Hon närmast legitimerar svensk skitstövelsmentalitet genom en alltför bokstavlig tolkning av journalistens uppdrag att opartiskt granska och beskriva. Det är först i slutknorren man anar att hon kanske försöker säga något när hon "ler smått generat" åt FN:s lösliga formuleringar mot rasism och diskriminering - vagheten, upplever Frändén, är "är berättelsen om mig, och kanske också om dig, 2013".
Innan de jag skrev de här två styckena hade jag tänkt introducera sportkommentatorn som ett välbehövligt exempel på att Månen i diskriminerande Jungfrun INTE ALLS betyder att alla födda på det sättet är neggon. (Jag har t.o.m. några exempel på hur utlandsfödda med Månen i Jungfrun lett till att man blivit OFFER för diskriminering i Sverige.)
Men omläsningen visar hur vag den här kvinnan är, det är som om hon medger att inte heller hon riktigt kan frikänna sig från den svenska nationalsynd som syns så tydligt i Sverigehoroskopets Måne i denna problematiska koppling till sin disponent Mars (Eld/Jord-konflikt kring det som det banala och subjektiva ögat ser av den andras yttre "jordyta" - ah! svartskalle! Så grobianlåg är alltså den svenska folksjälen. Den tänker inte, den bara TITTAR på saker och tar beslut på den ohållbara grunden.)
Det är både verkligt starkt och svagt OM Johanna Frändén utnyttjar Aftonbladets spaltutrymme för att bekänna att hon minsann inte är heligare än någon annan svensk.
Starkt för att hon ändå väcker frågan om diskrimineringen alls kan ursäktas i skenet av högre och mer allinfattande principer. Och ynkligt för att hon trots Solen i majestätiska Lejonet inte vågar stå upp starkare för det rätta än hon nu möjligen gör.
Men vi känner genast igen den något haltande kombinationen av älskande Solen i Lejonet och negativa och exkluderande Månen i Jungfrun från Humanisternas ordförande Christer Sturmark, vars vendetta mot religionen ibland mest låter som främlingsfientlighet i förklädnad.
Man kan notera att oklarheten om Frändéns motiv med artikeln också rimmar med Sturmarks Mars i sitt fallna tillstånd i Kräftan, där den starke krigaren urartar till ett förskrämt fäktande om rätten till privatlivets helgd och fula tjuvnyp. (Eller, som i den sexperversa polisen kapten Klännings fall, till ett rent urartat våldsbeteende bakom stängda dörrar).
*****
Några kompenserande exempel på en verkligt god Måne i Jungfrun får tydligen vänta ett slag. När jag slog upp Frändéns födelsedag noterade jag istället hur typisk hon är en sorts Lejon som man efter en tid börjar notera. (En tid = efter att studerat tusentals människoansikten och tagit notis om deras horoskop.)
Men många gånger undrar man VAD det egentligen är man tycker sig känna igen. Min första tanke var, "herregud så lik Thomas Gylling!" (som började sitt liv som trummis i bandet Reggae Team och sedan blev programledare för Mosquito, programmet med exotisk och kul musik) I mitt minne var Gylling Lejon, och därifrån gick associationen mellan Johanna Frändéns starka och behagliga nuna direkt till den personifierade livsenergin Cameron Diaz, Solen i Lejonet och även Månen i Eld, i Väduren.
Bara ett problem, när jag tittade på Gylling visar han sig falla i Jungfrun, som är makalöst starkt betonat på Johanna Frändéns himmel! Så vilket tecken tillhör egentligen den "typ" man tycker sig se "informera" bådas andliga uttryck (vagt återspeglat t.o.m. i fysionomin)?
Det är här polletten trillar ner - för vilken gång i ordningen? (jag lär långsamt men glömmer snabbt) - och jag påminner mig att zodiakens 12 tecken är en allra mest primitiva karta som kan tänkas. När Platons akademi för sina astrologiska studier krävde förkunskaper i geometri, studerade de grekiska filosoferna naturligtvis Världssjälens "patos" (lidelse eller roterande kring vissa givna motiv) utifrån en betydlig komplexare konception än fyraåringens "titta och gissa".
Det finns, om man ska kvarhålla zodiaktecknen således en platonisk Form eller Idé som varken är Lejonet eller Jungfrun utan en Form som vi först identifierar genom vårt vacklande i teckentillhörigheten. "Roterade hjul inom hjul" sade medeltidens djupa tänkare.
Om nu Platons filosofi höll den här världen för att vara EVIGHETEN fast utportionerad i tiden, i korta ögonblick eller begränsade livscykler (varav tanken om karma och återfödelse eftersom det är samma EVIGA VÄSEN som hela tiden återkommer och leker sina lekar i den här världen), då följer att själarna naturligtvis inte har ett enda dugg med zodiaktecknen att göra. Och inte med den matematik eller geometri (troligen i formen av aspektläran) som Platons akademi studerade.
När den här bloggen plockade upp beteckningen "själens form" för Saturnus (jag tror det var i alexandrinaren Ptolemaios standardtext Tetrabiblos) så syftar detta först och främst på Världssjälens form (dvs Saturnus som sjunde himmelen avgränsar vårt kosmos från yttre rymden). Men enligt analogitanken är varje människa ett mikrokosmos och har således formgivaren Saturnus som sin själs form.
