SvD:s satiriska fulländning

Läser P.J. Anders Linders nu dygnsgamla söndagskrönika i SvD och slås av vilket lustmord på Håkan Juholt det är, från början till slut. Linder frammanar bilder menade att förlöljiga Juholt genom att locka till skratt. Ja, Monty Python-sketchen med den ettrige riddaren - en smart omarbetning av Don Quixote och hans kamp mot väderkvarnarna (män som Linder) - kan få vem som helst i rätt ålder att dra på smilbanden.

Lika lite sysslar Linder med verkligheten - för det är inte hans avsikt - när han ser Juholt blanda en cocktail bestående av statlighet, reglering och skäll på regeringen eller när han frammanar bilden av en borgerligt instiftad Juholtaffär som tvingat offret att enbart tala in mot den egna gruppen. 

Bortsett från sistnämnda sladd i den egna träcket har Linder verkligen förmågan att frammana förminskande bilder, och jag tycker synd om de läsare som inte ser att det är en litterär fabrikation som har en uppdragsgivare och ett syfte. Själv blir jag alltid berörd av väl hopsnickrad text och köper ofta ytan under flera minuter innan maskineriet snurrar i gång med frågan, "Men vänta nu..."

Den fascinerande engelsmannen Charles Carter, föddes 1887 till en välbeställd familj, och där kunde sagan ha slutat. Han var redan på god väg att bli överrättsadvokat (barrister) när hans blick fastnade på ämnet astrologi och där beseglades hans öde.

Istället för att bli en slipad advokat blev Carter Englands mest skarptänkte astrolog under gott och väl ett halvt århundrade. Till hans märkliga författarskap hör undersökningar i "olyckornas astrologi" och den beska och humoristiska "An Encylopaedia of Psychological Astrology", en onådig blick på den dåraktiga mänsklighetens många självförvållade mentala krämpor. (Andra inlägg om Carter.)

Att han förefaller ha resonerat utifrån grundprinciper snarare än empiriskt material är enda förklaringen till att hans domslut klingar helt perfekt. Han använde nämligen den tropiska zodiaken som är nästan ett helt tecken skev jämfört med den korrekt tänkta sideriska (som tar hänsyn till vårdagjämningens precession).

För att förstå hur väl Carter såg det Platon kallade "formerna" behöver man bara gå till Linder, SvD:s chefpropagandist, och notera den babylonisk-indiska zodiakens sinnelag/Månen i Skytten, disponerad av Skytthärskaren Jupiter i konceptuella Vattumannen. Eld baserad på Luft således, en kombination jag tidigt i bloggens historia retade några med att ge ensamrätt på "kreativitet". Men Jord och Vatten kan tyvärr inte ärva himmelriket, och det är där man ska samla sina skatter och inte på jorden.

Enligt västerländsk zodiak flyttar Linders sinnelag till Stenbocken och blir en smula torftig och legalistisk, låt vara välstrukturerad. Vattumannen förblir aktiverad, men nu inte av den burleska och frimodiga Jupiter utan av surmulna och korrekta Saturnus.

Men se här hur Carters analys av Linder enligt den ursprungliga zodiaken stämmer på pricken när det gäller sinnelaget/Månen:

[Kombinationen] Skytten/Vattumannen producerar två notabla exempel - Charles Dickens och Lewis Carroll. I sig skulle man från de här två tecknen förvänta sig en rätt satirisk syn på den mänskliga naturen.  Det är intressant (låt vara något utanför vårt ämne här) att notera hur Skyttens koppling till resande dyker upp i "Alice" och i flera av Dickens verk, t.ex. "Pickwick Papers". Det är exakt den typ av tecken-dualitet från vilken man kan förvänta sig klipska skämt och sketcher av den mänskliga naturen. 

Carter - Essays on the Foundations of Astrology (1948, s.102)

Ett gott skratt på Juholts bekostnad i all ära men låt oss då granska Linders bevekelsegrunder. Vem är hans herre och uppdragsgivare? Vad motiverar honom till denna nidbild av en politisk ledare - därtill en bild till stora delar producerad utifrån den fabrikation högern själv givit upphov till?

Fredrik Reinfeldt är nog så intressant att undersöka som en patologisk one trick pony och en klantig lögnare dessutom - begåvade människor har så många års vision, framåt och bakåt, att man klarar ljuga oupptäckt. Reinfeldt dabbar sig hela tiden!

Vad säger det om svenska folkets fortsatta tillit till honom? Ett desperat klamrande vid åtminstone något som utger sig för att vara en ledare i tider då socialdemokratin söker omorganisera sig efter den ärligt talat mindre lyckade utnämningen av Sahlin. Hon var ingen match för Reinfeldts bedrägliga sinne och retorik, men Juholt, han har fått borgarna att sätta desserten i halsen. Det är därför t.o.m. betydande stilister som Linder ser sig tvungna att ge sig in i gyttjebrottningen.

För svaret på frågorna ovan är: gyttja. Det är dyn som är Linders bevekelsegrund och källa till motivation.

Sinnelaget i pigga Skytten har noterats, och dess disciplinerade och maximala utnyttjande genom Jupiter i Vattumannen. Faktiskt, 1962 skapade extrema ideologer - det var också Kubakrisens år, och gasartade Jupiter är planeten som expanderar och skapar bubblor, fyller upp - här det intellektuella luftrummet - tills allt antingen spricker för att gränsdragaren Saturnus inte klarar att hantera situationen, eller den yttre gränsen gör sig förmärkt.

Juholt delar födelseår med Linder och jag har mött en och annan socialdemokrat av denna årgång, vidunderligt korkade och antiintellektuella. Floskelmaskiner. Grunddraget för 1962 är alltså ideologisk extremism, men ovanpå denna inflexibla bottensats kan man sedan fernissa slutprodukten med flera ytterligare lager. (Jfr Sveriges nationalhoroskop med Jupiter i Vattumannen.)

Och det är här, bakom Luft-Jupiters uppblåsta åsiktsvärld, i Saturnus, vi hittar den yttersta uppdragsgivaren och skälet till att Linder förspiller en perfekt författarkarriär på menlösheter i den borgerliga pressen.

Saturnus står i negativt hemmatecken i Jordelementet, den är ur jordbornas perspektiv sjuk genom kombinationen med avhuggna eller själv bestraffande Draksvansen. Eftersom mittöver det giriga Drakhuvudet lever rullan i de outsläckliga begärens Vattentecken Kräftan och här också vistas penningens Venus, växer för den vise snart ett himmelskt omen fram. Linders verkliga arbetsgivare är inte borgerligheten som sådan, utan dessa pseudointellektuella varelsers besatthet!

De drivs av hungern efter penningar och gränslöst komfort och lyx åt det egna hemmet (Kräftan) - de som mini-Saddam Husseins i sin strävan att skapa det perfekta palatset, var och en åt sig själv och inget intresse alls för den omgivande samhällsstrukturen. Men zodiakens eviga "kärring", Kräftan, fruktar en enda figur och det är den patriarkala fursten eller kejsaren, Saturnus - han som drar gränser för privathushållets konsumtion och begär.

Linders verkliga uppdragsgivare är således den han fruktar mest: Saturnus som satsar på regleringar och staten!

Se hur påver och ynklig den här människan plötsligt blir: han är den räddhågsna monetära Venus-Kräftan i all dess perversa och naturvidriga hunger (Rahu/Drakhuvudet). Hela hans intellektuella konception (Jupiter i Vattumannen) vilket hans sinne så grafiskt förmår meddela, är fixerat vid den här gyttjiga underklassmänniskans kamp för det egna hemmets ohållbara privilegier, sett ur den Saturnus perspektiv som Linder ser som sin livsuppgift att halshugga (Draksvansen).

Så väl han matchar horoskopet för en annan av Sveriges värsta kärringar, Sol-Kräftan Reinfeldt! Här har vi vad Herakleitos, den store filosofen, kallade de fasansfulla "vätskande själarna", de sjuka organiska varelserna som är som svampar och parasiter i samhället. ("Vatten är döden för en själ.")

Vi har mött dem i deras uppenbara form genom missbrukare som Whitney Houston, Plura, Warren Beatty och genom många andra typiska Vattenhoroskop. Linder är innerst inne av samma skrot och korn, men för att se det måste man först skrapa bort fernissan av kreativ satiriker.

*****

Med Chandra lagna-metoden som ser psyket (Månen) som den yttersta verkligheten hittar vi det perversa monetära begärets Kräfta (jfr Annika Falkengrens Måne och Drakhuvudet i Kräftan) i dess kamp mot spartanska Stenbocken placera sig längsmed den sataniska axeln som inte bara kan ses mellan Oxen och Skorpionen (Jord+Vatten), utan också deras hus, andra finanshuset och åttonde korruptionshuset.

Här befinner sig Linders perversa begärsnatur Kräftan i korruptionens hus. Hans synder här och nu i Sverige kommer troligen inte att hinna manifesteras i detta liv. Det blir i hans återfödelse i ett annat liv, kanske ett annat land, kanske som lytt, kanske som utfattig som den pågående korruptionen kommer att kunna beskådas. Hur Linder kommer att hötta sin näve mot de besuttna och förbanna dem för deras själviska politik, en ren styggelse inför den kosmiska morallagen.

Att vi redan i detta horoskop ser Linders framtid, öppnar för det ständiga problemet om världen i rum och tid är en predeterminerad show, vars manus låg färdigskrivet redan ögonblicket före Big Bang. Hela universum som "dåligt karma" efterlämnat från ett annat universum, en annan Linder...


Se även föregående inlägg om Linders på ytan så fascinerande horoskop.



PS. Saturnus är alltid vårt telos, vårt yttersta mål. I det här fallet är symboliken både entydig och tacksam eftersom Saturnus stod i härskarläge och därmed i negativ och död Jord kortsluter kedjan av sinnelagets disponenter. "Av jord är du kommen."

Detta sinne är inte gudomligt trots att det bländar på jorden. Det kommer inte att få gå in i himmelen då det som sin yttersta uppdragsgivare har "denna världens herre" - i antikt bibliskt språkbruk Djävulen själv.

Saturnus i Jord är något helt annat än Saturnus i Luft, dess essentiella och rena natur. Saturnus i Jord tyder också på att själar har en lång och negativ skuld att betala av. Det här är inte första gången Linder valt fel uppsättning värderingar under ett jordeliv. Till sist blir det som en habituering, denna materialism.



Överkurs.

Så Linder, den egoistiska kapitalisten är en ideologisk extremist, men så även Juholt? Har då Linder inte i sak rätt, även om han glömmer se sig själv i sanningsspegeln?

Nej. Juholts födelse innehåller inte den generande och helt irrationella instinkt att berika bara det egna hemmet som vi ser hos Linder. Det borde ha varit mot Linders Venus/Demon i Kräftan pressens drev skulle ha gått, inte mot Juholt som bara fyllde i en taffligt utformad blankett. Juholt må tillhöra året 1962 där den materiella basen är viktig (Saturnus i Jord), men han har inte Linders måttlösa krav på att själv må bra på det gemensammas bekostnad. Därför är Linder på väg ner i helvetet och Juholt en stigande Sol.


Dubbel överkurs.

Notera ansvarsplaneten Saturnus som är den springande punkten här. Linder söker smita samhällsansvaret för att det där på hans privata hus (Kräftan) i all dess perspektivlösa omåttlighet. Juholt har inte det problemet.

Se nu gransknigarna av 50-talet (m)-politiker och lika många (s)-politiker och notera hur de, som grupp betraktat, skiljer sig åt. Varför finns det inga Stenbockar (Saturnus) - ansvarstagandets tecken bland Moderaterna? Varför är samma tecken överrepresenterat bland (s)-politiker?

Är det vi ser här, synliggjord genom astrologin, helt enkelt sanningen att högern är sämre människor, själviska och privatistiska?

Borde Linder kanske ta sig en ny funderare över vad några av ingredienserna i "Juholts cocktail" egentligen står för? Då slipper han kanske det stundande helvetesstraffet i en usel återfödelse...