Den annorlunda babyloniska läran om planeters upphöjelse

Jag hittade i datorn en avskrift från 2017 av ett par stycken ur Ptolemaios "Tetrabiblos" (2a årh.) med tillagda kommentarer. Texten berör bl.a. planeters "upphöjelse" och sparades till hårddisken för att sedan glömmas bort. Dock inte förrän den använts på bloggen.

Likväl återupprepar jag textfilens innehåll:

"Planeter sägs befinna sig i sina 'fordon' och sitta på sina 'troner' och liknande, när de råkar äga familjäritet [tidigare beskriven av P.] med zodiaktecken de gästar. I dessa positioner ökar effektiviteten av deras kraft genom likheten med egenskaperna hos de besläktade värdtecknen."

"När omvänt planeten vistas i främmande [zodiakala] regioner [vars planetära härskare är] tillhöriga den motsatta sekten [jämfört med den studerade planetens], då paralyseras en stor del av dess korrekta kraft eftersom det temperament som uppstår genom zodiaktecknets olikhet producerar en annan och förvanskad natur."

Anmärkning. Sekt - "sektionering" är måhända en bra översättning - är planetens klassificering som antingen dagplanet eller nattplanet. Dagen mer maskulin och energiskt uttorkande, natten mer feminin och fuktig.

* Månen och Venus är nattliga
* Solen och Jupiter är dagliga
* Merkurius har gemenskap med båda klasserna, daglig som en morgonstjärna och nattlig som en kvällsstjärna (stigande före solen eller kvardröjande i väst efter solnedgången)
* Mars och Saturnus, de destruktiva, klassificeras inte på basis av sina inneboende principer utan i syfte "att utjämna": eldiga Mars är en nattstjärna och kylslagna Saturnus klassificeras som en dagstjärna (jfr Mars som härskare över Skorpionen/Vatten och Saturnus över Vattumannen/Luft - jfr kristna hymnstrofen: "there's no night in Zion".)

Ptolemaios ignorerar här i stort läran om planeters position på sina "troner" (s. 111) eftersom han förefaller omedveten om att "tron" är en synonym till "upphöjelse", vilken han dock redan givit en förklaring till (s. 89 & se nedan).

I en fotnot noterar Ptolemaios översättare Robbins att ett antikt manuskript (P.Mich 149, kolumn 3A, 22-34) ger denna synonym. Manuskriptet kallar planeternas "fallna" positioner för deras "fängelser" (θυλακαι) medan placeringen på den egna tronen ger planeten "kunglig kraft".

Ptolemaios rationalisering till planeternas "upphöjelse" utgår från att Solen i Väduren markerar dess entré i den nordliga och högre halvcirkeln i den naturliga zodiaken och omvänt faller Solen då den i Vågen träder in i den sydliga och lägre halvcirkeln. Resonemanget bygger på planetens världsliga (skenbara) dagliga rörelse från öst till väst.

[Tillägg till 2017-texten: Utöver den naturliga zodiaken talar Ptolemaios här, till skillnad från i den rent matematiska "Almagest" om den tropiska zodiakens "upphöjda" Sol-Vädur vid vårdagjämningen och därmed Solens "fall"  i Vågen vid höstdagjämningen.]

Saturnus upphöjelse och fall härleds från resonemanget kring Solen: den är i Vattumannen opposit Solens naturliga härskarposition i Lejonet och "upphöjs" som en negativ Sol ("svart sol") i Vågen där denna världens Sol faller och omvänt faller i Väduren. Ptolemaios lindar dock in den här logiken i ett aristoteliskt resonemang om värme och kyla, torrhet och fuktighet.

Månens upphöjelse och fall förklarar Ptolemaios på ett helt annat sätt: en osynlig nymåne i Solens upphöjelse (Väduren) når sin första fas och börjar tillväxa i ljus i första tecknet av sin egen triplicitet (element), Oxen, vilket givit henne "upphöjelse" i detta tecken om omvänt ett "fall" i motsatta Skorpionen. 

Som synes ett katastrofalt cirkelresonemang från Ptolemaios. Han utgår från det han skulle bevisa; börjar med att hävda att Månen tillhör Jordelementets triangel och att detta, plus månens första synlighet efter nymånen, förklarar dess upphöjelse i Oxen.

Jupiter producerar den fruktsamma Nordanvinden enligt Ptolemaios och når under jordåret som längst norr i Kräftans tecken (midsommar) och bringar sin egen kraft till ett maximum. Därför gjorde "de" (Ptolemaios anger inga källor) Kräftan till Jupiters upphöjelse och motsatta Stenbocken till planetens fall. Den här förklaringen bygger som synes på den tropiska zodiakens direkta koppling till jordbrukarårets skiftande karaktär och inte alls till några astronomiska fakta! Snurrigt är bara förnamnet.

Naturligt eldiga Mars vinner enligt Ptolemaios sin upphöjelse i Stenbocken eftersom han når sin maximalt sydliga position i den tropiska zodiaken dubbelexponerad på ett världsligt synsätt med Väduren i öster och Stenbocken "högst upp" i söder/zenit. Omvänt faller Mars i motsatta Kräftan. Nu byter Ptolemaios förklaringsgrund ännu en gång och ser enbart till Mars dagliga rörelse över kombinatet av naturlig zodiak och himlasfärens synliga halvcirkel!

För Venus upphöjelse åberopas dess enligt Aristoteles fuktiga natur, vilket leder till hennes ökade kraft i Fiskarna där den tropiska zodiaken indikerar den fuktgivande våren. Omvänt ett fall i torra Jordtecknet Jungfrun.

Merkurius är dock "torrare" än Venus, säger P., och kontrasteras därför genom upphöjelsen i Jungfrun, tecknet som i den tropiska årskalendern betecknar den torra hösten. Därmed faller Merkurius i i Fiskarna.

Ptolemaios sitter i Alexandria och väljer den framväxande västliga förståelsen (baserad på tropisk zodiak) och Aristoteles naturvetenskapliga läggning för att haka på en efterhandsförklaring till vad planeters "upphöjelse" (kungatroner) betyder. Om detta är början på läran om "upphöjelser" förefaller Indien ha köpt åtskilligt av västinfluensen (via Alexander den Stores härjningar). Allt i hinduisk astrologi kommer inte som direktimport från Mesopotamien utan är bättre begagnat material som först snurrades till i Väst. 

Om babylonierna/perserna ägde någon lära om "planeters upphöjelser" är mig fortfarande okänt. Men kanske inte länge till. Mitt under skrivande hittade jag den här nätartikeln av en bulgarisk astrolog: "A new perspective on the exaltation". 

[Tillägg. Bloggaren har också drabbats av "solsting 2022" att döma av den röriga representationen av Babylons upphöjelse-lära. I det inlägg som tjuvstartade ämnet kvarstod oklarheter som gjorde att förståelsen ändrades vartefter texten skrivs - normalt vore att skriva om allt från början. Men det är som sagt "Värmebölja 2022" i någon mån även för dem födda mittemot heta zonen Väduren, och bloggaren känner sig ovanligt produktiv om än inte helt "organiserad" under denna transiterande opposition!]

Redan en kort bit in i bulgarens text föreslås att babylonierna hade järnkoll på planeternas maximala nordliga altitud över ekliptikan och att "upphöjelsen" på den tiden kallades planetens "dolda plats". Här nämns den grekiska termen hypsomata (motsvarigheten till latinets ord för vår "upphöjelse") - och jag inser att bulgaren presenterar samma tankegångar jag uppsnappade på tyska Wikipedia en gång utan att reda ut i eget huvud.

Vid kontroll av bulgarens exempel "Babylon 1/1 656 BC" stämmer ingenting i mitt astrologiprogram (ZET 8 Lite). Den sideriska stjärnhimmelen ser inte alls ut som artikelförfattaren beskriver, och då har jag ändå kryssat bort "datorklocktid" och manuellt valt LMT och Bagdads koordinater (för att höfta till åtminstone rätt region). Ett minne glimtar till: "addera ett år eftersom år 0 inte existerar i programberäkningen". Gäller detta ZET 8 eller ett äldre program som nyttjades när bloggen startade? Minns inte.

Prövar år 657 BC i ZET och genast intar Solen och Venus sitt maximala avstånd i zodiaken (46°), precis som bulgaren beskriver. Nu krävs en noggrann kontroll av hur ZET 8 sköter övergången från "år 0" till tid före vår tideräkning och resultatet visar att bulgaren kan ha missförstått sin datormjukvara (vilken den än är) alternativt att hans program sköter BC/AD -hanteringen annorlunda.

ZET accepterar t.ex. inte år "0000" utan rättar till "0001" när man exekverar. Samma med "0000B" - programmet förstår att det är BC som åsyftas och ändrar till "0001B". Genom att jämföra solpositionen för de exekverade 1/1 AD och 1/1 BC visar sig solen bara ha flyttat sig c 1 grad . 

Enligt ZET:s korrekta och smidiga datumhantering bygger inte bulgarens exempel på det år han anger utan på 1/1 567 BC.

Bulgarens exempel innehåller också en del små avvikelser, hans kallar Venus i Fiskarna 27:19 för "27e graden" istället för "28e" som min programvara ZET (och många andra) skulle kalla "28e graden". Men sådant är bara en bagatell jämfört med hur intressant DEN URSPRUNGLIGA UPPHÖJELSELÄRAN är. 

Läs definitivt bulgarens text och fascineras över hur komplex och astronomiskt krävande originalet var jämfört med den grekisk-romerska världens förenklade och, faktiskt, rätt förvridna version var (och som alltjämt gäller inom astrologin). 

Däremot introducerar bulgaren ett helt nytt schema för upphöjelser efter att ha fnyst åt en äldre arabisk astrolog som gjorde exakt detsamma. Var finns logiken i det? Vem behöver ännu en metod för och logik till "upphöjelserna"?

*****

Jag är faktiskt lättad om den här teorin hittat originalet till planeternas "upphöjelse". Det innebär att en av astrologins viktigaste doktriner är missförstådd och oanvändbar. Babylonierna hade två "upphöjelser", berättar artikeln, en för planetens maximala SYDLIGA latitud och denna har helt försvunnit ur astrologin (den motsvarar inte det moderna  tanken på planetens "fall" i motsatta tecknet till dess "upphöjelse"). 

Dessutom ändras platsen i zodiaken för planeternas "upphöjelse" var gång de inträffar (i Saturnus fall efter hela 30 år, något längre än dess kalendervarv genom zodiaken, men likväl kommer över tid "upphöjelsen" att landa i helt nya zodiaktecken). Bulgaren visar med några exempel på att Venus upphöjelse (dolda plats) hoppar vilt i zodiaken de år den framträder.

Någon klåpare utanför Babylon har alltså havererat läran, frusit "upphöjelserna" till vissa positioner som bara var aktuella en gång och sedan hittat på en förenklad version (med "fallet" som motbild istället för "dolda platser" på latituder syd om ekliptikan). Denna senare doktrin saknar helt logiska skäl, nog för att denna sajt och många astrologer sökt hitta trovärdiga skäl varför t.ex. Venus är extra bra i Fiskarna: "osjälviskhet", "empati med allt liv = djurkärlek", o.s.v. Allt sådant är västerländska åsikter löst påhängda ett system ingen längre minns är det är rent påhitt.

Bulgaren noterar också undantaget Solen (traditionellt upphöjd i Väduren) som aldrig avviker i latitud eftersom solen ger själva den normerande ekliptikan. Dess kompanjon Månen (upphöjd i Oxen) är tvärtom själva sinnebilden för ett ständigt "gungfly", än norröver och än söder över om den solära normen. Babylonierna tycks alltså inte ha haft några dolda platser eller upphöjelser för de två Ljusen, enbart för de fem planeterna. 

Detta löser åtminstone ett problem: demonologin florerade i Mesopotamien och det är kan vara babyloniska studier som utsåg Algol till en verkligt problematisk stjärna (Algol är arabernas namn, vad babylonierna kan ha kallat stjärnan är mig inte bekant). Nu slipper man konflikten med att det korrupta västschemat "upphöjer" Månen i Oxens 3e grad - exakt där onda stjärnan ligger. Det var en nöt att harmoniera dessa två synpunkter.

Samtidigt gick det utmärkt att koppla "Djävulen" eller "denna världens herre" (ett bibeluttryck) till just Månen och dess dominanta "upphöjelse" i stabila Oxen (Taurus) - närmast en sinnebild för Terra. Månen är på många sätt detta världens herre, särskilt som astronomin med tiden insåg att den och Jorden bildar ett "dubbelsystem". Vad som är prima för den jordbundna själen är Djävulens bländverk för den som istället betraktar astrologin som fingervisningar ur evighetens perspektiv.

Denna insikt om att astrologi varit ute och cyklat sedan senantiken i läran om "upphöjelse och fall" stämmer med mina intryck där Saturnus "upphöjd" i Vågen inte alls (i mina ögon) motsvarat en extra nobel, moralisk eller rättskaffens natur. Positionen och zodiaktecken för en planets "upphöjelse" enligt det babyloniska originalet varierar som sagt dessutom beroende på i vilket "tidevarv" man är född!

Ta Margaret Thatcher som både förgiftade världen (dvs USA och från USA till övriga världen) med nyliberalism och dessutom startade ett meningslöst och småaktigt krig. Här kan man visserligen peka på att hinduerna ogillar premiärministerns Saturnus i 1a egohuset (för mycket tvingande kraft - "järnladyn" - för ett så snävt perspektiv som egot). Någon favör från "upphöjd Saturnus" lär inte Thatcher ha haft. (Och man måste anta att planeten på sin "tron" ändå indikerar något positivt - med ett förbehåll bulgaren nämner i sin artikel.)

Nutida astrologers försök att dra slutsatser av läran om upphöjelse/fall skulle således vara futila och ge falska indikationer. Tuff insikt, att väst tog emot ett babyloniskt system och omedelbart missförstod en av dess fundamentala läror! Irakierna var alldeles för avancerade för västerlänningarna vid denna tid. 

Bloggaren måste ta sig en allvarlig funderare efter detta inlägg om huruvida att behålla "uppgång/fall" eller det betydligt mer tidskrävande (även med dataprogram) sökandet efter de babyloniernas punkter för upphöjelse/fall i det enskilda fallet. Det mesta lutar åt att originalet aldrig kommer att användas på denna blogg där merparten av kändisarna inte ens har känd födelsetid...

Misstankarna mot doktrinen "uppgång/fall" har jag haft många år. Ibland har jag t.ex. noterat en "fallen" Saturnus i Väduren och frågat mig vari fallet bestod eftersom individen gjort så väl ifrån sig.  Som...

Exempel

Den här kartan (som tidigare använts för att påvisa något) har t.ex. en fallen Saturnus i Väduren som är djupt insyltad i en nymåne. Inte lätt att avgöra vad ett sådant stellium resulterar i. 

Horoskopet tillhör en släkting som i det land han tillbringade sin uppväxt fick högsta betyg enligt det landets skolsystem, som bestod av 11 eller 12 grader. Alla högre grader (minns inte exakt, men säg över 9) krävde speciella möten av hela lärarkollegiet. Han var skolans bästa elev.

Senare arbetade mannen under flera år med säkerhetsklassade arbeten för flera europeiska länders försvar. Det rörde kommunikation efter att alla civilsamhällets Apple- och Microsoft-datorer slagits ut och också ländernas myndigheter. Kvar i detta scenario av t.ex. världskrig fanns bara militärens "lågnivåsytem" vilka horoskopinnehavaren var med om att tänka ut/konstruera. 

Det finns med andra ord ingen chans i världen att horoskopets "fallna" Saturnus i Väduren förlorat planetens förmåga till organisation och planläggning. Vädurens begränsande betydelse "ego" gäller uppenbarligen inte heller (förutom att det handlade om en arbetsnarkoman vilket hustrun störde sig på, men Vädurens speciella  koppling till 10e karriärhuset i detta fall ska strax noteras).

Däremot förmodligen, som i fallet Putin som också har Solen konjunkt Saturnus, en extremt uthållig soi-saturnisk lkraft, förmågan att via Saturnus tålamod metodiskt skapa sig en informerad blick (Solen) för problemet, uppgiften, utmaningen och komma fram till en lösning.

(SR-chefen Cilla Benkö har också en Sol/Saturnus-konjunktion, som tycks ha med "planering på ledarnivå" att göra. Men hon har också Mars i konjunktion med de andra, och i ett tecken av Mörkrets kvalitet kan man ana källan till anklagelserna om arrogans och självrättfärdighet i samband med säkerhetsmissarna kring Radiohuset.)

Som barn ansågs Vädurs-släktingen lida av någon störning eftersom han snart utvecklade svår stamning. De svenska (typiskt psykologifobiska) föräldrarna hade förstås misstagit sig, och expertis bedömde att barnets intelligensen var hög men att den kroppsliga motoriken inte hängde i försöken att artikulera tillflödet av ord. Barnet var "alltför" snabbtänkt för sin kroppsliga mognad.

Eller i religiöst språk: den inneboende ANDEN var för stark för den fysiska kroppen eller hade ännu inte lärt sig hur långsamt det går till här på Jorden i det så kallade människoriket. Med åren tycks den inneboende varelsen fått ordning på sin kommunikation med värdfordonet (kroppen) och är (så vitt jag vet) idag en mycket lågmäld typ, vilket detta komplexa horoskop också visar, genom Drakhuvudets avhuggna Svans i 1a huset. Draksvansen i 1a kan vara verkligt förtegna och det även utan den fåordiga Saturnus-kontrollerar-Solen!

Psykologerna använde förstås inte ord som "ande", men en blick på horoskopet visar exakt vad det handlar om. DAIMONEN (andesjälen) hamnar i Lejonets 23e grad närmast exakt på indikatorn för den fysiska kroppen eftersom det är en viktig nymåne där sol, måne och ascendentgrad i en formel resulterar i ett sällsynt omen där "Ordet blev kött" (Johannesevangeliet) eller den daimoniska varelsen i renodlad form (eller mycket starkt) intar en jordisk kropp. 

Kanske barnkroppen inte var mogen att hantera så mycket högre energi. Daimoner tänker inte som logiska människor gör. De VET i ett ögonblick och behöver sedan lämna över sin kunskap till kroppen som matar fram INSIKTEN i seriell prestation. Stamningen kan ha berott på att denna högst daimonska människa sökte säga allt på en gång, precis som Daimonen själv VET i färdiga kunskapspaket. Jag har själv fått sådan här paket (ett fåtal gånger) och för människor är det som "aha-upplevelser" som de sedan måste utveckla i det mänskliga språket.

Samma formel placerar också Lyckopunkten i anslutning till den egna värdkroppen, vilken ytligt tolkad skulle innebära vinstlott i det genetiska lotteriet! "Upphöjd" Sol (där sade jag det igen!) i "bästa huset" som indikator för den fysiska ascendentkroppen. (Det kommer att bli svårt att bannlysa vanan att titta efter upphöjelser och fall - många av placeringarna är dessutom rätt logiska: Solen i Väduren upphöjd för dess tendens att gå sin egen väg, Solen i Vågen "fallen" för dess preferens för kooperation eller tvåsamhet - vilket naturligtvis är en styggelse eftersom Solen representerar det odelade/effektiva Jaget.)

Var det Draksvansen som höll emot och orsakade stamningen i just detta ovanligt eldiga horoskop? Eller var det det faktum att Solen i Väduren hämmas av bromsaren Saturnus och dessutom har sin disponent Mars i Jord - Jord innebär friktion för den "fria" Elden? Det saknas som synes inte hinder här! 

Intressant med Draksvansen i 1a huset är att den förefaller ha minskat hans ego och behov att hävda sig. Människan är idag rik (se Mars/Venus i pengarnas tecken i 10e makt- och prestationstecknet) men faktum är att Draksvansen verkar skydda från Drakhuvudets hybris och livsstilen är mycket måttfull om än typiskt borgerlig. 

Ett bra exemplar av det utdöende västerlandets mer hyfsade naturer. Detta är en gammal själ, att döma från den extrema styrkan i 9e huset för högsinta och moraliska människor. Här ligger horoskopets atma karaka (själens åstundan) Merkurius i 28e graden och indikerar att hans "högsta goda" var just intellektuellt arbete - men med Mars-Oxen som bottensats: arbete som ger statusmässiga pengar. Men födelsetiden ger den här själen klartecken för sin strävan. 

Mars, den naturligt onda förvandlas här till en verksam välgörare ur perspektiv av Lejonpersonligheten: den skyr inte hårt arbete (vilket den får i ett så motspänstigt element som Jord). Mars är dessutom YOGA KARAKA i detta horoskop, en tillgång som är viktig redan för den hinduiska nybörjarastrologen. "Signifikator för en förening" uppstår genom att ägaren till ett dharma-hus (här det trigonala 9e "bästa huset") själv stiger fram i ett världsligt prominent hörnhus (här 10e makthuset) vilket betyder att Ödet finner en fungerande kanal "i världen" för dess avsikt. 

Atma karaka, daimon (den rationella själen) eller soltecknet (Solen/atman), vilken tradition man än väljer pekar denna karta på en stark vilja att övervinna hinder (t.om. framgångens Jupiter i tänkandets Luft tar avstamp i konkret Jord - problemet att lösa). 

Detta är ett "högfunktionellt" och inom yrket högpresenterande horoskop. 9e huset (förutsättningslös forskning) i förening med 10e karriärhuset tyder definitivt på en kreativ uppfinnare, precis som det blev i verkliga livet.

England, astrologin, återbesök hos jordbrukaren Jungfrun

[Varning eller löfte: långt inlägg efter sammanslagning av flera utkast.]

På jakt efter Englands horoskop före det gällande (1/1 1801 00.00) stötte jag på några små godbitar på nätet väl värda att återge. Tidigt lade jag undan det urgamla schemat med planetens "upphöjelse" och "fall". 

Det vill säga, jag sökte under 40 år knappt efter någon förklaring. Noterade för några år sedan en förklaring på tyska Wikipedia som relaterade "exaltationen" till planeternas höjd (över lokala horisonten? altitud relativt solekliptikan?) men lämnade ämnet eftersom skoltyskan i princip är glömd efter ett liv i träda - det finns texter vars precision bara slaktas av att göra in dem i "googleöversättningen".

Men så dyker vid googling en "internationell" sajt öppen för all världens astrologer upp, och på den sajten en översiktlig artikel om England och astrologin genom tiderna. Parlamentsledamoten och författaren Geoffrey Chaucer (1343-1400) är än idag känd för "Canterbury Tales", och artikelförfattaren pekar på hur vardagligt språk på hans tid uppvisar betydligt djupare kunskap i astrologin (åtminstone bland de läskunniga) än i modern tid. Gemene man kan säkert sitt soltecken från veckotidningsspalten och kanske lärt sig om det stigande tecknet i öster, men inte mycket mer. 

Britterna levde förr i ett universum med astrologiska inflytanden som alla var medvetna om, även bönder via astrologins anknytning till årstiderna (genom västtraditionens fastlåsning av zodiaken till människors jordiska årstidstänkande - ett missgrepp som babylonierna undvek genom att ha den sideriska astrologin sida vid sida med rent jordisk-praktisk tideräkningen för ändamål som sådd och skörd.)

Artikelförfattarens exempel är underhållande, och den råkat möta ett gäng individer med Mars i 1a huset (i verkligheten eller via astrologin) kan eventuellt instämma i repliken Chaucer ger den "lustfyllda hustrun i Bath":

“Myne Ascendant is Taur with Mars therein, alas! alas! that ever love was synne”

"Min ascendent är Oxen med Mars däri. Ve! Ve! att allt jag någonsin älskade var Synden" (eller: "allt min håg någonsin stod till var det syndiga").

