Ibland leder det ena till det andra på de märkligaste sätt. Efter att ha gjort klart ett långt inlägg om fransk snobbism och rasism, där den brittiska gruvarbetarsonen Bryan Ferry, konstskolestudent och sedermera framgångsrik artist figurerade som exempel på Jungfruns ytligaste sida, hamnar jag via en helt annan tankegång hos brittiske popartisten John Foxx.
När jag börjar läsa om denna tonårsidol upptäcker jag att han också var en gruvarbetarson, också gick på konstskola och också var född i Jungfruns tecken!
Men sedan skiljer sig artisternas vägar. Båda började i 70-talets mer utforskande typ av glamrock, men där Ferry blev allt mer mondän och "folkligt" mainstream valde John Foxx den seriösa kulturarbetarens väg. För minns att det är kultur Jungfrun står för! (Via Jordelementets hortikultur.) Ibland, som i franska horoskopet, en överutveckling som tappat perspektivet. Bordsskick för bordsskickets egen skull.
Utan att skriva en lika lång historia till om Jungfrun och förfiningen, här är horoskopet för den djupa och mystiska John Foxx som kanske mer än någon annan i England ska ha ära (eller klander?) för 80-talets syntpop. Själv skördade han aldrig några nämnvärda framgångar och till sist lämnade han musikindustrin (för att senare göra comeback). Ett prima exempel där Jungfruns tecken producerar ett gott hantverk utifrån avsevärd inspiration.
Men betraktar vi det solära horoskopet ("naturlig zodiak") som hans, är det uppenbart att han har Jupiter så nära hjärtat man kan komma - i första självmedvetna egohuset. Jupiter välsignar sedan hans psyke (Månen) i Skytten som ligger i nionde huset för filosofi och strävanden.
Jämför det med den självupptagna Bryan Ferrys horoskop. De må ha kommit från det fattiga kolgruve-England båda två, och till och med fötts i arbetarens tecken Jungfrun, men de hade helt olika orientering i sinnet från dag ett.
Hos John Foxx är det också glädjande att kunna rita ut en otvetydigt grön opposition mellan Jupiter och Venus i Vågen, ännu en precisionsaspekt som talar för att han är en genuin artist. Venus härskar i Vågen och beskriver sann idealism.
Jämför här med Bryan Ferry som också gick på konstskola och vars Vågenascendent med härskaren Venus i Lejonet på ett besläktat sätt blandar Eld och Luft för det som bloggen till någras förtret benämnde "kreativitet". Men det berodde helt enkelt på att jag lät Luft och Eld beteckna den antika världsbildens Rationella Själ (Luft) samt den Åttonde Sfären eller fixstjärnornas ljus (Eld). Allt som händer nere i Jord och Vatten är bara bleka kopior på den eviga världens kreativa skeenden.
Bryan Ferrys Venus i dramatikens Lejon i 11e huset för ideala strävanden innefattade således en genuin vilja till artisteri men man kan inte låta bli att le åt att den nödvändigt skulle innefatta hans ego (förstahuset). Fotot på honom från Roxy Musics debutalbum (1972) visar vilken kitsch han hade tänkt sig, jämfört med John Foxxs artistiska vision.
 |
| Foxx 1977 - Ferry 1972 |
*****
Givet helheten måste Foxx Saturnus i Jungfrun sägas göra ett gott jobb som håller kontroll på Mars-Skorpionen och efterfrågar en tydlig form från det mörka och mystiska tecknets broderier.
Exkurs. "Broderi" - av engelskans "brood". Jag tror ingen längre tänker på var detta textilkonstrelaterade ord kommer från, att kvinnor som sitter med sitt handarbete - Jungfruns tecken för övrigt - kopplas till "ruvande fågelhonor" eller "grubbla" över (jfr "ruelse", av "ruva").
Orden kommer för mig samman i en bild av en stillastittande människa som är på väg att "värpa" något, och broderiet kan ses som händernas flyktiga tecknande av just det motiv som hela ruvandets akt syftar till: fågelmamman tecknar sin egen kreativa aktivitet under själva skeendet. Det är som M.C. Eschers händer som tecknar sig själva.
(För en mindre visionär etymologi, se etymonlines härledning av embroider men notera B-R-D, braid, brood, board - t.o.m. brodyrplattan/bräde/"board" finns med i motivcykeln.)
Horoskopet, utan klockslag och därmed utan planeternas aspekter till enskilda hus, är remarkabelt naket. Det slår mig att människor som lyckas ofta har ganska aspektfyllda horoskop (med indiska mått mätt) och kanhända visar Foxx himmel just på en så befriande högsint människa som inte ger mycket för idolskap. Hans nobla Måne vittnar om detta, men i termer av ren avsaknad av personligt idolskap spelar säkert Saturnus som en kall blöt filt över hans Sol-Jungfru in. Saturnus leder serien av planeter i Jungfrun och är en helt oglamorös planet.
Mars i Skorpionen ger också en bild av en inåtriktad energi. Men där, i det subjektiva (Månen), brinner visionären!
Det är egentligen slående hur schizofrent horoskopet är. Den lunära sidan är helt fri, jupiteriskt expansiv och eldig. Den solära sidan är fullständigt fastlåst i det jordiska, inte minst genom Saturnus i Jord som kräver Solens underkastelse.
Brittiske astrologin Charles Carter tyckte sig se komplexa karaktärer när Jungfru och Skytt kom samman: "Jungfrun är för evigt sysselsatt med att söka reducera till 'ordning och reda' allt det den vittomspännande Skytten ger ifrån sig under sina utforskningar."
Men NÄR Eld och Jord lyckas komma samman och inte Elden degraderar sig och blir till åtrå efter det jordiska, producerar de så fantastiska avbilder av evigheten man kan komma! Foxx återvände till musiken efter lång tystnad, och det han gör idag är märklig musik.
Jag kan inte säga att jag rekommenderar det senaste jag hört av Foxx, "Cathedral Oceans" (1997, 2003), därtill är det för udda. Men det är ett mäktigt timslångt verk med multitrackade röster som väver en akustisk katedral med direkt inspiration från gregoriansk kyrkomusik. En idé om var Foxx befinner sig får man av paradoxala titlar som "Infinite in All Directions"!
En extremt apart komposition ljusår från den popsväng denne grubblare (ruvare!) ändå aldrig tillhörde.
