Sherlock Holmes skapares bakvändhet

"Holmes shook his head gravely."

Mats Gellerfelt skriver underhållande i SvD om min pojkidol Sherlock Holmes, en riktig empiriker och produkt av Auguste Comtes positivism. Allt som kan utsägas om tillvaron måste utgå från sinnenas observationer. Och som Sherlocks hökögon detekterade de minsta ledtrådar!

Men redan i 11-årsåldern då jag slukade Sherlock Holmes anade jag dunkelt en annan sida hos författaren. Men bara implicit - vid den åldern har man inte kartlagt världens alla begreppskategorier. I Conan Doyles senare äventyr märktes mer av mystik och det övernaturliga, även om Gellerfelt korrekt påpekar hur typisk Sherlock Holmes "logiska slutledningar" är för det sena 1800-talets rationalistiska epistemologi (inte Platons rationalism utan en senare tids degraderade variant).

Kemi var hett vid den här tiden och Holmes analyserar substanser så det står härliga till - och brukar en och annan själv. Från mina gulnade svenska böcker (ursprungligen tillhöriga min far) tycker jag mig minnas detektivens narkotikabruk för att slappna av hemma i lägenheten - Gellerfelt antyder att dessa passager numera är strukna ur böckerna. För toxiska substanser, lägg åttonde huset i ett horoskop på minnet några minuter!

Sir Arthur Conan Doyle var en helhjärtad spiritist och anhängare av andevärldens verklighet men gjorde en stor omdömesmiss när han ansåg för äkta ett dubbelexponerat foto som han trodde bevisade att älvor existerade! Han låg också i luven på magikern Houdini som mot sin ålders höst blev allt mer rabiat i sitt hat mot "det övernaturliga". 

Englands mest falsifierade och utskämda ateist på senare år, Richard Dawkins, har förvisso haft sina föregångare! Långt före amerikanen Amazing Randi fanns den mest kända av illusionister som pga. sitt yrkes bedrägliga karaktär - fejkade mirakler - måste förneka möjligheten av verkliga underverk. 

Funnes sådana skulle dessa magiker själva te sig som bra fattiga taskspelare! Det är enkel psykologi varför trollkarlar alla tycks urarta intellektuellt till skeptiker. De drar den absurda slutsatsen av sin egen fingerfärdighet att även allt annat har sin bas i avsiktlig manipulation av betraktaren. Trollkarlar lider av den mest pinsamma form av hybris - de har gjort sig själva till mått för vad som kan finnas.

Arthur Conan Doyles horoskop är mycket intressant. Genom att grovt förenkla det till astrologins mest grundläggande duad, den positiva och den negativa polariteten - vägen som drar mot sant vara och vägen som drar mot den tidsbundna lägre verkligheten - får man nästan upplevelsen att författaren är "felkopplad".

"Vägen upp": Luft/Eld; "Vägen ned": Vatten/Jord - här ser vi Jordtecken i Vattenhus och Lufttecken i Eldhus. Men detta är naturligt: expressiva element i positiva hus och impressionistiska element i negativa hus.

Felkopplingen, om man kan kalla det så, består i att Solen och Månen i Jordtecken, vilket signifierar en materialistisk rationalism, båda har "gömt sig" i Vattenhus - 12e och 8e.

Måne/Sol är den aktiva livslinjen medan Vattenhus är tillhåll för våra drömmar och fantasier. Doyle skulle kunna sägas vara en drömmare av drömmen om materialitet, om en livslinje i en så kallad fysisk värld. Detta stämmer perfekt med hans "vakenjag" där han skriver under på en andlig världsbild. 

Spiritismen och alla mysterieläror, hela vägen tillbaka till Platons liknelse om människorna fångna inne i en grotta, menar just att det är så verkligheten är beskaffad. Plotinus (200-talet) sade att vi är "själ" och egentligen finns hela den materiella skapelsen som en föreställning inuti oss själva. Bara i det andliga medvetandets kollaps ("syndafallet") vänds perspektivet in-och-ut och vi upplever oss som en separat varelse som blickar ut genom ögon, känner via en hud, och luktar med en näsa... Inget av det här är verkligt, hävdar den idealistiska filosofin - det är bara föreställningar inne på vår inre arena för dramatisering: Månen.

Mars i Oxens 27e grad ligger mycket nära Tvillingascendenten (2a graden) och det gör Jupiter också (Tvillingarnas 4e grad). Doyle kan kanske primärt sägas arbeta med Luftens möte med Jord, den kombination bloggen titulerat "rationalism". Hur fantastiskt väl detta stämmer med den torra Sherlock som springer runt i London och inspekterar materiella ting och konstruerar sina mentala teorier!

