När man är stor måste man vara snäll

Av någon anledning ser jag oftare "look-alikes" i Lejonet än i något annat tecken. Det kan ha att göra hur det egna psyket/intellektet är konstruerat utifrån samma astrologiska spelregler... (Bloggaren har anpassbarhetens Venus i Lejonet och där Mars bara ser skillnader och därför alltid klampar in och förstör alla kompositioner - krigets herre! - är det Venus som har förmågan att uppleva likheter...)

Efter föregående inlägg om Taylor Swift var jag inne på dubbelgångarlinjen och upptäckte direkt ett annat och nu närmast perfekt par: Aftonbladets sportjournalist Johanna Frändén, även känd för starkt antirasistiskt engagemang ("när man är stor måste man...") och Peggy Lipton - hon som spelade ägare av en lunchrestaurang i 90-talsserien Twin Peaks. På det här fotot yngre, gissningsvis tidigt 1970-tal.

Liptons Sol 13.50 vid födelsen, Fränden skulle ha
en gradexakt överensstämmelse om född senast
strax före halvfem på morgonen...

Är Solen i sitt härskarläge i Lejonet en så enskilt stark placering att den ger den här människotypen? Jag har en kusin, Lejon, som också lite löst anknyter till samma typ, varm, trygg och robust i sin själ och med samma "sängkammarögon" vilka kanske är tydligare på Lipton än hennes svenska version... 

Jag tror inte det finns någon teori för look-alike-fenomenet, det kan ju vara så simpelt som att man silar bort alla 99 Lejon som inte påminner om jämförelseobjektet och bara väljer att minnas det hundrade, som matchar. Problemet är att detta är skeptikerns förklaring och den haltar när man FÖRST ser någon man vet är ett Lejon och bestämmer sig för att kontrollera om den andra också är det, och finner att så är fallet. 

Jag har avstått från ett look-alike-inlägg bara två-tre gånger när jag inte hittat någon koppling mellan kartorna. Ascendenten hos den ena eller båda skulle kunna ha givit den eftersökta kopplingen men när den uppgiften saknades, fanns inte mycket att säga. 

I övrigt har bloggens f.n. 175 inlägg taggade "look-alike" många exempel där jag publicerat paret trots att jag inte var helt nöjd med det astrologiska bifallet. Jag har också hittat ansiktslikheter när soltecknet varit gradexakt det opposita och ett antal gäckande fall där det tycks som om en hel serie av placeringar TOTALT SETT leder till en upplevelse av snarlikhet. Men återigen: allt detta ligger i betraktarens blick (eller snarare inre sinne - Månen).

Jackie DeShannons Venus och Jupiter
(de goda) bildar en konjunktion över det
område i Lejonet där Lipton/Fränden möts...

 
Faktum är att jag knappt hunnit klippa ihop bilderna på Fränden och Lipton förrän jag insåg att den här typen av Lejon går igen i en gammal popfavorit. Som grabb lystrade jag den janglepoppiga When You Walk In The Room med britterna The Searchers (som fortfarande på 70-talet spelades på svensk radio). Det tog visserligen många år innan jag fattade att världshitten från 1964 författats av Sol-Lejonet Jackie DeShannon (kommenterad i två äldre inlägg så här långt), men från den stunden var jag ett fan av amerikanskan.

60-talsalbumen varierar tyvärr från det mediokra till det acceptabla och avslöjar hur hon trots "lejonstyrka" styrdes av bolagsdirektörer som i blindo försökte göra om henne för att hitta en publik... 

Intressant nog verkar hon ha stått för samma antirasism som Johanna Fränden och på baksidan av ett skivomslag från 1968-talet (året för raskravaller och vita rasisters mord på medborgarrättskämpen Martin Luther King) ses hon kontroversiellt posera med två barn, en vit unge och en färgad. Även om bilden är någon annans idé är DeShannon med på noterna.

Låten What The World Needs Now Is Love var en hit redan 1965 så man anar nog ändå att skivbolaget slängde ihop ett album med nytt och gammalt för att casha in på den politiska oron. Baksidebilden bytte bolaget när det var dags att tillverka andra upplagan. Så mycket för kapitalisternas engagemang  för en bättre värld... 

Jackie DeShannon tillhörde definitivt den goda sortens Lejon som fattat den där svenska reklamen om den stora snälla hunden som skyddar den lilla från regnet - långt innan den var påtänkt. Jag har hört tillräckligt många av hennes rätt generiska texter om kärlek för att vara övertygad om att hon menar vad hon sjunger... Ibland gjorde hon coverversioner och valde ibland märkligt djupa och mystiska låtar, som The Carnival Is Over, en dubbeltydig betraktelse över det ytliga/flyktiga livet...

Astrologiskt är förstås Solen i Lejonet symbol för kungen eller den generösa och givande ledaren. Som direkt kontrast får Saturnus den otacksamma rollen (good cop/bad cop). Saturnus blir den snåla och fordrande ledartypen som man sällan eller aldrig hör ett uppmuntrande ord från.

Det goda och inspirerande Lejonet var värd en kommentar efter att dess svaga sida noterats i nyliga inlägg om Stockholms kulturborgarråd, som bara är ute efter stora pengar, så socialdemokrat (eller kanske just därför) han är!

En rolig Johanna Frändén

Aftonbladets sportjournalist Johanna Frändén verkar ha bytt roll och blivit kolumnist. Den senaste läste jag bara för att rubriken var så oemotståndligt rolig som gestaltade den civiliserade skara svenskar som ändå inte mer än halvhjärtat orkar hälsa dessa horder av nysvenskar välkomna (det är mycket om invandring nu). 

Texten besviker inte. Den är genomgående humoristisk och skildrar perfekt tonen hos den hyggliga men egentligen ack så avmätta svensk som tror sig ha kommit lite längre än andra och mer religiösa folk. Jag måste genast revidera en del invändningar jag hade om Frändén i det här inlägget från 2013. Den aktuella kolumnen är verkligen skriven rakt ur hjärtats intelligens och eftersom Frändén föddes med Solen i härskarläge i Lejonet måste denna obönhörligt sanna blick föräras en Surya lagna den här gången, en solascendent!

Väckta själar agerar direkt från Logos, sin Sol och intelligens.
Dessa är de som anträtt "Vägen upp" och
börjat göra anspråk på sin inneboende gudomlighet,
inte som människor som låtsas vara gud utan som just gudar.

När Solen träder fram - den verkliga individen i människan - då fungerar Månen i Jungfrun perfekt som ledarens högra hand och hennes skrivarpenna (Merkurius i Jungfrun) nedtecknar det SolÖgat ser och i sin vishet förstår! 

Mars "fall" i Kräftan blir på inget sätt en ynkrygg, utan tvärtom tjänar också dess dämpade utspel Lejonets sak. Och ett är säkert: Mars-i-Kräftan har en kul och lite knepig humor (bara den känner sig säker och kan använda mars-energin åt annat än idrott eller skydda sitt revir eller sin position - se framgångsrika idrottaren Charlotte Kallas intressanta kombination av eldplaneterna Solen och Mars i Kräftan. Hela hon strålar av underfundig humor).

Upptäckte nyligen att min tandläkare, född 1981 som Frändén, förutom en oerhörd skicklighet med händerna (Sol-Oxe med Venus i härskarläge i Oxen samt Merkurius i härskarläge i Tvillingarna) också lever utifrån den komplicerade konjunktionen av Jupiters expansionslust och öppenhet i konjunktion med fördomsfulla (=traditionstyngda) och begränsande Saturnus i ett tecken som inte är känt för någon större öppenhet: Jungfrun. 

Tandläkaren är av namn och utseende att döma sannolikt svensk i andra generationen, men i det här sammanhanget är det gissningsvis det konflikterade mötet mellan två så olika planeter ("kulturer") som Jupiter och Saturnus som förklarar hur Johanna Frändén så knivskarpt lyckas formulera genomsnittssvenskens håglösa "ja välkommen, då". 

