Materialister har det svårt eftersom deras världsbild är ett enda kaos. Dels har vi de övervintrade naturvetarna från Newtons dagar, då man trodde världen var lik en maskin och då Laplace inte behövde Gud i sin mekaniska hypotes.
För de här människorna var världen i princip helt orsaksstyrd och givet en kraftfull nog matematikern skull hela universums historik kunna beräknas. Den fria viljan var en chimär - vilket är vad de sämsta neurologerna med speciösa resonemang alltjämt hävdar utifrån tester som tyder på att hjärnan redan fyrat av sina neuroner ett ögonblick INNAN individen upplever sig fatta ett "fritt" beslut.
Sen finns det hybrid-ateister som Humanisternas Lena Andersson som grötar ihop allt de kan hitta som talar mot en intelligent världsordning och samtidigt försöker rädda en gnutta mänsklig värdighet utan att för den skull kunna motivera den utifrån någon objektiv värdemätare. En sorglig sorts människa. Enligt den här avarten av naturalism har mänsklig moral har t.ex. blivit "bara tycke och smak", ett godtyckligt kulturellt konstrukt. För den postmoderna människan är alla de tusen och en Berättelser som cirkulerar inte upphängda på något metasystem, en definitiv och för alla tider giltig sanning. Därför bemödar de sig heller inte att dechiffrera t.ex. myter och upptäcker aldrig att det finns en gemensam uppsättning försanthållanden som är genuint universella. Kanske är något de flesta skulle kunna identifiera som moral ändå kodad i Livet självt?
Matematiker verkar ofta vara mer begåvade än de här skräpsekulära småtänkarna och förstår idén med, ja nödvändigheten av en uppsättning axiomatiska grundprinciper.
Mot den antireligiösa ledarskribentens DN-blänkare ovan, "Man vet aldrig i förväg vilken strävan som kommer att vara värd besväret och visa sig viktig", står världens samlade visa män och ber att få invända sig. Astrologin är mänsklighetens äldsta försök att förstå livets odiskutabla lagbundenhet. Metoder har kommit och gått, en del fallit i glömska medan andra visat sig otillförlitliga. Men astrologins grundläggande insikt är korrekt.
Den finns t.o.m. uttryckt i bibelboken Predikaren, här i modern och dummifierad engelsk översättning.
Stirrandet på bilder via it-hjälpmedel har definitivt tagit mänskligheten tillbaka till en lägre intellektuell kapacitet - sekulära svenskar är nu tillbaka på samma nivå där deras analfabetiska förfäder i Fattig-Sverige befann sig. Eftersom gen-poolen lätt anpassar sig till själars kaliber och intellektet inte följer själen efter att den lämnat kroppen, kan teoretiskt en nation återställas på en generation, förutsatt att ledarskapet har de prioriteringarna.
(I Sverige föredrar dock den lilla eliten ett ansenligt glapp mellan sig själv och medelklassen. Brödsmulornas taktik handlar just om att bevara de verkligt anstötliga privilegierna bland de få, och denna värld försvarar naturligtvis Lena Andersson, ateism och satanism är i princip synonymer.)
Att Lena Andersson skriver god svenska men likväl har låsta tankemönster hänför sig till just den determinism hon är så angelägen om att förneka. Det är uppenbart från horoskopet att det visst går att veta i förväg vilka av en individs strävanden som är fruktbara. Indisk astrologi, sammankopplad med den civilisationens filosofi, uttalar sig t.o.m. om fyra slag av karma som återspeglas i ett horoskop!
(Den avancerade nivån har inte ens den här bloggen brytt sig om att ta upp till granskning, dels för att resonemangen, om så bloggaren hade tillräcklig erfarenhet, skulle ske på en så abstrakt och intellektuellt krävande nivå att besöksantalet skulle krympa ner mot absoluta nollpunkten.)
Men notera hur den av Djävulen uppfyllda ateisten Andersson villkorar sin negativa utsaga: hon är bara intresserad av sådana strävanden som är "mödan värd" och som i världens ögon kommer applåderas. Den uslaste människans självtjänande och den sämsta sortens ögontjänande och spel för gallerierna är vad denna ledarskribent för DN är intresserad av, inget annat!
Nu har horoskopet redan avhandlats flera gånger och för den som gillar hennes ruttna livssyn, som inte tar hänsyn till tankens och den bakomliggande intentionens inherenta kvaliteter, kan jag bara säga: gå med i Humanisterna, sekten som försöker upprätta ett monument över den veka och förmörkade människan - som om vägran att befatta sig med Intelligensens källflöde vore något att vara stoltsera med.
Gissa Ateist-Lenas tecken (maj 2010 - i vilket inlägg det nästan kriminellt alldagliga namnet kopplades till en födelsedag tack vare en resursstark läsare)
Efter något av Anderssons hatiska utfall mot religiösa ledare skrevsAlla tecken tyder på att Lena Andersson lär fortsätta engagera sig i saker hon tror är "värda besväret" och som eftervärlden ska minnas henne för. Det är lite tragiskt att den Djävulen äger inte längre kan se objektivt. Men samtidigt finns en tid även för sådana livsöden, enligt Predikarens långa uppräkningar av förutbestämda ting.
Ateist-Lena & Hizbollahs andlige ledare och fokus låg då på horoskopets antydningar om religion som sådan (sep 2012)
Redan februari 2013 fanns det anledning att återkomma i ämnet:
Ateist-Lena mer islamofob 2013 än 2012
Ett kort inlägg på temat "som Fan läser Bibeln": Konsten att förstå text (mars 2013)
Ateist-Lenas svartmålning av välfärdssamhället (juni 2013)
Jo, Atiest-Lena är nog lite dum... (okt 2013)
Det är människans oförmåga och t.o.m. ointresse av att ens försöka förstå hur Gud kan vara All-Vetande som leder till trams. Astrologin bjuder i själva verket på utmärkta små verktyg för att stötta individen i sitt utvecklande av sin högre, rationella själ.
Ta de av varandra avhängiga Saturnus och Jupiter t.ex. I praktiken ger för mycket Jupiter och för lite Saturnus en rapidsnabb expansion och en bubbla som spricker. Enbart Saturnus en snabb död i förfrysning (under rabblandet av klichéer vilka man egentligen inte förstår).
Men på en högre nivå än den förvärldsligade sankmark Lena Anderssons lurats ner på, kan de två planetära principerna också antyda metafysiska sanningar. Jupiters expansion söker uppfylla världen intill den gräns Saturnus satt för vår och varje ordnad och reglerad kreation. Den som går bortom gränsen dör - ur världens ögon.
Men i och med döden når Jupiter världssjälens uppfyllelse, den har nu tröskat igenom vad världen hade att ge. Jupiter, den sjätte kretsen i vårt solsystem, befinner sig därför både utanför och innanför Saturnus, den sjunde himmelen. Utanför kallar vi Jupiter för Fadern eller Gud just för att Tiden upphör att gälla efter Saturnus/Kronos.
Metafysiskt har således Jupiter ALL TID i världen till sitt förfogande och det är också därför Gud är All-Vetande.
Detta illustrerar indisk astrologi på ännu ett sätt: bara Jupiter av alla planeter är essentiellt av det femte Eterelementet, elementet som fanns av evighet, innan de fyra elementen började röra sig och komma samman och bilda en värld och sedan allt i den. Platon, historieberättaren, är noga med att understryka att hans skapelseberättelse (med Demiurgen som Världsskapare) i själva verket inte har någon början i Tiden.
Den djuptänkande New York-bon Anthony Damiani uttryckte i sin postumt utgivna Astronoesis en förståelse av Jupiter/Zeus som delvis påminner om det jag säger men gick mycket längre. Damiani var sällsynt insatt i hinduisk, buddhistisk och tibetansk lära och såg zodiaken och nyplatonismen ur detta perspektiv. Damianis bok och tankar är något att ta med sig under ett helt liv och undertecknad har bara läst den en gång och bara greppat ytan av den väldiga kosmologi filosofen såg. Bokens undertitel är talande: "Philosophy's Empiricacl Context - Astrology's Transcendental Ground".
Kreationism är en tanke bara de fallna själar som duperats av Tiden tror på. Evolution är en annan villfarelse förorsakad Fader Tid eller den sjunde himmelen. Ur Guds perspektiv är det här kosmos evigt och så också de själar som fyller det, från Världssjälen själv och ner till de enskilda själar som är arternas stamfäder (genera) och de oerhört små själar som finns i människor och djur. Till skillnad från evolutionslärans desinformation har dock inte djuren och människan samma stamfader, zodiaken indikerar kanske detta genom att ställa djurens konung Lejonet mot det tecken som i Babylon kallades "Den Store" men som med "tiden" fick namnet Vattumannen.
Det dominanta Djuret och den lika dominanta Människan har sparrats mot varandra och i den gudomliga planen ligger, av Evighet, en ny art som vi ännu inte ser på Jorden. Gudamänniskan för vilken Lena Anderssons ateistiska trams är sånt som delar av människosläktet ägnade sig åt under de lågvattentider som Världssjälen genomgår. (Andra solsystems Världssjälar kanske har andra spelregler, de kanske inte uppvisar samma böljegång i medvetandet som det här av Luna dominerade systemet...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar