För andra gången ramlar jag in i en kort DN-text av en skribent jag inte hunnit registrera och inser att det är samma person som så skrivit med psykologiska bottnar (plural) om ett tyskt lyxvaruhus . Men nu sitter namnet, en begåvad kvinna vid namn Sandra Stiskalo vars texter hittat precis lagom radikalitet för att fungera i borgerliga DN och tjäna som alibi för dess ofta nog uppenbara antireligiösa hållning. Stiskalo, ser jag på nätet, har en kristen grundhållning,
https://www.dn.se/kultur/sandra-stiskalo-att-ersatta-flygskammen-med-flygskryt-ar-vettlost/Den här korta texten om hur svenskarna pendlar mellan flygskam och
flygskryt är väl ungefär så radikal man kan vara för att bli publicerad i
näringslivsorganet DN. Bara SvD är värre och skulle säkert refusera
texten. Intressant nog figurerar pendlingens mesta zodiaktecken, Vågen, i
skribentens horoskop, Hur ofta skriver man inte in i något av sig själv
i sina intryck av omvärlden!
Efter att alltför sällan fått chansen att jubla över ett kraftfullt och bra dygn som det kapitalisten men också filantropen Roger Akelius föddes under, eller dagen för den kristna vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith (den senare född i Vattenbäraren, likt DN-skribenten), kommer här ännu en femetta.
Det är ett så lyckosamt dygn att jag inte vet hur man skulle fumla bort den perfekta hand Ödet ger alla barn de två dygn Månen passerar Venus/kärlekens tecken och Venus samtidigt förenar sig med den Stora Välgöraren Jupiter och ett intellektuellt orienterat soltecken. Detta är extraordinärt och fast DN-fotot är litet och suddigt förefaller de två rena och supralunära elementen Eld och Luft här ha vispat ihop en tilltalande människoform att husera den gästande själen.
(Dualisten Platon hade rätt, vi är två om inte flera inneboende i den fysiska slutprodukten. Alla utom förståsigpåare i Sverige vet det, men SVT och främst "den noetiska elitens" AxessTV sänder allt fler program som pekar på hur västmedicinen misstagit sig i sina arroganta anspråk på att vara den enda kunskapsvägen.)
Udda men måhända logiskt är att hinduerna godtar norra månnoden (Rahu) som en möjlig indikator för själens vilja (Atma Karaka) i detta liv medan södra månnoden (Ketu) aldrig kan indikera själens ambition. Logiken ligger i nodernas tendenser. Norr noden är ambitiös och vill äga eller tillägna sig världen, men världslig ambition klipps vid södra, där själen i stället söker en högre mening än denna planet som tydligen är allt oberesta själar som ateister kan föreställa sig.
Logiskt som sagt: Rahu involverar själen i världens futila strävanden medan Ketu i bästa fall befriar den och hjälper förståelsen till en högre nivå.
I den meningen är Stiskalo ännu inte berest. Hennes världsligt ambitiösa demon Rahu är oslagbar i Vattenbärarens 30e och sista grad. Men detta är den kanske mest intressanta AK som kan tänkas, givet dess komplexa sammanhang. Vattenbäraren har jag någon gång kallats Kristusanden kodad i zodiaken, även om tecknet sällan når högre än en gruppideologisk eller kollektivistisk/social nivå.
Men Luft ser djupare än tingens yta och det märks i de två korta texterna, det intellektuella greppet lyfter från nyhetsrapporteringens flathet och tendentiösa vinklingar som utmärker DN (och andra). Det faktum att DN inte stängt in henne bakom betaldörren visar hur dålig pejl de har på sitt innehåll.
Om astrologins Luft ofta är bunden till Jord och pragmatism stiger här gynnsamheten mångfalt pga. sinnelaget i Vågen, där västerlandet fordom såg teckenhärskaren Venus som en sinnebild för Själen (aldrig i Indien vad jag sett, där Solen betecknar själen).
I väst är Solen i en läsart snarare människans "livssjäl" en lägre manifestation, människan som en mix av djurets animaliska liv och Guds ande (Luft) inblåst i den jordiska kött-Adam. Den himmelska människan, ett andeväsen, inympas i en jordisk djurkropp.
De första kristna fick aldrig rätsida på sin fattigas judiska metafysik och strulade till hela historien om Adam & Eva så att skeptiker som angriper det illa förstådda har det lätt. Problemen kommer av att judarna likt andra hellenistiska rörelser var hemlighetsfulla och lätt pöbeln tro vad de ville. Ett nyligt (men spretigt) inlägg tog upp ämnet:
"Rebellen" Jesus var en invigd mysterielärare, men frän och direkt: ropa ut från hustaken det ni hört som ett mysterium och låt alla bli invigda.
Hans misstag med sina läromästare, den judiska esséersekten, och som kanske fick honom att "starta eget", var sannolikt att han pratade vitt och brett om esoteriska ting, precis som den judiska platonikern Filon från Alexandria, också under det första århundradet.
Filon börjar direkt i sina samlade skrifter med att hylla den supralunära sfären, hem för högre livsformer än människor, bland annat "rena" själar (Luft) och gudaväsen (Eld). I ärlighetens namn har jag ännu inte hittat några förbjudna eller esoteriska läror, men han verkar luta tungt mot någon metod att locka fram ny mening ur Moseböckerna, allegorisk omtolkning var en klassiker även hos esséerna.
Mitt i all hednisk platonism lyckas Filon ge en fördjupad insikt i juden som och typiskt nog är det ingen som läser honom idag, varken jude eller kristen (vars doktriner "mystiskt" finns redan i hans texter). Dock tar jag tillbaka en tidig kommentar om hur astrologisk han är, efter drygt 200 sidor (av 2000) tycks han fördjupa sig allt mer i Moseböckernas allegoriska uttolkning och vad de "egentligen" berättar om jordmänniskans fallenhet i klyvnaden mellan sin andliga eller rationella nivå och den låga begärsmänniskan. Dagens norm i det sekulära Väst är att degradera sig till enbart ett djur vars drifter styr och omskapas till tankar som denna typ av djur ibland rationaliserar och gör ideologi av - minns Fredrik Reinfeldts Vatten/Luft-dissociation som bloggen på den tiden kallade "efterhandsrationalisering".
Kristendomen ärvde lärostoffet om de två nivåerna ("köttet kommer aldrig att ärva himmelriket"), men deras försök att mörka sina källor och inte minst hedendomen (klassisk filosofi) och den vanligt förekommande själavandringsläran, detta gjorde kristendomen till det minst attraktiva alternativet för en sanningssökare och student av antikens överlägsna psykologi/psykiatri. Att själavandring verkar förekomma (på en handfull ställen) i Bibelns Nya Testamentet har kommenterats sedan 1800-talet (materialismens genombrott).
Stycket om att Johannes Döparen bekräftas vara en återkommen profet kan förklaras som klantig censur, redaktörer som skrivit om och ändrat hade inte full överblick. Dagens teologer söker förstås trolla bort textens entydighet genom att dra in andra bibelställen, ett av argumenten är dessutom så korkat att man inte tror det är sant - se om du ser det:
https://www.catholic.com/audio/ddp/john-the-baptist-and-reincarnation
Men äldre kunskap finns även i kristendomen: Vattenbäraren som Kristussjälen alternativt Logos eller den platoniska "förnuftsprincip" som i sig representerar Guds intellekt (Nous) fast "nere" i vårt universum. Det har tagit den här bloggaren sedan bloggstarten 2009 att få hjälpligt grepp om hur alla märkliga termer relaterar till varandra.
Nyplatonismens fader Plotinos har fått kritik för att hans världsbild har så många och förvillande snarlika nivåer. Men det är ingenting jämfört med den senare nyplatonikern Proklos krångliga världsbild - hans ambition var att harmoniera alla kända tankesystem och hur en himmel som öppnar för ett så omöjligt uppdrag ses av hans sällsynta tidiga horoskop med känd födelsetid. Från 2017:
*****
Tillbaka till Stiskalos ovanligt supralunära karta. Det är som en lucka i tiden öppnas och ger själar med mycket höga ambitioner att träda in jordiska skeden och möjligheter att påverka världens gång.
Visst slår Solen i Vattenbäraren nästan knut på sig själv via konjunktionen med Rahu, men tack och lov är det här Luft-tecknet INTE grundat i plattmarksmänniskornas sociologiska kategorier. Bloggaren tillhör samma själsgrupp med Saturnus i religionens och filosofin eget tecken Skytten, men ett varv eller 30 år tidigare och dessutom med en mycket strängare och mer oförsonlig agenda. Se bara den totala frånvaron av bloggkommentarer, bloggaren skulle ha behövt mildra sin inre domsprofet och Sverigekritik för att hålla besöksströmmen från de första åren vid liv. T.ex. med en slev av det som gav Stiskalo en ingång i Sveriges stora tidning.