Detta springer också ur Frändéns själ hur mycket hennes Sol i Lejonet tror sig vara antirasist och stå över det här landets historia av negativt avvisande av utlänningar. (Förutom i vår marknadskapitalistiska sista akt och de närmast gudifierade anglosaxerna. För vad är det svarta fåret från Tele2 om inte en dryg och självgod amerikan! Och uppenbarligen har denna helt motbjudande figur testat positivt på den svenska målgruppen! Go figure.)

Men sättet som Frändén lägger sin själs pusselbitar gör mig här glad ända in i själen! En så försåtligt sanningssägande kolumn! Det författarskapet ska jag hålla lite bättre koll på (tills hon försvinner in bakom mediehusens betalväggar).

Sportkommentatorn Johanna Frändén om rasism

Det intressanta när man en andra gång läser sportjournalisten Johanna Frändéns artikel, "Rasismen är en del av klimatet i Sverige 2013" (AB, "bloggkommentarer undanbedes!"), är upptäckten att hon bara deskriptivt beskriver problemet utan att ens vidkänna att det är ett problem. 

Hon närmast legitimerar svensk skitstövelsmentalitet genom en alltför bokstavlig tolkning av journalistens uppdrag att opartiskt granska och beskriva. Det är först i slutknorren man anar att hon kanske försöker säga något när hon "ler smått generat" åt FN:s lösliga formuleringar mot rasism och diskriminering - vagheten, upplever Frändén, är "är berättelsen om mig, och kanske också om dig, 2013".

Innan de jag skrev de här två styckena hade jag tänkt introducera sportkommentatorn som ett välbehövligt exempel på att Månen i diskriminerande Jungfrun INTE ALLS betyder att alla födda på det sättet är neggon. (Jag har t.o.m. några exempel på hur utlandsfödda med Månen i Jungfrun lett till att man blivit OFFER för diskriminering i Sverige.)

Men omläsningen visar hur vag den här kvinnan är, det är som om hon medger att inte heller hon riktigt kan frikänna sig från den svenska nationalsynd som syns så tydligt i Sverigehoroskopets Måne i denna problematiska koppling till sin disponent Mars (Eld/Jord-konflikt kring det som det banala och subjektiva ögat ser av den andras yttre "jordyta" - ah! svartskalle! Så grobianlåg är alltså den svenska folksjälen. Den tänker inte, den bara TITTAR på saker och tar beslut på den ohållbara grunden.)

Det är både verkligt starkt och svagt OM Johanna Frändén utnyttjar Aftonbladets spaltutrymme för att bekänna att hon minsann inte är heligare än någon annan svensk.

Starkt för att hon ändå väcker frågan om diskrimineringen alls kan ursäktas i skenet av högre och mer allinfattande principer. Och ynkligt för att hon trots Solen i majestätiska Lejonet inte vågar stå upp starkare för det rätta än hon nu möjligen gör.

Men vi känner genast igen den något haltande kombinationen av älskande Solen i Lejonet och negativa och exkluderande Månen i Jungfrun från Humanisternas ordförande Christer Sturmark, vars vendetta mot religionen ibland mest låter som främlingsfientlighet i förklädnad.

Man kan notera att oklarheten om Frändéns motiv med artikeln också rimmar med Sturmarks Mars i sitt fallna tillstånd i Kräftan, där den starke krigaren urartar till ett förskrämt fäktande om rätten till privatlivets helgd och fula tjuvnyp. (Eller, som i den sexperversa polisen kapten Klännings fall, till ett rent urartat våldsbeteende bakom stängda dörrar).

*****

Några kompenserande exempel på en verkligt god Måne i Jungfrun får tydligen vänta ett slag. När jag slog upp Frändéns födelsedag noterade jag istället hur typisk hon är en sorts Lejon som man efter en tid börjar notera. (En tid = efter att studerat tusentals människoansikten och tagit notis om deras horoskop.)

Men många gånger undrar man VAD det egentligen är man tycker sig känna igen. Min första tanke var, "herregud så lik Thomas Gylling!" (som började sitt liv som trummis i bandet Reggae Team och sedan blev programledare för Mosquito, programmet med exotisk och kul musik) I mitt minne var Gylling Lejon, och därifrån gick associationen mellan Johanna Frändéns starka och behagliga nuna direkt till den personifierade livsenergin Cameron Diaz, Solen i Lejonet och även Månen i Eld, i Väduren.

Bara ett problem, när jag tittade på Gylling visar han sig falla i Jungfrun, som är makalöst starkt betonat på Johanna Frändéns himmel! Så vilket tecken tillhör egentligen den "typ" man tycker sig se "informera" bådas andliga uttryck (vagt återspeglat t.o.m. i fysionomin)?

Det är här polletten trillar ner - för vilken gång i ordningen? (jag lär långsamt men glömmer snabbt) - och jag påminner mig att zodiakens 12 tecken är en allra mest primitiva karta som kan tänkas. När Platons akademi för sina astrologiska studier krävde förkunskaper i geometri, studerade de grekiska filosoferna naturligtvis Världssjälens "patos" (lidelse eller roterande kring vissa givna motiv) utifrån en betydlig komplexare konception än fyraåringens "titta och gissa".

Det finns, om man ska kvarhålla zodiaktecknen således en platonisk Form eller Idé som varken är Lejonet eller Jungfrun utan en Form som vi först identifierar genom vårt vacklande i teckentillhörigheten. "Roterade hjul inom hjul" sade medeltidens djupa tänkare. 

Om nu Platons filosofi höll den här världen för att vara EVIGHETEN fast utportionerad i tiden, i korta ögonblick eller begränsade livscykler (varav tanken om karma och återfödelse eftersom det är samma EVIGA VÄSEN som hela tiden återkommer och leker sina lekar i den här världen), då följer att själarna naturligtvis inte har ett enda dugg med zodiaktecknen att göra. Och inte med den matematik eller geometri (troligen i formen av aspektläran) som Platons akademi studerade. 

När den här bloggen plockade upp beteckningen "själens form" för Saturnus (jag tror det var i alexandrinaren Ptolemaios standardtext Tetrabiblos) så syftar detta först och främst på Världssjälens form (dvs Saturnus som sjunde himmelen avgränsar vårt kosmos från yttre rymden). Men enligt analogitanken är varje människa ett mikrokosmos och har således formgivaren Saturnus som sin själs form. 

Men själens form är inte detsamma som det bevisligen ohyggligt starka manifesta soltecknet - motor och motivation i detta liv. Ibland hamnar människor i levande livet i konflikt med sin egen själsliga struktur: Solen och Saturnus i aspekt! Det är ofta liv där det knakar i fogarna och människan ibland aktivt arbetar MOT sin själs direktiv. På många sätt är det mer bekvämt att födas till ett liv där horoskop avslöjar att Sol och Saturnus inte har nämnvärd relation alls - indierna var inte dumma som kallade de båda planeterna ömsesidiga fiender! 

Också Platons långt senare lärjunge Plotinus var astrologiskt bevandrad och tycks antyda att blott oppositionen kan leda en själ vidare, vilket i ödesplaneten Saturnus fall handlar om att helt transcendera sin egen själs form! En svindlande tanke eftersom vi då inte längre talar jordiska ting utan utifrån en guds perspektiv, en gud klädd i mänsklig kropp. Nyplatonismen är en av de läroriktningar som pekar mot Intellektet som en högre instans i den märkliga och oheliga sammansättning som vi kallar en människa. 

En gud är en ande, även känd som en daimon. Det finns goda och onda demoner och kristendomens änglar är egentligen den grekiska filosofins och kosmologins daimones i lätt förklädd form! Eftersom ängeln är en budbärare är den intellektuella varelsens astrologiska representation inte svår att gissa sig till. Det är Hermes eller Merkurius som är den mänskliga artens högre representation, detta är Fader-Moderns son/avkomma och typiskt nog asexuell eftersom, som Jesus, sade, "i himmelen gifter man sig inte".

(Att indisk astrologi emblematiskt porträtterar Tvillingarna som en ung man och en ung kvinna med varsitt musikinstrument i hand, är inget annat än en variant på Platons myt om hur själen en gång var en men delades upp i man och kvinna. Musikinstrumenten representerar den ljuva musik "normalt orienterade" själar hör när "pojke möter flicka". Den sexuella föreningen i Vågen är då en jordisk och ytterst sett skev kopia av den ENHET som alltid råder på själens egen nivå.)

De här filosofiska tankarna har faktiskt bäring även på det banala look-alike-ämnet. De flesta människor är notoriskt svårgissade. De strålar helt enkelt inte tillräckligt mycket av Gud, Godhet och Skönhet för att ett zodiaktecken spontant infinner sig i betraktarens inre sinne (Månen). 

Detta kan t.ex. ha att göra med att personens Sol och Saturnus är i konflikt så att "typen" trasats sönder och astrologins enkla 12-teckenmall inte "kickar in". Inget enskilt zodiaktecken infinner sig spontant. Därför är det i någon mening missvisande att ägna sig åt "look-alike"-leken. För varje typiskt "Lejon", ja man kan t.o.m. utvidga och inkludera några "undertyper" av Lejonet man lärt sig känna igen med tiden, går det desto fler Lejon man inte alls känner igen.

Och för varje felaktig gissning, som här Thomas Gylling som visade sig ha Solen i Jungfrun, kan det hända att man faktiskt I ANDEN hade rätt. För Gyllings Jupiter i Lejonet är verkligen en potent position (som gäller ett helt år) och som uppenbarligen krokade i Johanna Frändéns Sol-Lejonet så att jag, betraktaren, sammankopplade dem båda med "ordetiketten" Lejonet!

Jag minns egentligen bara Gylling - ett rikemansbarn! - för att med sin grupp Reggae Team har gjort en habil cover på jamaicanerna Wailing Souls låt WAR. Givet Satans starka kraft i Gyllings horoskop, och storkorset i mörka Tamas guna, kan man tänka sig att han bara lekte rot-reggae i sin ungdom och att räkmackan in i tv-huset och programmet Mosquito lätt fixades via kontakter.

Men det är inte omöjligt att Gyllings barnsliga lek med rytmer och musikaliska arrangemang helt enkelt är hans sociala protest! Det är svårt att avgöra hur den korrumperande förställningsexperten Satan beter sig från fall till fall, och i synnerhet när födelseklockslagets vägledning inte finns till hand.

Det kanske är Algol/Satan själv som förvirrade mig så att jag såg ett genuint Lejon i hans nuna! I själva verket kanske det är rasistiska och profitorienterade Jungfrun - tecknet som bara väntar på olyckan att hända - som är det som förbinder Frändén och Gylling. I så fall måste jag revidera min minnesbank i fråga om "typiska Lejonutseenden"!

För ju mer jag tittar på den tydligt tecknade, nästan vinkelräta käklinjen, desto mer inser jag att jag ofta sett dem på Jungfrur... Se bara Schlingmann i radarparet Per Schlingmann och högersossen som missade en votering i riksdagen så att - hoppsan! - de rika fick igenom ytterligare skattelättnader åt sig själva.

Tre manliga Sol-Jungfrur och en kvinna med
Solen i Lejonet och MASSOR av Jungfrun.

Partygissningarnas tid är kanske över, vid ett andra påseende är Damberg inte så hiskligt lik Schlingmann. Framför allt ser han mildare ut än den farlige tyske spinndoktorn. Damberg påminner mer någon som gått på hela vinstmyten och Månen hans står dock i hungrande Kräftan... Sol i Jungfrun/Månen i Kräftan, kanske zodiakens mest vinstförespråkande kombination.