Den makalösa förvrängningen av Russell Brands sociala aktivism

Det fanns en tid då Aftonbladet hade en ekonomisk journalist, en påläggskalv och kanske kandidat till politiska chefredaktörens stol, vad vet jag. Hennes politiska färg var misstänkt lik högersossens verkligt urvattnat rosa. Jag menar, bara ämnet pengar... Av någon anledning fick Katrine Kielos nog av den svenska ankdammen och bosatte sig i England, i den onda Storfinansens London. 

Hon anammade strax en thatchersk tantighet som signalerade att vuxenåren kommit och med dem spirande maktambitioner. Hon, journalisten, sökte sängläge med den svenska politiken från väster, de döendes väderstreck, och för sitt nästa kapitel i livsprojektet valde hon alltså - jag repeterar - att verka från västvärldens nu mest reaktionära land, den livsfarliga högerpolitikern David Camerons England.

SvD den 1 november 2013

Det är därför inte förvånande, nu när hon tar sig för att dygnet efter att den här bloggen uppmanat sin lilla skara återkommande läsare att tal del av komikern Russell Brands kåseri/essä och två dygn efter att Andres Lokko gjort detsamma i SvD, sammanfattar brittens appell till social aktivism och revolutionär handling som Fan läser Bibeln.

Konsekvent väljer Kielos att utradera den fulla vidden av vad Brand har att säga i sitt sammandrag. Hon ger oss, precis som den allmänt utskrattade ledarkrönikan i DN, bilden av drömmare och sanningssägande narrar - till skillnad från "verkligheten" i det politiska etablissemangets skendemokrati där Storfinansen en dag vart fjärde år sträcker väljarna några pastellfärgade valsedlar att välja mellan.

Inte ett ord från Kielos om att Brand ständigt återkommer till komikerns problem att bli trodd när han faktiskt besöker fattiga platser på jorden för att göra sitt till världens förbättring eller utkämpar aktivistiska gatustrider.

Ja exakt! Brand uppmanar till politisk aktivism men istället skapar Kielos en lögnaktig motsättning idealism och pragmatism. Den som faktiskt läser Brands text ser att han förenar bådadera, eller åtminstone för en djupt mänsklig diskussion om problemen för den som strävar efter bådadera! Sällan har jag läst en så usel, platt och plakatviftande krönika som Kielos. Hon är inte ens i närheten av Brands analys av samtidsläget! Kanske vet hon grumligt om detta och dem vars intressen hon egentligen företräder. Hon beter sig exakt som en moderat skadekontrollerare. 

Och man ser ju från månad till månad efter Ödessommaren 2013 i Stockholm vet ju att Aftonbladet fyller på med redaktionsfolk med exotiska och spännande namn. Etablissemanget söker legitimera sig även ute i förorterna, precis som stockolmssossarna trodde de skulle kunna utnyttja en viss Omar för sina egna syften... För Gud bevare Stockholms välmående medelklass för mer kravaller bland utlänningarna i förorten! 

Nu är journalisterna i Stockholms södra förorter närmast innerstaden - de som vetter ut mot intigheten i de bortre förorterna och dess underklass - nu är de riktigt rädda där i gränslandet. Och i Aftonbladets travesti till demokratiförsvar (se tidningens övriga innehåll som föder sjuka beteenden, spel- och sexmissbruk), i den charaden ingår tydligen fortfarande Londonbon Kielos.

Att Kielos får ordklasserna snett och ställer adjektivet "pragmatisk" mot substantivet "idealism" är en detalj men tyder ändå på att hon snott ihop den här krönikan riktigt snabbt - vem vet, kanske i respons till den här lilla 50-öresbloggen vars psykologiska närmande hon tycks invända sig mot genom att hävda att "tajmingen är det intressanta", även om hon ger sken av att kommentera DN:s ledarkrönika om "gaphalsen Brand". Det ena utesluter inte det andra. Medan tidningarna, bland annat Kielos f.d. arbetsgivare Aftonbladet täppt till vartenda titthål mot bloggosfären för sin boskap till läsekrets skannar redaktionsfolket oupphörligen samma bloggosfär på jakt efter gratis uppslag att skriva om. 

Det här kanske den mest korrupta yrkesgruppen i Sverige just nu. När Merkurius - fjäderpennans patron omärkligt sammanfaller med Merkurius i sin andra roll som merkantilist eller simpel krämare. Se Aftonbladets och Expressens chefsredaktörer för skrämmande exempel på den simplaste sortens månglare.

Ett annat tecken på att Kielos haft alldeles för bråttom att sno ihop sin veckolön på basis av vad svenskarna skriver om (hemlängtan?), är dispositionen. När hon anser Brant uttrycker saker som andra kallar "töntiga" eller "orealistiska" gnuggar man häpet ögonen. Vari ligger det töntiga eller orealistiska i att vägra delta i det politiska etablissemangets villkor? Hur kan hon ens kalla icke-deltagande i den politiska verkligheten för "orealistisk" när det just handlar om icke-deltagande i den typ av verklighet, det politiska etablissemangets, hon uppenbarligen backar och känner sig en del av? Datatekniken kallar avsaknaden av varje värde ett NULL-värde. Hennes kritik är inte applicerbar.

Men en evighet senare - i tidningssammanhang - förstår man att Kielos är slarvig mot köparen Aftonbladet (och när brydde sig medierna för övrigt senast om språk- eller innehållsgranskning av köpt material - t.o.m. forskaravhandlingar ges numera ut i dyra inbundna böcker med en språkhantering och grammatik man kunde bli mörkrädd av...). 

Ty en evighet senare, 174 ord mer exakt, anknyter hon ändå till revolutionstemat - det hon, en nu uppenbart kälkborgerlig och extremt högervriden sosse i kapitalets London, inte ens vill återge ur Brands långa brandtal annat än indirekt, i förnekandet av hans kvaliteter som "revolutionsledare" (hon har ju redan klassificerat honom som gycklare med "konstigt hår"). Det är dålig disposition av en text och tecken på ett hastverk.

Kielos, den metodiska och pragmatiska, anser bara att Brand är en "me too"-bedragare som hoppar på ett trendtåg, nu när brittisk ekonomi ännu en gång är körd i botten och två tredjedelssamhället iscensätts på exakt samma sätt där av Storfinansen och marknaden som den gör i Sverige via den köpta mesproppen Reinfeldt och hans obehagliga kohort. Anders Borg - vad är det för nattsvart bastard, till hälften hippie-bohemsk men avgjort till häften en ork - karaktärslös och ond materia!

Man skulle kunna kalla också Kielos en som hoppar på tåget sist av alla. Och med några stycken kvar av Kielos krönika skummar jag bara det sista och påminner mig att hon och penningpysslaren Andes Borg (som hon diskret applåderar!) faktiskt delar samma slags mentalitet: sinnelagsplaneten Månen i Oxens tecken. 

Och Oxen är just orkernas domän. I Ringen-trilogin har vi sett dessa själlösa kreatur formade av enbart jorden ohjälpligt bundna till det substrat de tillhör en samling i sanning nyttiga idioter åt det Onda Ögat, ren Negativitet, som är det som animerar dessa varelser t.o.m. lägre än trälen.

På den är bloggen framskymtar ibland rent filosofiska spörsmål i samband med zodiaken, helt naturligt eftersom zodiaken ÄR filosofi i kodad form. Och när indisk astrologi ser ett problem var gång Oxens tecken stiger i öster och både dess härskare Venus och även sinnelagets Måne ovillkorligen blir en direkt kanal till det onda, då ser vi inget mindre än platonismens lära om att man blir det som ens sinne ruvar på. 

Venus symboliserar adaption och identifikation-med men Oxen är delmängd av en större realitet, nämligen den onda materien. Att då frivilligt välja att identifiera sig med den falska äganderättsinstinkten, med själens fysiska substrat istället för det gudomliga som garanterar själens överlevnad, det förklarar varför indisk tradition i ett bräde "omyndigförklarar" såväl Venus som psykets Måne när Oxen stiger i öster. I den formidabla gycklaren, drinkaren och horkarlen Charlie Sheen har vi ett praktexempel på Oxen stigande i öster men med den lustiga skruven att hans Måne i showiga och teatrala Lejonet för underhållning av något som egentligen är en själens tragedi!

Jag nämnde att inte ens akademisk litteratur håller nivån längre. Och efter att ha försökt språkrätta asiatiska Jennifer Yhaps dissertation "Plotinus on the Soul" (2001, Susquehanna University Press, Kanada) insåg jag att jag skulle klottra sönder hela boken om jag korrigerade hennes blott halvsmälta men avancerade engelska i ett ämne där romaren Plotinus grekiska text anses som något av den svåraste intellektuella utmaning man kan göra sig. 

Jag gav upp min småaktiga formalism och koncentrerade mig på att istället följa hennes knivskarpa tankar, i tesen att Plotinus (200-talet) alls inte i princip ställde sig negativ till en empiriskt grundad vetenskap, vilket forskningen kring nyplatonismen med stöd i åtskilliga ställen i hans texter antagit. Bland annat det här stycket om materiens ondska, lägligt citerad av Jennifer Yhap och läst av undertecknad bara kvällen innan jag upptäcker att Katrine Kielos inte bara blivit våldtagen i sitt liv men nu sitter rejält fast i orkernas grepp! Jag översätter McKennas översättning av Plotinus till engelska:

En viss uppfattning om [materian] kan nås genom att tänka sig måttlösheten såsom måttets motsats, det gränslösa kontra det inbundna, det oformliga kontra en formens princip. (Sideriska: notera hur Ringen-trilogins orker alla är väldigt oformliga!) Eller det ständigt nödiga ("needy") mot det självtillräckliga. Tänk på det evigt odefinierade, helt passiva, omättliga och totalt behovsfyllda och se inte den här karaktären som blott en accidens (yttre tillfällighet) till materien utan som dess själva väsen eller substans. Vilken del av materien man än greppar, har denna del dessa egenskaper; samtidigt kommer vadhelst som beblandar sig med materien och antar dess snarlikhet att bli ont, om än inte till den punkt att det självt blir Ondskan.
     I vilket substrat kan således allt detta hittas - icke såsom i någon annan utan såsom substratet självt? 
     För om Ondskan kan gå in i andra ting, måste det äga en föregående existens i sig själv, trots att den inte är en essens. (1.8[51].3.12-22)

Doktoranden Jennifer Yhap noterar i anslutning härtill: "Den plotiniska materien introduceras såsom ondska (kakon), gränslös (apeiron), och totalt nödig ("de tärande") (penia panteles). Det är en doktrin som samtidigt vidhåller att materien är icke-vara och att det är ondskans verkliga princip." (s. 19)

Låt oss bara kort återvända till det första av de tre Jordtecknen, Oxen, och frågan varför judisk astrologi på randen till vår tideräkning visualiserade Djävulen i stjärnan Algol i Oxens tredje grad - samma gradtal där Månen eller människans lägre själsfakultet sägs "upphöjd" ("dragen till/attraherad av"?). 

Är detta måhända en nu nästan glömd astrologisk tradition med direkta kopplingar till den världsförnekande mellanplatonism ur vilken Plotinus steg fram som den store filosofiska idealisten? Romaren hade flera "kosmiska aha-upplevelser" och kom fram till att det gudomliga Intellektet informerar Själen (som i sin tur kan tudelas i en lägre fallen Natur och en högre Själ som påminner om judendomens femint uppfattade Vishet). Enligt Plotinus lever vi har har vår existens inte i en materiell värld utan i Själens hägn! Men en del faller ännu lägre, faller ner till Satan, denna världens härskare och där får de lida av Ondskans tendens att upplösa de gudagivna formerna.

Ondskans apostlar Moderaterna arbetar avsiktligt med Lögnen och vrider och förställer sina budskap så att de liknar formen hos socialismen fast det verkliga spelet alltjämt handlar om att banker och storfinans söker vrida skiten ur jordens folkmassor. Och när Russell Brand påtalar detta uppenbara, har Katrine Kielos mage att söka förklena honom. Vad gör kvinnan i London, bankpalatsens hemstad? Vem jobbar hon för - egentligen? Är hon också en del av högerns förklädnad, en ytlig fernissa av socialistisk medvetenhet för att tillfredsställa den enkla, ytliga borgaren i viss samvetsnöd för sin livsstil?

Klockslag saknas för Kielos, precis som för finansminister Anders Borg, och vi vet inte hur nära Satan deras mentalitets Måne befinner sig. Men vi kan vara säkra på att de båda i någon mån är utsatta för Satans direkta förmåga att pervertera och snedvrida former. Kielos behandling av Russell Brands eminent begåvade och mångbottnade text visar att hon är en riktig fena på att degradera och korrumpera när ting kommer hennes väg som hotar Den Lede som uppenbart har fäste i henne. Ondskan när den styr en människa inifrån hennes egen själ, vanställer andras former. Ikonoklasm, nihilism, materialism. Sekulär högermentalitet. Dessa har beröringspunkter.

Kielos bevisade med den här krönikan att hon inte är att lita på, att hon tillhör det etablissemang som likt högern alltid lovar: skänk mig din röst och lojalitet NU som kommer det GRADVIS - sen, längre fram, någon gång, att falla några smulor även dig till del. Det är den här lögnen Russell Brands tillnyktrade sinne har uppsnappat och konstaterat att det är meningslöst att hänga upp sitt liv på. Istället påminner han sig att direkt aktion är det enda som biter - och de konservativa är ett oerhört räddhågset släkte. 

Kapitalismen går att knäcka lättare än man tror. Se bara på Sverige - det räckte med lite verksamhet i bloggosfären för att högermedierna skulle stänga sin dörr mot den delen av nätet - deras mytologiska presentation hotades nämligen av "vänsteranalyser" som faktiskt inte betraktades läsarna som rena idioter. Varför tror ni Katrine Kielos påfallande ofta använder rena barnböcker - Nalle Puh, Lille Prinsen - som litterära referenser i sina krönikor? Vad säger det om den nivå hon anser att hennes läsare håller?

Enligt Jobs bok har Gud givit Satan fria händer att plåga människosläktet. Judarna hade alltid ett problem med frågan om den gode guden och det faktum att så mycket ondska finns i världen. Jobs bok var ett litterärt försök att lösa det problemet. Tanken kom österifrån, från den persiska dualismen och resulterade i en fullfjädrad judisk dualism på en lägre verklighetsnivå - det är i fenomenvärlden ljus och mörker kämpar och det är här Satan, Ondskan eller materien, söker utsläcka intelligensen, Ljuset, ärkeängeln Mikael. Den senare skulle kunna vara en synonym till det beväpnade, svärdsförsedda Ordet. Förnuftet med gudomlig sanktion.

När Russell Brand manar till revolution gör han därför inget nytt. Redan Jesus häcklade sin samtid för att de så grovt missuppfattat sin väntan på messias, en judisk kung. Han förklarar att han inte kom för att skapa något "fredsrike" utan med brinnande svärd i hand (Matteus 10:34, Lukas 22:36-7 - jämför "Krigsrullen" bland Dödahavsrullarna). 

När de Kielos i sin reaktionärt konservativa materialism valt att tro på, där hade både Jesus och Russell Brand analyserat tillvarons verksamma krafter bättre och såg att det inte finns något gott att räkna med från dem som börjat få sin själsliga form upplöst av Satan, av materien. De är en förlorad sak. "Låt de röda begrava sina döda..." 

Nu är det krig i västerlandet, och striden står kring nästa världsordning. Inget av det här förstår dagens politiker. De är i själva verket redan passé för Harmageddon pågår på en högre nivån än den som omfattas av råttbrun och visionslös politik.

*****

Några observationer kring Kielos otursförföljda födelsehimmel. Kartan rör två dygn och i den mån dess omen stämmer in, är det för att det exakta klockslaget släpper igenom problemen "ofiltrerade". Jag kan bara utgår från att ekonomijournalisten föddes en timma vars stigande tecken påminner om de som sinnelagshoroskopet tecknar.

Enligt Chandra lagna-horoskopet en särdeles olycklig
kombination av ofruktbar materialism med ett sug
efter den verksamt onda Jupiter - Storfinansens
stora och lätta pengar och dess "creature comforts"
Giriga drakhuvudet i Oxen förbättrar inte alls läget.

Månen placerar Oxen i första huset och således en reaktionär och ofruktbar "naturalism". Man tar parti för skapelsen istället för skaparen, väljer avbilden istället för den levande kreativa elden. Konsumerar istället för att producera en ny värld. Manar folk att inte lyssna till gycklarna eftersom man valt Satan som sin konung. 

Också Venus - här kärleken till konungen - är en malplacerad kärlek eftersom Venus är en verksam illgörare och dessutom angripen av våldets Mars. När Kielos bävar inför det Russell Brand säger - men inte förmår att rättvist återberätta för de svenska läsarna av Aftonhoran - så är det sin egen våldtäkt hon återupplever. Hennes sataniska axel - samma tjänande låga materialistiska drifter som hos Anders Borg - sätts i paranoid rörelse av den aggressivitet som Russell Brands typ av aktivism synes vara - särskilt för en människa vars soltecken är den sociala harmonis Vågen. 

Men den Vågen är inget att hoppas på. Inte i det här livet. Venus är som sagt ond och angripen av krigshetsaren Mars och Solen är inte bara fallen (vek) och beroende av ett socialt kontaktnät i Vågen. När den onda materialistiska böjelsen stiger i öster (i månhoroskop är östra horisonten bara en föreställningens horisont) är förmågan att fixa det på egen hand dubbelt försvagad i Vågen eftersom Solen nu av nödvändighet placeras i det kanske ondaste av alla hus: olyckans och fiendens hus. 

Man kan inte undgå notera den hellenistiska astrologins benämning på sjätte huset "kake tyke" - det onda ödet eller den onda lyckan. Jag kan inte grekiska och dess böjningsformer går mig förbi, men visst är kake samma ord, kakon, som nyplatonismen använder för att beskriva materiens inneboende ondska. Huset har därmed ett förhållande till den "onda daimonen" mittöver (12e huset), som är ett nyplatoniskt sätt att beskriva den förorenade lägre själshalvan, den som doppat mer än tårna i en materialism som upplöser den själsliga formen och separerar människans inre från hennes verkliga intelligens. 

Indisk astrologi är här höjden av taktfullhet och talar inte om den onda demonen som i varierande grad bor i oss alla, utan ser i stället det konkreta arbetet som måste utföras i tolfte huset: här måste moksha - själens befrielse från låghetens besmittelse utföras. Inte sällan genom att avtjäna tid i fängelse, på dårhus eller i kloster - sådana är västastrologins denonationer och effekter av en myckenhet av den onda daimonen, en snedbelastning av själen. Men det är i sjätte huset själen börjar besudla sig, genom en olycklig orientering mot självtjänande och vinstmaximerande. Själen väljer fiendskapens väg i sjätte huset.

Bloggen har ägnat kanske mer möda än något annat åt att inskärpa hur sjätte huset och dess naturliga koppling till Jungfruns tecken är den arketypiska roten till det haveri som drabbat Sverige och hela västvärlden. Jungfrun, åkerbrukaren, är det motiv, som om det ohämmat får ta kontroll, skapar giriga vinstdrivna människor och all den diskriminering mot de svaga och fattiga som plötsligt nu också hörs från Katrine Kielos. 

Russell Brands starka tonvikt på Fiskarna - samhällets olycksbarn - visar på sitt sätt att han representerar just de underprivilegierades uppror - som den reaktionära högern hatar och fruktar allra mest. Tänk hur en redan skadad själ kunde urarta så snabbt, genom bara några månaders boende i finanshuvudstaden London. 

Vad lära av den här ovanligt dåliga krönikan (jag har uppskattat en hel del av det Kielos sagt i det förgångna)? Kanske att man aldrig ska flytta till Penningens egen stad London om man föddes med Månen i Oxen för en bild av den tärande själen, och därtill mer troligt än inte i anslutning till Djävulens korrumperande stjärna. Risken är att du då börjar jobba övertid med att övertyga dig själv om att Ondskan bara är andras svartmålning och dystopi och att pengar är något ganska fint egentligen. Sanningen är ett någon redan äger dig och att denna någon inte kommer från den Ljusa sidan. 

Är det något ställe i astrologins hela bilderbok där det krävs ett "antingen eller" så är det i Oxens tecken! Inte minst för att tecknet är så primitivt att det i sig bara reagerar med lust eller olust. För Kielos är uppenbarligen Russell Brands sociala aktivism förenat med olustkänslor och så enkelt var det för Satan att vinna den ronden.


Se även: Ny nyttig idiot för högerns piskpolitik, Russel Brand (igen) och Jungfruns tecken (igen)





Tillägg


Kielos producerade i söndagens Aftonhoran ett så uppseendeväckande beställningsjobb åt etablissemanget - fast mer troligen en frivillig uppslutning till skendemokratin - att jag var tvungen att efter snabbt författande "klocka" det här gengälet. Som ett slags horoskop över ett präktigt stycke desinformation. 

Och sannerligen! Det är nymåne i Vågen - sannfärdighetens och rättvisans tecken - vilket jag inte hade en aning om. Men se hur Vågen hamnat i klämläge i exakt det hus som är det första att drabbas av den onda daimonen om en människa är dum nog att söka klättra karriärstegen upp mot tionde husets världsliga makt och härlighet! 

Lufttecknet i det tolfte vattenhuset och Vågens kända förmåga till mentala problem vittnar om en rejäl dos av bloggens "dissociationssyndrom" - att gå som katten kring het gröt och undvika att säga som det är. I det här fallet Kielos förtigande av Russell Brands spirande sociala aktivism.

Nästan hela horoskopet är i våldet på KAKOS DAIMON - den onda daimonen och tolfte huset. En rättfärdig krigare (Mars) i sanningens tjänst står upp i tionde makthuset och angriper det som presenteras vid ascendenten!

Ascendenten är här platshållare för sakfrågan - desinformationen om Brands brandtal. Man kan därför läsa blogginläggets tillbakavisande som Mars-Lejonets attack mot det som stiger i öster - AB:s söndagsledare signerad Kielos. 

Uppslag till andra läsarter välkomna, men märk alltså att detta är ett horoskop för detta blogginlägget och inte AB:s publicering (som saknar klockslag).

Det går att läsa dygnet utan klockslag också, och då har vi en nymåne - ett försök till projektstart i den sociala rättvisans tecken (Russell Brands appell)  som ett ondskefullt Mars-Lejon söker underminera genom att attackera Vågens härskare Venus. Glöm inte gårdagens dubbelmord utanför Linköping under samma nymåne. Sveriges horoskop har Vågen som ascendenttecken enligt den här bloggens förslag. Inte förvånande således att Mars attack mot nymånens ägare Venus resulterade i våld. Och så kommer Katrine Kielos på detta sätt och visar den mörka sidan sin lojalitet.