Återbesök: UFO-folket / artisten David Byrne

Jag har tittat runt på nätet och det blir intressant nog ytterst magert med länkar om intresset är politisk eller mundan / världslig astrologi. Egocentrismen är inte enbart ett problem i svenska folket (Mån-Vädur med disponenten Mars i defekt läge). Detta är hela mänsklighetens problem och en del av artens egenhet, problemet att den inte är gudomlighet utan en slags evolution från ap-djuren. 

Men jag hittade en länk som visar hur en hinduisk astrolog tolkar en händelse i hemlandet just som den här bloggen spekulativt valt att göra. Dasha-cyklerna av typen Vimshottari trots att denna mest sägs fokusera individer och deras lunära nivå. Jag ska översätta den minianalysen och lägga på Sideriska som exempel på hur "de som kan sitt system" går till väga. Sideriska har från första början varit en upptäcktsfärd.

*****

Apropå "mänsklighetens problem": Den högre själen (unik för människan) har ännu inte lyckats penetrera arten i någon högre grad. Platons värld av Former innehåller också förlagan till den kommande Människan och astrologin tycks mena att Vattenbäraren (och dess återkommande tidsåldrar) är fundamentala ögonblick i Tiden då detta Koncept öppnar sig. Om Jordens vårdagjämning används som referenspunkt tar "storåret" eller vårdagsjämningens baklängesfärd genom zodiaken 26.000 år. 

Det mesta talar för att mänskligheten redan nosar på början av en sådan öppning i Tiden, även om överlappningen med den kaotiska Fiskarnas tidsålder vara sträcka sig över åtskilliga århundraden. Den upptäckten av materiens innersta beståndsdelar är ett tecken så gott som något som den Nya Människans intåg i världen. Egentligen har våra ersättare - UFO-folket - varit här genom hela vår historia och förfäderna förstod bättre än denna tid att de inte är snabba maskiner som siktas. 

Allt detta händer i människornas huvuden och människan är obegåvad och klarar inte att uppfatta värst mycket bortom sina egna föreställningar och den hjärntvätt hennes samhälle utsatt henne för. PUR INTELLIGENS - som UFO:s handlar om - anpassar sig till människans begränsning och manifesterar sig med blinkande lampor och annat bling som den högre intelligensen vet att mänskligheten fantiserat fram utifrån egna produkter som Hollywoods IT, Närkontakt och annan science fiction. 

Djuppsykologen Carl Jung hade fattat vad som pågick och skrev sent i livet (tidigt 1960) en liten bok där UFO:s beskrevs som "psykoida" manifestationer ur mänsklighetens kollektiva Psyke med förmågan att "förtäta" sig för att ge den materialistiska mänskligheten en illusion av "farkoster" eftersom arten ännu befann sig på ett primitivt stadium där de tänkte att tid och rum var ultimata gränser. 

Patetiska försök att spekulera om "maskhål" i rymden för att bräcka Einsteins fabel om "ljusets hastighet" som ett maximum visar att mänskligheten sitter grundligt fast i sin föreställning om tid och materia och att även den mest spekulativa och äventyrliga av modern kosmologisk spekulation ändå görs av begåvade människor som likväl sitter fångade in sin tids tankefällor.

"UFO-folket" (som bloggaren ibland sällskapligt kallar dem) är forna tiders "änglar" och i den verkliga verkligheten kan man som människa som bäst föreställa sig en GRADIENT av medvetenhetsnivåer som sömlöst pekar åter ända till den högsta Intelligensen som kallats Gud, men i vissa kulturer gudar. En modern röst beskriver - inte utan viss sympati för det antika synsättet denna gradient som "The Great Chain of Being". Se: https://siderisk.blogspot.com/2009/12/arthur-lovejoy-idehistoriens-fader.html)

Både monoteismen och henoteismen är korrekt eftersom platonismens Den Ene i sitt gudomliga Intellekt rymmer mångfalden (nyplatonismen spekulerade om ett antal henader - distinkta gudsprinciper inom ramen för Den Enes medvetenheter). Människorna befinner sig närmast på botten i det schakt av krympande omvärldsmedvetenhet som slutar i vår tids materialism.

Vad vettigt Aristoteles bidragit med (trots hans stora inflytande över Väst) var dikotomin POTENTIAL och ENERGI (där Einstein såg energi som ett annat sätt att tala om MATERIA). Potentialen finns där men ännu inte aktualiserad av den som grottat ner sig i energins världar (materialisterna), och Jungs "psykoida" verklighet passar verkligen in i den zon där astrologins JORD och VATTEN överlappar, nära schaktets botten eller i den "negativa polariteten" som den här bloggen alltid antagit att den motsvarar platonismens "Irrationella Själ". 

(Men hellre än materialist än den gränslös galning från den "Rationella Själens" domän ELD/LUFT. )

Allt från JORD skulle kunna misstas för att motsvara Aristoteles tanke om urmateria och nyplatonisten Plotinos såg denna som det ontologiskt onda, inte likt Aristoteles som en logisk abstraktion utan som en rebell, en halvt oberoende existens i universum. Här ser man den romerske filosofens inflytande från österlandet! Även flera generationer av platoniker före honom hade alltmer börjat se materien som ond och därmed i skiftande grad alla som identifierar sig med det kroppsliga på bekostnad av människans högre väsensled.

Här måste astrologins JORD förtydligas eftersom den här bloggen svävat lite på målet genom åren. Aristoteles förnekade att urmateria går att uppfatta - den undanber sig helt Former som "kommer ner" från högre ort, "ren" material saknar varje anstymmelse till själ. Men astrologin ser annorlunda på JORD för de tre tecknen av detta element är bara aktiva om de befolkas av planeter. 

Och därmed har de mottagit Former eller snarare planetära representanter för dessa det gudomliga Intellektets Principer! Så inte heller astrologin - i de former den överlevt - är egentligen en kropps- eller materiehatande lära. Vad är poängen med att kalla en gråsten "ond"? 

Symboliskt möter här Form (Luft) Materia (Jord) men utan det för liv nödvändiga mellanstegen Eld och Vatten. Ovan mineralriket väntar växtligheten och bygger alltså på Form/Luft men också Liv/Eld och Jorden som bas. 

Växten själv är ett "vegeterande" och omedvetet tillstånd och Vatten representerar denna nivå att motta och värmas av Liv/Eld, dock utan att vara fullt medveten om det. (Tänk Platons liknelse med fångarna i grottan - fångarna är de sublunära och vattenbaserade varelserna.)

Elementen används här för att illustrera liv som vi känner det, men uppenbarligen är de också metafysiska platshållare eller ord-etiketter. Plotinos var tydlig med det när man beskriver även material som en evigt existerande Form i det gudomliga Medvetandet. Materialistiskt orienterade människor lever och tillåts leva i sin fantasi enbart för att det gudomliga utanför tid och rum, av sagda skäl "för evigt" tänker och ger aktualitet åt materialisten. Den verkliga verkligheten skänker temporär verklighet åt drömmaren i Kretsloppet. (Gud dömer inte ens den trolösa hunden, det är den trolöse som ibland dömer sig själv genom sina handlingar.)

Den här lilla utvikningen kom till mig när jag häromdagen återvände till den excentriska rocksångaren David Byrne (grundare av Talking Heads) och en gammal soloskiva från 2004 på "arty" skivmärket Nonesuch. "Grown Backwards" är stillsam, här och där en liten stråkensemble som stärker intimiteten. Det är stor skillnad från Talking Heads ofta ryckigt neurotiska rockmusik och hans tidigare soloutflykter i hektisk, latinsk dansmusik.

För en gångs skull lyssnade jag lite mer koncentrerat till några texter. Några av CD:ns 15 spår kretsar texten kring närmast barnsliga uppräkningar av alla kroppsdelar han är lycklig att vara i besittning av. Andra spår, som avslutande "Lazy", lovprisar lättjan som ett behagligt tillstånd. Byrne har här grottat ner sig i tillståndet av att vara en kroppslig människa med alla dess behagliga sinnesupplevelser. Bara ibland sticker han in raljanta gliringar åt den amerikanska dekadensen men totalt sett är hans gamla samhällskritik från Talking Heads väl dold på detta album.

Det var inför denna extrema materialism som jag påminde mig ett tidigt blogginlägg som pekade ut att JORD definitivt har sina goda sidor. Hinduisk astrologi ger ju alla elementen passage förbi ascendenten (förvärvandet av en kropp) och det gör att Jord-tecken matchas mot "Gudens" (det hellenistiska namnet på 9e huset) Dharma-triangel, husen 1, 5 och 9. "Det allra högsta goda" - deras sätt att ev. kroka i den Universella viljan, är genom det materiella, det konkreta. Domedagsprofeter (Eld & Luft) har aldrig förändrat något, det krävs byggare i det konkreta också.

Nu hade inte Byrne en Jord-ascendent som jag mindes saken, utan Lejon-Eld i öster. Men Månen och Saturnus i Jord räcker för att placera honom i Jord-Eld-krigskategorin, dvs de som brottas med de fysiska - vilket kanske "Grown Backwards" visar att han nu gjort tillräckligt. 

Inga mer spastiska skivor där de stressigt nerviga i musiken kanske kunde härledas till den förmodat subversiva image en Sol-i-Oxen just invid Djävulen (Algol, mindre än ±2° från Solen) alltmedan Månen står i konservativa byggnationstecknet Stenbocken. Så mycket låtar om hus och byggnader genom åren - enkla metaforer för kroppshyddan. Talking Heads-åren såg honom också i en bisarr överdimensionerad scenkostym som fick huvudet att se abnormt litet ut. Detta kanske också kan kopplas till Algol när den här stjärnan fungerar som en åklagare än en kritiker mer än som den mytologiska Den Onde.

Byrnes horoskop kommenterades redan 2010 så om inte annat för att byta till en tydligare karta upprepas här hans extremt tydliga Jord-orientering (som märks i alla hans företag utöver musiken).

Solen/Algol ±2 grader i 10e inte inritad (miss)

Här måste det jag ofta kallat det "ofruktbara" Eld/Jord-kriget preciseras. Det finns hos framgångsrika människor och är inte helt sterilt, men tycks alltid indikerar hårt kamp och därför dess naturliga fallenhet för idrotter. Men även rockmusik - Talking Heads började som ett av kultiga klubben CBGG's mest aparta stående inslag. 

Bandet var egentligen för intellektuellt för att stå på samma "punkscen" som posörerna i Blondie eller trashiga och ändå karriärkalkylerande Ramones, men är man inte alltför noggrann kan man ta de tidiga albumens ofta smått upproriska texter som någon slags punkig attityd till samhället - även om det inte vara primitiva protester utan djupt ironiska texter om att sitta på något ämbetsverk med penna och papper på skrivbordet och känna sig betydelsefull.

Det amerikanska obildade och sövda folket fick också sin beskärda del av den yngre Byrnes sataniska grin på offentliga 10e-husscenen. Månen/folket i 6e ofria eller olyckliga huset och Månens bas Saturnus i 2a huset för "egna materiella resurser" - visar förstås primärt inte amerikanernas utan Byrnes egen bindning till materiella ting. Faktum är att de oförenliga Eld och Jord dyker upp på flera ställen i kartan.

Det är till och med så att det "bästa huset", etikens och den högre medvetenhetens 9e sektor, hos Byrne är direkt hopkopplat med 10e offentliga makthuset och de krampande och spastiska ting den yngre Byrne där hade för sig. Närmast som ett psykiskt medium "kanaliserade" han den galenskap han upplevde i USA ("I wouldn't live there if I were paid...") Den upproriske Byrne har högsta sanktion från Universum/Dharma (9e) att agera Helig Dåre i det offentliga (Solen/Satan hus 10). 

Obs. Detta är min tolkning inte från horoskopet direkt utan från en fundering över vad mycket av hans artistliv handlat om. Jord/Eld-kriget märks i hans gissningsvis vänsterpolitiserande konst. 

Att han är så mycket mer än tråkig plakatbärande vänsterpolitiker kan helt tillskrivas den skärpta och kreativa oppositionen mellan det högsta goda och 3e huset som passande nog inte bara står för intellekt och kommunikation utan också för sång och dans. Med Mars i 3e förstår man bättre hans förtjusning i högenergisk latinsk musik! 

Oppositionen mellan Vågen/Väduren verkar också ha en förmåga att se, förstå och skapa symboliska bilder. Hans texter är kluriga och har ofta en undertext. Oppositionen är en av de bättre intelligensbefrämjarna i astrologin, utom där symboliken istället indikerar svårigheter att hantera det sociala livet. Jag/Du-sektorn kan ge för mycket egocentrisk Vädur och partnerskapets Vågskålar mittöver hamnar i obalans.

Byrne har av många rockkritiker också avfärdats som excentriker (omskrivning för smått obalanserad) och måttligt imponerad av hans oväntade stilbyten. Men tillräckligt många har uppenbarligen fattat honom för hans artistiska kvaliteter. Skivbolaget Nonesuch som gav ut "Grown Backwards" är typiskt Warner-gruppens snobbmärke för enbart elitskiktet av artister. (Vilket kan förklara varför cello och stråkar figurerar på denna hans enda kreation för dem.)

Trigonen i materiella faktorers Jord drar dock hårt och bekämpar rebellen Väduren. Med åren verkade glöden ha falnat och han visade allt mer intressen av konst och arkitektur, dock utan att helt förlora sitt sociala patos. Och den sista CD bloggaren köpte innan svensk fattigdom som pensionär förbjöd allt, på det albumet hörs ytterligare en av Byrnes många sidor. 

"American Utopia" (2018) på hans eget bolag Todo Mundo ("Hela världen" - ska dela välståndet). Tyvärr hade han tappat spänst i sångrösten och behöver dölja den i det musikaliska arrangemanget. Har man överseende med de nya vokala begränsningarna är albumet riktigt intressant. Han har visserligen inte blivit uttalat politisk utan fördelar albumets korta speltid 37 minuter på sedvanligt kufiska texter som visar sig vara förklädda funderingar om människan och hennes kropp (som vanligt) men också i relation till Gud. 

Slutspårets texter verkar först bara vara korta fraser utan sammanhang innan jag fattade att Byrne kondenserat kunskapsteori till sms-korta fraser. Han är en märklig popartist som integrerat bildning med tillgänglig pop fast rätt daterade programmering på trummaskin och otippad låg ljudkvalitet i bra hörlurar. 

(Finns inga pengar kvar i musikbranschen att producera musik i dyr studio som på ljuvligt balanserade 1960- och 70-talsinspelningar. Idag sitter t.o.m kända artister hemma och spelar in på datorn! Mär Kate Busch släppte sitt första heminspelade och självproducerade album 1985 föll ljudkvaliteten rejält jämfört med de välbalanserade och tonalt fullödiga tecknade album som ditintills producerats av andra i fina Abbey Road-studion med säkert skyhög timtaxa.)

Apropå Byrnes eget skivmärke "Hela världen", ser man global solidaritet i födelsehoroskopet: dels som Eld/Jord-kriget (resursbrist) lite varstans i kartan men framför allt för att han äger det Sverigekartan tenderar att släcka hos medborgarna: ett fungerande samvete. Jupiter i 9e är rätt planet i rätt hus och Jupiter är förstås också trogen sin innersta natur och fungerar som "verksam välgörare" när den och ascendenten rimmar med varandra. Nyligen försökte jag bena upp Ukrainas motsägelsefulla budskap i 9e huset:

https://siderisk.blogspot.com/2023/01/odet-favoriserar-vem-ryssland-ukraina.html

Jag valde att se blockeringen i form av en verksamt ond Venus mellan Jupiter och Solen som avgörande i Ukrainas fall och att Venus "smittar" ner den så viktiga Merkurius som brukar kunna ställa tillrätta emotionella störningar genom sin rationella förmåga. Fallet Byrne har en Jupiter i 9e som, det medges, ser ut att vara i blåsväder den också, och åter är det en verksamt ont Venus och även Merkurius. Men kartan skiljer sig eftersom Solen gått över i Oxen så att den får brottas (Jord/Eld-konflikt) i anknytningen till sin Eld-placerade disponent. 

Solen en verksam välgörare (och ägare av ascendenten) men fundamentet Venus en verksam illgörare? Klassiskt mixat budskap som varken pekar ut en ängel eller demon utan någon mitt i en brottningsmatch om jaget och ägandet och dessutom har dessa frågor högt på dagordningen (problem-Venus i "det bästa huset").

Vad som gör Byrnes födelse och globala medvetenhet mer intressant än Ukrainas oproportionerliga ego-störning (i dess hus 1) är att Byrne har motsatta budet: en ego-minimering eller självironisk distans i hus 1, samtidigt som globala Jupiter står mellan problemskapande Venus och Merkurius. 

Den senare indikerar därför ett intellekt som närmast sig har den på alla sätt välgörande Jupiter. Artistens intellekt i 9e är därför en tillgång medan Ukrainas horande efter västerländskt välstånd degraderar landets intellektuella förmåga att förstå den globala situationen.

Naturligtvis är den här favoriserande tolkningen byggd på vad jag tyckt mig förstå av Byrne genom åren, men en annan sak som stärker hans globala nionde-medvetenhet i Väduren är att hus ägaren är energiska Mars, som är en tillgång och välgörare för alla med Lejonascendent. I Vågen klassas Mars visserligen inte som särskilt stark men den passar perfekt i 3e sång- & danshuset för vilken just Mars är bhava karaka (hussignifikator), dvs. anses ytterst välplacerad just i kommunikationshuset.

Detta gör att Mars opposition upp till 9e är en stärkande aspekt vilket kan tygla den horaktiga Venus (jag påminner mig just att Byrne har någon låt, kanske flera om "kriget mellan män och kvinnor" - oppositionen mellan Mars och Venus). 

Den övergripande bilden är dock bra. Mars opposition mot Jupiter innebär att två planetära vänner bildar en kreativ spänning som stärker 3e och 9e huset och förklarar varför Byrne stoppar in åtskillig högre bildning i sina texter, där för den som kan upptäcka den. Många popkritiker har säkert aldrig fattat ett dyft och avfärdat honom som en knäppis! Följer man aspekternas grad av exakthet lyser återigen den goda krigaren Mars och filosofen Jupiter fram. I den 3-till-9-axeln har de den tajtaste opposition med Mars bara 2° från exaktitud och närmande sig Jupiter (den är retrograd och på väg att backa mot en perfekt vitaliserande opposition).

Jupiter och 9e är intressant eftersom Sverige som bekant har problem med sin trovärdighet i frågor om välstånd, både för de egna medborgarna som global solidaritet med andra länder. Den Stora Välgöraren har blivit en verksam illgörare och påverkar därför 9e husets ägare Merkurius (som ligger just intill) negativt. Denna rikedomssökande typ av svenskhet (situerad i elitens 5e hus) skadar 9e globala medvetenheten och Sverige spelar numera rollen som smitare på världsarenan.

Med nationalismens begränsning av förståndet i politisk maktposition är Sverige numera ljusår från den globala medvetenhet Byrne uppenbarligen hade redan 1989. Då spelade han in ett svängigt album mambo/salsa-musik med latinamerikanska musiker. Ofelbart smittsam och rolig att återvända till med några års mellanrum. På min gamla vinylskiva en klisterlapp som lovar att en liten peng för varje sålt album skulle gå till bevarandet av hotad regnskog. Ambitionen fanns hos Byrne, men man undrar just om den där skogen blev av eller finns kvar... 

I Sverige skär man numera ner på biståndet till fattiga länder för att finansiera inhemska åtgärder för att stävja en tickande bomb: immigranter man varit för snål att integrera. Därmed har de styrande accepterat en tillväxt av en rasistisk eller åtminstone hämmat främlingsrädd folkmentalitet. 

Folkmentaliteten tecknas främst av Månen-i-Väduren med rätt konservativa Mars-i-Oxen och blir en kuriös motbild till Byrnes karta där den naturligt egocentriska Väduren (inget fel i det, "ego är vad Väduren gör") ockuperar ett mycket bättre hus än i Sverigehoroskopet (det rätt passiva 7e partnerhuset). Detsamma kan också sägas om Oxen (resurser): Sverige har aldrig givit arbetaren dess rättmätiga lön medan Byrne har Oxen i 10e makthuset där man är i position att åtgärda och förbättra. 

Byrne blev nu musiker men hångrinande Algol med Solen visar att han åtminstone raljerat och pikar genom musik eller andra uttrycksformer - han gav ut en liten bok om dödssynderna. Två språk i samma volym The New Sins/Los Nuevos Pecados (2001 enda inbundna upplagan). Boken är en satir över religion och mycket annat och den inbundna versionen otroligt välgjord - ett litet bokkonstverk, i fejkad "gideoniternas hotellrumsbibel" med ORD Byrnes religiösa alter ego anser läsare ska tänka extra på tryckta i rött!

(En girigbuk på Amazon begär tusentals kronor för ett inbundet exemplar i nyskick i länken nedan. Brinna i helvetet kommer penningsuktarna att göra och hellenistisk astrologi antydde så mycket genom att kalla det som är dagens 2a ekonomihus för "Dödsrikets port". Den märkliga titeln hade sin föregångare i den sumeriska myten om gudinnan Innana som finner en förmögenhet i nötkreatur hängande i köttkrokar direkt när hon träder in i Dödsriket i jakt på sin försvunna älskare. Traditionen bevarades en tid i Väst men har numera av begripliga skäl försvunnit. Var tids dekadens kräver att man raderar visst från det förflutna som skulle bli en påminnelse hur ur spår man hamnat). 

Bok och det materialistiskt perfekta utförandet är typisk "Byrne",  texten torr och spelat saklig med excentricitet som läcker ut lite varstans. I ett åskådligt schema över helvetets kretsar befinner sig t.ex. it-utvecklare redan djupt ner i helvetet. Se hur internet (numera dolt bakom "appar" i "smarta" telefoner) utvecklas till en girigbukarnas hetsjakt på kunder och deras data om deras beteendemönster. Detta såg tydligen Byrne redan 2001 innan det nya kapitalistiska internet (version 2), enbart baserat på konsumism, ens hunnit rulla igång. (It-branschen kollapsade i USA år 2000 och med viss fördröjning i Sverige i början av 2001.) 

https://www.amazon.com/Sins-Nuevos-Pecados-English-Spanish/dp/1932416587

http://davidbyrne.com/explore/the-new-sins

Byrne som individuellt livsöde illustrerar därför en nobel kamp på global nivå i resursfrågor istället för svenska folksjälen där var och en fr.o.m. 1974 har förutspåtts en återgång till allas krig mot alla (nyliberalismen visade sig vara förklaringen och den drabbade det naiva Sverige hårt).

Perfekt satiriker: Molière

Hack i häl på påvens extraordinärt rena samvete eller gudskontakt (Saturnus i blå Himmel i nionde gudomliga huset) och Dick Harrisons artikel i SvD om hovnarren i historien, kommer jag att tänka på den store satirikern Molière och hans pjäs "Den Girige". Och minsann, påvens Saturnus i Luft i det höga samvetets hus upprepar sig, fast här i en bitskare och mer komplex version.

Den Girige måste väl ha varit Molières största succé (det är DEN pjäs jag hört om och sett), och det är lätt att se vad i den här himlen som pjäsförfattaren lodat för att komma upp med den ömkliga snåljåpen. Studera noga hur Skytten med sluga Merkurius och dess disponent Jupiter i Oxen samverkar (eller inte samverkar). Det är HUSEN som i lika hög grad ger nyckeln som den krampaktiga störningen mellan Eld och Jord. Tredje huset har en merkantil aspekt medan åttonde är ett "låst" hus som "håller inne saker" - huset kan representera "andras pengar".

Men Molière skulle aldrig haft distansen till denna klassiska "undermänniska" om han själv varit anfäktad. Så vad säger hinduisk astrologi? Tolkningsföreträdet har planetens dolda disponent. Och när man uppsöker ägarna till såväl Merkurius som Jupiter framtonar ett annat par: Saturnus resp. Venus. Och dessa båda står i intellektuell och tänkande Luft och därtill i horoskopets två bästa hus, det nionde för högt samvete och det femte för själens unika kreativitet.

Det är heller ingen tvekan om att Jord-elementet spelar in här, så att Solen i Stenbocken hittar slagfärdig KONKRETION även om Solen drivs från en högre höjd: Saturnus i Luft i nionde.

Ett fascinerande horoskop som jag ändå inte hade etiketterat "kreativitet" under bloggens första början. Då var jag slaviskt bunden till bara Sol och Måne och deras härbärgerande element. Men med några myrsteg har bloggen kommit att omfatta en aningen mer komplex tolkningsmodell (fast fortfarande bara ett axplock ur det förvirrade och värdelösa plotter som är astrologin om man väger in alla mer eller mindre genomtänkta teser som florerar).

Svensk satir (När man talar om trollen)

Just före jul, i det senaste inlägget om den indiska astrologins svårbevisade påstående att själens goda gärningar från tidigare liv kanaliseras genom det femte huset för individuell dharma, frågades i en utfransning vart den politiska satiren tagit vägen efter EWK.

Som det ville sig sänder P1 Annandagsmorgon en intervju med svenske satirtecknaren Bo Renberg som jag helt missat. Varför inte titta på EWK och Renberg och fundera över var i zodiaken satiren kan tänkas höra hemma... Liten reservation för den senares födelsedag, men en intervju från 2007 i Norrländska Socialdemokraten ger en vink om var satirikern bland landets Bo Renbergar håller hus.

Kartan för EWK överst, är nästan fånigt passande. Redan det lunära sinnelaget med dess svartsyn i Skorpionen är en perfekt ingång till satiren. Alla månskorpioner jag känt har haft förmågan att blänga mörkt och säga pregnanta saker. Inte minst den usla lunchdejten med en kvinna. Efter en timma av noll sympatisvängning markerade jag uppbrott genom att säga att jag måste gå och handla och fylla på i kylen med favoritpålägget messmör. "Se där", inflikade hon sardoniskt, "då har vi i alla fall något gemensamt". Skorpionens drypande giftiga sarkasm.

EWK har dessutom sitt fallna månpsyke förstärkt av den hungriga demonen Rahu - han sökte aktivt efter foder för psyket att förmörka, negera eller åtminstone förvränga! 

Och se hur samma psyke uppfattar maktens män i tionde huset: som maktfullkomliga saturnier som grisar i sig varje välsignelse från den gudomlige konungen som var avsedd för folket och inte den privilegierade överheten!

För Saturnus blockering av kungastjärnan Regulus, se Wolodarski & anhang grisar i sig välsignelsen för just en sådan illbatting som EWK skulle ha älskat att strimla sönder och samman. Den dumma tidningen DN måtte tro att någon läser den här bloggen, för bara efter några dagar kom moteld i formen av ett banalt filmklipp. Genuint tomma människor kunde i det följa chefredaktören i hans göranden. DN lät med en topplista påskina att detta var deras populäraste filmklipp!

Ewert Karlsson har också en opposition mellan kritisk-intellektuella Tvillingarna och sjumilastövlarnas Skytt, som jag tror har med förmågan att skruva på material.

Går man sedan till nya bekantskapen Bo Renberg slås man direkt av att båda satirikerna (likt bloggaren och artisten Madonna) håller sig på behörigt avstånd från Jord, det enda av de fyra elementen som binder människan i fundamentalism och bokstavstro (se aktuell artikel i SvD om religionens problem). Båda satirikerna ser till att inte köpa företeelserna på deras nominella nivå.

Bo Renberg har inte den emotionella skorpionböjelsen mot att vanställa, men ändå säger han i NSD-intervjun är detta tillhör satirtecknarens arsenal. Möjligen ligger vanställandet i själva den hungriga demonen Rahu, vars centrala egenskap är att skjuta över målet. Också Renberg har psyket nära kopplat till norra månnoden, inte direkt men genom att Månens disponent Saturnus delar tecken med Rahu. 

Även Mars tar plats i Tvillingarna, detta fria, kommunicerande och kritiserande zodiaktecken, vilket ger en Mån-Vattuman som utmärks av en febril tankeverksamhet, idéer och perspektiv strömmar i sinnet och ur Månens perspektiv kretsar den här energin kring femte huset - starka individer. Även detta är ett "politiskt hus" men med fokus på ledarna som sådana snarare än EWK:s fokus på ovärdigt ämbetsutövande. (10e objektifierar på ett sätt som inte 5e göra; det senare bottnar i individens essens medan 10e mycket väl kan teckna genuint falskt spel för gallerierna.)

Renberg har också en opposition mellan visionär eller skådande Eld och tankekonceptionernas Luft, och om bloggens tidigt betecknade dessa två element som "de kreativa" klarar min intention genom de här två exemplen. En naturalist kanske ser en blomma på ängen och går hem och målar den i olja eller akvarell. Så fungerar själen när den helt anpassat sig till den sublunära sfären (Jord och Vatten). 

Den politiska satiren har ett annat väsen: den skapar något nytt av det givna, den återger inte, den kreerar. Detta är förbehållet "gudarna" (vilket för övrigt är hela människosläktets destination - Vattumannen tecknar summan av alla själar som kreerar släktets framfart här på jorden).

I något tillfälle har jag reserverat mig för astrologins tes att intellektets Merkurius är "fallen" i Fiskarnas tecken. Jag har träffat flera sådana här och några har haft fantastisk humor och en förmåga att skruva till trista fakta och göra något nytt av dem. 

Einstein hade tekniskt ett "fallet intellekt" i Fiskarna. Ändå har han blivit vår tids sinnebild för geniet. På frågan hur han kom fram till relativitetsteorin svarade han tydligen: "Jag ifrågasatte ett axiom". Merkurius i fall kan unna sig att ifrågasätta det alla andra menar är logiska nödvändigheter. Merkurius i Fiskarna kanske är den enda som kan göra kvantsprånget... Bo Renberg har därmed en rätt kufisk drivkraft och kognitiv kapacitet: Solen med Merkurius i Fiskarna disponeras från Jupiter i den inntellektuella/estetiska avvägningens tecken Vågen. 

Jag kände en gång en tydlig Våg/Fisk (men med Sol och Måne i ombytta tecken) som just hade en barnalik lekfullhet och kunde låta saker och ting "morfa" både i fantasin och sedan också med hand eller röst. Kvinnan var både en duktig illustratör och hade - utan skolning - fantastisk musikalitet och förmåga att modulera sin röst över flera oktaver. Även om Vatten och Luft kan leda till "dissociationer" och dumma avledningsmanövrer ("desinformation") är den helt klart en tillgång i mer konstnärliga sammanhang. Även detta har bloggen konstaterat mången gång, och Renberg blir bara ännu ett exempel på den saken.

Och för den som tittar på det nu åtta år gamla fotot på satirikern i NSD-länken och tycker människan är förskräckligt lik skidfantomen Ingmar Stenmark: jo, också den kände idrottsmannen föddes med Solen i Fiskarna och Månen i Vattumannen. Ibland är "look-alike"-faktorn och stjärnorna nästan kusligt eniga.

Boendefolket - förgänglighetens förverkligare!

Jag har via två krönikor (först den här och sen en något äldre) upptäckt DN-skribenten Niklas Wahllöf, lagom radikal från sin trygga utsiktspunkt i ett robust stenhus i Stockholms innerstad. Men att där bor en liten revolutionär som söker krypa ur borgerskapets begränsande skal, det verkar helt klart av krönikan med den sensationellt explicita rubriken:

"Man frågar sig om det är värt att vara bankens livslånga gisslan för ett litet bo."

Att den artikeln från september fick exakt NOLL kommentarer från Stockholmstidningens läsare förvånar inte. Ingen gitte väl läsa den utmärkta texten eftersom redan rubriken ertappade dem i deras livslögn och pseudosträvan!

Var det bristen på läsarfeedback som driver honom att introducera en underberättelse om mängden "gilla-klick" i sin färska krönika? Med en lika lång och förklarande rubrik - "Vi är inte pavlovska hundar som dreglar vid varje pling" - är det väl fara värt att han kammar hem noll läsarkommentarer (gillanden) även den här gången! Även nu har den förfallna svensson anledning att känna sig utpekad att oreflekterat ha torskat på samtidens diktat!

Jag var bara tvungen att göra horoskopet för den här "impopulära sanninngssägaren". Kanske för att jag känner igen mig i det här lilla bloggprojektet som nu närmar sig vägs ände efter att snart sagt alla dagstidningar på nätet (samtliga högersympatiserande men med AB som en schizoid hybrid) monterat bort bloggosfärkopplingen från sina sidor inför valet 2014.

Expressen redan för flera år sedan, sedan förra året till stora delar DN, från i år GP, AB och till stora delar SvD. Och helt nyligen Sveriges Radios sajt - smaka på den: det som borde vara folkets radio eftersom den drivs med våra skattemedel stängde dörren mot folkets bloggar! Då vet vi att vi har en statliga tv- och radio som går i regeringen Reinfeldts ledband eller dem som har något att vinna på att hålla dem kvar vid makten.

Nu gäller det för Storfinansen att inte låta "vänsteråsikter" eller ens filosofiskt motiverad kritik mot högermentaliteten slinka ut till allmänheten - allra minst genom högerns egna propagandaorgan!

Jag håller helt med Wahllöf, som egentligen säger att han deppar över bristen på uppskattning för sina skriverier: det har varit blotta utsikten att någon sovande borgerlig läsaren skulle halka in på den här bloggen via sitt tidningsläsande som varit en liten motivation. Det, och fröjden att upptäcka hur väl vissa astrologiska teser håller streck var gång någon ny skandalös högermänniska öppnar munnen eller avslöjas i sin korruption.

Det här sättet att undersöka zodiaken har tyvärr lett till att några tecken visat sina värsta sidor. Eller? Om redan antiken såg Jungfruns privatism och antisociala läggning som roten till fiendskap och en olycka, har då inte bloggen lyckats belägga detta bortom allt rimligt tvivel? Det himmelska tecknet - om det har grepp om individen - driver uppenbarligen fram både ett flängande efter vinst och en träls mentalitet.

Jag frågade en bekant jag sällan ser numera vad han gjort på sistone. Många människor väljer då ut någon mer intressant milstolpe, om de varit med om någon, men den här mannen, född då Jungfrun steg i öster, svarade bara "jobba jobba jobba". Trälen talade! Och ändå är han mellanchef i någon IT-organisation med femtiotusen i månadslön och han flänger hit och dit i IT-fascismens tjänst - den vi ser mer och mer av för varje nytt avslöjande om USA-spionaget på övriga världen. Det är en gigantisk industri där ute, den onda versionen av Merkurius och i full karriär.

Wahllöfs sarkasmer över konsumtionssamhället i en borgerlig tidning som DN får mig att tänka på Andreas Cervenkas spydiga analyser av bankvärlden och ekonomin, och minsann, är det inte Martyren eller Sanningsvittnets tecken Fiskarna som spelar en dominant roll hos dem båda! Det kallas visst "visselblåsare" numera eftersom ordet martyr kanske luktar för mycket islam. Sekulära människor lider ju av en så vansinnig oförmåga att handskas med sanningen att de gör vad som helst för att inrätta sin värld så att den känns behaglig för dem själva.

Sol och Måne i upplösningens och sorgens element Vatten

Sinnelagshoroskopet med Månen som ersättare för en okänd ascendent ger här ett fenomenalt tydligt besked. Om sanningsvittnets Fiskarna "stiger i öster", tecknet som befriar sig från alla världsliga band, måste per definition också den sociala ordningen offras.

Vattumannen flyttar därmed in i "förlustens" (eller den frivilliga uppoffringens) tolfte hus. Det är just offret av konventionellt slaveri under Mammon för en patetiskt dyr innerstadslägenhet Wahllöfs tidigare krönika handlade om. Tidigare har också rock- och numera allmänjournalisten Andres Lokko gnällt om omöjliga boendekostnader bortifrån London.

Hör vi här tidiga varningssignaler från tidigare välbärgade svenskar med åtråvärda jobb inom medierna att regeringen Reinfeldts politik nu håller på att skapa trashankar även av medelklassen?

De omedvetna normala svenskarna gick rakt in i den Rike Mannens fälla vid valet 2006, och om Fredrik Reinfeldt nu är en förbrukad och genomskådad nickedocka i dolda bidragsgivares tjänst ligger Storfinansen alltid ett steg före. Stefan Löfven har redan granskats av Bilderberggruppen och befunnits ett nytt och lydigt redskap som tar över vid maktskiftet 2014. Så mycket för västerlandets så kallade folkvälde eller demokrati.

Se även: Bortom demokratin - Bilderbergkapitalisterna

(Tänk, juni 2013, det var tider det! Då kunde man fortfarande länka till SvD/Näringsliv och via den unga nätdemokratin bli sedd för sitt mothugg! Nu har Schibsted/SvD tänkt om. Inga glimtar bjuds längre läsarna av vad landets bloggare säger om dagsnyheterna!

Schibsted-ägda pöbeltidningen Aftonbladet har t.o.m. gått längre. Där har man även retroaktivt rensat gamla artiklar på de bloggare som vid tiden kommenterade artiklarna. Det beteendet är Orwells "1984" upp i dagen där lydiga lakejer skriver om historieböckerna varje gång Överheten ändrar policy. Det var ju det Nya Moderaterna försökte med sin partihistoria - Aftonbladet gör det och ändrar i efterhand sina tidningssidor!)


*****

För att ägna Wahllöfs horoskop åtminstone några ord är det uppenbart att Vattenelementet är oerhört viktigt här, det är Förgänglighetens element som talar i skribentens ämnesval.

I septemberkrönikan botrygghetens sammanbrott (se hans olycksplanet Mars fallen i den trygga bostadens Kräfta) och i satiren över smartfånarna är underberättelsen egentligen hans egen historia om att känna förgängligheten skvalpa mot ytterdörrarna - inte ens en förbannad moderat stockholmare gitte kommentera hans mödosamt hopsatta text!

Nå, sådan är den moderna själviska människan. Alla är narcissister i kraft av den privatistiska livsstilen, födda i soluppgången (som ger ett enormt fett ego) eller ej. T.o.m. folk jag trodde var mina vänner visar prov på den nya ointresserade egoismen. Jag kan skriva ett (tycker jag) intressant mejl på en hel A4 och snabbt täcka tre olika spännande ämnen. Tillbaka kommer, om alls något, en one-liner eller högst två-tre lakoniska meningar om någon av punkterna. Idag är alla narcissister och får de inte själva initiera en monolog är de inte intresserade.

Samhället har de facto redan fallit söner i små isolerade celler av konsumtionsrobotar. Precis som Närighetslivet vill ha det. Mänskligheten är död i Europa och nu väntar bara inbördeskrigen i länderna när klyftan mellan fattiga och rika - skapade av högerpolitik - vuxit sig lite tydligare.

Tillägg. Vad om inläggets rubrik? Var den inte lika ogenomträngligt mystifierande som Wahllöf väljer övertydlighet för sina skriverier i DN? (Kanske har DN en inkompetens rubriksättare...)

Jo, jag glömde att utveckla rubriken tillräckligt, om hur den bofasta människan - vi kan kalla henne Kräftan - älskar att bygga att stadigt hus som ska stå emot den stora stygga vargens pustande. Boendefolket vill känna sig trygga. Men som astrologins skapare redan visste är det den som söker trygghet som driver på det overkliga och förgängliga drama där allt ändå faller sönder! Som Platon sade om människor som inte förmår tänka ovanför Månens nivå: de lever i en process som strävar efter genuin Existens, men ändå lyckas de aldrig ta sig ur denna förgänglighetens vattenström som bara syftar till "oupphörligt vardande" utan att någonsin kunna höja sig upp till genuint VARA.

Ja, detta är filsofoiska termer så det är ingen risk att en borgare av moderat övertygelse förstår ett ord av det här. Under Vattenytan - likt Fredrik Reinfeldts och Stefans Löfvens delade Sol i Månens Kräfta, krävs det sekundära och hjälpande krafter för att förstå hur overklig denna näriga strävan är.

Uppenbarligen har Niklas Wahllöf fått kläm på problematiken med det förfallna, vegetativa livet och det skulle jag vilja förklara med att Månen kommit i kontakt med Vattenelementets öppning mot en högre sanning. Trots den "dissociativa" kopplingen mellan Månen och dess ägare, filosofiska Jupiter, är det helt klart att det kommer material från den högre Luften ner till Vattenelementet och att journalistens psyke på något sätt förmår ta emot det.

Jag har tidigare pekat på läkaren Arthur Guirdhams begåvade tes om sinnessjukdom: galen är den människa som likt Fredrik Reinfeldt fruktar visioner! Friska människor är de som kan bejaka både visioner och inre röster! Anden kommer nämligen via Luftelementet och om då en sublunär varelse, ett biologiskt kreatur kan stävja sin instinkt mot att räddhågset sluta sig, då kan andens röst penetrera de lägre förståndsgåvorna och individen förstår plötsligt saker hon inte förstod tidigare! Ett litet mirakel, denna sällsamma "aha-upplevelse".

Voltaire vs. Leibniz - skrattar bäst som skrattar sist

 

Universalgeniet Leibniz

Voltaire var förnuftsmänniska, vilket för fransmän på 1700-talet innebar ateism. Människans tankeförmåga var allt som behövdes. Hybris skulle vi kunna kalla det idag, med vetenskapernas ytterligare landvinningar och inblickar in i mikro- och makrovärldar så ofattbart väl genomtänkta att de synes placera oss som ärthjärnor i ett ofantligt kosmiskt system sprunget ur ren Intelligens.

Alla som gått i skola i Sverige har Voltaires sarkastiska lustmord på tysken Leibniz med sig i bakhuvudet, den lilla romanen Candide. (Det är professor Pangloss oförtrutna tilltro till att leva i den bästa av världar som är Leibniz, hans guds- och monadlära). Som integralkalkylens skapare (med Newton) har kanske universalgeniet Leibniz ändå klarat sig med hedern i bättre behåll än Voltaire, men varför svensken matades i skolan med ateisten snarare än den genialiske tysken beror på att vi gubevars är en sekulär nation i Franska revolutionens anda.

Åtminstone luras svenskarna in att tro att jämlikhet råder här. De verkliga makthavarna - de med gigantiska mängder pengar - lurar skickligt i vassen och visar sig ytterst sällan. Ibland får vi höra om att en skandalkapitalist inblandad i kissblöjor bygger sig mångmiljonpalats i de inre delarna av Östermalm, men mycket mer är det inte. Svensken får lägga sitt eget pussel och när han så sakta börjar förstå att han lever i ett skendemokratiskt skådespel är han ofta ändå så gammal att han resignerat och låter föreställningen fortgå.

Jag kom att fråga mig om man kunde se "maktkampen" mellan Voltaire och Leibniz i deras respektive horoskop (inget av dem med känd födelsetimma). För att ta naturromantikern Voltaire först, han som trots sina ouvertyrer till nobla vildar och fri uppfostran av barn råkade i vanrykte för sin tyranniska styrning av den egna avkomman, så stämmer Sol och Måne in på den generella bild av ateism bloggen målat sedan första dag. Han var en gyttjans människa, en inomvärldslig varelse för vilken de naturliga - naturens egna - förklaringar var att föredra framför Leibniz mer komplexa metafysik. Ett barn av minsta motståndets lag. Varför anstränga sig om det verkar finnas tillräckligt stoff för att konstruera ett antagande, en modell om världen i världen själv?

Undantag finns men tumregeln var given redan i antiken: Vatten faller neråt och Jorden är den absoluta botten, den helt negativa kvalitet som i sig upptar former (Luft) och den animerande varelsens livskraft (Eld). Vatten har den dubiösa mellanrollen av "den andra själen" eller den vegetativa själen, en besynnerlig själ knuten till Naturen och inget som i grund tillhör den eviga andevarelsen.

Voltaires pådrivande Sol i Skorpionen disponeras av härskaren Mars, hemma i sitt eget negativa tecken. Här är Voltaires naturalism. Eftersom den solära handlingsmänniskan saknar tillväxtpotential då disponenten Mars inte avviker från det budskap Solen i sin placering ger, har vi en av de "oförbätterliga", en av de födda syndarna.

Sinnelaget (Månen) står tydligt i Stenbocken hela dygnet men yttrar sig som en sämre sorts Stenbock, eftersom den legalistiska böjelsen, tendensen att vilja låsa allt i konkreta och bokstavliga definitioner, får något egenmäktigt över sig när disponenten Saturnus frihet i universalistiska Eldtecknet Skytten. 

Mån-sinnet söker med andra ord frysa, formalisera och konkretisera vad den ytterst expansiva kombinationen av två Eldtecken i harmoni visualiserar. Inte undra på att Voltaire var en av encyklopedisterna som sökte samla in allt vetande och kodifiera det! På sinnets sida är Voltaires horoskop magnifikt och det har vissa beröringspunkter med Sveriges egen bildade man, Horace Engdahl! 

Här kan man dock notera att Engdahl har mycket lite barlast i egodödens Skorpion och ligger tungt centrerad i Skytten för den förutsättningslösa utforskningen. Med Voltaire är det tvärtom: Hans Sol VILL INTE passera egodödens Skorpion, tvärtom är han likt akutläkaren högst angelägen om att rädda livet som det ter sig ur individens ståndpunkt. Voltaires Sol står därför i ett fientligt förhållande till hans egen själsliga struktur, Saturnus, som redan befinner sig i nästa "evolutionsfas". 

Det är således ytterst Solen som sätter gränsen för vad sinnet/Månen vill konkretisera, vilka fakta den vill samla, vilka tankar den vill tänka. Voltaire, för all den andliga Eld som brann på hans himmel, den gudomliga intelligensens gåva han mottagit, vägrade att tacka givaren och valde att lovprisa givarens verk - den "blott" naturliga världen. Höjden av otacksamhet. Typiskt Skorpionens symbol: den som motsätter sig! 

Det är därför jag misstänker att "Satans huvud" eller den vrånga Algol i Oxens tredje grad ska tolkas som en projektion mot Naturen (Oxen) som utgår från den Hatiska Skorpionen. Skorpionen har nu fattat att Naturen sviker i slutändan: alla måste dö. Men Skorpionen är så negativ att den inte klarar att se att ett större liv väntar i Skytten (för själen är evig!) utan den går i clinch med Moder Natur och blamerar henne för det materiella livets obeständighet. 

Så kommer det sig att det vid Oxens 3e grad knutits en märklig psykisk låsning som tenderar att degradera själens materiella livsyttringarna. Bara i går hittade jag ett kuriöst exempel som påminde om tokstollen och sexmissbrukaren Charlie Sheen, den snarlikt störde och sedermera mördade amerikanske underhållaren Bob Crane.

Att det är tyske idealisten Leibniz som har Satans huvud i sitt horoskop och inte Voltaire är ett problem som måste behandlas härnäst!

*****

Men först ett problematiskt ställningstagande. Leibniz har inte en säker månplacering. I normala fall låter bloggen Månen förbli i tecknet som gäller då dygnet börjar, om den inte står väldigt nära slutet. I sådana fall bedöms sannolikheten större att födelsen ägde rum efter övergången. 

I Leibniz fall skiftar sinnelaget inte tecken förrän fem på eftermiddagen, men jag vill ändå föreslå det senare horoskopet! För annars delar han Månen i Stenbocken med Voltaire och det ger inte rätt underlag för satir. Hade inte Leibniz haft Månen i det mer högtflygande Luftelementets Vattuman skulle kanhända aldrig tankarna på monadläran kommit för honom, och Voltaire skulle inte ha haft samma barnsliga optimism att häckla! Låt mig förklara.

Under merparten av dygnet finns ett mycket dämpat och lågmält sinnelag i Stenbocken. Inverkan från södra månnoden (Draksvansen) är jag inte helt säker på, men kunde tolkas som en opolitisk eller rätt ljum inställning till politiska frågor. Stenbockens egen härskare Saturnus är fallen i egocentriska Väduren och angriper sitt eget tecken. 

Det ger förvisso en ung och vädurisk tendens att ignorera "fädernas vilja" (Stenbocken) och är en "egenmäktighetens aspekt" som förvisso visade sig användbar i studiet av Nobelpristagare i fysik. Där upptäckte jag att "kollisionen" mellan det mest och det minst klarsynta elementet verkade generera det jävlaranamma som till sist (efter lång forskning) leder till en stor upptäckt. Det går att argumentera för den här sinnelagsplaceringen hos Leibniz.

Men jag vill hellre, om inte annat av pedagogiska skäl, föreslå att Voltaires jordbundna psyke retade sig på Leibniz för att den senare var en "gles lufttyp" - precis som professor Pangloss i boken tycks vandra runt i en värld för sig, en luftslottsvärld där allt som sker (och det sker gruvligheter i Voltaires skildring av denna världens fasor) det sker till det bästa. 

Flyttar man fram Månen till Vattumannen händer det mycket med Leibniz horoskop: han blir ett "air head" eftersom nu både Sol och Måne flyger högt ovanför denna materiella värld och Saturnus i Eld slåss inte längre mot ett sinne bojat till de fysiska tingen utan att sinne i Luft, fritt att inspektera de osynliga och abstrakta ting som där finns men som aldrig visar sig för den som bara stirrar på världens empiriska fakta.

Eftersom Saturnus essentiellt är en Luftplanet och här står i Eld uppstår en betydligt mer extrem form av optimism och känsla av frihet än i det förra horoskopet, och betydligt mer än Voltaire kunde hantera! Likväl är inte Leibniz helt uppe i det blå eftersom hans soltecken Tvillingarna har sin härskare Merkurius (Buddhi = intellekt) stabilt förankrad i Jorden. 

Här finns för övrigt också en libidinös kombination av Mars och Venus. Utan denna förankring i det jordiska hade troligen aldrig Leibniz blivit den skickliga mångsysslare han var. Men det är den fruktbara interaktionen mellan Eld och Luft - skeenden helt i den osynliga världen som gör honom medveten om det gudomliga och som låter honom formulera inte bara monadläran (en teori om det själsliga) utan också uppfinner det binära talsystemet som vår tids datorer bygger på, samt integralkalkylen.

Att Luft verkar ha med verksamhet inom matematik eller vilka strikt teoretiska världar som helst, misstänkte jag redan då jag hittade den exceptionellt intelligenta religiösa amerikanska rymdflygingenjören Wolfgang Smith, vars horoskop påminner en del om Leibniz: båda Ljusen i Luft och så en förankring i Moder Jord (Oxen). Smith var en ypperlig matematiker och problemlösare men kanhända inte det inspirerade geni Leibniz var - han saknade helt Eld på sin himmel. Som vetenskapsfilosof framför således Smith ingenting nytt utan stannar som extremt skicklig framläggare av tankar som redan skådats av tidigare visionärer.

Värt att notera är att även om Leibniz Jupiter tekniskt sett är "skadad" i Tvillingarna (den härskar i motsatta Skytten) så finns, som jag nyligen börjat föreslå, en pluspoäng hos planeter som inte är hemma i sina härskartecken där de helt och hållet förfogar över sig själva. Planeter på vandring utanför sina "hem" ÄGER POTENTIAL, de är inte enbart AKTUALISERINGEN av sin karaktär. 

Detta gör t.ex. Saturnus hemma i Vattumannen eller Stenbocken mer endimensionell (och kanske omedgörligt kategorisk) än t.o.m. den fallna Saturnus i Väduren. För en fallen planet implicerar en skuld och därmed också en potential till rehabilitering. Saturnus i Vattumannen lever och dör i föreställningen att den har hittat rätt ideologi, struktur eller metod.

Man kan därför säga att det är gynnsamt att Leibniz låter sin Merkurius släpa efter ett steg jämfört med soltecknet Tvillingarna som den äger. Leibniz var en tänkare (Luft) men hans Merkurius nonchalerade inte den fysiska verkligheten. Han ägde empiristens sida vid sidan av tankens högre flygturer. Han var mer skärpt en kunskapssamlaren Voltaire. Och det är ju ofta så att den mindre är den som häcklar den större inte tvärtom. (Då är jag liten, som häcklat så många celebra horoskop på denna blogg!)

Att anta Månen i Luft ger ett särdeles bra underlag för att förstå Leibniz monadlära eftersom Saturnus i Väduren är så nära solipsism man kan komma!  Men var monad, vart andligt väsende, kommer med sin egen kompletta verklighet av med monaden givna spelregler, och det är här Luftelementet kommer in. För i Luft ligger blåkartan, instruktionerna eller spelreglerna. Jag tror ingen annan än en Eld/Luft-kombination av sinne och med Saturnus inblandade skulle ha kunnat komma på den här idén.

Sanningen är att det inte var helt Leibniz egen. En jesuitmunk som återvände från Kina hade med sig den konfucianska klassikern I Ching, ett system byggt på ljus och mörker, yang och yin. Leibniz kände genast igenom samma tankar som det binära talsystem av ettor och nollor han arbetade med och jag håller det för troligt att hans monadlära föddes i studiet av den kinesiska filosofin.

I Ching innehåller nämligen 64 "monader" eller slutna principskisser som var och en kan liknas vid en uppsättning spelregler som gäller just den situationen. Allt Leibniz behövde göra för att skala av det historiska utanpåverket och frigöra --- en monadlära! Jag hittade I Ching vid 19 och därmed var det bara en tidsfråga innan kopplingen till Leibniz skulle dyka upp (via kringstudier). 

Och även jag har i mitt horoskop Månen i Luft, påverkat av spelreglernas Saturnus i Eld. Därför vill jag anföra en Luft-Måne för Leibniz - inte bara för att det ska bli en bra, polemisk kontrast med Voltaire utan därför att mitt eget horoskop på sinnelagssidan matchar en beredskap att ta till sig en monadlära.

Vår store författare Strindberg studerade också I Ching (i fransk översättning). Tillräckligt hängivet för att göra åtskilliga marginalkommentarer i sin utgåva av den antika kinesiska kosmologin. Strindberg upprepar också samma mönster, men omkastat: här har vi Månen i Eld, i Skytten, stigande i öster. "Min eld är den största i landet" - sade han utan att veta om att bara den sideriska zodiaken låter hans sinne stiga i öster i Eld, enligt västzodiaken har han en dovare Måne i Stenbocken. Strindbergs formplaneten Saturnus står i Vattumannen (Luft).

*****

(Skrivet den 25 januari, fyra dagar före Nathan Shachars kritiska uppgörelse med Strindberg i DN. Detta är förklaringen till att jag återanvände sista stycket i min "dubbelkoll" av Shachar om Strindbergs dårfinkerier.)

Mästerlig lajv-satir

DN skriver om en så genialisk performance eller lajv-satir - eller vad man nu ska kalla det - att jag nästan ramlar ur stolen. 

Guidad busstur till kvarteren på Stockholms solsida där upplevelseturisterna kan titta på de välmående och extremt själviska aporna i deras naturliga habitat! 

Helt oslagbart.

Och när jag kollar upp horoskopet för den enda namngivna organisatören ser man direkt vad det handlar om. Det är "den elaka journalistens" signatur ännu en gång, den ytterliga smartness som resulterar när båda merkuriska tecknen Tvillingarna och Jungfrun är aktiva samtidigt! Detta är en avsevärd intelligens, säkerligen långt högre än de välmående apornas. Studera bara Jupiters överlägsna samvete välsigna Solen och Merkurius och hur sinnelagets Måne direkt drar nytta av Jupiters välsignelse, disponerat som psyket är av Merkurius!

Horoskopet ser "tunt" ut men är i själva verket nästan perfekt. Det saknar nämligen alla svåra störningar, vilket är en gåva i indisk astrologi. Ingen av illgärningsmännen hittar en enda planet att degradera eller korrumpera. Inga slitningar mellan dunkla attityder (Vatten) och lögnaktiga rationaliseringar av Luften.

Mars i Skytten är en skälm och jag har tidigare beskrivit britten Charles Carters analys av kopplingar mellan Skytt och Vattumannen som en perfekt satiriker av samhällsförhållanden. Hur väl besannas inte detta av Mars attack mot filosofiska Jupiter i samhällssystemets Vattuman!

Förvisso är både Månen, Mars och Jupiter verksamma illgärningsmän om man utgår från Chandra lagna - sinnets perspektiv. Och det bekräftar lite den övergripande bilden av en vass eller rapp tunga när både Jungfrun och Tvillingarna är på gång samtidigt. Å andra sidan är den avgörande vågmästaren Merkurius en verksam välgörare här och Solen verksamt neutral. Detta innebär att individen kan ta ORÄTTFÄRDIG RIKEDOM (Jupiter) och via klipska Merkurius vinkla den i det godas tjänst.

Att kvinnan är väldigt engagerad i penningfrågor noterade jag i denna intervju. Här är hon i farten för att hindra den svenska högern för att skapa klassbarriärer för studenter - en snuskig utveckling som bedragaren Reinfeldts regering driver och som jag inte ens var medveten om. Pengar syns i verksamma välgöraren Venus i Kräftan och i verksamma illgöraren Jupiter. Det är således blandade budskap i monetära frågor och horoskopet kräver egentligen en födelsetimma för att kunna rangordna den blandade konfekten.

Men helt uppenbar är hennes dominanta kvalitet Sattva guna. Det krävs en "lätthet" för att komma på en så förödande satirisk idé som att åka på sightseeing i de rikas kvarter! 

Mer förödmjukelse åt de lågintelligenta, som tydligen i högre utsträckning röstar högerut än de intelligenta - allt enligt en undersökning som utlöste min senaste granskning av rasistiska horoskop. Bland rasister hittar man inte Shabanes soltecken, också det signifikativt då det är låg intelligens som korrelerar med främlingshat, inte hög.

SvD:s satiriska fulländning

Läser P.J. Anders Linders nu dygnsgamla söndagskrönika i SvD och slås av vilket lustmord på Håkan Juholt det är, från början till slut. Linder frammanar bilder menade att förlöljiga Juholt genom att locka till skratt. Ja, Monty Python-sketchen med den ettrige riddaren - en smart omarbetning av Don Quixote och hans kamp mot väderkvarnarna (män som Linder) - kan få vem som helst i rätt ålder att dra på smilbanden.

Lika lite sysslar Linder med verkligheten - för det är inte hans avsikt - när han ser Juholt blanda en cocktail bestående av statlighet, reglering och skäll på regeringen eller när han frammanar bilden av en borgerligt instiftad Juholtaffär som tvingat offret att enbart tala in mot den egna gruppen. 

Bortsett från sistnämnda sladd i den egna träcket har Linder verkligen förmågan att frammana förminskande bilder, och jag tycker synd om de läsare som inte ser att det är en litterär fabrikation som har en uppdragsgivare och ett syfte. Själv blir jag alltid berörd av väl hopsnickrad text och köper ofta ytan under flera minuter innan maskineriet snurrar i gång med frågan, "Men vänta nu..."

Den fascinerande engelsmannen Charles Carter, föddes 1887 till en välbeställd familj, och där kunde sagan ha slutat. Han var redan på god väg att bli överrättsadvokat (barrister) när hans blick fastnade på ämnet astrologi och där beseglades hans öde.

Istället för att bli en slipad advokat blev Carter Englands mest skarptänkte astrolog under gott och väl ett halvt århundrade. Till hans märkliga författarskap hör undersökningar i "olyckornas astrologi" och den beska och humoristiska "An Encylopaedia of Psychological Astrology", en onådig blick på den dåraktiga mänsklighetens många självförvållade mentala krämpor. (Andra inlägg om Carter.)

Att han förefaller ha resonerat utifrån grundprinciper snarare än empiriskt material är enda förklaringen till att hans domslut klingar helt perfekt. Han använde nämligen den tropiska zodiaken som är nästan ett helt tecken skev jämfört med den korrekt tänkta sideriska (som tar hänsyn till vårdagjämningens precession).

För att förstå hur väl Carter såg det Platon kallade "formerna" behöver man bara gå till Linder, SvD:s chefpropagandist, och notera den babylonisk-indiska zodiakens sinnelag/Månen i Skytten, disponerad av Skytthärskaren Jupiter i konceptuella Vattumannen. Eld baserad på Luft således, en kombination jag tidigt i bloggens historia retade några med att ge ensamrätt på "kreativitet". Men Jord och Vatten kan tyvärr inte ärva himmelriket, och det är där man ska samla sina skatter och inte på jorden.

Enligt västerländsk zodiak flyttar Linders sinnelag till Stenbocken och blir en smula torftig och legalistisk, låt vara välstrukturerad. Vattumannen förblir aktiverad, men nu inte av den burleska och frimodiga Jupiter utan av surmulna och korrekta Saturnus.

Men se här hur Carters analys av Linder enligt den ursprungliga zodiaken stämmer på pricken när det gäller sinnelaget/Månen:

[Kombinationen] Skytten/Vattumannen producerar två notabla exempel - Charles Dickens och Lewis Carroll. I sig skulle man från de här två tecknen förvänta sig en rätt satirisk syn på den mänskliga naturen.  Det är intressant (låt vara något utanför vårt ämne här) att notera hur Skyttens koppling till resande dyker upp i "Alice" och i flera av Dickens verk, t.ex. "Pickwick Papers". Det är exakt den typ av tecken-dualitet från vilken man kan förvänta sig klipska skämt och sketcher av den mänskliga naturen. 

Carter - Essays on the Foundations of Astrology (1948, s.102)

Ett gott skratt på Juholts bekostnad i all ära men låt oss då granska Linders bevekelsegrunder. Vem är hans herre och uppdragsgivare? Vad motiverar honom till denna nidbild av en politisk ledare - därtill en bild till stora delar producerad utifrån den fabrikation högern själv givit upphov till?

Fredrik Reinfeldt är nog så intressant att undersöka som en patologisk one trick pony och en klantig lögnare dessutom - begåvade människor har så många års vision, framåt och bakåt, att man klarar ljuga oupptäckt. Reinfeldt dabbar sig hela tiden!

Vad säger det om svenska folkets fortsatta tillit till honom? Ett desperat klamrande vid åtminstone något som utger sig för att vara en ledare i tider då socialdemokratin söker omorganisera sig efter den ärligt talat mindre lyckade utnämningen av Sahlin. Hon var ingen match för Reinfeldts bedrägliga sinne och retorik, men Juholt, han har fått borgarna att sätta desserten i halsen. Det är därför t.o.m. betydande stilister som Linder ser sig tvungna att ge sig in i gyttjebrottningen.

För svaret på frågorna ovan är: gyttja. Det är dyn som är Linders bevekelsegrund och källa till motivation.

Sinnelaget i pigga Skytten har noterats, och dess disciplinerade och maximala utnyttjande genom Jupiter i Vattumannen. Faktiskt, 1962 skapade extrema ideologer - det var också Kubakrisens år, och gasartade Jupiter är planeten som expanderar och skapar bubblor, fyller upp - här det intellektuella luftrummet - tills allt antingen spricker för att gränsdragaren Saturnus inte klarar att hantera situationen, eller den yttre gränsen gör sig förmärkt.

Juholt delar födelseår med Linder och jag har mött en och annan socialdemokrat av denna årgång, vidunderligt korkade och antiintellektuella. Floskelmaskiner. Grunddraget för 1962 är alltså ideologisk extremism, men ovanpå denna inflexibla bottensats kan man sedan fernissa slutprodukten med flera ytterligare lager. (Jfr Sveriges nationalhoroskop med Jupiter i Vattumannen.)

Och det är här, bakom Luft-Jupiters uppblåsta åsiktsvärld, i Saturnus, vi hittar den yttersta uppdragsgivaren och skälet till att Linder förspiller en perfekt författarkarriär på menlösheter i den borgerliga pressen.

Saturnus står i negativt hemmatecken i Jordelementet, den är ur jordbornas perspektiv sjuk genom kombinationen med avhuggna eller själv bestraffande Draksvansen. Eftersom mittöver det giriga Drakhuvudet lever rullan i de outsläckliga begärens Vattentecken Kräftan och här också vistas penningens Venus, växer för den vise snart ett himmelskt omen fram. Linders verkliga arbetsgivare är inte borgerligheten som sådan, utan dessa pseudointellektuella varelsers besatthet!

De drivs av hungern efter penningar och gränslöst komfort och lyx åt det egna hemmet (Kräftan) - de som mini-Saddam Husseins i sin strävan att skapa det perfekta palatset, var och en åt sig själv och inget intresse alls för den omgivande samhällsstrukturen. Men zodiakens eviga "kärring", Kräftan, fruktar en enda figur och det är den patriarkala fursten eller kejsaren, Saturnus - han som drar gränser för privathushållets konsumtion och begär.

Linders verkliga uppdragsgivare är således den han fruktar mest: Saturnus som satsar på regleringar och staten!

Se hur påver och ynklig den här människan plötsligt blir: han är den räddhågsna monetära Venus-Kräftan i all dess perversa och naturvidriga hunger (Rahu/Drakhuvudet). Hela hans intellektuella konception (Jupiter i Vattumannen) vilket hans sinne så grafiskt förmår meddela, är fixerat vid den här gyttjiga underklassmänniskans kamp för det egna hemmets ohållbara privilegier, sett ur den Saturnus perspektiv som Linder ser som sin livsuppgift att halshugga (Draksvansen).

Så väl han matchar horoskopet för en annan av Sveriges värsta kärringar, Sol-Kräftan Reinfeldt! Här har vi vad Herakleitos, den store filosofen, kallade de fasansfulla "vätskande själarna", de sjuka organiska varelserna som är som svampar och parasiter i samhället. ("Vatten är döden för en själ.")

Vi har mött dem i deras uppenbara form genom missbrukare som Whitney Houston, Plura, Warren Beatty och genom många andra typiska Vattenhoroskop. Linder är innerst inne av samma skrot och korn, men för att se det måste man först skrapa bort fernissan av kreativ satiriker.

*****

Med Chandra lagna-metoden som ser psyket (Månen) som den yttersta verkligheten hittar vi det perversa monetära begärets Kräfta (jfr Annika Falkengrens Måne och Drakhuvudet i Kräftan) i dess kamp mot spartanska Stenbocken placera sig längsmed den sataniska axeln som inte bara kan ses mellan Oxen och Skorpionen (Jord+Vatten), utan också deras hus, andra finanshuset och åttonde korruptionshuset.

Här befinner sig Linders perversa begärsnatur Kräftan i korruptionens hus. Hans synder här och nu i Sverige kommer troligen inte att hinna manifesteras i detta liv. Det blir i hans återfödelse i ett annat liv, kanske ett annat land, kanske som lytt, kanske som utfattig som den pågående korruptionen kommer att kunna beskådas. Hur Linder kommer att hötta sin näve mot de besuttna och förbanna dem för deras själviska politik, en ren styggelse inför den kosmiska morallagen.

Att vi redan i detta horoskop ser Linders framtid, öppnar för det ständiga problemet om världen i rum och tid är en predeterminerad show, vars manus låg färdigskrivet redan ögonblicket före Big Bang. Hela universum som "dåligt karma" efterlämnat från ett annat universum, en annan Linder...


Se även föregående inlägg om Linders på ytan så fascinerande horoskop.



PS. Saturnus är alltid vårt telos, vårt yttersta mål. I det här fallet är symboliken både entydig och tacksam eftersom Saturnus stod i härskarläge och därmed i negativ och död Jord kortsluter kedjan av sinnelagets disponenter. "Av jord är du kommen."

Detta sinne är inte gudomligt trots att det bländar på jorden. Det kommer inte att få gå in i himmelen då det som sin yttersta uppdragsgivare har "denna världens herre" - i antikt bibliskt språkbruk Djävulen själv.

Saturnus i Jord är något helt annat än Saturnus i Luft, dess essentiella och rena natur. Saturnus i Jord tyder också på att själar har en lång och negativ skuld att betala av. Det här är inte första gången Linder valt fel uppsättning värderingar under ett jordeliv. Till sist blir det som en habituering, denna materialism.



Överkurs.

Så Linder, den egoistiska kapitalisten är en ideologisk extremist, men så även Juholt? Har då Linder inte i sak rätt, även om han glömmer se sig själv i sanningsspegeln?

Nej. Juholts födelse innehåller inte den generande och helt irrationella instinkt att berika bara det egna hemmet som vi ser hos Linder. Det borde ha varit mot Linders Venus/Demon i Kräftan pressens drev skulle ha gått, inte mot Juholt som bara fyllde i en taffligt utformad blankett. Juholt må tillhöra året 1962 där den materiella basen är viktig (Saturnus i Jord), men han har inte Linders måttlösa krav på att själv må bra på det gemensammas bekostnad. Därför är Linder på väg ner i helvetet och Juholt en stigande Sol.


Dubbel överkurs.

Notera ansvarsplaneten Saturnus som är den springande punkten här. Linder söker smita samhällsansvaret för att det där på hans privata hus (Kräftan) i all dess perspektivlösa omåttlighet. Juholt har inte det problemet.

Se nu gransknigarna av 50-talet (m)-politiker och lika många (s)-politiker och notera hur de, som grupp betraktat, skiljer sig åt. Varför finns det inga Stenbockar (Saturnus) - ansvarstagandets tecken bland Moderaterna? Varför är samma tecken överrepresenterat bland (s)-politiker?

Är det vi ser här, synliggjord genom astrologin, helt enkelt sanningen att högern är sämre människor, själviska och privatistiska?

Borde Linder kanske ta sig en ny funderare över vad några av ingredienserna i "Juholts cocktail" egentligen står för? Då slipper han kanske det stundande helvetesstraffet i en usel återfödelse...