Det var Oxen i öster enligt den mest strikta traditionen som inte ens gav Ox-orienteringen god åtkomst till Venus, som med denna ascendent inte stöttar sitt negativa hemmatecken utan blir en "verksam illgörare", vilket är exakt vad Chaucer tycks alludera från, långt från Indiens tradition. 

Utvikning. Vem kan motstå en snabbsökning av de 1961 horoskop med känd födelsetidpunkt jag sparat? Av 17 träffar finns absoluta bottennapp som den brittiske premiärministern Tony Blair, som hakade på USA:s Irak-krig och gjorde sig själv en förmögenhet.

Träfflistan innehåller några ytterligare gangsters i kostym, författaren till en bok som bidrog till den amerikanska kvinnans sexuella frigörelse, Erica Jong ("Rädd att flyga") och apropå hennes boktiteln en verklig flyghjälte, Neil Armstrong, förste mannen på månen! Men även väl många mördade/förolyckade: 3 av 17 måste vara en överrepresentation. Dessutom två mördare i träfflistan.

Men det är inte Venus som bär skulden i den här brittiska varianten utan den liderliga planeten Mars. Ren biologisk fortplantningsinstinkt förgrovar den redan kroppsnära Oxen till den grad att sann kärlek inte längre har någon plats om inget annat i horoskopet desarmerar Mars-Oxen i första. 

I viss utsträckning gäller detta också Mars i öster i Venus andra och mer idealistiskt orienterade tecken, Vågen. Där blir en Mars-i-Luft i öster lätt någon som "får sex på hjärnan" vare sig det stannar som dagdrömmar eller leder till aktivitet. Mars är en naturlig illgörare men anses samtidig stark i 1a huset. 

Mot detta måste ställas hinduismens klassificering av Mars som en "verksam illgörare". Eftersom den är en naturlig problemskapare har jag tidigare föreslagit att den i prominent läge OCH verksamt illgörande synliggör den halvdålig krigare extra tydligt eller en sexdrift som inte når sitt mål: avkomma.

Bloggaren har Mars-Vågen i lyckosamma 5e huset (ett hus för barn) men valde bort barn i detta liv eftersom Merkurius (själv en nyfiken intellektuell yngling) är så mycket mer dominant i samma hus. Vidare har han två kvinnliga fall med Mars-Vågen i 1a: en barnlös kvinna och en av vilkas flera barn ett föddes med (opererbart) hjärtfel och ett annat blev elitgymnast (Mars = de atletiska sporterna). 

I ett tredje fall attackerar istället Mars Vågascendenten från ovan (hus 10) och båda barnen föddes med kejsarsnitt (Mars = kniv kommer som en övermakt från 10e istället för att kvinnan "inifrån" föder fram sina nya liv). I ytterligare ett kvinnligt fall med Mars som hugger mot ascendenten ovanifrån var det enda barnet istället adopterat (samt Saturnus i 5e barnhuset - en "saturnus-formell" föräldraindikation). Jag har många fler exempel och gemensamt trots de spretiga utfallen är att man förnimmer Mars väsen i dem alla.

När Chaucer i sin dikt låter den liderliga änkan försvara sig med att män inte är bättre de, kommer så det uppenbara svaret på läran om planeters "upphöjelse" och "fall" - ibland är saker så uppenbara att man inte ser dem! Det här slår mig som en perfekt trovärdig förklaring till klassificeringen. Jag saxar några rader ur ett längre citat:

..Ty Merkurius älskar visdom och vetenskap medan Venus blott älskar komfort och utgifter. Eftersom de skilda dispositioner äger, faller den ena när den andra i ascendenten visar sig..

Stämmer Chaucers regel - om exemplet ens är del av en schematik?

1. Väduren i öster: upphöjd Sol förklarar varför Solen "faller" i motsatta Vågen i väster.
2. Oxen i öster: här upphöjs Månen (modersprincipen) medan ingen planet faller i motsatta Skorpionen. Däremot anses Venus skadad i Skorpionen. Läget för "skada/detriment" är inte identisk med positionen för "fallet", som är Jungfrun, så här redan här vacklar Chaucers program. 
3. Tvillingarna i öster: ingen planet anses upphöjd här, men härskaren Merkurius både regerar och är upphöjd i Jungfrun och i det senare tecknet faller Venus. Detta kan förklara varför Chaucer i det fortsatta citatet fortsätter uppehålla sig vid grupperingen Merkurius  med Venus (förutom att de i grekisk mytologi är son och mor). Han kanske inte avser ett komplett schema utan bara valde några begripliga astrologiska teser för sin dikt. 
4. Krabban i öster: här upphöjs eller stiger Jupiter medan Stenbocken sjunker i väst och med den samma Jupiter. 
5. Lejonet i öster. Solen härskar i detta tecken och inget kan vara mer upphöjt och således heller faller ingenting i opposita Vattenbäraren. Bloggen döpte tidigt detta till den kosmologiska axeln eftersom Saturnus är den antika världens sjunde och yttersta himmel medan Solen alltid setts som hjärtats eller centrets symbol. Detta är på sätt och visa sinnebilden för Gud-i-Världen, kognitiv klarsyn som i tiden/rotationen beser sitt eget medvetandeinnehåll (Saturnus i Luft). Central symbol för en filosofisk idealism, världen existerar bara i Någons tanke. 
6. Jungfrun i öster har sin egen härskare Merkurius "upphöjd" medan fallet är Venus i Fiskarna, Jungfrun och Fiskarna i öster ger alltså spegelvända budskap. 
7. Vågen i öster: Saturnus upphöjs medan Solen faller. (Saturnus i öster är likväl tvivelaktig i hinduisk tradition eftersom öster är ett alltför smalt och ego-orienterat världsligt läge för den mäktiga Saturnus som inte ser till person utan planerar på en högre nivå. När Saturnus aspekterar ascendenten finns alltid ett lätt despotiskt drag hos individerna - den här bloggaren inräknad! Alternativet är så förslappade och urspårade individer att Saturnus tar helt EXTERN GESTALT och agerar som rättsväsende för att korrigera individen.) 
8. Skorpionen i öster. Som fortplantningsdriften Mars tecken kan inget i sägas "upphöjt" här. Astrologins uråldriga världsbild förefaller inte räkna ett människoliv  som ett smart drag av den eviga själen. I njutningen av sex öppnas helvetets alla falluckor och Kretsloppet slår klorna i själen. I Skorpionen faller Månen, modersprincipen, vilket bekräftar den antika tanken om själens syndafall ner i en livmoder! 
9. Skytten i öster saknar likt opposita Tvillingarna planet i upphöjelse (jag följer hinduisk tradition här och ignorera alla försök att ge "spökplaneterna" Rahu och Ketu hemmatecken eller tecken för "upphöjelse" och "fall".) Ingen faller heller i opposita Tvillingarna. 
10. Stenbocken i öster. En fullträff för Mars som anses upphöjd i tecknet och dessutom anses stark i 1a huset. I väster faller nu Jupiter eftersom den var upphöjd i Krabban. 
11. Vattenbäraren i öster. Samma som Lejonet, inget kan upphöjas eller falla med tecknet som motsvaras av "sjunde himmelens" Saturnus. 
12. Fiskarna i öster. Venus anses upphöjd och hinduisk tradition tycks ha bevarat en bättre insikt om detta genom att placera sexlivet i 12e huset, naturligt kopplat till Fiskarna. Med upphöjd Venus "faller" Merkurius kyliga intellekt i samma känslosamma tecken.

Chaucers schema visade sig inte vara något schema alls (särskilt inte efter upptäckten om den babyloniska doktrinen), men en genomgång av de 12 ascendenterna har ändå sin nytta som en påminnelse av vilken möda som ligger bakom konstruktionen av den zodiak som gällt i över tvåtusen år. Eller ska man säga, det arrangemang som så lätt lånar sig till rationalisering i efterhand?

*****

Men det fanns äldre versioner som sträcker sig tillbaka till förhistorisk tid! Jag upptäckte sent omsider en geologisk zodiak i Somerset, England, ett känt landskapsfenomen sedan upptäckten tidigt under 1900-talet:

https://articles.adsabs.harvard.edu/full/1943JRASC..37..269M

Zodiaken har en radie på ~1,5 mil, kan bara upptäckas (med lite god vilja) från luften och är ett resultat av geologisk bearbetning. Mark och floder har tagits i bruk. Den kan vara den äldsta zodiak som existerar och menas tyda på att de gamla sumererna var resenärer och nådde de brittiska öarna. Men när det kommer till förklaringar tenderar allt att bli spekulativt och osäkert. Det mest fascinerande är nästan att Harvarduniversitet har sparat en så positiv artikel i ämnet, åtminstone jag har inte fantasi nog att se zodiaktecknen i de geologiska formerna!

Zodiaken (om det är en) är dock mycket gammal: Vågen har ännu inte introducerats och Skorpionen är dubbelt så stor. (Det finns antika rapporter om att zodiaken i äldsta tid såg ut just så.) Även Lejon och Krabba (Sol och Måne) har dragits ihop till en enda region (Lejonet) så att den här zodiaken består av tio tecken. Om någon sådan zodiak någonsin existerat vet jag inte men sol och måne har alltid betraktats som två sidor av samma mynt. dessa är de enda himlakropparna som bara härskare över ett tecken vardera, Lejonet och Krabban. 

Zodiaken påminner också om Vattenbärarens koppling till fågel Fenix som alltid föds på nytt (likt en reinkarnerande själ - minns bloggens återkommande försök att knyta Vattenbäraren till det gudomliga Intellektet, NOUS, eller mänskligheten på dess andliga hemmaplan). En fotnot i artikeln ger den spännande detaljen är att en romersk zodiak hittats där Vattenbäraren representeras av en påfågel.

I denna förhistoriska zodiak representeras Vattenbäraren av en fågel med vattenbägare mellan näbbarna och inte av en människa med en vattenkanna. Men hur perfekt stämmer inte den ålderdomliga engelska symboliken med den babyloniska! "Den Store" är den verkliga Människan, andesjälen som antingen den arketypiska symbolen från hela släktet eller som någon judisk text sade: "Innan syndafallet nådda Adams huvud upp till himlen." Och hur brukar man i antiken ofta avbilda den från kroppen befriade själen? Som en fågel.

Själen är fri som fågeln, en luftens varelse, och alls inte som moderna villolärare påstår, en funktion av hjärnans evolution. Sant är att själar kan göra mer i en människokropp än i en myras... Jämför bara språket! Människans ordförråd, grammatiken som bidrar till nyanser. Vad gör myrorna? Gnider sig mot simpla kemiska luktämnen för att få instruktioner av Flocken vad de ska göra, "Demokratins kollektiva självförtryck"? Arbetslinjen genom hela myrstacken? 

(Såg nyligen ett naturprogram om myrors och andra arters kommunikation och fascinerades över naturens påhittighet. Återigen märks hur biokemin är så fascinerande att många utesluter högre typer av kommunikation än de förklaringar människan för närvarande är mest intresserade av.)

Eftersom perfektion inte finns i denna världen måste jag medge att de fyra evangelisterna brukar kopplas till samma zodiakemblem som dem Hesekiel ser i en "vision" under sin babyloniska fångenskap. Se en bit ner i det här inlägget:

https://siderisk.blogspot.com/2013/07/ariel-guds-lejon.html

Den här långlivade sajten har en bit ned på sidan en kort och koncis introduktion till zodiaken, där rubriceras zodiakkretsen som Glastonbury Giants:

https://www.crystalinks.com/glastonburytor.html 

New Age-sajten är faktiskt mer vederhäftig än Harvards arkiverade text eftersom den uttrycker vissa dubier och dessutom nämner hur zodiaken upptäcktes, på "paranormal väg"! Den korta beskrivningen avviker också genom att påstå att landskapszodiaken har 12 tecken och inte 10.

