Lägger man ihop Åsa Linderborgs kommentar och SR:s avståndstagande från "komikern" Kringlan Svensson, verkar människan lyckats straffa ut sig totalt ur svenskt nöjesliv. Inför hans naturligt döda blick tänker jag direkt på att det var så här nazihöjdare brukar se ut på foto. Är det reinkarnation som förklarar varför Kringlan är fylld upp till öronen av skit?
Åsa Linderborg liknar honom vid en näthatare (fast med känd identitet) och nog är det lustigt att axeln Jungfrun/Fiskarna dyker upp som det fullständigt dominanta horoskopmotivet med sex av de sju klassiska planeterna! Den här axeln är just den som så ofta dykt upp i samband med främlingsfientliga horoskop bloggen studerat och det är onödigt att dra hela visan om de här två kompletterande principerna ännu en gång.
Istället vill jag peka på den remarkabla ömsesidiga receptionen mellan det kritiska Jungfru-sinnet (Månen) som hålls i ett stryptag av den hårda och kategoriska Saturnus och Jungfruns härskare Merkurius som befinner sig i Saturnus positiva tecken Vattumannen. Tyvärr leder den här ömsesidiga kopplingen till att jag-huset kombineras med fiendehuset så att mannens hela psyke är hans egen värsta fiende, eller som sjätte huset också signifierar: Olyckan!
Eftersom Jungfrun har ett dubbelt olyckligt förhållande till Olyckan via planetär symbolik, för Jungfrun är Mars både essentiell och verksam illgörare, är det ett remarkabelt ogynnsamt omen att ha aggressorn i direkt opposition till såväl det egna sinnelaget som allt vad nu Jupiter och Saturnus kan signifiera, ute i samhället exempelvis makthavare (Saturnus) och benefaktorer (Jupiter). Som vi ser verkar hela den här himmelen programmerad till karriärsjälvmord!
Man kan fundera på att Kringlan har kommunikationsplaneten som sin värsta fiende i sjätte huset medan mördaren French har förmågan till socialt mingel - Venus i det olyckliga huset. Eftersom månascendenten förmodas ange psykets djupare strömningar (som individen kanske inte alls är medveten om), är French horoskop betydligt allvarligare. För här har vi en kombination av Saturnus och Mars - båda de naturliga illgörarna - som bas för Venus (av alla planeter)! Visst är detta en boren sadist, men Kringlan är uppenbarligen karvad från samma trästycke.
French var den enda "kändis" som dök upp i sökningen av 9000 kartor utifrån fullmånen samt Saturnus i Jungfrun - Saturnus är sällan en helt lycklig kombination med Månen som alltför lätt finner sig i att domineras av inre freudianska överjagsröster (Stockholmssyndromet).
Jag känner ljuvliga människor med Månen i Jungfrun men det är ofrånkomligt att Kringlan är ännu ett fall i den stadiga ström fynd som tyvärr gör detta sinnelag till det mest kriminella bloggen hittat. Vi tvingas åter tillbaka till det outgrundliga mysterium som ett zodiaktecken är. Jungfrun är zodiakens olycksoffer i lika hög grad som Fiskarna mittöver.
I bästa fall kan den här axeln ge "visselblåsare" eller martyrer för en värdig sak, men jag har upprepat flera gånger att det verkar vara en extremt instabil axeln och tycks ha att göra med jordeliv när själen just håller på med en större omorientering av sina värderingar. På hyfsat nära håll känner jag till två sådana här axlar, båda tillhöriga homosexuella kvinnor. Kringlans kvinnohat som Åsa Linderborg ger exempel på, skulle mycket troligt kunna förklaras med samma gamla vanliga psykiska sjukdom, homosexualitet, som derangerar så mycket av individens omdöme.
På tal om själen, själavandringen och hur könsidentiteten totalt går i baklås för ett fåtal som byter kropp mellan två liv. Det är synd och skam att akademisk litteratur är så dyr. Men 500 kronor för en amerikansk pocketbok på patetiska 180 sidor var enda möjligheten för att få läsa en summering av läkaren Ian Stevensons livslånga arbete över hela världen med att samla in data om barn som minns sitt tidigare liv.
Med dålig tryckkvalitet på tunna papperssidor visas på flera sidor foton på barn med en del bisarra kroppsliga födelsedefekter där barnen MINNS olyckorna som ledde fram till dessa somatiska "ekon" av det som drabbade deras föregående kropp. Det här kunde avfärdas som barns rationaliserande fantasier om det inte vore för att Stevenson har lyckats verifiera berättelserna som dessa barn givit via myndighetsregister, polisrapporter, med mera.
Så man kanske ändå inte helt ska avskriva den här bloggens misstanke att onda själar återföds i klumpar och att den här axeln som gällde under 1980-1981 möjligen skulle kunna visa hur krigsförbrytare från andra världskriget hälsades tillbaka till världen och nya kroppar.
Bokens 180 sidor är bara en aptitretare. Men vem har råd (eller lust) att lägga ut tusentals kronor på den flera tusen sidor tjocka forskningen i flera volymer? Det ser ut som om tiden ännu inte är kommen för västerlandet att förstå hur livet verkligen fungerar, trots Stevensons livslånga pionjärinsats.
