En DN-intervju med sångerskan Jenny Wilson avslutas med ett uttalande som möter motstånd bland beundrarna i kommentarspalten. Reaktionerna är ett perfekt exempel på hur människan är fylld av "förvrängningsfilter" och inte kan acceptera vad som faktiskt står i en text utan absolut vill läsa in något som bara finns som en föreställning i den egna själen.Eller, som här, människan protesterar mot det givna och hävdar att DN måste ha felciterat (felredigerat) vad sångerskan sade, apropå en naturligen anspänd tid i livet när man genomgår behandling för cancer:
"Arbetet har gett mig enormt mycket energi. Det är farligt att inbilla sig att man inte klarar av något. Då blir man så identitetslös. Jag är väldigt glad att jag inte jobbar som lågstadielärare."
Jag känner människor som vanemässigt spottar ur sig elakheter utan att de för den skull är gemena, men Jenny Wilsons fans har svårt att förstå att deras favoritartist bara är människa, hon också. Och särskilt under en tid då Liemannen flåsar en i nacken.
Det senaste var en bokstavlig sanning hämtad rakt ur hennes horoskop! Saturnus ligger bakom ryggen på Månen (livets in- och utgång) och kastar ett långt öga (270°). Detta påverkar naturligtvis Månen i egenskap av formuleringar. Saturnus pressar samman och sätter saker på sin spets.
Det senaste var en bokstavlig sanning hämtad rakt ur hennes horoskop! Saturnus ligger bakom ryggen på Månen (livets in- och utgång) och kastar ett långt öga (270°). Detta påverkar naturligtvis Månen i egenskap av formuleringar. Saturnus pressar samman och sätter saker på sin spets.
Wilson har också Mars i Tvillingarna i attack mot Jungfrun. Båda tecknen är merkuriska och påverkar därför kommunikationsstilen (och kommunikationsskärpan). Jag har flera gånger anmärkt att den här aspekten ger en vass tunga och många elaka formuleringar. Det första fallet var, tror jag, Katrin Zytomierska.
En del har helt enkelt inte ett harmoniskt förhållande till orden, och man kan påminna sig att Wilson egentligen ville bli författare, men fick se sina texter refuserade "gång på gång". Sedan upptäckte hon sin sanna talang i låtskapandet. Det finns således goda skäl till att tro DN-skribenten hyggligt korrekt har återgivit Wilsons tankemönster.
För naturligtvis är det typiskt Månen i egocentriska Väduren, renderad ännu mer självupptagen av den "frysande" aspekten från Kräftan ("jag och mina känslor") att just göra en sådan här tillspetsad jämförelse mellan "mitt gudskelov kreativa arbete, som håller mig flytande genom en svår tid" och ett arbete som artisten tydligen upplever som mer slentrianmässigt och schemastyrt.
Notera hur Wilsons farhågor om att tappad identitet exakt kan utläsas av den begränsande Saturnus i cancerns tecken Kräftan som angriper en egokärna (Väduren) som är tveksam eftersom Månen via opposition återspeglar identitetsplaneten Solen som själv är "fallen" och har svårare att stå på egna ben i Vågen.
Som sagt, Wilson har upplevelsen att Saturnus såsom den yttersta gränsdragaren flåsar hennes ego och själ i nacken (Väduren har Kräftan bakom ryggen i zodiakcirkeln) och hotar att dra in tillståndet att leva.
Den straffade/avhuggna draksvansen tillsammans med Månen bara understryker och förstärker det tidigare ominat.
Wilsons horoskop drivs uppenbarligen av Rajas guna, lidelsens och lidandets kvalitet, vilket gynnar en viss typ av utlevelsefyllda karriärer (jfr Madonnas horoskop där också Vädur och Kräfta drabbar samman i ett Eld/Vatten-krig).
Men här finns ytterligare en kreativ aspekt som jag haft en del problem med att förstå, eftersom undertecknad också föddes med den. (Man ser inte sina egna tillgångar/tillkortakommanden!) Jag väljer att färga Wilsons ömsesidiga reception mellan Solen och Venus grön, för att markera en "tillgång", fastän planeterna strikt talat är planetära fiender!
Men jag har upplevt att de faktiskt ger någon slags kreativ ådra i många horoskop.[1] Jag noterade samma sak tydligt i bokförlaget Vertigos grundare, Carl-Michael Edenborg, som förefaller vara en estet ut i fingertopparna.
Som jag nämnt (och instämt i) meddelade han att förlaget lägger ner sin utgivning av e-böcker för att hela läsformatet är en styggelse för alla människor som fortfarande har någon uppskattning av den skönhet som fanns innan datorerna gav världen fattigmannens version allt. Kunde inte instämma mer.
Jag ser ner på de fattighjon som tror de besitter något bara för att de lyckats stjäla 40.000 filmer och låtar "gratis" från underhållningsindustrin. Med det legitima alternativet streamad musik i Spotify har den nya underklassen slutligen permanentats. Duktiga trälar som lärt sig mata sig själva med ljudsmet, nonstop. Alla viftar med abonnemang för att binda upp själarna till ett liv i simpel konsumtion. Bortslösade liv där själen inte kom ett enda steg närmare det verkliga uppdraget i varje jordeliv: självkännedom.
Borta är all kultur hos konsumisten fast hon frossar i kulturartefakter! Konsumtionen tillgår nu på samma sätt som löpandebandtillverkning, effektiv och utan några kostnadsluckor. Jag går hellre till min skivsamling, tar fram skivor, begrundar artisten si eller så, involverar alla mina sinnen (inklusive minnet) och gör till sist ett val av den musik jag vill lyssna på - fokuserat - i 40 minuter. Detta är kultur, vad dagens duperade människor håller på med förstår jag inte ens. De försöker leva fyra liv samtidigt i "multi-tasking", och lurar sig själva på hela konfekten.
Så här kan Solen och Venus i ömsesidig reception tänkas tänka, när tecknen är den estetiska upplevelsens Vågen och Lejonets fullständiga fokus på djup och total genuinitet i upplevelsen!
Jag tvekar inte ett ögonblick att peka ut nästan allt annat i Jenny Wilsons horoskop som problematiska placeringar på himmelen (stoff till skapande, förstås), men Solens och Venus ömsesidiga reception är det som gör henne till en genuin artist. Förmåga att fokusera är nyckelordet här. Venus i Lejonet älskar den centrala källan till Ljuset (livet) och Solen i Vågen står här potentiellt nära ett andligt uppvaknande via konsten.
Och det gäller bokförläggaren Edenborg med, även om hans Måne i Kräftan avslöjar Vattensjälens sedvanliga tendens att falla till den lägsta formen av sjukligt instinktsliv. Hans förlag ger ut perverterad sexlitteratur som Vågen/Lejonet i honom sedan söker legitimera som finkultur eller något angeläget. Månen i Kräftan och Solen i Vågen - så olika höjd!
Jenny Wilsons Måne i Väduren är mycket bättre (om man bortser från den extrema egocentriciteten). Den ger oss faktiskt samma fullmånefödelse som Jonas Gardells, en annan febrigt kreativ själ via spänningen mellan Ljusen!
Men hans Våg-Sol saknade ömsesidig reception med Venus och stod i stället solkig och syndig i skadat läge i Skorpionen (sexuellt mörker). Sverige tycks som en skadad nation så hälften älskar honom och hälften avskyr hela hans existens. Exakt som det brukar bli när horoskop är så i grunden kluvna.
Jenny Wilsons Måne i Väduren för faktiskt tankarna till en hoper av den amerikanska soulmusikens mest expressiva sångare. I ett lite elakt inlägg tittade jag på två viktiga soul-män, båda tungt under Väduren, och nämnde flyktigt en av de starkast lysande stjärnorna, Al Green, också han tungt under Väduren!
_____
1. Själv var jag så påhittig som barn att jag knappt hann leka med mina kamrater. Som tioåring disciplinerade Översjälen egot att "avsätta" lekdagar med kamraterna för att inte helt tappa social kontakt. Jag säger Översjäl eftersom det freudianska Överjaget väl ännu inte implanterats i en nio, tioåring. Andesjälen är tydligt närvarande åtminstone till 5-7-årsåldern då det merkuriala intellektet tagit form.
Den tomma sekulära föräldern är så kriminellt okunnig om livet att de troligen missar sina barns signaler om tidigare liv fast de läcker ut genom lekar och "fantasier". Den sekulära människan lever ett pinsamt fattigt liv, omgiven av enbart prylar!
Egentligen tyckte jag som barn att de sociala lekarna var rätt oviktiga. Jag hade massor av idéer som trängde på och som jag behövde uttrycka genom att teckna, bygga modeller i trä och plast.
Jag följde naturligtvis aldrig bruksanvisningarna utan designade om modellerna. Jag köpte dessutom flera exemplar av samma plastmodell och prövade olika egna re-designer av basmodellen. Det låter nästan lite autistiskt nu i efterhand, men detta är Eld och Luft i samverkan - man "ser" idéer som måste prövas och uttryckas. Beteendet började tidigt, men jag minns från femårsåldern "vetenskapliga undersökningar" av hur leksaker fungerade. Jag var aldrig intresserad av prylarna utan av deras underliggande mekanismer.
För egen del tvivlar jag inte alls längre på att mina kraftfulla fantasier att ha varit kines vid sex år var "läckage" från själen - innan omvärlden fullbordat sin inskolning av barnet i "verklighetsanpassat" tänkande. Om och om igen ritade jag ett påhittat kinesiskt tecken som jag senare i livet upptäckte troligen inte alls var påhittat.
Men det förefaller ha rört sig om två tecken - de finns inte i kombinerad form i kinesiskan (som radikal och fonetikum). De får en mening om man läser dem på kinesiskt sätt uppifrån och ner.
Med den gamla kinesiskans avsaknad av personliga pronomen konstaterar de här två tecknen lakoniskt: "ännu en entré"!
Är detta idiomatisk kinesiska från cirka 700 före vår tid? (En grov approximation för tiden för detta tänkbara liv - via drömmar har jag sett att jag var en feodalherres bokhållare eller arkivarie. Det var i det livet jag mötte Förvandlingarnas bok - I CHING - som åter kom min väg i detta liv.) Jag har faktiskt ingen aning.
Men det fyrkantiga tecknet för "mun" och den bakomliggande hålan är en tidlös metafor för själens fall in i den lilla sandlåda vi kallar världen. Platons kända grottliknelse bygger på samma arketyp, och hela fostrets vistelse i livmodern kan ses som en upprepning av motivet.
Taoisterna sade att det står "skepnader, tysta och mörka utanför världens rand". Dessa varelser är vi själva, våra Översjälar. Vi överinser tyst och i bakgrunden avatarerna vi doppat ner i den sublunära fängelsehålan.
Det lilla bindeordet "och", "återigen" eller "därtill" antyder en numerisk upprepning av något, här alltså "upprepat inträde genom grinden, mynningen" - reinkarnation.
Redan som sexåring, via "kinafantasier" rörde min själ vid det återfödelsetema som gömmer sig i bakgrunden på den här astrologiska bloggen!
Troligen har även Jenny Wilsons själ ett eller flera tidigare liv i Kina. Det finns en mening med att den här långa självbiografiska fotnoten hamnade i just det här inlägget! Inget sker av en slump.
En del har helt enkelt inte ett harmoniskt förhållande till orden, och man kan påminna sig att Wilson egentligen ville bli författare, men fick se sina texter refuserade "gång på gång". Sedan upptäckte hon sin sanna talang i låtskapandet. Det finns således goda skäl till att tro DN-skribenten hyggligt korrekt har återgivit Wilsons tankemönster.
För naturligtvis är det typiskt Månen i egocentriska Väduren, renderad ännu mer självupptagen av den "frysande" aspekten från Kräftan ("jag och mina känslor") att just göra en sådan här tillspetsad jämförelse mellan "mitt gudskelov kreativa arbete, som håller mig flytande genom en svår tid" och ett arbete som artisten tydligen upplever som mer slentrianmässigt och schemastyrt.
Notera hur Wilsons farhågor om att tappad identitet exakt kan utläsas av den begränsande Saturnus i cancerns tecken Kräftan som angriper en egokärna (Väduren) som är tveksam eftersom Månen via opposition återspeglar identitetsplaneten Solen som själv är "fallen" och har svårare att stå på egna ben i Vågen.
Som sagt, Wilson har upplevelsen att Saturnus såsom den yttersta gränsdragaren flåsar hennes ego och själ i nacken (Väduren har Kräftan bakom ryggen i zodiakcirkeln) och hotar att dra in tillståndet att leva.
Den straffade/avhuggna draksvansen tillsammans med Månen bara understryker och förstärker det tidigare ominat.
Wilsons horoskop drivs uppenbarligen av Rajas guna, lidelsens och lidandets kvalitet, vilket gynnar en viss typ av utlevelsefyllda karriärer (jfr Madonnas horoskop där också Vädur och Kräfta drabbar samman i ett Eld/Vatten-krig).
Men här finns ytterligare en kreativ aspekt som jag haft en del problem med att förstå, eftersom undertecknad också föddes med den. (Man ser inte sina egna tillgångar/tillkortakommanden!) Jag väljer att färga Wilsons ömsesidiga reception mellan Solen och Venus grön, för att markera en "tillgång", fastän planeterna strikt talat är planetära fiender!
Men jag har upplevt att de faktiskt ger någon slags kreativ ådra i många horoskop.[1] Jag noterade samma sak tydligt i bokförlaget Vertigos grundare, Carl-Michael Edenborg, som förefaller vara en estet ut i fingertopparna.
Som jag nämnt (och instämt i) meddelade han att förlaget lägger ner sin utgivning av e-böcker för att hela läsformatet är en styggelse för alla människor som fortfarande har någon uppskattning av den skönhet som fanns innan datorerna gav världen fattigmannens version allt. Kunde inte instämma mer.
Jag ser ner på de fattighjon som tror de besitter något bara för att de lyckats stjäla 40.000 filmer och låtar "gratis" från underhållningsindustrin. Med det legitima alternativet streamad musik i Spotify har den nya underklassen slutligen permanentats. Duktiga trälar som lärt sig mata sig själva med ljudsmet, nonstop. Alla viftar med abonnemang för att binda upp själarna till ett liv i simpel konsumtion. Bortslösade liv där själen inte kom ett enda steg närmare det verkliga uppdraget i varje jordeliv: självkännedom.
Borta är all kultur hos konsumisten fast hon frossar i kulturartefakter! Konsumtionen tillgår nu på samma sätt som löpandebandtillverkning, effektiv och utan några kostnadsluckor. Jag går hellre till min skivsamling, tar fram skivor, begrundar artisten si eller så, involverar alla mina sinnen (inklusive minnet) och gör till sist ett val av den musik jag vill lyssna på - fokuserat - i 40 minuter. Detta är kultur, vad dagens duperade människor håller på med förstår jag inte ens. De försöker leva fyra liv samtidigt i "multi-tasking", och lurar sig själva på hela konfekten.
Så här kan Solen och Venus i ömsesidig reception tänkas tänka, när tecknen är den estetiska upplevelsens Vågen och Lejonets fullständiga fokus på djup och total genuinitet i upplevelsen!
Jag tvekar inte ett ögonblick att peka ut nästan allt annat i Jenny Wilsons horoskop som problematiska placeringar på himmelen (stoff till skapande, förstås), men Solens och Venus ömsesidiga reception är det som gör henne till en genuin artist. Förmåga att fokusera är nyckelordet här. Venus i Lejonet älskar den centrala källan till Ljuset (livet) och Solen i Vågen står här potentiellt nära ett andligt uppvaknande via konsten.
Och det gäller bokförläggaren Edenborg med, även om hans Måne i Kräftan avslöjar Vattensjälens sedvanliga tendens att falla till den lägsta formen av sjukligt instinktsliv. Hans förlag ger ut perverterad sexlitteratur som Vågen/Lejonet i honom sedan söker legitimera som finkultur eller något angeläget. Månen i Kräftan och Solen i Vågen - så olika höjd!
Jenny Wilsons Måne i Väduren är mycket bättre (om man bortser från den extrema egocentriciteten). Den ger oss faktiskt samma fullmånefödelse som Jonas Gardells, en annan febrigt kreativ själ via spänningen mellan Ljusen!
Men hans Våg-Sol saknade ömsesidig reception med Venus och stod i stället solkig och syndig i skadat läge i Skorpionen (sexuellt mörker). Sverige tycks som en skadad nation så hälften älskar honom och hälften avskyr hela hans existens. Exakt som det brukar bli när horoskop är så i grunden kluvna.
Jenny Wilsons Måne i Väduren för faktiskt tankarna till en hoper av den amerikanska soulmusikens mest expressiva sångare. I ett lite elakt inlägg tittade jag på två viktiga soul-män, båda tungt under Väduren, och nämnde flyktigt en av de starkast lysande stjärnorna, Al Green, också han tungt under Väduren!
_____
1. Själv var jag så påhittig som barn att jag knappt hann leka med mina kamrater. Som tioåring disciplinerade Översjälen egot att "avsätta" lekdagar med kamraterna för att inte helt tappa social kontakt. Jag säger Översjäl eftersom det freudianska Överjaget väl ännu inte implanterats i en nio, tioåring. Andesjälen är tydligt närvarande åtminstone till 5-7-årsåldern då det merkuriala intellektet tagit form.
Den tomma sekulära föräldern är så kriminellt okunnig om livet att de troligen missar sina barns signaler om tidigare liv fast de läcker ut genom lekar och "fantasier". Den sekulära människan lever ett pinsamt fattigt liv, omgiven av enbart prylar!
Egentligen tyckte jag som barn att de sociala lekarna var rätt oviktiga. Jag hade massor av idéer som trängde på och som jag behövde uttrycka genom att teckna, bygga modeller i trä och plast.
Jag följde naturligtvis aldrig bruksanvisningarna utan designade om modellerna. Jag köpte dessutom flera exemplar av samma plastmodell och prövade olika egna re-designer av basmodellen. Det låter nästan lite autistiskt nu i efterhand, men detta är Eld och Luft i samverkan - man "ser" idéer som måste prövas och uttryckas. Beteendet började tidigt, men jag minns från femårsåldern "vetenskapliga undersökningar" av hur leksaker fungerade. Jag var aldrig intresserad av prylarna utan av deras underliggande mekanismer.
För egen del tvivlar jag inte alls längre på att mina kraftfulla fantasier att ha varit kines vid sex år var "läckage" från själen - innan omvärlden fullbordat sin inskolning av barnet i "verklighetsanpassat" tänkande. Om och om igen ritade jag ett påhittat kinesiskt tecken som jag senare i livet upptäckte troligen inte alls var påhittat.
Men det förefaller ha rört sig om två tecken - de finns inte i kombinerad form i kinesiskan (som radikal och fonetikum). De får en mening om man läser dem på kinesiskt sätt uppifrån och ner.
Med den gamla kinesiskans avsaknad av personliga pronomen konstaterar de här två tecknen lakoniskt: "ännu en entré"!
 | ||
| http://www.mandarintools.com/chardict_u8.html |
Är detta idiomatisk kinesiska från cirka 700 före vår tid? (En grov approximation för tiden för detta tänkbara liv - via drömmar har jag sett att jag var en feodalherres bokhållare eller arkivarie. Det var i det livet jag mötte Förvandlingarnas bok - I CHING - som åter kom min väg i detta liv.) Jag har faktiskt ingen aning.
Men det fyrkantiga tecknet för "mun" och den bakomliggande hålan är en tidlös metafor för själens fall in i den lilla sandlåda vi kallar världen. Platons kända grottliknelse bygger på samma arketyp, och hela fostrets vistelse i livmodern kan ses som en upprepning av motivet.
Taoisterna sade att det står "skepnader, tysta och mörka utanför världens rand". Dessa varelser är vi själva, våra Översjälar. Vi överinser tyst och i bakgrunden avatarerna vi doppat ner i den sublunära fängelsehålan.
Det lilla bindeordet "och", "återigen" eller "därtill" antyder en numerisk upprepning av något, här alltså "upprepat inträde genom grinden, mynningen" - reinkarnation.
Redan som sexåring, via "kinafantasier" rörde min själ vid det återfödelsetema som gömmer sig i bakgrunden på den här astrologiska bloggen!
Troligen har även Jenny Wilsons själ ett eller flera tidigare liv i Kina. Det finns en mening med att den här långa självbiografiska fotnoten hamnade i just det här inlägget! Inget sker av en slump.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar