Rubriken till senaste inlägget om Sara "Gravidhjärnan" Skyttedal var ren sensationalism! Men vem orkar vara seriös åtta dagar i veckan? Till den som råkar ha Skyttedals mönster, en normal dr Jekyll men med planeter i isolerade lägen på båda sidor om hus 1, kommer här ett lugnande besked.
Fenomenet med planeter i inkonjunktlägen till 1a huset är inte i sig någon "garanti" för psykopatologi. Jag tittade på de 1884 celebritetskartor med känd tid som jag skrapat ihop, ignorerade (irrationellt) klockslaget och sökte utifrån en månascendent ("sinnelagsascendent") efter dem med en eller flera planeter i antingen hus 6 eller 8. Hela 243 eller cirka 12,9% hade planeter i endera inkonjunktläget.
Jämförde med 2000 slumpmässiga datum och fick samma resultat: 263 st eller 13,1%. Människor som når celebritet eller ökändhet skiljer sig såledels inte från folkmassan i stort.
Men om detta betyder att såväl kändisar som vanligt folk bär på psykopatiska bortträngningar är en annan fråga. Eftersom det i kändisgruppen ingick 175 kriminella är datasetet inte olikt ett snitt ur befolkningen, där kanske 10% nåtts av lagens långa arm. Denna iakttagelse visar att den psykopati inkonjunkt-aspekten möljigen ger, inte är tillräckligt allvarlig för kriminalitet. Men den kan finnas där som något skevt i personlighet eller tankamönster.
Sedan har man förstås den övergripande frågan om hela mänskligheten är ett sjukt släkte och ytterst om planeten Jorden är helvetet. I argumentation mot den filosofiska eliten i Alexandria Egypten växte under första århundradet fram en "gnostisk" rörelse ("de som vet" - och inte bara tror) där den vedertagna platonisk-stoiska världsbilden med planeterna som gudar ifrågasattes.
Planeterna var sju demoniska makter under befäl av en ond världsskapare (judarnas och den senare kristendomens goda skapargud, även Platons goda skapare Demiurgen/Hantverkaren). Hinduismen tycks ha lutat åt det hållet också som mollstämt hela astrologin så att det går 1000 sovande eller halvt upplysta horoskop på varje tillfälle då planeterna ställer sig i positioner för att släppa igenom ansenliga portioner fungerande Ljus.
Sattva guna, Ljusets kvalitet står bara som bäst på gudomlig medvetenhet man kan också urartat till en dilettants hattande med mängder av fakta - en slags pseudokunskap som tagit världen i ett järngrepp efter IT och internet som i praktiken bara fördummar sina användare eftersom kunskap utan insikt om Sanning kan kallas "Djävulens bländverk". Hinduisk astrologi verkar ge en liten eloge åt Jungfruns tecken, den fallna ängelns tecken (Jungfrun utan vingar) i arbetet på att återfå sin förlorade storhet: i detta tecken regerar inte bara intellektets Merkurius utan "taggas" också som "upphöjd".
Eftersom Jord-elementet är så lågt man kan sjunka är det uppenbarligen EMPIRI som antikens astrologer ger sitt erkännande här. Men det finns påfallande mycket Jungfrur som i sin fixering vid det jordiska inte alls använder intellektet till att lyfta sig och få själens vingar åter utan tvärtom använder sitt intellekt för att plädera för att ingen väg till kunskap annat än den empiriska existerar. Detta påminner om att ett intellekt kopplat till Jordelementet alltid riskerar att förlora omdömet, vilket astrologin illustrerar med att Venus "faller" i Juingfrun samtidigt som Merkurius "upphöjs".
Jag har fortfarande efter tio års bloggande inte löst logiken bakom dessa två ytterlighetslägen, men ibland verkar efterhandsförklaringar som den jag just gav om Jungfrun som spelplats för två ytterligheter fungera väl.
Bloggarens eget soltecken Vågen är en annan lättbegriplig spelplats: här "faller" själva Solen medan den upphöjs i motsatta Väduren. Solen i Vågen är i själva verket längre kommen än den upphöjda Solen i Väduren, på så sätt att den alltid ser mer än bara egenintresset. Men det gör också de vägande Vågskålarna mindre lämpade för stordåd: Solen i Väduren associeras till kardinaldygden MOD vilket världens generaler utnyttjat: Vädurarna springer i passion på allting och är utmärkt kanonmat. Generalen själv illustreras av att Saturnus (organisation) står "upphöjd" i Vågen och ger en annan dygd: ett balanserat omdöme som dels ger tanken på gudomlig och objektiv Rättvisa men också generalens förmåga att spela med sina resurser, att skicka ut "kanonmaten" i ett initialt anfall, eller retirera när omdömet säger det. Saturnus är alltid försiktig och rationell i "upphöjt" läge extra förfinad.
Också Mars är enkel att förstå i sina ytterligheter: "upphöjd" i (generalens) tecken Stenbocken indikeras ett i bästa fall perfekt handlag med hur mycket våld den styrande ska använda sig av, men i "fallet" läge i Krabban hamnar istället våldets princip i ett fullständigt perspektivlöst undervattensläge, där personliga stämningslägen avgör framstöt och reträtt. Detta blir en värdelös general men en utmärkt dörrvakt - Krabban står ju för alla tillslutna eller privata lokaler som måste vaktas från intrång.
Den ängel som förlorade vingarna och upplevelsen att vara något mer än en fysisk individ (Venus fall) får vingarna tillbaka i den själsliga befrielsens Fiskarna där jämviktens planet är upphöjd.
Men varför "faller" då intellektets Merkurius i Jungfrun motsatta Fiskarna? För att en större kraft här tar sig hand om "samhällets olycksbarn", Jupiter eller Gud i den hellenistiska astrologin där Zeus identifierats som romarnas Jupiter. Hinduerna kallade planeten Guru och via dess täta koppling till 9e huset för filosofi, religion och samvete = Guds försyn eller allvetenhet, behövs inte längre en jordisk Merkurius, simpel diskursivitet. Jungfru-Merkurius lär sig rabbla A...B...C... men Jupiter ser hela alfabetet i en enda kognitiv akt eftersom den ödmjukt likt Vattenelementet i dess bästa form PASSIVT TAR EMOT RÄDDNINGEN från Gud i tolfte timman (zodiakens sista tecken).
Fiskarna är vägen ut ur kosmos - en ond daimon/ande) och de bindande planeter Egyptens gnostiker så att avsky eftersom astrologin fått dem att förstå hur obevekligt och maskinellt systemet var funtat (stoikerna predikade total determinism). Det är Alexander den Stores härnadståg som gav hellenismen och med den förklaringen att så många tankar i väst och öst är närmast identiska.
Fiskarna som moksha-tecknet (själens befrielse) förefaller visserligen inte stämma med att grekerna kallade 12e sektorn "den onda daimonen" men förklaringen är enkel. Det är samma tanke men uttryckt ur skilda perspektiv: den onda daimonen är hela kosmos vattenliknande substrat, lätt och formbart som Sattva guna men likväl del av den logiskt föregående världstillblivelsen i två delar.
Astrologins Jord och Vatten representerar tillsammans den negativa eller passiva Urkraften (stoiker och neo-pytagoréer i den hellenistiska världen tycks i stort eniga. Hinduerna kallade denna formlösa flytande proto-materia Prakriti och det är den aktiva högre energin Purusha eller stoikernas Monad (Eld och Luft i astrologins delning av allt i en Aktiv och en Passiv sida) som står för den världsskapande impulsen. Platons fastbundna fångar i grottan som bara ser den verkliga världen som skuggor på grottväggen är alltså fångarna i empirins fysiska värld medan de som verkligen lever är de i den aktiva halvan av världsprocessen, zodiakens Eld och Luft.
I synnerhet medlemmar av Jordelementet skulle nog invända att de lever precis lika mycket som en Vädur eller Tvilling men det är naturligtvis en missuppfattning av logiska kategorier, samma misstag som nazister gör som pekar finger åt vissa folkslag och hävdar dem mindre värde pga. hudfärg eller något annat "empiriskt" de förnimmer via sinnena (och ett intellekt som inte accepterar någon annan typ av data).
Eftersom Jupiter råder över Fiskarna är den Stora Välgöraren här inte identisk med den onda daimonen utan tvärtom den som bjuder på en väg ut ur det kosmiska systemet. Lustigt nog har en ny berättelse framsprungit i modern tid där istället jupiteriska Skytten (motsvarande Gudens hus nr 9) pekas ut som riktad mot det "galaktiska centrat" eller Vintergatans centrum (cirka 5-6 grader in i Skytten).
Men är det samma sak som hinduismens mokhsa? Eller två sätt att berätta om samma "återlösning" in i ett centrum?
Ur ett perspektiv är det helt skilda rörelser: Skytten är extrovert, positiv och en inomvärldslig expansion. Den reslystna Skytten som alltid vill upptäcka nytt om inte annat med sina yttre sinnen, få ekonomins hjul att snurra snabbare som ideologisk princip, etc. Men kan likna Eld vid den gudomliga skapelsens utflöde ut bortomkosmisk Enhet, så att Eld ur det perspektivet visserligen är det mest gudomliga elementet (mest likt Den Ene) men också Lucifers fall bort från / ned från Himmelen bortom universum.
I den meningen är chanstagare och riskkapitalister bokstavligen djävlar - änglar som just håller på att falla mitt inför våra ögon, vi som redan tillnyktrat och delvis återhämtat oss från Fallet. De skapar stor störning i världen genom sin fanatiska och bristfälliga allsidighet. Eftersom så många av världens stater uppmuntrar dessa djävlar (Sverige t.o.m. bjuder in it-jättar att frossa på skattebetalarnas bekostnad) inser man att mänskligheten f.n. är ett ont släkte.
Inte omöjligt kommer släktet att delvis utplånas om Naturens spinner loss i reaktion på dessa skaror av lucifers (även kända som de 0,1 procenten superrika). Eftersom Djävulen med många huvuden har ett gigantiskt entourage i Medelklassen finns inte någon kritisk massa för att politiskt stoppa världen att gå under. Hoppet står, som tidigare sagt, till mänsklighetens omstart i Vattenbärarens tidsålder.
*****
Till sist några praktiska funderingar kring horoskopets ev. inkonjunktioner.
Det varnas allmänt för att blanda system och nyligen har flera inlägg använt både den hellenistiska tanken om planeter i inkonjunkt förhållande (30 och 150°), en tanke snarlik den som hinduisk astrologi hade men där bruket av båda typerna vid tolkning kan ge åtminstone skenbara paradoxer.
Ta t.ex. texterna om juristen Stetler, en av Rättssveriges viktigaste män som "solkade sitt eftermäle" genom att frikänna skurkarna i Telias muthärva, och sagda Sara Skyttedals "dr Jekyll & mr Hyde x2".
Sinnelagets Måne som i 1a (sinnelagsascendent) hamnar i dessa fall "inkonjunkt", dvs. i ett vacklande och fientligt förhållande till planeter i 6e fiendehuset. Men enligt hellenistisk inkonjunkt-lära är denna fiendskap latent då 150 grader är en "icke-aspekt", en blindfläck.
Uppenbarligen är inte den astrologiska signaturen tillräckligt stark för att leda till gigantiska vurpor, men onekligen har "terrorforskaren" Magnus Ranstorp byggt hela sitt liv på att leta spöken i varje vrå, han liknar mer än många andra inkonjunkt-fall en psykiskt labil typ som samhället inte ser för vad han är eftersom något av samma galenskap (islamofobi) genomsyrar samhället självt.
Men så har Ranstorp också en inkonjunktion mellan de ytterst viktiga Sol och Måne (i många fall reducerades själen till den tvådelad själ, den rationella själen ofta symboliserad av Solen och den irrationelle eller rent av vegetativa, symboliseras av näringstörstande Månen). Tecknen hos Ranstad är den stora gruppens Vattenbärare och den lilla familjen/särintressets Krabban.
Just i "terrorexpertens" fall vänder symboliken lurigt på sig och det är hans psyke som står för det lilla särintresset i förhållande till Sverige medan dem han fruktar är Vattenbäraren - symbol för en hel kultur eller en ideologi, ett välfyllt tecken som dessutom ligger i terrorns (dödsskräckens) 8e hus.
Man behöver knappt tolka denna djupa reva i hans egen livslinje (Måne --> Sol) där han personligen måste ha kommit på kant med sin egen barndomsmiljö och kanske senare även familj och kommer att perverteras i målinriktning så att Solen sedan söker arbete i terrorns och dödens hus. I vilket fall dålig personlig karma som Ranstad söker få sitt gift ur kroppen och låter araber betala för för det. (Vänds Ranstads horoskop till en solascendent, ledaraspekten, ses han här i enad sak med Vattenbärarlandet Sverige och ser som en fiende Krabban/den lilla enklaven som nu hamnar i 6e fiendehuset):
I ärlighetens namn finns det faktiskt en "äkta" opposition till Ranstads StorSvenska Vattenbärare - krigaren Mars mitt över. Men ur ett sinnelag som befinner sig på den vegetativa själens nivå (Månen i Krabban) och inte alls kan fatta den storslagna intellektuella Vattenbäraren (Islam, en högintellektuell och stor civilisation) på grund av sina instinktiva "småsvenskhet", hur väl rustat är Ranstorps sinne för att förstå den verkligen spänningen mellan horoskopets Mars och Sol/Venus/Saturnus-stelliet. Han felbedömde förhastat Utöya-terroristen och kan mycket väl vara en välmenande klant som skapar mer skada för Sverige än nytta i sina expertutlåtanden.
Senast noterade jag att Ranstorp övergått till "svensk gnällighet" för att inte bli helt irrelavent för medierna: nu handlar det inte så mycket om bomber och sönderslitna kroppar som att "skattebetalarnas pengar" går till grupper med tvivelaktig vördnad för demokratin. Notera hans ilske-Mars i 2a huset "vad fan får jag för mina skattepengar". Här är den kanske mer äkta Ranstorp, en nolla som specialist men helt sig själv som egoistisk kverulant. Månen i Krabban är känd för att ständigt snegla på penningbörsen, det är ett av de tecken som kan sägas tillhöra den ekonomiska gruppen, medan Vattenbäraran såsom Luft lutar mer åt den ideologiska.
I fallet Ranstorp räcker det inte att tala om den "dissociation" som råder mellan den intellektuella Luft-principen och den känslomässiga Vatten-principen. Lägger man till inkonjunkt-faktorn är det inget annat än en rättshaverists horoskop man ser. Av någon märklig anledning har Ranstorp lyckats karva sig en nisch som "expert" trots denna skrala förmåga till sund analys. Som dramatiker eller skådespelare som i affekt gestaltar text någon annan skrivit, hade han fungerat bättre.
*****
Vad händer då när i både fallet Stetler och Skyttedal den dolda fienden är Mars, som enligt hinduisk uppfattning kan kasta en 210-graders vinkel från sitt läge under västra horisonten (en symbolisk horisont vid bruk av sinnelagsascendenten)? Detta är inte längre någon dold animositet i personens sinnelag (grogrund för fientlighet och demonisering) utan att faktiskt angrepp från Fienden eller Olyckan.
Här ser vem som helst frågetecken. Är det bara en skenbar motsättning, går båda synsätten att använda? Vilken är hönan och vilken ägget - börjar psykets problem med Mars 210-attack mot okänd eller fientlig källa och kommer därefter att prägla personens känslor eller upplevelser?
Eller är det den outtalade inkonjunktionen mellan hus 1 och hus 6 som alstrar en upplevt verklig 210-attack? Dvs. subjektet göder och tycks få bekräftad sina egna värsta farhågor? (Jag skriver "upplevt verklig" eftersom det "bara" är psykets/Månens ascendent och man utifrån den inte kan säga något fysiskt verkligt angrepp från Mars har inträffat.)
Frågorna hopar sig, som synes, men jag har inga svar. Befinner mig i ständig "observationsfas" och noterar de enskilda fallen vartefter de dyker upp i medierna. Inkonjunkt-aspekten är så vanligt förekommande att man i de flesta fall inte ska göra för mycket av den, undantaget då Sol och Måne (Ranstorp) som kan innebära en förödande brist på självkännedom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar