 |
| Scannad återutgåva av en serie föredrag utgiven 1912, låt vara väl ensidigt knuten till stoicismen pga. kunskapsläget vid denna tid |
Här följer fortsatta mikrodoser av 300-talsfilosfien Iamblikos som perfekt illustrerar det kroppsförakt som de mer intelligenta filosoferna förstod och som den moderna västvärlden sopat under mattan så till den grad att själsliga sjukdomar och hor- och horbocksmentalitet är vanligare nu än någonsin i Väst (se svenska slaskmedier).
Från romarriket noterar en av sin tids mest lärda religionshistoriker Franz Cumont gravstenar som indikerar fiskar för Vatten-elementet, Vindar för Luft och överst Lejon som illustration för den gudomliga Elden. Eftersom det är gravstenar har naturligtvis Jord-elementet ingen representation och det är väl att minnas den här illustrationen som påminner om Platons tredelade själ denna blogg helt korrekt kopplat till människosjälen (inte Världssjälen) via dubbelexponeringen på den Vitruvianske mannen. På den bilden faller cirkeln med Jord-elementet som "låg kroppslighet" kort om de tre cirklarna som tecknar människosjälen och representerar det onda som redan Platon men framför allt nyplatoniker som Iamblikos var uttryckliga om.
Nyplatonismen skilde sig bara från den världsföraktade gnosticismen i dess högre förfining. Det är själens "syndafall" ner i kroppen som är det onda, inte universum som helhet (Universum är vackert och gott eftersom det är en låt vara något försvagad avbild av det gudomliga Intellektet/Nous).
Iamblikos - Om Mysterierna (s. 170-f.f. i Thomas Taylors 1800-talsöversättning på delvis svårbegriplig och numera obsolet engelska, något förenklad översättning av bloggaren):
Den mänskliga själen innesluts av en (platonisk) form och är på alla sidor förmörkad av det kroppsliga, Den som benämner detta Negligensens flod eller Utslocknadets vatten, eller okunnighet och delirium eller en bundenhet via passionen, eller förlusten av Livet eller något annat ont kan inte med dessa ord tillräckligt uttrycka störningen (förorsakad av det kroppsliga). (Detta är inte för ungdomen eller de korkade att förstå, platonismen adresserar bara mer begåvade själar.)
*****
Redan 2010 nosade bloggen upp filosofen Herakleitos och hans domsord över själar som dras mot Vatten
Herakleitos, "den mörke filosofen"
https://siderisk.blogspot.com/2011/03/arthur-de-gobineau-rasismens-fader.html
*****
I Taylors översättning pikar han ofta i noter en tidigare översättares otaliga missförstånd och i anslutning till detta korta citat finns fotnoter av intresse. Kortar dem och utelämnar pikarna.
I linje med kopplingen till passionen säger nyplatonisten Porfyrios: "Själen är bunden till kroppen genom en konversionen till passionen (också känd som den sub-lunära, irrationella själen) som uppstår som en följd av själens förening med kroppen."
Och vidare: "Själen binder sig i kroppen." Philolaus (samtida filosof med Sokrates) sade att forntida teologer och profeter menade att "själen har knutits till kroppen till följd av vissa bestraffningar, och att den är begravd som i en krypta." (Dessa teologer verkar vara hinduer och Platon lånade tanken om kroppen - soma - en själens grav - sema.)
Den stupida översättaren som retar Taylor har i en egen fotnot citerat en lika stupid gammal kyrkofader vid namn Ireneaus apropå att själens fall ner i en kropp leder till dårskap och omedvetenhet. Ireneaus: "Själar som går in i detta liv dricker från förglömmelsens flod (Lethe - Platon återger myten) före inträdet i kroppen, ... Men O Platon, hur kan du veta detta, du som också har en förkroppsligad själ?"
Taylor är ingen anhängare av kristendomens ödeläggelse av platonismen och tar själv över i fotnoten: Detta kan enkelt besvaras: en själ som renats och upplysts av filosofi, en sådan som Platons, kan uppfatta många ting från dess pre-existerande tillstånd till och med under vistelsen i sin nuvarande kropp. Detta är en följd av att den delvis har lösgjort sig från kroppsligt mörker och ignorans, men den är inte kapabel att känna allt distinkt förrän den (i döden) befriats från kroppens delirium.
*****
Bloggen återvänder till den hinduiska astrologins kvaliteter (gunas - Ljus, Passion, Mörker) och det blir allt tydligare att detta är den gamla kaldéiska världsbildens tre nivåer som nyss kommenterades som Sol. Venus och Måne (Sol- och månförmörkelser är inte lokala) fast nu med en mörkare skattning av tillvaron under Månen. Se flera omnämnanden om kortlivade säkerhetsmannen Thyberg som figurerat under tydligt Mörker på sistone, även om det finns många värre exempel med dominant Tamas guna.
https://www.expressen.se/nyheter/sverige/beskedet-om-thybergs-jobb-efter-nakenbilderna/
Den hinduiska varianten av Mörkrets kvalitet (demonisk, okunnig) har tidigare förfallit mig en smula överdramatiserande, och jag har velat se acceptabla mörkerhoroskop som visserligen konservativa och låsta vid den rådande ordningen (Thyberg exempel på detta), men uppenbarligen förekom Indien det senantika Medelhavsområdet i dess negativa skattning.
Och det är klart, redan på 1910-talet påpekade Franz Cumont det österländska inflytandet. 1922 utvecklade han i en ny serie föredrag det hedniska (förkristna) Romarrikets dödsföreställningar. Böckerna är intressanta eftersom han vacklar som en schizofren i sin vilja att tillhöra det moderna väst och fullständigt hånar de gamlas vidskepelse. Riktigt obehagligt är det föraktfulla förordet till boken på illustrationen överst. Det är som en dr Jekyll och mr Hyde-natur.
Men i långa stycken är texterna fyllda av en enorm vördnad för antikens prestationer, som dess djupnade förståelse av den himmelska mekaniken. Ibland märker man hur daterade texterna är eftersom han fastslår att det var greken Hipparkos som upptäckte vårdagjämningens precession som snedvrider zodiaken över tid och driver fram tidsåldrar av olika kaliber. Men sedan Cumont har assyriologin upptäckt att redan astrologins skapare var medvetna om detta. Väst nåddes av denna insikt och därav använde sig vissa hellenistiska astrologer av olika kompensationer.
Faktum är Cumont nämner Hipparkos ohämmade beundran för de kaldéiska stjärnskådarna och att han återanvände exakt samma data som hittats på äldre kilskriftstavlor. Varför misstänker han inget? För att vara sin tids främste astrologihistoriker schabblar Cumont en del och texternas vacklande mellan svärmisk beundran och de arrogant västerlandet (just innan första världskriget plattade till en sjuk kultur - minns belgiska Kongo och västerlänningens ohyggliga rasism där de vita kapade händer av de svarta!) - kanske detta förklaras av belgarens horoskop Cumont var en av sin tids mest prominenta belgare och bärare av den västerländska ondskan.
Månen i Fiskarna svänger hit och dit medan Jungfruascendenten är en överkritisk influens som ibland helt släcker ut det högre vetandet. För föraktet mot de gamlas vidskepelse som ibland tar över i Cumonts texter, se också den sociala mobbaren eller utstötningssyndromet mellan Skorpionen och Vattenbäraren, så väl betygad på denna blogg att det är ett tecken på Sveriges dumhet att inte den här bloggen blivit känd. Men bristen på filosofi och högre medvetande är hugget i sten för detta land. Det är upp till individen att prestera bättre än Sverige.
