Mia Skäringer som svenska kvinnors motivator

https://www.expressen.se/noje/mia-skaringers-jattesucce-hon-ar-en-folkrorelse/

Den mindre skara som tittar till den här bloggen kan i Expressens fyndiga formulering - att Mia Skäringer är en hel folkrörelse i egen person - se ytterligare ett exempel utöver de illustrationer som gavs i boken Folksjäl på att det lönar det sig att "råka" födas så att personhoroskopet kuggar i nationalhoroskopet. Det ser faktiskt ut att ge en slags astrologins gräddfil till celeber förtur och folklighet. 

I Skäringers horoskop, som kommenterades redan under bloggens första år, är det just den folkliga Månen som i Vattenbärarens tecken resonerar med nationalhoroskopets Sol i samma tecken. Och för hennes märkliga kombination av emotionellt och intellektuellt engagemang (och feministiska drivkraft), se bara Venus och Mars i Vågen, Sverigehoroskopets ascendenttecken! Kombinationen stämmer förträffligt bra med det patos hon har och som Expressens Maria Brander sätter ord på.

Det är simplistisk astrologi att notera överlappningar av det här slaget men ändå så fascinerande. Astrologin synliggör - som den var tänkt - den kosmiska ödesväven.

Inne på ämnet kvinnor som djupt resonerar med det folkliga Sverige, hör jag plötsligt Lena Philipson knacka på i bakhuvudet. Jag minns att hennes planeter ligger fokuserade på Skytten och påföljande Stenbocken, vilket har sin tydliga koppling till Sverigehoroskopet, samma högenergiska kombination av Venus och Mars den här gången i den betydligt kallare Stenbocken (inkl. Solen!), men svenska folket köper även denna stela figur eftersom nationens Vågascendent har sin härskare Venus i just Stenbocken. Det finns ett antal sätt som man kan se om en karta bildar någon slags synergi med värdlandets!

Lena Philipson, född 1966 och också hon kommenterad en gång tidigare, har Saturnus i Vattenbäraren. Som Solens fiende skulle Saturnus kunna tänkas motverka popularitet men tecknet är så egendomligt att Solen själv är en främling i det, det är depressionens eller nedtryckandets Saturnus som härskar här så att Vattenbäraren blir en ingrediens i konceptet "jantelag". Således tonar alltid Vattenbärarna ner sin solära individualitet, gömmer sig och uttrycker sig via det kollektiva, via det socialt accepterade. Antingen det eller också resulerar sociala problembarn eller t.o.m. extrema upprorsmakare i förhållande till folkkroppen (samhällsmönstren) genom att t.ex. ha någon dominant drivkraft i den antisociala eller åtminstone hysteriskt individualistiska Skorpionen. 

Jag har t.ex. sett exempel på skarpa kritiker av svenskheten med just den kombinationen, ofta betecknad "det sociala utstötningssyndromet" på bloggen då vissa fall indikerar tankemönster som förkastas av allmänheten (som naturligtvis är socialiserad av samhället så att det i många fall kan vara avvikaren som har det rätta svaret).

Trots att Lena Ph har Döden (Saturnus) i Sveriges soltecken älskas hon - i sin ungdom som sexig pinuppa (Mars+Venus...) fasttejpad i värnpliktigas skåp och senare med sina extremt stiliserade krogshower för samhällets välbemedlade (Stenbocken/Saturnus, formalia, ansamlade resurser). Se hennes onda välståndsplanet Jupiter i 5e huset för samhällseliten och dessutom i primitiva penningtecknet Oxen! 

Vad som drar uppmärksamheten till sig är att lyckostjärnan Jupiter är horoskopets atma karaka! Ond materialistisk böjelse men favoriserad av gudarna i uppnåendet (och sedan den bittra förlusten) av denna världens goda. Jordelementet avslöjar att det inte är några skatter i himmelen Lena Ph samlat på. Hon är dock smart på reptilens sluga sätt och kapitaliserar numera, vad jag förstått på den egna kroppens förfall i en både allvarlig och humoristisk "personlig" krogshow. 

Ja vad tvingas man inte till i detta självförnedringens Sverige där alla förutom den yttersta Eliten bojats till arbetslinjen (modernt slaveri) och anmodas vara lönsamma eller åtminstone "bära sin egen kostnad"! Men ta bort detta sataniska, konceptuella lager och människan blir i ett slag åter fri. Av var och en efter förmåga och åt var och en...

På många sätt är Lena Ph männens och kapitalisternas Moder Svea eftersom hon är så fysikalisk. Mia Skäringer speglar och uttrycker istället de svenska kvinnornas verklighet. 

Den kraftfulla Stenbocken i Lena Ph associerar vidare till svenskarnas djupa musikaliska ådra (ascendenthärskaren Venus i Stenbocken) och det verkar som det här tecknet inte bara är en arkitekt och byggmästare utan också sällsynt säker på att smida toner. 

Här tänkte jag peka på den internationella celebriteten Per Gessle som erövrade USA:s radiostationer med bandet/konceptet Roxette, men upptäcker att hans Sol inte längre ligger i Stenbocken enligt den sideriska zodiaken utan i Skytten. Nåväl, formalisten Saturnus är också där sida vid sida för en byggare av något slag. Och likt Lena Ph har också han konstarternas Venus i Stenbocken. Och likt Mia Skäringer föddes Gessle med folkdjupets eller folksinnets Måne i Vattenbäraren - vilket naturligtvis ger gräddfil även i USA, vars nationalhoroskop har samma placering.

Livskraften i Mia Skäringers planeter

 

Aftonbladet summerar författaren Mia Skäringers bekännelser i annan tidning om en självdestruktiv ungdom med alla förväntade ingredienser, ångestdämpande sexmissbruk, skära sig i armarna, etc. Tack vare att det nu finns så här öppenhjärtiga människor kan astrologin växa i förståelse.

Jag har t.ex. tidigare erkänt att jag i ett kvarts sekel helt ignorerade de båda månnoderna i ett försök att bara fokusera det viktiga. Surt kommer det efter att upptäcka den rika tradition som växt fram i Indien kring Rahu och Ketu och att bristen på egna iakttagelser nu ligger mig i fatet.

Skäringers hela problemhärva tycks dock gå att härleda tillbaka till den obalanserade och hungriga norra månnoden, demonen i sin skepnad av Rahu, när den i sin stigande bana (identisk med månens omloppsbana runt jorden) ännu hungrar efter allt. Att Rahu ramlar in mitt i ett pågående "horsyndrom", dvs excessivt libido, och i ett mentalt känsligt Lufttecken som Vågen, säger något om svårhanterliga humörsvängningar och märkligt tankeinnehåll!

Carolina Gynnings "psykiska konstverk" som råkat skymta på ett eller annat tidningsfoto kan ge en inblick i hur bara Mars/Venus - även utan demonen - fungerar i känsliga balanstecknet Vågen. Jag har ett ytterligare fall i tankarna (icke-celebritet) som med frejdlig humor grottar ner sig i de mest morbida fantasier. Trodde aldrig människan skulle växa ur fekalie-humorn!

Symptomatiskt nog var det en Sol-Skorpion för en koppling till anus-relaterade ting, medan Solens disponent Mars befann sig med Venus i sitt hemmatecken Vågen och förgrovade eller intensifierade Luften, ja smutsade ner tankelivet skulle man kunna säga. Individen var extremt homofob i unga år, så till den grad att man nästan kunde misstänka något övergrepp i barndomen från någon man.

Men "horeriet" är inte enda faktorn på Skäringers himmel som kan misstänkas ha spelat in för den ostyriga ungdomsperioden. Även den klent placerade Saturnus i Vatten tycks ge ett bidrag, samtidigt som man kan argumentera för att den stabiliserar eller ger en form åt Solen (i vilka dess utageranden än är). Se här:

Några preciseringar behövs här: Månen har nått Vattumannens 1a grad vid midnatt, och samma gäller Merkurius som båda är i härskarläge i Jungfrun och även "upphöjd" i sitt eget Jordtecken. Första graden vid midnatt.

Som kontrast ockuperar de två månnoderna 11° av Vågen resp. Väduren medan Saturnus står i Kräftans 21a grad. Solen är i Jungfruns 18e grad.

Varför plötsligt all denna noggrannhet? Jo, jag tror en lågt rankad indisk tolkningsparameter kommer till hjälp här, den som rör planetens "livscykel" under passagen genom ett tecken.

Skäringer säger att självmord aldrig var aktuellt i den unga människans föreställningsvärld, men motsäger sig genom att också hävda att hon aldrig överlevt den här perioden utan sin mors stöd. De här uttalandena kan jämföras med de olika planeternas relativa "livskraft". Tydligen finns flera metoder för att avgöra den saken, men jag återger här den enda metod jag känner till från boken "Light on Life" (se lästips).

Metoden kallas graha avastha, "grabbarnas tillstånd", där det förstår är planeten som är grabbaren som griper tag i oss om vi inte lever i klart medvetande. Som tidigare nämnt åldras planeten i de positivt polariserade tecknens naturliga rörelseriktning, medan mognaden är bakvänd i de negativa tecknen. Således är Psyke (Månen) helt nyfödd i Vattumannen som är ett positivt tecken, medan Merkurius, sitt härskarläge och upphöjelse i Jungfrun till trots, är "döende"!

Här är de fem åldrarna eller tillstånden när planeten passerar ett positivt tecken:

• 1a-6e°   Bala - barnet

• 7e-12e°  Kumara - ungdomen (stark men utan erfarenhet)

• 13e-18e° Yuva - ungdom med erfarenhet (full planetär styrka!)

• 19e-24e° Vriddha - åldringen (erfarenheten)

• 25e-30e° Mrita - den döende

Planetens bortdöende från världslig effektivitet i 25e-30e graden kallas mrita vilket någon kanske identifierar som den indoeuropeiska roten MRT (droppa det stumma -a från sanskrits infinitivform mrita). Ordroten ligger bakom t.ex. latinets morte, död.

Glöm inte att vända på stadiernas ordningsföljd för de negativa tecknen!

Där är planeten ålderdomssvag och död i tecknets sex första grader - som Skäringers Merkurius i Jungfrun. Här händer det istället andra saker i "starka områden", som kompenserar för den sviktande planeten (hur rätt den än ligger i sitt eget tecken). Dessa andra faktorer blir därför viktigare och dominerar över det svaga budskapet om Merkurius!

Merkurius representerar för övrigt den ungefärliga perioden 5-14 år då det strukturerade tänkandet ska mogna. En döende Merkurius kan tyda på att man saggar efter eller har problem att tillägna sig "operativt tänkande".

Exkurs. Själv med en Merkurius som är mrita minns jag själv en plågad period runt 9 då jag upplevde att jag blev dummare och dummare från månad till månad! Vem var det som upplevde detta och i relation till vad? Jag vill påstå att det var själens medvetande som kände av hur det växande merkuriala intellektet började sätta igång och genast begränsade världen.

Undertecknad föddes med Månen stigande i Luft i öster, och Månen står för en större medvetenhet än skytteln Merkurius som ränner hit och dit för att skapa logiska mönster. Månen ser allt detta utan att fastna i Merkurius tunnelseende.

Denna medvetna upptäckt av Merkuriusfasens begränsning ner till naturvetenskapens ynkliga avbild av verkligheten är ett av mitt livs "stora minnen" fast episoden kan tyckas bara bisarr. Efter ett halvår var pojken säkert ute och lekte igen, nu helt omedveten om att han blivit skohornad in i en mindre mental farkost än hans första år som i huvudsak lunär varelse, ett passivt registrerande och speglande sinne.

Vad säger nu planeternas åldrar om Skäringers horoskop? Jo, att själva sinnelaget (Månen) är "ungt" och ännu inte så erfaret i frågan om att hantera komplexa tankesammanhang (Luft). Vattumannens Saturnus är ju den som organiserar upp mängder av data till en konception eller ideologi.

Eftersom Saturnus själv är svagt placerad i Vatten har vi den suboptimala Luft/Vatten-kontrasten mellan sinnelag och dess disponent. Dvs, det eviga brottandet med att söka förstå sina känslor och strukturera dem i mentala kategorier.

Det är emellertid inte så svårt att i auktoritetsplaneten Saturnus i moderns tecken Kräftan se den fasta klippan modern som stöttade Skäringer under dessa konceptuellt förvirrade år. Det är därför jag säger att, fastän Saturnus och Solen är planetära fiender och Saturnus klen i Vatten, "säkrar" Saturnus Solen, dvs Skäringers fortsatta vilja att leva och skapa sig ett liv!

Men åter: se hur svaga indikationerna är: negativa tecken och dåliga planetmatchningar. Ja hela viljan till liv, Solen i Jungfrun, disponeras dessutom av en "döende" Merkurius!

Det blir avastha-systemet som, som nämnt, avslöjar att denna stabilisering men också begräsning av Solens aktivitet är den viktigaste faktorn. Psyket (Månen) är svagt och rimmar illa med känslobasen (Kräftan) men Saturnus i 21a graden (kumara eftersom Kräftan är negativ) lyckas ändå hålla Solen (yuva) på kurs, fastän Solens disponent är nästan ute ur leken.

Trots Solens svaga disponent är det förstås ett gott omen att livskraften själv befinner sig i sitt starkaste läge yuva (om än inte längre i centrum). Man får pussla lite med de här faktorerna innan man inser att Solen faktiskt har ett klartecken. Den är t.ex. starkare än Månen enligt avastha och det tyder på att det faktiskt finns en framtid! Astrologin äger ingen sanning i sig - det är astrologen som måste "höra" de olika små berättelserna i horoskopet och sedan se vilken den "stora berättelsen" är...

Här lämnade vi för en stund åt sidan den helt oregerliga "horan" i Vågen med dess förstärkning från Rahu... Att månnoderna låg i positiva tecken betyder inget i sig förutom att avastha nu räknas framåt (noderna rör sig dock alltid retrograda och gör entré i tecknets 30e grad...) och vid Skäringers födelse låg de som sagt i 11e graden, unga och starka men utan erfarenhet. Det låter som bäddat för trubbel i ungdomen, särskilt då Mars och Venus kickar in för puberteten och mötet med motsatta könet.

Att det gick bra för Skäringer till sist syns av att Jupiter - framgångens planet - faktiskt välsignar hennes Sol från Oxens tecken. Så ofta dessa Sol/Jupiter-kombinationer när individer stiger fram och blir frontfigurera för sitt fack eller område!

Jupiters kondition i avastha-systemet går mot sjunde graden. Jupiter är retrograd vid den här tiden, syntes backa mot tecknets början, och därför enligt indiskt synsätt ovanligt kraftfull. Eftersom Oxen är ett negativt tecken så har denna "backande" Jupiter reverserat sitt åldrande och har i födelseögonblicket lämnat dödsskuggans dal (mriti) och tillhör istället "ålderdomen", men trenden är alltså föryngring, och ett ljusnande hopp (Jupiter som hoppets planet)!

Att planeterna likväl är vårt öde tycks antytt av att Skäringer sedan fått ett barn med dubbeldiagnosen adhd/asperger. Det är som om stjärnhimmelen börjar om från början igen, men nu söker ett uttryck genom en annan kanal: avkomman.

Om dessa djupa ting, hur öden och själar och biologi är sammanflätade har jag inget att säga. Den vetenskapen finns inte på jorden för närvarande. Kanske kommer biologin en vacker dag förstå hur HELA systemet är konstruerat. Tills dess påminner den antika astrologin om att mänskligheten en gång intuitivt hade börjat förstå saker som dagens människor glömt bort igen...

Minns hur förståndet krymper under barnets merkuriala mognadsfas (5-14)! Den "rationella" människan ser inte längre nya vinklar och samband som när hon var ett barn, utan tvingas in i de mönster världen vid tidpunkten håller för att vara logiska.