Budha-Aditiya Yoga

[Skrivet 27/10 men lagt åt sidan. Utvidgad den 13/12 eftersom få hinduiska läropunkter är helt ointressanta.]

Rubriken kan också stavas sammandraget som Budh-Aditya Yog, och är en uppenbar detalj i så många horoskop att det är lätt att ta den för given!

Pali-termen ser krånglig ut men det är bara namn för planeterna, Budha (Merkurius) och Aditya (Solen) samt "yoga" eller länkning. (Solen går också under namnet Surya.) Bandet uppstår när Merkurius befinner sig i samma tecken som Solen, vilket ofta är fallet eftersom Merkurius aldrig distanserar sig mer än cirka 27 grader från Solens position.

Hinduerna berömmer denna yoga men bara om vissa villkor är uppfyllda, med tanke på dess vanlighet.

Jag skrev om denna yoga redan 2011 när jag enfaldigt trodde astrologin kunde visat sig verksam via enkla kvantitativa tester - den nivå där materialister kämpar för att bevisa eller motbevisa ett eller annat...

https://siderisk.blogspot.com/2011/11/mer-om-nobelpristagare-astrologi.html

Bloggaren har yogan och dessutom i det favoriserade 5e huset (solens/atmans naturliga hus), men har aldrig sett skymten av alla dess fördelar (vilket strax ska förklaras). Så här kan det låta på en indisk sajt:

-Vad händer om jag har en Budhaditya yoga i 5e huset?
-Det betyder att du är mycket lyckosam och intuitiv. Du kan komma en myckenhet av både namn och berömmelse i kreativa fält som skådespelare, drama, teater (upprepning?) och skriftställeri. Du kommer också att få bra barn som visar respekt.

https://www.eastrohelp.com/blog/budhaditya-yoga-rules/

Nu visar om inte annat Sideriska att "skriftställeri" är ett stort nöje, men varken namn eller berömmelse har följt. Barn, insåg jag runt 40 (cirka tiden när Solen kickar in med full kraft enligt hinduisk metod) att jag inte ville ha några. Karriärvägen hade slitits av flera gånger i ett illa förankrat Sverige vars medborgare kastas runt som vantar vid varje grundstötning i det Kapitalistiska Systemets konjunktursvängningar. Alltid ska de vara redo att omskola sig. 

Som ung fattade jag inte cynismen i det ofta använda uttrycket "det livslånga lärandet" utan trodde naivt att samhället gav svenskarna extraordinära möjligheter till självförverkligande! Men detta visade sig vara falskt nyspråk, det handlade bara om Överhetens krav att medborgarna ska accepteras att kastas hit och dit i som en vante i ett instabilt system kallat Kvartalskapitalismen. 

Sveriges verkliga maktelit har aldrig velat jämföra detta slavsystem med andra möjliga system och framför allt alternativa värdeskalor. I Sverige kan inte på allvar ställas frågan om Finans kontra en värld centrerad på Människan. Landet bygger helt bygger på reduktionen av individen till kuggar i ett maskineri som är fulvinklad av dem som i generationer låtit släktgårdarna växa. 

Detta är blodets väg, den som materialisterna (inkl. svenskarna) valt. Se bara landets hysteriska medikaliserande och biologiserande av medborgarnas liv. Dessa trettioelva covid-sprutor är möjligen den sämsta underhållning till långkörare jag varit med om. Allt handlade om Överhetens överordnade mål att rädda Produktionen och Systemet självt (avlasta överlastade sjukhus). 

Jag ser Sveriges NYA KRISER som väl förtjänta och en följd av att landet TÄNKER FEL i precis varje vägskäl. Ta bara medierna och deras dagliga NATO-propaganda, naturligtvis lyckas Aftonhoran - mer NATO-fanatisk än de flesta eftersom det är landets största tidning - förvandla en energiupptäckt till ett "se där, vad bra det är med atomvapen" (som upptäckten om civil energi var en spin-off på). 

Den naiva tror Wolfgang Hansson skriver detta utan baktankar men det handlar enbart om att "normalisera" svenska folkets tankar om att förvara USA:s dödsmördarvapen på svensk mark, vilket är ett huvudskäl till att USA lurat in oss i medlemskapet. Okej, kanske en smula konspiratoriskt, men fulvinklade nyheter sprids dagligen och vilket folk kan undgå att på sikt bli hjärntvättade? Om någon annan än Hansson skrivit om nyheten hade jag kanske gått på finten men Hansson och amerikansk kärnenergi i samma andetag bildar en tydlig Gestalt.

*****

Bloggaren bedömde, efter 40, när varken universitetsutbildningar eller hyggligt avancerat datajobb visade sig någon garanti för en hållbar karriär och åldersdiskrimineringen börjat märkas, att det var landet det var fel på och inte honom själv (som högerpolitikern alltid söker gömma sig genom att lämpa över allt ansvar på den enskilde, som om inget underliggande Samhällssystem existerar). Han anammade en mer passiv hållning, börja trampa vatten (livet ut) och bara spela med. Om inte annat för sinnesfridens och självaktningens skull. 

Beslut om fattigpension togs efter förödmjukanden på Arbetsförmedlingen att glömma all genomgången högre utbildning och det närmast hånfulla förslaget att fylla på limpor i ICA:s hyllor. 

Vad har hänt med ett land som slutar ta sina medborgares ansträngningar på allvar? Arbetsförmedlaren såg verkligen inte den arbetslösa som annat än en skruv eller mutter av standardmodell att infogas någonstans i maskineriet.

Sideriska har tidigare anat problemet i Socialdemokratins horoskop där den själsdöda system-Saturnus står i sitt inbillat mäktigt läge i 1a egohuset (reglerna säger 10e eller 7e är bästa husen för Saturnus). Denna faktor från ett partihoroskop närmast synonymt med Sverige under årtionden har definitivt bidragit till den repression svenska staten uttrycker vem som än har regeringsmakten. Detta är diktatur som vi lärt oss kalla för "demokrati". 

Diktatorn kan typiskt inte ta ett steg ut ur sitt ego och se hur illa det ser ut. Saturnus viktiga placering i 4e huset är ett mellanting eftersom Saturnus här kopplar sin fixering till 1a egohuset via sin långa 270-gradersvinikel. En god väninna med viss "sjukdomsinsikt" har Saturnus i Stenbocken på detta sätt och refererar självironiskt till sin "bossighet" (som hon uppenbarligen blivit medveten om under livets gång).

*****

Hur förklarar man att bloggaren knappt märkt sin Budha-Aditya yoga? Den ser så bra ut på pappret! Merkurius i lyckosamma 5e, längst framskriden i sitt zodiaktecken av samtliga planeter och därmed Atma Karaka (själsambitionens signifikator), samtidigt som Merkurius fundament är Venus en av de planetära välgörarna för dem med merkurisk Tvillingascendent? (Och en "ömsesidig reception" mellan Solen och Venus adderat som en extra bonus.)

Här kan man verkligen betvivla astrologins förmåga att förutsäga något. Varför har inte detta blivit ett framgångsrikt livsöde?

För att "liten tuva stjälper stora lass" (som svenskar förr men inte längre får lära sig eftersom alla flyttat in till stan.) Ketu i 10e är ett nej till framgångar i konventionell meningen och har definitivt spelat in. Karriär och ärebetygelsernas hus är helt avknäppt genom den "halshuggna" (eller halshuggande) demonen. "Varit där (i 10e makthuset) och gjort sådana sysslor allaredan". Utan årtal eller namn antyder födelsehoroskop på ett diffust sätt individens karma men pusselbitarna tycks ligga utspridda och bara ett syntetiskt sinne kan börja förstå sitt födelsehoroskop ur själavandringsperspektivet...

Ketu i 10e, samläst med Sol/Merkurius i 5e, kan innebära att själen (atman/Solen) redan haft ett tidigare liv som känd kreatör av något slag och att därför 5e huset förvägras 10e, även om lusten att skriva finns även i detta liv. Minns att 5e huset enligt hinduerna kallas "den goda karmans plats" och pekar på meriter som arbetats fram i tidigare liv släpps fram som "fri kreativitet" i det senare liv horoskopet gäller. 

Eftersom 5e huset också relaterar till själen Solen började bloggaren redan runt sex år föreställa sig tidigare liv, och en kines (eller japan) var det första. Nu 63 har det gått sexton år sedan den senaste tidigare liv-förnimmelsen och jag misstänker att källan sinat. Drömmar och andra informationskanaler har redan berättat om tidigare liv som var inpackade som bagage och "stoffet" varpå detta liv utvecklade sig. Det handlar om cirka 20 livsöden i olika kulturer på vitt skilda samhällsnivåer! Av dessa verkar en handfull ha varit viktigare än de andra och fast de flesta är fullständigt omöjliga att identifiera, har t.ex. ett maktliv slunkit med och så tydligt att det gick att googla fram det. 

Det var småfursten Albrecht i Bayern på 1400-talet (grundligt beskriven tidigare på bloggen) och knappast någon man någonsin läst om i en svensk historiebok. Möjligen ett kort stycke i någon tysk lokalhistoria. (Nu väller allt mer information ut på Nätet.) 

Men maktliv är ovanliga och flera drömmar från olika världsdelar och tider pekar ut vanligaste yrket: jordbrukaren. Men även här av flera slag: jordägaren van Oordt i medeltida Holland var ett hyggligt välbeställt liv, en italiensk vinodlare på 1600-talet tillhör "närtid" och kan ställas mot ett troligen långt tidigare liv som terrassjordbrukare i Peru. Ett liv som utöser frågan om själar cirkulerar över Jorden i långsam takt eftersom även ett annat liv var hos ett indianfolk. den nordamerikanska Omaha-stammen och här medföljde på stammens namn och en ungefärlig tidsangivelse (visionen inkluderade hörbart på svenska: "tretusen före").

Tillräckligt många av det här tjoget (jag klassar dem som "visioner" till skillnad från enbart symboliska drömmar) är inte värst smickrande och sätter ett fåtal välbärgade liv i mer realistiskt perspektiv! Dessa vykorts-liknande drömfragment från förflutna scener förklarar varför bloggarens Budha-Aditya Yoga är svag om än inte helt krossad. 

I början av 2022 ägnades tre inlägg åt den sannolikt egyptiska läran om den personliga daimonen som i vissa horoskop är mer aktiv än i andra (ju mer väluppfostrad av samhället, desto vekare inre daimon - Dold Daimon antingen del 1 eller del 2 diskuterade daimonen i termer av samhällsvärderingar och att de goda samhällsidealens 11e hus ersätter i de fall en individ ännu inte hör sin egen daimon). Sedan finns förstås samhällen som Aktivt Bekämpar befolkningen och söker ersätta deras medfödda inre röst med Statens kommandon! En stat som den svenska som söker knäcka och fördumma sitt folk. (Och se hur snabbt den "folkliga" Jimmie Åkesson blev en av djävlarna!)

https://siderisk.blogspot.com/2022/02/dold-daimon-i-horoskopet-1.html

https://siderisk.blogspot.com/2022/02/dold-daimon-i-horoskopet-2.html

En fråga som kan ställas är om daimonen eller andevarelsen överflyglar hinduismens många småregler av ibland konflikterande yogas och att ett horoskop med en prominent daimon (som bloggaren i del 3 fann sig ha) därför är mer autonom relativt födelsehoroskopet än andra som t.ex. verkligen drivs av demonen Rahus karriärism?

Hinduerna menar att för att hålla måttet måste såväl Solen som Merkurius vara en verksam bra influens, vilket avgörs av den ascendent stjärnhimlen kommer förpackad i. Hinduerna betraktar bloggarens Sol-i-Vågen som "fallen" i Vågen och dessutom som en verksam illgörare för Tvillingascendenten. Därmed ar yogan, som jag förstår det delvis "knäckt". Både vad gäller de där välartade barnen (Solen = barn) och vad gäller prominens som kreativ figur. Det behövs egentligen ingen avmätt Ketu i 10e karriärhuset för att avgöra den saken! 

Om sedan den "personliga daimonen" är högaktningsfullt likgiltig inför ett  samhälle som faller rejält kort om vissa andra genomlevda liv, så bortfaller också andevarelsens fria vilja eller motivationen att utföra stordåd. Det är definitivt dålig karma att födas till så primitiva länder att inget dess politiker säger eller gör övertygar det minsta! Det är ur extern prestation sett ett "bortslösat liv". (Men Ketu i hus 10 är inte ovillkorligt ett nej till prestation på de villkor det givna samhället sätter upp - jag har hittat mycket framgångsrika livsöden med just denna Ketu och ett diskuteras längre ned.)

Det hittills sagda är lite överkurs. Daimonen finns inte ens som tolkningsparameter i hinduisk astrologi och Budha-Aditya Yoga är en av de många yogas som hinduerna använder för att finstämma tolkningen. Eftersom Sideriska hållit sig till svenska celebriteter och politiker som i princip alla har okänd födelsetid, har det aldrig funnits anledning att gräva i hinduismens djupa verktygslåda. Efter inlägget 2011 tyckts yogan aldrig mer ha nämnts.

Den här snabbkollen av bloggarens karta utifrån konstens alla regler, tyder dock på att metoderna stämmer väl. Yogan har inget stöd av samhället (hus 10 som är avknäppt) men mångårigt bloggande tyder på att den ömsesidiga receptionen mellan ägarna till 3e kommunikationshuset och 5e nöjes/kreativitetshuset likväl är en tydliga hus/livsområden där husägarna (Solen och Venus) uttrycker sig.

*****

Nu följer genomgångar av en genial matematiker och fyra författare med känd födelsetid. Deras eventuella Budha-Aditya-yogas ska inspekteras. 

Indiske matematikern Ramanujan för att hans gripande och bara 32 år långa liv repriserades på någon tv-kanal nyligen. Han ådrog sig TBC som gick djupt i hans lungor och sög livet ur honom under en delvis plågsam vistelse i det sena 1800-talets djupt rasistiska England.

Författarna valde jag på måfå från folk som vunnit Nobelpriset i litteratur och det är namn som jag åtminstone hade någon notering om, själv ointresserad av romankonst och mer dragen åt fackböcker. (De sedvanliga ungdomsböckerna av Hermann Hesse slukades förstås i unga år - Stäppvargen, Demian och någon till.)

Matematikern Srinivasa Ramanujan:

"6-8-relationen" mellan Tvillingascendenten och
ascendenthärskaren Merkurius husplacering
indikerar bl.a. kulturkonflikten Indien/England...

Storbritanniens horoskop 1/1 1801 00:00 har
Månen i Tvillingarna och 16 Jungfruascendent som
krockar med (vitaliserar?) Ramanujans Mars på samma ställe.
Både land och matematiker hade f.ö. Solen-i-utforskande-Skytten.

Ingen Budha-Aditya Yoga här Solen i Skytten medan Merkurius dröjer kvar i Skorpionen. Men något djupare tycks pågå: Merkurius med den exceptionella Jupiter binder ändå intellektet till den kognitiva kapacitetens Sol eftersom Jupiter disponerar Solen! 

Här är en "sensationalisitsk" Eld/Vatten-urladdning som verkar tyda på ett ovanligt intellekt. I filmen säger Ramanujan först till sin brittiska mentor (spelad av en åldrad Jeremy Irons) att han inte vet hur hans matematiska insikter kommer till honom, men man senare medger han att hans personliga gudinna uppenbarar saker för honom, lägger dem som tankar i hans medvetande.

Jeremy Irons rollfigur är en hård mentor som propsar på ordinär Merkurius-verksamhet: att i logiska steg leda i bevis det Ramanujan får "färdigserverat" från högre ort. Irons representerar den ärthjärna till västerlänning som dominerade vid denna tid och som själv är ateist och i filmen använder han ordet "intuition" på ett nedsättande sätt som får Ramanujan att värja sig. 

Filmen tycks perfekt återge Ramanujans liv och dramat mellan 7e allians- och 6e oturshuset stämmer med denna allians mellan det naturliga geniet och den gamle akademikern (de förbrödras mot slutet och Jeremy Irons börjar förstå vari Ramanujans storhet består - på indierns egna termer).

Ramanujans karta var således långt mer komplex en simpel Sol/Merkurius-yoga med något ytterligare stöd (pga. dess frekventa förekomst).

Faktum är att det myckna Vatten-elementet förvånar men är välkommet eftersom det så ofta hånats för sin närighet på bloggen! Men då handlar det om svenska politiker och näringslivsmänniskor. Men Vatten har ju också en högre manifestationsform och den som blir tydligare när den blandas med Eld, så som Sol-Skytten baserad på Jupiter-Vatten här indikerar. 

Särskilt Ramanujans Måne-i-Vatten i 10e huset för ära och celebritet passar väl med "det naturliga geniet" eller den "begåvade vilden" för att tala med den vita djävulens rasistiska tunga vid en tid när Storbritannien ännu tror sig äga Indien. 

Att detta i huvudsak är klart Vatten framgår av att disponenten Jupiter också befinner sig i Vatten och därifrån har en komplex koppling till intellektets Merkurius och intelligensens Sol. (Jag utelämnar Mars-i-Jord här så både hjälper och stjälper Månen-i-Vatten.)

Precis som Sverigehoroskopet är detta en märkligt sammansvetsad karta vilken man kan ägna många timmar åt tills man tycker sig se hur vidöppet Ramanujans sinne var! Filmtiteln var väl vald: The Man Who Knew Infinity. (Omvänt för Sverigehoroskopet där djupa studier visar hur ohjälpligt snärjt landet är i sina ideologiska inbillningar.)

På vägen från materialismens orealism till sann verklighet symboliserar kombinationen Eld/Vatten en noblare form än den typ som mixar Vatten och Jord och enbart pragmatiskt söker materiella resultat. Eld-Solen och Merkurius/Jupiter i Vatten har visserligen usla husplaceringar men det stämmer väl med att Ramanujan inte fick skörda några framgångar under sitt korta liv. Han är alltjämt en kuriositet som nämns "vid sidan av" snarare än tillsammans med de västerländska heroerna (Isaac Newton och västerländska helgon). Men ser man enbart till planeterna i tecknen och elementen är det här oerhört suggestiv symbolik.

Faktum är att horoskopet till stor del verkar teckna hans korta och tragiska liv i separation från sin unga analfabetiska hustru i ett bisarrt land kallat England. (Den den biografiska filmen väl skildrar hur hon inte förstår ett dyft av den geniala unga man hon gift sig med men "dyrkar" de teorem han efterlämnat klottrade på golvet på sitt sätt, som Månen ruvar på Solens hemligheter utan att fullt ut förstå dem. 

Deras separation, han i England och hon kvar i Indien, kan ses i den nedåtgående Solen i väster i 7e partnerhuset. Kärlekens Venus i Vågen i 5e huset kan mycket väl representera matematikerns inre förhållande med den kvinnliga gudom han tillskriver alla sina insikter. Solen i 7e är en svag placering för vitaliteten och Ramanujans hälsa tog stryk av det brittiska vädret och högmodet och den utbredda rasismen i Trinity College (Cambridge-universitetet).

5e är som bekant själens naturliga hus och t.o.m. den här bloggaren har, utan några exceptionella kvaliteter, flera gånger drömt om sin själ i formen av en kvinna som instruerat eller pekat ut en väg. Upptäckten av den hinduiska astrologin var t.ex. en följd av en sådan anima-gestalt i en nattlig dröm. 

I en annan dröm spelade en f.d. väninna samma roll och "berättade" genom sina tänder (som fångade mitt intresse i drömmen) om dolda kommunikationsvägar "ljusår ut i universum". Tänderna var av någon djupblå glittrande kristall och även om symboliken är dunkel anar jag att tänder och p-r-e-c-i-s artikulation har med varandra att göra, och att detta garnityr ville berätta på kristallens strukturerade sätt om "långväga ting", om saturnusåldriga ting.

Saturnus som essentiell Luft och tillika kristalliska strukturer är närmast övertydligt bloggarens egen Saturnus i 7e partnerhuset, tillfällig ägare för alla med Tvillingascendent till 9e huset för filosofi och "högre ting". (Merkurius har med precis artikulation att göra...) 

Drömmarna visar hur en människas själ under vissa omständigheter självmant söker förbinda sig närmare med det annars förspillda jordeliv värdkroppen lever (Niondehusägaren Saturnus opponerar/binder sig gradexakt till bloggarens Tvillingascendent - som om den hittar en "lämplig kropp" givet ascendentens välkonfigurerade härskare Merkurius)... 

Inga jämförelser i övrigt men Ramanujan tycks ha haft en i särklass aktiv inre anima-figur, hans gudinna. 

Som en ren koincidens hade väninnan som i drömmen spelade rollen av kristalltandade själsrepresentationen sin Sol i öster i 23:57 Vågen. Ramanujan hade sin kvinnosymbol Venus i solära 5e själshuset i 22:30 Vågen. Troligen är det sådana här förenklingar som drömmen syftade på med sina "förbindelser många ljusår ut i rymden"! Enkla bilder som öppnar mot djupare intuitioner. 

Platon tycks ha betraktat de för intellektet begripliga strukturerna ute i världsrymden som hans berömda Former. Den som retade sig på avvikelsen mellan 23:57 och 22:30 härovan, behöver ställa om sitt fokus och titta en gång till på ovanstående skiss av en "Form", ett stycke innehåll i den världsrymd som samtidigt är det gudomliga intellektet (Platons Nous). Exakta konjunktioner är nog så fascinerande men inte vad saken handlar om.

Heller inte en formell Budha-Aditya Yoga vars betydelse som i Ramanujans fall körs över av betydligt mer komplexa platoniska Former. Denna yoga kan dock vara behjälplig för kunskap som ligger just vid gränsen för vad det mänskliga tänkandet förmår. Högre intuitioner kan alltid "översättas nedåt" eller förenklas så att skarpa mänskliga hjärnor kan ta dem till sig på sitt sätt. Men en skarp hjärna kan aldrig gå bortom sin egen logik, sitt eget fängelse. Ramanujan var lyckligt oberörd av britternas självpåtagna helvete: deras ingenjörsmentalitet och logik.

(Samma åkomma lider svenskarna av, vilket gång på gång noterats i samband med nationalhoroskopets usla 9e hus för högre tänkande, vilket dessvärre skadar kartan även på otippat många andra områden.)

*****

William Butler Yeats. Om denna irländare har jag noterat: född till en rik mor, politiskt revolutionär och med en andlig böjelse - djup ockult läggning hela sitt liv. Det tydliga här är att Solen/Merkurius saknar sagda yoga. De ligger isolerade från varandra i granntecken. Utmärkande är dock den välbärgade modern - Månen stiger i öster i Stenbocken och måndisponenten Saturnus i det prestigefyllda 10e huset. Saturnus anses mycket välplacerad i konstnärlighetens och kvinnlighetens Vågen och här fungerar Rahu vettigt, inte som hybris utan som ambition och förmåga att nå högt - ända till ett Nobelpris. Hans rebelliska sida förefaller helt komma ur Passionen - alla fyra passionerade tecken är aktiverade och ligger i de världsligt prominenta hörnhusen.

Herman Hesse har kommenterats tidigare, Också han en mystiker eller västerlänning med tidstypisk dragning till Österlandets djupa insikter... 

Fokus på de fyra elementen här. Horoskopet antyder en hel del personliga problem och han låg också på Carl Jungs terapibänk om och om igen genom åren. Här är Merkurius och Solen i samma tecken och dessutom skarpa Tvillingarna men 8e huset är ju uttrycklig dålig karma så Nobelpriset är alls inte självklart. 

Skorpionascendenten är indragen i "social utstötning" eftersom härskaren Mars står i gruppsociala Vattenbäraren och hans indofila läggning tyder verkligen på att han sökte sig BORT från västerlänningarna...

Men för Skorpionpersonligheten är filosofiska Jupiter en välgörande kraft och Jupiter hemma i sitt positiva Eld-tecken Skytten gagnar kartan, inte minst eftersom sinnelaget/Månen i Fiskarna blir eld och lågor. "Sensationalism" eller en eldsjälsliknande typ. 

Även USA är känt för sina kulter och märkliga religiösa böjelser och Hesses och USA:s horoskop är verkligen snarlika på denna punkt: båda mystiska Skorpioner utåt (föredrar hålla på sina hemligheter) och Solen i lika hemliga och skorpioniska 8e medan 9e huset för religion och filosofi är typiskt romantiskt i sina anfäktelser. Krabban är ett affekterat passionstecken som förklarar Hesses svärmande för det österländska.

T.S. Eliot har jag noterat följande om: hustrun blev mentalsjuk men han förblev henne trogen intill hennes död och gifte först därefter om sig. SvD skrev en gång (numera inlåst i kapitalismens döende timma): gjorde som ung ett nummer av ålderdomens resignation, blev själv med åren alltmer lik sin illusionslösa figur ”Prufrock”. I Eliots dikter är det tiden – som räddning och fängelse – som är det stora temat.

Här sticker varken Kvaliteter eller Element ut. Solen och Merkurius saknar åter synergi via delat tecken ... men 12e sjukdomshuset ägs av mentala Merkurius och med kvinnans Venus och Merkurius i tät konjunktion på Vågascendenten tycker man sig se Eliots bindning till sin sjuka hustru.

Hans unga fixering vid den tröstlösa Tiden syns i en så mycket sämre Saturnus-placering än Yeats starka Luft-Saturnus. Här är en Saturnus i Vatten som påminner om den tillfälliga lägre naturen och dess självdestruktivitet. Även Mars med Jupiter i Skorpionen lyfter fram den fallna själens närkontakt med denna värld som aldrig kommer att bli något annat än vad den är.

Hans sinnelag verkar dystert: Månen i 8e skorpioniska huset för korruption och förfall - kanske ytterligare en indikation om hur betydelsefull livskamratens mentala degeneration var för honom själv och hans dystra livssyn. 

https://en.wikipedia.org/wiki/The_Waste_Land

Pearl Buck slängde jag in bara för att det höll på att bli män för hela slanten! Garanterat var det ett politiskt pris.

"Politiskt pris" hasplade jag ur mig innan kartan var beräknad, men hur väl stämmer inte detta ned en kroppslig Jord-Saturnus i sitt världsligt starkaste läge i väster och en Mars i lika rasfixerade Stenbocken! Så politiska positioner, särskilt Saturnus i väster! Född till onda kristna missionärer i Kina finns det uppenbart rasism i en sådan här karta som trycker på Saturnus och konformism ändå ut i det fysisk-kroppsliga. 

Jag vet inte hur Buck ställde sig till sina missionerande föräldrar, men makthungriga brukar ju skicka "religiösa" förtrupper först innan Kapitalisten kommer för att lägga beslag på mark och naturtillgångar. Jag tror ärligt knappast att Buck var så framsynt att hon hade en nykter bild av sitt USA men snappar en ledtråd på Wikipedia: " she came to doubt the need for foreign missions" - på god väg mot insikt om den onde mannen med andra ord!

Jag dubbelkollar inte vidare, ser ur som ett typiskt "kompensationspris" (första litteraturpriset till en kvinnlig amerikan), även om här noteras ännu en stark Budha Aditiya Yoga i just författartecknet Tvillingarna. Längre ner i Wikipedia bekräftas Tvillingarnas typiskt skarpa och kritiska typ:

"Long before it was considered fashionable or politically safe to do so, Buck challenged the American public by raising consciousness on topics such as racism, sex discrimination and the plight of Asian war children."

Faktiskt, samtliga fyra på måfå valda pristagare har olika typer av Luft/Vatten-mixen! "Dissociation" (Se t.ex. Yeats överst - där attackerar Vatten-Mars Luft-Saturnus och Saturnus greppar i sin tur Mars!)

Detta är en lyckosam upptäckt, för kombinationen har skarpa representanter även om bloggen fastnad för lite väl många fall av den dysfunktionella typen (som tycks vanlig bland politiker). Det tyder på att författare på Nobelnivå har förmågan att hålla "ihop sin skit" där mindre själar inte alls har någon synergi mellan den Rationella och den Irrationella själen (Luft resp. Vatten). Det påminner också om att vi inte är våra horoskop, hinduisk astrologi må söka sätta fingret på själen med olika metoder men den är dock en faktor bortom Systemet... 

Romaren Plotinos på 200-talet såg själen som höggradigt komplex och sammansatt av fler komponenter än han ville gå in på i sina texter... Tanken att "allt finns överallt men inte i samma omfattning" ger en aning om vilken världsbild denna tänkare hyste. Där var definitivt en som penetrerat världsrymden "många ljusår bort" och därtill i fler dimensioner än den materiella...

 

Mecenaten och Utföraren

Nobelprisbelönade poeten och litteraturkritikern T.S. Eliot gav på 1930-talet ut essäsamlingen Essays on Elizabethan Drama. Inskaffade av nyfikenhet en gulnad gammal pocket från 1950-talet. Det är den första Nobelprisbelönade författare jag läst, och typiskt nog då inte hans drama eller poesi. Det är dessutom den första gång jag läst textkritik och -analys bortom ämnena filosofi, psykologi och religion.

I essän om Shakespeares yngre samtida Ben Jonson nämns dennes pjäs Every Man in His Humour. Eliot försvarar Jonson i för hans texters påstådda ytlighet, men förklarar inte tydligt om "humour" syftar på den skojfriska typen (humor) eller på den antika läran om kroppens fyra vätskor och temperament. 

Det är förstås mitt eget fel, Eliot förutsatte en bildad och skönlitterär läsare som kunde sina engelska pjäsförfattare ända ner till de mindre namnen. Köpte boken på impuls, bara för att se om där fanns ledtrådar till min gamla dröm om "Oxford", vilken jag utifrån det uppfattade ordet och drömmens detaljer senare kunde identifiera som en historisk person, greve Edward de Vere, den 17 greven av Oxford. Det var i november 2005.

Eliots essäer var visserligen alla skrivna några år efter att läraren Thomas Looney publicerat teorin om att aristokraten Vere använt "Shakespeare" som ett alias, utan att vid den tiden finna gehör för sin skickliga profilering.

Looney noterade att pjäserna alltid är skrivna ur ett (snobbistiskt) aristokratperspektiv och började granska han den tidens adel efter kandidater. Jag har tidigare nämnt att "Shakespeare" fuskat in en förfader till Edward de Vere i ett historiskt drama och gjort denne mer ärorik än han var - en typisk indikation om i vilken riktning man ska söka den verkliga författaren! Andra ledtrådar (av otaliga) var att Vere nämns som en skicklig poet i samtida källor och att han var djupt engagerad i Londons teaterliv. 

Och det är bara ytskrapet. Påläste amerikanske skådespelarens Hank Whittemore's Twelve Years in the Life of Shakespeare (2012) och speciellt 100 Reasons Shake-speare was the Earl of Oxford (2016) är tillgängliga, lättlästa och rätt tunna och fyllda med fakta av aha!-typen. Forskningen har långt sedan Looneys genombrott 1920. 

Specialstudier i Tudor-England ligger mer än troligt långt ner på "att göra"-listan för flertalet svenskar. Men har man drömt en så pregnant dröm som jag gjorde, har engelsk historia blivit något jag återvänder till, med några månaders eller ett halvårs intervall. Antingen genom någon ny bok eller genom att googla ett ord eller ett namn som fått mig att mig att erfara en värmevåg inombords.

Exempelvis har ordet eller namnet "hunsdon", resonerat med något, fast jag inte för mitt liv kunnat lista ut vad eller när jag första gången stötte på det (återkommer till saken). Jonsons boktitel Every Man in His Humour var en fras som också kändes intensivt familjär när Eliot börjar diskutera den. Kanske för att läkaren Galenos kroppsvätskor dök upp en svensk nybörjarbok i idéhistoria jag läste en gång (bortom en introduktionsbok saknas mer på svenska - gå fatta). 

Galenos var påverkad av den grekiska stoicismen som byggde på astrologin minus en Gud utanför kosmos - den kallas därför materialistisk och Eld är visserligen mest gudomlig men alltjämt en materiell substans. Eftersom Vere/Shakespeare var kunnig astrolog och byggde upp sina karaktärer med hjälp av bl.a. astrologi kändes det helt naturligt att den yngre Ben Jonson följde sin mästares mönster.

Nu säger Wikipedia att Jonson bara opportunistiskt stoppade in "Humour" i boktiteln, men berättar också (och det här är nästan fantastiskt) att boken registrerades på samma ställe och dag som tre nya Shakespeare-pjäser. England hade omfattande censur under Elisabets tid och varje ny boktitel lämnades in för granskning på ett av flera olika ställen. Levererades alla fyra manuskript av samma springpojke? Var Jonsson en av aristokraten Vere/Shakespeares "lärlingar"?

Ben Jonson är åtskilliga år senare involverad i den första postuma utgåvan av Shakespeares "samlade verk". Inte alla, men många pjäser den breda massan aldrig hört om eller sett. Aristokratin hade förstås bevistat uruppförandena, kanske flera årtionden tidigare, kanske pjäserna i en enklare form. Ansvarig för denna utgåva ("First Folio") är en av Edward de Veres döttrar och hennes likaledes blåblodiga make. Ben Jonson var helt klart i den inre krets som var införstådd med grevens hemliga liv som pjäsförfattare.

Naturligtvis är Every Man in His Humour en komedi. Wikipedia ger några ljuvliga namn på Jonsons karaktärer: den illistiga och falska tjänaren "Brainworm" och överklasslyngeln "Wellbred"! Jämför astrologins 6e hus för "tjänare", ett hus som också står för hemliga fiender (hukande just under västra horisonten)! Överklasslyngeln "Wellbred" kan mycket väl  intilliggande 5e huset för det välskodda Etablissemanget, välskott i kraft av sin födelse då 5e huset också tecknar barn.

Och nog syftade titelns "humours" på de olika temperamenten som i sig har de fyra elementen som basis. Säg den text från den Elisabetanska eran som inte innehåll referenser den tidens världsbild. Se bara på detta ur ett längre citat T.S. Eliot väljer att diskutera:

...For such a price I would endure a rough, harsh Jupiter...

Minsann! Den Elisabetanska eran kände en Jupiter som kunde manifestera sig på ett riktigt uselt sätt, om nu referensen är astrologisk snarare än mytologisk. Jämför med USA:s kommande armod under sin svaga Jupiter-cykeln i ett nyligt inlägg. 

*****

I Wikipedia-artikeln nämns redan i början att "Every Man" uppfördes på scen 1598 av teatergruppen Lord Chamberlain's Men (inte att förväxla med Veres hederstitel Lord Great Chamberlain, den han var vid frambärandet av Rikets Svärd sedan drottningen öppnat för affärer efter sin årliga "progress" eller Eriksgata i landet.

Detta var denna grupp Edward de Vere skrev för under sitt pennamn. Vere var vid den här tiden nästan barskrapad och kunde inte längre själv agera mecenat för ett flertal teatersällskap, som han gjort i yngre år. Lämpligt nog sammanfaller grevens bankrutthet med att hans litterära intresse går i taket och han distanserar sig från förställdheten och tomheten i hovlivet. Istället håller han eget hov och skrivarverkstad under 90-talet. Runt honom flockas "the wits", flera av Londons smartaste skriftställare och författare i ett luxuöst hus han äger under nästan ett årtionde. Vem vet om inte "Every Man..." kan ha skapats där också? 

När jag bläddrar genom Mark Andersons enorma Vere-biografi som jag stormläst utan att mer än konturer fastnat, ser jag att "den okynnige" Ben Jonson skrev en "osedlig" pjäs tillsammans med en John Lyly just 1598. Den senare var (förutom författandet) Oxfords privatsekreterare tills aristokratens pengar började sina...

Utvikning. En lustig parallell lösgör sig här ur minnets djupa valv: vid 16 engagerade jag några fånar som mig själv till "munmotoriska dueller" i gymnasieklassen. Kanske ett gammalt liv som retoriker tittade fram för en kort tid? Påfundet varade inte länge och klassens tjejer måste ha suckat över så omogna killar.
     Flera år tidigare, vid 13, hade jag på samma sätt samlat grabbar i kvarteret (4-6 stycken) till "diskussioner och bedömningar" av de snyggaste bilarna i dragracing-sporten (en barnintresse som hängde med flera år). Uppenbarligen går någon slags estetisk röd tråd genom bloggarens liv, att samla (hoppfullt) liktänkande runt egna, tillfälliga intressen...
    Bland de mest märkliga fynden i mina Oxford-forskningar sedan 2005 är att Wikipedia (och historiker) anger grevens sekreterare Lyly som den som populäriserade den "barockt ornamenterade" stilen euphumism (inte vårt "eufemism", men kanske avlägsen släkting). Detta visar sig vara exakt samma smått sökta skriv- och talspråklighet jag försökte engagera klasskamraterna att duellera i.
     Framförallt i konstruktionen av hopplöst långa och invecklade meningar känner jag med växande kunskap om Elisabets tid igen min ambition med gruppen klasspolare. Kan det ha det med utvecklingspyskologi att göra, en universell (kodad) tendens att i tonåren börja "käfta" under ordnade former, mer eller mindre sofistikerat beroende på klass/miljö och begåvning?

*****

Lite klickande på Wikipedias länkar leder fram till teatergruppens mecenat, en man som möjliggjorde pjäsernas uppförande. Namnet här säkert figurerat i någon Vere-biografi jag läst, men det är vanvettigt många namn runt Elisabet att hålla reda på. Inte förrän nu, "öppen" genom uppmärksam läsning av den nyanserade T.S. Eliot ser jag plötsligt namnet på mecenaten bakom nu bankrutte Oxford (han tvingas sälja huset året efter att "Every Man" registreras):

Henry Carey, förste baron av Hunsdon. 

Precis som Oxford använde en del av sin ärvda titel som informellt egennamn, så var det titeln jag reagerat på. Ska tilläggas att även pengarna bakom Lord Chamberlain's Men, lorden själv, hade ett efternamn som jag gillade första gången jag såg det. Och då inte Carey via sångerskan Mariah Carey utan genom obskyre jamaicanska sångaren Carey Johnson. Honom hade jag bara hört genom en enda sång på en samlingsskiva, "Collector's Reggae - From the Vaults of Studio One", utgiven 1989. 

Jag skaffade nyutkommen musik på direkten som ung och detta var före Mariah Careys genombrott med "Visions of Love", släppt maj 1990 i USA. Minns hur medvetandet djupnade för just detta artistnamn i låtlistan, blir ofta sittande på detta sätt i någon slags meditation över ett ord som gripit tag. Förklaring till hur så kan vara ligger i det grekiska Logos-begreppet från filosofin. Dessa är förnuftsprinciper, nedbäddade i tid och rum och kallar själen till hågkommelser! Först denna sommar 2020 läser jag John Dillons lärobok The Middle Platonists och ser, svart på vitt (s. 89), exakt den antika föreställning som årtionden av sporadiska tidigare liv-förnimmelser byggt på.

Cicero var själv inte mycket till filosof men han relaterade tankarna i sin samtid (som gärna kopplades till gamla namn som Pytagoras för att framstå som extra ädla och upphöjda). Den romerska skriftställaren nämner att den pytagoreiska tanken var att människan i dröm är som mest befriad från kroppens degraderande inverkan och mest känslig för det gudomliga Logos att inympa kunskap om framtiden (och implicit även om det förflutna). Även speciella platser kan ha den förmågan, enligt Ciceros redogörelse. 

Inget av detta är förstås nytt, minns judarnas Josef med sanndrömmar som så imponerade på Farao att han steg från en slavs till en rådgivares position. Det intressanta är att antikens tänkare (lika logiska som oss) kunde acceptera något som samtidens materialister bara fnyser åt, samtidigt som vår tid har samma filosofier att tacka för vår grundläggande logiska bas för alla våra tidstypiska "framsteg". Är vår tid en tid för otacksamma och arroganta individer?

Jamaicanska Carey var första men inte sista gången jag hittade en kufisk koppling mellan Englands gamla koloni Jamaica och teman från Shakespeares värld (se "Det laddade ordet svala"), kanske för att Jamaica så konservativt fört vidare inte minst egennamn som i princip dött ut i England, kanske för att Ciceros uppgiftslämnare hade rätt: vissa platser kan utöva en märkligt medvetandehöjande effekt på människor.

Varför jag plågar läsaren med de här detaljerade googlingarna är för att se närmare när och var jag första gången "tände till" på namnet för författargrevens välgörare. 

Bloggarens psyke tycks ha en förkärlek för vissa ord, vissa logoi. Ordet "Essex" hettade till redan när jag var tretton eller fjorton. På ett samlingsalbum med gamla 50- och 60-talsgrupper silade psyket allt utom artisten Essex som lyste "förhöjd" (låten var banal pop). Det tog årtionden, till internet, för nyfikenheten att stillas: en färgad amerikansk sånggrupp i början av 60-talet med en enda hit. Inga som helst begripliga kopplingar till England, men upptäckten att designern till samlingsalbumet på tio år tappat bort bestämmelsen "The" till gruppnamnet.

Men Essex var inte bara ett ord som fångade mig i början av tonåren, under de flera år jag följt upp ledtrådar i min Oxford-dröm såg jag aldrig det uppenbara: greven av Oxford var ju för bövelen född i landskapet Essex! Inte ens när jag  tidigt letade upp koordinaterna till slottet han föddes i (Castle Hedingham), kopplade jag ihop födelseplatsen med tonårens reaktion på ordet.

Under sommaren hittade jag ännu en av min barndoms absoluta favoritbilar, vilka jag visste namnen på eftersom min mor läste upp texten på undersidan. Ford Anglia - namnet som pekar med hela handen på ett land som själen kände igen som en gammal spelplats! Precis som med lastbilen Bedford var det här en oansenlig leksak, inte alls lika tuff som James Bonds Aston Martin eller Batmans utspejsade bil. Jag var marginellt bortskämd som barn, släktingar fyllde generöst på med leksaker, men av någon anledning vann två oansenliga bilar mitt hjärta runt 5-6. Var det för att namnen sade mig mer än en "Batmobile"? 

Not. Landsdelen "East Anglia" är det större område som rymmer Essex och Castle Bedingham. Den enda favoritleksak jag saknade som barn var ett slott som hette Hedingham!

Som vanligt är frågan: släpps de dödas psykiska  stoff ut på någon psykisk allmänning, redo för återanvändning? Kan det hända att dåligt skakad och illa fördelad klump av säg brittiskt grevestoff, råkar användas vid nykonstruktionen av en "inkommande" själ som annars saknar band till "stoffet". I Sverige med dess materialistiska världsbild, kommer aldrig att ges svar på så "irrelevanta" frågor! I Sverige är man gjord av atomer, molekyler och celler. Inget annat.

*****

Och nu till en horoskopjämförelse mellan Mecenaten Carey och Utföraren Vere.

Den äldre Lord Hunsdon i inre kretsen och Lord Oxford i den yttre. Det är nästan lite väl tydligt att Hunsdon är "plånboken" vars innehåll Oxford bränner av på sina teaterproduktioner. Den William Shakspere som av politiska skäl kommit att få äran för verken medan Vere gömdes undan i den brittiska historien, var anställd som skådespelare några år i just Lord Chamberlain's Men. Det den Oxfordianska skolan grävt fram under 1900-talet och alltfort visar att den brittiska historieförfalskningen varit enorm..

Mecenatens Vattenelement är det livgivande tillflöde av näring eller klöver som Oxford bränner som den extremt vidlyftiga energiska Sol-Vädur han var.  Se den tydliga välgörarindikationen i Hunsdons Sol-i-Vatten som Jupiter-i-Eldiga-Väduren tär på. Ett perfekt par som visar att "närande och tärande" må låta klatschigt men inte är rättvisande. Visst förbränner Oxford bidragsgivarens Vatten, men i mötet mellan elementen uppstår ju SENSATIONALISM, ångande och rykande ting som blir rubriker eller det talades om i det elisabetanska London.

Uppenbarligen hyser välgöraren stort gillande för Oxfords dramer - senioren har både Mars och Venus ("libido") och "tänder" på pjäsförfattarens geni (Solen). Inte så konstigt eftersom Solen utagerande på den största scen zodiaken känner: Vattenbäraren eller babyloniernas Den Väldige:

Shakespeare's vocabulary included 30,000 words.
Today our vocabularies only run between 6,000 and 15,000 words!

Sajt för den engelska språkvärldens högstadieelever

Apropå libido (Mars + Venus) registrerade jag under denna nätforskning inte bara Hunsdons existens via Wikipedia utan kunde också inhämta att gubbstrutten höll sig med en exceptionellt mycket yngre älskarinna som han norpade från drottningens skara kammarjungfrur. Här upprepar han bara vad Lord Oxford gjort i yngre dagar, men den gången satte drottningen den vällustige greven i Towern tillsammans med den besudlade hovdamen Anne Vavasour. Där kunde besinna sin osedlighet några månader. Tydligen var Elisabet mer gunstigt inställd till den gamle Hunsdon när han också tog för sig av drottningens personliga sällskap, men så var han också kusin med drottningen.

*****

Jag kan inte undanhålla läsaren en fascinerande koincidens som nästan ser ut som en tanke. 

Jag köpte alltså min första litteraturkritiska bok vid fyllda 61 (så långt har det gått). Från bloggens i stort otillfredsställande studier av Nobelpristagare (det visade sig svårt att få statistiskt säkra trender) var T.S. Eliots horoskop en av många datapunkter. När jag samlade in födelsedagarna fanns inte tid att granska horoskopen, jag bara lagrade uppgifterna för att siffernissa dem i klump. 

Först nu tittar jag på Eliots karta, och fascinerande tydligt länkar författaren till Essays on Elizabethan Drama till sin extremt sentida läsare:

Poetisk/litterär uttrycksförmåga (inre kretsen)
och engagerad SOL som kastar ljus över den (yttre kretsen)

Hade det har varit man och kvinna kunde man ha tänkt sig kärlek vid första ögonkastet eller åtminstone en djup förståelse av vad den andra hade att säga.

Eliots intellekts-Merkurius med artistiska Venus i stigande exakt i öster i Venus eget tecken Vågen - det säger väl allt om honom som författare! Solen i sensibla Jungfrun bidrar naturligtvis.

Detta förfinade Venus-intellekt möter nästan gradexakt bloggarens identitetsmarkör Sol-Mars-i-Vågen (en mer allmän ljusspridande eller kognitiv förmåga). Solen befinner sig därtill i ömsesidig reception med Venus i 3e skribenthuset (motsvarande en konjunktion mellan Solen och Venus). 

Det är nästan som att två författare från olika tidevarv kom samman, bara det att jag inte är författare i detta liv utan ett allt-i-allo utan någon specifik fjäder i hatten. Så kan det "slumpa" sig när man i på kuriösa vägar väckt intresse för det Elisabetanska England köper sin första och kanske enda estetiska analys av "skrivstilarna" vid denna tid. (Hm, shakespearesk dubbeltydighet där).

Att googla fram Oxfords yngre beundrare Jonson och se hans namnval "Brainworn" och "Wellbred" gav dagens skratt. Kanske tog han efter Oxfords sätt att ge sina gestalter underfundiga namn. Detta nya crazy i engelsk drama nådde England i hög grad genom den unge Oxfords 10 månader långa vistelse i Italien, där han bör ha sett en hel del grov commedia dell arte. Det är allt jag läst mig till i teaterämnet. 

Kuriöst hade jag en gång en kortare relation med en skådespelarutbildad flickvän (just hemflyttad från Bosten - ett starkt näste för Oxfordianerna, men det visste jag inte då). Från samma skrivbordsplats där dessa rader hamras ut, skrev hon några kulturhistoriska uppsatser om ett par Shakespeare-pjäser. Jag var då helt ointresserad av hennes hemarbete, så inne i en annan fas än litteratur som tänkas kan. 

*****

Jag har ett par, tre tidigare liv-hågkomster där jag noterat vilken extrem skillnad i takhöjd eller intelligens dessa kroppar hade jämfört med nuvarande soppa av svenskt dna. (Intelligens må knytas till 5e huset eller Solen i astrologin, men det är dock ascendenten/den kroppsliga kanalen som har sista ordet.) 

En tvåtusen år gammal fruktodlande jude var skyhögt mer klar i knoppen än jag är, men ett långt senare liv i North Carolina (jag hör ord och ser datum i en del drömmar) var en svart slav som, dessvärre för honom, var närmast efterbliven jämför med det aktuella slit & släng-psyket. 

Att bloggaren inte utöver ting, ord och inte fler gånger än i nattdrömmen 2005 (och en senare dröm) upplevt att jag skulle vara "Shakespeare" är inte så konstigt. Dels för att det bara var ett fiktivt namn enbart för publiceringarna, men gissningsvis även var Edward de Veres intellekt för stort för att rymmas i mitt begränsade nuvarande. Det skiljer alltför mycket på en "upphöjd" Sol i Väduren stödd av det gigantiska logoi-fyllda psyket i Vattenbäraren (Oxford) och bloggarens "fallna" Sol i Vågen och det psyke i Tvillingarna som bara är en bråkdel av en fungerande Vattenbärare. Lika barn sägs leka bäst. 

Den skepsis som s.k. förnuftiga uppvisar i samma ögonblick någon säger sig ha varit den eller den i historien är i själva verket djupt oförnuft eftersom ett "jag" inte överlever döden och ingen förutom en egostörd nu levande skulle  brösta sig över gamla lagrar. Vart liv står på sina egna ben.

Men bloggrens totala ointresse för skönlitterärt diktande kan ses som ett indirekt tecken. Från en medioker författare eller poet skulle man kunna tänka sig kompensatoriska drömmar av ett sådant självförhärligande slag, men inte ens en skarptänkt flickvän lyckades locka fram något litteraturintresse. 

Av det extremt tragiska och rätt misslyckade liv greven hade (enligt flera biografier under de senaste 50 åren) är det fullt begripligt att man lägger en sådan livserfarenhet åt sidan. I drömmen från 2005 var det en bitter "Oxford" som deltog i drottning Elisabets begravning och själv var sliten och med några år kvar att leva. "Vart där, gjort det". 

Under läsningen av Hank Whittemores närläsning av Sonetterna som satte några tidigare avtryck på den här bloggen, fanns bekräftelse. I de bittra sista sonetterna om "The Dark Lady" kände Oxford detta mörker inför drottningen, som han dubbeltydigt kallade "the Region Cloud" - regionens eller Regina som ett förmörkande moln, mycket likt den dröm jag haft.)

Själen lämnar utan sort ett bedrövligt England och väljer bort landet som plats för nya erfarenheter. Född till aristokrati har själen inte mer att hämta av den varan, men det finns mer upplevelser att göra i världen. Vilket förflutet den här själen än haft, brottas jag - bloggaren - dels ett antal år i tonårien och nu åter under de senaste tio åren med temat "den rike onde mannens system för att skapa sig en betjänande underklass" - bloggens tydligaste tema nästan från start. Den som vill kan se det som skam hos någon som en gång haft det oanständigt väl ställt, skulden kommer definitivt inte från detta liv, oaktat alla leksaksbilar som barn.

Oxford var en fördelaktig tid i historien, börden gav honom Englands skickligaste lärare och sedan brann den eldfängde aristokraten intensivt en enda gång och inte mer.

Så glöm allt vad den biologiska evolutionen har att säga om att människan skulle bli mer intelligent. Arten befolkas av enskilda själar och deras besök på Jorden ser mest ut att en berg- och dalbana. Och då lämnar jag ändå därhän den mycket mer komplicerade tanken om själen zick-zacker genom tiden utifrån en djupare struktur. Ett vällevnadsliv i dag kan följas av ett liv på 1200-talet... Eftersom människan normalt bara minns bakåt kommer en analfabetisk träl på 1200-talet inte att förstå ev. minnesglimtar fårn sitt "tidigare" liv i 21a århundradet. Bilderna skulle inte vara begripliga.

 

Överkurs

En del text drog bort från mitt ursprungligen enkla och mer effektiva upplägg. Medveten om detta, och i samma ögonblick jag satte punkt knäppte jag på astrologiprogrammet och tog en skärmdump. Vad, om något, säger horoskopet om ännu ett varv i reinkarnationsfrågan? 

Obs. Bara för astrologer som sett igenom introduktionsböckernas regler och nu kan reagera kreativt och samtidigt logiskt på symbolerna:

Ett är säkert, det finns mycket olycka (via husen) men också Guds välsignelse (hus 9) över detta horoskop. Men det kan knappast anklagas för att signalera omedvetenhet. Ett stort kors i Sattva guna dominerar och väcker passion (Rajas guna).Mycket av tecken har faktiskt handlat om ting som satt min själ i brand (liksom Eliots bok handlar om dramaister som stimulerat hans estetiska sensibiliteter). 

Men lika tydligt är att maximal, närmast paradmigmatisk auktoritet (Saturnus) på himmelen håller fast den sjunkande Solen i väst. Fulländning på Jorden - och firad sådan (hus 10) - sammanlänkas med identitets- eller själssymbolen Solen. Kort sagt: vem som nu räknas som en auktoritativ fixpunkt gömde sig bakom pseudonymen "Shake-Speare"? (Saturnus = nominalitet, Solen = essentialitet.) 

Men också: kan intelligens trubbas eller skärpas av Saturnus under loppet av väldiga tidrymder? Här hämmar uppenbarligen Saturnus den solära lyskraften som redan är "fallen" i Vågen och dessutom döende i väster. Horoskopet verkar beröra flera av inläggets teman (fast det kan krävas en litteraturkritiker för att bli varse dem)...

Att göra ett horoskop för stoppögonblicket visar sig vara det mer logiska. Inlägget växte lite i taget under två dagar och ett horoskop på "inseminationsögonblicket" hade inte varit lika rättvisande eftersom sidoämnet själavandring tillkom i sista skrivpasset: leksakerna, trigger-orden, och minnet av skilda intelligensnivåer i olika liv.

Ovanstående karta innehåller dessutom bloggarens Sol och Måne i sina födslotecken, en koincidens som inte gällde dagen innan, den 3/11. Det är förstås en oavsiktlig slump, men typiskt att bloggaren själv kliver in i den framväxande redogörelsen under sina medfödda positioner för de stora Ljusen ("livslinjen").

Särskilt slutpunktshoroskopets drömskt lunära natur i intellektet (3) fylls här av en perfekt Jupiter från den gudomliga intuitionens nivå (9). Något av det mest klockrena jag sett och exakt vad jag menade med att en enkel fruktodlare kan vara flera gånger renare i medvetandet än en datatekniker (jag var programmerare under tre själlösa år).