Den spetsfundige matematikern och filosofen David Berlinski noterar syrligt att den sekulära människan är beredd att genera sig ungefär hur mycket som helst för att slippa känna sig bunden av en moralisk gräns för sitt handlade eller blotta tanken på att det skulle kunna finnas en intelligens större än hennes egen!
Den sekulära människan är så less på religionen att hon hellre betraktar den själviska genen som sitt evangelium - fast hennes hyckleri och självlögn är så totalt att hon i samma ögonblick hävdar att hon minsann inte låter sig styras av sina gener!
Men, säger Berlinski, detta är exakt vad den materialistiska vetenskapens grundbild handlar om: total determinism eller styrning från materiens minsta beståndsdelar och upp. Deras sataniska världsbild är så ond att de inte ens klarar att tro på den själva när det kommer till kritan. Ändå försöker de prångla ut den som något bättre än de gamla religionerna.
Jag rekommenderar David Berlinskis "The Devil's Delusion" som ungefär det mest skrämmande avslöjande av vetenskapen som ännu en tom "ism" som möjligt är - bara ännu ett fall av kejsarens nya kläder. Ateismen söker värva och skapa samma underdåniga ja-sägare som de beskyller kyrkan för att ha gjort genom historien. För förnuft handlar det inte om, vem som helst som kan tänka genomskådar bluffen.
Berlinskis genomgång av Richard Dawkins flummiga tankegångar var förödande. Han är verkligen en av världens vassaste intellektuella - jag hade bara läst om den saken innan jag undersökte hans författarskap. Han har skrämmande imponerande kredentialer och en blick genuint daimonisk - för den som förstår att ordet denoterar en av de stora själarna på jorden.
Ännu inte riktigt klar med "Devil" beställde jag en antologi som kom förra året. Titta på dess innehåll på Amazon.com så anar du vem du har mot dig om du tror på evolutionen (som det inte finns ett enda fynd som stöder i dess makroversion, små justeringar inom arten har ingen betvivlat).
Jag var bara tvungen att hitta det ursprungliga utgivningsdatumet för Dawkins "The Selfish Gene" för att se hur illa det var ställt utifrån astrologin - som faktiskt går att uppfatta som deterministisk!
Att boken blev en monstruös bästsäljare vet alla så det intressanta är att se hur eventuella framgångsaspekter kontra eventuella störningar på himmelen den dagen skulle se ut.
Lyckligtvis räckte det med några snabba googlingar för att hitta den självklara informationskällan. Amazon.com har t.o.m. bild kvar på den ursprungliga förstaupplagans omslag och boken utkom den 16 december på 1976 amerikanska Oxford University Press.
Visst! Född att bli storsäljare! Jupiter i själviska tecknet Väduren (den själviska genen?) skickar sitt framgångslöfte fram mot det globala och än mer expansiva tecknet Skytten där födelsedagssolen strålar.
I den mån man kan kalla boken en filosofisk inlaga är det naturligtvis en naturfilosofi som predikar livets totala själviskhet. Skytten når tyvärr inte sin universalism här eftersom Solens disponent bara står på ruta 1 - i egoperspektivets tecken.
Och det var horoskopets "bra" halva - dess yttre framgångssaga! Men för dess innehåll - dess själsliga halt - rasar vi direkt ner i den sublunära gyttjan med idel placeringar i Vatten och Jord.
Det finns inget nytt på denna himmel som inte kommenterats tidigare i samband med den generella trend mot gudlös materialism som de två negativa "naturelementen" antyder. Bara häromdagen figurerade t.ex. den här Saturnusaspekten mot Månen i "Det perfekta bedragarhoroskopet" (en aktiehandlare) - och det är ungefär vad man skulle kalla den här pseudoläran om själviska gener: ett rent bedrägeri.
Det finns undantag, men generellt tecknar Jord och Vatten människor identifierade med sin omvärld medan de "högre elementen" Luft och Eld paradoxalt indikerar nivåer som väntar människan sedan hon vänt sitt sinne (Vatten) inåt i kontemplation. Himmelriket är både på in- och utsidan men i normaltillståndet ser man det inte.
Det finns undantag, men generellt tecknar Jord och Vatten människor identifierade med sin omvärld medan de "högre elementen" Luft och Eld paradoxalt indikerar nivåer som väntar människan sedan hon vänt sitt sinne (Vatten) inåt i kontemplation. Himmelriket är både på in- och utsidan men i normaltillståndet ser man det inte.