Men själens form är inte detsamma som det bevisligen ohyggligt starka manifesta soltecknet - motor och motivation i detta liv. Ibland hamnar människor i levande livet i konflikt med sin egen själsliga struktur: Solen och Saturnus i aspekt! Det är ofta liv där det knakar i fogarna och människan ibland aktivt arbetar MOT sin själs direktiv. På många sätt är det mer bekvämt att födas till ett liv där horoskop avslöjar att Sol och Saturnus inte har nämnvärd relation alls - indierna var inte dumma som kallade de båda planeterna ömsesidiga fiender!
Också Platons långt senare lärjunge Plotinus var astrologiskt bevandrad och tycks antyda att blott oppositionen kan leda en själ vidare, vilket i ödesplaneten Saturnus fall handlar om att helt transcendera sin egen själs form! En svindlande tanke eftersom vi då inte längre talar jordiska ting utan utifrån en guds perspektiv, en gud klädd i mänsklig kropp. Nyplatonismen är en av de läroriktningar som pekar mot Intellektet som en högre instans i den märkliga och oheliga sammansättning som vi kallar en människa.
En gud är en ande, även känd som en daimon. Det finns goda och onda demoner och kristendomens änglar är egentligen den grekiska filosofins och kosmologins daimones i lätt förklädd form! Eftersom ängeln är en budbärare är den intellektuella varelsens astrologiska representation inte svår att gissa sig till. Det är Hermes eller Merkurius som är den mänskliga artens högre representation, detta är Fader-Moderns son/avkomma och typiskt nog asexuell eftersom, som Jesus, sade, "i himmelen gifter man sig inte".
(Att indisk astrologi emblematiskt porträtterar Tvillingarna som en ung man och en ung kvinna med varsitt musikinstrument i hand, är inget annat än en variant på Platons myt om hur själen en gång var en men delades upp i man och kvinna. Musikinstrumenten representerar den ljuva musik "normalt orienterade" själar hör när "pojke möter flicka". Den sexuella föreningen i Vågen är då en jordisk och ytterst sett skev kopia av den ENHET som alltid råder på själens egen nivå.)
De här filosofiska tankarna har faktiskt bäring även på det banala look-alike-ämnet. De flesta människor är notoriskt svårgissade. De strålar helt enkelt inte tillräckligt mycket av Gud, Godhet och Skönhet för att ett zodiaktecken spontant infinner sig i betraktarens inre sinne (Månen).
Detta kan t.ex. ha att göra med att personens Sol och Saturnus är i konflikt så att "typen" trasats sönder och astrologins enkla 12-teckenmall inte "kickar in". Inget enskilt zodiaktecken infinner sig spontant. Därför är det i någon mening missvisande att ägna sig åt "look-alike"-leken. För varje typiskt "Lejon", ja man kan t.o.m. utvidga och inkludera några "undertyper" av Lejonet man lärt sig känna igen med tiden, går det desto fler Lejon man inte alls känner igen.
Och för varje felaktig gissning, som här Thomas Gylling som visade sig ha Solen i Jungfrun, kan det hända att man faktiskt I ANDEN hade rätt. För Gyllings Jupiter i Lejonet är verkligen en potent position (som gäller ett helt år) och som uppenbarligen krokade i Johanna Frändéns Sol-Lejonet så att jag, betraktaren, sammankopplade dem båda med "ordetiketten" Lejonet!
Jag minns egentligen bara Gylling - ett rikemansbarn! - för att med sin grupp Reggae Team har gjort en habil cover på jamaicanerna Wailing Souls låt WAR. Givet Satans starka kraft i Gyllings horoskop, och storkorset i mörka Tamas guna, kan man tänka sig att han bara lekte rot-reggae i sin ungdom och att räkmackan in i tv-huset och programmet Mosquito lätt fixades via kontakter.
Men det är inte omöjligt att Gyllings barnsliga lek med rytmer och musikaliska arrangemang helt enkelt är hans sociala protest! Det är svårt att avgöra hur den korrumperande förställningsexperten Satan beter sig från fall till fall, och i synnerhet när födelseklockslagets vägledning inte finns till hand.
Det kanske är Algol/Satan själv som förvirrade mig så att jag såg ett genuint Lejon i hans nuna! I själva verket kanske det är rasistiska och profitorienterade Jungfrun - tecknet som bara väntar på olyckan att hända - som är det som förbinder Frändén och Gylling. I så fall måste jag revidera min minnesbank i fråga om "typiska Lejonutseenden"!
För ju mer jag tittar på den tydligt tecknade, nästan vinkelräta käklinjen, desto mer inser jag att jag ofta sett dem på Jungfrur... Se bara Schlingmann i radarparet Per Schlingmann och högersossen som missade en votering i riksdagen så att - hoppsan! - de rika fick igenom ytterligare skattelättnader åt sig själva.
 |
| Tre manliga Sol-Jungfrur och en kvinna med Solen i Lejonet och MASSOR av Jungfrun. |
Partygissningarnas tid är kanske över, vid ett andra påseende är Damberg inte så hiskligt lik Schlingmann. Framför allt ser han mildare ut än den farlige tyske spinndoktorn. Damberg påminner mer någon som gått på hela vinstmyten och Månen hans står dock i hungrande Kräftan... Sol i Jungfrun/Månen i Kräftan, kanske zodiakens mest vinstförespråkande kombination.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar