Bloggen gläds åt att i en SvD-artikel finna en praktfull kontrast i moralfilosofen Bengt Brülde till den hedonistiske filosof som pläderade för njutning och lyckosökande och som jag kommenterade astrologiskt i det här inlägget (nytt fönster).
Inte bara för att deras syn på det goda livet är diametralt motsatt utan för att också horoskopen är det. Ibland bevisar sig astrologin med full kraft som den djupa karta över världen som Psyke, världen som Idé i platonismens kosmiska intelligens!
Inte bara för att deras syn på det goda livet är diametralt motsatt utan för att också horoskopen är det. Ibland bevisar sig astrologin med full kraft som den djupa karta över världen som Psyke, världen som Idé i platonismens kosmiska intelligens!
Först en teknisk anmärkning. Min tankegång angående den här grovt obalanserade himmelen är inte avhängig av en exakt nymåne, men för tydlighets skull utgår jag här från att födelsen ägde rum vid lunch eller senare. Detta för att Månen - sinnelagets planet - ska hinna in i Jungfrun och förena sig med Solen och den ansenliga "planetära energi" som redan finns där.
Här kan man tala psykologins språk (i lös bemärkelse) och tala om "overdetermination", att samla alla ägg i en och samma korg, att satsa allt på ett kort och - kanske - att vara tvångsmässigt driven av ett omedvetet motiv, av en enda platonsk form, idé eller arketyp.
Vem är då Jungfrun? Jo, den unga kvinnan, den (ännu) orörda. Eller: samtidens kropps- och hälsofixerade trend. Jungfrun är puristen vars kostregim ser ut som en vetenskaplig kalkyl. Jungfrun är självmedveten in i absurdum. Det är som ego, som föddes i zodiakens start med Väduren här lägger in sitt sista krut för att frysa sitt fysiska substrat (Jungfrun är ett materiellt Jordtecken) och hålla sig evigt ung och fräsch.
Det är nu bara ett steg i zodiakens interna evolution från Jungfruns självcentrerade betraktelser och Vågens ständiga avväganden mellan jaget och egenintresset och den sjysta balansen med den andre, men det är som om Jungfrun värjer sig mot att öppna upp och dela ett liv med en annan. Symbolen vittnar om en ung naivitet inför parrelationens komplexitet.
(Som jag tidigare skrivit ändras allt detta i ett slag när Hades våldtar åkermarkens ungmö och för henne ner i underjorden. Kanhända en sinnebild för flickans initiation till fullvärdig medlem av den arketypiska kvinnligheten med barnafödandets två sidor: biologiskt liv som också är biologisk död.)
*****
Så vem är moralfilosofens Anna? Det är uppenbarligen Bengt Brülde själv, den bruna åkerlott av plöjbar mark vi ser i det indiska horoskopets nedre högre hörn!
Men han är inte på god fot med denna avsevärda del av sin natur. Han tycks själv inte kunna eller vilja plöja denna kvinna, för Skördemannen Saturnus står själv i Skyttens och blickar genom den indiska zodiakens medsols rörelse 270 grader framåt. Som Medusa förstelnar den allt den lägger ögonen på.
Jag har tidigare kommenterat hur svårt angripna många vackra kvinnors Venus är av Saturnus (se t.ex. horoskopet för Yvonne Ryding) och har prövat tanken att Saturnus bokstavligen verkar som ett konserveringsmedel på skönhetens och njutningens gudinna. Hon fryser som en stenstod men förblir fysiskt ungdomlig.
Saturnus deltar aldrig, den kontrollerar, tar ansvar. Den är herr Dysterkvist själv och förmår inte njuta. Vi kan lika gärna säga att Saturnus som Döden vingklipper allt den naglar fast med sin blick. Här fryser den all rörelse som pågår i Jungfruns tecken och verksam ur Eldelementet (det mest klarsynta) är Saturnus öga inte nådigt inför skeendet i Annas, Jungfruns, värld. Allt detta självcentrerade fysisk-psykiska pyssel!
Men moralfilosofen väljer att lägga ut sin interna berättelse på entreprenad, väljer att projicera sin själs inre bild på alla bokstavliga Anna där ute i den fysiska världen. Filosofen tycks vara en literalist, en bokstavliggörare av vad som egentligen är ett andligt förlopp. Vad kan den ytliga formalismens och objektifikationens Saturnus veta om den inre själsliga resa som en av dessa Annor genomgår på sin yogakurs, etc?
Är antagandet korrekt om en exakt nymåne, antyds t.o.m. kyla mot kvinnor hos filosofen - han är inte förtjust i Anna vad hon än lägger sin tid på. Och Saturnus, som ytstrukturen och samhällsarrangemangets herre, ser också bara yoga-Anna i hennes yttre gestalt, i henne verksamhetsval, i det hon fyller sin planeringskalander med.
En bränd Måne (för nära Solen) släcker ut känslan för det Feminina och frigida Saturnus steriliserar ytterligare den här bilden. (Se ytterligare tankar om den brända Månen i samband med homosexuella Stephen Fry och Christer Björkman, födda bara timmar från varandra.)
Att moralfilosofen knappast har några filosofiskt idealistiska böjelser kan misstänkas pga Jordelementets tendens att fördunkla den sanna filosofin, den som bäst låter sig ses genom det transparenta Eldelementet.
Moralfilosofen har likväl en poäng, för Saturnus är verksam från Elden som kastar ljus över idéerna. Det är bara i valet av objekt (Anna/Jungfrun) han är mindre än uppriktig mot sig själv. Kan bero på att nymånen kan leda till egendomligheter i den reflektiva stilen. Det solära, viljemässiga elementet i människan tar över och sundheten i tankelivet kan inte längre bedömas.
Saturnus mot Jungfrun i en kamp mellan idealistiska Elden och praktiska Jorden ger överlag ett surmulet och misantropiskt budskap. Det andas kritik utan glädje. Det är också den ensidiga lyckofilosofin Brülde värjer sig mot för att istället hylla de romersk-saturniska dygderna. Saturnus är också känd som moralens och ansvarstagandets - och långsamhetens - planet!
Ser du hur chockerande exakt astrologin är? När en person spårar ur och sätter allt på ett kort, så sker detta för att vår värld bara är återspeglingen av ett (logiskt) föregående skeende i Idévärlden. Och himmelen själv deltar i denna återspegling!
*****
Se även denna djärva tankelek med horoskopen för Barack Obama och BP:s ordförande Svanberg på temat Saturnus dominans, allvar och ansvar.
Se även detta inlägg om yoga som livsstil där jag i någon mån närmar mig Brüldes position.
Teknisk not. Båda illgärningsmännen Saturnus och Mars är extremt aktiva på moralfilosofens himmel. Se hur Mars i Jungfrun kastar sitt onda 90-gradersöga framåt, träffar Saturnus (moral) och problematiserar (och måhända distorderar) den senares verksamhet!
Vi har alltså en "stående våg", rundgång, en positiv/negativ konflikt på denna himmel mellan Skyttens frihetlighet och vilja till lycka (Jupiters härskare också känd som Jove, lyckobringaren) och Jungfruns mer ordningssamma och teknikaliska sinnelag. Brülde - själv en oförlöst Anna!
