Det är svårt att avhålla sig från att kommentera medierna i dessa dagar!
https://www.dn.se/varlden/niklas-ekdal-putinfobi-ar-inte-rysskrack/
Nu måste den i bloggarens ögon ojämne Niklas Ekdal åter kommenteras på Sideriska efter en DN-artikel där han mästrar svenska folket och myndigt förklarar att vi rört ihop allting: Ryssland, Sovjet och Putin är inte en diffus "rysskräck".
Så fel han har som tror att en känsla har något med enskilda faktabitar att göra! Och dessutom vet folk redan vad han söker lära ut. Även om konsumtionssamhällets medlemmar blivit historiskt omedvetna när allt efter senaste iPhone-modellen anses meningslöst att ens prata om, kan de åtminstone sålla i varuutbudet och förfogar därmed redan den elementära urskillningsförmåga Ekdal tror han måste stimulera hos läsaren.
Jag förstår inte med vilket övermod DN:s chefredaktör ser ner på den befolkning han uppenbarligen tror han är någon halvhärskare över, som kallar in "upplysningsmän" på Ekdals nivå. Detta är ett historieberättande enbart i avsikt att befästa den svenska rysskräcken som förvisso är så just enkel och faktiskt existerande, trots Ekdals skenbara bestridande via distinktioner. Man kan veta och ändå vara rädd! Och vad om att "Putin" kan vara en symbolisk bärare av en känsla men som en annan väljer "Sovjetstaten" för? Ekdal tycks uppfatta enbart på bokstavsnivån.
Denne man skriver en text som avslöjar sitt falska uppsåt, det är ännu en del i propagandakampanj som ytterst syftar till Nato-anslutning. När i princip varenda journalist ansluter sig till denna emotionella manipulation, vilken chans har då folket att tänka självständigt? Poängen är naturligtvis att hindra svenskarna från självständig tanke, som så mången gång i ett fattigt lands ensidiga historia av Överhet och småfolk.
Jag tror dessutom inte att Ekdal märker det själv, men i hans uppenbara antiryska ställningstagande (samma som i alla andra medier) dyker det upp en försmädlig mening:
"Den grymma ironin [under finska vinterkriget mot Sovjet] är att vi då hade hamnat på Nazitysklands sida i den större kraftmätning som följde. "
Sverige är passiv i meningskonstruktionen och bara "råkar hamna" med Hitler! Som om inte alla i Sverige redan vet att det är väl belagt att nationen tog ett pro-tyskt beslut i "neutralitetens namn".
Är detta den nivå DN håller när man menar sig presentera läsarna med trovärdig fakta och inte desinformation?
Att Ekdal är den sista man bör vända sig till om det är kunskap som efterfrågas avslöjas genom födelsens osynliga grundstruktur, den närmast omedvetna "kvaliteten" som här enbart består av Passionen (6 av de 7 klassiska planeterna) och där den enstaka Venus i Ljusets (kunskapsorienteringen) kan räknas bort.
Det enda Venus i Fiskarna gör är att sympatisera med Ljuset. men det är en falsk ljusglimt eftersom Venus disponent är Jupiter. Genast är vi tillbaka i passionernas oroliga träsk och dessutom en av Jupiters sämsta placeringar (frihetens planet i låsningens och traditionens Stenbocken). Denna enda placering i Sattva hjälper inte det minsta när så mycket annat producerar just den ångest som hindrar de fallna människosjälarna att nå nästa civilisationstyp.
Dessutom citerar han sin släkts olika russofobiska spottloskor så många gånger i texten att det mest låter som en presentation av en okunnig och överemotionell släktlinje, som tar personligt historiens rörelser som är vad de är och inget att varken begråta eller applådera.
Saturnus binder hans Måne hårt till en formerande / fixerande barndom och det märks verkligen i texten. Därmed kan en tidigare diskussion (här på bloggen) förmodligen avskrivas. Månen i Stenbocken passar så mycket bättre i anti-kombinationen med Barnets soltecken Väduren.
Mixen är slitsam och barnet klarar inte alltid att utmejsla sin egen individualitet eftersom Traditionen tynger och hämmar intelligensen (Solen) för mycket. Inga hinduiska aspekter mellan Måne och Sol men hinduisk metod blir allt krångligare ju flera lärosatser man inkluderar (och det var just dess enklare aspektlära som tilltalade mig till en början).
Även om hinduerna bara ger Mars rätten till skadliga och attackerande 90-gradare (och enbart framåtriktade i zodiaken), återkommer likväl kvadraturen i den så kallade 4/10-relationen mellan två planeter. Så på ett tolkningsplan råder ändå en (kanske svagare) störning mellan mån-psykets hämmade förmåga att svara stort, fritt och korrekt (Jupiters frihet och Saturnus låsning är ett problem i problemet) på Solens kognitiva blick.
Innan de här relationerna fick ett eget namn skymtade de ibland via "syndrom": Stenbocken och Väduren ger konflikten mellan Jord och Eld och ger ofta bittra stridigheter och det psykologiska "egenmäktighetssyndromet": Här Barnet som söker överglänsa sin släkthistoria eller vem som helst som spelar allan eller söker visa sig på styva linan (som genom att mästra svenska folket om att deras russofobi i själva verket är ett hopkok av faktorer- "härska genom att söndra" ser ut som en dold ego-nivå bakom artikeln. I en del situationer är dock Eld/Jord-konflikten bra: byggjobbare och rivningsarbetare behöver ta i hårt! Idrottsmän gynnas också av denna instinkt. Och möjligen om uppdraget är att skriva en text som ytterst bara är dold propaganda (vinna läsaren till samma ståndpunkt).
En ytterligare tagning: Solen kanske SER men det Månen REFLEKTERAR blir svårt färgat av problematiken i Stenbocken. Lägg därtill den fallna Mars-i-Krabban i opposition till Stenbocken och dess aktivering av en politisk och makthungrig sida - extremt borgerlig förstås. Hinduisk astrologi tycks veta hur liten och ynklig mänskligheten är, och att borgerliga värderingar är artens första myrsteg mot högre insikter om livets mening. Wolodarskis DN-äventyr beskriver de närmast osynliga små krypens försök att intala sig själva att de står på den ultimat rätta sidan av saken. Historien kommer att lämna dem bakom sig.
Man skulle kunna fortsätta bryta ned Ekdals hejdlösa hantering av historiska fakta, som minst två gånger förminskar Nazityskands Förintelse men som väger lätt för denne skribent jämfört med hans målsättning: smutsa ner Ryssen genom sin speciösa historieskrivning. Del för del är de historiska utblickarna kanske korrekta (bortsett från nazimissen), men textens Skepnad är ändå lika obehaglig som något en terrorstat producerar en värld för medborgarna att skriva under på. Vad har DN att vinna på denna propaganda?
Tidningen (men inte den ensam) representerar kollektiv galenskap och Ekdals bidrag blir en del av samma neuros satt på pränt. Där kanske svaret ligger: paniken har berövat Väst dess intelligens, det bara pladdras för tillfället. Det låter myndigt och ansvarsfullt men det är ett mentalt sammanbrott som medborgarna får lyssna till. Det är en tom bubbla som spricker (Jupiter falska lyckobubbla, 2020-2036 enligt bloggens hjälpreda, det hinduiska cykelsystemet).
Så här låter förmodligen Passionens kvalitet när den får fritt spelrum. Bloggaren får nästan lust att återuppta de gamla kvantitativa testerna, och undersöka till med den oerhört enkla tredelningen i "för-kosmiska" kvaliteter. Är Ekdal en anomali eller typisk för dem som fastnat på människans nivå som enligt hinduerna är Passion, utan att förstå att det är Ljuset som ger insikt? (Mörkret trampar förnöjsamt runt och repeterar hävdvunna mönster.)
Not. Obalans mellan de tre gunas kan mildras genom att någon eller flera av tre sattiviska Sol, Måne och Jupiter, beter sig utmärkt och står prominent på himmelen. Men det kräver känd födelsetid. (Intressant är att intellektets Merkurius INTE klassas som ljusgivande, den är tvärtom typiskt mänskligt passionerad.
Förklaringen till denna otippade klassificering är förstås att det är vad människor kallar intellekt som tecknas via dess "perfekta" placering i Jungfrun/Jord-elementet. Här excellerar intellektet i sortering och klurig lösningsförmåga, men att vässa en iPhone med nya finesser är inte verklig intelligens, inte av Ljusets kvalitet.
De tre grundläggande nivåerna eller kvaliteterna verkar över mycket större frågor, som t.ex. ett samhälles eller civilisations värderingar. Mörkret tror att kroppar skilda genom sin massa är det sanna förhållandet. Mörkret lånar sig därför till materialistiska eller konservativa samhällen och massor med skyddande dörrar och stängsel för att understryka de enskilda tingen som en enskild människas egendom.
Ljuset strävar mot eller befinner sig redan i andevärldens förrum och skulle därför motsvara en närmast anarkistisk samhällssyn, där insikten om människans godhet och tillvarons självorganiserande natur dominerar. Den ytterligheten medför död för terrorister som Moderaterna och andra som ivrar för straff och tuffa tag. I Ljuset ser man igenom illusionen om enskilda kroppar och deras rätt att äga andra människor och förfoga över det som egentligen är gemensamma resurser (riktig socialism tillhör Ljusets kvalitet.)
I Ljuset börjar man ana att Platon hade rätt för 2300 år sedan: de verkligt upplysta ser att allt betingar allt annat och att ett samhälle är en sammanhängande organism.
Och sedan följer komplikationen: Satan återvänder, Mörkret börjar solka det perfekta Ljuset och genast råkar en del in i Passionerad eller Lidelse över vad att välja.. Och så startar nästa varv i Kretsloppet. Hinduernas lära om tidsåldrarna vilket de grekiska stoikerna verkar ha fått nys om, läran om den Eviga Återkomsten, en maximalt omfattande variant av samsara, relaterad till Tidens egen natur.
