Så om man nu närmar sig Quaids karta (som saknar födelsetid) med blicken öppen för "galenskap", vad för tecken finns det på sådan?
Tja, vi har ju storkorset i Mörkrets kvalitet (Reinfeldt, Borg, Sahlin, Hägglund) som hinduerna dramatiskt kallar just galenskapens kvalitet. Men då ska man förstå vad som menas: den attitydmässiga låsning som gör att människan inte bryr sig om att tänka utan bara antar saker hela tiden. Det är sannerligen galet att välja sitt eget mörker istället för att verkligen ta reda på saker!
Men intressantare än att måla ett svart kors över hela himlen är att studera elementen. Vilken av de två tamasiska axlarna står för Quaids hejvilda vanföreställningar om att ett "kändismördarsällskap" är ute efter honom?
Jag skulle vilja påstå att Jordelementet inte har fantasi nog för att komma på något sådant. Möjligen om man fuktar Oxens torra Jord med de mörka Vatten som kommer från Mars (tamasisk, svart infernoeld) i negativt härskarläge i dödens Skorpion. Här finns den dystra undergångstonen. Men detta är bara kroppsliga stämningar och skulle som bäst kunna indikera en biokemisk obalans till följd av en osund men livaktig inneboende ande kanaliserad genom hedonismen. Via den "kreativa" axeln mellan Lejonet och Vattumannen ser man emellertid ett intellekt (Merkurius) som via oppositionen till celebritetens Jupiter skapar vanföreställningen att han är en stor och viktig skådespelare, vilket han naturligtvis inte är och aldrig har varit. Mytomani, tycks av moderaten Ulf Kristersson, ligga naturligt för oppositionen mellan Eld och Luft.
Utan klockslag kan man inte säga så mycket mer om en så delikat fråga som den om mental tillräknelighet. Men ett är säkert: Månen i Oxen har svårt med balansen eftersom dess egen disponent Venus är negativ i sina verkningar. Här ligger dessutom Venus "fallen" i självcentrerade Jungfrun och oerhört fixerad vid auktoritetsfrågor via konjunktionen med Saturnus. Den allmänna intelligensens Sol lider möjligen skada av att dess ägare - Merkurius - är en mindre faktor än den själv men från Lejonet gör det motsatta: blåser upp saker!
Och dessutom står den här farligt överdrivna Jungfrun (detaljfixering som missar helheten) invävd i den stora Rahu/Ketu-axeln som ömsom i driver individerna upp i hybris och ömsom hugger huvudena av dem för deras oförmåga att styra en jämn och omdömesgill kurs genom jordelivet....
Jag har använt hybris flera gånger om just den "hungrande" Rahu-delen av denna axel, men stötte igår på den grekiska innebörden i en diskussion av en av Platons texter, Faidros. Texten uppehåller sig mycket kring frågan om människas flerdelade själ och liknelsen med körkarlen och de två bevingade hästarna spelar en viktig roll. Dessa hästar kan liknas vid den medfödda lägre själshalvan och den högre som människan själv måste förvärva, den irrationella och den rationella själen. Körkarlen är väl människan som måste hålla i tömmarna till detta ekipage som är hon själv som en inkarnerad själ, en jiva-atman (Solen, vårt aktiva liv i denna värld).
Det goda omdömet som härleds till den rationella själen kallar Platon doxa (vilket i andra sammanhang också kan översättas som "åsikt" - vilket är något riskabelt om omdömet eller körkarlen/Solen/Helios inte har full kontroll över sitt ekipage). Den enbart naturliga eller sinnliga människan känner vid igen som en renodlad lunär typ - en människa fastlåst under Månens inflytande. Eftersom Månen står för begär är det inte så märkligt att Platon nu beskriver förnuftets seger över den sämre hästens ryckighet som en seger över lustan eller passionen. Och här är då det grekiska ordet som kommit att betyda något helt annat i vårt språkbruk: lusta på grekiska är hybris (υβρις)!
Platon rimmar förunderligt väl med bloggens första försök att begripa sig på den hinduiska myten om Rahu och Ketu: som en sublunära demons begär att bli som de eviga (planetära) gudarna - det vill säga, demonens hybris i den moderna meningen "övermod"!
Jag härledde demonen till månens erratiska bana, ömsom stegrande sig över den normerande och jämna solbanan och ömsom sjunkande ner på sydliga latituder. Mycket talar för att man den sämre hästen är Månen och den bättre är Solen. Men Solen är given genom födelsen, upplysning och insikt i vår andliga natur måste man arbeta sig till. Solen är visserligen körkarlen men det vet den inte om ännu. Och det man inte vet kan man inte göra anspråk på.
Så låt oss återvända till den arme Randy Quaids födelsehimmel: den här Solen är destinerad att smaka halshuggningen för Månens hybris! Det ser ut som om komikern under några år lyckades i Hollywood genom att spela exakt den kodumma och omdömeslösa bondlurk han i verkligheten är. Ur månascendentens perspektiv ligger Jungfrun i det tursamma och starkt utagerande femte huset så att dess kopplingar till fattighjon och trälar - och själviskt egentjänande - syntes tydligt i hans "stora" rollfigur. Det var bara att köra på och folk skrattade.
Här anar man "andens brutalisering" eller friktionen mellan Eld och Jord. Solen i Jord är för kompakt och mörk för att komma åt inflödet från dess disponent Merkurius i Ljuset - fast i detta fall är Lejonet Eld av det tamastiska slaget. Komplicerat!
Man ska alltså inte glömma bort att själva tavelduken som planeterna målar på övergripande beskrivs via storkorset i Tamas guna, en helvetesanfäktad och mardrömslik grundton som förklarar varför både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg hade så lätt att se demonanfäktade ut när de visualiserade allt ont som skulle drabba oss om vi inte tänkte själviskt och materialistiskt som de själva. Vad Göran Hägglund (storkorset i Tamas) fruktade för demoner lyckades han hemlighålla men Mona Sahlins kors att bära, är uppenbart.
Quaids himmel, när man tittar på alla bitar, tycks alltså skapa en negativ synergi, problemen är hopade men sinnelaget (Månen) finner att det fritt skapande femte huset är en plats där den Sol man inte har något vidare grepp om när Merkurius är konfigurerad som den här är, kan leka loss. Missa heller inte att Jupiter (ära och berömmelse) är en verksam illgärningsman för Oxen i första huset. Hans vanföreställningar om en sekt mördar celebriteter tycks vara en kombination av "den sataniska axelns" svartsyn och den omdömeslösa Merkurius under påverkan från en ond Jupiter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar