Den särbegåvade knäppgöken Björn Gustafsson

Födelsedygnet för den aparte humoristen Björn Gustafsson illustrerar perfekt bloggens godtyckliga val av "pedagogiska" färgblandningar av elementen. Här äger det sociala utanförskapets Skorpion (grönt, emotionellt vatten) den kraftfulla sociala varelsen Vattenbärare (blått, intellektuell luft). Vattenbärarens härskare Saturnus står i Skorpionen och förklarar färgsättningen.

Men egentligen kunde den bakomliggande logiken istället för zodiaktecknen tagit fasta på planeterna, som också har sina essentiella naturer. Men en karta ska förenkla landskapet och det är lätt att lägga in för många ledtrådar så att allt blir obegripligt!

Och just däri består Gustafssons genialitet som lämnar Aftonbladets nöjesreporter Jan-Olov Andersson kluven (rubriken säger "spritt språngande galen" vilket visar att Andersson åtminstone formellt fattar galoppen).

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/JbyM9R/bjorn-gustafsson-live-recension

För den som inte dummats ner av den svenska sekulära kulturen utan bevarat äldre tiders meningsbärande system är det uppenbart att Gustafsson föddes under den slitiga mixen av Vatten och Luft. Speciellt när den aktiveras av Skorpion och Vattenbärare och indikerar ting som stöter bort varandra, t.ex. genom socialt utanförskap och ibland t.om. intrapsykiskt (jämför underhållarens nu överstökade brottningsmatch med inre demoner/suicidala stämningar).

Bloggen har av och till kommenterat de högsta (bästa) utförandet där vederbörande aktivt använder sig av dissociation eller bortstötning för att skapa underhållande särlingskap för den individ som är intellektuell nog att svara på "oegentligheter" i den blå luften. Uppenbarligen har recensenten inte en tillräckligt intellektuell natur för att kunna svara på Gustafssons alla vindlingar. Vattenbäraren är när allt kommer omkring det mest komplexa av de tre Luft-tecknen (Luft i dess universella fas).

Humoristen figurerar sedan länge i en tv-reklam från statliga banken SBAB (Vattenbäraren representerar för övrigt kollektivism eller konceptuella, sammansatta ting). I en aktuell reklam (2025) spinner Gustafsson på sitt utanförskap eller otillgänglighet och vägrar släppa in sina kompisar  (här främst Erik Haag) eftersom han väntar på SBAB-teamet som ska spela in en episod med honom. "Men är ju vi som är tv-teamet" säger Haags figur utanför dörren och Gustafsson släpper vresigt in teamet en kort stund. Främlingskapet / den sociala utstötningen går ett varv till. 

Klippningen är lika avsiktligt virrig den, och plötsligt ser man en Gustafsson skina som en sol och deklarera att han ska vara med i tv - fortfarande lika oförstående att det är tv-teamet han står inför och jäser av stolthet. Icke-kontakten mellan de inblandade är egentligen tragisk men blir en väldigt apart humor som Aftonbladets recensent bara ibland svarar på.

Detta är för bloggaren en extremt lyckad tv-reklam (som Gustafsson definitivt har haft en hand med i) - den intellektuella härdsmältan är så underhållande. Samtidigt rymmer bloggen mängder av exempel på mer tragiska utfall där "icke-kombinationen" Skorpion/Vattenbärare illustrerat problem. Möjligen var det första exemplet den ultrabegåvade humoristen Woody Allen  - f.n. sju inlägg - som alltid drivit temat socialt särlingskap i sina filmer (inte mindre än i sitt privatliv).

*****

  Bonusspaning

Jan-Olof Andersson (AB), har således inte odelad synergi med Gustafsson. Sådan var planen att spinna på men så såg jag att skribenten undanhåller Sverige t.o.m. själva födelsedagen (bara år 1955 offentligt). Det verkar som ett annat fall av social mörkläggning eller utanförskap!

Dess mer träffsäkert att recensionen nämner att Björn Gustafsson spelat in en brittisk långfilm med bland annat udda komikern Steve Coogan, ännu en av mina brittiska skådespelarfavoriter som är fena på udda karaktärer! 

Och gissa? Ännu en variant på "utstötningen", här är det Saturnus hemma i härskarläge i Vattenbäraren som via sin indiska 270-gradersaspekt hämmar eller låser innehållet i Skorpionen (inte olikt Woody Allen):

Sybarit eller vällustig frossare? Den "sataniska axeln" mellan sinneskonsumenten Oxen och exkrementeringens Skorpion tecknar inte en människa utan bara ett djur som lever för sina sinnen och där är den axeln stark till följd av månnoderna och mixen av Oxens och Skorpionens härskare Venus och Mars. Coogan har spelat in program i flera delar där han bara reser runt med en vapendragare och ÄTER och småpratar - så Oxen, som representerar oralitet och muntlig kommunikation (insatsen höjs i efterföljande Tvillingarna där kommunikationen blir skriftlig och regelstyrd/grammatisk/logisk).

Hos Coogan är det snarast tur att Saturnus hejdar Skorpionen - jag har flera anonyma horoskop som motsvarat svåra sexmissbrukare vilken senare i livet sublimerat till stark, allt annat exkluderande materialism där den sinnliga / sataniska axeln verkat starkt och ohämmat. I ett av dessa fall var Saturnus inflätad med Venus/Mars och individen uppvisade en inre kamp mellan hejdande moralism och sedeslöshet.

Tagglistan visar för dissociation / bortträngning / utstötning f.n. hela 783 förekomster på bloggen - överlägset flest. 

Detta tyder på att västerlandet (som tillhandahåller nästan alla kändisar) har en utpräglad psykisk störning och sociala integrationsproblem, människor emellan . Men det visste vi väl redan? "Syndromets" dominans kan också förklaras med att medierna gärna väljer dysfunktionella öden så att den här bloggen bara blir en spegling av vad som rör sig i huvudena i väst. Som tredje förklaring selekterar bloggaren omedvetet dessa fall. Men den tesen håller inte riktigt för "lika barn leka bäst" och "utstötningssyndromet" borde vara en stark faktor i det egna horoskopet, vilket det inte är. Kritiken mot det försvaret är dock att resonemanget är literalistiskt! Många astrologiska vägar kan ge liknande slutresultat!

En fjärde tanke är att detta Sverige, ett land som i sig har en starkt rasistisk, åldersfientlig etc. tendens egenheten att i sig skada sina medborgare och stöter bort orimligt stor del av befolkningen. 

Nationalkartan har faktiskt "utstötning" men skildrad på  ett avvikande sätt: folksjälen/Månen vilar på bortstötta Mars och bortstötningen kommer från Mars i skorpioniska 8e huset! Mer typiskt kan detta knytas till folksjälens fattigdom som levt kvar trots socialdemokratins 1900-talsjobb på välfärden, den som nu Högern rasat igen. Det är alltså på den låga folkliga nivån svenskarna ägnar sig åt "utslagning" och "mobbning" - eliten bärs förstås av samma låga Måne men har medel att dölja medvetandesvagheten i sin klass. Hela klasssystemet är rankt och rent korrupt. Svaghet längs hela linjen.

Därför räknar bloggaren dystopiskt att nuvarande Sverige kommer att kasta in handduken på ett eller annat sätt runt 2036 (bli perifer utmark i storryska riket?). Nationen är inte konstruktiv nog att följa med in i Vattenbärarens tidsålder (som är universalistisk-kollektiv och inte nationalistisk-falskt individualistisk. (Att Sverige bara uppnått "personlighetssträvan" trots betoningen på "individualism" i nationalkartan har ofta diskuterats.)

 

PS. Expressens Maria Brander har blivit en fullfjädrad recensent, (jfr inlägget från 2010). Hennes text om Björns show är i en helt annan liga än AB:s halvhjärtade text.

AB:s Kierkegaard som landets svar på sardoniska Woody Allen

 

Flera vänsterskribenter på AB lyfter tidningen högt över det som ska föreställa medvetet i konkurrenten. Ibland blir det lite drev och kör av det hela men Susanna Kierkegaard har ofta en egen karaktär som springer från ett fyndigt skarpsinne. Detta en mer än fullgod ersättare till politiska kommentatorn Lena Mellin (som alltjämt skriver på, trots pension). Jag tänker ofta att hon förmedlar något av stadiga skribenten Jan Guillous förmåga till inverterad psykologi.

Senaste i den underhållande "ursäkten" för gamla spydigheter om Ebba Busch som nu när hon äntligen fått någon form a erkännande för sin politiska gärning. Vem i denna tid har ork eller ens förmåga att mata på flera en fullträffar i en kort text? Vore det inte för ägaren skulle jag kunna tänka mig prenumerera på en tidning driven av folk med denna kaliber. Men då måste Nato-hökarna drivas ut.

Susanna Kierkegaard kommenterades för några år sedan. Nytt nu är upptäckten att hon är Mellins självklara efterträdare på tronen och varför hon dessutom är ännu saltare och rent litterär till skillnad från Mellin vars talang bestod i att dumma ner politiska angelägenheter så att alla kunde känna sig informerade. 

Båda kvinnorna har Solen i giftiga Skorpionen och där Mellin har Mars (Skorpionhärskaren) i Vattenbäraren har Kierkegaard en betydligt tyngre Måne konjunkt Saturnus i Luft. Vatten med Luft kan verkligen bli fräna och de lägsta typerna rena psykopater. Ja, Mellin har lite av samma mix därför att hennes Mars-Vattenbärare i sin tur disponeras av en annan av Saturnus Luft-placeringar (Vågen). 

Här handlar det bara om att "känna in" var någonstans i den antika världsbilden planeterna befinner sig och de är både i sin tur på planeten Aftonbladet i dess vassare ringhörna.

Men se nu Kierkegards och dyster-roliga regissören Wolly Allen och parallellerna blir solklara (Allens karta med tid i andra inlägg, men här Månen i öster för tydlig jämförelse). Ändå handlar det inte om att "historien upprepar sig" - se bara att det är olika tider för ingång i vår värld (månnodsaxeln). Detta är vad vetenskapsfilosofen och matematikprofessorn Wolfgang Smith syftade på när han kommenterade nutidsmänniskors generande förlust av "kosmisk tid" för att istället låta sig förslavas av "uppmätt tid", ett helvete skapat av tidsstudiemannen och tillverkarna av armbandsur kombinerade med stegräknare. 

Ja alla västsamhällets slavdrivare tillsammans har enats om denna utstuderade ondska men det är företrädesvis den låga Saturnus (i Jord) snarare än den högre Saturnus (i Luft) som gjort människorna till slavdrivare och slavar. Tal om arbetstidsförkortning i en av de mörkaste hålorna, Sverige, har börjat figurera i medierna just som Saturnus passar sitt goda tecken Vattenbäraren.

Det ovanliga skarpsinnet hos både Allen och Kierkegaard är förstås Månen i intellektuell Luft som härdas av att Saturnus är i sitt positiva (supralunära) tecken, Luft-tecknet VattenBäraren. Detta kan ses som att tecknet bär upp de övre vattnen i den antika kosmologin eller som att bäraren för en kruka vatten till där den behövs (den högre andliga principen en vårdare av den lägre naturliga). Den högre intellektuella delen av människan vårdar sig om den lägre vattenmänniskan  - den biologiska köttvarelsen med alla dess sinnliga begär och behov (vatten som smörjmedel och som Vatten räknar det astrologiska systemet också in blod och mannens säd. 

Vatten tecknar Naturens enda poäng: den söker hålla igång för evigt trots att detta är den lägsta och mest avfallna delen i universum, så nära den själlösa urmaterien där ingenting längre kan resultera, ingen gudomlig essens mer kan uppstår. Satan sägs vara den sista "form" som kan uppstår men denna nivå är en ren nej-sägare eller förnekare och räknas därför som Naturens självdestruktivitet. Kopplingen mellan Satan och sex är uppenbar och båda ringar in "syndafallet" som är en slags tillstånd snarare än en händelse i tiden. Själen kan befinna sig på många olika psykiska "platser" och alla har Alltet inom sig men med HIMMELSVID skillnad i fördelningen.

Om man tolkar kartorna med ledning av Woody Allens underhållande misantropi och grundliga ateism, ser det ur som att Kierkegaards och regissörens knivskarpa sarkasm är en nödvändig sida av den förkastade (syndafallna) själens fördrivning ur Paradiset.

Paradoxer är inte region i Hösta Himmelen (evigheten) utan en enligt gammal judendom den andliga värld på Venus som vi bara uppfattar som en planet pga. av vår fångenskap i sinnesvärlden efter syndafallet. 

I en memorabel nattdröm (tidigare relaterad) hade jag avlagt ett besök hos "mina vänner" i denna högre värld men tro inte jag lyckades kvarhålla något av besöket vid uppvaknandet. Jordmänniskans medvetande kan inte greppa högre realiteter och minnet bevarade bara några symboliska kontraster som omvittnade många år med astrologin: Venus var som motsatsen till Mars, där fanns inga skarpa vinklar. På Venus ingick i allas medvetande hur cirklar är slutna. Alla var telepatiska. En värld där orsak och verkan är samma sak!

Detta var kärnan av drömresten och påminde starkt om den intressanta scifi-filmen "Arrival" med Amy Adams där utomjordingarna kommunicerar i cirklar. Filmen kom 2016 och gav verkligen nya tankar utifrån temat "att i medvetandet existera i cemtrum/själen". Min "Venus-resa" var nog på 1990-talet (vissa drömmar glömde jag skriva ner trots minnesvärt innehåll, men den här var definitivt många år före filmen).

Om livet på Venus inte gick att transponera särskild väl minns kroppen "paradisisk kärlek" från mina två ledsagare, en manlig och en kvinnlig som "dumpade mig" i kroppen i sängen (de såg så snarlika ut att venusianer kanske är könlösa och detta bara ännu en bild som kunde processas av drömmarens jordiska medvetande). 

Venusianerna förmedlade telepatiskt att jag var välkommen tillbaka när som helst, som vore jag en förlorad son. När hjärnan kopplat på igen, var det inte svårt att fatta kopplingen mellan Venus och bloggarens soltecken, venusinaska Vågen, men därtill den lite ovanligare "ömsesidiga receptionen" där identitetens eller själens Sol i Vågen utväxlade energier med just Venus som omvänt befann sig i Solens hemmatecken Lejonet vid födelsen. 

Har alla sitt soltecken som medfödd minne av vilken värld de kommer från? Synske Edgar Cayce i trans gav helt andra och förbryllande "resor" som olika hjälpsökande  - ofta räknade han upp flera åtföljande mellanlandningar innan själen styrde mot Jorden och nästa fysiska återfödelse. Fullständigt omöjligt material att evaluera, precis som han under trans uttalade sig om hur långt före eller efter förlossningen själen verkligen knutit an till fostret/babyn. 

Ännu mer huvudbry för astrologin! Den snare har kanhända förenklat utgått från förlossningsögonblicket - här tycktes Cayce antyda hemligheter och processer vår art vi ännu inte är i närheten av att ha börjat ana efter sammanbrottet i Upplysningen (som i stort inte alls var någon upplysning, nytt tillkommer och tvingar bort gamla sanningar.) Man kan förstås göra det lätt för sig och ignorera Cayces kusliga insikter i andra frågor och bara kalla honom en fejk som skrävlade med påhittade "sanningar". 

De enklaste exemplen är talande: hur kunde Cayce i Virginia motta ett brev från en bonde i någon annan delstat med sitt prosaiska problem med att hitta en reservdel till en lastgammal traktor som inte längre tillverkades? Cauce lade sig som vanligt på sin brits, slumrade in och hade strax lokaliserat en farmare i en tredje delstat som skulle ha en avställd traktor av den typen. (Cayce-stiftelsen har den bevarade korrespondensen som visar att det stämde och att traktordelen förmodligen bytte ägare.) 

På vilken nivå av intelligens befann sig Cayces som verkade skanna traktortypen i hela USA på ett ögonblick och ge den exakta adressen för ett exemplar?

Men själens prenatala svischande runt i solsystemet tillhör Cayce när han är som svårast att smälta. Dock ägnade han nästan all tid åt sjuka och hjälpbehövande men han del "lyxläsningar" gjorde han också, för de metafysiskt intresserade.

Motsvarigheten till bloggarens "ömsesidiga mottagande" (Eld och Luftens världar - alla elementära världar är normalt osynliga för varandra enligt den platonistiska juden Filon från Alexandria och på Jorden upplever man dem just som redan Empedokles sagt, sammanblandade) är en stark konjunktion enligt hinduerna. 

I vanliga livet kan den mixen mellan Eld- och Luft-tecken (och i detta fall dessutom Eld- och Lufthus) beteckna konstnärer och poeter. Men det stämmer inte i det egna fallet. Kanske i ett tidigare liv eftersom återfödslar bygger vidare på milstolpar från tidigare liv och just Solen i detta fall sorteras som "gammal karma" via 5e huset.

Kanske själen inte har viljan att upprepa sig gång på gång och lämnar vissa potentialer i träda. Särskilt själar med gynnsamma livsöden som innehåller många möjligheter. Jag har träffat en och annan människa som varit multibegåvad men minns speciellt kvinnan som "nöjde" sig med en första livshalva som dagmamma på ett barndagis. Uppenbarligen var Mars i moderskapets Krabba i 10e karriärhuset en väldigt stark detalj i den kartan, starkare än jag räknat med (gissade på helt fel karriär, givet andra starka ingredienser). Intressant nog hade den här kvinnan ett dåligt och ansträngt förhållande och tillsammans såg dottern ut att ha en konkurrenssituation med sin mor som jag upplevde som höjden av lugn och lågmäld intelligens (SolVåg/MånOxe).

Susanna Kierkegaard borde ha något liknande som pekar mot författarskap, men med bara månascendenten kommer man inte långt - Månen konjunkt Saturnus indikerar faktiskt att Saturnus (det högsta förnuftet) tagit över och kontrollerar eller undertrycker Månens begär och emotioner. Ett mycket mentalt sinnelag (mentalt på det vis britterna menar, ett osentimentalt tänkande, ett "dispassionate mind"). Närmast stoiskt eller den ren och idédriven individ snarare än poetisk sentimentalism. 

Utan skribentens biografiska data kan inget sägas utifrån enbart månen men när den används som platshållare i öster som hur känslan kanaliseras och det placerar solen i Skorpionen i tionde celebritetshuset kan anas "saturnisk förankrad" berömmelse i släkten (Saturnus patriarkat och även Månen kopplar till det familjära). Är detta en avlägsen släkting till Søren Kierkegaard eller är den gissningen för banal? Just att Månen står med Saturnus förbryllar lite eftersom månkartan ska teckna känslornas orientering medan Månen med Saturnus i ett saturniskt tecken är extrem saklighet som inget har till övers för känslor.

Den danske författaren och djuptänkaren som inordnade människan i en nygammal tredelning (välkänd redan i antiken): den simpla esteten för vilket där allt handlar om yta och presentation (kan dra mot egocentrism), den mognare moralisten som grundar sig i den intellektuella världen och dess värden, och tredje typen på väg att bli en gudamänniska (samma som grekernas tanke att köttvarelser destinerade att harva runt i kretsloppet kunde nå eller förtjäna sig odödlighet). 

Det är bara katolicismens Kropp, Själ och Ande dansken beskrev, samma platonism Kyrkan sedan länge "lånat" från hednisk filosofi och använt som sin egen världsbild. Den här bilden har repriserats flitigt på bloggen men är en annan tredelning men märkligt besläktat med Kropp-Själ-Ande:

Existentialfilosofen Kierkegaards estetiska nybörjare på Jorden hamnar just i skärningen där sexualitetens Vatten mixar med konkret Jord och skapar en materialist, kroppsmänniskan eller den typen som drar hem överflödiga turistprylar från varenda utlandsresa.

Just kampen mellan Skorpion och Vattenbärare tyder i att den danske tänkarens (och Kyrkan) pågår en kamp även hos AB-skribenten. Via "utanförskapets" eller "utstötningens" problem, kan ibland Skorpionens sexualitet aktiveras som arenan och människans (Vattenbärarens) prejudikat eller tendens att mobba ut dem som skiljer sig åt kan ta överhanden. Jag har också sett utstötningen utan den sexuella komponenten och med Skorpionen enbart som "svarta fåret", markör för något avvikande som bryter mot den kollektiva Vattembärar-andan (som skiljer sig åt från fall till fall). 

Vem vet, kanske rubriksättaren är något på spåren som lyfter ut några ord som i isolation nästan låter som att skribenten har en liten fling på Ebba! "Kärlek börjar alltid med bråk..." Oj vad många skamliga rovkapitalister den här bloggaren måste vara hemligt attraherad av i så fall. Bort den tanken.

I den platoniska själsbilden skär sig grönt vatten och blå luft och indikerar den irrationella begärssjälen som förenar oss med djuren och den rationella själen som påminner om vilka himmelska varelser vi var före Fallet. Det är lite av en gåta hur den materiella negativismen slunkit in i Platonismen, grekerna älskade världen, men icke desto mindre ett faktum. 

Det är gissningsvis influenserna från Österlandet som märks hos Platon och än mer ett par hundra år senare, i Mellanplatonismen. För att inte tala om velandet hos Plotinos, nyplatonismens fader, på 200-talet. Helt kvar funderar de avancerade västerländska kulturerna mycket om kroppen och själen vid denna tid. Knappast samma djuptänkande hos de gamla skandinaverna som inom kort skulle bryta ut i tjuveri och rövartåg vilket har givit dem deras plats i historien.

I Susanna Kierkegaards skamligt underhållande "fejkupprättelse" av Ebba Buschs förlorade heder i AB ser man den perfekt och artistisk variant på denna astrologiska "utstötning" eller "dissociation" (Skorpionen/Vattenbäraren är mer akut och skär djupare än de två andra varianterna eftersom detta är Fallets egen "dissociation".

Brasklappen behövs, att verkligt höga själar kan använda oförenligheten mellan Vatten och Luft för att gestalta istället för att bli plumpa mobbare bara de har artistisk gåva. Det tillägget gäller Susanna Kierkegaard. Att hon inte verkar ha någon känsla för religion och filosofi får man ta på köpet. Hur vanliga är universalgenier i vår tid?

Ballonger ballonger! Inga UFO:n här, gott folk!

 

DN:s pinsamma mörkläggningsartikel i UFO-ämnet var ett slarvigt hack tillkommet alldeles för snabbt (vilket jag noterade här, så fort jag såg DN-texten). Synbarligen var DN:s "debunking" ett hopkok av lite sökande på Wikipedia och den här bloggen, tro det eller ej (texten ser ut som ett direkt svar på utmaningen från Sideriska att svenska journalister är för fega att röra vid ämnet - större krafter än politikens är i rörelse).

Men hur man kan anföra masspsykosteorin och helt glömma snacka bort de senaste årens bildbevis, vilket Pentagon bekräftat är genuint material från amerikanska stridspiloter? Den jättemissen tyder på att DN eller dess skribent tagit för lätt på ämnet eller har allvarliga problem - precis som Pentagon där inbördes maktkamp tycks råda. Där finns de som vill hålla på sina hemligheter och de som står på allmänhetens sida om avtäckande (jag menar, de har uppenbarligen inte lyckats lista ut de kraschade farkosternas teknik trots 70 år av mörklagd forskning).

*****

"The smoking gun" är möjligtvis det kanske enda galenpannorna i serien "Ancient Aliens" korrekt lyckats sätta fingret på: hur uppenbart under påverkan armémajor Jesse Marcel är, kort efter nyheten om en kraschad rymdfarkost  - vilket strax ändrades till "kraschade ballonger". Han släpas fram i en riggad presskonfererens och håller i lite tillknycklad ugnsfolie och betygar att detta är delar av den kraschade ballongen.

Det är majorens klentrogna och, faktiskt, småskrämda blick mot någon/några just utanför bild som avslöjar att han obekvämt spelar med i den fejkade ballongteorin. 

Inläggets aningen beskurna bild kan ses på Wikipedia och har där god skärpa. (Klicka alternativt bilden ovan för större storlek). Sent in livet intervjuades Jesse Marcel, också nämnt i Wiki-artikeln och bröt sitt tystnadslöfte: detta var INTE det egendomligt plastiska material han hanterat, allt hade varit en falsk och mörkläggande presskonferens.

I en budgetdokumentär i flera delar som inbegrep Marcels efterlevande släktingar framkom att han varit så skrämd av amerikansk överhet att han delat med sig mycket lite ens till sina närmaste. Sådana är väsendet Sverige just ämnar alliera sig med. En bufflig och paranoid före detta stormakt som haft psykiska problem ända sedan den ursprungsbefolkningen närmast utrotades. Sverige vet verkligen inget om vart vinden blåser och väljer partners efter sin interna mörkläggning (se nationalkartans interna Måne och dess kolsvarta fundament Mars i skuldens hus)...

*****

Även utan känd födelsetid är Jesse Marcels karta intressant. Hur ser en människa ut som tiger ett helt liv i lojalitet med en överordnad som uppenbarligen hotat en?

Det här är intressant. En underhuggare som nära spricker om att få leva upp till soltecknet Tvillingarna som frispråkig kommunikatör (enorm vilja att säga något via demonen Rahu).

Men min upplevelse är att Månen i Oxen är en alltför foglig symbol som tar för mycket skit! Å andra sidan en perfekt ordertagare i den militära ofrihetshierarkin. 

Direkt nedtryckt är dessutom horoskopets extrema Vatten-triangel som visar att det fanns upplevelser som inte gick att tala om. Den sataniska axeln (Oxe/Skorpion) skulle här kunna tolkas som att auktoritetens Saturnus belägger Oxen med munkavle.

Internt i det psykologiska välmåendets måntecken Krabban syns krig och fred i en överhettning som involverar "nationens säkerhet" och här ligger också den uttrycksfulla Merkurius - ett andra tecken på att mannen höll inne med något storslaget. 

Solen + Rahu = visuella ögon på något extraordinärt, daimoniskt - spillror efter en manifestation på fysisk nivå av en av de daimoner den här bloggen föreslår UFO-fenomenet handlar om - och inte jag ensam. Tanken ventileras då och då av de som förstått lite mer än militären som uppenbarligen tror detta är skruv & mutter-teknologi. Men daimonerna är lurifaxar och blåser dem som inte är medvetna nog.

PS. Är det något man inser inför det här fotot från 1947 är att ett livs exponering för PR och Hollywood-film vässat sinnena. Det är närmast parodiskt hur usel den här riggade pressreleasen ter sig med dagens bildtränade blick. Så många fel i arrangemanget! Jag har sett ett annat foto från samma session och (en stående) Marcel på den bilden ser lika obekväm ut över tillställningen.

Klarna Bank confesses to its crooked ways

 

Check the slogan on the wall: publicly taking pride in deviating from the straight and narrow...

X-tra allt hos komediennen Greta Gerwig

Landets morgontidningar bjuder trots alla nedbantningar och nationens allmänna fördumning till "klicka och dumstirra" alltjämt på ganska många aptitretande rubriker. Fast de klickbara länkarna blir färre för varje månad i den onda samhällsutveckling där de Fattiga förnekas information och därmed halkar allt närmare träsken där högerextremister och ockrande lånehajar lurar just under vattenytan. Sådant är kapitalismens inre väsen: den gör människor till rovdjur (eller till parasiter i fallet med vård- och skolprofitörer).

Drottningen av Bägare

Av den här morgonens utbud rubriker drogs jag mot en filmrecension i SvD eftersom jag minns hur charmant och vimsigt rolig Greta Gerwig var i båda sina filmer från 2011. Dels var det Arthur, där hon bara genom att vara den klippa hon naturligen är fick pli på en bortskämd drasut spelad av Russell Brand. Damsels in Distress, en riktig tjejfilm, var ännu roligare med ett härligt persongalleri av udda karaktärer i en sorority (ung. "nationerna" i våra universitetsväsenden men i USA uppdelad på skilda klubbar för kvinnor och män).

Det ser ut som mer än en tanke att landa i hyllningarna av Gerwig som numera blivit både manusförfattare och filmregissör och fortsätter sin bana med smart vimsighet. Nu duggar det plötsligt Mars-i-Kräftan vart jag än vänder blicken och här är det tredje inlägget på några dagar efter startskottet med "När den fallna krigaren Mars kommer till sin rätt" (nästa inlägg om Kräftans tecken var det om X-Files-kvinnan Gillian Anderson).

Även om Gerwigs födelsetid är okänd är det här ett verkligt tacksamt horoskop att förevisa med en solascendent för den utåtriktade och agerande sidan:

I egenskap av auteur eller konstnärligt seende SolÖga har den "fallna" Mars i Kräftan alla chanser att visa sina bästa sidor och i det här fallet är det just antikens tankar om Vattenelementet som den Irrationella Själen som får ett flodljus över sig! Solen är i sin essens medvetande och ljusspridande medan Mars är en essentiellt mörk och irrationell eld (naturens libido, dess instinkt till att fortplanta sig för att få mer liv, en dödliga korruption av den eviga varelsen "i himmelen" som de lägre manifestationerna är).

Vem med en Vatten-Mars i den aktiva rollen som "verksam välgörare" invid en Sol kunde vara bättre rustad att just kasta ljus över det irrationella elementet i människan. Eftersom Kräftan sällan är en våldsam natur får man sagda "vimsighet". Kräftans tecken är ofta befriande rolig eftersom den är så hypersubjektiv att nästan allting i dess känslor och utspel färgas av det distorderande personliga perspektivet. (Därav bloggens varning för att välja politikeryrket med en aktiverad Kräfta i 10e huset i ett horoskop med känd födelsetid - en sån placering har lättare till vänskapskorruption än kanske någon annan.)

Men det finns än Gerwigs subtila sätt att röja sitt irrationella kvinnokön i det här horoskopet. I sig hade elden i Vattentecknet bara blivit en kroniskt mer eller mindre mångalen natur, men här får den slemma strukturen stadga och mer än så genom att Kräftans härskare Månen når sin "upphöjelse" i Jord-tecknet Oxen (och förstärks av ambitiösa Drakhuvudet). Det här är ett extremt bra budskap i 11e idealhuset, eftersom Vattnets psykiska eller sinnliga nivå här har alla förutsättningar att konkretiseras och bli tydligt på det sätt som Jordelementet är begripligt även för den intellektuellt mest avtrubbad. 

Från filmen Damsels minns jag hur lätt ofärdig Gerwig var i sina rörelser, som var hon berövats medfödd grace i kroppsspråket. Helt annorlunda från rollen i Arthur. Det här tolkar jag som att hon har en mästerlig kontroll över sin lekamen så att Vatten stabiliserad av Jord innebär fysisk humor - hon uttrycker känslor via sin kropp. Kanske är detta en del i den så kallade emotionella intelligensen? Solen står ju för kognitiv råkapacitet, Mars förstärker den och Månen i grovt fysiska Oxen blir spelplanen där allt detta uttrycker sig. Missa inte att sinnet i Oxen baserar sig på jämviktens Venus, som inte favoriserar Kräftan-i-första. Här är Venus dessutom i ett Eldtecken för en sträv friktion mellan Eld/Jord ("andens brutalisering"). Jag tror hon känner sig som den fula ankungen och frossar i roller där det får gnissla och skrapa illa, inifrån och ända ut i koreografin...

Allt detta ger nu ändå knappast mer än en talangfull komiker som tar regi, även om en framskjuten Sol i ett verkligt horoskop skulle indikera en naturlig disposition för ledarskap. (Här är som sagt Solen-i-första själva utgångspunkten för funderingarna och kan därför inte tolkas bokstavligt.) Men det är här Greta Gerwigs "högre natur" kickar in - och hon har en andra succéhistoria som utspelar sig i den supralunära sfären - bortom Naturen (grekernas Physis). 

Se gränsdragaren, arrangören och därför också filmregissören Saturnus i sitt bästa, "upphöjda" läge i artistiska Vågen, ett Venustecken, och där disponenten Venus naturligen är planetär vän med sin inneboende. Venus själv står sedan i dramatiska och lekorienterade Lejonet och med detta Solens eget tecken är vi återigen tillbaka vid den högenergiska Kräftan. 

Att en hyperrationell placering som Luftplaneten Saturnus i Lufttecknet Vågen - baserad på Venus-Lejonets känsla för dramatiska överdrifter sedan angriper irrationella och vimsiga Kräftan är förstås en inspirerad och kreativ tanke (Luft) som verkar "dissociativt" mot Vatten. Men här är det helt klart en mycket medveten smarthet som dirigerar "dissociationen" - långt från de desinformerande, ljugande, eller psykiskt rubbade exemplar som den sliriga kombinationen Luft/Vatten kan frambringa.

Gerwig har helt klart sin "galenpanna" under medveten kontroll, hon organiserar fånerierna "saturniskt" (som här är en lätt och inte en tung hand). Därmed ser man vilket fint regissörsämne hon är inom facket humor (och senare i livet, människans tragedier och ultimata utsiktslöshet - gissa om Mars-Solen i Kräftan med åren kommer att flytta fokus mot Vattnet som "Upplösaren", den skapade naturliga varelsens sönderfall och död - Gerwigs fenomenala Jupiter-i-Skorpionen ger enormt tillskott av generell och emotionell intelligens men kommer troligen att med tiden avslöja hur DJUP denna kvinna egentligen är, bortom sin vimsighet. Något av det märktes redan i Damsels, där hennes rollfigur får ett psykiskt sammanbrott - så typiskt det "felande" elementet Vatten eller den Irrationella Själen).

Det här horoskopet är ett fantastiskt exempel på vad den låga och Irrationella Själen - här representerad av Kräftan - kan producera när den anknyter och tar order från Ouranos, Övervåningen eller den supralunära sfären! I det sekulära Sverige dyrkas emellertid Naturen för dess egen skull och det är ett recept för katastrof.

Johannes Brost: Jungfruns tecken som komiker?

Om komikern Bill Murray, Solen i sideriska Jungfrun, noterar Astro.com: " bedrägligt uppriktig och uttryckslös medan han avlossar sin syrliga sarkasm". Kan inte exakt detsamma sägas om nyss avlidne (SvD) skådespelaren Johannes Brost, händelsevis också född i samma soltecken?

Rubrikens fråga är därmed indirekt besvarad. Visst fungerar det merkuriska och kanske mest faktaälskande av tecknen för komedi. Men det är just torrheten och sakligheten i tecknet som omvandlas till komedi genom små och subtila vridningar. En ganska annorlunda humor än den grova, övertydliga och obegåvade slapstick som svensk standup-publik misstagit för humor.

Jungfruns tecken har i modern astrologi kommit att beteckna gentlemanna- och ladylikheten, den här gamla profitsökande agrara symboliken ligger med andra ord bakom den föraktansvärda gentrifiering av städerna vi nu ser: duktiga, hälsosamma och vinstbringande bönder flyttar in i städerna och tvingar bort de mindre lönsamma medborgare som "bara bott" utan att viga sina liv åt arbete och konsumtion. Mot denna bild av Jungfrun som bloggen lyft fram genom att begrunda den djupa undertexten i dessa ålderdomliga symboler, står då Jungfrun som cerebral komiker, i grunden gentila människor som Brost och Murray. 

Utvikning. Hur mycket jag än önskade det, tycks cerebral, "tillhörande hjärnan", inte etymologiskt kunna ledas tillbaka till romerska Ceres, åkerbruksgudinnan vars dotter Proserpina (grekernas Persephone) motsvarar astrologins "fallna" Venus eller den felaktiga orienteringen bort från sin gudomliga högre sida och ner mot den profitsökande jordiska naturen. Latinets cerebrum och t.ex. engelskans cereal (spannmål) har ingen gemensam upprinnelse enligt Etymonline. Detta tror jag beror på att nätresursen inte är komplett i dess utredningar. Astrologin minns längre tillbaka och det är klart misstänkt att det cerebrala tänkartecknet Jungfrun har Merkurius ("hjärnplaneten" så att säga) som härskare, samtidigt som tecknet är tydligt knutet till jordbruk och konsten att via smarthet krama extra profit ur det naturgivna...

En del Jungfrur inom skådespelarbranschen saknar på det hela taget humor, som Greta Garbo eller Bond-skådisen Roger Moore, men i vissa kretsar räcker det med en vag åtbörd av ett leende för att individen ska klassas som humoristisk. I så fall uttryckte även Moore humor, fast den lägsta, mest självcentrerade sorten: det leende som så ibland krusade hans läppar var ett självmedvetenhetens och självdistansens leende. Det gjorde honom till i bloggarens ögon den minst intressanta gestaltaren av Ian Flemings Bond-figur som i böckerna knappast småleende promenerar sig igenom dramatiken likt en som anser att allt bara är en show och inte tar sig själv eller handlingen - eller publiken - på allvar. "We're only in it for the money."

Skillnaderna mellan de goda komikerna Brost och Murray kan den så hågade själv fundera över - kartorna är långtifrån identiska.

Brost:

Murray:

Medan Brost har en synnerligen närvarande intellektualitet (Merkurius) kan jag påminna mig många scener ur Murrays filmer som omvittnar hans disträ och lätt frånvarande natur - perfekt tecknad genom att likt Fredrik Reinfeldt ha förstahusägaren begravd i 12e huset för exil eller förluster. (Reinfeldts Jungfruascendent var hans fysiska, baserad på klockslag, och medierna noterade under hans regeringstid ofta hur "borta" eller frånvarande han var, för att bara ibland gaska upp sig och delta med nerv.) 

Brost och Murray "skrynklade" tidigt i livet till sig och detta har jag upplevt i ett antal andra fall av Solen i Jungfrun. Ibland ser de ut att ha hunnit leva tre livstider fast i själva verket knappt en hunnit förflyta. Om detta är en tillfällighet vet jag inte, och observationen sorterar i vilket fall under astrologins mest ytliga aspekt. Jag har tidigare varit inne på konservationen av ett mänskligt liv som en effekt av den tröga Saturnus, som ibland, när den aspekterar t.ex. ascendenten (den fysiska kroppen) förefaller få tiden att gå trögare än för de flesta i omgivningen. 

Med detta följer inte sällan en iakttagbar emotionell omognad vilket får mig att tro att nyckeln till evig ungdom faktiskt ligger i linje med sociopatens hållning: förgrämelse och överflödande emotionalitet tär på det psykosomatiska systemet. Spela bara med i det yttre, men bry dig inte i det inre. Den stoiska upphöjdheten (grekiskans ataraxia) implicerar det saturniska momentets närvaro i människan som en ledande princip. 

Att både Brost och Murray, trots sitt "deadpan"-agerande skrynklade till sig rejält kan ha att göra med att deras själar var orosfyllda och krampande och då hjälper förstås inte ett spelat stoiskt lugn. Människan måste på allvar ha resignerat den lantliga och borgerliga livslögnen om flit och nytta och lönsamhet! Då går kroppen ner på sparlåga och räcker längre. Men försök ett förtappat land som Sverige att överge den här lögnen! Vi kommer att vara det sista landet i världen som inser att det faktiskt går att styra en skuta utan att medborgarna betraktas som galärslavar.

Tar man Murray är hans Sol med Saturnus inte riktigt vad jag menar med ataraxia eftersom planeterna är ömsesidiga fiender och kan tänkas krampa en hel del på insidan. Den här mixen bidrar också till extremt fåordiga naturer.

Dessutom har Murray en ytterst olyckligt placerad Jupiter, som från det sociala tecknet Vattenbäraren mottar en stingande spydig energi från Mars-Skorpionen. Jag tror ett äldre inlägg om Murray, apropå filmen om hans utanförskap i filmen "Lost in translation", noterade detta, det sociala utstötningssyndromet. Har Murray någonsin gjort en roll där han inte varit en sarkastisk outsider? Den tärande olyckans finns djupt i hans egen själ så han har i alla år egentligen varit "clownen som gråter" medan den oförstående omvärlden lovprisar hans torra humor...

Brost var en mer genuin pajas, en glad gamäng. Det är innehållet i Vågens tecken som borgar för detta, i synnerhet i 2a orala resurshuset. Därav hans oförmåga att hålla sig på lagens sida alla gånger utan sniffade i sig både det ena och det andra genom kroppsmynningarna. Givet Saturnus i Kräftan och dess styrande, formala inverkan tecknas ett mycket enkelt horoskop helt på nivå med partypolaren Mick Jagger som också levde hårt i yngre dar.

Komedienne och dessutom kungavärdig

Jag började läsa en text i ETC om hur man ska göra välfärden rolig och blev snabbt på väldigt gott humör. Dilan Apak, denna kvinna med något slags assyriskklingande namn, var verkligen både kreativ och rolig! 

Wikipedias korta artikel om henne berättar om en utbildad jurist som istället gjorde en kometkarriär i mediebranschen. Och t.o.m. med bara födelsedagen som underlag är det något sådant man kunde misstänka. Hur extremt favoriserat är inte detta ögonblick med kungavärdighetens stjärna Regulus på rät linje med den stora framgångsskaparen Jupiter och dessutom i soltecknet Lejonet där den bildar ett entydigt gott budskap!

Helt klart vänder Solen och Jupiter i ledarskapets och inspirationens Lejon den för Lejonet dåliga Venus till något bättre. Och en bättre livboj än Jupiter i första för det sinne och den hemkultur (Månen) som anfäktas av "den onda patriarken" Saturnus i 6e olycks- och fiendehuset, är svår att föreställa sig! Naturligtvis är det någon slags degenererad form av heders- eller tvångskultur som indikeras av den sistnämnda. 

Intressant nog verkar hon vara född i en stockholmsförort som numera har en stor andel invandrare, men man kan tänka sig att Månen/barndomshemmet ändå led av Stenbocken i sin sämsta form, som hållen i kort koppel av en repressiv hustyrann. Det funkar givetvis inte för den människa som föds som ett viljestarkt och autonomt Lejon - stridigheter med andra är dagsens ordning när båda ledartecknen aktiveras i samma horoskop!

Humorn kommer säkerligen från Månen i Fiskarna, ett tecken jag aldrig upplevt som fantasifullt och halvtokigt. Sade väninnan med Solen i Fiskarna och en trasig uppväxt trots en materiellt välmående övre medelklassförort - glimten i ögat - "ja, en människa som aldrig prövat att röka på skulle då inte jag lita på!" Ljuvlig värdereversering! Den inskränkta borgarens fördömande efter bara "information" i tredje hand från medierna, vänt tillbaka mot dem själva! 

Kvinnan jag tänker på är lite för begåvad för sitt eget bästa och blir nervös av fasta, stagnerade miljöer och människor som tror de äger alla svar. Fenomenet är inte otypiskt fullmånar i Ljusets kvalitet (här Solen i Fiskarna och Månen i Jungfrun): dessa är ovanligt medvetna varelser och kommer därför att stämplas som svarta av den demoniska kultur som är den svenska och som, som så vanligt i världen, bygger på att ett fåtal rika och mäktiga kontrollerar massorna och begränsar deras tankefrihet - allt i "demokratins" namn...

I fallet Dilan Apak kan man misstänka att hon egentligen avskyr sin arbetsgivare och ogillar Sveriges toppstyrning och skattefinansierad public service - Solen i Lejonet står för individuell mognad och konungsligt ledarskap via inspiration - inte det själsdöda reglementen och Ordnungen som Jordtecknet Stenbocken implementerar. 

Intressant nog dömer inte indisk astrologi ut 10e "stenbockiga" makthuset totalt men låter antyda att det är något skevt med hela dess von Oben-perspektiv genom att klassificera det som inte bara ett hörnhus (skt: kendra)  utan också som ett upachaya bhava - ett "förbättringens hus", ett hus som det ligger i människans makt att förfina och adla. Så subtil kan astrologiska lärosatser vara, att eleven måste tänka ut merparten själv. 

Saturnus hemma i sitt negativa tecken Stenbocken skulle ha strypt och format hennes psyke (Månen) om den inte ur det solära handlingsperspektivet upplevts som en hämsko och just en olycka och en fiende. Särskilt som hennes psyke disponeras av den goda Jupiter kan man säkert placera henne på de "gamla själarnas" sida, de som sett igenom den representativa demokratins falsarium. 

Svenska politiker är alla en drullig hög halvbegåvade karriärister som använder det politiska systemet för sin egen karriärklättring. De är med få undantag rätt osmakliga figurer som gör mig lite förskräckt över den svenska folksjälen - hur djupt ner i Helvetet sträcker den sig? 

Människor som Dilan Apak är tveklöst det här landets framtid, nytt blod och själar med bättre karma än den dynga svenskarna över århundraden gått ned sig i och sedan bara vidmakthållit i sina tankemönster (se vidare den svenska hybrisens anfader). Det kommer att bli en helt ny slags svenskhet än den jag skrivit om utifrån nationalhoroskopet som inom 50 år kuggar in i världsskeendet. 

Jag ser f.n. ett kinesiskt adoptivbarn groomas till kapitalismen på lite håll i släkten. Men så begåvad är ungen att föräldrarnas stendöda mytologi snart kommer att vara genomskådad och även detta barn troligen ansluta sig till Dilans sort - de som tänker framåt och söker nya sätt att åter göra FOLKET relevant. De har betraktats som lättvallad valboskap för råljugande svenska politiker länge nog, men i sin EU-vänliga "import" av invandrare har de sått fröet till sin egen undergång. Poetisk rättvisa, kallas det visst.

Ofrivillig humor: svenska män snackar mansroll

Jag är säker på att DN inte arrangerat bilden av skålande svenska män i färd med att reda ut vilka de är. 

Det styrker knappast den traditionella svenska mannens aktier att se en filmaffisch vid matbordet för Hitchcocks klassiska studie i en patologiskt modersfixerad och ofullbordad man !!!

Mer seriöst har Sverigehoroskopet dryftats intill leda på den här bloggen och många kommentarer har innehållet det folkliga psykets (Månen) disponent, järnets planet Mars i 8e huset för omedvetna drifter. Eftersom hinduisk astrologi betraktar Sol och Måne som neutrala faktorer är det enbart Mars som är mannens planet medan Venus tecknar den biologiska och sociala kvinnan. 

Astrologin kommer från en tid när tänkandet var glasklart och den befattar sig naturligtvis inte med tankehaverier som det om ett tredje, fjärde eller femtielfte kön eller tanken på att könsroller bara är "sociala konstruktioner". Alla dessa avarter relativt den arketypiska mannen och kvinnan kan istället studeras i personhoroskopens avvikelser från de grundläggande axiomen. Det innebär i sin tur att det finns ungefär lika många roller som  det existerar individer! 

Det intressanta är inte individen vilket högerkrafterna lyckats lura i dagens folkflertal, det intressanta är vilket samhällssystem som torgförs av politiker och medier. Är det ett system som uppmuntrar till kroppslighet och självisk individualism (eller på problemsidan ett evigt egocentriskt ältande), eller är det ett system som påminner om att människan innerst inne är ett intellektuellt väsen, ja t.o.m. en TANKE i det högre medvetandet och som sådan en gåtfull varelse som både ÄR individ och kollektiv i samma ANDEtag? 

Rovkapitalismen visar att mänskligheten - eller åtminstone västmedborgaren - för närvarande är så långt ifrån sanningen om sig själv som möjligt är. Att de här männen kring matbordet ska komma fram till någon självinsikt, givet den i alla medier spridda konsensusbilden av vad människan är, förefaller ganska osannolikt. Någon av dem skulle visserligen kunna vara ett slumrande andligt geni, som plötsligt vaknar upp genom något trigger-ord. Men handen på hjärtat, skulle ett geni vilja återfödas i ett materialistiska grottmänniskoland som Sverige?

Gestaltterapi

Är SvD:s förstasideansvarige lika smart som Aftonbluddret underblåser för den nya svenska simpelheten? 

Jag var på vippen att kommentera Hellströms extrema sabbatsår i stil med "tjänat tillräckligt pengar på fansen för ögonblicket", men så kom SvD och skapade en så mycket roligare gestalt.

Förra året Mott the Hooples trummis, nu dör basisten...

Den ikoniske basisten Overend Watts på 70-talet

Dale Griffin, trummis i Mott the Hoople var en av alla de kända musiker som strök med under förra årets onda slakt undertecknad Saturnus (Döden) i passage genom Skorpionen (döden). Han var kanske inte så känd och försvann bakom Lemmyr och Bowie med andra. Men nu dör gruppens basist som jag alltid tyckte var särpräglad med sitt gråa hår - Richard Gere innan Gere blev gråhårig.

(Har kvar en av mina tidiga vinylskivor, den mäktiga och märkliga "Roll Away The Stone" från sent 1973 med dess märkliga allusion till Jesus uppståndelse från de döda på tredje dagen. (Albumversionen är en nyinspelning, 45-varvaren är en bättre tagning.)

Den sliriga kombination av klartänkt Luft och instinktiva Vatten som jag lite godtyckligt döpt till "dissociationen" skapar gåtfulla människor. Jag har några i omgivningen som definieras av denna skärning mellan elementen och som är extremt tillsluta och svåra att förstå sig på.

Det är därför träffsäkert att BBC skriver om den nyss avlidne bassisten Peter "Overend" Watts från ett av de definitiva glamrockbanden då det begav sig på 70-talet, att han var "höggradigt intelligent och slagfärdig och som genom hela sitt vuxna liv både hade en älskvärd natur och förblev ett mysterium".

Om vi räknar med att han föddes efter att Månen nått in i Lufttecknet Vattumannen hittar vi nämligen inte mindre än två av de magnifikt starka "ömsesidiga receptionerna" i "sliriga" kopplingar. Månen ägd av konceptstarka Saturnus i Kräftan och Saturnus ägd av Månen. Helt säker är nästa ömsesidiga reception som binder ihop den "upphöjda" och exceptionellt älskvärda Venus i osjälviskhetens Fiskarna med Fisk-härskaren Jupiter som fröjdar sig i venusianska Vågen.

Och för intelligens räcker det med att se kartan och den "upphöjda" Solen med sin egen härskare i Väduren och båda opposit den välgörande och expansionsbefrämjande Jupiter. Den berömde brittiske astrologen såg förhöjd intelligens närhelst Solen mixade med någon av sina vänner Mars eller Jupiter och här är båda involverade! 

Att Mars och Venus bildar en extremt energisk libido över gränsen mellan ett Eld- och ett Vattentecken vittnar också om att han var en stor underhållare ("sensationalismsyndromet"), vilket någon annan tidning nämnde.

Inte en enda planet tyngde honom ner mot Jordelementet (artisten Madonna har samma märkliga brist på barlast).

Humorbefrielse (tänkbara signaturer)

Det har gått fyra år sedan jag tittade till en krönika av Viktor Barth-Kron i DN och konstaterade att mannens putslustigheter inte tilltalade mig. En rubrik får mig att ge krönikören en ny chans men det är fortfarande inte min grej. Hens elaka gliring är inte ens elegant eller underhållande högdragen som Jan Guillous slängar mot borgerligheten brukar vara:

DN/Ipsos årliga väljarbarometer är ett brutalt uppvaknande för den som eventuellt gått och trott att Stockholm nu för evig tid blivit en sådan där vänsterliberal progressiv metropol av internationellt snitt.

Ämnet för Barth-Krons utläggningar var alltså att den förment trendsättande stockholmaren i själva verket legat efter övriga landet i omhuldandet av mörkerpartiet Sverigedemokraterna. Jag är inte intresserad av att läsa bortom andra stycket och se vad krönikören nu tycker om detta, utan ger mig ånyo i kast med hans horoskop, nu i avsikt att söka hitta något vi skulle kunna kalla humorlöshetens astrologiska signatur.

Eftersom humor (i kontrast till humör) hänger på en generöst tilltagen intelligens som i flykten hinner uppfatta och vrida informationen ett varv extra till oväntad effekt, kan man speciellt misstänka att hinduernas Shani, Den Långsamme (Saturnus) kan spela en viktig roll här. 

I Aftonbluddret tycker en intervjuare att det är kul att intervjua Orup eftersom han svarar "ärligt" på alla frågor. Där är två till som inte heller står i någon vidare kontakt med humorns källsprång - den gudomliga Intelligens som är allas inre essens - före deras själ "föll i synd" och i värsta fall helt dukade under för materialismen som bjuds det nyfödda barnet via föräldrarnas skadliga uppfostran och själens egen oförmåga att genomskåda den chimär som kallas livet och förnimma Livet därbakom.

Eftersom bloggen redan sökt utröna de astrologiska faktorerna bakom Barth-Krons "sluntna satir", kanske någon luktar sig till idétorka. Och det är sant, den här bloggen har spelat ut alla sina kort. Den ursprungliga visionen är sedan länge gått i mål. Men den här gången kan jag vara mer koncis och göra nya kopplingar som jag tror kommer närmare HUMORLÖSHETENS VÄSEN. För att bäst illustrera vad saken rör, reducerar jag Barth-Krons födelsedag till en naturlig zodiak där tecknen och deras hus sammanfaller. På så sätt kan man koncentrera sig på grundidéerna.

Visserligen finns en sprakande "kreativ" kombination i horoskopet: energiplaneten Mars i Vågen bärs en bit av att dess disponent Venus söker harmoniera i kreativ Skytt-Eld, tecknet med den vida horisonten. Barth-Kron har alltså en Mars-impuls att vilja intellektuellt harmoniera med ämnen och kreera i ämnen som måhända ligger bortom hans komfortzon...

Man ska hålla en sådan här ambitiös men kanske inte helgjuten symbolik i minnet när man sedan fingranskar kartans färgade kombination av Skorpionen och Vattumannen och jämför med den högklassiga humoristen Woody Allen (vars pedofili tyvärr solkar hans livsgärning).

OBS. Inte den naturliga zodiaken utan
tecknad utifrån Woody Allens kända födelsetid
med Dramatikerns zodiaktecken Lejonet som persona.

 

Titta på den långsamma och formalt orienterade Shani/Saturnus i de bägge horoskopen! Här är skillnaden. Woody Allen har den essentiellt intellektuella Luftplaneten Saturnus hemma i sitt positiva härskarläge, Lufttecknet Vattumannen. Han har också sitt psyke (och hemmiljö) tätt kopplad till denna storslaget konceptualist. Allens styrka låg i hans svarta humor och skildringar av skruvad borgerliga och intellektuella hemmiljöer i New York. 

 

Det är lätt att inse hur "tumskruven" Saturnus angrepp mot den redan så härskna Skorpionen som huserar hans framgångs Jupiter, hans intellekts Merkurius och själva hans lejonlika och dramatiserande Sol-Öga ger en helt osannolikt kraftfull version av "dissociationssyndromet" som tenderar att trasa sönder och driva fram alienation. Individen kommer också på kant med grupper eller kompletta samhällssystem eller ideologier (allt olika uttryck för Vattumannen). 

 

Men eftersom Woody Allens kombination av Solen, Merkurius och framgångens Jupiter är ett så otroligt avundsvärt stellium och hans såväl naturligt som verksamt goda Jupiter är ägare till det lyckosamma femte kreativitetshuset (en sann auteur!) ser vi här en fenomenal förmåga att göra något av det akuta "sociala utstötningssyndrom" som man också kan kalla mötet mellan sluten Skorpion och socialt öppen Vattuman. Den som kan sin astrologiska symbolik inser direkt hur sjukt träffsäker den sideriska zodiaken är i fallet Woody Allen, horoskopet tecknar exakt den filmtematik han återkommit till gång på gång som en amfetaminpåverkad laboratorieråtta. 

 

Allens snäva fält förklaras i sin tur med att både Skorpionen och Vattumannen tillhör Mörkrets kvalitet (Tamas guna) vilken tenderar att vilja ställa upp begränsande väggar och hålla sig inom dessa. Paradoxalt nog är de skenbart så robusta Oxen, Lejonet, Skorpionen och Vattumannen zodiakens värsta trygghetsnarkomaner, de klarar inte att likt de sattviska tecknen (Tvillingarna, Jungfrun, Skytten, Fiskarna) tänka och vara verksamma när "hela havet stormar". Det beror på att Sattva står närmare Ljuset och universums Intelligens och i termer av "kvaliteter" är de naturliga kreatörerna. De fixerade mörka tecknen kan bara kreera när plattformen redan är given... (De passionerade eller Rajas-dominerade tecknen är som vanligt varken hackade eller skurna utan svänger mellan ytterligheterna.)

Går man så till Barth-Krons Saturnus står den i ett av sina sämsta lägen, den Långsamma och formalistiska har gått ner sig i hatiska Skorpionens Vatten, ett element som är väsensfrämmande för en essentiell Luftplanet som Saturnus, även om planet och tecken delar den grovhet och den skuggtillvaro som Mörkrets kvalitet (Tamas guna) beskriver. Barth-Kron tillhörde en generation själar som återvände in i Tid och Rum för att verka i världens gärdsgårdsserie, han är en efterbörd till det verkliga livet och inte ens delaktig i mänsklighetens göranden. Soltecknet Stenbocken ÄR saturniskt och visar hur Barth-Krons enda motivation är maktpositionering. Det övergripande målet gagnar sällan förmågan att se det humoristiska i tillvaron. Därför hans talanglösa eftersläng mot "vänstern" trots att det var SD han ämnade skriva om.

 

Se också hur Barth-Krons sinnelag (Månen) visserligen står i samma tecken som hos Woody Allen, men trots det inte alls är av samma sort till följd av klyvningen mellan rationalitet och instinkt (Luft och Vatten) mellan sinnet och den underliggande "dränkta" Luftplaneten Saturnus. Även detta förhållande visar en ofärdighet med tanken som för tankarna till Andres Lokkos stilistik som knappast utvecklats ett steg trots alla år som krönikör i flera stora svenska tidningar. Också Lokkos födelseår befann sig Luftplaneten Saturnus (så viktig för meningsbyggnad och konceptuella strukturer) nedsjunken i den Irrationella Själen (Vattenelementet). Lokkos psyke/Måne i Stenbockens Jord gynnas emellertid av att ha disponenten i befruktande Vatten. 

 

Lokko skriver om materiella ting, om status, om fler materiella ting, och om statustyngda men obskyra (för allmänheten) gator i London. Han är den typiska nyttiga idioten som servar konsumenten som vill vara lite "förmer" än andra (Stenbocken som samhällshierarkins tecken) med konsumtionsråd i SvD. Eftersom han tycks vara eller har blivit milt socialistisk med åren, uppstår förstås en motivkonflikt. Hela hans karriärism i syfte att positionera sig går stick i stäv med socialismen som i sin renare form förordar "allt gott åt alla", vilket är en ren omöjlighet för en popskribent som dyrkar exklusiva editioner av böcker och grammofonskivor som uttryck för en privilegierad position i den sociala hackordning man valt att klättra inom... 

 

Den stilistiska otympligheten i meningsbyggnaden med formala Saturnus i Vattentecknet Fiskarna tar sig hos Lokko det uttrycket att han söker klämma in för många ord i varje mening utan att hans tanke andas i motsvarande långa och eleganta svep. Det kan man kanske förklara med att Saturnus - den stora mästerbyggaren - fallit i Fiskarnas hyperrörliga vatten som bara blir än mer så genom disponenten Jupiters position i det passionerade (rajasiska) Vattentecknet Kräftan. Lokko har genom alla år haft en tendens att inte sätta punkt i tid. En underström är stark och ovanpå - i det "jordiska" - hänger Lokko på det ena småordet efter det andra för att söka klä underströmmen i en kropp. Detta är skriveri inifrån Platons grotta, inte skriveri "ovanifrån", från Luften. 

 

Den senare konsten behärskar Woody Allen till fullo, och det lyckosamma (Jupiter) solära Ögat kan vada runt i Skorpionens mörka vatten till fulla medan hans psyke som hos en naturbegåvning automatiskt organiserar ett snyggt manus (Månen + Saturnus i språklig/konceptuell ordning). 

 

Turen att få den gynnsamma symboliken med sig in i livet hade inte Barth-Kron och Lokko. Jag har nyligen studerat och förundrats över hur två Stenbockar årgång 1967 födda bara några dagar från varandra delar, vad det verkar, samma problem. Den ena är svårt dyslektisk (vilket man inte kan uppfatta vid verbal kommunikation) och den andra skriver visserligen väl men lider istället av diskalkyli, är blind för siffror och låser sig där. 

 

Den senare har dessutom bränt ut sig flera gånger i ett enkelt kontorsjobb, vilket för mig luktar som om diskalkylin varit ett stressande hinder, särskilt under en nymåne i Stenbocken där man så ofta blir en fröken eller herr Duktig, med extrema fordringar på sig själv att vara "perfekt i världens ögon". (Ännu en indikation om humorlöshet för övrigt - att se sig själv utifrån, ur samhällsperspektivet dödar den inre Solen och därmed intelligensen som krävs för humor.)

Den sakliga och organisatoriska Saturnus är i sig själv en humorbefriad planet och ur det perspektivet kan man faktiskt betrakta den allmänt smutskastade Donald Trump som en humorist - Mars i Lejonet stigande i öster är ju en dramatisk gossen Ruda, en buspojke! Men journalister läser honom med de glasögon de sätter på sig inför en presidentkandidat och fattar inte grabbars machospel. Istället får svenskarna gravallvarliga rubriker om sextrakassören Trump - där jag håller med de vaknare observatörerna att en del anklagelser säkerligen är riggade från storfinansen och Clintons läger för vilka Trump som president vore slutet på den rika procentens vampyrism. Buspojken Trump måste stoppas till varje pris! Det är bara att gå till Donald Trumps utmärkta 11e idealhus i horoskopet och inse att han är lätt om hjärtat via det pratiga tecknet Tvillingarna, vars vinklingar och satirer ibland är för smarta för allmänheten.

Varför är då Orup så humorbefriad att han upplevs som tacksamt saklig för Aftonbluddrets intervjuare? Jag tror hans horoskop (återigen ritad som naturlig zodiak) påminner om hur oerhört viktig Solen är som horoskopets generella motor. 

 

 

Solen i Skorpionen är extremt garderad och reserverad ("integritet") medan dess disponent Mars står i det oförvägna och direkta Barnets tecken Väduren. Här uppstår en svår konflikt mellan en underliggande vilja att linslusa och visa sig på styva linan och Sol-Skorpionens naturliga tendens att väl dölja vilka kort man har på hand. Denna konflikt mellan en extrovert och en introvert impuls kunde särskilt märkas i Orups stamning (har inte hört honom på årtionden och detta kanske försvunnit nu).

 

Med konflikter på denna elementära nivå (jaghävdelse) finns naturligtvis inte heller plats för humor. Individen måste ha övervunnit sig själv för att bli ett effektiva verktyg för smarthet på högre nivå. Orup är verkligen ärlig i sina svar som AB-journalisten säger och det beror på att Merkurius står i öppna och utåtriktade Skytten medan dess disponent Jupiter står i socialt förbindliga Vågens tecken. Orup är en social darling, som vill bli gillad av folk (Mars i Barnets tecken stimulerar Vågen mittöver) och då kan man inte skämta och raljera över dem. Men samtidigt slirar den sociala Vågen en smula eftersom den naturliga Luftplaneten Vågen gått ner sig i Vatten, i avoga Skorpionen! 

 

Orup uttrycker sig negativt om Dylans Nobelpris i litteratur och säger att är det text han vill åt, då läser han en bok. Jag tror inte Orup öppnat många böcker i sitt liv, inte om han ser musikutövandet som en funktion av "form" och "attityd" - jag minns speciellt den rent mediokra imitationen av 50-tals rock'n'roll i "Mercedes Benz" som faktiskt blev en mindre hit. Låten var fantasilös spinoff på Carl Perkins gamla "Blue Suede Shoes": "Du kan göra vad du vill, man tafsa inte på mina blåa mockaskor - Orup ville på samma sätt ha sin Mercedes i fred. 

 

Här är då vad Orup från fina högerområdet Lidingö fokuserar: form och attityd. Ingen som helst intelligens i musiken, vilket naturligtvis inte rock ska ha förrän den möter högskolan och man får den konstrock som dök upp i England i 60-talets slut, filosofiska lärda och musikaliskt hyperskickliga unga män som bildade hela scener ("Canterburyscenen") och i grunden förändrade musiken. Från Sveriges mer privilegierade områden kom ingenting liknande eftersom intresset för att tänka och kroka i den västerländska intellektuella traditionen aldrig funnits i den här avkroken. Från rikemanskvarteren i Lidingö begåvades svenskarna istället med en Orup som underströk hur seriöst han tog på det privata ägandet: tafsa inte på min dyra Mercedes. Nej, med få undantag är det verkligen inte roligt här i Sverige.

 

*****

 

Här kommer ett försök att spana på humorbefrielsens rot utifrån denna lättvindigt framkastade hypotes: färre komiker än förväntat bör ha formala Saturnus, en naturligt mental planet, nedsjunken i instinktiva maggropskänslans element Vatten. (Det skulle ur ett fågelperspektiv innebära att hela årgångar bör producera färre komiker än andra.)

 

Eftersom Saturnus vägrat släppa ifrån sig några signifikanta resultat tidigare är utsikterna att få gensvar på hypotesen inte de bästa, men det kan vara värt ett försök.

 

Genom åren har jag kommenterat sparade horoskop lite olika så i hopp om att få med så många som möjligt anger sökmönstret i ZET Lite några varianter: "komik" | "komedi" | "comic" | "comedy". Tyvärr vet jag att det finns åtskilliga sparade kändisar med stor humoristisk talang som jag inte kommenterat eftersom deras huvudsakliga syssla inte var den typen av underhållning. Men låt se vad som händer...

 

Efter att ha raderat några serietidningsskapare ("comic") men sparat Smurfarnas upphovsman, återstår exakt 120 roliga personer av 9441 kartor (av vilka bara cirka 1700 har känd ascendent). Ett magert underlag men bra på sitt sätt: medelvärdet är 12 placeringar i vart tecken. Slumpvariationen lär vara stor med en så liten grupp men låt oss säga att en avvikelse på åtminstone 50% är av intresse (6-18, där 7-17 gäller för normal slumpvariation). 

 

Men eftersom hypotesen var att Saturnus i Vatten var extra humorbefriad får vi ett lite bättre underlag, för nu kan de 12 tecknen brytas ner till bara 4 element, och medelvärdet 30 placeringar per element och signifikanströskeln 15-45 (16-44 är slumpvariation).

Saturnus i

ELD: 23

LUFT: 33

VATTEN: 29

JORD: 35

Gissningen om bottennotering för Saturnus i Vatten stämde inte alls och som synes är ingen placering i närheten av signifikans. Mellan de antitetiska Eld och Jord råder dock största avståndet (likväl bara en liten del av slumpfönstrets egen storlek). De här två elementen i kombination har bloggen kallat "andens brutalisering" eller en sådan hårdnackad kamp med den "brutala verkligheten" att man skulle kunna beskriva individen som en aktivist i envig med det rent konkreta - en järnsmed eller en trädkramare. 

 

Naturligtvis är detta raka motsatsen mot en distanserad Luft-Saturnus som ser avvikelserna från "ordningen", vilket ger individen tillfälle till kluriga kommentarer om allt det dråpliga i världen.

 

Helt klart MÅSTE Solen inkluderas i en hypotes om intelligens och förmågan att se det humoristiska i livet. Men också Merkurius är viktig för kommunikationen av de egna intrycken. Och det är här jag tror tester av det här slaget är dömda att misslyckas, trots att bloggen redovisat några tecken på det motsatta. Astrologin blir intressant först i analysen av en enskild karta eftersom en hörnpelare ju är VAR på himlen de intressanta planeterna befinner sig. Och detta kräver känd födelsetid.

 

Den svåra dyslektikern jag talade om hade t.ex. en bekymmersam version av "andens brutalisering" genom att Eldascendenten i Lejonet inte alls fick stöd av ascendenthärskaren Solen. Denna hade nämligen gått ner i det jordiska i Jordtecknet Stenbocken och halkat in i 6e olycksdrabbade huset. Men i samma hus låg också skriftspråkliga Merkurius, så att kvinnan uppenbarligen har svårt med precis självmeddelelse. 

 

Att sedan Solen och Merkurius vilar svagt på en Saturnus som halkat in i ännu ett av de onda husen (8e för korruption och död) stärker naturligtvis inte omina om en intellektuellt verserad aktiv livsgärning (Solen) eller någon mer skarp kommunikation eller ens analytisk uttrycksförmåga. (Som tröst ett behagligt sinnelag/Måne i Luft och även en Venus i Luft vilket ger en trivsamt social och "mänsklig" människa! Alla behöver inte vara Einsteins från morgon till kväll - världen bleve horribel med bara sånt folk.)

 

Den trevliga dyslektikern har i själva verket så antikarriäristiska besked man kan se, och det är väl att påminna sig att Jungfrun och dess naturliga sjätte olyckshuset så att säga missar målet som är Solen hemma i sitt 5e hus för själens fria kommunikation och individuella uttryck. De som inte blir ledare i detta liv utan slirar förbi målet slutar istället som 6e husets servicearbetare. Den hellenistiska astrologin såg kontrasterna tydligt när de döpte 5e sektorn (Solens egen sektor) till "tursamhetens tempel" medan 6e sektorn med den diskriminerande Merkurius (som i sin detaljskärpa missar Solens helhetsperspektiv) tvärtom blev "oturens tempel".

 

Jag tror nu inte det här inlägget vann några nya konvertiter till astrologins gamla världsbild... De som vill ha hårda siffror fick inga, och astrologins nebulösa sätt att tala genom komplexa fantombilder där flera enskilda "komplex" kommer samman för ett "omen" är minst sagt ogripbara för dem med lite grövre sinnen...