The Guardians skribent inleder hårt och antyder att den ateistiska illusionisten Derren Brown under sin 20-åriga karriär förfinat sitt inre väsen ("essence"). Sedan stannar hon, men andemeningen är Browns "inre essens av Ondska". Han har förvandlat sig från människa till ond demon. Hon ser också hur elementet av SADISM bara blivit mer framträdande i hans shower. Sen inser skribenten att hon kan ha gått för långt och förstör hela upplägget genom att lovprisa den "Greatest Hits" ett tv-bolag klippt ihop.
Den här magikern och hypnotisören skrev jag om redan 2009 med fokus på hans etik. Kartorna var mer primitiva i början och här är en mer meningsfull grafik som tar Månen eller sinnelaget som ascendent. Och för att inte glömma hur många lager av mening som ligger hopade i ett horoskop färgmarkeras de tre gunas, eller kvaliteterna. En hinduisk specialitet som påminner om att universum enligt dem är sammansatt av ... ja, kvaliteterna Ljus, Passion och Mörker är inte materia (eller "energi" som new age-folk brukar säga med viss rätt). Men de är den indiska kosmologins minsta beståndsdelar efter tudelningen i den i universum inkarnerade gudomligheten och Guds lägre energi Prakriti eller Naturen (det jordmänniskan slukar med sina sinnen är natur med litet "n"). De tre existerar alltså bara som tre modaliteter inom universums lägre energi.
Ljus stiger för att återfå sin arvsrätt i det gudomliga, Mörkret sjunker alltjämt mot än mer materialisering, och Passionen i mitten av dramat vet varken ut eller in! Till detta vacklande läge sorteras mänskligheten med dess påstått fria vilja. Hur fri den till tanke kapabla människan egentligen är, har alltid varit en stötesten. Astrologin har från äldsta tid tolkas som total predeterminism: en tillräckligt skicklig astrolog skulle kunna förutsäga på dagen eller minuten när en människa kommer att tänka en viss tanke! (Ja, en MYCKET skicklig astrolog men knappast mänsklig, variablerna blir för många för ett dödligt intellekt att jonglera med) Enklare då att försöka förutsäga (med nästan lika osäkra resultat) när en vulkan ska få utbrott eller (med lite bättre odds karriärmöjlligheterna för en människa).
Sinnelagshoroskopet visar att Brown är ett riktigt ljushuvud med Månen i den alerta och kunskapssökande Fiskarna. Det är självklart att en magiker med många trick i rockärmen och utvecklad förmåga att få publiken att rikta uppmärksamheten åt fel håll har ett så här ljust sinnelag. Men som den mörka fläcken mitt i det gula så finns en historia dold i historien. Det är Fiskarnas härskare och Månens disponent som passerar det mörklagda Skorpionens tecken, alltså en aktiv illvilja, en dödstendens eller extrem vilja att dölja något som styr sinnelaget. Närmare personen Derren kommer man inte utan att ha tillgång till födelseminuten.
Men jag läste just hans Wikipedia-artikel för första gången och såg då att han kommit ut som homosexuell och hade tidigare försökt gå med i ett kristet samfund bara för att slå över och välja den gudsförnekande ateismen. Här är Månen i den ljusa och sökande kvaliteten tydlig - men psyket väljer fel, väljer i båda de avgörande ögonblicken Mörkret i vilket allsköns gammal dålig karma från tidigare liv döljer sig. Ljuset är ett falskt ljus, och det är också därför mannen är ILLUSIONIST, han sysslar med mentala bedrägerier som underhållning.
Missa inte att sinnelagets ascendent placerar Jupiter, som också är religionens planet i 9e huset för religion och filosofi. Så nära, och ändå kollapsar brittens tankeförmåga och låter det Svarta Vattentecknet (sexualitet, perversion, död) avgöra valet. Detta 9e hus skulle mycket väl beskriva Derren Browns "högsta goda" som satanism, för reporterns iakttagelse om hans allt mer sadistiska show, matchar mycket väl den Lilla Illgöraren Mars hemma i negativt härskarläge i Skorpionen.
Detta är en plågoandes driftsliv, och kan jämföras med svenska Jonas Gardell som en gång i tiden i en uppskattat föreställning lockade en kvinnlig bekant. Hon berättade att Garden KASTADE VATTEN över besökarna på de främre raderna. Alltså, han pissade inte på publiken men slängde en spann vatten på dem. Det fanns säkert en poäng men i mina öron lät detta som en sjuk människa som inte förstod gränserna som ändå finns mellan aktör och publik...
