Bloggen startade i mars 2009 med försök att få astrologin att svara på kvantitativa studier. Det närmandet byggde på felaktiga antaganden om vad ämnet handlar om och gradvis har kopplingarna till klassisk väst- och östfilosofi smugit sig in. Samlingssida från tidiga bloggens horisont:
T E M A S T U D I E R - svarar astrologin på kvantitativa tester?

Herakleitos (c 500 fvt): "De som talar med förstånd förlitar sig på det universella, som en stad måste lita till sin lag, och med än mer tillit. Ty alla mänskliga lagar närs av en gudomlig lag, och den har så mycket kraft som den önskar och är tillräcklig för alla och fler därutöver."

Chu Hsi (Zhu Xi), idealistisk filosof, 1100-talet: "Ödet, det är vad som återstår sedan människan gjort sitt yttersta."

Konfucius, kinesisk samhällsfilosof, 500-talet fvt: "Den ädla människan sysselsätter sig med tankar om dygd, den ringa människan sysselsätter sig med tankar om sin egen vinning."
Västerlandets store logiker & mystiker Platon ventilerade ofta orfisk-indiska tankegångar om reinkarnationen och själens rörelse mellan världarna... "Sokrates: Vem än som anländer oinvigd och ofullbordad i Helvetet kommer att ligga i leran. Men de renade och fullbordade kommer att vistas med gudarna." (Faidon, 69c)

JORDELEMENTETS VÄG (karma yoga):
"Eftersom vår identitet med den gudomliga kraften ytterst är obestridlig, (låt oss ha) en fast tro att vi genom att framhärda i vårt utmönstrande oss efter gudens form, tal och stämning, våra handlingar i tiden blir signifikanta och gudens essens slutligen förverkligas av oss."
(Günther - Buddhist Philosophy in Theory and Practice)

Fr.om. nyår 2023 separerades "Sveriges transiter" som ny tagg från den äldre "transiter" som vid 400+ blivit ett oöverskådligt myller.


Visar inlägg med etikett Afrodite som själen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Afrodite som själen. Visa alla inlägg

söndag 4 maj 2025

Mer om Naomi Klein och de tre fäderna

Någon kanske uppfattade hur konflikterat inlägget var om Noomi Kleins hårdföra om än rabiata text som utmynnande i ett evigt tjatande om undergångsfolket som förvisso håller på att förgöra världen. 

 Hon hade en hopplös födelsekarta när tiden är okänd. Hur reder man ut en åtstramare (Saturnus) i fallet läge och i opposition till en expansionist (Jupiter) i "lyckosamt" tecken men illgörande för sinnelaget? Man kanske får stanna vid "aktivist", en själ som har med sig många olösta problem att adressera i detta liv och blir utagerande (Solen i Väduren kan vara väldigt utagerande). 

Nödlösningen är som vanligt att spekulera kring en utvald själ som tar världens ondska på sina axlar och fast med stora egna brister ändå utför ett storverk. Men inte heller själens relation till DHARMA (hus 9) kan utrönas utan känd ascendent (när månascendenten stämmer väl kan det gälla för något men kan lika gärna familjehemmes påverkan och inte en själ på specifik mission...)

Att hon är ateist stod snart klart av den låånga essän och att hon inte har en aning om att Naturen själv kommer att frisera mänskligheten framöver och rädda oss från Kleins skräckskildring menar att IT-fascisterna och Trump  bygger. 

Förutom att ge hennes text hakade upp sig på samma nyckelord brast den i korrekt beskrivning av kristendomens flera missförstånd som givit Väst den variant på de apokalyptiska självdestruktivitet hon ser i den vanartiga amerikanska högern. (Jämför den här bloggens analys av USA-kartans suboptimala 9e religionhus.) Men hennes kritik rörde föreställningar som redan västerlandet hade versioner av många hundra år tidigare (greken Hesiodos lära om de fyra tidsåldrarna och stoikernas lära om periodiska världsundergångar eller världsbränder - förmodligen import av indiska tankar).

*****

Apropå världsskapelser passar det bra att avsluta rättelserna av bloggens förvirring om vem som var Platons världsskapare (Demiurgen) - det gudomliga Intellektet (Nous) eller Själen (Psuche). Hos nyplatonismens fader Plotinos definitivt symboliserade av de Kronos/Saturnus resp. Zeus/Jupiter.

Tänkarens Ennead volym 5 innehåller både lättare och svårare traktat på temat den övernaturliga eller rättare utomkosmiska tillvarons tre gudomliga hypostaser (avspaltningar): Den Ena, Intellektet och Själen. 

På botten av Själen finns vår värld och ateister som inte ens försöker förstå sin plats i världen. Plotinos kallades senare i sitt liv Själens dunklaste regioner för "Naturen" och som en oupplyst måste han ha betraktat Naomi Kleins tankar.  Jag däremot uppskattar en del av hon säger eftersom nyplatonismen öppnar vägar för den söker upphöja sig. 

'Tillvaron är som en utdragbar tubkikare som tar slut vid Naturen men som via Själen sträcker sig upp till det gudomliga Intellektet som det absolut ligger i människans makt att erövra.  (När naturaliste invänder sig mot att petas ner på botten av världssystemet säger platonismen att valet är fritt_ att man kan vegetera som ett halvliv under eoner så länge man inte tar sin människosjäl på allvar utan frossar i djurlivets egenarter. Nationer har egna ödesvägar och oturliga fall kan man dras med i en nation med dåliga utsikter. Slavar är ett exempel på varelser som är mer djur än människa och det är därför Sverige lyckats hålla sin befolkning på mattan ända sen socialdemokratins upphörda skrämma eliten och gav upp visionen om Vatttenbäraren - en enda mänsklighet.)

Intellektet är vad själsvarelser måste nå och i sig går det dessutom upp till Den Ena, men här måste en människosjäls trimmade intellekt dessutom tystna helt (genom kontemplation) så att  Den Högste själv kan ge sig till känna. Den nästan perfekta själen bidar sin tid i det gudomliga Intellektet vilket innebär att själen ignorerar den enkla människans logik och diskursiva tänkande. 

(Astrologin har bevarat filosofiska glimtar - Merkurius "upphöjelse" OCH negativa härskarläge i jordbundna Jungfrun har kommenterats tidigare:  detta låter gynnsamt och för räknenenissar och revisorer är det säkert så.. Men logik och förnuft trälbinder varelsen och blockerar från den medvetandefunktion som behövs för att stiga mot Intellektet i den himmelska hierarkin. Astrologin varslar om skumma saker här eftersom Jungfrun också markerar platsen för människosjälens "olycka" - smartskallar har i själva verket dragit en nitlott på detta varv.).

Klein skäller på denna låga "teknikermentalitet" men sanningen är att hon själv bara har den enkla nivån av diskurs (en mycket eldig vrede i denna essä eftersom Merkurius i Eld blir grov och oförfinad när fundamentet är Mars i Jord - jämför svenska nationalsjälens Mån-Vädur med tröga underlaget Mars-Oxen). 

Hon kan bara bara bli en låg ateist som aldrig förstår vad Mänskligheten står inför (hennes själ är hårt undertryckt i detta liv). Sanningen är inte hennes skräckhistoria med alla dess monster. Bra historia i alla fall, men att essän bara blir en litania beror på hennes psyke (Månen i kritiska Tvillingarna) som representerar just bara logi men inte den högre plattform (det gudomliga Intellektet) som behövs som förberedelse. Det diskursiva sinnelaget har visserligen stöd från förnuftets Saturnus men den planeten har reducerad förmåga i sitt fallna tillstånd och illa uppbackad av sin disponent Mars. (Det låter som en producent av klagovisor som slår t.o.m. den här bloggarens Måne - kanske därför jag ändå gillar något av det Klein säger även om essän saknade fundament - en materialistisk världsbild håller inte längre.)

*****

Vem är Demiurgen? Ett sista varv.

Ett hopp rakt in i Plotinos Ennad 5, 8e traktatet som är en del av en lång och svår text. Citatet är långt (men några infogade parenteser kan förtydliga) (Från Armstrong s. 276-77):

I den högre världen där vår, när vår kunskap är mest perfekt i sin konformitet med Intellektet (den andra hypostasen) tänker vi oss inget se eftersom vi väntar upp upplevelsen av sinnesintryck vilka hävdar att vi inget ser. Och sinnesintrycken kommer förvisso aldrig att se någon på denna nivå och kommer aldrig att se ting som dessa.

(Plotinos har tidigare diskuterat den intelligibla skönheten som inte har att göra med världslig skönhet eftersom Platons former lever i Intellektet och inte som kroppslig skönhet i den lägre värden, en obönhörlig materialist kan köpa ting men aldrig uppleva verklig skönhet - det moderna västerlandets tragedi och sekulära esteten Sverige är närmst  helt förlorat).

...

Intellektet (för den människa där det aktiverats och förstår allt) och behagas av all sin avkomma (Platons former/idéer) och håller denna omkring sig (Intellektet "stiger aldrig ned") i sin och deras härlighet. Alla andra är sköna och t.o.m. än skönare och bevarats inuti Fader Kronos/Saturnus (som ÄR skönheten). Bara sonen Zeus/Jupiter har uppenbarat sig på utsidan. (här står de klart att Platinos använder en allegori som bygger på de mytiska Ouranos, Kronos och Zeus - tre fäder om man så vill. Men det är Zeus som är lägst, är Själen vari vårt universum existerar. Längre ner mot botten av de primitiva materiella världarna -  den subluära månkretsen - kommer man inte och där håller Naomi Kleins naturalism hemma. Notera speciellt hennes Mars-fobi i essän apropå Elon Musik. Hon har verkligen en skadad VenusOxe helt nära Mars.)

Från Zeus, även om han är yngste sonen, kan man på avstånd se som genom en snarlikhet hur storslagen hans fader (Kronos/Saturnus) är och som förblivit inom honom (varje varelse inuti Själen bar sin fader som en avbild, som ett intellekt med gement i, förutsatt att man aktiverar sin högre natur och inte stannar av som ett kreatur). Men han (Intellektet) säger att det inte var utan syfte han flödade fram ur sin sin fader (Den Ene), för ett andra universum måste existera som har inträtt i Existensen (vara) med skönhet (Den Ena är bortom existensen och kan inte ha en egenskap som skönhet - obs, Den Ena syftar inte på en numeral). 

(I denna oklara passage verkar Plotinos inte  inte syfta på Intellektets värld utan vårt i Själen belägna universum, avbilden till de helt perfekta formerna. Nyplatonismen var kluven, denna värld både är vacker men i vissa avseenden inte. Ju mer men förnekar sin del i Intellektet desto fulare blir världen.) 

.... För det är ett ytterligt brott mot universums lagmässighet att det inte skulle rymma någon avbild av skönheten och verkligheten. (Bara i Intellektets högre värld börjar de genuina existenserna - vi är bara avbilder och dödliga sådana.)

Plotinos lärjunge Porfyrios hackade idiotiskt upp vissa av lärarens texter till nio verk (ennad) per volym så den spännande fortsättningen dyker upp tidigare i volym 5, i traktat 5 (s. 165).

 ... I vår (föregående) liknelse med Konungen är annan varelse än de som paraderar före honom (Den Enda äger inte existens!)  men kungen i den högra världen (Intellektet) har inget herravälde över  annorlunda, främmande folk utan besitter en sjystaste, naturligaste överhöghet och det sanna kungadömet (Platons idévärld, Intellektet). För han är kung av sanningen och naturlig herre till all sin avkomma, kung över kungar och, och mer så än Zeus, som kallats gudarnas fader (de unga inomkosmiska gudarna som en del känner via astrologin). Zeus imiterar (Själen!) sin fader (Kronos) även i det avseendet att han inte är nöjd med att bara kontemplera uppåt mot sin fader utan aspirerar mot, kan vi säga den aktiva kraft med vilken hans farfar (Ouranos/Den Ene) etablerar verkligheten i VARAT/Existensen.

Såg ni? Mysteriet om vem som är den kosmsiska skaparen fortsätter. Det är både Kronos och Zeus som är demiurgen eftersom deras "släktskap" glider samman som en tubkikare som kan dras ut och skutas ihop! (Vill minnas att Proklos på 400-talet hade ett antal smådemiurger i sitt utvecklade system.)

Ledsen feminister, det är från "männen" i himmelen skönheten kommer och här i antiken kommer början på hatet mot patriarkerna. Terra vetter ner mot ren oformlig materia, sinnebilden för det onda. Feminism och platonism i dess olika former går inte ihop eftersom vi inte är kroppar utan själar.

Jesus hade en lösningen på detta (Thomasevangeliet) men kristendomen censurerade originalläran friskt. Det är med dålig kunskap om det som Naomi Klein får en del rätt men annat fel. Kristendomen har idag förenat sig med den sataniska världsordningen som Klein ringar in delar av och som bloggen ofta nämnt.

Allra sist i traktat 8 har översättaren Armstrong en intressant fotnot/kommentar:

Plotinos brukar gilla att identifiera Själen med Afrodite. Men så långt i detta (uppstyckade) traktat har Zeus haft rollen av Själ och leder kontemplationen av Intellektet och kommer ut from den intelligibla idévärlden för att som Hantverkaren tillverka sinnevärlden.

Afrodite lyckas både vara Kronos och Ouranos dotter i volym 3, 5.2 och kanske tänker sig Plotinos henne även som dotter till Kronos (Intellektet) här och har droppat Zeus ur sin allegori för ögonblicket.

Armstrong skulle ha studerat astrologin mer, för här är ett lysande exempel på det Plotinos kallade den "filosofiska astrologi" han uppskattade. Den här bloggens läsare känner igen de urgamla astrologiska scheman där Venus/Afrodite är Själen och härskar positivt (himmelskt) över Luft-Vågen, händelsevis just det tecken där Kronos/SAturnus betecknas som "upphöjd" (Själen sägs favorisera det gudomliga Intellektets representant och tankarna går direkt till Plotinos utläggning om att Intellektet är det Sköna eller Veckra. Många blogginlägg har tassat kring ämnena men detta är tydligt. Plotinos leker med båda Intellektet som Skönhet och Sanning men Venus och lagmannen Zeus representerar olika aspekter. 

Orelaterat: var det antika uttrycket "Jupiter fröjdar sig i Vågen" uttalades hittade jag vid något tillfälle men har tyvärr glömt i vilken text. Naomi Klein har Zeus/Jupiter i Vågen men för en lunär ascendent är denna längtan efter nöje och behag inte bra. Jag har sett både extremt förytligade exemplar men också mycket trevliga och gracefulla individer med denna placering i viktigt husläge.


PS. I något inlägg om de Kaldéiska Oraklen har de tre fäderna nämns. Texten är ett hellenistiskt blandverk och nyplatonikerna gillade det. Men här finns också den alternativa tanken att Solen kan gestalta Fadern och den tanken har bl.a. ha stoiskt ursprung. Stoikerna var astrologiskt intresserade. 

Solen härskar i Lejonet och intressant nog kompletteras den på andra sidan  (i Vattenbäraren) av Kronos/Saturnus (dess himmelska Luft-läge). Eld och Luft har synergi så här finns tanken om "bubkikaren" att dessa två element ingår i varandra. Plotinos: ingen spatial åtskillnad mellan den högre världen och den lägre -VattenbärarenMänsklighetes symbol lever alltså inte på Jorden för den som ser utan i en högre värld. Här är Kleins stötesten, vissa horoskop med stark Ox-komponent är så tunga nedåt att det bara blir ateister av dem, men undantag finns. Det lär bli fler återfödelser om en så viktig insikt i själen saknas.

Kristendomen övertog konceptet "Fadern förhärligar sig genom Sonen" där "Son" i vår tid bör fattas som "Avkomma" - mänskligheten är ett andligt släkte fallet eller på glid. Detta påminner om att Solen (härskare i faderliga Lejonet) är "upphöjd" i Väduren/Barnet, som nos den friska men arga Naoimi Klein som ett andra påstående får mig tro att kan kanske önskade att hon blivit född man.


söndag 30 mars 2025

Tillägg: Persefone som Vatten-elementets personifikation

Efter att ha renskrivit föregående inläggs stycke om de fyra elementen och rättstavat det (beklagar obegripligheterna tidiga läsare utsattes för), finns några små saker kvar att säga om hur Empedokles i Väst kom att förknippa Vatten-elementet med den sicilianska varianten Nestis av mer kända gudinnan Persefone (som av förefaller vara en gammal import från Persiens parser - som så mycket annat).

https://en.wikipedia.org/wiki/Persephone

Av sicilienaren Empedokles fyra element är Nestis oproblematisk eftersom mystiker kopplar henne till tårar. Det var de övriga gudafigurerna krävde en duglig klassicist som Peter Kingsley att äntligen associera med rätt element efter århundraden av undermåliga studier  i Väst. Egendomligt nog nämns knappast astrologin i hans banbrytande studie "Ancient Philosophy, Mystery, And Magic" (1996) och jag kan tillägga att Sideriska varit inne på Persefone flera gånger i egenskap av Hades våldtäkt och hennes tvångsäktenskap med dödsrikets herre - i samband med Venus "fall" i Jungfruns tecken. 

Den "unga flicka" Jungfrun anknyter till Persefones alternativa namn Kore, som var en omskrivning eftersom det fanns ett tabu över Persefone/Nestis som DÖDSRIKETS DAM. I härvan av mytologiskt stoff nämner Wikipedia-artikeln att Persefone sågs som dotter till äktenskapet mellan dödens flod Styx och Zeus. (På Styx i Underjorden skeppas själar på väg från jordelivet och kan tänkas stå för någon form av uppvaknande från jordlivets dårskap eftersom själar som ska återfödas färdas längsmed en annan flod, glömskans Lethe, så att den återfödda människan i allmänhet inte har tillgång till sitt högre medvetande och vetskapen att hon levt förut.  

En förkristen grekisk myt varnar själen för att dricka från Lethe eftersom den inte släcker törsten och att den som dricker för mycket får ett undermåligt medvetande i sitt nästa jordeliv (helt befriat från intuitionens högre förståndsgåva. Platon använde detta mytologiska material när han talade om att människan måste använda sin tid på Jorden till att "återkalla" sitt högre vetande.)

Peter Kingsley påpekade att Persefone var direkt länkad till källor och strömmande vatten (även den sicilianska underjordens välkända heta vattenströmmar), och det är här man inser hur hårt klassicisten silat sitt material vid rekonstruktionen av Empedokles fyra personifierade element. Inte ett ord om att Venus "fall" i Jungfrun (Kore, ungmön) motsvaras av att hon "upphöjs" i det strömmande vattnets (Sattva, Ljusets kvalitet) mittöver i Fiskarnas tecken. Indisk astrologi inflikar att det är i Fiskarna den solkiga sexualitetens signum Venus återfår sin renhet och man kan bolla över till 200-talsfilosofen Plotinos som betecknade Platons tredje fas av det gudomliga utflödet, Själen, som Afrodite. Kopplingen mellan Persefone och Afrodite kräver lite eftertanke för detta är inte synonymer för samma gudinna.

Nyckeln förfaller ligga i att Venus är "ren" i sitt positiva härskarläge i Vågen men degraderad till sensualitet i Jord-tecknet Oxen där själen härskar i sitt simpla animaliska tillstånd (kan degradera till ren hedonism). 

Venus som bara "köttsliga kärlek" motsvarar väl Venus astrologiska "fall" från Vågen i väster (där den härskar i domstolsscenen Vågskålarna) ner till underjorden i Jungfruns sjätte zon (hinduernas koppling av 6e huset med Fienden påminner om Hades bortrövande av Persefone). 

Myterna bildar ett komplext mönster med indirekta kopplingar bevarade i astrologins för den som nystar upp dessa kosmiska gåtor. Nyplatonistisk filosofi kallade dem "logoi", orden eller förnuftsprinciperna Världsskaparen (Demiurgen) planterat i kosmos efter att ha kontemplerat den platonska Idévärlden (det gudomliga Intellektets rikedom).

Kingsley påminner också att Persefones koppling till Vatten inte bara härrör från modern Styx utan också ledare över nymferna (vattenväsen) som var Oceanens döttrar. Spekulationer att Persefone var dotter till den maskulint uppfattade Oceanen förekommer också. och här blir det intressant att Månen inte är maskulin eller feminin utan med Solen en neutral planet i indisk astrologi. De pekar mot platonismens lägre och högre själsnivå för de själar som befinner sig ionom kretsloppet.. Venus är den enda feminina planeten medan Mars enbart pekar mot maskulinitet. Återigen i den "lägre värld" dagens sekulära kulturer tror är den enda.

Thomasevangeliet: Jesus sade, 'När du ser en som inte fötts av en kvinna [enbart?], fall på ditt ansikte och dyrka vederbörande. För det är din Fader.' (logion 15 - jag inflikar "enbart" här eftersom yttrandet påminner om ett om att både födas i vatten och eld och som förekommer i Nya Testamentet. Med vatten och eld kan man se biologisk resp. andlig födelse.) 

Berättelsen om Persefones öden som neddragen i dödsriket kanske kan ses som en dold berättelse om den nitlott den drar som föds biologisk kvinna och därtill har druckit från Lethe. Den nitlotten söker kanske den tilltagande lesbianismen (och homosexualiteten) i vissa kulturer åtgärda på sitt primitiva sätt. Ytterst är dessa djupa kosmiska rörelser i Själen (Psyket) som yttrar sig olika beroende på hur djupt ned i helvetet kulturen befinner sig. I verkligt förfallna kulturer finns ingen andlig insikt kvar och allt måste uttryckas i termer av sociala realiteter (som i Sverige).

Thomasevangeliet: Jesus sade, 'Om köttet/kroppen blev till som en följd av anden är detta är mirakel men om anden blev till som följd av kroppen är det ett miraklens mirakel! Jag förundras över hur så stor rikedom kommit att samexistera med en sådan fattigdom.' (logion 29)

Logion 29 kan lämpligen jämföras med professor Ruth Majercik i sin introduktion till de Kaldéiska Oraklen (cirka 150 men sannolikt med äldre rötter i den kaldéisk/babyloniska kosmologin och astrologin):

 ...Den region [i den skapade världen] som befinner sig närmast den intelligibla [ung. andliga] kosmiska nivån, dvs. den aitheriska världen av fixstjärnor och planeter kvarhåller en signifikant del av "Faderns ljus". Även om den här nivån är implicerad i materia är den aldrig DRÄNKT i materia som i den lägsta, sublunära världen. Se orakelfragmenten 134 och 163 där den materiella världen betraktas som "ljus-hatande", "mörkt glittrande", "stinkande" och "illusorisk".

De olika gnostiska systemen var ofta extremistiska och såg hela kosmos som ett vidrigt misslyckande av Skaparen (demiurgen). Gnosticismens popularitet (maktkamp med kristendomen) säger något om hur alienerade människor var vid den tid konventionella historieprogram ännu i vår tid fortsätter hylla Imperialisten Rom för dess utbredning, byggnadsteknik och människoslakt i underhållningssyfte (Colosseum) - västerlandets/Europas rötter!

Till sist en riktig sänkare för den som önskar sig enkla korrespondenser: Majerciks introduktion till orakelfragmenten visar att den här traditionen inte alls tycks överensstämma med Empledokles "lokaliserade" lära om de fyra elementen. Hon ger dock en lösning (som jag besparar läsaren) och den stämmer händelsevis med vad jag tidigare skrivit om Gud som både "infernalisk" och "gudomlig". 

Men en mindre djuplodande läsning gör Hades synonym med den dränkta materiella världen (sub-Luna) och således ond! Ännu fler paralleller till den förmodligen äkta men censurerade Jesus från bland andra Thomas citatsamling. Men notera skillnaden mot gnostikerna: Oraklens kosmologi frikänner den aitheriska eller himmelska världen - just så som den här bloggen  under dess historia följt Platons högre och lägre värld, och ibland hans tredelning. 

I Oraklen är de tre världarna Empyréen (Den Högsta Himmelen), aitheriska himmelen och den sub-lunära, materiella och irrationella världen. (Sveriges fusk med filosofin syns i att Empyréen saknar vettig svensk översättning. Bab.las "himmelsk" och än värre "himlavalv" fångar inte alls uttryckets exakta betydelse.)


 

söndag 29 september 2024

Den duala själen (300-talets psykologi)

Bloggaren har nått slutet av omläsningen av nyplatonikern Iamblikos (300-talet) udda lära om att människan har två själar. Eller så har den presenterats i några tidigare inlägg. I själva verket är läran mer komplex . Boken införskaffades och lästes 2018 kan jag inte ha fattat mycket då. En del ämnen har nivåer som kräver rätt ordningsföljd och inte som vansinnesverktyget INTERNET som verkligen kan röra till det i huvudet. Att snabbläsa forskningslitteratur som en kioskdeckare är också ett säkert tecken på omognad ...

Det riskabla arbetet att stressläsa ett försummat kunskapsfält påbörjades 2008 med renommerade klassicisten Richard Wallis och hans tajt formulerade "Neoplatonism" (1972) - inte ett överflödigt ord eller upprepning (vilket verkligen är till nytta om ämnet är nytt, svårt eller smalt). 

Det krävdes tre omläsningar under de närmaste åren för att hjälpligt fatta nyplatonismens tidiga århundraden med start i Plotinos, godtyckligt utnämnd till "grundaren". Hans samlade verk fick stå olästa eftersom det var lönlöst att kasta sig in i dem. Men plöjda fortsätter de femton år senare att bli allt mer begripliga i modern referensöversättning (Armstrong). Likväl förklaras Armstrong arbete ytterligare av forskarparet Finamore/Dillon vars ärende egentligen är Iamblikos.

I ett appendix tar F/D upp en okänd tänkare kallad Pseudo-Simplicius. Från denne har överlevt textstycken av mer komplex natur än Iamblikos egna och rättframma beskrivningar, men vilka forskarduon godtar som rena referat av annars förlorade tankar från Iamblikos. 

Hans lära om själen/psyket visar sig här och där vara mer avancerade och genomtänkta av vår bisarra tid där vi återgått till ett liv i barnens sandlåda, upptagna av materiella leksaker och i övrigt väldigt trubbiga instrument. Men 300-talet var ännu en tid då människan uppfattades som integrerad i ett levande och intelligent kosmos vilket bara var en liten del av den fulla verkligheten. Det intressant är hur avancerade tankegångarna var i en tid där förståndet inte var helt avtrubbat av materiell konsumtion. Expressens egen livsåskådningsspecialist Halldorff skrev nyss mer om textens betydelse för en äldre och bättre upplaga av den mänskliga arten, en som ännu stod närmare senantikens "hedniska" intellekt:

https://www.expressen.se/kultur/ide/de-fattar-inte-hur-de--ska-fa-oss-att-lasa/

Forskarparet F/D:s korta sammanfattning  här nedan gör Iamblikos original begripligt - det är svår grekiska även efter översättning till modern engelska. Bloggaren kan bara läsa stava sig genom de grekiska grekiska orden och grunnar på språkets böjningsformer som ett halvt nöje i sig. Såg f.ö. att "text" på grekiska är LEXIS - så nära kulturerna är vi låneorden. 

Annat från kommenterarna: det som idag är ett normalt liv absorberat i materiella angelägenheter ansågs förr vara ett urspårat liv, ett "extremt liv", ett liv som förlorat kontakten med människans medfödda intelligens. Extremt liv är TON AKRON ZOON. (Man kanske ska påminna sig att filosofer hade det gott ställt, de var knappast slavar utan hade tid att ägna ordet reflektion - likt de medeltida munkar Halldorf skriver om.)

Lika intressant är den moderna psykologins "projektion". Säger passande Joaquin Phoenix i en nylig intervju i DN:

För mig handlar ”Joker. Folie à deux” främst om den inre och yttre kampen mellan Arthur Fleck och Jokern. Filmen kretsar kring idén om vilka bilder vi egentligen projicerar av oss själva. Grundidén handlar ju om en borderline-figur som är splittrad i två olika personligheter.  [Hur kan en grundidé "handla om" - dåligt förmedlat av DN.] Så därför måste också min rolltolkning hela tiden skifta mellan dessa sidor för att spegla vad karaktären går igenom.

F/D förankrar termen i en tid då människor ännu tänkte sig att universum innehåller kreativa agenter lite varstans::

HE PROBOLE var en teknisk term i nyplatonismen. Själen projicerar olika liv under sitt nedstigande från den Intelligibla världen till den sinnliga. [Intelligibel =  konstituerad av rent medvetande, varav begreppet "filosofisk idealism", som platonism, läran att det är medvetande och inte materia var allt börjar].

Hos Pseudo-Simplicius är dessa skilda liv desamma som själens lägre aspekter [ofta sammanslagna som den irrationella själen] och därför snarlika det Iamblikos kallar "inklinationen mot det externa" [den overkliga lägre materiella sinnevärlden där folkmassorna liknöjt konsumerar de fenomen sinnena registrerar - Joker-filmer t.ex.].

Iamblikos i P-S referat kallar det också själens procession ["vägen ned"] till dess uppdelning i delar. Själen blir under dess nedstigande allt mer "partisk" och utvecklar skilda slags liv (det nutritiva, det sinnliga, föreställningen, och så vidare.)

Jag skulle gärna kladda lite mer i citatet och föreslå att "projektioner" djupast är de OLIKA TIDIGARE LIV själen uppfattar på ett lägre psykiskt plan men innan den ultimata och tidlösa identiteten uppenbaras: vi är allt och inget av den här skiten!

Astrologin kastar via gåtor ljus över hur en enskild själ född till Jorden har "förpackats" under vägen ned, men bara under förutsättning att födelsetiden är känd. I övriga fall är det hela Världssjälens eget tillfälliga tillstånd som beskrivs...

******

Iamblikos om själen som ett snitt mellan det högsta och det lägsta. Jag översätter den okände författaren i översättning eftersom detta är abstrakt på hög nivå och väljer forskarnas förklarande parafras, som även den kräver uppmärksamhet.

Människosjälen är ett snitt i starkast tänkbara bemärkelse. Den är varken helt Intelligibel eller fullt ut en alstrad entitet. Den befinner sig inom sina två extremlägen och dock omfattar den på något sätt båda extremiteterna såsom sin egenskap. Den är både delad och odelad, genererad och ogenerad, permanent och föränderlig. Själens ESSENS är sålunda dubbel, precis som dess gärningar är. Faktum är, själens akter vilka är variabla och konträra till varandra vid olika tidpunkter leder oss till själens sanna natur och essens.

När själen är involverad i den Intelligibla Domänen är den just sådan, intelligibel [förenklat: ett andeväsen], men inte permanent (för den är inte Intellektet!). Själen kan inte alltid agera på den Intelligibla nivån men kommer att sjunka ner till den lägre ordningens tankesätt och sensationsbundna sätt - och alla andra aktiviteter knutna till den förkroppsligade själen. När i detta senare stadie, tar själen essentiellt på sig denna roll. Själen har därför två essenser, och agerar ut var och en vid skilda tidpunkter men håller båda naturerna inom sig permanent. (s. 255)

*****

Någon kan ha noterat hur filosofin tagit allt mer plats på en blogg från början tänkt att undersöka den indiska astrologitraditionens trovärdighet. Framför allt har Finamore/Dillons kommentar till Iamblikos "De Anima" fått åtskilliga inlägg på sistone medan den judiska mellanplatonisten Filon från Alexandria (f.n. 7 taggar) inte alls gav samma tändning tidigare i år. Att läsa delar av Gamla testamentet som en platoniskt grundad allegori var visserligen intressant men jagar man glömda nycklar till astrologin verkar behållningen mager. Ok, bara 200 sidor lästa, 1800 sidor kvar av de samlade verken. Ser ut att finns spänning längre fram.

Iamblikos lära om den duala själen förklarar perfekt varför hinduisk astrologi knutit Tvillingarnas tecken till filosofi med den trötta förklaringen att opposita tecken speglar varandra, så att Tvillingarna skulle vara en svagare och sämre version av filosofins eget tecken Skytten. Till och med det ofta löjliga västerländska new age visar sig ha bevarat det gamla Väst bättre, för är det inte Tvillingarna som då och då (aldrig med källangivelser) söker förklara att de tvillingarna pekar på att människan har en högre och en lägre själslig aspekt.

Kort sagt Platons modell med den tvådelade själen (inte hans andra modell som postulerar tre nivåer). Iamblikos pratar ner andra filosofers modeller som undermåliga eller rent falska (Demokritos : vi är bara atomer - vilket nys!), men i denna centrala fråga tycks han ha rätt. Han är verkligen en senantik platoniker som går tillbaka till rötterna och urskiljer Platons duala själ men med större skärpa än t.ex. 200-talstänknaren Plotinos som jag läst tillräckligt mycket nu för att finna den senare hundra år senare Iamblikos mer genomtänkt. Iamblikos tycks ha återanvänt Aristotelels enteleki-begrepp på ett banbrytande sätt. Han tycks ha valt att blunda för Platons elevs avfälligheten och hittar i sin lära om själens två essenser som ett sätt att harmoniera Aristoteles med sin läromästare! Uppfriskande och vitalt!

Varför överlevde Plotinos medan det mesta av Iamblikos försvann? En tanke är att kristendomen anlände och gillade Plotinos. Inte minst Sankt Augustus hade studerat nyplatonismen och lånade friskt. Iamblikos gav människan mer frihet att frälsa sig själv och det kan inte ha fallit i god jord eftersom kristendomen hade en produkt att sälja: "Jesus dog för våra synder",

*****

En pågående repris av något så udda som en tv-serie om Sherlock Holmes i USA och placerad i nutid är ett dag-tv-måste för tillfället. De psykologiska interaktionerna mellan karaktärerna är ofta mästerliga och inte minst lyfter serien än mer är en nyskriven och fascinerande karaktär dyker upp i säsong 4: Sherlocks precis lika skarpa och bitska äldre far (båda brittiska karaktärsskådespelare med klass och Sherlocks gestaltare precis som jag som liten föreställde mig den excentriske detektiven). (Conan Doyles skapelse så viktig att författaren dyker upp innan bloggen nått sitt andra år.)

Det slog mig idag att det finns en astrologisk parallell från min upptäckt av en inbunden Sherlock-bok om jag upptäckte i familjehemmets bokhylla runt nio. Den hade tillhört min far och jag såg den i precis rätt ålder för att kunna uppskatta en "intellektuell hjälte". Tiderna var gynnsamma, läste under några pojkår alla historier - tursamt kom en hel serie Sherlock Holmes på svenska för första gången).

Detektiven måst ha haft varenda stjärntecken i sin beundrarkrets, men hur den här successionen från författare, via en svensk läsare på 1940-talet och till hans son påminner om Tvillingarnas tecken båda i dessa prosaiska typ som en kommunikatör i allmänhet och den filosofiska astrologins djupare mening. 

Conan Doyle blev med åren alltmer involverad i det övernaturliga och spiritistiska och det stormade rejält mellan honom och magikern Houdini som inte kunde vrida sitt medvetande bortom den skepticism som förstörde England vid denna tid när den moderna materialismen slog rot.

Doyle föddes exakt när filosofins och religionens (andlighetens) egen karaka Jupiter steg i öster och det är Jupiters starkaste världsliga position (ateistlandet Sverige har hittat ett nytt objekt att ogilla - teokratin Iran - som typiskt har Jupiter i öster - Gud-i-Världen eller det Högsta Godas platoniska form som inomkosmisk princip och astrologisk signifikator).

Visserligen anser indierna att Jupiter inte hör hemma i Tvillingarna, att den därför t.o.m. klassas som "verksam illgörare". Men här krävs avvägning eftersom placeringen onekligen är remarkabel. Se bara vilken berömd karaktär Doyle skapade. Tvillingarna är ett intellektuella Merkurius-tecken och Jupiter gör intellektet superboostat. Jupiters högre än merkuriska medvetande bemäktigar sig ett "simpelt" merkuriustecken och ger en osedvanlig tankevidd. Problemet kan blir en viss ytlighet, att spänna över för mycket men för tunt. Där har har Jupiters sanna natur kidnappats av ordinär "sekventiell logik" (Merkurius), Alla med tillräcklig minneskapacitet kan bli en fusk-guru eller storbedragare!

Platon föreslog att ordet daimon borde utgå och att hans "rationella själ" var vad de gamla tänkarna egentligen talat om. Daimonen är en virtuell punkt i det hellenistiska väst men kan motta aspekter från planeterna. Här är Conan Doyles geni uppenbart när den kroppsliga Tvillingascendenten bär tursamhetens Jupiter som ganska starkt aspekterar författarens högre intellektuella själ. 

Dessutom ligger Daimonen i ett hur där hinduerna har en besläktad tanke om: 5e sektorn är kreativitetens eller själen i en skapande variant - speciellt som Doyle här drar åt blå Luft som Daimonen trivs i. Det är också sektorn för god karma som själen fört med sig från tidigare liv.

För att driva hem vilken enastående författare detta var, mixar Eld och Luft här. I det naturligt intellektuella 11e huset brinner Eld och Venus och Merkurius bringar något speciellt till både ascendenten och det 5e huset som ser favoriserat ut på ett högre kreativt plan. (Doyles Måne i JORD i 8e dödshuset ses i dödsfallen i hans familj vilket var det som mot det spirituella. De tidiga Sherlock-berättelserna innehöll inget paranormalt.)

Bloggaren hade viljekamper med sin far i yngre år men försonades lyckosamt när hans far blivit gammal. Fadern borde ha blivit konstfotograf men band upp sig till familjefadersrollen för tidigt. Ett oinfriat konstnärslöfte syns direkt av horoskopet (med känt födelsetid vilket inte alla barn förunnades i ett Sverige som även på 1930-talet saknade filosofi även om nationalkartan från 1974 är något i särklass.)

Det förvånar inte att dubbelvolymen "De Fyras Tecken/Baskervilles hund" hamnade hos honom som liten. Astrologin visar vilka som hör ihop! Eller?

Kommer den här mannen att med hustru till sitt
5e barnhus locka ner en EXTREMT SATURNISK själ?
Saturnus/Månen exakt 6-till-6 är ett omen i sig. I astrologin
SKA tydliga sammanträffanden ses som omen...

Faderns stora intressen var natur och foto och jag är inte säker på att han någonsin läste Sherlock-boken (såg orörd ut). Han hade problem i skolan och kollade genom livet nästan avundsjukt n skolkamrat (någon årgång äldre) och hur hennes karriär förde henne till en stol i Svenska Akademin. 

Men Luft-elementet har styrkor här, inte minst ger Tvillingascendenten ett mycket starkt 9e filosofihus med dess tillfälliga härskare Saturnus på plats. Det är troligen Merkurius i 12e huset som drar ner studieambitionen. Intressant nog var han helt likgiltig för hembygdens kristendom men visade intresse för andra kulturers "högsta goda" under sina många tjänsteresor. 

Särskilt det 5e kreativitetshuset är en intressant mix av Luft och Vatten - husägaren Venus i Fiskarna är stark och han vann fototävlingar som ung vilket tog honom till ett tidigt jobb på Hasselblads i Stockholm. Jag har mött många mixar av Våg/Fisk som varit rätt klena läsare (även kvinnor, det läsande släktet) men väldigt konstnärliga eller "mångbegåvade". Joni Mitchell är ju geniförklarad men en Luft-Sol (Vågen) med samma Vatten-Måne (Fiskarna) stämmer väl med hennes röriga hippieliv i Kalifornien.

Vem vet om inte Ödet placerade Sherlock-boken hos fadern i förberedelse för första barnet att upptäcka? Bokläsning av bildande och inte underhållande slag har varit den stora behållningen i detta liv och det går starkare band tillbaka till Doyle än till fadern. Inte minst betoningen på Eld/Luft påminner om bloggens fixering till platonismen och astrologins doktrin om den högre och lägre världen. (Eld/Luft kan bli distinkt supralunär i uttrycket om man har tur eller vett att hålla svensk socialisering borta!)

Iakttagelsen är standard för astrologer, men faderns lunära åtrå står till Vågen (gifte sig för tidigt och lämnade en konstnärlig bana outforskad). Typiskt att förstfödda barnets Sol (symbol för barn) tittar fram i Vågen medan ett mer subtilt band till fadern (via tidigare liv) ses i att hans 9e-härskare är samma Saturnus (via delad "biologisk Tvillingascendent"). 

Saturnus är även i den förstfödde sonens karta belägen i ett av de starka husen (trigona/triangulära och kendra/hörnen spelar större roll. I bloggarens fall står Saturnus i sitt starkaste hörn och äger samtidigt 9e trikonahuset för livets viktiga frågor. 

Det är eventuellt en genant detalj, men den har redan nämnts så varför inte reprisera. Som släktens första barn fick han en enda gång i vuxen ålder vetat att en överengagerad och ogift släkting på faderns sida engagerat sin lokala kyrkogrupp i "förbön" för att locka ner en god själ (vilket förfaller mig enda poängen med tilltaget). Resultatet var bloggaren, helt utan meriter i detta liv. Är bön utan kraft eller var det bara att landet var så gudlöst att det inget fanns här att göra? 

Under åren med den sideriska zodiaken har allsköns halvglömda horoskop granskats och det är onekligen tydligt hur den förstfödde är omgiven av välvilja från den "sekundära Krabb-modern". Tvillingarna och böcker igen - kvinnan vräkte barnlitteratur över pojken och stimulerade hans ascendenthärskare Merkurius... Kan det ha varit hon som tjugo år tidigare ställt in Sherlock-boken hos min far, hennes storasysters förstfödde?

Venus och stora välgöraren Jupiter bjuder en själ till jorden.
(Månen i Vågen är av något skäl ett stående inslag på fars sida.)

 

Skriver på 15e året ännu på bloggen trots att den bittra sanningen om Sveriges döda 9e filosofihus abrupt gick upp för mig för några år sedan. (Ibland kommer insikter som aha-upplevelser.) Sideriska har inget publikunderlag i sitt hemland (men vem blir profet i sin hemstad?) men drivkraften är att bloggen skrivs för nästa återfödelse. Både tankar och gärningar alstrar karma för framtiden och även om astrologin inte finns på Jorden då är det inte ämnets yta själen bevarar utan djupare strukturer. Platons "rationella själ" upplever inte som sinnesbundna varelser.

 

PS. Inlägget tidsinställt för en Venus i härskarläge i Vågen EXAKT vid Stockholms östra horisont 10.05. Tiden själv förefaller uppmuntra till detta fusk eftersom Venus hos filosofen Plotinos i Vågen är den himmelska Venus, dvs en symbol för själens högre del. Plotinos skiljer inte denna Afrodite från den jordiska (Venus i Jord-Oxen) - det är underförstått att den himmelska Afrodite inget har med den ringa Naturen att göra. Har den moderna läsaren fattat kopplingen mellan platonismens högre och lägre värld kan man följa resonemanget. 

Själen (som engelskan korrekt urskiljer genom att ha bevarat bruket av stort S för "proper nouns") är den tredje Emanationen från sin början i Den Ena (Det första). Denna Själ är större än Världssjälen där zodiaken finns och den avbildliga Venus med sin anknytning till en annan bild, Vågskålarna (lite "ryska gummor, den ena i den andra, i denna kosmologi). I vårt bildfyllda universum råder total Rättvisa men vem vet vad mer som försiggår i själen Venus bakom planeten Venus är okänt. Kanske i princip enbart ett evigt bad i ett hav av "bliss", välmående?

I Vågen anses Saturnus, "upphöjd". Fristående från astrologiska kombinationer är båda essentiellt av Luft vilket inte är men leder tankarna går till det till Själen överordnade gudomliga Intellektet... Det immateriella Nous befinner sig bortom universum och bortom den "fina luft" som en svensk översättning av "Bhagavad Gita" kallat Etern, det femte elementet. Det astrologiska Vågens tecken och dess "upphöjda" Saturnus tycks illustrera en hemlig direkt kanal till det högsta möjliga medvetande en människosjäl är skapad att potentiellt kunna aktualisera. 

Utfransning. Att tro Saturnus MÅSTE stå i Vågen är förstås en primitiv bokstavstro i astrologin, men dessa käpphästar är till nytta för känslan för "filosofisk astrologi" - Väst spårade ur när man började ta teserna alltför bokstavligt och slutade fundera kring dem. Där tycks hinduismen vara ett steg före som till synes har många namn som helst på allt. Varför gång man lyckas bilda en cirkel och ett meningsfullt sammanhang njuter själen av ytterligare en smula förståelse - jämför kvaliteten Sattva guna som finns som guldkorn i allt. Solen, Månen och Jupiter är sattviska så ingen själ ankommer lottlös, men de flesta bedövas av världens bling. De tre kvaliteterna i astrologin visar taveldukens fiber för det livsöde själen förvärvat sig på detta varv, men t.o.m. denna djupa grund kan vara komprometterad enligt hinduernas långt gångna sätt att analysera allt i ett personhoroskop.

Det mest gåtfulla i bloggarens nuvarande okunskap är att Saturnus bortom nybörjarkunskapen att den är en "stor illgörare" (eftersom alla under Gränsen måste dö under fader Tid) i själva verket leder tankarna till det gudomliga Intellektet. Det bästa av allt, som är att i evigheten kunde leva det perfekt intellektuella liv och djupna alltmer i förståelse, dvs raka motsatsen till Tamas ignorans. Ändå tillhör Saturnus okunskapens kvalitet.

Förklaringen är väl att inga astrologiska begrepp betyder något i den högre verkligheten. Saturnus som sjunde himlakretsen eller Gränsen för vårt kosmos (i antiken) betyder bara att här börjar Ignoransen för oss som ännu inte nått perfekt medvetande och bara kan resonera från en lägre horisont. Äldre kulturer var inte främmande för att VISSA själar hade sett bortom "the cloud of unkowing" och kunde sänkta sig som avatarer nedåt och uppenbara ting för de djupast fallna själarna, fångarna i Platons grotta om man vidgar liknelsen och menar att hela Venus/Afrodite-själen är en kosmisk grotta och inte bara dess lägsta nivåer/Naturen. Har sett Platons grottliknelse användas på båda sätten i platonismen.

De flesta platoniska filosofer förefaller negativt inställda till tanken att en människosjäl permanent kunde byta essens/natur - jämför hinduismen där också samma gåta dryftades. Är det alls möjligt att lämna kretsloppet (Naturens lilla kretslopp eller de renare själarnas kosmiska färder som "frisjälar" - kalla dem själar utan fast hem eftersom de redan hittat hem). Alternativt att som buddist nå ett permanent nirvana och sluta existera? Eller är vi dömda att som fallna själar förneka Gud bara för att till sist kapitulera, växa upp och bli "Brahman med form" - Världssjälen (som hinduernas säger)?

Med hjälp av filosofin öppnar astrologin för spekulation (en låg grad av verklighetsförankring) som inte står modern science fiction maskerad som vetenskap efter (maskhål, hyperrymd och allt det andra - vår tids oansvariga dagdrömmeri).


torsdag 8 februari 2024

Svenskarnas skuldberg, månnoderna timer för gammal karma, mer Filon (om Paradiset)

En folksjäl som låter sig hunsas har undanhållits Perspektivet

Det här långa inlägget innehåller en del politik men övergår i andra ämnen. Alla har med varandra att göra, om man inte har en Splittrares oseende mentalitet. Det är Ödet som delar ut lotter väldigt olika även om Sverige kommit långt i ambitionen att utplåna medborgarnas sanna individualiteter och hänvisa dem till marknadskrafterna och konsumism.

Men konsumtion kräver pengar och det beklämmande giriga bankfolket avhandlas frekvent i medierna - minns nationalhoroskopets Merkurius (dödssynden girighet) inklämd och missfärgad av två onda planeter runt sig. Och vilka planeter! Storkapitalets Jupiter och ledaren Solen motverkar båda landets rollspel i Vågen (jämlikhet och rättvisa).

Den här bloggen följde lite förhastat svit på DN. Texten om Mammon och själens förorening blev lite grumlig, men det gäller att vara snabb då inget betyder något för medierna som har sitt på det säkra och piskar upp den ena stormen efter den andra. De vet att makten sitter säkert så länge folk har lagom mycket att knorra över.

Vilket påminner om hur mycket insubstantiell luft det är i nationalhoroskopet, en karta som enbart uttrycker den högsta kasten och gör Månen/Folket till en blek supporter eller allierad i 7e äktenskapshuset. Den vanliga svensken är däremot pacificerad bortom räddning till följd av även måndisponenten Mars svaga position (avhandlad många gånger). Nu är Folket t.o.m. övertygat (via luftdraget) att Ryssen står för dörren. När makthavarna trots försäkranden byter fot över en natt och släpper in USA:s atomvapen kommer svenskarna inte ha någon invändning.

Den avbildade DN-rubriken låg bara ett dygn efter Sveriges Radio (som naturligtvis likt andra berättat om de skuldtyngda svenskarna många gånger) och förbereder ovanstående texter om svenskarnas materialistiska sjukdom som nu samverkar med bankernas kriminella verksamhet i detta land. Något senare (7 feb) kunde ICA-gruppens (inklusive en bank så klart) senaste VD pladdra tomt i radio om eventuella prissänkningar. Men "konkurrensen" mellan olika handlare var förstås förutsättningen för lättnader. Visst. 

Astrologisk parentes. Det är förunderligt hur det vanligt det "sociala utanförskapssyndromet" är bland maktsökare eller begränsade makthavare. ICA-bossen Nina Jönsson har syndromets skavande förhållande mellan den utstötta Skorpionen och den kollektivistiska Vattenbäraren. Sett från psykets måne ett iskallt och karriäristiskt horoskop redo att halshugga sig fram till översta maktposition (men lika benägen att minimera sin egen solära medieexponering). Kartan påminner om VD:n som den klassiska sociopaten.

Håller man sig till enbart zodiaktecknen har ingen annan kombination  resulterat i lika många inlägg om typer som glider över den breda massan eller förkastas av den. Bara detta talar för att antikens astrologer formaliserade insikter en äldre och mer uppmärksam människotyp gjort. Det här långa inlägget kommer att titta på några andra iögonenfallande astrologiska omen och leverera antika insikter som fallit i glömma.

Jag vet inte hur många exempel på den hinduiska astrologins prognos, att Sverige genomgår ett förstadium till landets död, här döpt till "Lilla döden 2022-25", men skuldberget som tynger ner en stor del av befolkningen är ännu ett bra exempel på vad prognosen talar om på sitt principiella sätt. 

Den gamla varningen om det orättfärdiga två tredjedelssamhället är sedan länge historia, nu är det ens frågan om Sverige är ett samhälle för en tredjedel: den minimala överklassen och därunder en tredjedel av fursteslickare och så alla andra som utsätts för det värsta fall av själviskt maktövertagande av en grupp som bara på ytan är svenskarna men egentligen monstruösa själar av extremt låg kvalitet. 

Hur kunde Sverige locka till sig sådana barn (för jag talar inte om invandrare här)? Det är enkelt för den som följer ålderdomlig vishet och förstår att det finns en folksjäl, en slags sammanslagen tendens som större eller mindre kollektiv driver. Ska inte upprepa Socialdemokratins fiasko att i valet mellan revolution och reform låta De Gamla Pengarna behålla sitt övertag mot att de kastade brödsmular åt Underklassen. Brödsmulor Ulf Kristersson och hans hejdukar inte snabbt skar ner på i dessa tider. Faktiskt, Kristersson och hans verkliga dockmästare Jimmie Åkesson, kan i sig sammanfatta denna astrologiska period av död i smärre skala.

[VIKTIGT TILLÄGG, 8 feb: P1 Nyhetsmorgon meddelar EN GÅNG att Justitieminister Strömmer bluffat igenom rasiståtgärden "visitationszoner". Sedan lyfts nyheten bort ur de repetitiva nyhetssändningarna! Vem harklade sig missnöjt? Sverige förefaller moget att drabbas av Guds vrede i någon form. Styrningen av medborgarnas uppfattning hörs t.o.m. i realtid om man bara klarar att vara uppmärksam länge nog.

Alternativt var nyheten om Strömmers lättvindiga sätt att genomföra en studie falsk info och avslöjades som sådan och lyftes bort ur nyhetsblocket. Men jag är inte så säker. Istället pumpar de underkuvade medierna denna morgon ut, inte  frågan om VAD som felar Strömmers förarbete, utan istället NÄR visitationszonerna sjösätts.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Rr77qd/aftonbladet-direkt?pinnedEntry=1214321
Dock dröjer sig Morgonekots inslag kvar (i ursprunglig längd) - hörde tydligen den hårt kortade andra versionen. Det är lätt varför nyheten minimeras, ingen vill väl stjäla dundret från Strömmer den dag han ska visa sin handlingskraft:
https://sverigesradio.se/artikel/strommer-ku-anmals-for-hanteringen-av-visitationszoner

 *****

"Sverige, västvärldens mest sekulariserade land" finns alltid i bloggarens bakhuvud, särskilt sedan nationens svaga 9e filosofihus avtäcktes astrologiskt - det tog ungefär 40 år av intermittent astrointresse, de flesta åren halvt bortkastade eftersom den västerländska astrologin till stor saknar sin koppling till i antik filosofi och kosmologi. Dess mer näring i den (förvisso spretiga och svåröverskådliga) hinduiska grenen.

Bara cirka 160 sidor in läsningen av den judiske platonisten Filon av Alexandria (1a årh.) och hans nästan tvåtusen sidor samlade verk, aktiveras tanken om den helt sekulära människans lott.

Pga. Filons lära om Ordet eller Logos brukar han sortera som sidoläsning till kristendomsforskare, vilket är för smalt. Hans samlade verk i samma reviderade utgåva från 1993 bloggaren läser i slowmotion pga. bokversionens kompakta text, finns online. Han rekommenderas inte utan introduktioner eller viss kunskap i Gamla testamentet: http://www.earlychristianwritings.com/yonge/

En hög akademiska artiklar om Filon, t.o.m. en hel introduktionsbok från Cambridge (så sen som från 2009 vilket i sammanhanget är purfärskt), finns som gratis nerladdning för den som kan acceptera att NÄTET suga in dig i kartläggningssamhället. (Ämnet fick mig att först nu registrera mig efter att ha parerat utlagda krokar i årtionden.) Den dag Sverige börjar fängsla filosofer som i likhet med Filon ser landets orientering som psykisk sjukdom och våldtäkt på nationalsjälen, den dagen kommer bloggaren att ligga pyrt till. Nätets övervakningssystemen plussar lätt ihop Sideriska och registreringen hos academia.edu...

Filon (vars biografi jag inte hunnit med) måste ha varit ett av sin tids snillen. Så här långt jag hunnit har han med konsekvens omtolkat Moseböckerna allegoriskt, precis som Shakespeare i sina Sonetter kodat sin samtids känsliga politiska skeenden med nyckelord. "Rosen" står t.ex. för Tudordynastin (rätt uppenbart, även om koden rymmer ytterligare en nivå). Och den "Mörka damen" är ingen annan än Englands despot Elisabet. 

Filon förklarar sina kodord på samma sätt som Platon hade gjort, dvs. med ibland rätt fantasifulla etymologier, men han förefaller helt konsekvent genom sina texter. Och kodorden ger en sammanhållen världsbild som skickligt flätar samman judiska föreställningar med platonismen. Här gör han en utläggning av en känd bibelpassage som handlar om Människans fall och förvisning från den helt andliga värld som var Paradiset (även känt som Tredje himmelen eller Venus - inte den fysiska Venus dagens fallna människor föreställer sig utan en den andliga dimension planeten markerar.

Gud till Adam: "Och du ska äta fältets örter [och] genom din pannas svett ska du äta ditt bröd."

Filon: Här talar han (Moses) om fältets örter och om bröd som de var synonymer, eller identiska. Fältets örter är det irrationella djurets föda, men det irrationella djuret saknar värde då det berövats sunt förnuft. [Invändning från moderna djurvänner?] De yttre sinnena är också irrationella även om de är en del av själen.

[Här märks filosofens judisk-platoniska sida. Han ser den himmelska Människan som en högre del av den jordiska stoft-Adam som Gud blåser in ande i för att den jordiska människan ska kunna bli en "levande själ" - denna formulering är nästan på pricken den avfallna platoniska filosofen Aristoteles som med sitt begrepp "enteleki" markerade vägran att acceptera Platons distinkta tudelning av själen, för honom är en entelekti helheten och "form" och "materia" enbart en tankens, en logikens åtskillnad.

Platonismen plågades pga. Aristoteles länge av dennes biologiska böjelser och vann i popularitet över läromästaren Platon ju mer Väst sjönk i biologi och materialism. Botten av mänsklig fåfänglighet nåddes när en viss svensk gav sig ut i naturen för att systematisera allt!]

Men medvetandet eller sinnet (the mind) som ivrar efter att uppnå de yttre sinnenas objekt genom bruket av de irrationella yttre sinnena uppnår inte dess begär utan att arbete och svett, eftersom den dåraktiga människans liv är fullt av ansträngningar och fyllt av bördor. Detta för att [den fallna människan] alltid syftar mot och girigt åtrår de ting som bereder njutning, och därtill alla de ting som ondskefullhet är benägen att göra. 

[Det vore att övertolka Filons bibelkommentar, astrologin innehåller njutning/smärta-dikotomin i opposita Oxen/Skorpionen och det går så långt att Oxens 2a hus kallades Hades port i antiken medan Skorpionen representerade Döden själv. Horoskopet är en kodning av viktiga komponenter i alla människors ödesbundna väg och personhoroskopet betonar bara Mänsklighetens gemensamma öde lite olika.]

Och hur länge ska detta [dåraktiga] tillstånd vara? Till dess att, säger Gud, "du återvänder till det stoft från vilket du hämtades". För [denna fallna stoft-människa] rankar nu bland jordens alla ting, vilka inte har någon varaktighet. [Platon: världen i tid och rum är en plats av ständigt pågående tillblivelse men som aldrig kommer att ta steget över till reell existens.] 

Gäller detta sedan mänskligheten övergav den den vishet som kommer från himmelen? Vi måste begrunda därför till vilken punkt han återvänder, men inte spekulera över detta [dvs. det är ett orubbligt faktum]: det dåraktiga sinnelaget är vid varje tidpunkt frånvänt det sunda förnuftet, och har inte ursprungligen tagits från ett sublimt material [ren ande], utan från ett mer jordiskt sådant. Vare sig det dåraktiga sinnet är stationärt eller i rörelse är det alltid detsamma, fyllt av begär till samma [materiella] objekt. Angående detta tillägger Gud: "Stoff du är och till stoff ska du åter varda."... 

Till yttermera visso betecknar denna strof också att början och slut är en och samma sak. För där hade du din upprinnelse i jordlivets förgängliga kroppar och där ska du sluta. Under intervallen, ditt liv, passerar du längs en väg som inte är jämn och enkel utan grov och fylld av tistlar och törne, vars natur är riva och skada dig.

Filons samlade verk är omfångsrika och det är troligt att senare texter kommer att visa hur han hanterade judarnas ursprungligen primitiva själsföreställningar. Han levde i den kulturellt rika hellenismen där alla begrundade varandras bidrag till en "världskultur". Grekerna hade långt före Platon haft själavandringsföreställningar, som så många andra folk med utvecklade andliga kulturer (typiskt en följd av shamaner och andra typer av siare som sett mer än den genomsnittliga människan).

*****

DN är Sveriges största dagstidning så det kunde vara passande att ta ovanstående förstasiderubriker från 31 januari för en kvick horoskopanalys. Vem blir förvånad när Skuldberget för landets alla Löneslavar blåses upp samtidigt som Månen (som både är Folket och vetter mot detsamma) färdas genom Slavens zodiaktecken Jungfrun (omdöpt till ett "servicetecken" i modern tid, men slaveri är vad det representerar). Och tänka sig, dygnet för den braskande rubriken möter Månen/Folket den södra månnodens demon Ketu, som effektivt halshugger allt hopp om världslig framgång. Om "Sveriges lilla död" var ett språkligt påfund och en illustration av den astrologiska dasha-cykeln Saturnus (Liemannen), fungerar påhittet precis lika bra med Folket i tjänarens tecken och halshuggningen av detsamma. 

Månen är verkligen den nutida Underklassen och Medelklassens tid att dö och tryckas ned i Underklassen av den Högsta Kasten som i Sverige-kartan så tydligt tecknas av Storfinansens Jupiter i 5e elithuset. Femte husets Sol är heller inte till någon glädje för gemene man och den här bloggen har vacklat mellan att koppla Solen i 5e till kungen eller till landets tillfälliga statsminister. Dessa nationalkartans särdrag upprepas ofta eftersom astrologin ger den nakna sanningen - dessa är de principer som driver landet även om medierna sällan tar det samlade grepp stjärnhimlen kan ge.

Frågan är om inte storfinansens Jupiter och envåldshärskaren Solen flyter samman i en symbol för den yttersta makthavaren (en verksam illgörare i totaltolkningen) alltsedan folket lämnat till politikerna att realisera "demokrati" åt dem. Smulor från den rike mannens bord var allt det blev och en skendemokrati styrd av 5e huset elit förutom då den högsta synliga, folkvalda Solen i statsministeraspekt! Medierna verkar ha upptäckt vilken bluff småfursten Ulf Kristersson är, vilka futtiga ambition han alltid närt: makt för maktens skull) Är han f.n. bärare av denna astrologiska Sol som kombinerar överhetens alla sämre sidor?

Den andliga sidan av ledarskap var fordom förenad med kungens världsliga makt, men ingen skulle väl anklaga privatkapitalisten Carl XVI Gustaf för att vara en andlig motvikt till landets sekulära extremism. Å andra sidan lovade hans klyschiga motto inte mer än att vara "för Sverige, i Tiden". Sverige verkar ha lyckats skapa en halvvarelse, kungen och statsministern i en verksamt ond solär "motor". (Tänk, i bloggens tidiga år tog jag kungahuset i försvar men med djupare känsla för nationalhoroskopet blir det allt svårare att bortförklara landets fundamentala urspårning.)

Det klyschiga i kungens motto ligger förstås i att det deklarerar honom pro-svensk, och allt annat vore omöjligt! Men det märkliga är att mottot också underordnar konungen en högre makt, men inte Gud. Kungen väljer att vika sig för Tidsherren eller Tiden. 

Här ligger, tror jag, en mycket medveten formulering från Hovet. Med sossestatens berövande kungen all politisk makt återstår bara att säga att han kommer att vara konform med en högre makt än de svenska politikerna. Han kommer bara att likt en härmapa spegla Sveriges öden, vara korrupt om landet väljer den vägen men omvänt spegla kvaliteterna hos Folket om det av någon anledning skulle välja excellens (hur nu ett folk i sig och i samlad tropp över en natt skulle inse degradationens omfattning). Mycket till motto för en kunglighet är det inte.

Och det är här den läsare som kommit ända hit kan gå tillbaka till alla de inlägg som berört det svenska soltecknet (Vattenbäraren) och dess besynnerligt svaga fundament i Tiden. Saturnus, tidens herre från kungens motto, är svårt undertryckt av den världsliga motgångens södra månnod. Man kan t.o.m. tala om att Sveriges främste ledare Solen har fått sitt fundament Saturnus halshugget av södra månnoden (halshuggningen en viktig del av nodens hinduiska symbolik). Denna djupa symbolik i Regeringsformen visar staten Sveriges kungamord, inte olikt pöbelns schavotteringar av de gamla härskarna under Franska revolutionen. Kungens devis passar förunderligt väl med landets 1974-horoskop, herrelöst och utan moral (9e moralhuset utslaget).

Men eftersom Saturnus på ett högre plan är det gudomliga Intellektet och bara på ett lågt materiellt eller socialrealistiskt plan representerar en hel befolkning som en miniatyr av den gudomliga medvetenheten, blir slutsatsen att Sverige i sin förkastelse av både religion och filosofi (9e huset) också valt att spåra ur, lämna den kosmiska världsordningen. 1974 skrev Sverige på sin framtida död. Därför är den indiska cykelns Saturnus-faser (glesare än den synliga Saturnus varv om knappa 30 år) ett tecken på återkommande kriser för Sverige efter 1974. 

Och svenska röstade för sin egen död med buktalaren Jimmie och hans talande docka Ulf Kristersson, just när landet nått en av dessa glesa Saturnus-cykler och när dessutom den synliga Saturnus nått Vattenbäraren där Sverige har sin lyskraft och livsduglighet via Solen. Det tål att upprepa dessa få positioner för ett bättre argument för den antika (indiska) astrologin kan man svårligen föreställa sig!

*****

Månnoderna exakta tidmätare - men vad säger de?

Ett skarpt exempel på de grekiska stoikernas övertygelse att universum var newtonskt och styrt av exakt matematik (fatalistisk astrologi) skulle vara bloggarens "nära döden"-upplevelse våren 2005 (tidigare nämnd mer än en gång på bloggen). Trött efter en födelsedagsfest med en hoper svårförstådda finlandssvenskar, vandrade han hemåt på småtimmarna och måste ha slumrat till gående! Tröttheten kom sig mer av finlandssvenskarna än av alkohol. Dessa födelsedagsbarnets gäster saknade social talang och uteslöt i ämnesvalen alla som inte ingick i deras värld. Det var tröttande för en "utsocknes" svensk att söka lista ut vad de talade om timmar i sträck! 

Plötsligt befann sig bloggaren under vatten i Stockholm - staden med de många broarna. Kroppen hade spontant slutat andas i mötet med vattnet och flera meter under mötte han i en mystisk blandning av olika medvetandetillstånd tre präster "dubbelexponerade" på bottenskräp, noterade särskild en cykel. Prästerna identifierade han direkt som "sina gamla lärare från Egypten", trots att de inte såg ut som bloggaren eller snarare hans själ mindes dem - de bar inte sina peruker utan alla tre hade rakade huvuden. 

Han sände han dem en missnöjd tanke: "Varför gör ni detta, jag har ju redan klarat vattentestet?!" Kontexten glesnar snabbt i dess periferi, men att andemakter 2005 tycks enkelt ha fört den trötta kroppen (mer trött än berusad, som sagt) ner under vatten sågs här som en upprepning av ett presumtivt "vattentest" som prästkandidater i Egypten fått genomgå. 

Här testades gissningsvis kontrollen över Platons "irrationella själ", och bara outvecklade själar drunknade i panik (hårt test?). En själ rationellt styrd visste att testet i en slags gravkammare som fylldes med vatten hade en nödutgång i taknivå som den med kallt huvud kunde lokalisera. 

Motivet känns säkert igen från en och annan actionfilm, men blandningen med ett ospecifikt antikt Egypten är otippad och en skeptiker till allt skulle bara rycka på axlarna åt medvetandets många sprätt. 

Skulle man servera skeptikerna alla fakta i målet bytte dessa förmodligen strategi och förklarade upplevelsen som gamla minnesrester. Bloggaren hade vid tjugo läst en bok av en tyska (översatt till engelska) om sitt minnesuppvaknande efter många års yoga. (Hon skrev flera böcker om yoga, bl.a två med någon indisk vishetslärare). Som en följd av yogas medvetenhetsbefriande verkan kom ett helt tidigare liv flödande till henne och i det ingick prästinvigningen och vattentestet. Så här ligger en episod i bloggarens omedvetna kvar som läsefrukt och bara väntar på den dag han själv får ett triggande och närbesläktat tillbud i vatten?

Utdragen historia: copyrightad
i Tyskland 1960, första engelska
utgåvan 1965 och ovanstående
första amerikanska upplaga 1974.

Åtminstone höll jag avlägsna "dagrester" i Freuds mening som förklaring öppen till december 2023 (och har någon gång före denna tid beskrivit den dråpliga och farliga situationen). I slutet av förra året tryckskadade jag på nytt höger skenben (som hade ärrats då kroppen föll huvudstupa ner och benet skrapade mot något utstickande i metall). 

Det var bisarrt att den gamla skadan fick sig en kyss på nytt (trots yttersta försiktighet i hur jag rört mig på senare år - en lång strimma underhud  saknades och "köttet" lyser igenom under tunn återbildad hud). Det är förstås ingen arbetsplatsolycka där armar, ben, eller själva livet går förlorat som i det nya Sverige, utan bara ett tillbud. Men där Ateisten är dömd till ett liv utan mening, där leder annat kunskapssökande till bejakandet av den antika människans intuition: livet är fullt av omen. Ett ting låter underförstå något annat, Allt pekar bortom sig självt. Horoskopen för bägge tillfällena måste därför jämföras, här kunde misstänkas någon astrologisk parallell.

Bilden till höger liten och suddig - motivet inte njutbart och tjänar bara som bevis att det skildrade har hänt. Redan stadsvandringen 2005 som slutade i plurret upplevdes så ominös att jag sökte rekonstruera tidpunkten vid hemkomsten. Den är förmodligen är korrekt ±7-10 minuter. Men här handlar det inte om vilket tecken som stiger i öster eller något annat ytligt omen. 

Det ser ut som perfekt kosmisk tajming att jag i slutet av förra året fann en indisk astrolog som övertygande betonar att norra och södra månnoden har med SJÄLENS KARMA att göra (och kanske utgör en hinduisk variant på doktrinen om att planeten med högsta gradtalet blir Atma Karaka, ett mer personligt mått än Solen som atman/själen. Det kryllar för all del av karmapunkter i det indiska horoskopet, 5e huset framhålls ofta, 9e lika ofta och 8e mindre ofta. Bland planeterna var Saturnus knuten till tidens gång och kvardröjande karma och nu också månnoderna.

Hör här: Den förnyade skadan mot benet inträffar när den antika nodaxeln fullbordat exakt ett nodalt varv. Vad detta innebär kan kräva en förklaring.

Antiken såg noderna backa sig genom zodiaken i en genomsnittlig och uniform rörelse -"mean nodes". Numera har människan mätutrustning som ser att även noderna växlar mellan en minimalt backande/framåt rörelse. Jag använder snittnoderna, har aldrig trott på att blanda ihop världsbilder och det är det skeptiska materialister missat: alla välkonstruerade system fungerar på sina egna villkor. Vad upprepningen av smällen mot benet SYMBOLISERAR är något bloggaren alltjämt funderar på, kanske något som bara angår hans själ och dess karma - som en symbol som borde säga honom något.

Månnodernas precision är häpnadsväckande. Det är den drakoniska månaden (18 år 7 månader) som fullbordat ett varv när skadedagen "celebreras" (ett förbund förnyas?). Avvikelsen är bara några bågsekunder! I princip inget alls på alla dessa jordeår. Det måste ha varit den antika människans överlägsna observationsförmåga av cykler som dessa som sade henne att det finns ett Öde. Särskilt om hon noterade att ting upprepade sig. 

Dagens skeptiker som tagit modern naturvetenskap som mäter och väger för dess egen skull, utan att ens fundera över "meningen" - de Stora Frågorna - är ett sorgligt släkte, vad ska de säga om sannolikheten att en ny skada inträffar på samma ställe med denna kosmiska precision? Jag utgår från att det är Ketus sida av axeln ("halshuggningen") som gäller.

  • Vattenupplevelsen/benskadan:
    27°17'34" Fiskarna
  • "Jubileum"/ny skada samma ställe:
    27°18'00" Fiskarna

Att börja peta i de kosmiska sekunder som skiljer är att helt missa poängen! Men jag frestades ett ögonblick att slösa tid på den triviala frågan varför nodens exaktitud marginellt redan passerats. Avvikelser kan noteras när "tillfället" - ofta en olycka - som helhet är bäst. Vissa planeter kan redan ha  passerat idealet, någon står perfekt, medan en annan har en liten sträcka kvar till en perfekt aspekt. (Det skulle innebära att också detta exempel har flera inblandade planeter, men en sådan studie skulle bli för lång givet alla andra underrubriker.) 

 https://en.wikipedia.org/wiki/Lunar_node
 

Kartan för de två "vakna upp"-signalerna på höger skenben visar att rekonstruktionen av tidpunkten 2005 var ungefärligen korrekt. Det skulle inte förvåna om okända faktorer lockade mig i vattnet just som den södra månnoden steg i den olycksbenägna Fiskarna i öster. (Fysiologiskt fötternas tecken och jag bröt eller fick en kraftig spricka i ena foten som fastnade i något just som fallet började.)

Möjligen kan den "drakoniska årsdagen" av uppvaknandet i vattnet (i flera avseenden, bloggen var ett något fördröjt resultat av "nära döden"-upplevelsen) knytas till att vattnets herre. Månen i 2005-kartan  matchar väl den repeterade skadan mot skenbenet av en Stenbocks-ascendent i 2023-kartan. (Stenbocken är visserligen härskare över knäna mellan Vattenbäraren råder över skenbenen i västtradition.) Men poängen att ta med sig är sannolikt att den bortommänskliga SJÄLEN och dess karma på Jorden är vad det extrema sammanträffandet innebär. Jord/Vatten indikerar den materiella världen.

När tiden är den rätta kommer svaren / spaning i spaningen...

Eftersom SJÄLEN kan definieras på många sätt (och i storleksordningar) är jag efter många års bryderier beredd på den extrema tanken att Shakespeares själ tog kontakt med bloggarens uttröttade och därför extra mottagliga sinne i maj 2005. Inte långt från Shakespeares födelsedag, faktiskt, om man använder författarens verkliga namn (Edward deVere - hela 50 taggningar på bloggen) och födelsedag. Bloggaren kan där ha dragit på sig en mentor/en ande, även om mentorskapet varit infrekvent, subtilt och jag inte har mer att ge författaren i fråga om den uppmärksamhet han flera hundra år senare tycks ha trängtat efter.

I november samma år som vattenepisoden inträffade den memorabla nattdrömmen om greven av Oxford som lite googling visade sig vara en föga känd historisk personen och som kvarstår som den troligaste kandidaten till Shakespeares pjäser och två genombrottsdikter. 

Några år och historieböcker/biografier senare införskaffade jag och efter ytterliga några års dröjsmål läste min första (och enda) Shakespeare-text (Sonetterna i Hank Whittemores avkodning). Jag hajade till över att Oxford lamenterar en benskada och som sinkat honom sedan en fäktningsuppgörelse på öppen gata som påminner om släktfejden i Romeo & Julia, särskilt som det gällde kärlek här också.) Han drar också upp benskadan i ett brev till sin styvfar, Lord Burghley (drottning Elisabets högra hand). 


Order 080630 18:42 av "The Monument - Shake-Speares Sonnets" - troligen beställdes få om ens något ytterligare exemplar till skymningslandet Sverige, det pengafixerade och med kulturen satt på undantag. En förfärande intervju med nuvarande kulturministern kommenterad i AB

Spaning i spaning i spaningen

Den moderata kulturministern är ännu mer ignorant än Ebba Busch, som inte hade en susning om svenska litteraturklassiker. Parisa Liljestrands horoskoptyp är snarlik Busch:s och generellt bra för traditionalistiska kvinnor. En sådan här betoning på naturens reproduktiva själssegmentet  symboliserat av Vatten passar perfekt till att föda barn eller andra omsorgsyrken. Vatten söker bevara genom anpasslighet och modets dygd sorterar under Eld, inte Vatten.

Här understryker kulturministerns nymåne (dvs. en Sol som övervinner Månen) i ömsesidig reception med Jupiter i Vatten en perfekt barnaföderska. men den intellektuella Luften är så svag i den här kombinerade sol- och månascendenten att AB:s Eric Rosén troligen har rätt som ringer i larmklockan och frågar sig om lägstanivån för politiker i Sverige. Sideriska har för länge sedan ställt sig samma fråga och efterlyst körkort för aspiranter till politiken...

Jag skulle tro att det är Liljestrands iranska familjebakgrund, USA-infekterad och ayatollahatande som likväl har så mycket av antikens patriarkala ordning i sig att dagens degenererade Moderaterna tog henne till sig som en typisk underkuvad kvinna som säger vad mannen säger åt henne... Samtidigt blir hon ett alibi som ska visa att utlänningar på flykt från de länder Sverige f.n. ogillar minsann också kan lyckas i ett intellektuellt inskränkt rike.

Saturnus normalt välplacerad i Vågen, men här med fundamentet Venus
svag i egoprincipen Väduren och låga betyg för intellektets Merkurius
vars fundament Saturnus leder tillbaka till det just sagda. Jämför den
ryggradslösa figuren "ICA-Ulf" och hans gestaltare.
Mars i Fiskarna räknas som en svag placering och kanske
kunde ett stort test på liknande "överlevare" och "satsar på säkra kort"
visa att nymånar i Vatten och en skyggande Mars visar sig...

*****

Som experimentellt undantag: härnedan ett horoskop för Hank Whittemores Shakespeare-analys ställt för minuten för bokbeställningen - således en "uppsåtskarta" och inte horoskopet för "fysisk bok i hand". Väl uppritad visar sig kartan högintressant.

Bloggarens soltecken stiger i öster,  vid 15e graden Vågen. Och gissa, greven av Oxford föddes Solen i 15e graden i opposita Väduren. Oxen i 8e ser ut som materiell karma men harmonin med Tvillingarna och en perfekt Venus beskriver mötet med en socialistiskt lagd bokköpare, Kanske en själ som läser och en feedback går från denna själ till en högre värld och där friköper en del av Oxfords karma och fördömda själ. (Mer än troligen arbetar alla själar på varandras räddning.) Oxford behöver vad jag förstått frälsning, han var en vanvettigt fåfäng adelsman, och det finns svåra ekonomiska problem enligt Oxen i hans horoskop. 

Värre var att han upplevde sig berättigad till adelns privilegier som många texter av "Shakespeare" visar. Men Oxford var paradoxalt nog också andlig, åtminstone kuriöst intresserad (i England vid denna tid accepterades inte Ateism), även om han aldrig fick ihop sitt livspussel och var en vild blandning av högt och lågt. Till det goda hör att Jupiter i hemmaläge i Skytten stimulerar Tvillingarna, vilken odiskutabelt är astrologins mest intressanta axel, särskilt när två sattviska (ljusbringande eller ljussökande) tecken bildar axeln. Detta är dock inte Oxfords inre utan ett omen om vilka löften som syns i bokbeställningens karta. 

Man får som nyss antytt inte glömma bokens beställare, född under just läraktiga Månen vid Tvillingascendenten och underkastad sin mentor, Saturnus i Skytten mittöver, en Saturnus som  äger 8e och 9e husen. Kartorna hänger tydligt ihop och nyplatonismen diskuterar inte hinduisk karma i sig och hur den kan arbeta mellan världarna, men Plotinos nämner reinkarnation och termen "gärningar" eller arbete ("works") som är just vad "karma" betyder... 

Gärningar på Jorden återverkar tillbaka på dem i högre himlasfärer. En blogg ingen läser kan betyda mer än en trivial bästsäljare. Det timliga interagerar med dem på närapå evighetens nivå. Omvänt, kan karma bunden till en själ återverka på andra fysiska kroppar som andra själar valt att ockupera i de intet ont anande och extremt inskränkta medvetanden som biologiska egon medger? Finns det alls någon gräns för vad själar kan dela mellan sig och som blir synligt i det materiella? 

På det strikt personliga planet, tänk extrema psykosomatiska reaktioner. För kollektiva själsgrupper, tänk på det avtryck Hitlers gärningar satte på en speciell folkgrupp (vilka inom överskådlig framtid kommer att fortsätta återfödas under allehanda nationaliteter - se rabbi Gershom, känd som reinkarnationsrabbin, som verkat som själasörjare för återfödda offer från Förintelsen vilka nu bär med sig svåra själsliga ärr). Vem kan säga hur förbindelselinjerna ter sig på en högre nivå än den som är människoarten given att famna! På Jorden lär man sig på barnets nivå att separera och särskilja,  men en högre klass lär ut sammanhang och gestalt.

När övertygelsen om vikten av detta bokköp övergår i beställning gäller en ömsesidig reception mellan Venus och Merkurius binder ihop 8e dödshuset (och sektorn för ofullbordad, slumrande karma och 9e filosofihuset . Men den potentiella problematiken "helas"(delvis?) av att den välplacerade Venus i 9e huset perfekt anknyter till någon i Sverige som under Vågens ascendent lägger en beställning för att fördjupa sin kunskap om Oxfords kodade kritik mot Englands korrupta stat! Är detta god karma som returneras till himmelen där Oxford lär sig mer tack vare bokens läsare?

Det unika med "The Monument" är att Whittemore framför tesen om att dessa är dikter författade till Oxfords oäkta son med drottning Elisabet och skrivna en tid då det är oklart om drottningen, som fängslat sin upproriske son i Towern, kommer att låta honom leva eller dö. 8e huset som dålig karma och död visar i lika hög grad som båda illgörarna Mars och Saturnus i härskarskapets Lejon att köptillfällets vidimerar Whittemores avkodning av Sonetterna. 

Hur kan detta återspeglas i en av bokens många köpare. Inte kan väl alla ha lagt sin beställning under snarlika horoskop? Nej, men vem kom på tanken att ens pröva astrologin för metafysisk spekulation? Beställningstillfället, veckor innan den fysiska bokens ankomst till Sverige, kan tänkas motsvara andevärldens astrologi eller kanske "filosofisk astrologi". Som nämnt har bloggaren "sakliga Saturnus" (både fysiska saker och intellektuella objekt) EXAKT i väster och förmedlar 9e husets utblick. Kanske det krävs något liknande för att kosmos (via en hoper föregående orsaker) ska stimulera till en beställning som sammanfaller med en så symboliskt träffsäker karta? (Nog för att astrologin producerar rikligt med komplexa kartor...)

Jag upprepar mig här, men ämnet är så främmande att viss innötning kan vara motiverad... Här kan det vara frågan, tänker jag nu som förr, att SJÄLEN bortom kroppens egoistiska horisont, har en kollektiv natur, fullständigt väsensfrämmande för människans inbillningar om att "ha" en själ. Filon uttrycker det typiskt judiska och den för människan svåraste insikten eftersom den påminner om ego-kroppens dödlighet: Människan ÄGER INGET, hon har ett förvrängande ego som vill att allt ska vara som hon själv och underordnat denna sig självt. 

Ateistens villfarelse, senast torgförd av ingen annan är f.d. Humanistordföranden i "religionskritiska", läs: ateistiska DN. Artikeln är i delar mer välformulerad än jag räknade med från författaren men lider av naturalistens ofrånkomliga oförmåga att låta sitt medvetande uppgå i något utöver sig själv, något annat än sinnesdata över vilken han/hon har kontroll via andra försanthållanden (axiom) som han/hon också menar sig kontrollera. Kort sagt, en sluten natur som stängt sig själv ute från de högre insikter människan är kapabel till.

Debattartikelns angelägenhet är därför lätt besvarad: den som förnekar en ultimat kosmisk intelligens har inget att göra som registrerad trosrörelse och berättigande till bidrag från Pappa Staten. (Artikeln anmärker på lagtextens skrivningar, att ordet "religion" brukar spåras till latinets "religare" eller "återlänka", vilket väl förutsätter ett annat subjekt, en Gud. Denna väsentliga andre saknas i Humanisternas rent biologistiska världsbild. Man kan inte uttrycka tro genom förnekelse (inte ens satanism är så tom). Undantaget skulle kanske vara i det borgerliga Sverige då. Redan diverse sossar har sugits in i rörelsen - ännu ett uttryck för det svenska nationalhoroskopets undertryckta filosofisektor.

Ett exempel på hur fånig den blott egodrivna människan blir: astronomiska spekulationer handlar om att hitta utomjordiskt liv som förhoppningsvis liknar oss själva kolbaserade och biologiska livsformer som t.o.m. ser åtminstone humanoida ut - sickna barn människorna är i detta kosmos vi bestämt oss bara får vara materiellt eftersom allt annat går över våra - av ego krympta huvuden!

Verkligheten kan vara som nyplatonisten Plotinos (200-talet) underströk helheten är perfekt men människors dröm om jämlikhet avgör de själva över många, många liv. Gud är allt i alla, men förmågan att härbärgera Alltet är högst varierande mellan själarna. Den kristna missionären Paulus förutspådde en tidens ände (möjligen slutet av en platonisk månad, en tvåtusenårig tidsålder) då Kristus blivit "allt i alla" - kanske för att Bibeln betonar att den himmelska Människan ÄR Guds avbild och att Guds Intellekt kan kallas pluralt in absurdum eftersom allt halvt existerande i vår skuggvärld återfinns i det platoniskt rena Idéform i detta högre medvetande som även människans högre själssegment har del i. 

Jag har kommit så långt att acceptera att Oxford och bloggaren, fast tillhöriga vitt skilda tider, kan samexistera i en gruppsjäl - en tanke att föredra framför påståenden om att ha varit en Jesus, Napoleon eller Shakespeare i ett tidigare liv. Den typen av tankar är återigen ego och dess fantasin om egots storhet (samma typ som de ateistiska Humanisternas vanföreställning).

Sideriska provade redan tidigt tanken på Platons gudomliga Intellekt (Nous) som förlagan eller arketypen från vilken Världssjälen i olika utföranden (ordningar) baseras på (änglar är en Form, människan en annan - hybridformer existerar). Men bloggen saknade initialt insikten att "orden" (gr: logoi) eller "förnuftsprinciperna" är Platons Idéer om man ser dem som faktorer i denna materiella värld, På Jorden syns inte själen bara människan. En själ, lär senantik "filosofisk" astrologi, är sammansatt av olika förnuftsprinciper (i astrologin nedbantade för att inte kartan ska blir ännu mer komplex än verkligheten själv). 

En upplevt enskild själ har sin evighet (som Oxford, nu utanför tiden kan leva kvar och alltjämt se till hur det går för sina, dvs.Shakespeares verk). Men likt en figur med multipla personligheter finns också i huvudsak kollektiva själar som delar samma "container" som sin mest potenta form, en "vi-form". En nationell folksjäl, särskild i under nedbrytning är som en enskild människan som av Ödet tilldelat blott ett kort liv.

En tragisk form kan yttra sig i människoblivandet som "multipel personlighetsstörning" där det mänskliga fordonet eller psyket inte håller ihop och det blir rena vilda västern med olika personligheter som tycks omedvetna om varandras existens. Är dessa en hoper själar som karmiskt tvingas till ett så märkligt liv, där de tvingas slåss om en enda kropp?

Bloggaren har ibland upplevelsen om ett "sekundärt medvetande" som vet VEM som skrivit ett eller annat inlägg. De dubbla nivåerna anas bara sällan. Kanske är denna närvaro eller metamedvetenhet själens eller daimonens eget medvetande (ett större och i allmänhet ordlöst Jag). 

Daimonen vet i tursamma fall vad kroppsfordon kan hantera, allt handlar om vad kunskap men kan leva med men som skulle förvirra den egosvaga. Ja, egot är en begränsning för själen men är vad den i jordelivet har som krycka (västastrologin fixerar sig mer än den hinduiska vid ascendenten eller "kombinatet" som den nyplatoniska filosofen Plotinos kallade denna länk mellan kroppen och själen).

Se hellenismens daimon-lära som Sideriska tolkat det astrologiska bruket. Tre delar:
https://siderisk.blogspot.com/2022/02/dold-daimon-i-horoskopet-1.html

Just upptäckt. Underbart föredrag på AxessTV av religionsforskaren Chares M Stang om daimon-lärans differentiering. Som jag antydde i del 2 av "dold daimon" har vissa likt det Stang antyder ingen egen högre daimon (ängel eller Översjäl) utan deras egen själ är den enda daimonen och det de måste vårda.

För astrologins sätt att bedöma daimonens styrka hos den enskilde se de astrologiska markörernas position. För dem med svagare daimoner blir samhällsindoktrineringen blir medborgarnas "högre själ" för just detta liv. Svenska staten har försvagat befolkningen och det finns troligen extremt få "högre själar" verksamma i Sverige i denna historiska fas.

Från slutet av 2023 och förhoppningsvis kvar en tid:
https://www.axess.se/tv/the-double-self-in-religious-experience/on-demons-and-doubles/

Den moderna vetenskapen har gjort människan så närsynt att hon tappat kontakten med de stora frågorna och har bundit ris till sin egen rygg: "jag och mina gener" om tankarna ens når så långt. Merparten av mysteriet med människan ligger på nästa våningsplan, själen. Och genomet är ingenting, det är på själens nivå komplexiteten börjar. Allt i det fysiska är bara ett eko. Uppenbarligen har de av Pentagon bekräftade att UFO:s har tillgång till andra naturlager än de vi trott styr tillvaron. "Mer mellan himmel och jord än vad som ryms i Horatios naturalistiska filosofi."

Gissa om Sverige har förlorat sin själ och snart kommer att bli en krigsskådeplats för kriget mellan det Goda och det Onda, en klassisk drabbning, en arketyp eller gudomlig Idé i det himmelska Intellektet som känner Helheten och vet att återkommande reningsprocesser är nödvändiga där verkligheten övergått i tomhet och fantasier i skuggvärlden under Månen. Mänskligheten kommer att hinna med "jordens undergång" även efter den närmaste och som kommit hotande nära i Klimatkrisen.

Bloggarens själ, med eller utan andlig uppmuntran från den 17e greven av Oxford (som likt renässansens adel återupptäckt och slukade antik filosofi), har växlat upp ännu ett steg. Detta har setts i aviseringen att det nu kommer att blir mer "filosofisk astrologi" (och mindre kändiskommentarer, vilka i vilket fall har varit under avveckling en tid). 

Denna omorientering sammanföll grovt med en tidigarelagd pension som enligt ödescyklerna kopplas till Ketu. Som en bra tid att arbeta på andliga (icke-materiella) frågor startade Ketu eller södra månnodens tid i augusti 2022 för bloggaren (alla går igenom sina cykler utifrån sin egen födelsetid). Ketus cykel medför olika öden för olika själar men för bloggaren verkar den ha mycket med andliga frågor att göra - rena motpolen till Sverigehoroskopet där Ketu i 9e både tycks skapa usla lagstiftare, religiös och filosofisk indifferens och rent utsagt bristfälligt samvete på den nationella nivån.

Om någon missat det: reprisera den borgerliga och mer än på länge i nazism grundade regeringens krigshot mot folket i samband med uppgåendet i NATO. Aldrig har väl nationens 9e hus kunnat beskådas så tydligt. Sverigekartans Ketu, trots niondeplaceringen har inget med högre strävanden att göra, den astrologiska noden påminner bara om en låg demon som i slutändan straffar ut landet för dess usla val av livsväg. Detta stod skrivet i stjärnorna för 1974 års socialdemokratiska regeringsform och sedan dess har landets mentala urartning fortgått. 

Frågan är om inte denna demon, Drakhuvudet/Draksvansen faktiskt är Ormen i Paradiset som Bibeln berättar om. Läsningen av judiska platonisten Filon har bara börjat men jag ser redan vartåt det barkar. Paradiset är en högre dimension än den fysiska verkligheten. Filon gör, som noterat, skarp åtskillnad mellan den himmelska Människans födelse (arketypiske Adam) och (enligt filosofens mening) Mosebokens senare skapelse av den Adam av stoft som behövde få den dos "livsluft" inblåst i sig för att blir en "levande själ" om än tidsbegränsad. 

Teologistudenter får alltid lära sig att det är en rent korkad redaktör som klippt ihop två olika berättelser om Adam i 1a Moseboken. Filons sätt att läsa berättelsen som en skapelse men i två faser är elegant och smart. Detta är platonism och judendom i ljuv förening. Den yttre stoftmäniskan bär på en inre kosmisk eller himmelsk människa som romaren Plotinos två århundraden efter Filon kallade vid samma namn, den himmelska Afrodite/Venus och som romersk "hedning" inte skämdes för att likställa med människans högre och renare själ.

Allt under Saturnus eller sjunde himmeln markerar i antiken Världssjälen eller sinnevärlden (som blivit, hmm, större med teleskopen). Samtidigt är antikens hela värld eller kosmos sinnebild i det lägre för det gudomliga Intellektet (grekernas Nous) bortom denna mätbara värld. Att det moderna universum blivit så stort ingår i det antika synsättet eftersom den antika människan knappast hade den modernas hybris i försöken att mäta storleken på den åttonde sfären, stjärnhimlen eller världsrymden.

Uttrycket "den Högsta Himmelen" ses i en del antika texter (inte minst de Kaldeiska Oraklen, mestadels egyptiska men troligen med en del tankar från Babylon/Kaldéen). Det kan mycket väl vara den åttonde kretsen, bortom Världssjälen som avses med en himmel bortom himmelen. Till stjärnorna återvände i västerländsk uppfattning bara stora själar, som romerska kejsare. Frågan är om inte den föreställningen likt så mycket annat var importgods från Österlandet. 

"Vanliga själar" var stoft som återvände till stoft och deras andliga aspekt  nådde i hinduisk tradition bara månen och återföddes i en version efter först ha regnat ner på jorden. Månen, Vatten och livmoderns Krabba bildar ett kluster av associationer som alla handlar om det ändliga livet... (Hindun visar sin logik här: Månen står för begär av låg kroppsrelaterad art så jordens befolkning kommer oändligt långsamt - om någonsin - att återvinna sin verkliga natur. 

Nästan alla lever och dör som kämpande djur. På särskild onda platser återföds själar med viss intellektualitet men själviska motiv. En sådan plats är Sverige - se på den överhet som suger sötman ur det enkla folket (majoriteten).

Både Platon/hedendomen och Filon/judendomen ser en skapare i Gud som ibland ter sig som en andra Gud. Det är tydligt redan under Platonismen utveckling men även Filon har under 1a århundradet snåriga resonemang och Gud och hans ord eller Logos som kunde liknas vid Platons demiurg eller återskapare av vår värld. Detta har summerats många gånger på bloggen: vår "fysiska" sinnevärld är avbild ("image") av det gudomliga Intellekt demiurgen i platonism och nyplatonism har som sin själ och där demiurgen vänder sig in i sin essens (och tar del av Nous urbilder) .

*****

Själens fall dold i den astrologiska symboliken

Jag är allra minst expert på mellanplatonikern Filon, juden men han levde då platonismen anammat än mycket mörk bild av människan och hur mycket arbete denna art hade framför sig för att uppnå excellens (en ren själ, separerad från den animala naturen). Här är jag osäker, men Filon tycks på sina ställen betona skillnaden mellan den outsäglige Högste och "gud-skaparen" och det påminner om Platons Gud/Det Goda och en underordnad figur, världsskaparen eller Demiurgen. Kättersk judendom? En egyptisk (hellenistisk) blandform? Man behöver bara gå till de samtida judiska mystikerna i Palestina, esséerna, för att också i deras skrifter upptäcka en Högsta Gud varunder utgår Ljusets andeväsen och "det andra", 

Mörkrets ande hos esséerna, kan hos Filon vara Ormen, frestelsen eller njutningslystnaden som följer på förkroppsligandet, dvs. själen nedstörtad i den i och för sig goda materiella skapelsen. (Här vacklar judendomen under den pessimistiska mellanplatonismen, Hos Filon tycks föreningen av medvetande och yttre kropp (syndafallet) närmast ofrånkomligt.'

Tänk Draken som slingrar sig runt den förgiftade prinsessan i medeltidssagan Törnrosa som stungit sig på något förgiftat, eller den senare tyska med Snövit också i koma, men nu förorsakat av ett förgiftat äpple - Paradisets frukt som väcker den himmelska människans fördärvliga kunskapsiver och bringar henne, Prinsessan, själen, sitt fall, ett drogat töcken och poänglös datajakt är vad den sinneshungrande jordmänniskan ägnar sig åt. 

Denna kodade historia antyddes tidigt på bloggen i det intressanta faktum att det "kör ihop sig" just i Jungfruns (renhetens) tecken. Här "faller" Venus (den himmelska Afrodite/den ursprungliga människan) medan samma zodiaktecken också märker ut Merkurius (kunskapen om gott och ont) dels som ägare av jordisk urskillning (Jungfrun i kunskapssökande Jord) men underligt nog klassar Jungfrun som platsen för Merkurius upphöjelse.

Detta visar hur "upphöjelse" och "fall" kanske inte alls är vad astrologiböcker ägnar så lite uppmärksamhet åt (texter brukar stanna vid att kalla positionerna för "bra" och "olämpliga" utan försök att argumentera för den banala förklaringen). Samtiden har uppenbarligen glömt vad detta schema egentligen står för. Här antyds en äldre världsbild där själen genomgår förändringar på olika plan. Upphöjelserna och fallen liknar månnodernas motsatta innebörden. Men bara i Jungfrun sammanfaller en upphöjelse och ett fall. 

När den merkuriska typen av intellekt (inte att jämföra med det gudomliga Intellektet/Saturnus-Luft) "upphöjs" i Jungfrun är det ett samtidigt skede med att själen (Venus) faller, den himmelska människan faller ut ur Paradiset (tappar orienteringen i sig själ, den verkliga Människan ÄR Paradiset) och genast börjar skilja på tingen och diskrimineringen den jordbundna människan ständigt ägnar sig åt, har blivit hennes sätt att orientera sig. Hur ska hon nu vinna tillbaka sin inre Skytt, motsatt tecken som representerar den metaintellektuella och högre människans intuition. 

"Konsten" att veta (gnosis) utan att behöva intellektualisera? Intuition vet svaret utan en serie logiska mellanled (vilka kanske inte ens existerar, vilket gör att "aha!"-upplevelsen tillför denna lägre värld unikt och nytt vetandet som inte varit möjligt om hela mänskligheten bestod av ateister. Katolska kyrkan kallar det "övernaturliga uppenbarelser", men intuition fungerar också, för insikt i såväl den lägre, sekulära domänen som i den högre andliga världen. Men den förutsätter astrologiskt ett starkt 9e hus eftersom det själen förlorat kan ta lång jordisk tid att bygga upp igen. 

Vissa traditioner talar om att människan har en innersta "kausalkropp" (orsakskropp) och det, gissar jag, är den rationella själen i platonismens terminologi. Det är planeten Saturnus i sin andliga nivå i astrologisk symbolik. Den sjunde himmelen äger tiden och representerar de Evigas prerogativ att ingripa kausalt i tiden. Bara en närmast perfekt Saturnus kan fungera som en ontologisk medskapare i den lägre världen. 

(Förslag till astrologiskt perfekt Saturnus: Lämplig husposition och enbart fördelaktiga grundläggande faktorer, t.ex. dess placering i Lufttecken, antingen sitt eget Vattenbäraren eller på ett sätt som slussar Eld till Saturnus. Filon av Alexandria fastslog, på pythagoreiska grunder att Eld och Luft - den supralunära sfären - är preeminenta.

Under Mellanplatonismen då Filon verkade hade de fyra elementen börjat ses som gudomliga väsen, vilket bloggaren bara hade på känn under Sideriskas tidigare år. (Minns den judiska profeten Hesekiel som i en vision under den babyloniska fångenskapen ser fyra väsenden runt Guds tron - som dårfinkar som tror allt kan förklaras av "utomjordingar" har den kända berättelsen förklarats vara en antik UFO-observation.) Nu har jag hittade namn på åtminstone en mellanplatonisk tänkare som helt vägrar Aristoteles jordbundna och Platon-hädiska biologiska orientering - ett kort inlägg om det följer så småningom.)

De gamla kineserna kände också till möjligheten av "ontologiska medskapare". Den som besatt HENG - varaktighetens hemlighet, en odödlig, kunde utföra mirakel och förändra världen. Med en perfekt Saturnus i horoskopet kanske inte människan kan gå genom väggar (som i de kinesiska legenderna, tolkade bokstavligt), men säkert på något sätt verka kausalt på världen, kanske som en agent som återför störda, libertina kulturer, till nykterhet och perfekta själar väljer politiken, något som nästan aldrig händer i Sverige till följd av landets övergripande Öde där korrupta självtjänare favoriseras.

Sverige som "västvärldens mest sekulära land" faller tungt under denna själens (Venus) fall och bannlysning i Jungfrun. Folket i landet fostras till att bli mindre än verkliga människor, de springer runt med stegräknare värre än andra folk. Sekulärt konsumtionsliv är i själva verket motsatsen till verkligt Skytt-medvetande och en svensk naturalistisk (ateistisk) naturälskare är inte mindre fördriven ur Paradiset än de lägsta av de låga (njutningssökarna, de som bara är en knippe sinnen som de matar dygnets alla vakna timmar, behjälpta i sin självdestruktion av reklambyråerna).

Jordmänniskans låghet är en följd av villfarelsen att hon upplever det optimala i en natur som stammar ur henne själv. Jag skulle tro att astrologins "fallna" och "upphöjda" planeter bara är delar av en äldre världsbild som dött ut medan människosläktet förfallit i sin jakt på kroppslig komfort. 

Alla som trodde historien om Adam och Eva och Ormen utspelade sig i ett jordiskt paradis har mer att lära. Paradiset är en högre värld som den gamla hedniska platonismen bättre kan förklara! Det finns i artens kollektiva minne sedan då det hände (fast i sin urbildliga form). I något glömt sammanhang läste jag att den medeltida judiska kabbalan (hemlig, muntlig lära) hade en sedelärande berättelse om några rabbiner som otränade sökte träda in i den tredje himmelen - med hemska resultat. Förr daterades kabbalan sent (till medeltiden), men nu står det klart att den var förkristen och missionären Paulus nämner redan på Filons tid en utomkroppslig "hänförelse" eller resa till Tredje himmelen (Andra brevet till korintierna, 2:12).  

Bortsett från nämnda babyloniska rangordning av planeterna (med Mars i toppen - eller botten?) står det rätt klart att räknat från världens topp eller Saturnus sjunde himmel, motsvarar Tredje himmelen Paradiset (som uttryckligen nämns i traditionen om de okloka rabbinerna). Paradiset är, som sagt "trean" eller Venus, den Himmelska Människan, den vi var innan fallet ner i materialism.

Människan och hennes hemvist Paradiset är ett och detsamma, detta är artens Själ och kanske kan kallas ett av gudomens tallösa förnuftsprinciper (logos/logoi), av vilka den antika människan som sagt systematiserat tolv som zodiaken, till hjälp att förstå denna världens väsentliga spelregler).

Platonismen innehåller inte denna finjustering av nivåer inom Världssjälen men bloggaren har av de stora nyplatonisterna ännu Proklos kvar att läsa, och den här filosofen var en hejare på att systematisera allt mellan himmel och jord. Kanske hans kommentar till Platons kosmologitunga text Timaios kan berätta mer av hur senantik platonism såg på astrologin.

*****

Efter denna utvikning om himmelska omen och deras precision, åter till frågan vad Sveriges Sol representerar. En forntida härskares kombination av världslig och andlig makt är potentiell maktdelning som Socialdemokraterna omöjliggjorde med grundlagsändringen 1974, och det är därför jag lutar åt att Solen i 5e knappast kan representera vare sig kung eller statsminister utan en för landet skadlig blandfigur. 

Inte för att nationens Våg-personlighet stod i närheten av Vågens Venus i rollen som den Himmelska Venus, en gudomligt ren själ. Men vid lagändringen stod Venus ändå inte helt oävet placerad: i det saturniska tecknet Stenbocken för en solid bindning till materialism och organisation av produktivkrafterna (Sveriges arbetare). Problemet (som ofta upprepat) är att Sveriges nya ingångsvärden 1974 tycks gestalta en nyliberalism som ännu låg några år i framtiden. Men ABBA:s Waterloo-seger, gruppens sossehatande impressario Stickan Andersson och medlemmen Björn Ulvaeus senare och intill idag ohämmade lust att kapitalisera på ABBA-låtarna ("ända in i kaklet") - dessa var omen om vart Sverige och även socialdemokratin snart skulle finna sig (Persson, Löfven, Andersson). 

Sveriges blev ett distinkt högervridet folk av materiellt suktande pseudo-individualister i en "satsa på sig själv"-saga som nu nått vägas ände. Men vänta bara till 2036 och Stora Dödens period (Saturnus som huvudcykel, Maha Dasha), då ryker också den elit som hållit sig skadefria under Lilla Döden och t.o.m. berikat sig på de fattiga, via mat och hyror Eliten beslutar prissättningen på.) Kommer hyresvärdarnas byggnation att jämnas med marken i Tredje världskriget? Ingen kan säga att landet inte hade styrt länge mot sitt naturliga slut. Sen kan mänskligheten starta om med nya och goda föresatser. Sideriska siktet är en hoppfull blogg, tro inget annat! :-)

Efter att inlägget vilat någon vecka publicerar AB en genomtänkt text om vad som rimligen kan förväntas av mänskligheten under resten av århundradet - klimathotet som katalysator när den destruktiva kapitalismen dumpas? LÄSVÄRT (som alltid från Göran Therborn):

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/kElB7Q/goran-therborn-om-utopier-klimatkrisen-vantar-pa-sin-marx


Bonusspaning

Mer intressant än det svenska skuldberget, eller mänsklighetens förestående decimering är den tyska yogalärarens hågkomster av ett egyptiskt liv. Jag hade nyligen fyllt tjugo när jag köpte boken under en period av intensivt bokslukande och minns väl hur jag vägrade köpa en annan liknande bok av ett påstått medium som "mindes sitt liv på Atlantis". Något i mig formligen skrek "lurendrejeri" och jag läste inte ens ut boken. Den får inte ens stå i en bokhylla men ligger kvar i någon skräppåse i en garderob. 

Yoga-lärarinnan Elisabeth Haich förblev en osäker bok men den fick två läsningar på grund av en del påstått prästerlig kosmologi hon "återkallat" och som inte var glasklar för en nybörjare i new age-träsket. Idag och många positiva recensioner på US Amazon, men new age-folket har en tendens till godtrogenhet...

Nästan alla böcker vid den här tiden köptes just efter arbetstid som ofta innebar att jag frekventerade Vattumannens bokhandel i Stockholm redan sena eftermiddagen (återvänder här till horoskopställande utifrån "bok i hand").

Tiden verkar passa denna decemberdag utmärkt. Försöket med 16:00 matchar bloggarens upplysningshungrande Tvillingascendent och vem vet, kanske t.o.m. den kombinerade ascendenten/absorberande Månen. Den för bloggaren viktiga Merkurius (ascendenthärskare och Atma Karaka) tangeras gradexakt av detta bokköp! Tredje kommunikationshuset väger tungt i bokköpshoroskopet med ett jupiteriskt och dessutom Rahu-förstärkt Lejon men också med en Mars-olycka. (Yoga-lärarinnan drabbas av progressiv blindhet medan de inre upplevelser som leder till boken genomlevs. Det liknar ett svårt fall av kundalini-energins uppvaknande. Synproblemen var övergående och kundalini är omvittnat en rening av människans psykiska subtilkropp.).

I termer av "rätt bok till rätt person" ägs bloggarens Merkurius av Venus-Lejonet i hans tredje kommunikationshus. En gripande läsupplevelse förutspås för just den läsaren. Kartans essentiella prästplanet - Jupiter - bara fyra grader från bloggarens Venus-Lejon i 3e där Venus i sin tur äger 5e huset för god karma som rullats över från tidigare liv till detta (purva punya sthana - de goda meriternas plats). Dessa är "djupa" omen.

Allt som allt tyder horoskopens överlappningar på att boken kan ha stannat kvar i det omedvetna som en trigger i samband med framtida händelser.

Jupiter i Venus tillsammans är ett sympatiskt omen som tyder på att Vatten-episoden 2005 kan ha varit en korrekt reminiscens av att själv ha varit prästaspirant eller liknande i ett tidigare liv. (Har lustigt nog två kusiner, en på fädernet och en på mödernet som utan förebilder i släkterna valt prästyrket. Ingen av dem hade påbörjat sin prästutbildning vid bokens inköp 1979 - de var unga barn vid tiden och jag "missionerade" inte om mitt tidiga och spretiga läsande.) 

Horoskopet visar också att bokinköpet sammanfaller med "den sataniska fullmånen" som jag kallat den då ljusen haft omvända positioner. Men Månen upphöjd i Oxen och Solen i Skorpionen, och särskilt med Månens position i 12e huset och dess koppling till det omedvetna och till asketisk och bortomvärldslig meditations- och yoga-praktik stämmer väl med bokens innehåll. Säkert var bokköpet en följd av vinter/våren ha hört ett "vakna upp från de döda"-program på radio, en lätt dramatiserade framställning av läkaren Raymond Moodys undersökningar av kliniskt döda och deras ut ur kroppen-upplevelser. Läkaren Ian Stevensons "20 Cases Suggestive of Reincarnation" slukades därefter, också med fullt gillande. 

Början på den världsbild Sverige inte anser folket behöver var grundlagd, och inte långt senare började jag meditera flera gånger i veckan, med sprängverkan. Flera tidigare liv-minnen kom snart upp till ytan men först av dem ett verifierbart barndomsminne, en häpnadsväckande klar repris av en spisolycka och hur det klåfingriga barnet välte en kastrull kokande vatten och delvis träffades av det (akutfärd till sjukhus). Det verkar som att barndomstraumat var en propp som blockerat för de djupare minnen som sedan följde.

*****

Men i nästa steg av detta tillägg: Tänk om jag köpte skräpboken med ett uppenbart uppdiktat liv på Atlantis vis samma tillfälle som den gåtfulla "Initiation"? Då skär sig snabbtolkningen av horoskopet. Hur kan en potentiellt sann bok och andlig humbug införskaffas under EXAKT (på minuten) samma himmel? Jag rotade djupt i en garderob och kom ut med den svårt dubiösa "Initiation by the Nile" av någon så kallat synsk och påstådd Ph.D. vid namn Mona Rolfe. 

Något i framställningen hos Elisabeth Haich gav tydligen mersmak eftersom temat åter var invigning i Egypten (men drösvis av fantasier om Egypten som verkade inspirerade av den synske amerikanen Edgar Cayce skruvad några varv extra). 

Lyckligtvis delade böckerna inte horoskop, den här boken köptes i mars året därpå (800301 - en visserligen intressant fullmåne men inte oproblematisk med äregirighetens Rahu och omoralens Mars knutna till Månen). Uppenbarligen en nybörjares försök att via new age-litteratur gräva vidare, men den här gången en vilseledande nitlott.

Snabbspola framåt till en internetgeneration och hur de ger högsta betyg på Amazon åt denna inbillade historia utgiven 1976. Eller ger och ger, Amazon verkar korrupt eftersom bara ett av sex betyg visas och det är en mager trea från någon som inte var värst imponerad. Den läsaren kände till Edgar Cayce men ifrågasätter inte materialet här utan anmärker att den är ensidigt prästvinklad jämfört med än Cayces mer varierade transläsningar. (Hallå! Titeln utlovar faktiskt inte mer än "prästinvigning invid Nilen".)

Tre stjärnor men baserat på ytlig och dålig formalistisk observation och svag förmåga att bedöma ett materials trovärdighet. Varför Cayce vann bloggarens gillande vid samma tid berodde på det här mediets väldokumenterade liv och gärning med intyganden från släkt och närstående och inte minst affidaviter (skriftliga sanningsförsäkringar) från rika och berömda från när 1900-talet var ungt. Men det krävdes mycket läsning innan den inre skeptikern lugnade sig. 

Och, vilket även sönerna medgav, deras far hade fel ibland. Edgar Cayce kunde i trans förklara hur hans "källa" blev mer osäker om de som sökte hans hjälp inte följde instruktionerna och stillade sina psyken inför transläsningarna på överenskommen dag och tid . Den hjälpsökande var själv ett hinder mot den hjälp som söktes. Under gynnsamma omständigheter, förklarade Cayce-i-trans, kunde informationen komma från "högsta ort"! 

Under depressionen var familjen Cayce så fattig att han sökte oljefyndigheter med sin förmåga och gjorde flera personer stormrika medan hans egna försök gick helt överstyr och bringade honom sådan obalans att förmågan försvann under en tid. Cayce drog slutsatser om vad han INTE var menad att göra med sin gåva, i hans fall, hans karma, skulle den enbart användas för andras bästa.

https://www.amazon.com/Initiation-Nile-Mona-Rolfe/dp/0854350934



PS. Schemalagt till den 9 feb, drabbades bloggaren av en ingivelse att rätt ögonblick var "nu", dvs. 9:47 den 8 feb. En efterhandskontroll visar att nymånen i Penningackumulatören Stenbocken just startat och att över Stockholm stiger 9:47 äganderättsprincipens Oxe i 3e graden. 

Det vill säga Algol eller Satanshuvudet visar sig i över huvudstadens östra horisont. Men det är detta blogginlägg som tar rollen av den onda stjärnan, dvs. motsvarande den av av Gud auktoriserade Satan, Åklagaren. Att stanna vid den analysen av inlägget är inte att övertolka eller låta fantasin flyga iväg. Inläggets senare och idéhistoriska segment berörs inte av detta omen, bara textstyckena om bankerna och Sveriges självtjänande elit. 

Den fallna människan (fallna själen) skulle förvisso också kunna vara ett ämne mot vilket Åklagaren med högsta sanktion dirigeras. Nymånen i Stenbocken faller vid denna publicering i 9e huset för "det högsta goda" vilket således Satan ifrågasätter från sin nyckelposition i öster. Det ackumulationshungriga bankfolket (ytterst det kapitalistiska systemet) har bringat svenskarnas inre och ursprungliga människa på fall...