Schemat i det gamla blogginlägget på Sideriska avviker från schemat i artikeln om den förhistoriska brittiska zodiaken (hämtad från en samling zodiakbilder utgiven 1903). Att som i 2013-inlägget placera örnen som ersättning för Skorpionen har dock också sin poäng: dödens tecken ger själen en möjlighet att upptäcka sig själv som "fågelfri". 

Ska man tänka sig att Skorpionen representerar motbilden till Oxens fysikalitet? Är Skorpionen ett emblem för den "psykiska kropp" som sitter kvar när själen bryter med jordelivet? (Motsvarande 8e hus indikerar dock döden eller dödsriket - medan Oxens 2a lustigt blir "dörren till döden" trots att tecknets solida Jord står för världstillvändhet. Zodiaken säger alltså att världslighet i själva verket är dörren till döden. 

Allt detta skulle stämma med hinduisk föreställning där nästa Vatten-tecken, Fiskarna, handlar om att rena sig och bryta upp med Kretsloppens låsande inverkan! I detta synsätt blir Krabban, ett av de Passionerade tecknen, naturen personifierad och boven till att själen drogs ned till att börja med. Modersprincipen får skulden, som vanligt!

I vilket fall är en kanske 5000 år gammal 10-teckenszodiak i England en fascinerande påminnelse om hur mobil mänskligheten var när vi, de hybrisdrabbade tillskrivit förfäderna enbart primitivism. Modern forskning håller på att i grunden förändra bilden, men i början av 1900-talet (när evolutionsmyten etablerats) var den västerländska människan rejält övermodig och mycket av den bristen infekterar fortfarande västerlandet.

*****

Att läsa nätet planlöst och på måfå kan först verka överväldigande men Livet är självorganiserade. Den som inte bryter ihop av för mycket informationsintag kan leva att se all data forma sig självt till en begriplig historia. Som här i en artikel från National Geographic som anknyter till den mystiska landskapszodiaken i England: 

https://www.nationalgeographic.com/magazine/graphics/stonehenge-was-one-triumph-amid-a-prehistoric-building-boom-feature

Ny dna-forskning har visat att gamla brittiska jägare och samlare utplånades för 6000 år sedan av en migrationsvåg från överlägsna kulturer, som hade med sig jordbruket. Deras ankomst från Turkiet stämmer perfekt med den gamla zodiaken eftersom tvåflodslandets framsteg måste ha påverkat Syrien/Turkiet från äldsta tid.

Artikeln uppehåller sig visserligen vid Englands stencirklar och nämner inte den tidiga geologiska zodiaken men det står nu klart att det mystiska "druid-England" tycks vara Österlandet i en tidig kulturell expansion till det mer primitiva Väst.

Hur perfekt är inte den här texten eftersom jag några dagar tidigare börjat skriva på en annan text om jordbrukarsamhällets uppkomst och dess koppling till zodiaken.  Den passar bra att klistra in här.

*****

Jag har tidigare pekat på det här sammanträffandet mellan mänsklighetens utveckling och zodiaken, men det är värt en repris. Vare sig koincidens eller tecken på en "djupare" styrning av människans evolution.

Den turkiska tempelutgrävningen vid Göbekli Tepe fascinerar. Den är exempel på mänsklighetens första fasta bosättningar. Ett tempel som omkring vilken människans som bybo uppstod. Detta var steget när grupper av jägare och samlare steg in i jordbrukarsamhället.

Elements of village life appeared as early as 10,000 years before the Neolithic [age] in places, and the transition to agriculture took thousands of years, with different paces and trajectories in different regions

https://en.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6bekli_Tepe

Det är rejält ungefärliga tal i vetenskapen, bysamhällen tiotusen före stenåldern i sin tur 10 000 till cirka 2500 före vår tidräkning...

Äldsta daterande delarna av Göbekli Tepe är nästan 12 000 år gamla, men bara 5% av den arkeologiska fyndplatsen har grävts ut. Eftersom templet hittats är dock åldern säkrad, byggnation runtomkring tillkom vartefter.

Märkligheten är förstås att zodiakens tidsåldrar så väl matchar entrén in i Jungfruns - det jordbrukande tecknet - för sisådär tiotusen år sedan. Det påståendet bygger på några enkla kalkyler:

Det platonska året på 26 000 år upptäckte jag skamligt nog helt nyss, är en brittisk litterär siffra som stammar från poeten Yeats! Om han följde vetenskapens uppskattning vet jag inte men det är troligt. Astronomin vet inte och det finns en hinduisk gammal siffra på 24 000 år. 

Med 26.000 är en platonisk månad eller vårdagjämningens precession genom ett zodiaktecken 2166 år lång. Backar man från Väduren år 250 när (behändigt) nog den sideriska, stjärnbaserade zodiaken och den jordiska tropiska zodiaken sammanföll (0 grader Väduren är starten på Fiskarnas tidsålder eftersom rörelsen sker bakåt genom zodiaken), då är det bara att räkna bakåt till jordbrukets uppfinning eller Räknenissen eller Profitörens upptäckt av hur man kunde göra arbetet mer lönsamt. 

Det är också då, enligt hinduisk astrologi människorna råkade i luven på varande, började tala om tjuvar och fiender och blev känsliga för missväxt och skadedjur på åkerfälten vilket jägare och samlare inte varit. Jungfrun är i vår tid känd som IT-nissen eller teknokraten och det är uppenbart att samma jordiska smarthet nu flyttat över sårbarheten till våra kommunikationssystem. 

Merkurius onda sida, tjuven och bedragaren, lever gott på den del av mänskligheten som, utan att fatta hur det gick till, blev slavar under IT-fascismens lockelser om bekvämlighet och effektivisering - mer tidsbesparing/vinst för mig" - här föds fantasin om "tidstjuven" och den moderna alltid lätt besvärade människan, hon som i bakhuvudet alltid räknar vad det "kostar" för att t.ex. svara anständigt på en annans tilltal - historiens minsta människovarelse. Detta blev så småningom kapitalismen som gör livet så onjutbart för vissa och hopar så dålig karma över de skenbara vinnarna.

Med år 250 som bas är det bara att multiplicera vårdagjämningens bakåtrörelse x5 för att hitta Jungfruns tidsålder relativt starten på Fiskarnas tidsålder år 250 (ge eller ta några timmar): Jungfruns eon startade 10 833 fvt, ett exakt värde jämfört med vetenskapens gissning. 

Sen förstås en reservation för "tiotusen år av byboendets spridning" en löslighet som gör den vetenskapliga siffran flummigare än astrologin som bygger på ett fatalistiskt tänkande, att allt på Jorden är bara speglar skeenden på högre höjd. Det var så att säga en kosmisk förlaga som initierade jordbruket - eller att motivet uppdaterade utökade zodiaktecknet - och som efter många modifikationer tycks "bakåtkompatibel". 

Jordbruket knöts alltså rätt säkert till Jungfruns symbol före skrivkonsten. Den senare användes inledningsvis användes för att hålla reda på spannmålsinnehavet och snart också för varutransaktioner. Jungfrun var ett viktigt zodiaktecken innan det moderna väst där symbolen mest knyts till tjänare och serviceyrken!

Intressant nog var det NYMÅNE (projektstartens signatur) denna enda gång i "modern" historia när de två den tropiska och sideriska zodiaken sammanföll. Den exakta nymånen som ringer in Fiskarnas (människoförvirringens tidsålder)  inträffar förstås inte exakt, i själva verket uppstår här några timmars kaotisk blandning av det gamla och det nya: "Visst gör det ont när knoppar brister".

Väduren, offerlammet slaktas i formen av en Jesus offer av Väduren/egot ("ske Faderns vilja, inte min") och från detta ögonblick gäller orden Jesus sägs ha yttrat till sina första anhängare: "Jag ska göra er till Människofiskare" - en allusion till den själsliga befrielsens tecken Fiskarna? (För de som inte strävar efter själslig rening representerar Fiskarna istället onda böjelser, jämför den hellenistiska kopplingen av 12e med "den onda demonen".)

*****

I inlägget om försvarsminister Hultqvists värmesvettningar (över att försvaret knappast är mycket till tillgång för NATO) tjuvstartades ämnet "babyloniernas   lära om upphöjda planetlägen". Men ett äldre inlägg i samma sak, låg redan i pipeline. Det följer härnäst.

 

Värmeböljan 2022: Försvarsminister i kris (samt upphöjelse-doktrinen i Babylon)

Det här inlägget är egentligen två, dels ännu ett uttryck för Värmeböljans astrologiska signatur men också en tjuvstart på ett ämne jag under bloggens 14 år inte velat ta i, den gåtfulla frågan om logiken bakom läran om "planeters upphöjelser". 

*****

Sverigehoroskopet fortsätter sprätta ur sig missljud just som Mars och Rahu går i konjunktion i krigets eller självhävdelsens Väduren.

Försvarsmaktens stridspiloter hotar att säga upp sig medan det råder stor brist på officerare (AB). NATO-kramaren Hultqvist är bekymrad över att Överherrarnas pussel inte går ihop. Visserligen har någon militärchef tidigare varnat för situationen men det är först när regeringsmannen för detta särintresse börjar kverulera saken blir en angelägenhet för Sverige, astrologiskt sett. Således är det Hultqvists horoskop som bör inspekteras.

Bloggläraren vet redan att den tillfälligtvis onda Väduren i himlen vidrör Sverigehoroskopets Måne, som ur Överhetens perspektiv bara är samhällets smörjmedel - "folket". Därför passar formuleringen "personalbrist" perfekt in och det astrologiska ominat kan räkna in ännu ett inträffande av rätt sort (se flera andra exempel under taggen Värmeböljan 2022).

I teorin ska Hultqvist själv vara indragen i Vädurens överhettning och eftersom den här lustiga seriefiguren till politiker förekommit förr på bloggen, och jag kommenterat horoskopets myckna Eld, fanns säkert något även i Väduren. 

Som parentes kan noteras att han klibbat fast vid försvarsministerposten sedan december 2014 och är därför nu inne i sin "sjuårskris" relativt sakfrågan. Det säger en hel del om den Eld-bryska tvångsavslutningen av svenska folket till NATO, något av det vidrigaste jag sett under mitt liv i en "demokrati". 

Eftersom Saturnus varv förenklat kopplats till människans psykologiska 30-årskris (den gör sitt varv något snabbare), blir dess 90-gradersvinkel en krissignal i västastrologin men inte i den hinduiska där istället krisen ligger vid 60 och 270 grader utöver konjunktionen och oppositionen som Öst och Väst är överens om. Det finns likväl anledning att titta på Saturnus i tiden och i Hultqvists horoskop.

På himmelen (yttre kretsen) just nu: materiens
ägare Saturnus håller överflödets Jupiter kort (60°)
och stressar opposita Krabban (hem & trygghet).
Känns det igen?

En "naturlig zodiak" med ego-principen Väduren i 1a huset räcker gott för att illustrera Hultqvists förutsägbara risk att bli måltavla för vårt kosmos tillfälliga krigstillstånd.

Behövs ens det orange fältet förklaras. Hultqvist har stridspittens Mars i härskarläge i Väduren och är just nu EXAKT attackerad av den sublunära girighetens demon förstärkt av krigsinstinkten. Och här står han som NATO-vän och får inte ens ihop skiten i sin demokratiföraktande politik!

Här är vittnar "Värmeböljan 2022" helt klart om Hultqvists förhöjda kampiver men frustrerad av något annat. I sig skulle en sådan här transit beskrivs en stridis (Mars-i-Väduren) som gladeligen kastar sig in i konflikt för minsta lilla vindpust (som den här typen ALLTID tar personligt eftersom uppmärksamheten är felriktad). Men personalbristen stör denna hantlangare till Överhetens (vapenindustrins) ambitiösa senaste projekt (som Putin bjudit dem att dra igång). Om så mera vapen tillverkas, vad om piloterna till SAAB:s stridsflygplan lämnar jobbet och "folk" inte är intresserade av detta nya Galen-Sverige?

Tillägg. Jan Guillou har samma dag som detta inlägg också tittat närmare på landets solstungna försvarsminister (AB). Som vanligt mycket underhållande och jag noterar att Guillous tagit notis om Hultqvists jag-fixerade "personlighetstyp" som mycket väl skulle kunna syfta på astrologins Vädur.

Saturnus, sedan urminnes tid känd som en sinkare och svältare kan vara Hultqvists problem här. Hans vilja att hävda egot (försvara landet) är förhöjd denna tid men Saturnus skapar nöd och brist - personalbrist. Född med Saturnus i ELD har dess blotta rotation till sitt negativa härskarläge i Stenbockens JORD givit ett ögonblick i tiden då ELD vill men JORD (realism) säger "nej". Detta är ett omen baserat endast på elementens olika grad av samarbetsvilja. 

Att Saturnus f.n. är retrograd eller färgas baklänges i zodiaken anses som ett negativt omen, men jag har aldrig brytt mig särskilt mycket av denna sorts omen. Ett inlägg för snar publicering har skrivits om "läran om planeters upphöjelse". Där berörs hur otroligt viktig astrologins skapare i Babylon (lätt förenklat) ansåg den retrograda positionen var. Men på ett mycket oväntat sätt eftersom de såg början på det retrograda tillståndet som STARTEN PÅ PLANETENS "HEMLIGA PLATS" - den ursprungliga benämningen på "planetens upphöjelse". 

Eftersom "upphöjelsen" i originaldoktrinen triggades av planetens övergång till retrograd var detta ett BRA OMEN och inte som i modern astrologi ett negativt tecken. Väst har förlorat enormt mycket kunskap och delar av läran är idag inbillningssjukt nonsens till följd av missförstånd tidigare i historien.

Den här bloggaren har (tack vare nätets många bra sajter) äntligen fått rätsida på doktrinen om upphöjelser. Han undvek den länge som en gåta utan svar (och det finns många sajter som säger detsamma). Håll ögonen efter ett snart och långt inlägg om "England, astrologin...upphöjelse-doktrinen"!

Men redan nu ska Hultqvists förhållandet till Saturnus testas eftersom den blockerande Saturnus på himlen i själva verket är ett GOTT OMEN - inte för stridspitten inom honom och Sveriges olagliga regering, men väl till nytta för befolkningen och hela världen. Tidsherren tycks vilja hålla Sveriges hökar tillbaka av någon anledning. Man kan spekulera i att Ödet just nu jobbar intensivt för att pussla ihop en Framtid för Jorden och eventuellt också Mänskligheten.

Nedanstående sökning tar reda på när den nu retrograda Saturnus STANNADE I STEGET ("stationär") för att i nästa urskiljbara steg vara retrograd. Dataprogrammet har en speciell kod för detta: "sr" eller "stationär till retrograd". 

Här är ganska exakt (svensk tid) när tidsherren tidigare i år i Vattenbäraren gick in stationär-till-retrograd position för att nu åter befinna sig i slutet av Stenbocken:

Range of search: 31.12.2021 - 31.07.2022
In steps of: 1h 0m
Search for...:
sa.sr
 
Realization intervals (begin - end):
 5.06.2022  0:00 (GMT+2) -  9.06.2022  5:00 (GMT+2)

Under fyra dygn "stationär-tenderar" Saturnus mot backande, och detta är babyloniernas viktiga tecken för att planeten nu når sin upphöjelse. Det kommande inlägget kommer att hänvisa till en artikel som förklarar att detta alltid sammanfaller med planetens största avvikelse - nordlig eller sydlig - från solekliptikan (0°). Solens egen bana är "normalitet" vad gäller vårt hörn, solsystemet, av kosmos.

De gamla babyloniernas lära om planetens upphöjelse var så annorlunda och krävande vad gäller astronomisk kunskap och massor av beräkningar att någon västerlänning antingen missförstod något eller av ren lättja började använda gamla babyloniska anteckningar om tidigare upphöjelser, vilket blev cementerad dogm. Och dessa noterade ENGÅNGSHÄNDELSER följer astrologer slaviskt sedan minst 2000 år som om de ständigt inträffade i samma tecken "som en gång i tiden". Detta är lika illa som när Väst tappade bort babyloniernas sideriska zodiak och började räkna den utifrån vårdagjämningen.

Saturnus förhöjda position (som välgörande Sinkare av skeendena, som framskapare av Meriterad Fattigdom - läs om det), gäller från ovanstående till nedanstående, och nu är skriptkoden istället "sd" vilket här betyder "stationär-till-direkt":

Range of search: 1.08.2022 - 31.12.2023
In steps of: 24h 0m
Search for...:
sa.sd
 
Realization intervals (begin - end):
24.10.2022  0:00 (GMT+2) - 27.10.2022  0:00 (GMT+2)
14.06.2023  0:00 (GMT+2) - 17.06.2023  0:00 (GMT+2)
 5.11.2023  0:00 (GMT+2) -  8.11.2023  0:00 (GMT+2)

Efter den 27 oktober är det här årets upphöjelse över, och som omen gällde den således bara för födslar under några månader. 

Men Jordens rörelse i förhållande till planeternas, gör att Saturnus kommer att bli retrograd ytterligare två gånger.

Det är inte känt hur babylonierna hanterade sin "upphöjelselära" i detalj. Kunde de ens urskilja de små fluktuationer i latitud som Saturnus under perioden 2022-23 uppvisar? Det troliga är att de också hade någon slags förenklad modell likt västerlandets senare vulgarisering av doktrinen. Varför detta är troligt insåg när jag verkligen synade nätinformationen i det kommande blogginlägget. Här är några stickprov på Saturnus rörelse bort från och åter mot ekliptikan:

Saturnus latituder
5.1.2022 -0.49 (D)
5.3.2022 -0.53 (D)
5.4.2022 -0,57 (D)
5.5.2022 -1.01 (D)
5.6.2022 -1.07 (SR)
5.7.2022 -1.12 (R)
5.8.2022 -1.17 (R)
5.11.2022 -1.17 (D)
5.03.2023 -1.17 (D)
5.04.2023 -1.20 (D)

Men...det är något som inte stämmer med "astro-genombrottet" i det kommande inlägget. Kanske är informationen ofullständig om hur babylonierna tänkte, eller kanske har jag missförstått denna doktrin. 

Om tiden för planetens upphöjelse startar vid början av dess retrograda rörelse och definieras av att planeten måste ha nått sin maximala latitud, då motsägs mitt antagande av 2022 som ett speciellt år av ovanstående serie stickprov. Saturnus har som synes INTE nått sin maximala sydliga latitud när den når SR-läget.

Man kan undra hur babylonierna alls kunde förutsäga något eftersom den upphöjda positionen inträffade på nya ställen i zodiaken hela tiden. Den "speciella tiden" var redan över när stjärnskådarna noterade att latituden vänt från sitt maximum (nord eller syd)... 

Det enda man kunde säga var: denna tid var välsignad i saturniska frågor. Sådant behövde ingen kung höra! Han höll sig med astrologer för att höra om kommande risker och inte bara en astrologiskt efterhandskommentar till en period (ungefär vad den här bloggen så länge roat sig med)!

Men genom att dagligen studera Saturnus rörelse och över tid lära sig dess beteende är det ändå möjligt att Babylons präst-astronomer fick in känslan för de fem planeternas beteende och kunde skapa rätt oprecisa prognoser. (Notera att Solen och Månen också har fasta ställen för upphöjelse och fall som inte låter sig förklaras genom det gamla systemet.) Det är bara att inse, läran om den ursprungliga "upphöjelsen" är ännu inte glasklar.

Om man ändå accepterar en del av den fragmentariska förståelse som verkar gå tillbaka till Babylon, att det är den retrograda rörelsen innebär något speciellt för planeten, och att senare traditionen slutit sig till att detta är ett negativt omen, då befinner sig innevarande Saturnus i nationalhoroskopets 4e hus för "inrikespolitiska angelägenheter". 

Det fjärde huset för Hemmet kan också läsas som landets alla hushåll, och Armodet är som synes här genom Ödets vilja. Detta land lyder nu under den verkliga Rättsskiparen (som är något helt annat än statens institutioner och våldsmonopol).  Kusligt nog arbetar Ödet GENOM landets kompetenta ledare så att det för en demonisk ateist ser ut som om människorna själva ställer till det för sig.

Här har jag förekommit (och sett problem i) vad som var tänkt som ett "scoop" i det kommande inlägget. Må så vara. 

Hultqvists och Sveriges ryggradslösa fibbel motiverade en liten tjuvstart eftersom Saturnus bland mycket annat representerar den hopplöst omoderna "moraliska ryggraden" Sverige har så lite av. (Saturnus hälsotillstånd i Sverigehoroskopet ofta kommenterat på sistone!) Nu visar Saturnus sanningen genom att låta Sveriges försvar krisa efter att NATO-anslutningen redan skapat ett lågintensivt krig mellan Sverige "allierade" Turkiet.

Astrologins skapare kanske inte såg 2022 som ett av de sällsynta år då Saturnus går in i sin "upphöjelse" och traditionen om att den retrograda rörelsen i sig är negativ tycks vara motsatt den ursprungliga tanken när "upphöjelsen" väl inträffade. Men nog är det lätt att instämma i den moderna idén om eländet under en retrograd Saturnus, och speciellt de svenska hushållens (4e huset) skenande kostnader är "så typiskt Saturnus" något kan bli.

*****

Ytterligare om den ursprungliga upphöjelse-doktrinen. 

De mesopotamiska kulturerna utvecklade dessutom en tanke att planeten hade två "upphöjelser", en norr och en söder om solekliptikan. 2022, trodde jag först, var det dags för det södra extremläget innan stickproven visade att Saturnus ännu inte nått sitt sydliga maximum. 

Bortsett från detta falsklarm kanske man kan spekulera en smula om originalet, en hel del av dagens astrologi går ju ända tillbaka till babylonierna.

Det som i väst blev ett helt uppdiktat schema för planetens "upphöjelse" (motsvarande enstaka äldre tillfällen bevarade i babyloniska anteckningar) var i själva verket en babylonisk notering om nordlig latitud. 

Det som var planetens sydliga upphöjelse korrumperades i Väst och kom att kallas "planetens fall".  En förenkling av ett system som astrologer - som ville tjäna pengar då som nu - gärna lånade sig till eftersom den korrekta metoden var så empiriskt krävande och "olönsam". Bättre då några tumregler som ingenting alls betydde eftersom de inte längre representerade att verkligt astronomiskt omen.

Men finns i denna röra ändå en gnutta insikt bevarad. Kanske den sydliga upphöjelsen I SIG ansågs vara av negativ art eftersom avvikelsen låg under den normerande solbanan, precis som södra månnoden indikerar en negativ fas för alla de världsliga (lunära) överdrifter som odlades från det att månen började stiga i nordlig latitud (och månen symboliskt förhävde sig på ett karriäristiskt eller t.o.m. hybrisartat sätt relativt solens jämna bana).

Detta skulle innebära att världen och inte minst Sverigehoroskopet som har en aktiv Stenbocken (välmåendets och okynneslyxens Venus i hushållens sektor) nu drabbas av en förenklad version av den "negativa upphöjelsen". Hade Saturnus 2022 befunnit sig vid sitt sydliga maximum när den retrograda rörelsen satt in, då hade man kunnat kalla fenomenet "Saturnus fall" - trots att den vid nuvarande tillfälle i historien infaller i Saturnus ena härskarläge. Spekulativt, som sagt.

Men åter till Hultqvists vedermödor, en retrograd svältplanet (Saturnus=brist och svält) förvärras av tiden av Mars/Rahu - av abnorm Eld (Värmeböljan 2022). I detta skruvstäd sitter Peter Hultqvist och Sverige rättmätigt fastklämda eftersom Saturnus likt södra månnoden har en förmåga att visa upp gammal karma. 

