 |
| Politikern som visade sig vara hyliker |
När kristdemokraten Caroline Szyber först slingrade sig och ertappades med en lögn just inför valet, lät jag saken bero. Jungfruns tecken har sannerligen fått min beskärda del exempel såsom den Olyckans och självtjänandes princip den från tidig tid har varit. (En av Babylons få hittade BILDER på zodiaktecknen beskriver - cirka 2300 år gammal - Jungfrun exakt som idag, en kvinna som håller ett sädesax i sin hand - jordbrukarens näsa för rik avkastning eller profit på nedlagt arbete.)
Men när nu Szyber visar sig ha ljugit även under Aftonbladets undersökning framtonar något alldeles i hästväg. En patologisk lögnerska bland de folkvalda! Jag retade mig på kvinnans själlösa och döda blick på valaffischerna (redan innan AB uppdagade oklarheter), och detta bekräftas av födelsedagen: de levande och brinnande ögonen - Solen - befinner sig i konjunktion med dess ärkefiende - Saturnus - dödens och ytliga formalismens tecken.
Att även drömmen om stora och lätta framgångar - Jupiter - ockuperar självtjänaren Jungfrun är ett hämmande tema jag varit inne på tidigare. Alla drömmar om rikedom och lyx är av ondo för Jungfrun som huvudprincip (hus nummer 1) och Saturnus sparsamhet, ja t.o.m. fattigdom en dygd. Men i planeternas nära möte ställs två diametralt motsatta principer mot varandra och utgången blir oviss. Fattig men hedervärd eller rik och korrupt... Av historien inser man att Szyber valde det senare.
Även runt cirka 1961 stod restriktionens Saturnus och fria lyxflödets Jupiter samlade i ett annat Jordtecken, Stenbocken, och från den perioden har jag sett mycket förgrämd småaktighet av typen, "stjäla toarullar och hudcremer från arbetet för att skipa min egen rättvisa" - Stenbocken mår uppenbarligen illa av att bara vara underklass och söker därför hitta på sina egna lagar och för att kompensera sig! Helt nyligen ondgjorde sig ett av de här åldrande barnen i DN över att män byter till YNGRE kvinnor och kunde inte för sitt liv förstå varför. Nej, distansen är väldigt bristfällig när Saturnus och Jupiter låser sig mot varandra... Och DN-människan ska föreställa litteraturkritiker...
När man ser att Szyber, född 1981, har sitt hungrande sinne Månen i just Stenbocken och dirigerade av den FALLNA Mars i trygghetens och ombonade hemmets Kräfta har man exakt den FATTIGA FATTIGA själ som i ett lågstatusyrke skulle kunna bete sig som det fall jag just relaterade (ja, en föredetting för länge sedan, vars mentala nivå bekymrade mig och ledde till en snart avslutad relation).
Sedan kan man förstås också inkludera månnoderna i sin bedömning, äregirighetens Rahu med Mars i Kräftan ger förstås någon slags pervers ambition i 11e idealhuset (med Solen placerad som förstahusmarkör). Men halshuggningens södra nod står med kvinnans personliga Måne... Det är inga högre ideal som tecknas med självtjänandets Jungfru i 1a huset. Kräftan i 11e handlar enbart om att säkra sitt eget och gynna den egna klanen. Minns Fredrik Reinfeldt (med en känd födelsetid och en fysisk Jungfruascendent och den drivande Solen i Kräftan i 11e). Jag skulle återigen kunna åkalla närighetsminister Dambergs sorgliga horoskop, som också har paralleller med Szybers, men han kommenterades för bara några dagar sedan...
En stark Merkurius skulle kunna vara ett sunt korrektiv mot all denna dumhet. Ja, ren och skär ointelligens hos denna riksdagspolitiker (hållen om ryggen i det längsta av Ebba Busch Busch) är ett möjligt utfall med Saturnus så nära Solen och den normalt lyhörda Månen dubbelt avknäppt genom a/ Jordelementet och b/ disponenten Saturnus blockering av det solljus Månen behöver för att alls kunna reflektera.
I så här kritiska fall blir intellektets Merkurius helt avgörande, och minns att Jungfruns härskare lätt förfaller till en tjuv om den själv har problem. Här står Merkurius i balanskonstnärens Vågen, men dess disponent Venus (en välgörare för Jungfrun-i-första) landar tyvärr i ett svagt läge i Skorpionen och bildar därför en "dissociation" i förhållande till det intellekt den disponerar över. I det här fallet är resultatet solklart: kvinnan är så obegåvad att hon agerar på mikroskopiska förändringar av händelseutvecklingen (Jungfrun är ökänd för att gå ner på detaljnivå och tappa kontroller över helheten) - hon ljuger via dissociationen ihop en ny förklaring och flyttar därmed sig själv helt bortom det redbara för varje människa som behåller en historisk medvetenhet om hennes fega krälande för att söka dupera omvärlden.
Ett ovanligt sorglig fall av människobarn och obegripligt om svenska folket befinner sig på en så låg andlig och intellektuell nivå att de låter sådana här företräda dem. Problemet är att hela riksdagshuset är proppfullt av de allra sämsta horoskoptyperna, så nog verkar folket ha drillats till den degeneration det befinner sig i... Mer om den saken i min bok Folksjäl som jag sannolikt får plugga nästan helt själv i (begriplig) avsaknad av intresse från tidningarnas kulturredaktioner. Min slutsats om landet Sverige och det system som driver oss som kollektiv entitet är inte nådig, och ingen i elitens smet är oskyldig. Den kanske minst efterfrågade boken i Sveriges historia - det måste väl ändå vara något slags rekord! :-)
