Katrin Kielos, född under den sociala kompetensens tecken Vågen, svepte in sin antimonarkism i förnumstigheten att också hovet måste finna sig i granskningar. Förre Allmänhetens ombudsman Pär-Arne Jigenius visar i DN att gammal är äldst och att de yngre journalisterna av Kielos typ tillhör landets begåvningsreserv. Han fördjupar resonemanget långt mer än en ideologidriven tjurskalle förmår.
För tjurskallighet är ändå vad som astrologiskt driver Kielos med ett sinnelag i Oxen men förgrovat av den girigt komfortsökande demonen Rahu. Materialistiska själar av den här typen tycks attraherade till profitjagande Aftonbladet. Chefredaktören Helin "är" f.ö. en opposition mellan härsklysten Stenbock och skvallerbyttan Kräftan med lycksökaren Jupiter i den senare. Jord och Vatten ger slaskig lervälling.
Allt är acceptabelt för att vinna det låtutbildade folksegments gunst - hos Helin representerat via framgångens Jupiter i Kräftan (tur med den instinktiva populationen). Bloggens tidiga stickprov på AB:s kolumnister visade samma sak, en lergegga av Jord och Vatten.
Allt är acceptabelt för att vinna det låtutbildade folksegments gunst - hos Helin representerat via framgångens Jupiter i Kräftan (tur med den instinktiva populationen). Bloggens tidiga stickprov på AB:s kolumnister visade samma sak, en lergegga av Jord och Vatten.
I frågan om Konungen avslöjar så tidningens kulturchef Åsa Linderborg så tydligt man kan begära att hon tillhör samma blodtörstande och bestialiska pack som i varje revolution sett något att vinna för egen del av att gadda ihop sig i grupp och angripa vemhelst som står i vägen för den tända lystnaden och avunden.
Det finns människor så enkla att det bara var åtrån efter det materiellt goda de såg på granngården som motiverade deras raseri. Linderborg har skrivit mycket om sin gråsossiga och "fattiga" (nå, allt är relativt) uppväxtmiljö, och hon har läst många böcker för att befästa sin fantasi om ett klasstigma. Hennes horoskop repeterar som vi ska se det svenska nationalhoroskopets allra sjaskigaste tendens, en låsning runt egoperspektivets Vädur och de materiella resursernas Oxe.
Men kvar under Linderborgs föreställningar och politiserande efterhandskonstruktioner lever en genuin primitivism som är hennes alldeles egen och helt opåverkad av alla de bortförklaringar den här typen kan välja att fylla tankerummet med.
Linderborgs horoskop för tankarna till en mindre lyckad eller förnöjsam Katrin Kielos - hon har inte valt politiken som karriärväg utan för att hon är en genuint självisk varelse som mörkar sin grundläggande hunger och väljer att intellektualisera den genom plattlandsmänniskans socialrealistiska klasstänkande. Hon är en latent bödel, redo att angripa alla som uppvisar den allra minsta medvind.
Hon är en dålig vänsterideolog med andra ord, naivt korrekt i sitt konstaterande att människor lever ojämlikt, och skrämmande okunnig om djuppsykologins rön just där den tonar över i den idealistiska filosofin.
Linderborgs horoskop för tankarna till en mindre lyckad eller förnöjsam Katrin Kielos - hon har inte valt politiken som karriärväg utan för att hon är en genuint självisk varelse som mörkar sin grundläggande hunger och väljer att intellektualisera den genom plattlandsmänniskans socialrealistiska klasstänkande. Hon är en latent bödel, redo att angripa alla som uppvisar den allra minsta medvind.
Hon är en dålig vänsterideolog med andra ord, naivt korrekt i sitt konstaterande att människor lever ojämlikt, och skrämmande okunnig om djuppsykologins rön just där den tonar över i den idealistiska filosofin.
Så här primitiva själar saknar naturligtvis all sensibilitet för religiösa eller högre filosofiska svar på frågan om varför ojämlikhet mellan människor alls finns, och vilken själsdanande funktion den har inom ramen för reinkarnationsteorin.
Primitiva människor ser bara fenomenens ytor, och kallade sig kungahus och adel kristna, då måste religionen vara skit! Så resonerar de riktigt obegåvade - "skuldbelägga religionen genom dess association med en eller annan utövare".
Det är att misslyckas i t.o.m. den enklaste kategorisering och blanda samman idé och enskilda individer eller samhällsklass. Klass är dock alltjämt bara en individ (en platonsk form) multiplicerat med x-tusen. I centrum står naturligtvis alltjämt individen eller formen med stort "I", Konungen själv, den gestalt vi blickar mot för att centrera oss i vår egen individualitet. [1]
De med bara några IQ-poäng ytterligare kommer på tanken att åberopa naturvetenskapen som ett oberoende bevis på att religionens var nys och ett folkens opium, en slug fantasi med avsändare de härskande. Det här föreföll som ett argument ännu på Ingmar Hedenius tid, eftersom svenskarna inte hade en aning om vad de mäktiga kvantfysikerna Heisenberg, Bohr, med flera, hade funnit ut om tillvaron.
Idag är alla ideologiska förgreningar som tog sin början i Marx "vetenskapliga materialism" falsifierade. Att ateistiska sekter som Humanisterna ännu ens nämner positivisten Hedenius visar hur illa uppdaterade till och med självutnämnda folkbildare i Sverige är.
Och i frågan om vilket fog socialismen har för att underkänna monarkins existensberättigande kan noteras att darwinismen fortfarande inte lyckats bevisa sin sak ännu efter ett och ett halvt århundrade.
Primitiva människor ser bara fenomenens ytor, och kallade sig kungahus och adel kristna, då måste religionen vara skit! Så resonerar de riktigt obegåvade - "skuldbelägga religionen genom dess association med en eller annan utövare".
Det är att misslyckas i t.o.m. den enklaste kategorisering och blanda samman idé och enskilda individer eller samhällsklass. Klass är dock alltjämt bara en individ (en platonsk form) multiplicerat med x-tusen. I centrum står naturligtvis alltjämt individen eller formen med stort "I", Konungen själv, den gestalt vi blickar mot för att centrera oss i vår egen individualitet. [1]
De med bara några IQ-poäng ytterligare kommer på tanken att åberopa naturvetenskapen som ett oberoende bevis på att religionens var nys och ett folkens opium, en slug fantasi med avsändare de härskande. Det här föreföll som ett argument ännu på Ingmar Hedenius tid, eftersom svenskarna inte hade en aning om vad de mäktiga kvantfysikerna Heisenberg, Bohr, med flera, hade funnit ut om tillvaron.
Idag är alla ideologiska förgreningar som tog sin början i Marx "vetenskapliga materialism" falsifierade. Att ateistiska sekter som Humanisterna ännu ens nämner positivisten Hedenius visar hur illa uppdaterade till och med självutnämnda folkbildare i Sverige är.
Och i frågan om vilket fog socialismen har för att underkänna monarkins existensberättigande kan noteras att darwinismen fortfarande inte lyckats bevisa sin sak ännu efter ett och ett halvt århundrade.
Inte ett enda djurskelett har hittats som bekräftar evolutionsteorins teori om en art gradvis "tonar" över i nya arter. (Och därtill har mutationer inom en art visat sig vara till skada för arten.) Det här får implikationer för socialistiskt teoretiserande som undantagslöst accepterar socialdarwinismen som en sanning och sedan argumenterar för det olämpliga i att låta högerideologins "vilda djungelkonkurrens" gälla även i den sociala miljön.
Här har socialismen visserligen rätt, men dess jämlikhetsideal vilar på en ohållbar kunskapsteoretisk grund,den är bara en i raden av mytiska berättelser den människa tvingas genomlida från det att hon fjärmat sig från den sanna förståelse enbart den konfessionslösa religionen bjuder, den som yttrar sig som olika dialekter i det olika religionerna världen över.
Här har socialismen visserligen rätt, men dess jämlikhetsideal vilar på en ohållbar kunskapsteoretisk grund,den är bara en i raden av mytiska berättelser den människa tvingas genomlida från det att hon fjärmat sig från den sanna förståelse enbart den konfessionslösa religionen bjuder, den som yttrar sig som olika dialekter i det olika religionerna världen över.
Från tidningskollegan Keilos tar Linderborgs horoskop upp den fulaste grundtonen: den astrologiska Oxen i en omåttligt hungrande form, och visar upp den i en än mer degraderad, förvrängd och extremt egoistisk form.
Konungen/monarkin utgör samma projektionsduk för Linderborg som för Kielos, och jag behöver inte repetera det långa resonemanget om själens dolda synder här, annat än att utpeka Linderborgs mer gemena hantering av ämnet som ett tecken på att hon, till skillnad från Kielos som instrumentellt utnyttjar det socialpolitiska landskapet för sin privata karriär, har en andesjäl inom sin kropp som luktar varaktig underklass.
Hatiskheten mot dem som är mer lyckligt lottade blir över århundradena kronisk, och garanterar själen liv efter liv i ungefär samma omständigheter, tills själen av egen kraft hittar rätt nyckel och lär sig lyckönska dem som lottats väl i livet. Ja, förekomsten av begreppen "lagom" och "jantelag" i den svenska folksjälen avslöjar vilken arm skock som hänvisas hit för att i kosmisk barmhärtighet beredas möjlighet att upptäcka sig själv i skrattspegeln.
Först den första skymten av generositet och förlikande med den egna ödeslotten släpper in lite ljus i den förgrämda och, faktiskt, onda själ som ditintills maskerat sin röta med fina ord om allas välstånd i ett nivellerat socialistiskt samhälle.
Det är främst ett ställe i Linderborgs tunna och genompolitiserade recension av skandalboken där pennan slinter och avslöjar hennes attityd till Konungen och bekräftar de gemena horoskopinslagen. Hon ifrågasätter ett resonemang i boken och kontrar: "Att Carl XVI Gustaf roar sig med kvinnor av enklare börd är knappast, som författarna på står, ett tecken på att han helst vill vara 'en vanlig man'"
"Att Carl roar sig med kvinnor av enklare börd..." - Linderborg tar skvallret som redan bevisat, och önskar bara tjabbla med journalisten över anledningen till att utnyttja den enkla människan. Lågt i tak, mörkt i psyket, och ett tydligt tecken på en genuin identifikation den inre slaven. All denna ideologi och ändå så negativ i själen! Här är genuin underklass genom många liv, och de här själarna blir alltmer hatiska för varje liv tills de hittar nyckeln till vändpunkten.
Astrologiskt ser problemet ut så här:
Månen i Vattumannen tyder på ett kollektivistiskt sinnelag, predispositionen att svara på rationalitet och komma att leva via mentala konstrukt. En naturlig vetenskapsman eller ideolog med andra ord, eller kanske bara en som älskar att umgås i grupper eller klubbar - en genuin föreningsmänniska.
Man kunde tro att det här var en livsbejakande och generös själ: välviljans (och framgångens) Jupiter lyser från den distinkta individualisten Lejonet mittöver. Det behövs alltid en distinkt fixstjärna för folket, föreningen, ideologin att utkristallisera sig runt.
Den idealistiska filosofin känner genast igen Lejonet som Konungen av Guds nåde, dvs, en individ vars främsta uppgift är att hålla medvetenheten om vår gudomliga härkomst vid liv i sin egen person och genom de lagar som instiftas på jorden i direkt avbildning av den gudomliga lagen som mänskligheten tidigt blev varse i det begreppsliga språk som de sju sfärerna meddelar den del av mänskligheten som lyssnar och ser. Ytterst sett är vi alla en Konung, för Solen eller Lejonet symboliserar vår jiva-atma, vår tidlösa andesjäl - resenären genom många liv.
Folk av Linderborgs låga kaliber, fast de kallar sig politiska bedömare, vet sällan om att det är astrologin som grundlade hela det västerländska rättsmedvetandet via tidiga tänkare som Pytagoras och Platon!
De är en skock som stulit sig ett fragmentariskt vetande från samma "överklass" de så hatar. Men de har naturligtvis vänt bort blicken från det avgörande fundamentet eftersom det förklarar varför jämlikhet är en bisarr dröm den orättfärdiga drömmer för att slippa besinna sitt förhållande till sin egen själ och därmed det gudomliga som Konungen bara är en symbolisk representant eller platshållare för. Vi är själar manifesterade på jorden för att, som djuppsykologen James Hillman sade, "kalla hem våra projektioner". En del cementerar dem istället under sin korta tid här! Negativt karma...
Trots villigheten att svara på intellektuell diskurs (Månen i Luft = återspegling av Luftdomänen) är det Linderborgs soltecken som sätter ribban alltför lågt. Denna påverkar vilken Vattuman-ideologi eller vilka föreningar hon sällar sig till. Här ser vi i Oxens tecken precis samma simplistiska hunger efter Penningen eller Marken (markinnehav är prototypen för pengar) som jag menar drev slaskteve-personligheten Pontus Gårdinger. Han är säkerligen inte socialist, men delningen på höger och vänster är en chimär eftersom distinktionen hallucinatoriskt uppstår först sedan man tappat greppet om den vertikala axeln som tecknar hög och låg.
Materialisten har bara en korsarm kvar, den horisontella plattmarken. Det är därför vänsterfolk dyrkar tidslinjen så infernaliskt och bara ser historiska aspekter! De har bara en axel kvar efter sin revolt mot den mer kompletta världsåskådning som föregick dem! Religionen lärde ut att verkligheten representeras av två korsarmar och att det är hela detta kors man måste offra genom att "uppstå från de döda" (jfr de materialistiska fångarna i Platons grotta).
Till de simpla själarnas försvar skulle kunna anföras att det begripligen inte finns en människa som frivilligt skulle acceptera att hon var uslare än någon annan. I självlögnarens värld heter det, "En annan är väl lika dog som nån." Ja i evigheten, men inte i tiden.
Särskilt illa far de mest fallna själarna i en korrumperad ego-kultur som från morgon till kväll bygger på självlögner av ovan nämnt slag. Kristendomens och övriga religioners ovillkorliga krav på att vara ärlig om sin syndfullhet för att någonsin kunna närma sig sanningen om själen och hur världen egentligen är konstruerad står inte högt i kurs i den typ av orättfärdigt samhälle som själva horoskopet för Franska revolutionen skriker ut.
Detta är referenshoroskopet för den västerländska borgarens eller medelklassmänniskans mediokritet, men socialismens dröm om maktövertagande var bara en kopia på föregående klassrevolution och i den mån de faktiskt fick det bättre ställt sögs de upp i den vämjeliga lervälling av konsumism som det ateistiska franska revolutionshoroskopet indikerar.
Linderborg upprepar alltså den svenska obetänksamheten i regionen Väduren/Oxen i sitt horoskop. Hon har samma förhöjda libido som Gårdinger (Mars + Venus) men hos kommunisten fungerar libido sämre eftersom Mars och Venus (sammankopplade via medlande Solen) befinner sig i konflikterande element, Eld och Jord. Det är som i horoskopet för SAP:s grundande en brinnande vision eller passion för just den Materia (Jord) som bjuder arbetarna motstånd.
De slåss och söker forma materia efter sin idé i sitt dagliga konkreta arbete på fabriken och går sedan hem och drömmer om att för egen del få ännu mer materia. Andens Eld är helt fixerad vid det Materiella Substratet! Elementen har gått i clinch, har låst sig till varandra.
"Och Ordet blev kött", sade Johannesevangeliet och ägnar sedan resten av texten åt att illustrera hur människan Jesus exemplifierade en varelse som inte lät köttet mörka medvetenheten om den andliga essensen (Eld). I Linderborgs fall var just förmörkelsen närmast predestinerad given hur grovt hon visar sig sitta låst i Tamas guna, materiens allra mörkaste fiber.
Det är också från den här andliga totalkollapsen vi ser den illvilliga och ibland ofattbart onda Mars direkt attackera Jupiter i Lejonet. Men på den här neandertalnivån förstår inte själen att angreppet mot Gud och Hans-Hennes representant Konungen-Drottningen, tecknar ett oändligt självhat.
Det är sin egen odödliga själ Linderborg hatar, hatar och hatar - för att den är så fullständigt objektiv att den om och om igen tvingar ner henne under vattenytan, ner i den sublunära sfären för ringa och gemena liv här på jorden. Inget av detta vet en så här fallen själ om, det jag beskriver är den faktiska berättelsen bortom livsinvesteringen/självlögnen.
Med Sol i Jord och Måne i Luft, saknas förstås naturlig fallenhet att undersöka några andra förklaringar än de som ges via simpel inspektion av de mest uppenbara materiella förhållandena (Luft+Jord=rationalism). Det tydligaste är hennes oförsonliga hat (Mars) mot vemhelst inflytelserik individ (Jupiter-i-Lejonet) som sticker ut på den stora folkmassans (Månen-i-Vattumannen) bekostnad.
På ett plan indikerar förvisso Jupiter en välvilja riktad mot folk av den egna ideologin, men givet den låga jantetonen vid Väduren/Oxen är det en fullständigt korrumperad filosofi. Det här horoskopet vet inget alls om kraften i att förlåta sina fiender och därmed upplösa sin egen karmiska förbannelse från tidigare liv, en princip som också finns i kristendomen och som hovet väl känner till: bokförläggaren kommer inte att stämmas (SvD).
Det är fascinerande hur långt en andesjäl väljer att degradera sig själv via åsikter och gärningar för att nå den vändpunkt där den återigen får en glimt av sitt eget sanna ljus. Så länge man projicerar sitt självhat på Konungen eller lever ut via simpla dikotomiseringar av typen "vänster/höger" och ger den ena helt rätt och den andra helt fel, har själen fortfarande en bit kvar till botten. Linderborg kan se fram mot framtida återfödelser, ännu fattigare och då kanske inte ens med tillgång till litteratur.
Hon måste kanske återvända till den orala förmedlingens kulturer, vilket är just den nivå soltecknet Oxen representerar. Det utmärkande för det orala medvetandet är att det just nöter in dussinet tankeschabloner och sedan lever och praktiserar dessa som sanningen. Linderborg och de som liknar henne kan t.ex. komma att återfödas i något enkelt islamiskt samhälle i framtiden och där lära sig enkel och fundamentalistisk gudstro.
Därmed har själen äntligen skaffat sig en positiv och livsbejakande bas och får (eller ger sig) "rätten" att återfödas i materiellt mer välbeställda samhällen där den intellektuella påbyggnaden nu inte handlar om att dissociera sig från sitt inre luciferiska uppror mot de lagar som håller samman Livet, utan att ytterligare fördjupa sig i de gudomliga mysterierna.
Hur vet jag allt detta? Genom att just ha gått Linderborgs väg genom fullständig självdegradering och falskhet. Det här är mina första sunda livstecken på 500 år. Jag tillönskar Linderborg (och Kielos) ett något snabbare tillfrisknande. Men det kan ha att göra med från vilken höjd själen faller.
Efterord.
Jag bollade länge med tanken att detta horoskop, likt Kielos, tillhör ancien régime, och att det här livets vänsteråsikter bara är det dåliga samvetet för att själen bär djup orättfärdighet inom sig - en kallare och hårdare klump än någon barndomsupplevelse i detta liv. Jupiter-Lejonet opposit Mån-Vattumannen skulle kunna tyda på själsminnen av privilegier (Jupiter) och det vedervärdiga slutet på ett sådant liv när olyckans Mars angrep själva ens eget klassprivilegium (Jupiter-Vattumannen/samhällsgrupp).
Men Kielos horoskop luktar mer av f.d. "självtjänande härskarklass" och Linderborgs komplikation runt Väduren/Oxen är så graverande att intuitionen talar för en närmast habituerad martyrroll från många liv, ingrodd i själen. Ännu ett tecken på den läsarten ges av Saturnus, disponenten till Månen i Vattumannen, som från den världsliga förlorarens tecken Fiskarna står lite för nära den hungrande och obalanserade Rahu för att det ska vara helt angenämt. Sanningen är förstås att själen har allehanda liv i bagaget och i undertecknads egna upplevelser av dussinet tidigare liv, dominerar naturligtvis också de "enkla" liven med tre, kanske fyra, bestickande undantag.
Frågan är egentligen mer vilken del av sin långa historia på jorden man valt att arbeta vidare på i detta liv. En del livsöden är så varierande att man direkt förstår att själen förelagt sig ett hektiskt schema för den här inkarnationen. Vad om t.ex. kvinnan som först vid 38 blev lesbisk!? Vad säger det för den som börjat på kläm på reinkarnationslagarna. Helt klart trädde ett nytt tidigare liv i förgrunden här.
Men Linderborgs horoskop antyder i huvudsak att det är underklassmotivet som äter hennes psyke (Månen) från djupet. Och notera att detta är skrivet på himmelen redan vid hennes födelse, långt innan spädbarnet hunnit växa och börja proppa sig full av bortrationaliserande kommunistiska ideologier. Horoskopet visar att vi kommer med en förhistoria.
Den djupa anfrätthet i psyket jag talar om här är Saturnus, arbetarklassens signifikator i indisk astrologi. Den står lite väl nära norra månnoden en kombination som visar tendensen att vilja förhäva sig och höja sig över sin av ödet tilldelade station. Överför denna signal från det omedvetna Vattenelementet upp till rationaliserande Månen i Vattumannens ideologitecken så ser du fantasin om arbetarens globala maktövertagande!
Dvs, horoskopet illustrerar hur Satan viskar saker i människans öra som inte är i överensstämmelse med den kompletta bilden av vad livet handlar om.
De är en skock som stulit sig ett fragmentariskt vetande från samma "överklass" de så hatar. Men de har naturligtvis vänt bort blicken från det avgörande fundamentet eftersom det förklarar varför jämlikhet är en bisarr dröm den orättfärdiga drömmer för att slippa besinna sitt förhållande till sin egen själ och därmed det gudomliga som Konungen bara är en symbolisk representant eller platshållare för. Vi är själar manifesterade på jorden för att, som djuppsykologen James Hillman sade, "kalla hem våra projektioner". En del cementerar dem istället under sin korta tid här! Negativt karma...
Trots villigheten att svara på intellektuell diskurs (Månen i Luft = återspegling av Luftdomänen) är det Linderborgs soltecken som sätter ribban alltför lågt. Denna påverkar vilken Vattuman-ideologi eller vilka föreningar hon sällar sig till. Här ser vi i Oxens tecken precis samma simplistiska hunger efter Penningen eller Marken (markinnehav är prototypen för pengar) som jag menar drev slaskteve-personligheten Pontus Gårdinger. Han är säkerligen inte socialist, men delningen på höger och vänster är en chimär eftersom distinktionen hallucinatoriskt uppstår först sedan man tappat greppet om den vertikala axeln som tecknar hög och låg.
Materialisten har bara en korsarm kvar, den horisontella plattmarken. Det är därför vänsterfolk dyrkar tidslinjen så infernaliskt och bara ser historiska aspekter! De har bara en axel kvar efter sin revolt mot den mer kompletta världsåskådning som föregick dem! Religionen lärde ut att verkligheten representeras av två korsarmar och att det är hela detta kors man måste offra genom att "uppstå från de döda" (jfr de materialistiska fångarna i Platons grotta).
Till de simpla själarnas försvar skulle kunna anföras att det begripligen inte finns en människa som frivilligt skulle acceptera att hon var uslare än någon annan. I självlögnarens värld heter det, "En annan är väl lika dog som nån." Ja i evigheten, men inte i tiden.
Särskilt illa far de mest fallna själarna i en korrumperad ego-kultur som från morgon till kväll bygger på självlögner av ovan nämnt slag. Kristendomens och övriga religioners ovillkorliga krav på att vara ärlig om sin syndfullhet för att någonsin kunna närma sig sanningen om själen och hur världen egentligen är konstruerad står inte högt i kurs i den typ av orättfärdigt samhälle som själva horoskopet för Franska revolutionen skriker ut.
Detta är referenshoroskopet för den västerländska borgarens eller medelklassmänniskans mediokritet, men socialismens dröm om maktövertagande var bara en kopia på föregående klassrevolution och i den mån de faktiskt fick det bättre ställt sögs de upp i den vämjeliga lervälling av konsumism som det ateistiska franska revolutionshoroskopet indikerar.
Linderborg upprepar alltså den svenska obetänksamheten i regionen Väduren/Oxen i sitt horoskop. Hon har samma förhöjda libido som Gårdinger (Mars + Venus) men hos kommunisten fungerar libido sämre eftersom Mars och Venus (sammankopplade via medlande Solen) befinner sig i konflikterande element, Eld och Jord. Det är som i horoskopet för SAP:s grundande en brinnande vision eller passion för just den Materia (Jord) som bjuder arbetarna motstånd.
De slåss och söker forma materia efter sin idé i sitt dagliga konkreta arbete på fabriken och går sedan hem och drömmer om att för egen del få ännu mer materia. Andens Eld är helt fixerad vid det Materiella Substratet! Elementen har gått i clinch, har låst sig till varandra.
"Och Ordet blev kött", sade Johannesevangeliet och ägnar sedan resten av texten åt att illustrera hur människan Jesus exemplifierade en varelse som inte lät köttet mörka medvetenheten om den andliga essensen (Eld). I Linderborgs fall var just förmörkelsen närmast predestinerad given hur grovt hon visar sig sitta låst i Tamas guna, materiens allra mörkaste fiber.
Det är också från den här andliga totalkollapsen vi ser den illvilliga och ibland ofattbart onda Mars direkt attackera Jupiter i Lejonet. Men på den här neandertalnivån förstår inte själen att angreppet mot Gud och Hans-Hennes representant Konungen-Drottningen, tecknar ett oändligt självhat.
Det är sin egen odödliga själ Linderborg hatar, hatar och hatar - för att den är så fullständigt objektiv att den om och om igen tvingar ner henne under vattenytan, ner i den sublunära sfären för ringa och gemena liv här på jorden. Inget av detta vet en så här fallen själ om, det jag beskriver är den faktiska berättelsen bortom livsinvesteringen/självlögnen.
Med Sol i Jord och Måne i Luft, saknas förstås naturlig fallenhet att undersöka några andra förklaringar än de som ges via simpel inspektion av de mest uppenbara materiella förhållandena (Luft+Jord=rationalism). Det tydligaste är hennes oförsonliga hat (Mars) mot vemhelst inflytelserik individ (Jupiter-i-Lejonet) som sticker ut på den stora folkmassans (Månen-i-Vattumannen) bekostnad.
På ett plan indikerar förvisso Jupiter en välvilja riktad mot folk av den egna ideologin, men givet den låga jantetonen vid Väduren/Oxen är det en fullständigt korrumperad filosofi. Det här horoskopet vet inget alls om kraften i att förlåta sina fiender och därmed upplösa sin egen karmiska förbannelse från tidigare liv, en princip som också finns i kristendomen och som hovet väl känner till: bokförläggaren kommer inte att stämmas (SvD).
Det är fascinerande hur långt en andesjäl väljer att degradera sig själv via åsikter och gärningar för att nå den vändpunkt där den återigen får en glimt av sitt eget sanna ljus. Så länge man projicerar sitt självhat på Konungen eller lever ut via simpla dikotomiseringar av typen "vänster/höger" och ger den ena helt rätt och den andra helt fel, har själen fortfarande en bit kvar till botten. Linderborg kan se fram mot framtida återfödelser, ännu fattigare och då kanske inte ens med tillgång till litteratur.
Hon måste kanske återvända till den orala förmedlingens kulturer, vilket är just den nivå soltecknet Oxen representerar. Det utmärkande för det orala medvetandet är att det just nöter in dussinet tankeschabloner och sedan lever och praktiserar dessa som sanningen. Linderborg och de som liknar henne kan t.ex. komma att återfödas i något enkelt islamiskt samhälle i framtiden och där lära sig enkel och fundamentalistisk gudstro.
Därmed har själen äntligen skaffat sig en positiv och livsbejakande bas och får (eller ger sig) "rätten" att återfödas i materiellt mer välbeställda samhällen där den intellektuella påbyggnaden nu inte handlar om att dissociera sig från sitt inre luciferiska uppror mot de lagar som håller samman Livet, utan att ytterligare fördjupa sig i de gudomliga mysterierna.
Hur vet jag allt detta? Genom att just ha gått Linderborgs väg genom fullständig självdegradering och falskhet. Det här är mina första sunda livstecken på 500 år. Jag tillönskar Linderborg (och Kielos) ett något snabbare tillfrisknande. Men det kan ha att göra med från vilken höjd själen faller.
Efterord.
Jag bollade länge med tanken att detta horoskop, likt Kielos, tillhör ancien régime, och att det här livets vänsteråsikter bara är det dåliga samvetet för att själen bär djup orättfärdighet inom sig - en kallare och hårdare klump än någon barndomsupplevelse i detta liv. Jupiter-Lejonet opposit Mån-Vattumannen skulle kunna tyda på själsminnen av privilegier (Jupiter) och det vedervärdiga slutet på ett sådant liv när olyckans Mars angrep själva ens eget klassprivilegium (Jupiter-Vattumannen/samhällsgrupp).
Men Kielos horoskop luktar mer av f.d. "självtjänande härskarklass" och Linderborgs komplikation runt Väduren/Oxen är så graverande att intuitionen talar för en närmast habituerad martyrroll från många liv, ingrodd i själen. Ännu ett tecken på den läsarten ges av Saturnus, disponenten till Månen i Vattumannen, som från den världsliga förlorarens tecken Fiskarna står lite för nära den hungrande och obalanserade Rahu för att det ska vara helt angenämt. Sanningen är förstås att själen har allehanda liv i bagaget och i undertecknads egna upplevelser av dussinet tidigare liv, dominerar naturligtvis också de "enkla" liven med tre, kanske fyra, bestickande undantag.
Frågan är egentligen mer vilken del av sin långa historia på jorden man valt att arbeta vidare på i detta liv. En del livsöden är så varierande att man direkt förstår att själen förelagt sig ett hektiskt schema för den här inkarnationen. Vad om t.ex. kvinnan som först vid 38 blev lesbisk!? Vad säger det för den som börjat på kläm på reinkarnationslagarna. Helt klart trädde ett nytt tidigare liv i förgrunden här.
Men Linderborgs horoskop antyder i huvudsak att det är underklassmotivet som äter hennes psyke (Månen) från djupet. Och notera att detta är skrivet på himmelen redan vid hennes födelse, långt innan spädbarnet hunnit växa och börja proppa sig full av bortrationaliserande kommunistiska ideologier. Horoskopet visar att vi kommer med en förhistoria.
Den djupa anfrätthet i psyket jag talar om här är Saturnus, arbetarklassens signifikator i indisk astrologi. Den står lite väl nära norra månnoden en kombination som visar tendensen att vilja förhäva sig och höja sig över sin av ödet tilldelade station. Överför denna signal från det omedvetna Vattenelementet upp till rationaliserande Månen i Vattumannens ideologitecken så ser du fantasin om arbetarens globala maktövertagande!
Dvs, horoskopet illustrerar hur Satan viskar saker i människans öra som inte är i överensstämmelse med den kompletta bilden av vad livet handlar om.
_____
- Den som inte ens påbörjat ett reflektivt tänkande tror att idéer "bara" är produkter av människan själv, vilket leder till det felaktiga antagandet att religion enbart är en mänsklig tankeprodukt.
I själva verket har den flera komponenter, men simpla människor pratar bara religionens "tillbehör" eller yta, religionen som en historisk företeelse, som en social livsform, innehållande gudstjänstakter, slöjor, ja själva begreppet Gud som enbart ett ord betraktat. Och så vidare. Det är ett barns sätt att betrakta ett fenomen, ännu inkapabelt att frigöra sig från sitt egoperspektiv för att delta i fenomenet.
Inte ens de tidiga västchauvinistiska antroplogerna lämnade för ett ögonblick den kulturbestämda egopositionen när de besökte och beskriv andra folk. Därför är deras åsikter idag lika värdelösa som då observationerna först gjordes. I Platons mening tomma åsikter kontrasteras mot genuint vetande. Det senare kan bara grundas på insikten om den konfessionslösa eviga religionen eller filosofins förståelse av det tidlösa i det tidsbundna.
Vetskap kräver alltså något i stil med religiösa mystiker! Och är det inte den tidlösa verkligheten prominenta vetenskapsmän omvittnat då de i Heureka!-upplevser ser lösningen på ett problem de länge ältat. En lösning som de inte på något logiskt sätt kunde ha slutit sig till utifrån de grundmaterial de studerat in. Lösningen kommer till dem som från ovan, som en helt ny Kreation! Ja, goda människor har ofta kontakt med Skapelsen källa fast de inte ens vet om det.
I själva verket är religion praktik, och de här simpla människorna har ingen som helst avsikt att undersöka om de har rätt i sina förutfattade antaganden genom att praktisera religion en tid. De saknar nämligen en tillräcklig förförståelse för att kunna vara motiverade i den riktningen. Den förmodade etymologin till ordet "religion" är latinets religare, "att återlänka" - dvs, lappa ihop sitt brutna förhållande till sin själ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar