He who fights and ran [sic] away, lives to fight another day", sjöng Marley ur brittisk exil på sin nästa platta, Exodus ("uttåget" ur det som för honom verkade ha blivit ett fångenskapens Jamaica).

Valet sent det här året gav socialdemokratiska PNP (People's National Party) en andra mandatperiod (de vann 1972 efter att ha värvat Jamaicas populäraste reggaesångare, bl.a. lokala superstjärnan Delroy Wilson - Better Must Come! - för att påverka den enkla folkmassan att välja socialismen).

Men innan segern var i hamn hade utländskt kapital flytt landet. The Meditations maniska - och fantastiska! - Lee Perry-produktion Running from Jamaica beskriver den neurotiska stämningen inför valet. "Pick your place!" uppmanar de mesarna som hade gröna USA-dollar närmast hjärtat.

Här fick texten ligga ett dygn, varunder jag hittade en annan blogg som redan gjort en kunnig summering av öns politiska urartning sedan självständigheten: bloggen Svensson och inlägget Jamaica och kokainet. Jag kommer att referera till någon enstaka detalj därifrån i följande diskussion av nationalhoroskopet.

Vi återgår till astrologin. Varför är nu en Jungfruascendent (kombinerad med Månen) för Jamaica så intressant?

Jo, för att jag efter "Stora skurktestet" känner mig någotsånär bekväm med att åberopa statistiskt signifikanta rön om en lätt kriminell disposition hos sinnelagets planet Jungfrun då den passerar den fingerfärdiga, merkuriala Jungfruns tecken.

Kan Merkurius som tjuven som alltid sätter sitt egenintresse i första rummet bättre illustreras än via skivomslaget till en annan Lee Perry-produktion, den megasäljande Police & Thieves från 1976 av Junior Murvin?

Singeln låg etta en hel sommar på Englands reggaelistor och albumet som följde gjorde väl i från sig också. I texten lamenterar Murvin den totala korruptionen på gatorna och illustratören hittade ett fyndigt sätt att beskriva saken.

En ond cirkel av ficktjuvar!

Poängen jag söker är den som genast antagoniserar en stor grupp läsare (om de missat att individen - jiva-atman - inte är identisk med sitt horoskop), nämligen den halva som tungt sorterar under den negativa polariteten eller Vatten- och Jordelementen.

Dessa två element tillsammans kan beskrivas som det allra mest prosaiska vardagstänkandet som bara kretsar kring kroppsligt välmående i denna världen. Det finns inte en anstymmelse till heroism eller offervilja i Naturens själviska system. (Enstaka och rörande artiklar om hundar som offrar sig för sina ägare eller valpar och liknande tycks inte kunna ändra den här mytiska bilden.)

Och Jamaica är precis som Franska revolutionshoroskopet - som är startskottet för Europas väg in i materialism och oandlighet (som typiskt nog kallats "Upplysning" fast det är precis tvärtom) - en sorglig studie i enbart "gyttja" (Vatten och Jord). Landets horoskop beskriver en total bindning till enbart vardagens små bekymmer.

Jordbruk sorterar under Jungfruns tecken och - naturligtvis - romarnas agrara Saturnus, skördemannen, och före 80-talets krafttag mot de jamaicanska böndernas omfattande marijuanaodlingar var ganja en inofficiell men viktig källa till den hett eftertraktade USA-dollar. Bloggen Svensson beskriver hur allt det här ändrades, men det var efter att jag slutat digga reggae och den tragiska fortsättningen på Jamaicas historia var delvis ny för mig.

Hur sammanhänger det här med horoskopet? Jo, som syntes av Danmarks nationalhoroskop, har vi ett tydligt jordbrukarland med så mycket och viktiga placeringar i Jord och Vatten. Med ett Jordtecken på ascendenten blir automatiskt de andra två dharma-husen (5 och 9) också jordiska.

Dharma är det du måste göra för att vara din innersta natur trogen, för att aktualisera den i detta liv. Jordascendenten säger att Jamaicas öde är att vara låst och söka förverkliga landet ur en strikt materialistisk aspekt.

Så sant! År 1962 är det här ett fattigt u-land, en gammal brittisk koloni (ursprungligen spansk) och med ett tunt övre skikt av brittifierad inhemsk befolkning. Redan namnet på en av landets stora dagstidningar stinker brittisk engelska, "The Daily Gleaner" - "glean", glänta, glana, kika, flukta - är sannerligen inte amerikansk engelska!

Vi kan skippa finliret. Det här är från första dag en kriminell nation. Mars i Oxen i 9e huset rimmar inte särskilt väl med husets egna innebörder: universitetsutbildning, religion, filosofi och högre medvetande - metalogisk ren intelligens. (Materialisten vägrar ens acceptera intuition, så vad skulle de säga om koncentrerad, självsubsistent intelligens?)

Tvärtom är illgärningsmannen Mars i pengarna och de basala naturtillgångarnas tecken i nionde som att ge fingret åt varje högre strävan! Det här horoskopet är på den punkten föga mer utvecklat den svenska nationalsjälen där Månen i Väduren baseras på samma Mars-Oxe och som nu, jämmer och elände - ligger i det åttonde dödshuset för borttynande (japp, svenskheten är ödesbunden att utplånas från jordens yta eftersom den är så passiv och ovillig till reform).

Om något verkar jamaicanernas nionde hus idolisera gatuligister eller "rude boys" som det högsta uppnåeliga! Det här måste, föreställer jag mig, vara någon slags primitiv och outvecklad dyrkan av dem av det egna folket som stått upp mot "The Man" - dvs de gamla slavägarna. "If I don't get my desire, then I set the plantations on fire", sjöng Gregory Isaacs i Slave Master på 1970-talet. Hans nasala desperation i framförandet fick mig att nästan ana något av den felbehandlade slavens situation i alla tider.

Elfte huset för ideal talar också sitt tydliga språk, här haussas det smalt provinsiella (Kräftan) upp och betraktas som det högsta (Solen) mönstret. Den här kvarters- eller klanmentaliteten (posses!) rimmar också med den extrema rasismen (hatet mot vita) - vilket förstås har sina historiska orsaker...

Patriarken, kolonialisten eller slavägaren Stenbocken och hans förhållande till det lilla och maktlösa folket i Kräftans tecken är den kanske viktigaste aspekten av Jamaicas nationalhoroskop, och bekräftar fullt ut tidningarnas skriverier om "Dudus" en stark lokal "Robin Hood"-ledare i ett av huvudstadens många fattiga distrikt.

Se hur alla dessa fruktansvärt enkla och socialrealistiska aspekter totaldominerar Jamaicas horoskop: husbonden Saturnus, plantageägare och skördemanen och under honom det enkla och oviktiga folket - Solen i Kräftans tecken.

Detta folk fokuseras genom Solens disponent Månen (de vanliga massorna) intar horoskopets mest framskjutna position - det första huset för nationens själva kropp. Massorna och deras arbete på fälten (Jungfrun) underordnade en överherre av saturnisk (segregerande) typ.

Visst, det stinker fortfarande kolonialism av horoskopet. Man skulle kunna säga att det är ett misslyckat nationalhoroskop - det saknar goda omen om något nytt och bättre jämfört med situationen före 1962.

Men ett horoskop ljuger inte. Detta är vad som måste vara på det stället på jorden i den tiden... Jamaicas dharma är att förverkliga sitt slaveri under materialistiska tankemönster, för innan man tagit sig genom de drömmarna kan man inte gå vidare och förverkliga själens högre bestämmelse.

Efter att högern introducerat nyliberala tankar, berättar bloggen Svensson, blev Jamaica ett transitland för kokainexporten från Latinamerika. Jungfruascendenten (och Merkurius) på nytt - hantlangarens och knarkkurirens tecken! Jungfruascendenten är inte bra här, för Merkurius själv är kopplad till inte mindre än fyra (!) "naturliga illgärningsmän", dels den brännande Solen och ena noden i samma tecken, och dels från den andra noden samt "slavdrivaren" Saturnus via opposition.

Här är verkligen en korrupt Merkurius i Kräftan, vilket inte undgår att drabba boendestandarden (Kräftan = hus, hem, trygghet), som var u-landsmässig väldigt länge.

Notabelt är också en "fallen" (eller "debil") Venus i öster med Månen. Och nog har musiken varit en av Jamaicas främsta kännetecken från första början. Millie Small var lokal stjärna redan vid självständigheten 1962 och redan 1963 slog hon till med världshiten My Boy Lollipop, vars ska-tempo nog förbryllade lika mycket som det fascinerade omvärlden.

Det man inte förstår, kallar man en "novelty" och vad jag läst turnerade Millie t.o.m. de svenska folkparkerna med en show som bönderna här inte kan ha fattat mycket av! Hon var en "novelty act", en kuriositet (men hit-låten var ju klämmig...) Det kanske var Millie som förberedde marken så att Bob Marley i sin andra andning (på Stora engelska skivbolaget) så snabbt slog igenom här.

Nu kan vi också läsa Mars i nionde som Jamaicas bidrag till främmande länder: tittar vi på själva Oxen och dess kopplingar till mun och oralitet, så skulle man kunna tala om att de gör ett avtryck i stora världen för sina energiska sångröster. Tittar man mer på den krigiska och atletiska Mars sätter de tydliga avtryck inom idrotten.

Men Mars är också illgärningsmannen, Olyckan. Att läsa hos Svensson om hur många tusen dödsoffer utvandrade jamaicaners gängkrig skördade i USA på 90-talet var deprimerande för en som hade sina tonår med en reggaemusik som då kändes andlig, fräsch och med en jäkla attityd - och hypnotiskt slö och ganjaindränkt. Det var verkligen det mest exotiska jag upptäckte på musikfronten de åren.

Men när jag nu ser det sideriska horoskopet inser jag direkt hur väl reggaemusikens berättelser om misär stämmer. Vilken fånig tonåring man var som lyssnade på musiken och trodde man fattat ett skit av läget i tredje världen...

Men men åren bygger man upp en djupare syn på Existensen. Så här ser ett horoskop ut som befinner sig på botten av den andliga evolution som till sist leder till att reinkarnationen på jorden avslutas. Rastarörelsen var av samma åsikt: till Jamaica föds själar pga tidigare synder, resonerade de. Några menade att de var Israels tio förlorade stammar som återkommit i nya svarta kroppar.


Se även inläggen Dread Locks Dread (om ego och osjälviskhet), samt
The Harder They Come, The Harder They Fall - om knarkgangstern Dudus.

SvD berättar om hur Dudus hyllas i slummen, om de fortsatta oroligheterna i DN.