Vad som gör Stiskalos himmelska handskrift så fördelaktig är att sjunde himmelens Saturnus (nivån där själarna stor inför domen) mildras av den välvilliga sjätte himmelens Jupiter (hoppets planet). Här är Jupiter tajt knuten till Venus som är basen för sinnelagets Måne. Jämför med extremisten Navalskij eller Ebba Busch, de spelar i vitt skilda ligor! Venus ger därför en omfångsrikt (via Jupiter) sinnelag helt motsatt t.ex. en Måne dominerad av Saturnus som redan nått: ett sinne som vid opposition kontemplerar eller vid konjunktion representerar Gränsen och blir mer benägen att fungera som "domsprofet" eller samhälls- eller civilisationskritiker.
DN-skribentens två naturligt onda eller problembringande Mars och Saturnus är också intressanta vid denna tid. Båda verkar i det "högsta" och mest transparenta av elementen, och det måste räknas som ännu ett plus att de disponeras av den stora godhetens Jupiter! Så mycket av horoskopet utspelar sig på en mycket upphöjd nivå och de år jag följt läsvärda (och inte per grundtillstånd betalspärrade) skribenter i några svenska tidningar tycks Eld dominera i de mer komplexa skribenterna (t.ex. prisade Oisin Cantwell i AB). "Jag också"-kören (kommenentariatet) som sedan säger samma sak men förenklat verkar sakna tydlig hållhake i nyplatonismens "mest gudomliga element". Nu ingår förvisso Solen själv i delmängden "Eld" så ingen är helt lottlös. Kanske ett ämne för en senare systematisk genomgång. Att drivande NATO-hökar bland politiker och journalister dras mot Mörkrets kvalitet har redan skymtat.
Sjätte himmelen (Eld eller Eter beroende på tradition) kan motsvara teism, t.ex. kristendomens tro på att det finns en personlig närvaro också i kosmos och inte enbart nyplatonismens abstrakta Det Ena eller hinduismens opersonliga Brahman. Att teisten kan missta sin Gud för en mindre andemakt eller gud kan inte uteslutas, men det viktiga är att tro på någon även om tilltro är en förbrukningsvara bara tänkt att leda vidare. "Ser du en staty av Buddha, bränn den." Skenbar ikonoklasm men en djup sanning där.
Zodiakens konstruktion med de fyra elementen verkar senare, och det är hinduernas syn på bara Jupiter som representant för det femte elementet Eter som gnisslar oskönt. Varför Eter i Eld-tecknet Skytten? Jag har tidigare prövat kristendomens "anden" ur deras treenighet som en modell.
(Fadern och Barnet/Sonen är förstås Lejonet och Väduren i Eld-triaden och Skytten då den ande som fyller hela universum och förklarar det gudomligas allvetenhet. Ande finns närvarade i varje kubikcentimeter i hela skapelsen och både Fadern och Sonen är därför informerade om vad som pågår.
Visserligen förefaller symboliken trassla här eftersom Luft i sin högsta form redan beskrivits som andeväsen (sociologi på högre nivå), men se symbolers ofullkomlighet: "solvindar"! Egentligen avser Luft ande/liv iförda olika slags former eller idé-kroppar. Bara jordmänniskor har trillat dit på materialism och "går in i väggar". På högre existensnivåer är inte så enkelt utan t.o.m. enklare! Som alltid är problemet människans egen förståndsbegränsning.
*****
Några rader om DN:s "grundtillstånd", överspänd vetenskapsfixering och inte sällan uttalat religionsförakt. Tillåt mig presentera Elsa Kugelberg, numera fast skribent som skrivit förargande inlägg varje gång jag tittat in i en text. Redan som vikarierade ledarskribent och med "Crafoord" i efternamnet visade hon överhetens arrogans i någon drapa om hur ond a-kassa för de arbetslösa är. (Har valt glömma detaljerna.) Skolad eller född med anlag till att rapa upp åsikterna hos en uslaste typen av samhällselit, en som lever på andras slaveri. (Tillägg: DN-texten får på ett dygn ny, mildrad rubrik och stängs förstås in bakom betalspärren, medan Stiskalos text försvinner från förstasidan. Låga makter verkar genom DN, det är den här bloggens tes.)
https://www.dn.se/kultur/elsa-kugelberg-det-ar-svart-att-forsta-vidden-av-det-amerikanska-forfallet-men-i-fredags-blev-det/
I sin senaste text spelar hon von Oben trots att hon numera titulerar sig statsvetare och inte alls är expert i frågan. Hon ondgör sig över det kristna USA som ser en person även i det ofödda fostret och slår hellre ett slag för satanismen eller västvetenskapens grunda syn på de Stora Andliga Frågorna, de som fordom hanterades av filosoferna i vår kultur. (Teologi, prästens centrala kunskap, är bara ett annat ord för metafysisk filosofi av visst slag.)
Nu lämnade som sagt judendomen en Bibel till de tidiga kristna utanför Palestina, men Väst fick inte med sig alla nycklarna. Den högutbildade Filon av Alexandria sökte åtminstone förstå sitt folks heliga skrift utifrån platonism och den bästa naturkunskap som fanns på 100-talet.
Hur Kugelberg skulle placera sig bland antikens tänkare är oklart. Kanske en materialistisk atomist eller något annat föga inspirerande. Kartan för detta dygn saknar det överflöd av intellektuell rikedom som den föregående skribentens himmel höll fram som ett löfte till barnet att realisera.
För att inte göra detta till något "raskrig" mellan de strikt jordiska och himmelska själar (tänk mugglare och de som behärskar den magiska högre verkligheten). måste inflikas att en god jordvarelse är att föredra framför en fanatiker med Eld/Luft ur spår...
Dygnet är svårt att säga något om eftersom sinnelagets Måne försmädligt byter tecken under dagen. Men hennes dryga attityd till ämnet i de 3-4 texter jag läst får mig att misstänka samma psyke i Vågens tecken som Stiskalo. men inte alls gynnsam eftersom den karaktärslösa Passionens kvalitet nu berövar himmelen all balans. Det är bara mänskligt pladder som signaleras av mellankvaliteten.
Jag kommer direkt att tänka på Ann Heberleins och hennes stora Kors i Passionen, en som nu verkar ha straffat ut sig ur den offentliga debatten. I det fallet fanns också en bipolär diagnos och kanske bidrar till förståelse av hinduismens syn på Passionen som föga mer än ett fladdrande mellan Ljus och Mörker.
Den 21 år yngre Kugelberg låter redan som en Heberlein, innan hon försvann från offentligheten. (Följer inte enstaka offentliga rösters öden och äventyr.) Det är märkligt hur gamla observationer lever kvar i det omedvetna. Heberlein (
4 taggar) har inte figurerat på många år, men att tankarna gick just rimmar väl med överlappningar:
Vilja att kriga och slå ned andras tankar, Mars-Tvillingarna hos båda (allt från hedervärd debattör till en elak skitstövel). Månen, Jupiter och Stenbocken har bytt platser med varandra, men kan samverka på ett mer diffust, tematiskt vis. Samtidigt skiljer sig vägarna när man ser till detaljerna. Heberleins Saturnus "fallen" i Väduren är långt mindre gynnsam som moraliskt ankare än Kugelbergs Saturnus i negativt hemmaläge i Stenbocken. Kugelbergs Saturnus är en perfekt först för Makten om man blundar för en fördärvlig ingrediens vid denna tid:
 |
Stridbar karta men tydliga tecken på hårdvinklad meddelse
|
Det mest intressanta av en alls inte omöjlig födelse strax efter lunch för Kugelberg är att Vågens förmåga att korrekt avväga försvagas förlorad när Vågens härskare Venus står i ego-principen Väduren. (Här anknyter kartan återigen med Heberleins halsstarriga jagiskhet.) Här finns risken för åtskillig instabilitet och att välja fel sida i frågan. En typisk ledarskribent Peter Wolodarskij skulle rekrytera. En typ av horoskop som signalerar en som inte tror på vetenskap utan redan har bestämt sig för vissa åsikter. Kugelbergs intresse för feminism tjänar henne inte väl i abortfrågan (som det här handlar om).
Hennes Jupiter i Krabban (välvilja mot säkerhets- och kvinnofrågor) skulle få Wolodarski att tända till med sin trygghetsivrande Mars i Krabban om han var rekryterare. Båda skulle också mötas i ego-principens Väduren, hon med den ofta rätt förfärligt subjektivistiska Venus och han som arbetsgivare eller Sol i Väduren korttänkt skulle "tända på".
Stämmer hypotesen om Månen i början Vågen bildas en märklig formation som rör makt och karriärsposition: giriga demonen Rahu förstärker Saturnus i låga 4e huset (bara en väg att klättra härifrån och det är mot maktpositionen hus 10). Är detta roten till vonOben-tonen? Någon som försöker för hårt att spela auktoritetsfigur?
Samtidigt har denna vilja till makt ett motbud i maktens hus 10, där halshuggningens demon Ketu söker eliminera Jupiters framgång (eller framgångssträvan). Jag kan inte lösa dessa självmotsägelser, men av Saturnus (släkthistoria) att döma finns det troligen ett nedärvt problem med makt och position som slagit klorna i skribenten. Hon är strypt i sitt tänkande.
Eller för att vara tydlig: dygnet innehåller symboler för dessa tankar och några barn födda då bör ha en svart familjehistoria, en historia om förlorade privilegier. (Ledtråd i det ursprungliga efternamnet Crafoord-Kugelberg? Är inte "Crafoord" synonymt med hjärnskrynklare och biologister i Sverige? Är det därför en statsvetare tramsar runt med de Stora Frågorna - vad är en person - långt över sin lönegrad?)
*****
Ahamkara - den hinduiska astrologins motsvarighet till "person" (som har egen lång historia i Väst) har kort nämnts i två tidigare inlägg. Sent omsider måste påståendet preciseras, ahamkara är inte en direkt synonym till astrologins "ascendent" (gradtalet för stigande zodiaktecknet) utan snarare "kraften" som framskapar illusionen av att vara ett separat ego.
Ahamkara är således både ett gissel och en nödvändighet och vill man veta mer om denna kraft duger det inte med ytlig astrologi av "stjärntecken" utan först med en inträngande analys av de astrologiska indikationerna som ges enbart med födelseögonblicket.
Sankritordet är därför inte identiskt med vad västerlänningen menar med personen. Astrologerna deFouw och Svoboda förklarar att detta är kraften att identifiera sig som ett förkroppsligat jag som utgör basen för karmalagen. Dvs. mycket outvecklade varelser (förståndshandikappade) drar inte på sig straff för befängda handlingar. Karma bestraffar inte det som i sig resulterat ur ett karmiskt "korrektiv". Att inbilla sig att man är sig själv mot är straff nog och att under ett liv berövas vettet är i själva verket början på tillfrisknandet.
deFouws och Svobodas introduktionsbok "Light on Life" är så informationsrik att jag chockas varje gång jag öppnar den och ser allt jag missat sedan införskaffandet 2008 (och två genomläsningar). Som de här raderna om de tre kvaliteterna - trots det myckna prövandet av "triguna"-doktrinen på bloggen preciserasdet närmare. Varje universum (även en individ) kan bara vara en medspelare i Alltet om den har en medvetenhet om sin egen natur:
"Ahamkaras tre kvaliteter är Sattva (ljus), Rajas (passion) och Tamas (mörker). I termer av medvetandets evolution representerar Sattva relativ Självmedvetenhet (Självet = långt bortom egot), Tamas relativ omedvetenhet om den egna inre naturen och Rajas förmågan att bli relativt mer eller mindre medveten."
Se också tre inlägg om "de tre krafterna" (shaktis).
Egot är således bara början på resan mot Självet (den enskilda varelsen uppgår i gudomen) och ahamkara snarast en teknisk term för en "princip" hinduerna identifierat i helt andra termer än det materialistiska Väst.
En omsvängning märks nu i det döende Väst och allt fler är villiga att medvetandet inte är en funktion av en fysisk hjärna utan oberoende av den, exakt som alla utvecklade religioner och filosofer alltid sagt. Därmed har Kugelberg faktiskt rätt även om hon är vilsen i det stora hela: embryot är inte en person! Kristendoms förlust av antikens läror visar sig. Personen skulle kunna jämställas med de antika grekernas daimon som använder en mänsklig värdkropp för sina syften alltmedan det ignoranta egot inbillar sig vara den som lever livet. Och detta ämne har avhandlats i termer av NÄR själen infinner sig i fostret, före förlossningen eller efter.
Synske Edgar Cayce (1877-1945) uppgav under "livsläsningar" i trans när hans klienter knöt an till sina kroppar. "Nybörjare" i jordtillståndet kunde gå in i fostret tidigt under havandeskapet, andra själar tog plats ibland många timmar efter förlossningen. Tidig spädbarnsdöd förklarades som en själ som backade ur sitt val i sista stund.
Att jämföra detta scenario med antika tankar om att vissa människor inte ens har någon högre daimon utan bara är "animala (levande) kroppsmaskiner" som verkar fungera normalt för en omvärld otränad i klarsyn, går knappt att yttra sig om i en ateistkultur som Sverige! Finns här ens en handfull individer som kan se skillnaden på de levande och de döda? Den svenska kulturen har gjort allt för att med Kugelberg förneka att det finns olika väsen på Jorden, man allt skenbart "bara" människor. Minns hur länge staten sökt förneka de särbegåvade i rädsla att släppa fram den svensk-nazistiska rasbiologin
Astrologin som obskyr proto-psykologi påminner om en äldre mänsklighet som inte hade dessa problem eftersom låg mentalitet inte var lika utbredd. Även här verkar hinduerna med deras besatthet av olika cykler luta mot den grekiska författaren Hesiodos som skrev om "de fyra tidsåldrarna", kanske under inflytande från Österlandet. Var mänsklighetens cykel startar enligt honom med Saturnus, med guldåldern, och sedan blir arten alltmer degenererad (och slutar i vissa versioner med släktets partiella undergång - Sverige är mycket nära med NATO-anslutningen, men representerar bara delar av jordens befolkning snart kan vara hårt gallrad - Naturen har redan börjat lacka ur.)
Att Hesiodos valde den sjunde himmelen (Saturnus) som den första och perfekta guldåldern visar hur långt sjunken västerlänningen blivit redan på medeltiden då metallen bly knöts till Saturnus. Här hade västerlänningen förlorat den kunskap som Saturnus två härskarlägen symboliserar. Bly kommer av Saturnus härskarskap i det negativa Jord-tecknet Stenbocken medan tankarna om en guldålder är den positiva Saturnus (härskare över Vattenbäraren eller Luft/ren ande).
Har astrologin degenererat? Åtminstone dess förståelse. Varför Saturnus räknas som den "Stora Illgöraren" verkar vara frukten av omedveten, inomvärldslig och pragmatisk astrologi. Visst är den Liemannen som skördar och bringar död för det timliga.
Men att hinduerna klassar Saturnus väsen som "Luft" påminner om att elementen kan uppfattas som medvetenhet på olika höjd och essentiell Luft säger att sjunde himmelen är uppsamlingsplatsen för alla rena själar, den rationella själen i en förkroppsligad jordmänniska.
Är systemet ologiskt byggt? Saturnus, oavsett zodiakposition, klassas ju som Mörker, alltså "relativt låg medvetenhet om sitt Själv". Hur går det ihop med tankar om sjunde himmelen och de renaste, mest genomlysta själarna? Nyplatonismen kanske kan visa vägen. Den Andra Emanationen, det gudomliga intellektet (Nous) är vad Saturnus på en lägre verklighetsnivå pekar tillbaka mot.
På sin väg ned från alltings källa står Saturnus tveklöst för mörker och okunnighet. Men nyplatonismen lär ut Vändpunkten och högre principers tendens att återvända till sin källa, och det gudomliga intellektet vänder åter mot sin källa som är Det Ena, den ultimata urgrunden och Intellektet kan därmed liknas vid ande som i sin orientering mot det hösta ILLUMINERAS från Det Ena som nu avbildas som Eld. När Eld fyller anden uppstår något som inte anden bryr sig om, upptagen av sitt syndafall ner mot Jorden.
Jämför Kugelbergs extrema Saturnus i Stenbocken/Jord och hur den sublunära demonen Rahu förstärker syndafallet. Detta är närmst en perfekt vaccination mot själens existens. Ett absolut lågvattenmärke i kosmos sätt att beskriva sin egen formkurva. Jag har personligen träffat åtskilliga Saturnus-i-Jord som verkar närmast helt intelligensbefriade när det kommer till förmågan att ens tänka lite utanför lådan.
Hoppas inte detta är sant, för då är en tredjedel av mänskligheten i var "astrologisk" generation för ögonblicket bortom räddning. De är inte ens på Jorden för att förstå mer, utan fångade i Jord-dimensionen eller det hinduerna kallar det enbart pragmatiska artha - jämför engelskans "artisan", hantverkare eller den egyptiska gnosticismens tal om "hyliker" själar tillfälligt låsta i materialism - av hyle/basal materia.
Här ser man i den världsförnekande gnosticismen en extremistisk form av Eld-dyrkare, och förmodligen även dem som frånkände vissa människor en egen daimon. (Se Platons myt om hur daimonen och den jordiska livslotten - ytterst bara förgänglig hyle - mixas vid födelsen.) Vad som var ideologisk polemik och faktiska antaganden är idag inte lätta att åtskilja.