Särskilt signifikativt är det att hitta ännu en ateistisk Måne i Jungfrun - ett viktigt inslag t.ex. hos Humanisternas ordförande, supersekularisten Dilsa Demirbag-Sten eller språkröret Björn Ulvaeus. (Har den senare backat ur Humanisterna? Länge sedan man hörde något utfall mot religionerna från det hållet...)
Att boken omvittnar denna ofta själviska och materialistiska orientering (den själviska genen ännu en gång i horoskopet!) rimmar perfekt med hur Humanisterna tagit på sig att, av alla bra tänkare i världen, just missionera den mediokre Richard Dawkins.
Läs David Berlinski och se på vilken nivå diskussionen skulle kunna ha legat även i Sverige! Vi var inte vaksamma nog, nu har "Humanisterna" satt ett katastrofalt lågvattenmärke i mångas sinne. Och religionsföraktet sedan... det klassiska tecknet på att vi har en galopperande pöbel utan verkligt intresse att söka sanning och bilda sig... Åsikter som slagträn bara för att man har så mycket sekulär ångest i sig. Folk är dumma som kossor.
Att boken omvittnar denna ofta själviska och materialistiska orientering (den själviska genen ännu en gång i horoskopet!) rimmar perfekt med hur Humanisterna tagit på sig att, av alla bra tänkare i världen, just missionera den mediokre Richard Dawkins.
Läs David Berlinski och se på vilken nivå diskussionen skulle kunna ha legat även i Sverige! Vi var inte vaksamma nog, nu har "Humanisterna" satt ett katastrofalt lågvattenmärke i mångas sinne. Och religionsföraktet sedan... det klassiska tecknet på att vi har en galopperande pöbel utan verkligt intresse att söka sanning och bilda sig... Åsikter som slagträn bara för att man har så mycket sekulär ångest i sig. Folk är dumma som kossor.
Greppar du inte i en handvändning dubbelmeningen i titeln på nya essän, "The Deniable Darwin", kan jag inte helhjärtat rekommendera Berlinski. Jag trodde jag var lysande på engelska men har problem med vissa tankegångar. Hans intellekt svävar högt och det engelska språkbruket är i paritet därmed.
Men att "tro" på honom är nästan lika bra, för känslan att pseudoupplysnarna i landet bara trippar på sin inbilskhet är redan det en slags förlossning som släpper ljus in i själen. Låt vara att det är en skadeglädjens förnöjsamhet. Men den kan öppna för mer, och då som ett oavhängigt tillstånd i själen (eudaimonia).
2 kommentarer:
Intressant med resonemanget om Jupiter i Väduren och bokens succé.
Är det så om man vill ha framgång med ett projekt bör titta på himlen längre fram och se om det är lönt att genomföra det eller tom med anpassa det efter himlen?
Intresset att manipulera livet till egen fördel är inte min specialitet, men visst, det finns en hel gren inom astrologin som sysslar med tanken om att "kugga i" kosmos för maximal effektivitet. Electional astrology.
Men är boken i sig ren smörja lär det krävas åtskillig reklambudget för att få projektet att lyfta! Nu låg "Den själviska genen" _exakt_ rätt i tiden - det ser du främst av att Saturnus klena position i cellbiologins tecken Kräftan! Är bara tiderna tillräckligt ur spår kan vilken dårskap som helst hyllas som sanning! Hela mänskligheten befinner sig den här tiden "under vattenytan".
Som symboliskt uttalande "binder" förståndsgränsen Saturnus vid Kräftans "sublunärt betingade" föreställning om livet.
Saturnus disponent Månen i Jungfrun antyder också preferensen att finfördela materia och söka svaren där. Det uppstår ett slutet kretslopp i den materialistiska sfären via den här kopplingen Saturnus/dess disponent - total materialism!
Ett intressant horoskop, närapå ett Referenshoroskop för de senaste 30 åren av Biologism!
(Biologism = forskningsrön som substituttro - just det dagens människa sysslar med, även om det är en selektiv tro där man, som sagt, väljer att mörka den outhärdliga determinismen: att det skulle vara Naturen själv som tvingar oss dyrka den!)
Skicka en kommentar