En av bloggens tidiga kommentarer till ett fullbordat saturnusvarv - 30-årskrisen - och dess övriga vinkelvärden var att dessa var tider för "här är ditt liv", tider då Fader Tid visar vad ansträngningarna så långt varit värda. För Sveriges del är det bara att börja fundera över var i historien detta land kunde gå så fel.

 

Tillägg

Jag fortsatte ta manuella stickprov på Saturnus latitud genom att gå fram ett år i taget och finner att det är först 2029 som en äkta babylonisk upphöjelse (sydlig typ) inträffar. Planeten fortsätter efter min missuppfattning om 2022 sjunka allt djupare under solekliptikan. Här är några stickprov runt tiden för Saturnus maximum OCH starten av den retrograda rörelsen:

Saturnus latituder:

15.5.2029 -2.05 (D)
15.6.2029 -2.06 (D)
10.9.2029 -2.22 (det sista av några dygn SR)
15.12.2029 -2.24 (R)
1.1.2030 -2.19 (R)

Så små och långsamma är Saturnus förändringar att man bara med moderna datorer kan se att planeten faktiskt först cirka tre månader efter starten på sin stationär-till-retrograda färd når maximalt negativ latitud. 

Saturnus, Shani, Den Långsamme.

Frågan blir förstås hur antikens mesopotamiska vetenskapsmän höftade till en period när den sydliga upphöjelsen ansågs gälla! 

Givet hur svår den antika "upphöjelsen" var att bestämma med någon större precision, är det begripligt att läran degenererade till hokus-pokus. Babylonierna hade dessutom utvecklat ytterligare kriterier för NÄR "upphöjelsen" var giltig. Det här är en lika komplex värld som den hinduiska där jag vid bloggstarten inte fattade att den var ännu mer komplex och fylld av udda lärosatser än den västerländska astrologin!

Ett sista ord:

Och... Saturnus upphöjelse 2029 sker i 1a graden av Oxen, och därmed mycket nära Satans stjärna Algol i 3e graden (min tolerans ±2°, i antiken ±1°). Är det här han kommer, Anti-Krist? (Jimmie Åkesson går bort, trots en exakt Sol/Algol-konjunktion, han var bara en nyttig idiot för Kapitalet.)

Här är för övrigt en sajt som underlättar transitkontroller - men enligt den tropiska zodiaken:

https://www.findyourfate.com/astrology/saturn/2029-saturn-retrograde.html

...och här en som snappar upp besökarens plats och använder siderisk zodiak:

https://www.drikpanchang.com/planet/retrograde/shani-retrograde-date-time.html?year=2029

Inkonjunktion, upphöjelse och fall - och Skyttedals "mr Hyde x2" går att leva med!

Rubriken till senaste inlägget om Sara "Gravidhjärnan" Skyttedal var ren sensationalism! Men vem orkar vara seriös åtta dagar i veckan? Till den som råkar ha Skyttedals mönster,  en normal dr Jekyll men med  planeter i isolerade lägen på båda sidor om hus 1, kommer här ett lugnande besked.

Fenomenet med planeter i inkonjunktlägen till 1a huset är inte i sig någon "garanti" för psykopatologi. Jag tittade på de 1884 celebritetskartor med känd tid som jag skrapat ihop, ignorerade (irrationellt) klockslaget och sökte utifrån en månascendent ("sinnelagsascendent") efter dem med en eller flera planeter i antingen hus 6 eller 8. Hela 243 eller cirka 12,9% hade planeter i endera inkonjunktläget.

Jämförde med 2000 slumpmässiga datum och fick samma resultat: 263 st eller 13,1%. Människor som når celebritet eller ökändhet skiljer sig såledels inte från folkmassan i stort.

Men om detta betyder att såväl kändisar som vanligt folk bär på psykopatiska bortträngningar är en annan fråga. Eftersom det i kändisgruppen ingick 175 kriminella är datasetet inte olikt ett snitt ur befolkningen, där kanske 10% nåtts av lagens långa arm. Denna iakttagelse visar att den psykopati inkonjunkt-aspekten möljigen ger, inte är tillräckligt allvarlig för kriminalitet. Men den kan finnas där som något skevt i personlighet eller tankamönster.

Sedan har man förstås den övergripande frågan om hela mänskligheten är ett sjukt släkte och ytterst om planeten Jorden är helvetet. I argumentation mot den filosofiska eliten i Alexandria Egypten växte under första århundradet fram en "gnostisk" rörelse ("de som vet" - och inte bara tror) där den vedertagna platonisk-stoiska världsbilden med planeterna som gudar ifrågasattes. 

Planeterna var sju demoniska makter under befäl av en ond världsskapare (judarnas och den senare kristendomens goda skapargud, även Platons goda skapare Demiurgen/Hantverkaren). Hinduismen  tycks ha lutat åt det hållet också som mollstämt hela astrologin så att det går 1000 sovande eller halvt upplysta horoskop på varje tillfälle då planeterna ställer sig i positioner för att släppa igenom ansenliga portioner fungerande Ljus.

Sattva guna, Ljusets kvalitet står bara som bäst på gudomlig medvetenhet man kan också urartat till en dilettants hattande med mängder av fakta - en slags pseudokunskap som tagit världen i ett järngrepp efter IT och internet som i praktiken bara fördummar sina användare eftersom kunskap utan insikt om Sanning kan kallas "Djävulens bländverk". Hinduisk astrologi verkar ge en liten eloge åt Jungfruns tecken, den fallna ängelns tecken (Jungfrun utan vingar) i arbetet på att återfå sin förlorade storhet: i detta tecken regerar inte bara intellektets Merkurius utan "taggas" också som "upphöjd".

Eftersom Jord-elementet är så lågt man kan sjunka är det uppenbarligen EMPIRI som antikens astrologer ger sitt erkännande här. Men det finns påfallande mycket Jungfrur som i sin fixering vid det jordiska inte alls använder intellektet till att lyfta sig och få själens vingar åter utan tvärtom använder sitt intellekt för att plädera för att ingen väg till kunskap annat än den empiriska existerar. Detta påminner om att ett intellekt kopplat till Jordelementet alltid riskerar att förlora omdömet, vilket astrologin illustrerar med att Venus "faller" i Juingfrun samtidigt som Merkurius "upphöjs". 

Jag har fortfarande efter tio års bloggande inte löst logiken bakom dessa två ytterlighetslägen, men ibland verkar efterhandsförklaringar som den jag just gav om Jungfrun som spelplats för två ytterligheter fungera väl. 

Bloggarens eget soltecken Vågen är en annan lättbegriplig spelplats: här "faller" själva Solen medan den upphöjs i motsatta Väduren. Solen i Vågen är i själva verket längre kommen än den upphöjda Solen i Väduren, på så sätt att den alltid ser mer än bara egenintresset. Men det gör också de vägande Vågskålarna mindre lämpade för stordåd: Solen i Väduren associeras till kardinaldygden MOD vilket världens generaler utnyttjat: Vädurarna springer i passion på allting och är utmärkt kanonmat. Generalen själv illustreras av att Saturnus (organisation) står "upphöjd" i Vågen och ger en annan dygd: ett balanserat omdöme som dels ger tanken på gudomlig och objektiv Rättvisa men också generalens förmåga att spela med sina resurser, att skicka ut "kanonmaten" i ett initialt anfall, eller retirera när omdömet säger det. Saturnus är alltid försiktig och rationell i "upphöjt" läge extra förfinad. 

Också Mars är enkel att förstå i sina ytterligheter: "upphöjd" i (generalens) tecken Stenbocken indikeras ett i bästa fall perfekt handlag med hur mycket våld den styrande ska använda sig av, men i "fallet" läge i Krabban hamnar istället våldets princip i ett fullständigt perspektivlöst undervattensläge, där personliga stämningslägen avgör framstöt och reträtt. Detta blir en värdelös general men en utmärkt dörrvakt - Krabban står ju för alla tillslutna eller privata lokaler som måste vaktas från intrång.

Den ängel som förlorade vingarna och upplevelsen att vara något mer än en fysisk individ (Venus fall) får vingarna tillbaka i den själsliga befrielsens Fiskarna där jämviktens planet är upphöjd.

Men varför "faller" då intellektets Merkurius i Jungfrun motsatta Fiskarna? För att en större kraft här tar sig hand om "samhällets olycksbarn", Jupiter eller Gud i den hellenistiska astrologin där Zeus identifierats som romarnas Jupiter. Hinduerna kallade planeten Guru och via dess täta koppling till 9e huset för filosofi, religion och samvete = Guds försyn eller allvetenhet, behövs inte längre en jordisk Merkurius, simpel diskursivitet. Jungfru-Merkurius lär sig rabbla A...B...C... men Jupiter ser hela alfabetet i en enda kognitiv akt eftersom den ödmjukt likt Vattenelementet i dess bästa form PASSIVT TAR EMOT RÄDDNINGEN från Gud i tolfte timman (zodiakens sista tecken). 

Fiskarna är vägen ut ur  kosmos - en ond daimon/ande) och de bindande planeter Egyptens gnostiker så att avsky eftersom astrologin fått dem att förstå hur obevekligt och maskinellt systemet var funtat (stoikerna predikade total determinism). Det är Alexander den Stores härnadståg som gav hellenismen och med den förklaringen att så många tankar i väst och öst är närmast identiska.

Fiskarna som moksha-tecknet (själens befrielse) förefaller visserligen inte stämma med att grekerna kallade 12e sektorn "den onda daimonen" men förklaringen är enkel. Det är samma tanke men uttryckt ur skilda perspektiv: den onda daimonen är hela kosmos vattenliknande substrat, lätt och formbart som Sattva guna men likväl del av den logiskt föregående världstillblivelsen i två delar. 

Astrologins Jord och Vatten representerar tillsammans den negativa eller passiva Urkraften (stoiker och neo-pytagoréer i den hellenistiska världen tycks i stort eniga. Hinduerna kallade denna formlösa flytande proto-materia Prakriti och det är den aktiva högre energin Purusha eller stoikernas Monad (Eld och Luft i astrologins delning av allt i en Aktiv och en Passiv sida) som står för den världsskapande impulsen. Platons fastbundna fångar i grottan som bara ser den verkliga världen som skuggor på grottväggen är alltså fångarna i empirins fysiska värld medan de som verkligen lever är de i den aktiva halvan av världsprocessen, zodiakens Eld och Luft.

I synnerhet medlemmar av Jordelementet skulle nog invända att de lever precis lika mycket som en Vädur eller Tvilling men det är naturligtvis en missuppfattning av logiska kategorier, samma misstag som nazister gör som pekar finger åt vissa folkslag och hävdar dem mindre värde pga. hudfärg eller något annat "empiriskt" de förnimmer via sinnena (och ett intellekt som inte accepterar någon annan typ av data).

Eftersom Jupiter råder över Fiskarna är den Stora Välgöraren här inte identisk med den onda daimonen utan tvärtom den som bjuder på en väg ut ur det kosmiska systemet. Lustigt nog har en ny berättelse framsprungit i modern tid där istället jupiteriska Skytten (motsvarande Gudens hus nr 9) pekas ut som riktad mot det  "galaktiska centrat" eller Vintergatans centrum (cirka 5-6 grader in i Skytten). 

Men är det samma sak som hinduismens mokhsa? Eller två sätt att berätta om samma "återlösning" in i ett centrum? 

Ur ett perspektiv är det helt skilda rörelser: Skytten är extrovert, positiv och en inomvärldslig expansion. Den reslystna Skytten som alltid vill upptäcka nytt om inte annat med sina yttre sinnen, få ekonomins hjul att snurra snabbare som ideologisk princip, etc. Men kan likna Eld vid den gudomliga skapelsens utflöde ut bortomkosmisk Enhet, så att Eld ur det perspektivet visserligen är det mest gudomliga elementet (mest likt Den Ene) men också Lucifers fall bort från / ned från Himmelen bortom universum. 

I den meningen är chanstagare och riskkapitalister bokstavligen djävlar - änglar som just håller på att falla mitt inför våra ögon, vi som redan tillnyktrat och delvis återhämtat oss från Fallet. De skapar stor störning i världen genom sin fanatiska och bristfälliga allsidighet. Eftersom så många av världens stater uppmuntrar dessa djävlar (Sverige t.o.m. bjuder in it-jättar att frossa på skattebetalarnas bekostnad) inser man att mänskligheten f.n. är ett ont släkte.

Inte omöjligt kommer släktet att delvis utplånas om Naturens spinner loss i reaktion på dessa skaror av lucifers (även kända som de 0,1 procenten superrika). Eftersom Djävulen med många huvuden har ett gigantiskt entourage i Medelklassen finns inte någon kritisk massa för att politiskt stoppa världen att gå under. Hoppet står, som tidigare sagt, till mänsklighetens omstart i Vattenbärarens tidsålder.

*****

Till sist några praktiska funderingar kring horoskopets ev. inkonjunktioner.

Det varnas allmänt för att blanda system och nyligen har flera inlägg använt både den hellenistiska tanken om planeter i inkonjunkt förhållande (30 och 150°), en tanke snarlik den som hinduisk astrologi hade men där bruket av båda typerna vid tolkning kan ge åtminstone skenbara paradoxer.

Ta t.ex. texterna om juristen Stetler, en av Rättssveriges viktigaste män som "solkade sitt eftermäle" genom att frikänna skurkarna i Telias muthärva, och sagda  Sara Skyttedals "dr Jekyll & mr Hyde x2". 

Sinnelagets Måne som i 1a (sinnelagsascendent) hamnar i dessa fall "inkonjunkt", dvs. i ett vacklande och fientligt förhållande till planeter i 6e fiendehuset. Men enligt hellenistisk inkonjunkt-lära är denna fiendskap latent då 150 grader är en "icke-aspekt", en blindfläck. 

Uppenbarligen är inte den astrologiska signaturen tillräckligt stark för att leda till gigantiska vurpor, men onekligen har "terrorforskaren" Magnus Ranstorp byggt hela sitt liv på att leta spöken i varje vrå, han liknar mer än många andra inkonjunkt-fall en psykiskt labil typ som samhället inte ser för vad han är eftersom något av samma galenskap (islamofobi) genomsyrar samhället självt. 

Men så har Ranstorp också en inkonjunktion mellan de ytterst viktiga Sol och Måne (i många fall reducerades själen till den tvådelad själ, den rationella själen ofta symboliserad av Solen och den irrationelle eller rent av vegetativa, symboliseras av näringstörstande Månen). Tecknen hos Ranstad är den stora gruppens Vattenbärare och den lilla familjen/särintressets Krabban.

Just i "terrorexpertens" fall vänder symboliken lurigt på sig och det är hans psyke som står för det lilla särintresset i förhållande till Sverige medan dem han fruktar är Vattenbäraren - symbol för en hel kultur eller en ideologi, ett välfyllt tecken som dessutom ligger i terrorns (dödsskräckens) 8e hus. 

Man behöver knappt tolka denna djupa reva i hans egen livslinje (Måne --> Sol) där han personligen måste ha kommit på kant med sin egen barndomsmiljö och kanske senare även familj och kommer att perverteras i målinriktning så att Solen sedan söker arbete i terrorns och dödens hus. I vilket fall dålig personlig karma som Ranstad söker få sitt gift ur kroppen och låter araber betala för för det. (Vänds Ranstads horoskop till en solascendent, ledaraspekten, ses han här i enad sak med Vattenbärarlandet Sverige och ser som en fiende Krabban/den lilla enklaven som nu hamnar i 6e fiendehuset):

I ärlighetens namn finns det faktiskt en "äkta" opposition till Ranstads StorSvenska Vattenbärare - krigaren Mars mitt över. Men ur ett sinnelag som befinner sig på den vegetativa själens nivå (Månen i Krabban) och inte alls kan fatta den storslagna intellektuella Vattenbäraren (Islam, en högintellektuell och stor civilisation) på grund av sina instinktiva "småsvenskhet", hur väl rustat är Ranstorps sinne för att förstå den verkligen spänningen mellan horoskopets Mars och Sol/Venus/Saturnus-stelliet. Han felbedömde förhastat Utöya-terroristen och kan mycket väl vara en välmenande klant som skapar mer skada för Sverige än nytta i sina expertutlåtanden. 

Senast noterade jag att Ranstorp övergått till "svensk gnällighet" för att inte bli helt irrelavent för medierna: nu handlar det inte så mycket om bomber och sönderslitna kroppar som att "skattebetalarnas pengar" går till grupper med tvivelaktig vördnad för demokratin. Notera hans ilske-Mars i 2a huset "vad fan får jag för mina skattepengar". Här är den kanske mer äkta Ranstorp, en nolla som specialist men helt sig själv som egoistisk kverulant. Månen i Krabban är känd för att ständigt snegla på penningbörsen, det är ett av de tecken som kan sägas tillhöra den ekonomiska gruppen, medan Vattenbäraran såsom Luft lutar mer åt den ideologiska.

I fallet Ranstorp räcker det inte att tala om den "dissociation" som råder mellan den intellektuella Luft-principen och den känslomässiga Vatten-principen. Lägger man till inkonjunkt-faktorn är det inget annat än en rättshaverists horoskop man ser. Av någon märklig anledning har Ranstorp lyckats karva sig en nisch som "expert" trots denna skrala förmåga till sund analys. Som dramatiker eller skådespelare som i affekt gestaltar text någon annan skrivit, hade han fungerat bättre.

*****

Vad händer då när i både fallet Stetler och Skyttedal den dolda fienden är Mars, som enligt hinduisk uppfattning kan kasta en 210-graders vinkel från sitt läge under västra horisonten (en symbolisk horisont vid bruk av sinnelagsascendenten)? Detta är inte längre någon dold animositet i personens sinnelag (grogrund för fientlighet och demonisering) utan att faktiskt angrepp från Fienden eller Olyckan.

Här ser vem som helst frågetecken. Är det bara en skenbar motsättning, går båda synsätten att använda? Vilken är hönan och vilken ägget - börjar psykets problem med Mars 210-attack mot okänd eller fientlig källa och kommer därefter att prägla personens känslor eller upplevelser? 

Eller är det den outtalade inkonjunktionen mellan hus 1 och hus 6 som alstrar en upplevt verklig 210-attack? Dvs. subjektet göder och tycks få bekräftad sina egna värsta farhågor? (Jag skriver "upplevt verklig" eftersom det "bara" är psykets/Månens ascendent och man utifrån den inte kan säga något fysiskt verkligt angrepp från Mars har inträffat.)

Frågorna hopar sig, som synes, men jag har inga svar. Befinner mig i ständig "observationsfas" och noterar de enskilda fallen vartefter de dyker upp i medierna. Inkonjunkt-aspekten är så vanligt förekommande att man i de flesta fall inte ska göra för mycket av den, undantaget då Sol och Måne (Ranstorp) som kan innebära en förödande brist på självkännedom.

Upphöjda och fallna planeter, en oförklarad lärosats

På nätet hittar man strödda försök att förklara planeternas upphöjelse och fall i vissa tecken genom resonemang kring planetens funktion i tecknet för dess upphöjelse. Här ett exempel på hur en västastrolog söker förklara Jupiters upphöjelse i Kräftan utifrån tecknets element och kvalitet. 

Börjar man med de äldsta dokumenten, kommer de från västerlandet och vår tideräknings början. Romaren Manilius är först ut, och presenterar under det första århundradet Astronomica där olyckligtvis delar av texten försvunnit, bland annat ett stycke där han förmodligen kort summerade lärorna om planeterna. Från seklet därpå kommer Ptolemaios Tetrabiblos, den äldsta text som innehåller en lista av positionerna för upphöjelser och fall. Innan vi går in på frågan om den äldsta babyloniska och odokumenterade traditionen är Ptolemaios värd en genomgång. 

Ju närmare man granskar hans komplexa text desto tydligare blir det att han inte har en aning om grundvalen till schemat utan bara hittar på skäl till än den ena och den andra planeten. När hörde man senast naturvetenskapen hitta på olika förklaringsgrunder till olika varelser inom samma planetära art? 

Denna text blev sedan grunden för all västerländsk astrologi och i väst beundrades texten som ett verk av ett geni. Men Tetrabiblos är som sagt ohyggligt snårig och klassicisten Frank E. Robbins som 1940 producerade den första översättningen från grekiska till engelska har uppenbarligen slitit hund och likväl missförstått ett och annat ställe förutom dem han pekade ut som problematiska pga. korruption i även de bästa bevarade manuskripten.

"Planeter sägs befinna sig i sina 'fordon' och sitta på sina 'troner' och liknande, när de råkar äga familjaritet (tidigare beskriven) med zodiaktecken de gästar. I dessa positioner ökar effektiviteten av deras kraft genom likheten med egenskaperna hos de besläktade värdtecknen."

"När omvänt planeten vistas i främmande [zodiakala] regioner [vars planetära härskare är] tillhöriga den motsatta sekten [jämfört med den studerade planetens], då paralyseras en stor del av dess korrekta kraft eftersom det temperament som uppstår genom zodiaktecknets olikhet producerar en annan och förvanskad natur."

Anmärkning. Sect - "sektionering" är måhända en bra översättning - är planetens klassificering som antingen en dagplanet eller en nattplanet. Dagen är maskulin och uttorkande, natten feminin och fuktig.

* Månen och Venus är nattliga
* Solen och Jupiter är dagliga
* Merkurius har gemenskap med båda klasserna, daglig som en morgonstjärna (när den föregår soluppgången) och nattlig som en kvällsstjärna (följer på solnedgången)
* Mars och Saturnus, de destruktiva, klassificeras inte på basis av sina inneboende principer säger Ptolemaios, utan i syfte "att utjämna": eldiga Mars är en nattstjärna och kylslagna Saturnus klassificeras som en dagstjärna (jfr Mars som härskare över Skorpionen/Vatten och Saturnus över Vattumannen/Luft)

Ptolemaios kommenterar knappt läran om planeters position på sina "troner" (s. 111) och förefaller omedveten om att en "troner" är synonym med platserna för planeternas upphöjelser, vars schema han dock redan givit sin förklaring till (s. 89).

I en fotnot noterar Robbins att ett antikt manuskript (P.Mich 149, kolumn 3A, 22-34) ger denna synonym. Manuskriptet kallar planeternas "fallna" positioner för deras "fängelser" (θυλακαι) medan placeringen på den egna tronen ger dem "kunglig kraft".

Ptolemaios rationalisering till planeternas "upphöjelse" utgår från att Solen i Väduren markerar dess entré i den nordliga och högre halvcirkeln i den naturliga zodiaken och omvänt faller Solen då den i Vågen träder in i den sydliga och lägre halvcirkeln. Resonemanget bygger på planetens världsliga (skenbara) dagliga rörelse från öst till väst.

Saturnus upphöjelse och fall härleds från resonemanget kring Solen: den är i Vattumannen opposit Solens naturliga härskarposition i Lejonet och "upphöjs" som en negativ Sol ("svart sol") i Vågen där denna världens Sol faller och omvänt faller i Väduren. Ptolemaios lindar dock inte den här logiken i ett aristoteliskt resonemang om värme och kyla, torrhet och fuktighet.

Månens upphöjelse och fall förklarar Ptolemaios på ett helt annat sätt: en osynlig nymåne i Solens upphöjelse (Väduren) når sin första fas och börjar tillväxa i ljus i första tecknet av sin egen triplicitet (element), Oxen, vilket givit henne "upphöjelse" i detta tecken om omvänt ett "fall" i motsatta Skorpionen. Som synes ett katastrofalt cirkelresonemang från Ptolemaios! Han utgår från det han skulle bevisa; börjar med att hävda att Månen tillhör Jordelementets triangel och att detta, plus månens första synlighet efter nymånen, förklarar dess upphöjelse i Oxen.

Jupiter producerar den fruktsamma Nordanvinden enligt Ptolemaios och når under jordåret som längst norr i Kräftans tecken (midsommar) och bringar sin egen kraft till ett maximum. Därför gjorde "de" (egyptiern ger inga källor) Kräftan till Jupiters upphöjelse och motsatta Stenbocken till planetens fall. Den här förklaringen bygger som synes på den tropiska zodiakens direkta koppling till jordbrukarårets skiftande karaktär och inte alls till några astronomiska fakta! Snurrigt är bara förnamnet.

Naturligt eldiga Mars vinner enligt Ptolemaios sin upphöjelse i Stenbocken eftersom han når sin maximalt sydliga position i den tropiska zodiaken dubbelexponerad på ett världsligt synsätt med Väduren i öster och Stenbocken "högst upp" i söder/zenit. Omvänt faller Mars i motsatta Kräftan. Nu byter Ptolamaios förklaringsgrund ännu en gång och ser enbart till Mars dagliga rörelse över kombinatet av naturlig zodiak och himlasfärens synliga halvcirkel!

För Venus upphöjelse åberopas dess enligt Aristoteles fuktiga natur, vilket leder till hennes ökade kraft i Fiskarna där den tropiska zodiaken indikerar den fuktgivande våren. Omvänt ett fall i torra Jordtecknet Jungfrun.

Merkurius är dock "torrare" än Venus, säger P., och kontrasteras därför genom upphöjelsen i Jungfrun, tecknet som i den tropiska årskalendern betecknar den torra hösten. Därmed faller Merkurius i Fiskarna.
 

*****

Jag har ofta tänkt mig att något bortglömt antikt schema (och tankesystem) ligger bakom dessa speciallägen. Jag kan dock inte påminna mig några ledtrådar i The Heavenly Writing av assyriologen Francesca Rochberg, en akademisk djupdykning i forskningen kring tvåflodslandets astronomi och astrologi, från dessa avlägsna början i omenläror och fram till personhoroskopets födelse i det femte århundradet före vår tid (kanske tidigare).

Jag sökte förgäves i bokens ämnesindex, bläddrade hit och dit och fick syn på något jag missade vid första genomläsningen för några år sedan. Visst hade redan babylonierna läran om de fyra elementen eller någon förlaga. Det här läste jag på nätet att de inte hade för många år sedan i en trovärdig artikel.

Även om inte elementen nämns vid namn är det graverande att ett gammalt textfragment (nu i British Museum) nämner alla tripliciteterna förutom Elden. De bevarade tre grupperna är sammanställda exakt som man senare finner dem i den hellenistiska astrologin som Oxe, Jungfru och Stenbock som Jord, Tvillingarna, Vågen och Vattumannen som Luft och Kräftan, Skorpionen och Fiskarna som Vatten. (Babylonierna hade dock delvis andra namn för tecknen.)

Mycket talar för att de fyra elementen ligger bakom de fyra grupperingarna även i Babylon - fortsätter man österut hittar man, som noterat den annan lära om elementen. Kineserna hade ett femte element, mittpunktens element (eller "tillstånd"), vilket naturligtvis är misstänkt likt Indiens lära om Eter som det femte elementet som just befinner sig i "mitten" till skillnad från de fyra som tappat den ideala jämvikten och skenat ut i sina hörnlägen varifrån de kommer samman på världens arena i blandning och bildar fenomen vilka alla är externa till Centrum eller "Himmelen" (inte den synliga himlen). 

Det är kanske inte någon slump att Gudens planet Jupiter är den enda i det indiska schemat som klassificeras som essentiellt tillhörig det femte elementet Eter. Genom detta stilla och allt genomträngande element går vägen ut ur tid och rum och tillbaka till "landet därbortom". 

I det astrologiska schemat tjänar samtidigt Saturnus som gränsen som håller Jupiter som Världssjälen innesluten. Den Jupiter är egentligen inte fånge inom Saturnus domän av tid, rum och materialistisk mätbarhet. Gud döljer sig inuti det världsliga och i vart ting väntar Etern som ett omätbart centrum - bryggan eller navelsträngen till tingets gudomliga essens.

Men visst fanns svaret om planeternas upphöjelser och fall på nätet, eller åtminstone den mest sannolikt förklaringen. Och den anknyter direkt till astrologins hem i Babylon eller någon ännu äldre kultur i samma område. Det var en fråga från 2014 på brittiska Skyscript som besvarades av en vaken astrolog med historiskt intresse.
 
Här, fritt översatt, är det viktiga stycket:

Ser man till de sju traditionella planeterna Månen, Solen, Venus och Jupiter finner man tecknen för deras upphöjelser i den naturliga zodiakens östra hemisfär. Dessa räknades i Babylon som de "inre planeterna".

De "yttre planeterna" var Saturnus, Merkurius och Mars. Zodiaktecknen för deras upphöjelser befinner sig alla i den västra hemisfären.

Alls som försökt göra ett namnindex till en bok vet att man kan hålla på hur länge som helst med att leta relevanta uppslagsord i texten, och Rochberg eller hennes förlag missade till sitt index sidan 110 där den viktiga listningen av babyloniernas sekvens av planeter nämns.

Här är den babyloniska ordningsföljden för planeterna, och den avviker som synes på ett mysteriöst sätt från den lista väst är van vid och som inleder med de två Ljusen och sedan räknar upp de fem planeterna utifrån den tid de behöver för att göra ett varv runt zodiaken, Merkurius innerst och snabbast och Saturnus ytterst och långsammast.

Den babyloniska ordningsföljden är:

Månen (Sin)
Solen (Shamash)
Jupiter (det akkadiska namnet har aldrig påhittats i text)
Venus (Dilbat)
Merkurius (Shihtu)
Saturnus (Kajamanu)
Mars (Tsalbatanu)
 
Dessa är de semitiska (akkadiska) namnen på planeterna. I det här gamla blogginlägget listade jag snarare de gudar som tänktes utgöra planetens andra sida, den levande andliga realiteten. Några av namnen är samma.

Som astrologen på Skyscript noterar, stämmer listan med, först, den inre planetgruppens tecken för sina upphöjelser, följd av den yttre planetgruppen gruppens tecken.

Återstår bara att lösa både varför babylonierna listade planeterna i den ordning de gjorde. Att Sin/Månen var deras viktigaste planet och spelade en stor roll när personhoroskopet föddes kanske förklarar förstaplatsen, med det Stora Ljuset som god tvåa. Men de fem riktiga planeterna tycks följa sin egen bortglömda logik.

Mina två bidrag till gåtan är för närvarande dessa, båda ren spekulation.

1.  Listan startar med samtliga tre planeter som hinduismen senare (eller samtidigt?) klassificerade som sattviska, ljusbärare, medvetna och/eller medvetandegörande. Sedan följer den oscillerande och instabila mellankvaliteten Rajas guna, den som slits mellan sin bättre och sin sämre sida. Listan avslutas med de båda bottennappen, de onda planeterna som båda tillhör Mörkret eller Tamas guna. Även gammal kinesisk kosmologi innehåller läran om världens tillblivelse från ett centrum och där det "ljusa" steg uppåt och det "mörka" eller grumliga sjönk nedåt. Det verkar som en inbyggd "åskådningsform" människan inte kan komma undan - den primala konstelleringen av insikt kontra okunskap (och eventuellt en vacklande mittposition som än drar åt ena hållet och än åt det andra). Svagheten i den här hypotesen är att ingen text från Babylonien omvittnar någon liknande tredelning, även om det finns tre himmelsvägar i babylonisk astronomi som kanske skulle kunna vara en avlägsen föregångare...

2.  Min andra tanke utgår från vad en lärare i bibelvetenskap berättade om den judiska egenheten att bygga upp bibliska texter symmetriskt, CCC-BB-A-BB-CCC, som två spegelvända sidor som utgår en mittpunkt. (Jfr. judendomens lära om människans onda och goda böjelse). När jag började leka med databaser (Microsoft Access) tänkte jag att det judiska inflytandet på dataprogrammeringens värld verkade uppenbart då den här databasmotorns SQL-språk var "nestlat", så att ett komplext kommando byggdes upp från centrum och sedan kläddes in i yttre kommandon som växa åt både höger och vänster. Som ryska gummor inuti varandra. 

Granskar man babyloniernas fem planeter tycker man sig se ett liknande arrangemang med bortsett från att den symmetriska speglingen saknas:

Stora Välgöraren - Lilla Välgöraren - Budbäraren - Stora Illgöraren - Lilla Illgöraren

Det passar bra att ha Budbäraren i mitten. Babyloniska Nebo, gudarnas budbärare eller förmedlaren, är astrologins Merkurius, som antar samma natur som dem han umgås med. Mycket typiskt är också att Merkurius är en rajasisk eller lidelsefull planet, mellankvaliteten som kan gå åt båda hållen. 

"Fantomen är ond mot de onda och god mot de goda", Fantomens blå trikåer och ursprungliga hem i Indien påminner starkt om den blålila avataren Krishna i hinduismen. Seriefigurens skapare måste ha lånat friskt här med den skillnaden att Merkurius som en avatar inte är någon merkurisk vindflöjel utan agerar i linje med sitt direktiv (från högre ort). 

Jag har tidigare varit inne på frågan om Merkurius eller Hermes bör betraktas som en symbol för det högre Självet, men mot detta talar den gamla läran att planeten essentiellt tillhör Jordelementet och således skulle representera ett "engångsintellekt" som följer med den fysiska kroppen. Vad som talar för tanken på Merkurius som det mest specifika uttrycket för den Rationella Själen är att Merkurius i Jord inte är samma som Merkurius i Luft, om man betraktar de fyra elementen som väsen eller världar i sig.

Babylonierna ritade inga horoskop, födelseuppgifterna var data som astrologen hanterade i sitt intellekt. Ändå är det uppenbart att listan börjar med det som kallas östra hemisfären i ett horoskop baserat på tid och plats och att alla de "bra" planeterna befinner sig här. Indierna har ett ambivalent förhållande till den stekande solen, men som jag tidigare påpekat vore det idiotiskt att sortera den till de illgörande planeterna eftersom den betecknar individens egen individuella själ. 

Månen var definitivt uppskattad av babylonierna (och folken innan dem), så det ser ut som om upphöjelserna är avsiktligt grupperade kring "orienten" eller "horoskopos" som ascendenten kallades hos grekerna (och vars äldsta personhoroskop är nästan 400 år yngre än det äldsta babyloniska). Det är runt soluppgången i öster alla lärosatser tycks utgå.

Vad som utlöste den här lilla nätsökningen var egentligen en tanke på den märkliga Jungfrun som både är skådeplats för Venus fall men också att dess härskare Merkurius dessutom är upphöjd i sitt negativa hemmatecken. Här ligger en hygglig rationalisering nära till hands, även den beskriven tidigare på bloggen. Samtidigt förlorar ängeln sina vingar när den smutsas av materien (Jordelementet) - Venus är fallen i Jungfrun och tecknar en själ som förlorat den korrekta orienteringen "uppåt" mot andevärlden. (Jfr. Venus andra härskarläge i Luft, i Balansens tecken och där Rajas guna indikerar att själens öde ligger i vågskålarna - dess passion kan driva den antingen mot Ljus eller in i Mörker.)

Turligen innebär Venus fall i Jungfrun i samma andetag att "Ordet/Logos (förnuftet) blev kött", och eftersom frälsningen och hävandet av kretsloppet är helt beroende av att man finner sin balans i den Rationella Själen, är Merkurius i Jungfrun dubbelt viktig. Att satsa på sin rationalitet är biljetten "tillbaka" för den fallna själen, förutsatt att den inte böjer sig för den världsliga överheten och blir en av Utförarna, en grupp som noterades i Etablissemanget och deras utförare, publicerat samma dag som det här inlägget påbörjades.