Fleet Foxes-Robin. Medeltida mästare återfödd.

När jag hör en skiva går upplevelsen, om musiken är bra, så djupt att det är meningslöst att lyssna på skivan på nytt under den närmaste tiden. Intrycket skulle inte kunna upprepas förrän glömskan nött ner det inetsade storverket. Jag har därför aldrig förstått folk som besatt spelar en platta om och om igen. Hörde de inte? Är de bara ljudnarkomaner?

Har just spelat upp Fleet Foxes andra album på det rituella gamla vinylviset. Skivan är delad på två LP-plattor för bästa ljudkvalitet. Det blir lite av japansk té-ceremoni, allt varsamt vändande av detta charmiga och sårbara gamla medium. 

Det tog nästan ett halvår att återvända till det här albumet för en andra lyssning. (Allt mitt förakt för människor som inte längre orkar lyssna på en artists hela albumkoncept utan konsumerar låtar som lösgodis - IT har verkligen skapat en ny sorts lågintelligent varelse. Mer lättstyrd än någon föregående generation på jorden. Kreatur företagen kan suga skiten ur!)

Att det dröjde så länge kan bara betyda en sak: "Helplessness Blues" är inget mindre än ett mästerverk. Trots en del missvisande recensioner (jag tycker mig minnas den i SvD) är det precis samma typ av musik som på debuten - fullständigt anakronistiska stämningar från en avlägsen europeisk medeltid. 

Robin Pecknolds musik bekrivs träffsäkert som "gamla själars musik" på AllMusic.com. Jag tror ingen som inte haft ett tidigare liv då sådan här musik senast spelades ens behöver bry sig. De kommer aldrig att förstå Fleet Foxes.

Finalen, den mäktigt orkestrerade Grown Ocean vandrar ut ur högtalarna och sträcker sig mot taken som en katedral och texten är inte av denna världen. Det är en dödslängtan (thanatos) blandad med en ljus tillförsikt om evigheten som inget jag någonsin hört förut och horoskopet illustrerar perfekt. Men se först texten, fast det är rätt tomt utan den himmelska musiken.

"Grown Ocean"

In that dream I'm as old as the mountains
Still is starlight reflected in fountains
Children grown on the edge of the ocean
Kept like jewelry kept with devotion

In that dream moving slow through the morning

You would come to me then without answers
Lick my wounds and remove my demands for now
Eucalyptus and orange trees are blooming
In that dream there's no darkness alluded

In that dream moving slow through the morning time

In that dream I could hardly contain it
All my life I will wait to attain it
There, there, there

I know someday the smoke will all burn off
All these voices I'll someday have turned off
I will see you someday when I've woken
I'll be so happy just to have spoken
I'll have so much to tell you about it

In that dream I could hardly contain it
All my life I will wait to attain it
There, there, there

Wide-eyed walker, don't betray me
I will wake one day, don't delay me
Wide-eyed leaver, always going 

*****

*****
*****

De tre Vattentecknen representerar idealt sett stadiet då människan renar sig från sina synder - moksha eller befrielsen från kretsloppet. Genom bloggens granskning av tidningsrubriker har emellertid Vattnet i dess mest förorenade tillstånd kommit att dominera. Insikten var värdefull, men elementet har blivit missrepresenterat!

Pecknold återställer i någon mån ordningen, även om det just inte blir mycket tyngre än den fallna Månen i dödens Skorpion med den kalla och ödsliga Saturnus! 

Men varför då det hopp och ljus som lyser igenom Fleet Foxes musik mitt i all ödslighet och brusten kärlek i den jordiska jämmerdalen?

Den frusna oceanen i Skorpionens tamasiska mörker är dock inte sista ordet. Disponenten Mars ska som disponent inte bara avärdas som "naturlig illgärningsman" utan är en neutral platshållare som i sin placering visar planetens djupaste nivåer, här då den synbarligen infrusna själen (Månen med Saturnus). Mars brinner av eld i Skytten! Bortom detta finns det hopp och det hoppet får det kontraktiva frusna vattnet att tina och t.o.m. expandera. "Grown ocean"

Och Mars i sin tur disponeras av den stora eldplaneten Jupiter, den stora välgöraren, filosofins, hoppfullhetens och religionens planet! 

Jupiter står själv inte alls illa i Vattumannen, det stora konceptets tecken som i den allra mest sublima tolkningen blir Guds medvetande, Nous. Åtminstone den del av det gudomliga människan kan ana något av. Vart universum har sin intelligens.

Hur illa en sekulär Vattuman låter, med sin låga socialrealistiska modell och sitt schemaläggande, behöver vi inte gå in på här. Robin Pecknold är en annan sort, en som varit här tillräckligt ofta för att kunna måla i toner och ord precis vad livet handlar om. Jupiter är i sin tur den som förfogar över Solen i Fiskarna - båda Ljusen i "den vuxna eller framvuxna oceanen" med andra ord. 

För musiker och poeter är en mix mellan Vatten och Luft uppenbarligen en tillgång. Skulle viss poesi läsas bokstavligt kunde man hävda att det rörde sig om ren desinformation - en av de fulare effekterna när Luft och Vatten inte låter sig integreras. Men här, i konstnärsskapet, gäller andra lagar.  

Relationen mellan Luft och Vatten är komplex i horoskopet (jfr Lady Gaga). Inte bara lutar sig Solen i omedvetenhetens och drömmens Vatten mot en Jupiter i Luft, samma Jupiter disponeras från en Saturnus i Vatten! Det här blir mångbottnat, och möjligheten finns, som jag skrev i samband med psykiatern Arthur Guirdham av exceptionell klärvoajans eller andlig klarsyn för det fåtal som inte döljer sin andliga natur genom neuroser, besattheter och tvångsmässiga rutiner.

Den här andesjälen, Robin Pecknold, är egentligen inte född på jorden, Jupiter svävar i den osynliga andens Luft-dimension. Han är en pneumatiker som de senare kättarförklarade kristna gnostikerna skulle ha sagt. Solen som livsuppdraget däremot har sänkt sig ner i den sublunära sfären men det är Jupiter som hörs genom vattnet, det är himmelen målad för de som bara har de yttre sinnena att orientera sig genom. Ja, egentligen är det Jupiter som målar pasteller utifrån de signaler som Saturnus med Månen levererar. Den här duon skapar extremt koncentrerade bilder!

I musiken fungerar det att ha huvudet (Solen) under Vatten men disponenten kvar i himmelen. I politiken kan det gå sämre. Se Reinfeldts inhumana horoskop som bekymrar sig mer för partimedlemmarnas väl (Carl Bildt) än för två journalister fångna i avlägset land. Här visade sig en gång Reinfeldts Sol-Kräfta: den är för gruppegoistisk, praktiserar svågerpolitik med de närmaste och är inte lämpat till att bli statsöverhuvud. Det är ingen slump att det motsatta tecknet Stenbocken ockuperar tionde huset i den naturliga zodiaken.

Nu saknas Robin Pecknolds födelsetid och Månen som ascendent säger bara hur hans psyke relaterar till detta liv. Men det är uppenbart att han upplever smärta och sorg - Saturnus - över att vara inkarnerad i en jordkropp. Gamla själar är, tror jag, mer medvetna om den vingklippning som sker när ängeln sjunker i vibration och reduceras till en fysisk människa. Det är kanske därför det är så mycket supande och missbrukande i Vattenelementet: på något sätt känner de här människorna en saknad efter något de förlorat. Men de är så sekulära så det tar till sprit och sex för att fylla hålet.

Pecknold visar en annan väg som dessutom tillför mänskligheten stor konst.

Vattenelemenet i sitt bästa.