DN torgför nu principlöst rövslickeri

Efter att DÖ kollapsat, ett sobert uppvaknande för näringslivslakejen Löfven att hans makt bara var nominell, sjunger DN:s förre politiske redaktör Niklas Ekdal principlöshetens - pragmatismens - lov. I DN. Onekligen är hans punchline suverän eftersom han lånar den från Groucho Marx.

Men när jag söker och finner ett ackompanjerande ansikte till det pragmatikerhoroskop jag just beräknat, slås jag av hur oerhört lik Ekdal är kungen, vars hov han inkluderar i sin lilla uppsättning antinomier som han hävdar alla kan lösas genom mer (prestige- och) principlöshet. 

Kungen verkar även han leva i en inbilsk värld som på twitter använder ett så gammalt foto att diskrepansen med verkligheten snarast borde åtgärdas. (Kungens Saturnus i Tvillingarna visar att den gamle kungen hårt kommer att söka framtona som en ungdomens polare och då går det inte att visa förfallet som är den fallna själens oundvikliga lott.)

För att avhandla det triviala innan man funderar över om pragmatism står skriven på Ekdals himmel, låt oss se vilka zodiaktecken han delar med kungen, vars födelseklockslag ger oss ovärderlig extrainformation. Uppritat som en "naturlig zodiak" med Väduren i första jag-huset men med kungens ascendent (verkliga jag-hus) markerat i kanten:

Notera de blida ögonen hos båda och märk hur svag ögats Sol är fastän nominellt "upphöjd" i Väduren när dess disponent tvärtom lider sitt fall i sårade Kräftans tecken, tecknet som kanske lättare än andra drabbas av Stockholmssyndromet. Dessa tendenser att identifiera sig med kreti och pleti har kungen fått lida mycket av (berömmet av sultanen av Brunei återvänder direkt i minnet). 

Och vad Niklas Ekdal ägnar sig åt i DN-artikeln är dess skenbara intellektuella klarhet till trots inget annat än lortbrunt rövslickeri. Ännu en högerman som försöker göra SD salongsmässiga fast alla kan se vilket girigt, själviskt och inhumant pack det är! I samma andetag lyckas han också slå ett slag för Rovkapitalismens accepterande av EU-tiggare på svenska gator, men det är bara för att människan bakom pseudoskärpan är så principlös! 

Hans beskrivning av Vänsterpartiet är enbart ett illvilligt karaktärsmord av just exakt det slag man kan räkna med från en man utan kuk. Samtidigt ursäktar han SD med att andra partier också har större eller mindre synder i bagaget (men finner inte Centers nazistiska period nämnvärd). Jag förstår att en sådan människa vänder bort blicken inför verkligheten som den ser ut just nu, så grafiskt skildrad i ETC häromdagen:

Jag vill påminna om en annan pragmatiker som bytte sin uppsättning principer när det bäst passade hans intentioner: Göran "Kapten Klänning" Lindberg, som på dagen var hängiven feminist och i skymningen sexförnedrade dem! (Läs Ekdals punchline en gång till.) 

 
Det är bara att jämföra de tre kartor och se vilka två som ligger varandra närmast för att förstå att DN-pragmatismen inte är något att hänga i julgranen alls.

I rättvisans namn ska inflikas att Ekdals Stenbocks-psyke (Månen) sitter fast i skruvstädet som principfasta Saturnus och uppluckrande Jupiter bildar. I den här bloggens första början antydde jag en eller två gånger att jag upplevt det här som en problematisk konjunktion och nu sällar sig ytterligare ett exempel från samma årgång. Men här kommer då den konfliktfega överlöparen Mars-Kräftan in som en möjlighet att ryggradslöst lösa upp låsningen i Stenbocken. 

En f.d. kvinnlig bekant årgång 1961 med just denna konfiguration ställde till med stor skandal och riskerade flera människors vänskap genom sin oförmåga att principfast hålla sig till sin make (undertecknad var inte involverad men satt på första parkett). Jag har sett problem med Saturnus och Jupiters konjunktion även i Jungfrun, och det är möjligt att Jord-elementet leder till så konkreta och situationer att de är lättare att detektera.

Men "kapten Klänning" skiljer sig från Ekdal genom ett sinnelag i Stenbocken som mer direkt avslöjar en dubbelnatur: Saturnus i den till intet förpliktade (amoraliska) Tvillingarna visar perfekt hur dubbel i naturen man kan bli när psyket är skadad via opposition från en fallen Mars och samma Mars dessutom disponerar över handlingsplaneten Solen.

Skulle någon händelsevis upptäcka exakt samma konfiguration i sitt horoskop och stå helt främmande inför det här inläggets undertext kan det antingen bero på svårartad livslögn eller att ett mycket lyckosamt stigande tecken tar udden av de flera svagheter som samtidigt är aktiverade i fallet Lindberg/Ekdal.

Och hur den i grunden inkompetenta skyltdockan Löfven (apropå DÖ:s genomklappning) knyter an till det sagda, det går att utröna av kommentarerna till hans födelsedag. En fallen Mars samt Vädurens tecken figurerar även där, precis som hos DN:s chefredaktör Wobbledarskij, vars ytliga sensationalism bloggen haft tillfälle att begrunda ofta på sistone...


Tillägg. 

Slutledningen om en eventuell pragmatismens astrologiska signatur på Ekdals himmel föll bort! (Sådana här inlägg skrivs ofta i korta spurter av entusisam och det är faktiskt inte alltid bloggaren själv som styr textens färdriktning utan ibland tar hans daimon över! Fenomenet kan vara besläktat med automatisk skrift eller varför inte den kristna tesen om "verbalinspiration". NÅGON skriver och kroppen erbjuder bara handen och pennan som ett verktyg för denne.) 

Men titta på horoskopet för inläggets publiceringstid, 7.46, så ligger svaret otvetydigt där. Exakt i soluppgången den flinka kappvändaren Jungfrun och en illa störd Merkurius till följd av girighetens demon Rahu. 

I försakelsens hus offras samtidigt Lejonets heder och stolthet och där ligger en anhopning av planeter (jfr Fredrik Reinfeldts horoskop): Månen, Venus, Mars och Jupiter. Saturnus kontrollerar och undertrycker ytterligare generositeten från Skorpionen i tredje intellektshuset. Ja se där var ett fult stycke pragmatism, sammanfogad av suboptimala pusselbitar.