Figuren Sherlock är förstås också hans dolda tolftehussol, en "bakom-ridåerna-hjälte" med Oxens jordnära förnimmelse av det konkreta och djupt introverta sidor (sitter och spelar fiol för sig själv i enskildhet). 

Också Doyles sinnelag befinner sig i Jord (Stenbocken) och intressant nog i förgiftningshuset (8e). "Död genom förgiftning" (ämnet kemi igen!) var ett återkommande tema i berättelserna. Åtminstone har den mordmetoden fastnat i mitt minne.

Från den här sinnliga, ömsom doftande och ömsom stinkande kroppsliga verkligheten, nedsänkt i Doyles omedvetna vattenregioner, kommer hela den känsla av smutsig 1800-talsrealism Gellerfelt hyllar så. Det är vardagens atmosfärer från ett svunnet och ofta fattigt London som slår emot läsaren, helt i linje med Jordelements prosaiska socialrealism. 

Med tanke på att kriminalitet står i fokus ska man inte missa att både 8e och 12e huset är "onda" hus enligt indisk tanke. Åttonde skorpionhuset en plats där gammal karma förfaller och tolfte fiskhuset ett hus för de inspärrade eller tvångsomhändertagna. Och ja, läkare! Doyle var själv läkare eller "physician" på engelska. Kan det bli mer fysiskt än en Sol i det initiala Jordtecknet Oxen och i koppling till 12e husets ohälsa (eller förlust av det materiellt goda)?

*****

Gellerfelt fascineras av att Sherlock Holmes skrevs som vuxenunderhållning men blev snart nog barnböcker. Se expansionsplaneten Jupiter stigande i öster i Tvillingarnas tecken! Tvillingarnas egen härskare är Merkurius, det logiska tänkandets planet, och som indikation på mognaden representerar den barn i ungefär 5-12-årsåldern, då intellektet lär sig hantera den elementära logiken.

Enligt Gellerfelt säger Holmes aldrig, "Elementärt, min käre Watson", i berättelserna. Men givet denna prominenta Jupiter och det juvenila tecknet, är det nästan ofrånkomligt att arketypvärlden var nödsakad att tillfoga kanon detta uttalande! 

Detsamma gäller Sherlocks ikoniska mössa som inte förekommer i texterna. Jag säger bara: Hermes skärmmössa som gör intellektets gud osynlig. Mössan är en sinnebild av att tanken är osynlig men ändå en verksam kraft. Det är Tvillingarna/Merkurius mentala rörelse i det osynliga som lagts till från arketypvärlden eller det kollektivt omedvetna för att synliggöra bilden av detektivens väsen!

Sherlock Holmes är en typisk pojke, och han saknar ännu, påpekar Gellerfelt, kvinnor i sitt liv. Doyle själv var gift två gånger, men första hustrun dog när författaren var 46 år gammal. Tankarna går här till en Måne i detriment i 8e dödshuset och opponerad av Liemannen Saturnus. Detta ger om inte annat bilden av en mycket tillbakaträngd eller undanskymd roll för kvinnor i författarens liv.

Jupiter, det högre intellektet är skadat (detriment) genom sin placering mittemot härskarläget i Skytten och indikerar därför den platoniska Intelligensen i operation på ett lägre plan, som "elementär logik" lagom för unga människor!

Det behöver väl knappast sägas att vi hela tiden rör oss med ideala typer här - Det finns utomordentligt intelligenta människor med en "skadad" Jupiter!

Artikeln berättar att "Doyle skrev [berättelserna om Sherlock]...för att tjäna pengar", att hans litterära ambitioner var av annat slag. Saturnus - ackumulationens princip - är inte välplacerad i Kräftan, men i andra huset för pengar bildas en slags negativ, oinspirerad materialistisk böjelse. Vattentecknet knyter via Saturnus långa aspekt också till elfte husets "pengar via karriär" där Vädurens explosiva eld ger ett Vatten/Eld-krig, dvs. förhöjd affekt. 

Saturnus i Vatten i andra tyder faktiskt på depression eller nedstämdhet över monetära spörsmål. Men då Väduren är eldig passion blir det totala intrycket närmast det av en bipolär eller obalanserad människa i frågan om pengar. Med den ytterligt monetärt lagda Sol/Mars-Oxen i 12e huset för materiella förluster (eller armod) - och ilska över materiellt armod - börjar vi se ett mönster. 

Doyle är, som hans Tvillingascendent antyder, en besynnerligt kluven natur, både anhängare på det strikt mentala planet (Luftascendent) av spiritistiska löften om en annan värld, men samtidigt så fixerad vid vällevnad i denna! Låt oss titta på ämnet pengar en tredje gång: han har Venus, Oxens härskare, i 11e huset för inkomst av karriär. 

Men Venus är förhållandevis egoistisk i Väduren och under Saturnus hårda uppsikt är den närmast oupphörligt fixerad vid sina inkomster! Sherlock Holmes var verkligen en rent kommersiell produkt, skapad av Doyles sämre sida, den materiella värld han försökte reducera genom spiritistiska doktriner kontrollerade honom i själva verket genom hans eget undermedvetna (12e huset).

*****

Ett andra omdöme

En oberoende avstämning via den kinesiska karaktärstecknarmetoden HO LO LI SHU bekräftar att Doyle partiellt var en självisk människa (kanske med drag av den extremt egensinniga Sherlock Holmes). Som primärt födelseomen varnas det livsöde som skall bli Doyles för att bli en självcentrerad egoist som bara sätter sin egen rikedom i centrum, med den följden att inga välsignelser flödar till:

No benefiting him/her.
Someone [rather] attacks him/her!
Established [is that he/she has] a heart without constancy.

Gellerfelt påpekar att det dräller av inkonsistenta utsagor i Sherlock-berättelserna, och "det inkonstanta hjärtat" som ligger som en födelsepotential har jag sett hos andra djupt egoistiska och även intellektuellt hafsiga människor. Kolgruvearbetarsonen och blivande sångaren Bryan Ferry lyckades fly sin barndomsmiljös armod, bara för att avstanna som en egoistisk diva som hans troféhustrur kvinnorna flydde. Han föddes under exakt detta omen.

Gellerfelt noterar att kvinnor knappt alls figurerar i Sherlock Holmes (Doyles?) världsbild! Detta stämmer väl med författarens skadade Måne i Stenbocken och därtill i åttonde huset för saker som förpassats till komposthögen. Månens disponent Saturnus är därtill inte väl placerad i Kräftans tecken - vi talar faktiskt om en negativt laddad ömsesidig reception här, vilket i båda ändar dissar emotionalitet och förespråkar torrt förnuft - Sherlocks logiska slutledningar!

Som Doyle och Ferry och all mänsklig erfarenhet indikerar, är själslig omogenhet inte alls något hinder mot enorm framgång i världen. Det kanske är tvärtom då det här är den upp-och-nedvända världen. Det är på jorden de mindre själarna får ut de ringa nöjen de begär. På nästa sida kommer de att kunna beskådas i sina missfärgade aura-klädnader. I skam flyr de enkla själarna tillbaka in till jorden för att glömma och dölja sig bakom "solida kroppar"!

Men allt var inte helt fel med Doyles födelse! Han ankom till världen just som det kinesiska system bytte timma och födelseomen. Den nedslående huvudprognosen måste nu tempereras med ett oerhört mycket bättre själsligt omen, även om materiellt svårmod uttryckligen förs på tal: 

Possessing Heaven's Mandate. No disaster.

The multitude is depending on the blessing. 

Den är löftesrika utsagan uppträder i det svåra grundmotivet PI, "Den Obstruerade", ett livsöde som inte lovar mycket gott eftersom den nobla människans andliga världsbild inte finner något gehör hos den ringa materialistiska människan. Det kinesiska ominat rekommenderar den nobla människan att tillbringa livet i reträtt, på avstånd från det offentliga livet. Det här påminner nu en hel del om karaktären Sherlock Holmes "doldisliv"!

Men här finns också det citerade specifika löftet till Doyles kompletterande födelsetimma: att få motta Himmelens mandat, att koras till en unik ledarfunktion. Men med denna utvaldhet följer också ett ansvar: "Folkmassan är helt beroende av dig och den välsignelse du fått".

När Doyle i egoistisk leda avlivar sin litterära gestalt råkar England i upprorsstämning! Sannerligen att folkmassan var avhängig av denna välsignelse!

Kombinerar man båda de kinesiska motiven ser man en utvald själ som kanhända var aningen för egoistisk för att förstå sitt kall, sitt himmelska mandat. Hans spiritism kan vi ta lätt på, Tvillingascendenten och i synnerhet Jupiter i detta tecken flänger runt som unga barn gör och umgås med stimulerande idéer utan att ännu ha förstått speciellt mycket av den andliga världens spelregler.

Behöver jag påminna om Lena Einhors Jupiter i Tvillingarna, hennes och religionshistoriens kanske mest bisarra teori: att Jesus och Paulus var en och samma människa? Här har duala Tvillingarna totalt gått överstyr. Kalla det gärna teologi för 10-åringar. Det är därför Gellerfelt noterar så mycket logiska fel i Doyles Sherlock-historier.

Jupiter borde överblicka från Skyttens höjd, som den Försyn (att se innan inträffandet) den som bäst representerar. "Skadad" i Tvillingarnas tecken gynnar den visserligen "smartheten" men förgrenar den sig blott på den enkla logiska nivån. Här saknar Jupiter det simultana seendet av alla vägar som utmärker den mäktige Zeus/Jupiter.