Skandalboken & antirojalistiska motiv

Rekord! Hela
tre anmälningar!

Enligt adlibris.com är den 19 november 2010 officiellt publiceringsdatum för den omtalade boken "Carl XVI Gustaf - Den motvillige monarken". Jag väljer  att lyfta fram det ursprungliga datumet framför det framflyttade (4 nov) - i det förra låg ett intressant omen!

[Tillägg 101108: AdLibris har nu bytt ut säljtexten med bokens preliminära publiceringsdag.]

Apropå boktiteln hade knappast en hel bok behövt ägnas frågan om eventuell motvilja. Astrologin kan med två symboler bekräfta att alla nu inte är linslöss: 

Den garderade och protektionistiska Kräftans symbol som Konungens personliga rollspel (ascendenten) är en indikation om en tillbakadragen natur. Denna naturliga lågmäldhet underlättas naturligtvis inte av att Kräftans härskare, privatlivets Måne, är "utsatt" i det totalt offentliga tionde huset!

Som någon kommenterade den föga avundsvärda rollen som Konung: här finns inget privatliv. Kung är man 24 timmar om dygnet sju dagar i veckan, året om. Det är precis vad Carl XVI Gustafs horoskop säger, och det dubbelt upp: det är nymåne i Väduren så den privata sfärens Måne är "bortbränd" av den officiella Solen - statschefens symbol som här finner sig i sitt perfekta världsliga läge i tionde huset. 

Motvilligheten är helt enkelt en fråga om Konungens naturliga personlighet (ascendenten) som inte talar samma språk som Solen vilken visar hans objektiva genomslag i samhället. Solen är förpliktad att lysa maximalt.

Jag prövade att dubbelexponera bokens (ursprungliga) utgivningsdag på Konungens födelsedag. Det går att resonera länge och väl över resultatet. Men givet att vi lever i koncentrationsstörningarnas tidsålder pekar jag bara ut det helt uppenbara. 

(Klicka på bilden för större läsbarhet)

I världsliga horoskop eller horoskop som skildrar transiter (förbipasserande planeter) över en individs födelsehoroskop är i allmänhet Månen en sekundvisare som med den högsta möjliga precision astrologin medger pekar ut när något kommer att hända.

Vid midnatt den 19 november, gör Månen entré i Väduren för en drygt två dygn lång passage genom samma tecken den befann sig i då Konungen föddes. Planeten som också symboliserar privatlivets helgd hänger återigen ut det som i normala fall tillhör själens eller familjens insida.

Samtidigt passerar Solen genom ruttenhetens tecken Skorpionen, en stoptipp där allt gement samlats. Samtidigt har vi i Skorpionen olycksbringaren Mars i tät konjunktion med Merkurius. Den senare styr alla former av kommunikation, inklusive bokutgivning. 

I Konungens horoskop motsvarar Skorpionen det femte huset för nöjen, rekreation och individuell kreativitet, och tänka sig, är det inte ett eller annat klubbesök ("nöjen") förhandstisslandet kommit att uppehålla sig vid!

Mest plågsamt förutsägbar är dussinrubriken i AB till den påstått socialdemokratiska skribenten Katrine Kielos kommentar, som på basis av löst prat utbrister, "Kungen måste också granskas".

Så låter det förnumstiga packet. Kielos artikel sticker nu inte ut näsan fullt så långt, men författarens horoskop dryper av en motsägelsefull bindning till och förakt mot män och betydelsefulla positioner. 

Kielos har en medfödd störning mot alla manifestationer av storhet och kunde synas vara den gemena undermänniskans språkrör, den som inte ens förstår vilken riggad bluff hennes älskade demokrati är - något redan Platon kunnat berätta för den som bottnat i den kompletta västerländska idétraditionen innan man gav sig ut på en billig karriärresa.

DN: Boken leder till avskedande på SR.
AB: Kungen måste också granskas.
SvD, DN: Kungen ämnar kommentera boken.

*****

Som överkurs går vi här på djupet med en illustrerad teori om hur antirojalistiska sentiment kan uppstå.

Aftonbladets Katrine Kielos erinrar om vad jag sade om Sofie Arkelsten samma dag hon blev "Nya moderaternas" partisekreterare. Det brinner (orange Rajas) i horoskopet men för mörkrets sak (svart Tamas). Faktum är att Kielos verkar vara i branschen för förmånerna hon också, ett starkare sug efter det materiellt goda än det som uppstår mellan Oxen och Skorpionen ("sataniska syndromet") är svårt att föreställa sig. 

Det är svårt att se skillnad på en typisk socialdemokrat och den kapitalistiska dyrkaren av Satans glitter. Båda är materialister och socialismen uppstod ju ur ett berättigat nödrop från en nedtrampad och utnyttjad underklass. 

Men Kielos horoskop går det ingen nöd på. Här ses en rent estetisk typ av politiskt engagemang, otroligt snarlikt esteticismen hos sexboksförläggaren Carl-Michael Edenborg (nytt fönster). Båda är födda i Vågens tecken och med Solens disponent Venus i Lejonet - tecknet som bortom alla andra dyrkar prakt och elegans och livet med guldkant. 

Kielos Lejonet är som sagt djupt stört, här är både hat och kärlek till den högsta kasten, och att jag till skillnad från Edenborgs horoskop (och mitt eget för den delen) inte tillerkänner Kielos ömsesidiga reception mellan Solen och Venus en "grön" aspekt, en "god" brygga, beror naturligtvis på att båda planeterna i Kielos fall är "infekterade" av varsin naturlig illgärningsman, den redan klena Solen i detriment har Saturnus på sig, och Venus förgrovas eller förvrängs av Mars.

Naturligtvis kvarstår alla intellektuellt kreativa (Eld + Luft) kvaliteter även hos Kielos, och omvänt finns naturligtvis problem hos Edenborg. Just den här ömsesidiga bryggan tappar i okänd utsträckning fördelaktighet genom att Solen och Venus är planetära fiender.

I alla dessa fall (undertecknad inkluderad) finns en accentuerad vilja till självständighet från normalt tagande och givande. Det är, tror jag, en typisk indikation om en konstnärssjäl som hämtar bränsle inifrån. En Våg baserad på Lejonet är därför inte en normal vindflöjel som ständigt, på Vågens sätt, söker samförstånd: "...eller vad säger du?".

Solen är en konungslig planet (ehuru försvagad i tvåsamhetens tecken), alltmedan Venus i Lejonet befinner sig i ett tecken vars härskare betraktar glädjeflickan som sin fiende. Faktum är att nära relationer kan vara problematiska för den här märkligt mångbottnade ömsesidiga receptionen.

Den tycks i sina bästa stunder beskriva individens äktenskap med sin egen själ, vilken naturligtvis renderar ett externt äktenskap med en partner obehövligt. 

I sina sämsta stunder är det här bara ytlig, oändligt ytlig estetik - människor som designar sig en roll och lever den. Gärna helt för sig själva eftersom Lejonet kan ha en så uppblåst självuppfattning att den inte upplever att dess like finns på denna jord. Jag noterar att Kielos bild-byline i Aftonbladet är den enda som i färgsättning, kontrast, med mera, skriker självmedvetenhet och tydligt står ut från de andra. 

Möjligen är denna speciella horoskopkonfiguration ett tecken på att vi faktisk har att göra med själar som smakat på liv som kungligheter eller ultimata makthavare i sitt avlägsna förflutna. Som de gamla grekerna sade: "Inget kan komma ur inget."

Förvaltade själen sitt liv som härskare illa, då bör vi kunna se det i det nuvarande horoskopet som en smutsfläck. Det typiska för naiva och omogna själar är att rikta självhatet (det undermedvetna har en perfekt minnesbild av vad som hände i det där århundradet!) mot en motsvarande makthavare i omgivningen här och nu.

Så kan alla hållningar inför livet beskrivas: främlingsfientligheten är bara det psykologiska uttrycket för individens egen feghet att ta kontakt och bekanta sig med det okända. Hur mycket lättare är det inte att demonisera eller, om man är snäppet mer begåvad, gömma sig bakom politisk retorik och "sakliga" argument. Men det är bara smuts i det egna psyket som driver hela pajkastningen. Titta noga på Månen i ett horoskop, den är linsen som antingen släpper in solljuset (vårt bättre jag) eller håller Intelligensen utanför de egna resonemangen.

Kielos upphöjda Saturnus i Vågen i all ära (en tydlig indikation om ett rättvisepatos), men politisk idealism är långtifrån det enda motivet som driver det här livsödet, och troligen inte ens det viktigaste. Hon hör i hög grad hemma i Arkelstens gäng ("new money"). Folket som är i branschen för att få ut något av det för egen del. 

Redan den mest elementära uppdelningen i de tre gunas (kvaliteterna) visar att också Kielos brinner, men för sin del av kakan inom ramen för det bestående systemet. Hon har inte en enda planet i framåtblickande Sattva guna, en förutsättning för att "tänka utanför lådan". Det skulle inte förvåna att om tio år, om den alltmer irrelevanta socialdemokratin inte lyckas hitta en ny plattform, hitta Kielos bland de positionsmedvetna självtjänarna, bland lobbyisterna som springer ärenden åt näringslivets intressenter. 

Jag vill påminna om att Kielos närmaste andliga släkting, Isabella Löwengrip (horoskop i nytt fönster), i själva verket inte alls är solidarisk med arbetarklassen utan tvärtom är samma själv- och modemedvetna typ med allt krut lagt på Lidelse för Mörkret och Materialism (Rajas och Tamas)! Solen i Vågen må ha övervunnit den totala egocentrismen, men de är ännu inte universalister.

Kielos har faktiskt inte en enda planet som gått bortom Skorpionen och det oavlåtliga krav på att fimpa egot som det zodiaktecknet ställer horoskopinnehavaren inför. Som jag sade: politisk färg som accessoar eller till och med hävstång för en individualistisk karriär.

Jämför socialdemokraten Göran Greider som föddes tungt in i den påbjudna egodödens Skorpion och vars själ påminner honom om att detta är det steg som måste tas. Och hans pliktplanet har redan gjort det: Saturnus verkar från den universella Skytten - från ljuset på andra sidan den svarta tunneln.

Hos Greider hörs tydlig universalism - det enda dugliga nyckelordet socialdemokratin kan spara i sin rekonstruktion, om den vill överleva i Sverige. Av de få artiklar av Kielos jag råkat läsa vet jag inte riktigt vad som hörs. Det senaste viftandet med demokratiflaggan apropå "det suspekta kungahuset" övertygar mig inte om något särskilt.

Kielos Saturnus och Solen i kombination kan visserligen omvittna pliktkänsla, men fastmer tycks Solens intelligens fixeras vid legalistiska tankestrukturer. Oj vad det kliar i fingrarna på Kielos att få lagstifta bort kungahuset!

Saturnus och Solen ger en fixering vid en befäst plats i den sociala hackordningen (en streberindikation, faktiskt). Men den är också en djupt konservativ placering, givet att sinnelaget brinner för en materiellt återgäldande plattform i denna världen. Och Månen i Oxen, som jag omärkligt glidit över till att tala om här, är inte i sig en idealistisk position utan tvärtom vårt sinnes orientering i det dagliga livet. 

Solen som arbetar mot ett mål, är här inte nämnvärt mer idealistisk, den vill hitta harmoni och en tilltalande materiell utformning av livet (Saturnus + ömsesidiga receptionen).

Minns dock den märkliga överhettning som både åtrår storhet och samtidigt förargar sig över den! Eftersom Kielos själv är mer mediakåt än de flesta i landet och drivs av en vilja till makt (Solen + Saturnus), tar hon sin hat-kärlek till glamour (Mars/Venus) och riktar den mot det kungahus vars apanage hennes djupt begärande Måne-opposit-Jupiter (vilja till lätta pengar) gärna skulle vilja ha för egen del - ja hon kallar det väl "komma till folkets del", "i demokratins namn", eller något liknande.

(Obs. Känslan säger "ge mig lätta pengar och välgång", men soltecknets mix med det hårda slitets Saturnus indikerar en beredvillighet att hugga i och tjäna den egna begärsnaturen. Nu jobbar inte Vågen särskilt hårt, så tänk snarare: en beredvillighet att som skribent foga samman så många ord som behövs för att serva konsumtionsbegäret.)

Noll planeter i Sattva guna tyder inte på något som helst intresse av att genomskåda vår demokratiska självlögn! (Se länken till ett talande Platon-citat här ovan.)

Ja, det är väl det som kan sägas om Kielos journalistiska gärning i brist på känd födelsetimma. En känd tid kan i vissa fall helt kullkasta dygnets övergripande tendenser. Men bloggens återkommande läsare vet att "den sataniska axeln" är en riktigt baktung historia. Den har svårt att nå upp till någon idealistisk höjd, särskilt om man som Arkelsten och Kielos har den mysiga men materialistiska Mån-Oxen, en riktig njutare av livets små lyxigheter.

I det här fallet menar jag att det antirojalistiska sentimentet kan ha en individuell botten. Den här själen kommer inte, som så många andra svenskar av idag, i (relativt) snabb retur från Nazityskland. Här kan man snarare tänka sig en privilegierad mellanlandning i Frankrike före revolutionen. Det är därför Kielos inte funkar som socialistiskt språkrör, det läcker vilt av ancien régime från hennes horoskop. I det här livet försöker hon förstå sig på begreppet demokrati och råkade komma in i via socialdemokratin.

Gamla Frankrike luktar det för övrigt om Edenborgs horoskop också. Samma visa där. Han förefaller vara sin natur mer trogen i detta liv som vidmakthåller den estetiska linjen. Undertecknad var en tvärilsk och obildad stadsbo någonstans i Frankrike under revolutionsåren, enligt vad min själ meddelat under en remarkabel nattdröm. Han fröjdades av att se societetens huvuden rulla. I det här livet ser jag fler liv än bara nuet. Projektionens och demoniseringens mekanismer demaskeras mer och mer för varje år.

Sakta gör vi oss alla redo att som nakna själar lämna den här världen. Och ingen vill väl bli ertappad med alla sina blindfläckar i himmelen. Allt man missriktat projicerade på sin omvärld, kungahus eller vad du vill, kommer nu att sitta kvar som missfärgningar i den egna energikroppen. Man kastade ju sitt mörker ifrån sig på jorden och anklagade någon annan för det!

I skam kommer de här själarna att smyga ner till helvetet och söka återfödelse i en ny människokropp. Bara här kan man rätta till sina bedömningsfel för att i sinom tid mingla obehindrat i himmelen med de andra klart skinande väsendena.

Men vad vet folk under den sataniska kraftens inflytande om detta? Inte mycket.