Om Dagermans författarskap vet jag inget. Jag bara samlar på typiska livsöden, tar notis om några karaktäristiska drag och jämför med födelsehoroskopets indikationer.
Jag känner Dagermans start i livet som adoptivbarn, modern som försvann, hans politiserande författarskap, hans gudlösa ateism, hans skrivkramp och slutliga självmord (bilavgaser var det väl?).
Vad än historierevisionism som flaggas i en SvD-artikel är detta det material som lyser fram på födelsehimmelen, där emellertid jag måste erkänna att jag glömt från vilken källa jag fångade upp födelsetiden för säkert tjugo år sedan.
Men det är klockslaget som ger hela nyckeln via den dystra Skorpionen stigande i öster över Stockholm och under vrångast tänkbara attack från TRE ILLGÄRNINGSMÄN - Saturnus och Mars, där den senare är i maskopi med den obalanserade demonen Rahu som ville räkna sig som en av gudarna enligt indisk mytologi.
Men i den traditionen "tar man inte himmelriket med storm" ostraffat. Alla dessa krafter riktar ont mot den dödsmärkta Skorpion som stiger i öster. Dagermans självhat måste ha varit ofattbart. Inte undra på att han blev ateist.
Jag nämnde bara häromdagen det sämre utfallet av horoskop som ser en kombination av Jungfrun och Kräftan (tecken som dessutom var ganska så frånvarande i mina studier av filosofer nyligen). Det var i samband med Craig Venter (nytt fönster) som ville profitera för egen del på kartläggningen (och patenterandet) av det mänskliga arvsanlaget. Även där spelade de materialistiska (eller biologistiska) tecknen Jungfrun, Kräftan och Skorpionen centrala roller.
Det var bloggens första antagande vid start för dryga året sedan att Jord och Vatten ger en oinspirerad inomvärldslighet ("lergegga") som står kallsinnig för andliga betraktelser. Fastän undantag regelbundet dyker upp vid stickprovskontroller av folk som skapar tidningsrubriker, har det gångna året bekräftat många av astrologins "grundtyper". Mot detta prosaiska står Dagermans dramadrottning, mer om vilken strax. Det är troligen också den senare indikationen som förklarar haussen kring honom som person under hans livstid, nämnda i SvD-artikeln.
Den allvarligaste varningen för suicidala tendenser på Dagermans födelsehimmel - om man ska välja bara en - är Mars direkta attack mot Skorpionen. Vi har sett den så ofta i problemöden! Det är dödstecknet Skorpionens planetära härskare som stinger sitt eget tecken från Lejonet - livets tecken!
I många fall ger samtidigt Lejon och Skorpion bara "dramadrottningar" med deras överdrivna kontrasterande, men här, med känd födelsetid, kan man med större precision se hur excessen ser ut, och vilken riktning den kan tänkas ta sig.
Det är ego-indikatorn (Mars/ascendenthärskaren) som EGENMÄKTIGT, från tionde officiella huset, och stött av det vanvettiga begäret efter en auktoritetsposition, terminerar den fysiska skorpionkroppens liv. Att han gasade ihjäl sig är signifikativt eftersom Skorpionen representerar just toxiska tillstånd.
Det är ego-indikatorn (Mars/ascendenthärskaren) som EGENMÄKTIGT, från tionde officiella huset, och stött av det vanvettiga begäret efter en auktoritetsposition, terminerar den fysiska skorpionkroppens liv. Att han gasade ihjäl sig är signifikativt eftersom Skorpionen representerar just toxiska tillstånd.
Vad gäller författarskapet kan jag inte uttala mig. Konstarternas Venus är debil (klen) i Jungfruns tecken och därtill extremt fantasilös via socialrealistiska Saturnus i ett jordnära tecken.
Men Merkurius, skribenten, är i "upphöjt" läge i samma tecken och här finns förvisso också Solen, markören av det dagaktiva gärningen. Elfte huset är ett gruppsocialt och ideologiskt hus, i den "naturliga zodiaken" Vattumannens hus (Luft).
Vi har därför en stark betoning av materialistisk Jord i ett hus som kan klassificeras som "luftigt" och med detta följer den typiska svenska dygden - eller förbannelsen? - rationalism. Att sätta sitt eget förstånd högst och vägra lyssna i stillhet efter eventuella högre kognitiva nivåer. De här människorna har så lågt i sitt mentala tak att de aldrig ens klarar att öppna sig för de världar där inspirationen flödar fritt.
Men Merkurius, skribenten, är i "upphöjt" läge i samma tecken och här finns förvisso också Solen, markören av det dagaktiva gärningen. Elfte huset är ett gruppsocialt och ideologiskt hus, i den "naturliga zodiaken" Vattumannens hus (Luft).
Vi har därför en stark betoning av materialistisk Jord i ett hus som kan klassificeras som "luftigt" och med detta följer den typiska svenska dygden - eller förbannelsen? - rationalism. Att sätta sitt eget förstånd högst och vägra lyssna i stillhet efter eventuella högre kognitiva nivåer. De här människorna har så lågt i sitt mentala tak att de aldrig ens klarar att öppna sig för de världar där inspirationen flödar fritt.
Dagerman är ett perfekt exempel på djuppsykologen Carl Jungs ofta upprepade varning om att de gudar man stänger ute kommer tillbaka genom bakdörren som psykisk ohälsa. Jag skulle vilja påstå att Dagermans skrivkramp och självmord var en direkt funktion av hans ateism. Det han dessförinnan producerat var i mycket en effekt av Jungs "bakdörr".
Tankarna öppnar för svåra frågor om ödet. För horoskopet visar ju att han inte hade någon värst potential i detta liv, och historien om en torftig mentalitet i kamp mot det omedvetnas protester och som kulminerar i självdestruktivitet, tycks vara inskriven i pjäsen redan från början.
Är vi bara passiva medresenärer till ett determinerat drama, som de materialistiska förespråkarna av medvetandet som ett hjärnans epifenomen hävdar? Eller skiljer sig olika människors livsöden åt, så att en del är på "the downbound train" i vissa liv och föds med extremt hårt beskurna möjligheter? (Se t.ex. Mickey Rourkes vederstyggligt problematiska horoskop i förra inlägget - återigen en degraderad gyttjegröt av Jord och Vatten.)
Är vi bara passiva medresenärer till ett determinerat drama, som de materialistiska förespråkarna av medvetandet som ett hjärnans epifenomen hävdar? Eller skiljer sig olika människors livsöden åt, så att en del är på "the downbound train" i vissa liv och föds med extremt hårt beskurna möjligheter? (Se t.ex. Mickey Rourkes vederstyggligt problematiska horoskop i förra inlägget - återigen en degraderad gyttjegröt av Jord och Vatten.)
Tillägg
En snabbkoll av Wikipedias biografi visar att han gjorde flera självmordsförsök i sitt liv. Jag nämnde inte Månen/psyket i texten, men dess härskarläge i sensitiva Kräftan är naturligtvis en invit till trauma och överkänsliga tillstånd. Dess världsliga läge i nionde huset för filosofi mixar tyvärr inte bra med 9e husets signifikator Jupiter i 12e huset för "self-undoing" som britterna benämner saker man gör till sitt eget förfång, ja till och med självmord.
Däremot stämmer den klent placerade Jupiter bra med att modern (Månen) försvann, samt även med hans labila psyke.
Debutromanens titel, Ormen, är självförklarande, utifrån Skorpionen som hans nyckeltecken. Skräck och ångest är psykiska tillstånd vilka sorterar under Vattenelementet - notera hans Måne/psyke i det grundläggande Vattentecknet Kräftan - lidelsefyllt och lidande Vatten - "den naturliga psykopatologins" signum. Kräftan söker orosmoment för att kunna utveckla sin protektionistiska roll.
Wikipedias beskrivning av den ångesthärjade uppföljaren De dömdas ö, antyder att vi måste titta noga på den frankt talat vidriga kombinationen av Mars och Rahu på himmelen - i attackläge mot hans ego-punkt (ascendenten). Den kände brittiske astrologen Charles Carter talade om dessa signaturer som "would be masters" som anfäktade individen som om de kom från hög höjd för att tillvälla sig makten över individen. Dagermans just föregående liv måste ha terminerats på ett fasansfullt sätt. Alternativt, den som sätter självmord i system har öppnat en dörr för att upprepa samma mönster i liv efter liv efter liv...
