Immun mot Helandet i Centrum?

Om socialistiska feministen Barbara Ehrenreich skriver DN att hon i boken "How Positive Thinking Fooled America and the World" adresserar "USA:s tvångsmässiga optimism." Ehrenreich är vidare av åsikten, att "genom historien har förändring ofta haft sin utgångspunkt i människors ilska", vilket naturligtvis är ren idioti och typisk socialistmytologi.

Den goda förändringen kräver ett sinnelag i balans, inte patologisk affekt. Jag undrar hur många "röda" som ens känner till den konfucianska "Doktrinen om Medelvägen" - en subtil psykologisk manual som producerades av en kultur den västerländska 2.000 år senare ännu inte är i närheten av.

En mer detaljerad recension i SvD av den nu översatta boken föranleder ompublicering med ett tillägg. [Men upplagan tycks trögsåld så några månader senare puffas det för boken igen, nu åter i DN - och bloggen följer svit med genom att åter påminna om själens enda dimension, "Djupet" som Herakleitos sade.]

Bloggens vana läsare behöver inga kommentarer till det här horoskopet, som helt domineras av ett psyke inflammerat av vredesmodets Mars och en ovanligt klen förmåga till kärlek (Venus i fallet läge i hyperkritiska Jungfrun).

Mars gränslande Vatten och Eld är en extremt emotionellt instabil position. Mars kommer dock att ligga i Fiskarnas 30e och sista grad hela dygnet över staden Butte, Montana, så den direkta undermineringen av psyket/Månen är som mest akut under dygnets tidigare del.

Sinnelaget (Månen) är nominellt den harmoniska Vågens, men disponenten Venus är således fallen, jämvikten med största sannolikhet svårt angripen av krigaren Mars!

Och den välsignelse lyckans Jupiter ser ut att att från materiella Oxen sända till Venus undsättning kan verkligen ifrågasättas: negativa och restriktiva Saturnus har redan lamslagit positivitetens Jupiter!

Jupiter är också helandets planet, Saturnus den strikta materiella nödvändighetens. Realismens planet har alltså tagit kontroll över "miraklens".

Lägg ovanpå det här psykologiska grundverket den drivande Solen, hemma i härskarläge i Lejonet. Ibland är den stor, faderlig och generös (dock alltid en smula dominant). Men givet den skissade emotionella basen vet jag knappt vad att säga!

Är det ett hätskt Lejon som söker agera myndig centralgestalt, en perfekt missnöjesmänniska, en sådan som inget positivt tänkande i världen kan kurera?

Vissa människor är bara så fördomsfulla att de aldrig är redo att prova helt nytt tänkande. Den intellektualitet och den kunskapsmängd de utvecklar under ett liv är likväl en partisanprodukt från början till slut. Sällan är väl detta tydligare än inom det tunna verklighetsskikt den politiserande människan lever.

Tamas guna, den låsta attitydens kvalitet, tycks dra ner människan i en habituering hon inte - i detta livet - själv förmår lösa upp. Jag tror dessa är öronmärkta livsöden där karma har för avsikt att inympa vissa bestämda händelser. Tamas rigiditet är så att säga ett mått som blivit fullt, och det som koagulerat måste nu brytas upp med kraft.

*****

Ehrenreich är själv kunnig i cellbiologi och hennes ilska rörde främst den peptalk-mentalitet i USA hon håller för oduglig och vilseledande. Här kan man naturligtvis peka på att Saturnus, materialismens princip, står primitivt i jordbundna Oxen och att filosofins Jupiter i samma tecken bara kan expandera längsmed kroppsligt tänkande enligt materialismens modell.

Det här är således en människa helt förlorad för högre sanningar om existensen - Saturnus, materiens princip, har sista ordet. Hon kunde lika gärna ha besparat sig tankarna på trons helande kraft. Horoskopet indikerar något som närmar sig total oemottaglighet för suggestion.

Men samtidigt har bloggen redovisat den nyplatonske filosofen Proclus horoskop från år 412. Det uppvisade också en kombination av Saturnus och Jupiter i Oxen. Hur förklara detta?

Antingen med argumentet från det inlägget: tiderna nu är ogynnsammare än någonsin, och samma planetära kombinationer uppvisar en mer förmörkad grundsyn än i senantiken, då människor ännu var förtrogna med tankar om själen och trons helande kraft!

Jag skulle dock hellre peka på hur illa kvinnans horoskop fungerar rent elementärt. Proclus hade inga störningar alls, hans himmel dominerades av Luft och Jord, vilket gav en rationalist i ordets antika och korrekta bemärkelse. Det vill säga, en människa som bejakade det kosmiskta förnuftet (Nous) eller Gud. Dagens rationalister är istället ett sorgligt och begränsat släkte som stulit ordet rationalitet från den äldre och visare mänskligheten och reducerat dess innebörd.

Proclus hade Solen i Vattumannen, motsatsen till Ehrenreichs Sol-Lejon. Här vill jag påstå att återigen ett av feminismens problem spökar: många av den här övertygelsen har den besvärliga blockering som kommer ur en stark eldkomponent (t.ex. Solen i Lejonet) och en lika stark negativism från Jordelementet.

I amerikanskans fall blir det inte mer negativt än att ha Saturnus i Jord och inte mer positivt än att ha Solen i Lejonet. Men som helhet kortsluter de här två tendenserna varandra.

Ehrenreich tycks just en sådan som inte får ut några resultat av positivt tänkande för hennes horoskop (och själ) istället var predestinerat att söka problem att adressera.

Det är ett plågat horoskop, och jag kan förstå att hon skyller sin cancer på medicinindustrin. Till skillnad från hos filosofen Proclus stör Jordelementet ut alla finare fakulteter på den här himmelen. Kopplingen mellan Oxen och Jungfrun är en sällsynt "död" zon.