Titanics första och sista resa

Wikipedias artikel om världsliga horoskop (mundan astrologi) tar fram praktexemplet med Titanics jungfruresa och räknar upp olycksbud via den västerländska astrologins aspektsystem. Som vanligt nämns inga zodiaktecken eftersom den tropiska zodiakens anhängare nu bör ha märkt att tecknen inte längre "fungerar" - istället fixerar västastrologin ett alltmer överhopat aspektsystem. Och så planeterna förstås:

The ship's chart showed its ascendant in opposition to Uranus, and Neptune (ruler of the sea) was squared to the Sun, both aspects indicating the potential for danger. The chart also contains a 'Void of course Moon', a period in which the Moon does not make any applying major aspects with any of the planets before it enters the next sign: this is said to be a period in which new ventures are not likely to succeed.

Mundana horoskop har bara utövat en måttlig tjusning på mig, men i princip är det precis som ett personligt födelsehoroskop. När jag provade datum plus tolvslaget, då Titanic avseglade från England, visade återigen den sideriska zodiaken sin kusliga förmåga att berätta en historia redan genom tecknen och de fyra elementen. 

Minns franske statistikern Gauqelins fynd att "Mars-effekten" bara märktes hos de mest framstående läkarhoroskopen, även min "husastrolog" Charles Carter, vars böcker jag läste om och om igen i yngre år, påpekade att det är horoskopen för de spektakulära människorna och tilldragelserna man måste studera för att lära sig symbolspråket. Och hur detta bekräftas av horoskopet för Titanics jungfruresa (och svanesång)!

Notera den remarkabla "glidningen" i astrologin sedan de tre transsaturnierna upptäcktes. Förr i tiden visste man mycket väl att Månen regerade över haven, men efter Neptunus upptäckt har astrologin ännu en gång delat sig i två vägar. Låt se vad som framkommer med den antika "vattenhärskaren".

Men se först den föga marina serien huvudomen som resulterar av västastrologins tropiska zodiak: Lejonascendent, Sol-Vädur och Mån-Vattuman. Förvisso olycksplaneten Mars fallen i havets tecken Kräftan i 12e huset för världsliga förluster...

Väljer man istället den ursprungliga sideriska zodiaken formligen ropar den ut det marina motivet: havets tecken Kräftan på ascendenten men olycksbådande nog en skadad Måne sjunkande i väster i opposition mot sitt eget tecken samt Solen i Fiskarna, vars disponent Jupiter befinner sig i den vänligt sinnade Mars tecken Skorpionen. 

Den senare bildar således ett uttryckligt band som knyter samman alla tre Vattentecken och framhäver detta element något enormt. Det här är så kraftig symbolik att jag bara kan hänvisa till alla de olyckshoroskop vi sett som har gått i Vattnets tecken - jag talar om bl.a. flera sex- eller medicinmissbrukarhoroskop, där inte minst den alltför veka Whitney Houston är ett sorgligt exempel. 

Säger Titanics horoskop att denna havets drottning också var för svag för sitt uppdrag? Den sideriska zodiakens klena Måne antyder fartygets skrov (ytan) - precis som Månen i Stenbocken förledde pseudostjärnan Heidi Montag att plastikoperera sitt skrov in i absurdum!

Hur hållfast är då Titanics skrov (jag utgår från att läsaren vet att det var ett isberg som rev upp ett hål i skeppets sida)? I avsaknad av planeter i första huset blir det Saturnus i tionde som är horoskopets världsligt starkaste planet. Och här är vi en av astrologins klassiska skräpplaceringar: Saturnus är fallen i Väduren och här angriper den sitt eget tecken Stenbocken! 

Ska denna "egenmäktighetsaspekt" tolkas som att skeppet beter sig eller ser ut som "världens mest osänkbara skepp"  (Mikael Wiehe i låten "Titanic"), men att det bara är en falsk egofasad? Det är inte helt fel att psykologisera på detta sätt om skrytbygget!

