Det ligger i tiden (tjafset om Linnéstatyn)

Det gick efter åtskilliga dagar upp för bloggaren att en tanke han kastat ur sig ironiskt-retoriskt antingen givit upphov till en namnunderskrift och en mängd fåfängligt mediaprat eller var ännu ett exempel på att IDÈER kommer till människorna från högre ort så att flera individer kläcker samma idé ungefär samtidigt. 


Materialismen lurar alla att tro de att de har kommit på något innanför sitt mätbara kroppshölje, men astrologin kan berätta om hur de komplexa turer Idéerna parad är involverade i via gudarnas synliga uttryck (planeterna), hur Tiden verkar på den enskilda individens födelsehoroskop eftersom det ytterst är Tiden som är Aktören som verkar på sig själv via olika faser. Tiden bygger upp teman, formar antiteser och går vidare via sina synteser - människorna - lerklumparna - blir variationer på tema. Den inre Observatören, själen eller anden, har olika positioner i världen och har olika karma - därför kan inte astrologin enkom förutsäga varje individ i minsta detalj. Hjärnan är bara en mottagare.

****

Här är tågordningen. Den 10 juni frågar jag retoriskt: 

Om svenskarna, "det sovande folket" som Fredrik Reinfeldt kallade sina landsmän skulle vakna upp en dag, vilka statyer skulle de börja med att välta i leran? C-M Linné för sitt artificiella sätt att strukturera faunan?

https://siderisk.blogspot.com/2020/06/i-sverige-finns-inga-hackordningar-hmm.html

Sedan tänker jag inte mer på saken förrän det börjar göras kopplingar mellan statyvältande och svenske Linné som rasist.

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/WbwrbK/med-carl-von-linne-foddes-den-moderna-rasismen

Men Linnéargumentationen hördes redan flera dagar tidigare i P1. Frågan är hur mycket tidigare. Namnunderskriften för att ta bort Linné från gator och torg tycks komma från den här sajten:


https://www.skrivunder.com/ta_ner_carl_von_linnes_staty_i_sverige


... och namninsamlingen startade två dagar före min ironiskt menade bloggformulering:

https://www.skrivunder.com/stats.php?id=271694


Bloggens ironi var två på bollen. Den pinsamhet han visualiserade hade redan inträffat!

Gamle Linné ja, en så uppenbar symbol för svenskheten att jag skrev om hans låga materialism redan den 25 februari 2010: 

https://siderisk.blogspot.com/2010/02/svensken-i-ett-notskal-linne.html

Den torftiga indiska kartan ersattes i ett senare inlägg med den cirkulära som är naturligare i väst:

Det enda jag skulle vilja stryka från den här äldre illustrationen är kungavärdighetens stjärna Regulus. Nu blev visserligen Linné världsberömd, men Regulus gynnar den spretiga Jupiter i "döendets" sektor nummer 8. Möjligen kan man sparar denna gudabenådade indikation om man preciserar utsagan:

"Låt de döda kora sina kungar - de är ändå bara säsongsblomster om måste vill få syssla med sina löjliga försöka att systematisera Naturens väldighet och framstå som om de själva har Kontrollen."


Se Linné osunda kombination av intelligens (Solen) och kontroll- eller strukturbehov (Saturnus). Solen förstår utan schematik så detta är en klar indikation om att andesjälen blivit kapad av världsliga makter.

Det faktum att Saturnus för nuvarande passerar Stenbocken - Linnés personliga tecken (1a huset) räcker som astrologisk förklaring till att hans person (eller snarare beläte) åter uppmärksammades. Missa heller inte hans den virriga opposition från folkliga Mars-Kräftan. Stenbocken-auktoritet och Kräfta-maktlös-pöbel. Där är hela den triviala diskussionen sammanfattat. Det är transiten i tiden sm aktiverar aspekter av hans sedan länge svunna brottstycke tid (horoskopet).

Allt detta är bara rök och speglar för att medierna ska slippa tala om det verkliga och än pågående slaveriet i Sverige. (Se föregående inlägg.)


Tillägg. Senare 2020 noterar jag en precisering på både svenska och engelska Wikipedia. Sverige hade vid denna tid en idiosynkratisk kalender som konverterad till Gregoriansk kalender blir en födelse den 23 och inte 24, en uppgift jag inte minns varifrån den kom. Enda viktiga skillnaden är att Månen nu hamnar i  Stenbocken i 1a huset, vilket människan extremt systemfixerad och närmast rigid, mer så än i Vattenbäraren i 2a huset. Stenbocken understryker ytterligare botanistens fixering vid fysisk organisation.

Linné, copycat av antikt tänkande?

En svensk psykolog, Nils Uddenberg, har forskat i Sveriges stolthet, botanikern Carl von Linnés försök att ge sitt bidrag till förståelsen av själens sjukdomar. Det är naturligtvis inga problem att demaskera Linnés triad av sjukdomstyper, de förnuftsrelaterade, sinnesrelaterade och viljerelaterade som samma tre nyckelplaneter astrologin alltid observerat i studiet av människan.  

Förnuftet eller intellektet, som förstås kan insjukna, representeras av Merkurius, medan sjukdomar å det viljemässiga representeras av det driftiga hjärtat, grekernas thymos, eller Solen. 

Psykiska sjukdomar som fokuserar inbillningen eller föreställningen lyder naturligtvis under Månen eller Luna - "lunacy" eller galenskap i trängre bemärkelse. Det är möjligt att Uddenberg gjort sin läxa och lyfter fram den klassiska psykologin, som numera hånad för förkastad bara möter "förnuftsgenerationen" via dubiösa veckohoroskop. Det framgår dock inte av DN:s bokanmälan.

De få som tittat in på den här bloggen de senaste åren har dock kunnat se remarkabla små pilotstudier fogas till varandra tills dess att något som ser ut som en bekräftelse av antikens psykologi börjat skönjas. Det existerar verkligen något sådant som formativa grundprinciper i tillvaron, vilka naturligtvis inte heller Linné kunde låta bli att ge uttryck för - avspeglat i hans arketypiskt determinerade och klassiska tredelning.

Linné själv är en av de ytterst få historiska svenskar där barnets födelsetid noterats. Man undrar just varför? Så låt oss titta en tredje gång och därför ganska kort på hans kompletta sideriska horoskop, men nu ur ett sjukdomsperspektiv. För vad är inte det rena, systematiska förnuftet annat än ett tydligt tecken på psykopatologi! 

"Allt med måtta" är en insikt som förnuftsfascister och religionshatare i Sverige idag, grupperingar som Humanisterna och VoF, ännu har att lära sig. Just måttfullheten tecknade astrologin genom att låta den sträva gränsdragaren Saturnus sockras en smula genom passagen genom Venus tecken Vågskålarna. Jag propsar på att Venus indiska namn Shukra bär på den indoeuropeiska roten till just "socker" (Zukr på tyska, Shugr på engelska).

*****

Linnés sideriska karta avslöjar mycket riktigt en Saturnus som saknar tempereringen från sötman eller den måttfullhet som Vågens tecken kan tillföra Saturnus strukturfascistoida grundnatur. Och detta fast Saturnus står venusianska Oxen. Men Venus själv i Eld (Väduren) ger något av pionjärens nyfikenhet på Oxen - Moder Jord - och man kanske ska vara tacksam för att Vädurens herre krigaren Mars är svag och fallen i ett annat naturtecken, Kräftan, så att en fredlig natur uppstår, en hängiven naturälskare.

Likväl är Solen - den Levande - och formalistiska Saturnus öppna fiender. Här tvingas de samman i själva det tecken som mest av alla identifierar sig med det obeständiga stoft själen använder vid besöken på den här planeten.

Inte för inte är Saturnus, fastän i en tradition själens platoniska form, också känd som den stora illgöraren! Den saknar alla de kvaliteter människor tyr sig till och älskar. Den är så patriarkal att män med tydlig Saturnus borde lära sig att vägen till kvinnans hjärta går genom att spela på sin egen till Saturnus inneboende motpol: Månen. Alternativt lära sig av Älskaren, Solen. 

Helt i linje med den arketypiska (eviga) verkligheten bakom människors tafatta försök att förstå något, kopplar Carl von Linné den mentala sjukdomen nymfomani till den voluntära, dvs viljemässiga delen av människan. Och Solen regerar mycket riktigt över den naturliga zodiakens femte hus, som på sin mest prosaiska nivå styr kärleksleken. Den här bloggen har också hittat en överrepresentation av homosexuella Lejonascendenter, sida vid sida med den straffade syndaren Skorpionen - där det mer handlar om fixering vid könsorgan än homosexuella lekar. 

Det behövs dock ett mycket större dataunderlag än det bloggen förfogar över för att veta om Lejonet kärlekslekens Lejon faktiskt är disponerad till psykisk sjukdom, dvs. homosexualitet. Men många skilda tester har inbördes bestyrkt varandra och visat att astrologin verkligen tycks adressera KONSTANTER - var vi nu vill förlägga dem, kanhända i Platons idédrivna verkliga Verklighet snarare än i materialistens förfelade jakt på "mojängerna" som ska förklara hans ändlösa sökande efter ett Svar som aldrig kommer att ges. 

I testet av 56 horoskop med svåra psykiska problem dök t.ex. Lejon-Solen upp igen, i den typiska axeln där motpolen inte så mycket är den voluntära eller "drivna" naturen utan Saturnus, dvs den begreppsskapande motpolen. T.o.m. starkt viljestyrda Lejon lever och verkar inom en rationell struktur och det är Saturnus, Världssjälens Form, som gör Livet meningsfullt, inte det maniska rännandet i sig.

Linné hade nu inte smartheten att förstå att han var mer på spåren i själva sin kategoriseringen än i det trista och redan på 1700-talet typiskt svenska sorterandet av allt i sitt rätta fack. För i Solen, Månen och Merkurius slog han huvudet på spiken. Dessa är dominanterna när man utreder en själs speciella patologi, det runt vilket själen roterar såsom i omloppsbana. Soltecknet tycks i många fall vara det i särklass starkaste motivet som låser upp en själ under ett helt jordeliv, men långt i från alltid. 

*****

När Linné föddes är Solen starkt undertryckt och hämmad av den Organisationskrävande Slavdrivaren och Mars impulser att bryta helt med gällande normer eller paradigm och verkligen bidrar med något nytt helt utslagen: Mars är fallen i Kräftan men likväl horoskopets mest framträdande planet. Sjunde huset är ett hörnhus som har större dignitet än det fjärde hörnhuset vari Solens disponent ligger i sitt kanske klenaste läge: vad kan tvåsamhetens Venus veta om dialektik i egoprincipens tecken?

Men mannen blev en världskändis, och här fascinerar återigen den på bloggen nyintroducerade Regulus, kungavärdighetens stjärna i Lejonets 6e grad (5:58). Se hur perfekt framgångens och välviljans Jupiter kanaliserar "kungavärdighet" - och då inte bara som en allmän dusch av stjärndamm under veckor av födslar utan specifikt de timmar då Linné föddes: med Månen som mottagare till alla denna lycka, tycks det närmast omöjligt att det nyfödda barnet INTE skulle komma att bidra till världens bästa, vad annat horoskopet än innehöll. 

Sinnelaget är viktigt som Anders Breiviks femfaldigt skadade Måne i Lejonet så tydligt visade! Hos Linné hittar vi då ett omen om det rakt motsatta, om en sann välgörare.

Jag hade hoppats hitta något sätt att tvåla till Linné för "patologisk" materialism, men inför upptäckten av Regulus - Jupiter - Månen tiger jag! Visst blev han en kung - inom sitt fack. Och en människa som direkt fångar upp den eviga Treenigheten Sol-Merkuius-Måne, Fadern-Sonen-Anden/Modern, kan naturligtvis knappast ha några djupare psykologiska störningar. Horoskopet antyder en religiös man, men det måste jag verifiera. 

Vid den här tiden, innan "Upplysningen" ännu kommit igång på allvar sågs naturen som uttrycket för Guds intelligens och jag ser inte tillräckligt mycket störningar på den här himmelen för att tillskriva Linné den vedervärdiga hybris som utmärker dagens ateistiska biologer.

*****

Tillägg/bonusspaning.

Kunde inte låta bli att se på horoskopet för psykiatern Uddenberg som ägnat sitt liv åt hoppet att naturvetenskapen till sist ska bevisa att det är i hjärnan roten till allt sitter. I sökandet efter hans födelsedag noterade jag att han är en favorit hos VoF - så typiskt.

Mer intressant är hur lika barn leka bäst. Linné hade kungavärdigheten fullt utvecklad genom välviljans Jupiter och införlivad med den berömde botanistens eget sinnelag. Hos Uddenberg kopplar istället Regulus an till Merkurius, den del av själen som Platon kan ha förlagt till huvudet (Merkurius relation till Saturnus är överkurs här.) Läs DN:s bokrecension och finn hur Uddenberg själv är ett grandiost exempel på en tidsålders psykiska sjukdom, den som Linné placerade under Månen, inbillningssjukan!

Så det visar sig, att trots att också Uddenberg har viss godhet på himmelen vid födelsen, psykopatologin tycks vilja gå till storms mot hela himmelriket och riva den högre verkligheten för att ge den vegetativa själen, den fallna Naturen allmakt!

Den med ögon, han ser, det är just ett sådant här horoskop man skulle kunna tro om att skriva om dårskap som springer ur den lägre verklighetens perspektiv, där allt är en fråga om kemiska processer:

Tillägg. Flera år efter det här inlägget noterar jag en precisering på både svenska och engelska Wikipedia. Sverige hade vid denna tid en idiosynkratisk kalender som konverterad till Gregoriansk kalender blir en födelse den 23 och inte 24, en uppgift jag inte minns varifrån den kom. Enda viktiga skillnaden är att Månen nu hamnar i  Stenbocken i 1a huset, vilket människan extremt systemfixerad och närmast rigid, mer så än i Vattenbäraren i 2a huset. Stenbocken understryker ytterligare botanistens fixering vid fysisk organisation.

Materialistisk vetenskap, andlig metafysik

[Lång meditation, ~2400 ord, över fallet ner i stoftet och de som resonerar kring en övernatur.]

SvD berättar om amerikanske evolutionspsykologen Michael Tomasello, chefsforskare vid tyska Max Planck-institutet, och hans studier av skillnader i beteende mellan apor och människor.

Engelska Wikipedia sammanfattar hans inriktning: 

Han har arbetat med att identifiera de unika kognitiva och kulturella processer som skiljer människorna från deras närmaste släktingar bland primaterna, de stora apdjuren.

Han studerar de stora apornas sociala kognition (varseblivning, uppfattningsförmåga)... I sin utvecklingsforskning har han fokuserat hur barn blir medlemmar i kulturella grupper och på senare år unikt mänskliga förmågor och motivation till gemensam intentionalitet: delade intentioner, delad uppmärksamhet, pro-sociala motiv och sociala normer.

Vi pratar alltså en individ som studerar ett fungerande sammanhang - bland apor eller människor. Det sociala spelfältet står i centrum. Se nu hur förunderligt väl den här tveklöst materialistiska (ateistiska) darwinistens fyra element understryker att vi enbart talar om den fysiskt iakttagbara delen av samhället här, lite som en behaviorist som sitter och stirrar på levande varelser och utifrån deras uppvisade beteende ritar en platt bild av en "struktur". Detta kallar sedan materialisten för "kunskap", vilket det i en snäv bemärkelse naturligtvis är.

Horoskopet är det senaste i en serie bloggen hittat vilken tyder på flera saker. Först och främst att Jordelementet verkligen är mer inomvärldsligt än de övriga (Vattnet bidrar till Jord så här är gränsen suddig). För det andra förvånar det inte att hitta Stenbocken som ett dominant motiv, via dess härskare har vi stark betoning av organisation i livets objektifierade, materiella substrat.

Vatten kan liknas vid "dold natur", vid levandegörande processer, så att Jord-människan via sina fem sinnen ska ha några externa "objekt" att studera. På en djupare nivå, de klassiska filosofernas, är emellertid Jordelementet bara en projektion inifrån Själen - det objektiva och konkreta föremålet en utstött slutprodukt, en Själens självalienation. Jord = horungen. 

Jorden associeras mer än något av de fyra elementen med den basala materia som naturfilosofen Aristoteles menade var så grov och primitiv att den inte ens går att uppleva med sinnena. Ren materia är formlös och därför ytterst sett en ren illusion. Detta har också modern kvantfysik visat. 

1800-talsmaterialismen som ännu styr människan i hennes vardagstänkande är en ren fantasi, ett resultat av hur hennes inre själ (Vatten) projicerar föreställningar mot en vit filmduk och en värld uppstår som genom magi. 

Hela den här processen där "verklighet tillverkas" pågår alltså i tillvarons "övervåning", men den materialistiska vetenskapen, till vilken Tomasello och evolutionsförespråkarna hör, är barn av den ateistiska positivism för vilken det som går bortom de fem sinnena (empirisk observation) inte existerar! Gud, så lätt dessa nybörjarsjälar gjort det för sig själva! Och de lurar på andra människor samma kunskap på själens förskolenivå.

*****

Låt oss minnas två andra världsberömda reduktionister av samma art som bloggen kommenterat, vår egen Carl von Linné och Charles Darwin. Med enstaka fall talar vetenskapen om anekdotiska och inte systematiska observationer, men ska man välja två naturvetare tror jag inte de kommer större och mäktigare än Linné och Darwin.

Här hittar vi visserligen inte samma renodlade fokusering av strukturen hos det iakttagbara, i den socialt organiserade delen naturen. Men en närmare granskning visar att det likväl är materie- och organisationsprincipen Saturnus (Stenbockens härskare) som styr även dessa två:

Den för sin tid i Sverige nästan unika omständigheten att födelsetid för Linné noterades är nyckeln här. Stenbocken stiger i öster och dess härskare Saturnus befinner sig också i Jordelementet och binder och låser Solens fria intelligens till "enbart Oxe", till enbart den med sinnena iakttagbara naturen. Även sinnelaget, Månen i Vattumannen, har Saturnus som sin härskare. 

Linné var alltså den första moderna svensken eftersom även vårt nuvarande nationalhoroskop vid ett närmare studium visar sig lida av rationalistsjukan, där Luftelementets intellektuella och diskursiva förmågor bojas till "bara" Jordelementets uppenbart givna fakta och sedan begår misstaget att kalla detta för en förnuftig eller rationell hållning. 

Linné spritter visserligen av Eld och Luft också, hans entusiasm inför naturstudiet måste ha varit enormt. Men det är den saturniska principen som dominerar, inte minst som formalieprincipen som gör det möjligt för oss att se strukturer ibland hamnar på kant med vår förmåga att se den verkliga Intelligensen (Solen) bakom livet. Vi förfaller och blir enbart materialistiska forskare. Samma kombination av Sol och Saturnus i det "mörklagda" Jordelementet ses på evolutionsantropolgen Tomasellos himmel här ovan.

 

Tillägg. Åtskilliga år efter det här inlägget noterar jag en precisering på både svenska och engelska Wikipedia. Sverige hade vid denna tid en idiosynkratisk kalender som konverterad till Gregoriansk kalender blir en födelse den 23 och inte 24, en uppgift jag inte minns varifrån den kom. Enda viktiga skillnaden är att Månen nu hamnar i  Stenbocken i 1a huset, vilket människan extremt systemfixerad och närmast rigid, mer så än i Vattenbäraren i 2a huset. Stenbocken understryker ytterligare botanistens fixering vid fysisk organisation.

 

Charles Darwin ser ut som en naturlig ättling till Carl von Linné:

Födelsetid saknas men Månen går in i Stenbocken tidigt på dygnet så att nettoresultatet är detsamma som hos Linné: de båda Ljusen i Luft och Jord - rationalisering av de fem sinnenas vittnesbörd och ingen sensibilitet alls för livets eventuellt bakomliggande verkligheter. 

Hos Darwin hittar vi Saturnus i ett ultramaterialistiskt tecken, Skorpionen, vars dödsskräck ofta hindrar det från att gå bortom sin egen känslorelaterade natur (Vattenelementet). Istället finner Skorpionen nästan regelmässigt sin plats i livet som en krigare för eller mot saker den finner förhatliga (omskrivningar för den egna dödsskräcken). 

Skorpionen är dock den symbol som representerar den materiella naturens degeneration och slutliga upplösning, samt naturens avsiktliga bruk av döden i form av gifter, för att säkra den egna arten. 

Men det är inte Jord och Vatten som ärver "himmelriket" (det högre medvetandetillståndet), det är Skytten - Eld - som representerar det andeväsen som överger den fysiska kroppen när dess förfall i timlighetens värld gjort den obrukbar.

Att ingen regel är utan sitt undantag har då och då noterats. Första gången jag noterade ett regelbrott mot den här behändiga modellen där Eld och Luft associeras till den eviga världen och de två "fallna" elementen Vatten och Jord, vilka associeras till världen som sitter fast i tidslinjen och därför tvingas födas och dö om och om igen, var vid upptäckten av den framlidne, alltigenom "jordbruna" katolska teologen Norris Clarke. 

Lite reflektion visar att teologens himmel också har sin tonvikt på Luft och Jord, vilket ger en rationalist - men här inte den inskränkta sekulära typen. Nu hittar vi Saturnus i sattviska (kunskapssökande) tecknet Tvillingarna som disponent för (ännu) en Måne i Stenbocken - tecknet som illustrerar materiens organisation eller struktur.

Ett tecken på att Jordelementet dras till den trygga, institutionaliserade religionen (ett alternativ till ateistisk naturvetenskap?), var studien av en liten grupp kristna teologer. Underlaget var alltför klent för långtgående slutsatser men ändå en bekräftelse på Norris Clarkes oerhörda förtjusning i Thomas av Aquinos metafysiska STRUKTUR med en natur krönt av en övernatur.

Tittar man noga på teologens himmel är den inte alls dum, med inte mindre än tre härskarplaceringar (Mars i Väduren, Merkurius i Tvillingarna och Jupiter i Fiskarna). Månen i Stenbocken står visserligen i sitt detriment (själen är skadad) vilket bloggen vanligen diskuterat i samband med stilikoner av ytligare slag. I samband med teologi är denna Måne dock perfekt: i denna inriktning visar själen medvetenhet om sitt "syndafall" ner i materialitet.

(För motsatsen, upphöjandet av ytan/materialiteten, se t.ex. inläggen om Neo, "gayschlager från helvetet", eller chice London-korrespondenten Andres Lokko.)

Även Venus (erotisk kärlek) är skadad i Väduren och därtill övertaggad pga energiska Mars i sitt eget härskartecken. Stenbock och Vädur ger basen för en extremt egenmäktig natur, men detta har inte inträffat i Norris Clarkes fall - han var en extremt sympatisk människa, en "stor själ", vad jag inhämtat från nätet. 

Här ska egenmäktighet istället läsas som "egen makt", dvs av egen kraft valde han celibatet och "himmelriket" och han var en älskad lärare: sinnelaget i Stenbocken som söker kontrollera den extremt libidinösa kraften i Väduren, disponeras ytterst av en mycket välplacerad Saturnus i upplysningssökande Tvillingarna, där också intellektets Merkurius är hemma i härskarläge. Månen i Jordelementet återspeglar i konkret gärning (Jord = praktik) det som dessförinnan har utspelat sig i det andliga Luftelementet (i Tvillingarna).

Saturnus och Merkurius är i sig en halvbra kombination (Merkurius fria flängande som pojkvasker och potentiell tjuv upplever Saturnus disciplin och struktur som inskränkning, formalismen i traditionen som ett hinder för nya utfärder). 

Här syns hursomhelst Clarkes långa lärargärning tydligt: en auktoritet (Saturnus) informerar (Merkurius) unga människor och ger dem logikens gåva (Merkurius period, 5-14 år, cirka). Emfas på extrem metodik med en sådan här kombination i Luft. Hans "skolbok" för vår generation om thomismen, "The One and the Many", är en fantastisk introduktion i den skarpa intellektualitet som alltid utmärkt katolska kyrkan men som det lutherska Sverige aldrig riktigt förstått.

Det finns således själar, som fastän t.o.m. sinnet (Månen) klätts i det Jordelement som mest förmörkar anden ("anden är villig men köttet är svagt"), vidmakthåller en medvetenhet om att naturen inte är sista ordet, och att det finns något därbortom - precis som den moderna kvantfysikens implikationer också säger!

Och nu kommer vi till den delikata frågan: kan en astrolog titta in på insidan i en annan människa som han/hon kanske aldrig ens träffat? Varför var Darwin så psykiskt störd men Clarke så vital fastän båda hade Månen i Stenbocken? (Evolutionspsykologen Tomasello har också Månen i Stenbocken, men där har jag inga biografiska fakta alls.)

Svaret på frågan är "kanske". Indisk astrolog kallar disponenten till en planet för dess själ. Och om vi nu studerar Månen, sinnelaget, psykets eller själens signifikator och finner den i detriment (skadad) i Stenbocken, då blir härskaren Saturnus på en och samma gång psykets disponent eller inre själ. 

Charles 'de bäst lämpades överlevnad' Darwin hade sin Saturnus i mörka nesans Skorpion och i ett generellt sociala utstötningssyndrom (han satte barn efter barn till världen och de dog som flugor pga inaveln i hans släkt, och han hade själv en del psykiska störningar). Man skulle kunna tänka att det var Darwins egna degenererade arvsanlag som inifrån ropade till honom en korrupt och sjuk fantasi om de bäst lämpades överlevnad. I dag vet evolutionsteoretiker att även synnerligen klumpiga kreatur överlever - mot åtminstone Darwins odds.

Teologen Norris Clarke, å andra sidan, har en helt annan och mycket bättre situation för sin "själens själ", här drivs Mån-Stenbocken istället av Saturnus i Tvillingarna, en bra position eftersom Saturnus essentiellt är en Luftplanet och därför står i sitt optimala element.

Visserligen kan Merkurius känna sig kväst av att ha auktoriteten och formalieprincipen intill sig, men biografiska fakta får avgöra: han var älskad av sina elever för sin lätta intellektualitet - just vad man kan förvänta sig av den vitala och snabbtänkta Tvillingarna.

Se det så här: Saturnus gästar merkuriala Tvillingarna och husets härskare Merkurius är själv hemma och tar emot sin gäst. Saturnus, själens disponent, disponeras därför i sin tur av MERKURIUS, HERMES, NEBU, THOTH - gudarnas budbärare som kommer under så många olika namn.

Här tar dispositörskapskedjan slut eftersom Merkurius är i sitt eget tecken, så vi har en entydig slutlig berättelse: bakom den till synes klena Mån-Stenbocken finns en klippfast förankring i zodiakens goda Lufttecken, sattviska Tvillingarna.

Ett födelseklockslag för Norris Clarke hade varit spännande,  för att se vad mer som styrkte tesen om att Sol och Måne i Jordelementet var en tidig och vilseledande indikation och att horoskopet djupast sett pekade tillbaka mot den eviga världen bortom jordens och vattnets knådade och korruptibla lergestalter.

Låt den här iakttagelsen återknyta till öppningshoroskopet, evolutionsantropologen Tomasello. Chockerande många planeter i Stenbocken och däribland psykets "skadade" Måne. Här är Saturnus egen belägenhet verkligen A och O! 

Och var hittar vi den om inte i Lejonet, Solens eller Livets eget tecken. Lejonet är också arketypen för Människan, den individualiserade jiva-atman (andevarelsen). Men Jord och Eld står för den mörkaste och den ljusaste principen bland elementen och ofta tvärkrockar de och låser sig.

Se den här psykologens arbete med att bevisa hur mycket bättre människan är som gruppsocial varelse än aporna som en djupt fallen själs snubblande försök att formulera en andlig sanning! 

Han kanske aldrig når insikt om att hans forskning är själens patologiserande och inte alls vetenskap som dagens ateister gärna kallar sina försök - inget som a priori utesluter möjligheten av en meningsfull organisation av det synliga ett steg bortom det synliga kan sägas syssla med förutsättningslöst vetenskapande - men Tomasello (och andra) under tvärlåsningen mellan Eld/Jord kämpar åtminstone för att rena sina själar från den materiella besmittelse som kan ha styrt deras kommande och gående i hundratals jordeliv. 

Eld/Jord är en av de mest osäkra kombinationerna av element, som jag upplever det. Ibland blir det lysande hjältar som kämpar mot materiellt mörker, ibland blir det bara självtjänande äckel som söker berika sig för att deras ande (Eld) degenererat till billig lusta eller passion. Se t.ex. horoskopet för "historiens största svindlare", Bernard Madoff, där problemet synbarligen kan summeras som "Eldens kamp för att övervinna Jordelementets begränsningar men bara för att komma över mer Jord/materia."

Inlägget om Madoff skrevs rätt tidigt i bloggens historia och med den ökade detaljrikedom vi nu förfogar över, kan noteras att hans förhöjda libido (Mars + Venus) inte är rent som den genomlysta Elden som hos teologen Clarke, utan har grottat ner sig i det pekuniära och materiella Jordtecknet Oxen.

Och på denna grund bygger vi sedan upp en kropp där båda Ljusen och handelsmannen och här tjuven Merkurius befinner sig i egenintressets tecken Väduren.

Det är alltså Solens och Månens disponent ("själens själ") som utgörs av denna vanvettigt förhöjda girighet (Mars + Venus). Vårt svenska nationalhoroskop har bara en bråkdel av det här problemet (Mars i Oxen disponerar över vår själsliga Mån-Vädur) men problemet var ändå tillräckligt tydligt för att Gunnar Myrdal skulle fälla ord om "fiffelsvensken".

Sveriges nationalhoroskop avslöjar, tyvärr, att det landet saknar sann moral. Och det är just därför svenskarna bröstar sig så och spelar världssamvete och alltid vet lite bättre än andra. Vi är faktiskt lögnaktiga psykopater, var till mans och det tydligaste tecknet på en äkta psykopat är att han verkligen tror på sin roll. Svensken tror verkligen att han är högre utvecklad än t.ex. en människa som kommer från en "hederskultur", fastän "sekulära" svenska män slår sina fruar gula och blå. Jag upprepar: sekularismen har skapat en national av självrättfärdiga psykopater.

Därmed blir andlighet ett begrepp som den här nationen inte ens kan stava till (längre), och än mindre föreställa sig vad det är - stöpta i 1800-talsmaterialismen som våra enkla sinnen är. Det är därför läkare och naturvetare breder ut sig så ohejdat i vårt samhälle och anses stå för Sanningen. Det förhåller sig precis tvärtom.

Spegelvänd utmärkelsen "årets förvillare" och "årets folkbildare" som föreningen VoF delar ut. Då kommer du den verkliga verkligheten närmare. VoF talar bara ur en liten bur bestående av Jord och Vatten. De vet ingenting om den atemporala högre verklighet Platon, Plotinus och västcivilisationens största tänkare har lyckats betrakta så väl, just för att vi äger ett inneboende högre sinne (bortom Månen).

Svensken i ett nötskal: Linné!

(Ett långt inlägg på 7 A4-sidor.)

Swedish botanist, also known as Carol von Linné [sic], was the first to organize the principles for defining genera and species of organisms as well as to create a uniform system for naming them.

An author known for his clean and succinct style, his best-known works are "Genera Plantarum," 1737 and "Species Plantarum," 1753.

Linnaeus is considered by many to be "the father" of Botany. He served as a professor, not only of medicine, but of botany and natural science.

AstroDatabank

Beräkningen av det sideriska horoskopet för vårt eget bidrag till Upplysningen och den Nya Människan (se förstås horoskopet för Franska revolutionen - nytt fönster), Carl von Linné, kommer som en överraskning fast den äldre zodiaken redan visat sig beskriva psykologi så väl.

Men den här 1700-talsmannens födelsehimmel beskriver intill fulländning den naturnära, föga filosofiska men desto mer systemorienterade ingenjörsmentalitet som fortfarande är typiska drag för svensken!

Med Sveriges nationalhoroskop (i nytt fönster) är det inte svårt att se parallellerna. Tre huvudsakliga tecken går igen, det moderna Sveriges soltecken Vattuman - att verka i huvudsak på de mentala "skrivbordsnivån" (rita regelverk och iso-standardisera allt inom synhåll), fanns redan i Linnés strävan att systematisera hela Naturen (!). Lämpligt nog syns detta som en undermedveten instinkt att vilja begripliggöra, det är inte Solen utan Månen som står i Vattumannen.

Notera skillnaden! Linné var på upptäcktsfärd efter lagbundenheter i Naturen, Sverige av idag är en fasciststat som tvingar in medborgarna i vissa ideologiska mönster. Grundmönstret är att "rött" och "blått" är tillåtna sidledes rörelser medan den vertikala dikotomin, Världen/Gud, visserligen inte är ett förbjudet tankemönster, men väl ett perspektiv som (nästan) alla politiskt verksamma krafter söker förmå svensken att distansera sig från och kalla "historisk skåpmat".

Nationalhoroskopets solära disponent, Saturnus i Tvillingarna (skeptikerns och kritikerns tecken) förklarar till dels varför varenda kommentarspalt i de nya interaktiva medierna till brädden svämmar över av små anonyma besserwissers som all tar på sig rollen av lärare och förklarare - den här bloggen är inget undantag!

Det är något beklämmande övermaga över svenskheten, och nationalhoroskopet visar varför vi kunnat bli så här löjeväckande viktigpettrar: Saturnus (Solens disponent) står som en propp i maskineriet i nionde hussektor som inte alls borde vara blockerad av Gränsdragaren och Organisatören Saturnus eftersom nionde är "vägen ut" mot outforskat territorium, "the open-ended universe".

Då nionde sektorn också representerar landets kontakt med utlandet, filosofi och religion, bygger det här landet faktiskt sina intellektuella konstrukt i huvudsak genom att blockera sig mot impulser från utlandet och den filosofiska diskurs som där pågår! Säreget.

Inte för inte klibbade öknamnet "ankdammen" en gång fast vid det här landet...

Carl von Linné påminner, som sagt, mycket om svenskens bindning till myllan - stirrandet ner i Jordelementet som både när oss (utom när det är nödår) men obevekligen också slukar oss i slutändan. "Av jord är du kommen", mässar den lutheranska prästen vid jordfästningen.

Om nu vikingarna verkligen trodde på själavandring, en uppgift jag sett flykta förbi på det opålitliga nätet, låter jag vara osagt, men kristendomens metafysik och lära om de yttersta tingen är verkligen en självstympad och tragisk historia. Själavandringen fanns med under de första få hundra åren, men tanken kättarförklarades på 500-talet.

Först under Andra Vatikankonciliet på 1960-talet öppnade sig återigen Katolska kyrkan för den möjligheten, men då hade Sverige sedan länge valt Luthers väg (Gustav Vasa ville som bekant komma åt kyrkans rikedomar). Och Martin Luther förespråkade sin tids medelsvensson att underdånigt lyda överheten vilket ledde till att kristendomen slutgiltigt kapitulerade under Djävulen, vilket är vad man måste beteckna Jordmodern som när det inte längre råder en sund balans mellan begreppen Himmel och Jord.

Med materialismen har Jorden blivit allenarådande och Himmelen anses numera bara vara död rumslig utsträckning "där ute". I den mån vi fantiserar om andra, kanske högre, livsformer, stöper vi dem numera i våra egna biologistiska tankemönster. De är förstås organiska varelser på avlägsna planeter!

Hur djupt har vi inte fallit sedan tyske filosofen Kant som, samtida med Linné strövtåg i naturen, kontemplerade livet som det kunde te sig BAKOM våra inbyggda tolkningsmönster (i medvetandet). Linné var i jämförelsen en totalt ofilosofisk natur, han strosade i mossan och upplevde denna världen i oförställd naiv realism.

Föga hade han kunnat förstå den indiska filosofin som redan i minst 2.000 år sagt att hans intryck av naturen inte var verkliga utan härstammade ur hans eget medvetande. Hur föga förvånande att hitta Linnés Sol i Oxen, det första Jordtecknet, som på sitt problemfria sätt betraktar sinnesintrycken som absolut verkliga: mossan och svamparna och träden är verkligen verkliga!

I "ögonblicksbilden" på Sveriges andliga status några hundra år senare, lever den här bindningen vid myllan som något objektivt fast. Den svenska folksjälen (Månen) är visserligen, som noterats, individualistisk och subjektivistisk (Månen i Väduren), och detta förklaras delvis eftersom den är så inpiskat simpel i sin materialism: Vädurens härskare Mars står som förstelnad i Jordelementet och Oxen - ett tecken av kvaliteten Tamas, vilket indisk filosofi beskriver som oupplyst.

Det är Tamas-människans brist på reell insikt som skapar "naiv realism". Kant visste att vi inte betraktade "tinget i sig", utan bara våra egen inbyggda psykiska begreppskategorier. Sedan gör psyket en kullerbytta och "projicerar" fantasin om världen på det vita ljus som är allt som existerar "där ute".

Svenskens halvhjärtade försök att individualisera sig, skilja sig en smula från sin granne på gatan, sker alltså utifrån den mest bottenlösa omedvetenhet om hur livet är konstruerat som tänkas kan. Det är lätt att uppehålla sig länge vid detta faktum, och le över eländet. För är det inte samma svensk som tror sig vara så mycket längre kommen i sin intellektuella utveckling än efterblivna stater där t.ex. religionen är en integrerad del i folkmedvetandet?

Astrologin avslöjar att den sekulära staten i själva verket är den evolutionärt lägsta nivån ett samhälle kan befinna sig på. Det är visserligen en billig poäng att peka på att astrologins tidsåldrar rör sig baklänges genom zodiaken på grund av jordaxelns långsamma wobblande, men jag nämnder den ändå!

Linnés Sol i naturnära Jordtecknet Oxen matchar alltså "själen bakom sinnelaget" i det moderna Sveriges horoskop. Indisk astrologi finner disponenten till en planet vara "själen" bakom det manifesta, och i fallet Månen, som ju är sinnebilden för psyket eller sinnet, blir effekten lite lustig. Svenska folkets "oxiga" och sinnesfixerade natur är alltså "själens själ". Pga friktionen mellan Eld och Jord inser vi att folkkroppens instinkt att var och en av oss manifestera vår individualitet (se t.ex. motrörelsen mot övervakning av internetvanor), är ett spädbarns gnyende.

Väduren symboliserar ju det första ögonblicket på jorden som fristående varelse och Oxen är barnets tidiga orala fas. Möjligen är det här den mest primitiva symbolkombination som existerar, vilket skulle förklara varför just dessa två tecken uppvisade förhöjd kriminalitet i bloggens lilla studie av 136 brottsdömda horoskop.

Åter är det notabelt att Linnés horoskop har ett betydligt lyckligare förhållande mellan Väduren och Oxen än den moderna svensken som inte bara slavar under sin ofullgångna individualitet utan också den förtryckande Vattuman-ideologin som bara låter henna välja alternativ längsmed plattmarken, längsmed politiserade världsbilder.

Nu vet vi genom Mars i Jord varför vår i och för sig så fina Sol-Vattuman inte innehåller den "vertikala" axeln. Mater Materia, Terra Mater - Oxens ängar och jordplättar - binder oss i simpel materialism och vi tror verkligen att tro på något bortom de fem sinnenas enkla in-data är irrationellt. Kanske därför larmen att Sverige börjar bli ett u-land i viktiga frågor som matematikkunskapen och tappet av tankehöjd när ingen läser böcker längre.

Och matematik är just det den "naiva realisten" inte klarar eftersom beräkningarna pågår helt i en immateriell värld vars enda "miljö" är korrekta logiska operationer. Många matematiker, förstår jag, är varma anhängare av Platons syn på att idéer existerar vare sig det finns en materiell värld eller inte. De a priori-fenomen, fenomen givna på förhand. Så fort universum fötts börjar en ordning (kosmos) utveckla sig eftersom Platons formvärld är verklig och styr från bakom ridåerna.

De mossor som Linné strosade runt i är bara ytskenet, astrologins Jordelement representerar bara den slutliga konkretionen av processer som inte direkt kan iakttas empiriskt. Dessa osynliga strukturer kan beskrivas med Luftelementet, och det är symptomatiskt att Linné hade ett sinne (Månen) som var lyhört för Luft.

Hans aktiva vandringsteg genom livet må ha tagits genom solbanan i Oxen, men hans re-aktion på det som Solen i en materiell värld kastade mot hans själ var aktiveringen av Vattumannens saturniska princip: han sökte - och upplevde - Naturen ur dess systemetiska aspekt, som ett begripligt system och inte ett amorft kaos av isolerade livsformer.

Sällan har väl etiketten "rationalism" passat in så väl som på den här Jord-Solen där en systematiserande Luft-Måne tar notis om det givna. Till rationalistens styrka hör just att vindarna (mentaliteten) blåser lågt över jorden - det fysiska givna - och enbart befattar sig med tydligt verifierabara ting. Här hittar vi i Linné en klassisk "förnuftsmänniska", en som aldrig "förlorar" jordkontakten.

Prova en sekund tanken att Linné istället skulle ha fötts under en nymåne i Oxen, med den reflekterande Månen "bränd" pga närheten till den dominanta Solen. Sannolikheten är överhängande att den här kombinationen aldrig brytt sig om att se strukturerna i Naturen. En nymåne i Oxen är som att säga: "den perfekta sinnesnjutarens födelse"! Månen invänder sig inte det minsta över den väg Solen tar, reflektionsmänniskan har absorberats av handlingsmänniskan.

Men Linné blev "naturlärans fader" för han re-flekterade över det han observerade i sin "naivt realistiskt" uppfattade Ox-tillvaro. Och hade det inte varit för att Stenbockens tecken steg i öster då han föddes strax efter midnatt, tror jag detta hade resulterat i en stor filosof.

Se t.ex. den mäktiga Guru (Jupiter, Zeus) i Lejonets tecken, och hur det förutsättningslösa utforskandets planet "välsignar" den unga och nyfikna Väduren, där vi hittar ett vidöppet intellekt via logiska Merkurius och en Venus som (fast än egocentrisk i detta tecken) måste ha givit Merkurius en förmåga att inte bara kritiskt särskilja det ena från det andra, utan också se förbindelser och sammanhang.

Så obenägen är visserligen Venus ("jämkaren") i egotecknet Väduren att se sammanhang som inbegriper andra personers åsikter, att det ändå är klart att Linné "gjorde sin grej" och i det här fallet är det just hans individuella (Väduren) syn på naturen (Oxen) som via expansiva Jupiter (och i Lejonet därtill) gav honom en STÖRRE KÄNSLA för naturen än någon dessförinnan haft.

Horoskopet indikerar framförallt snusförnuft, men Eld - det seende eller visionära elementet - är väl representerad med flera viktiga planeter. På den här bloggen har Eldelementet associerats till skådandet av Platons former, vilka är rena ljusvarelser och som på en långt lägre vibrationsnivå möter som t.ex. Jordelementets konkreta manifestationer.

Men en Sol i Oxen avgör vartåt man tittar! Därmed verkar Jupiters filosofiska potentiel i Eld krympa och vi får som bäst naturfilosofi. (Jämför andeskådaren Swedenborgs alltigenom eldiga horoskop.) Faktum är att det kanske inte blir mycket till filosofi alls, givet Oxens omvittnade ointresse för sådana ting...

Solen kombinerad med strukturernas planet Saturnus skapar en långsam, långsam Oxe, närapå intelligenshämmad! Men tålmodligheten hos Saturnus fick honom att lägga ihop två och två tills släktskapsförhållanden i naturen lyste fram. Saturnus är just den som söker - och finner - organisationen i företeelsen.

På grund av Solen i Oxen - naiv realism - kan inte Jupiter i Lejonet otvunget expandera mot den platonska formvärlden. Jupiter står dessutom i ett "hämmat" hus, det åttonde som befattar sig med det organiska livets nedbrytande. Uppenbarligen levde Linné upp i frågor om förmultning och mull! (Jag vet inte ett vitten om hans intressen men kastar fram några indikationer från horoskopet som kanhända matchar några favoritnischer inom naturlärans vidsträckta område.)

Linnés nionde filosofihus går i brunfärgad Jord - Jungfrun - och den tillfälliga härskaren Merkurius ger en typ av filosofi som är mer inriktad på att upptäcka data än något annat. Det är enkla förhållandet är värt att stanna vid lite: Första jag-huset, femte kreativitetshuset (som huserar Linnés Sol samt organisatoriska Saturnus) och nionde filosofihuset är horoskopets dharma-hus, och dessa tecknar vad individen måste utföra i sitt liv för att så att säga realisera sitt medfödda karma, sin plikt mot sin själ.

Det kan väl knappast råda några tvivel om att Linné var åtminstone Jordelementet absolut troget! Och som kreativ femtehusgärning lyser ju Saturnus organisation fram tydligt (även om man kan tänka sig att Saturnus reducerar IQ-poängen på Solen).

Beträffande ett nionde hus i Jord, "materiell filosofi", så står Jungfruns härskare Merkurius i Väduren och i 4e huset för "det fördolda" - t.ex. Naturens osynliga insida. Kanhända kan man här se barnets (Vädurens) förtjusta plirande djupt in i moder naturs fördolda strukturer!

I vilket fall tycks hans niondehusfilosofi kopplad till upptäckande (Väduren, debutanten, pionjären) i frågor som rör exakt kunskap (Merkurius, fakta). Temat natur går ju också igen via Vädurens härskare Mars som befinner sig i det osynliga substratet bakom den manifesta (fysiska) naturen: Kräftan!

Det är ingen tvekan, trots en Måne i Luft och tre eldplaceringar att det är Jord/Vatten som ger horoskopet dess substans. Stenbocksascendenten och dess glädje inför "rationella" eller begripliga strukturer får fullt stöd i övriga placeringar.

Att Jordtecken lägger sig ovanpå samtliga naturliga eldhus (dharma) anses inte vara något kritiskt i indisk astrologi. Jämför med hur t.ex. "egenmäktighetssyndromet" (samtidig Stenbock/Jord och Vädur/Eld) ofta skapar egensinniga personer som gör bäst från sig när de får löpa och bara ägna sig åt sina egna saker.

Detta förhållande tolkar ju bloggen som ett tillkortakommande, men hos Linné var egenmäktigheten snarare "egenmAkt" - dvs en självgående människa som brottades med materien (Jord) för att kasta ett förståelsens ljus (Eld) över den. I något inlägg har jag krediterad de "egenmäktiga" med att de inte drar sig för att ta strid eller hugga i. Och det måste gälla Linnés himmel.

Jag vill här bara påminna om Linnés motpol: psykologen Carl-Gustav Jung och Nobelpristagaren i fysik Wolfgang Pauli deklarerade på sin tid den urgamla sanningen att Världen (den naiva realismens värld) egentligen är Psyke, men ett psyke som vänt sig själv in-och-ut, och nu i en dröm tror det befinner sig ute i en äkta natur! Linné var inte lagd att tänka så djupa tankar... För Oxen är världen som den är verklig och en filosofi (9e) av Jungfruns typ har många små förbindelser mellan arterna att reda ut! Många små detaljer att lyfta fram isolerade (och därmed enligt Jungfruns synsätt förklarade).

Inte minst för att Linné är ett så viktigt namn i vetenskapernas historia, är det fenomenalt att den sideriska zodiaken gör hans personliga utblick (ascendenten) till en Stenbock istället för den Vattuman som västzodiaken, mer och mer på glid för varje år, låter ange.

För skälet att Stenbocken passar naturvetenskapen bättre än Vattumannen, se denna lilla diskussion om hur Vattumän i allmänhet flyttas tillbaka till Stenbocken vid bruket av siderisk zodiak. Kort synopsis av det inlägget: Stenbocken, som alla Jordtecken, går genom sina yttre sinnen och studerar världen "empiriskt". Stenbocken är inte nöjd med teorin, vilket är ett fenomen som tillhör Luftelementet - Vattumannen - utan fokuserar teorins instantieringar i den upplevda "verkligheten".

Tillägg. Åtskilliga år efter det här inlägget noterar jag en precisering på både svenska och engelska Wikipedia. Sverige hade vid denna tid en idiosynkratisk kalender som konverterad till Gregoriansk kalender blir en födelse den 23 och inte 24, en uppgift jag inte minns varifrån den kom. Enda viktiga skillnaden är att Månen nu hamnar i  Stenbocken i 1a huset, vilket människan extremt systemfixerad och närmast rigid, mer så än i Vattenbäraren i 2a huset. Stenbocken understryker ytterligare botanistens fixering vid fysisk organisation.