Också Gardell har Mars i Skorpionen i en svårhanterlig kombination med Venus där den senare är Sol-Vågens disponent och således skapar en perverterade version av Vågens utagerande och normalt heterosexuella Venus. (Vågen representerar den prokreativa akten mellan könen och dess formalisering i vigselakten.)
Också Gardells Måne/sinne är involverat med den rent maskulina Mars förutsatt en födelse ett par timmar in på eftermiddagen. Då infiltrerar sig inte Mars in i psyket via vänslandet med Månens disponent utan via direkt opposition till Månen själv. En hink vatten över huvudet som tack för att man betalt dyr biljett för Gardells underhållning är nu visserligen inte sadism på Browns nivå, men notera att Vågen/Venus alltid lyckats få de mest dolska underströmmar att verka trevliga och acceptabla!
Notera att Skorpionen tycks ge ett ohälsosamt intresse för livets mörkare sidor: en av årets sommarpratare i P1 var den rabiata Ateisten Martin Hägglund och det var typiskt att finna ett helt Skorpiondominerat horoskop efter att ha lyssnat till närmare en timmas kvalfylld uppgörelse med Döden som så elakt stulit ett antal viktiga personer från honom. Kollapsen var tydlig: för sommarprataren var nu livet bara en kamp för att girigt "gripa dagen". Där en vuxen eller kanske en genuin filosof säger "så än sen, gilla läget. detta är livet under månen", där hakar Vattenelementet upp sig på att bara vara just det tillfälliga livet, en halvbra kopia på det verkliga Livet som dessutom är evigt. Kunde Hägglund reagerat annorlunda eller visar astrologin att han var predestinerad till just denna (för honom) sanna slutsats om att kortsiktigt "gripa dagen"?
*****
De tre kvaliteterna tycks också beskriva Derren Browns homosexualitet. Den hämmande eller skygglappsaktiga Saturnus står i sitt absolut sämsta läge, "fallen" i Väduren så att dels människan blir en extrem egoist och dels maskar av sitt synfält och sina preferenser något oerhört. Specialisering är alltid en nyckel till framgång, men här angriper Saturnus - ägd av den perversa Mars-Skorpionen - kvinnornas planet Venus. Redan från Väduren (barnstadiet) finns alltså något kallt (Saturnus är en kall planet) och reserverat mot kjoltyg. Istället växer i den omedvetna mörka kvaliteten en abnorm sexualitet - Mars förstärks av Jupiter, lyckobringaren.
Men Brown bryter här mot flera astrologiska spelregler: med Fiskarna i 1a huset (som här enbart betecknar sinnelaget och inte likt den riktiga ascendenten kan avslöja t.ex. hjärnskador och andra handikapp) blir både Mars och Jupiter välvilligt inställda till Månen. Psyket tar villigt emot dessa influenser som goda. 9e huset är dessutom ett "gott hus". Dock ska man minnas att antiken alltid såg med skräck på Mars-Skorpionen, oavsett finlir som huruvida den var en "verksam välgörare" eller "verksam illgörare". Vad Mars gör som "verksam välgörare" är i själva verket bara excellera i all den ondska som planeten normalt står för. Jämför Trumps verksamt goda Mars i Lejonet på ascendenten. Han uttrycker perfekt den megalomaniska diktatorn som söker strid med allt och alla, och detta är alltså hur Mars beter sig som "verksamt god"!
Det är därför lätt att föreställa sig beteendet hos Browns "filosofiskt-religiöst" drivna Jupiter i kombination med en av-erotiserad och brutalt sexuell princip som Mars är (minns; Venus/Eror är avknäppt eller steriliserad i horoskopet!). Nionde huset tecknar det religiösa sinnelaget hos någon som kanske varit domedagspräst och njutit av att doppa "häxor" i vatten eller bränna kvinnor på bål i ett tidigare liv. (Saturnus attack mot kvinnans Venus kan faktiskt läsas som att eld mot kvinnan, astrologen Charles Carter studerade horoskop för olycksdrabbade och noterade att Saturnus var vanligt förekommande vid brännskador.)
Sinnelagshoroskopet ger alltså den biologiska nivå (Vatten) som "förståelsehorisont". Det betyder att soltecknet i Luft trängs in i den onda daimonens 12e hus, huset jag liknat vid den judiska morallärans "onda rot" (Yetzer ha-Ra). I verkligt kritiska fall kan Solen i 12e ge en "ond böjelse" som slutar i självmord och Browns övriga störningar säger mig att alla hans Ateism, sadistiska trick på scenen bara är den onda ängelns projektioner på andra av det självhat som här syns och som - vågade han möta sin själ - skulle kunna resultera i självmord.
Vilket är bäst/värst? Att en människa, trotsande det dharmiska budordet "Du skall inte dräpa", tar sig av daga eller avstår från självmord och istället förvandlar sin vanskapthet till underhållning, om än med många moment som får alla normala människor att undra vad som felar människan?
Detta är ett fantastiskt spännande horoskop som ger vatten på kvarn för dem som menar att människan är predestinerad. Här syns alla problem som förhindrar honom för heterosexuell kärlek plus "välvilliga" Jupiters bejakande av sexuella eskapader med i princip allt på två eller fyra ben FÖRUTOM venusianerna (kvinnorna). Det behöver knappt sägas att Derren måste ha haft vidriga första år i livet med en modersgestalt som svikit honom rejält.
Modern är den första "Venus" barnet Väduren möter och där står blockeringars och svårmods Saturnus i Barnets tecken och angriper Modern/Venus. Detta är ett mycket tidigt mönster och sannolikt det astrologiska komplex som knäpper av tanken på "kvinnor" senare i livet. Väduren/ELD och Stenbocken/JORD är dessutom den kombination av element som skär i hop värst och leder till ständig friktion eller rena sammandrabbningar.
(Även om man väljer Månen som Modern, vilket bara delvis är rätt eftersom denna, liksom Solen, är en neutral och inte könspolariserad planet, har vi det förorenade Ljuset. Båda modersrelaterade symbolerna har tveksamma omen knutna till sig.)
Jag kan för egen del nämna (igen) hur märkligt Modern har en tendens att leva vidare: Stenbock med Månen i Lejonet från min mor har dykt upp gång på gång i flickvänner eller potentiella sådana genom livet utan att likna min mor utseendemässigt. Måttet var rågat när en behaglig något äldre dam som jag förblivit vid, år efter år, som min hårfrisör nämnde att hon hade födelsedag just den dag jag avlade ett besök. Med lite pusselläggande fick jag fram för och efternamn och födelsedatum via nätet: Sol-Stenbock och Mån-Lejon igen!
Men att föräldragestalterna har en präglande inverkan är inga nyheter utom (möjligen för dem som inte visste att astrologin synliggör denna truism). Det intressanta är återigen frågan om predetermism. Varför skaffade sig det nyfödda barnet DESSA FÖRÄLDRAFIGURER eller annorlunda uttrycket: varför gick själen in i tid och rum under just stjärnor som så både ger grunddragen av föräldrar och det kommande livets tendenser?
Min spekulation om Derren Brown är alltså att han varit kvinnoskändare och nu inte vågar gå nära det könet i fruktan för att få sin rättmätiga återbetalning. För en själ så fylld av fruktan för det kvinnliga finns bara tidsrutor här och där att välja mellan (själen väljer mer eller mindre fritt - tror den), nämligen sådana tider när Venus är hårt dämpad av den Stora Illgöraren, patriarken Saturnus (Kyrkan och häxprocesserna, Kyrkan och Inkvisitionen? Intressant att en homo som Brown överhuvudtaget gick med i en församling till att börja med. Jag finner Wikipedia-artikeln bedrägligt och falskt skriven hbt-propagandist! "Men se, han försökte åtminstone älska som majoriteten, men han var dock född som han var."
Talet om den naturliga ordningen - kodad inte minst i zodiaken via korset Fader/Stenbocken, Moder/Krabba, Eros/Äktenskap/Vågen och Avkomma/Väduren - ställs förstås ifråga om homoperversionen är predestinerad, antingen som att en obsolet preferens rullas vidare därför att den är så stark (se Browns Mars+Jupiter) eller för att karma sätter en käpp i den här rullningen och exponerar själen för alternativa synsätt. Hur som helst, tycks britterna ha invändningar mot Browns sätt att gestalta sin störning som "magiker".