Kan man också säga att denna klena (men världsligt starka) Saturnus är dubbelt skadlig eftersom dess disponent är spjutets och olyckans Mars, som här befinner sig i ett uttryckligt skadligt hus? Saturnus är alltså värre än bara fallen men världsligt prominent, den bär på ett underminerande 12e husdrama också. Förvisso signalerar Saturnus via sin sextiogradersvinkel "kontroll" över Mars tillbud och olyckor - den publika (10e huset) bilden av det osänkbara skeppet. 

Men vem har egentligen sista ordet här? För mig är det Månen som sjunker i väster - havets planet symboliserar död, är i "detriment", har en "fallen" disponent som själv disponeras av den illvilliga Mars i "exilens" eller "olyckans" hus...  Det är som kaffereklamen där badkaret ramlar genom våningsplan efter våningsplan. Månen - horoskopets totalhärskare (ascendenthärskaren) har inget vettigt stöd alls!

Lika mystiska omen syns på temat "resor". Sideriskt har vi olycksplaneten Mars i Tvillingarna, som representerar kortare resor av känd karaktär (Skytten representerar förutsättningslös utforskning av det okända, eller utlandsresor). Tolfte huset för förluster eller motgångar är naturligtvis inte en bra kombination med en typisk reseindikation och olycksplaneten om horoskopet gäller ett fartygs jungfrufärd!

Ominat upprepar sig ännu en gång, men nu via axeln 3e/9e (rutinresor/långa resor), och den här gången måste man notera den ominösa Solen i Fiskarna i ytterst tät konjunktion med övermåttets och hybrisens Rahu ("Världens mest osänkbara skepp"). Demonen Rahu som sökte bli odödlig som de planetära gudarna i kombination med Fiskarna ger naturligtvis den arketypiska förlagan till fartygets spolformade formgivning, och ett mäktigt fartyg därtill.

Möjligen kan man tänka sig att idén om sjöfart föddes i den tidiga människans sinne genom att månskäran ligger som en båt på natthimlen på de sydligare breddgrader där astrologin en gång föddes... 

Det är lätt för den sekulära människan att glömma att det faktiskt var Kosmos som gav oss vårt förstånd i samma mån vi i dessa avlägsna jordeliv lyfte blicken och började se symmetrier och vinkelvärden genom synsinnet. Ögonen kopplar symboliskt till Solen och Solen är, enligt 200-talsfilosofen Plotinus, den centrala själ som ansvarar för vår värld, vårt solsystem. Och denna centrala Sol är också centrum i varje individualiserad "andegnista". 

Människan är egentligen en gud i en ofantligt mycket större verklighet, men vi har av någon anledning krympt oss till blotta sandkorn här på jorden, en planet som i sig också är ett sandkorn i det multidimensionella komplex som vårt solsystem utgör (det lär vara party överallt, på samtliga planeter, men inte på "frekvenser" jordmänskligheten har någon inblick i). Det här solsystemet söker väcka den slumrande själen genom att på jorden att bjuda den... signaler om intelligens genom Livet självt! Banan är snitslad och det är bara att följa med och upptäcka.

Matematiken kommer således från stjärnorna! Men säg det till en sekulär ateist. Chansen är stor att hans själ redan är så förtvinad att han inte längre ser miraklet i skapelsen - att allt fortskrider på ett sätt som vår logik kan greppa. Det var därför antikens största tänkare inte hade några som helst problem med att se Nous (det universella intellektet) avspeglat i den begripliga stjärnhimlen.

*****

Se även: det Vatten-dominerade horoskopet för kvinnan som med hypnos botades från sin fobi mot fiskar och sjöar. Den dystre brittiske popsångaren Richard Hawleys närmast fixerade förhållande till havet i sina texter.

PS. Tidigt i bloggens historia tecknades "sensationalism" (i meningen "rubriker" eller som "upplevelsenarkomani") genom vissa samtidiga aktiveringar av Eld- och Vattentecken. Titanic-horoskopet har ett känt klockslag och därmed kan vi se kombinationen av Vattentecken i Eldhus vilket ger en liknande "sensationalistisk" effekt. Och skeppets undergång tillhör förvisso en av den västerländska kulturens största knäpp på näsan. Mikael Wiehe valde genialiskt Titanic som metafor för hela det västerländska, kapitalistiska systemet som världen på sikt måste överge eller gå under med det.