Människan kan inte se stjärnorna som de verkligen är

Människan kan inte se stjärnorna hon producerar bara sina egna sinnens begränsningar och gör det bara värre genom att uppfinna instrument som förstärker de egna sinnesförmögenheterna. Människan har en fallen själ och för hennes små patetiska grodhopp upp i rymden gäller talesättet: du har din skugga med dig vart du än går, 

Enligt remarkabla vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith innebär det att vart än mänskligheten riktar sina teleskop eller själv går på månens yta är det fortfarande bara den fallna själens sinnen som levererar in-data och vi arten kan inte se den verkliga världsbild som redan antikens människor listat ut (genom introspektion som åtminstone befriar sig från den stora felkällan: empiriska rön via de yttre sinnena). Mänskligheten insåg för längre sedan att vi lever på Jorden som är det lägsta systemet. Vi lever som fångar i våra sinnen som bildar Platons grotta där fångarna är bundna. 

Men över oss finns en helt annan värld, den himmelska världen (och bortom denna Världssjäl väntar en fullständigt impenetrabel gudomlig eller Hösta Himmel.) Bara exceptionella siare har förmått berätta detta (kyrkan kallar det Uppenbarelse som är insikt från ett djupare medvetande än det mänskliga intellekt som PRODUCERAR vetenskap. Snittmänniskan är mindre än t.o.m. den ambitiösa grodan NASA i dess sorglustiga försök att se verkligheten med människans sinnesrustning. 

Det geniala är att Wolfgang Smith i återskapandet av en fungerande världsbild får vår tid hittat lösningen på kvantfysikens omvittnade obegriplighet; matematisk fysik är ett subset av vår kroppsliga värld och kvantmekanikens gåtfulla fynd blir begripliga förste när man ger upp materialismen och återvänder det KROPPSLIGA VERKLIGHETSSKIKT som människans själ har att nöja sig med på sitt nuvarande medvetandestadium. 

Med stöd i antikens klassiska världsbild börjar kvantfysiken bli begriplig - Väst tog en flera hundra år omväg genom materialismen men saker är på väg att ändras. Redan 1995 publicerade matematikprofessorn och traditionalisten Smith sin tes i "The Quantum Enigma" som hittat en liten men kvalificerad publik; typiskt vetenskapsmän som ser att vetenskap och andlighet är två sidor av samma mynt. Smith kan vara den som slog bort kulissväggen även om det tar tid för en pionjär att nå ut.

Hans första bok (1984) var en kampskrift mot "scientismen" som även svenska filosofen Jonna Bornemark varnat för, medan även bokrescenenter utan specialisering också sett hur den scientistiska fanatismen slagit rot i Sverige, senast via bakteriologen Emma Frans. Hon låter som någon indoktrinerad av ateistsekten Humanisterna, för femton år sedan själva pinsamma företrädare för scientismen (vetenskapens metoder upphöjda till avgundabilder).

Till och med enbart måntecknet som ascendent ges en aning om typen som bör vara aktsamma för det scientistiska giftet. (Bara de viktigaste tecknen färgade här, Venus i Jord spelar t.ex. en underordnad roll men vad den än gör står den inte på god fot med Månen-i-Krabban som vill bestämma allt själv på hemmaplan. Venus representerar istället kollegial diskussion.)

Den sublunära mixen (Jord och Vatten) drar dels ill biologiska frågor men också tendensen att bara absorbera auktoritetens påståenden och hoppa över det egna intellektets ansvar. Det skapar vilka förvillelser som helst, som att man själv sitter inne överlägsen kunskap... Detta är en imitationens människotyp. (Jämför religionens 9e hus i Krabban i USA-kartan och det landets extrema förmåga att skapa religion avgudadyrkan av vad som helst, inte minst självdyrkan eller patriotism.)

Se som intressant jämförelse Flamman-journalisten Leonidas Aretakis som kombinerar grovfysisk Jord med intellektets Luft - precis som Wolfgang Smith. Till och med på de symboliska elementens primitiva nivå talar himmelen till människan som är kapabel att se. Självklart är scientismen den värsta urspårning västerlänningen skapat hittills.

Här är några bokrecensioner. Emma Frans gav sig på att förklara vilka samhällets lögnare är i frågan om covid. T.o.m. den fegt positiva recensionen antyder att det är en bok för barn, en typiskt produkt från Överheten till ett folk den ser ned på..

Med boken som varnade för desinformation startade ett högmod som följdes av fallet, rätt förutsägbart enligt astrologins Krabba (Naturen!) innehållande högmodiga eller överambitiösa norra månnoden med Månen:

2017 sep (betalvägg) : www.dn.se/nyheter/sverige/forskaren-emma-frans-vi-maste-genomskada-osanningarna/

2017, recensenten finner en stroppig (talar NED till läsaren) men välmenande scientist:
https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/xRRKbp/en-lots-forbi-internets-blindskar

2017 okt: https://newsvoice.se/2017/10/emma-frans-sexig-csi-kopia/
(sajt med fokus på alternativa medicinska teorier men breder ut sig väl mycket, men här en putslustig spaning av stylingen av Frans)

2019 feb, Frans: "Religionen kan samexistera med vetenskapen. Däremot ... håller jag inte alls med om att religion och vetenskap bör se som två kunskapstraditioner som stöder och stärker varandra [som anfört i inlåsta debattartikeln https://www.dn.se/debatt/repliker/nej-jag-ar-inte-religionskritiker/]

Summeringen av det Frans invänder sig mot alltjämt fritt läsbar: https://omni.se/forskare-religios-tro-forenlig-med-fornuft/a/Kv59aM

En uppföljningsbok fick ett kärvt mottagande:

2021: https://www.expressen.se/kultur/bocker/inte-en-smickrande-bild-av-emma-frans/

2021: https://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/a/x35PA8/mer-irriterande-an-folkbildande-om-coronaaret

Efter de här recensionerna kan man återvända till kartan och ana att det faktiskt är soltecknet som representerar von Oben-mentaliteten i lika hög grad som den demoniska besatta Månen. Solen är atmans/själens symbol generellt men här i maximalt möjliga 30e graden blir den även den individuella själens signifikator (atma karaka). 

Skorpionhärskaren är Mars, här i hyperkritiska Jungfrun, så det blir begriplig att här finns risk för en fanatisk form av hälsomissionär. Nästan hela dygnet har för övrigt samma själ! Bara den korta period när Månen hinner fram till 30e graden (longitud) blir det "krig" mellan de båda Ljusen och det kriget vinner faktiskt den demonbesatta Månen som står två grader högre på himmelen! 

(Jämför "demonbesatthet" med hennes specialområde epidemiologi och hur epidemier är nära relaterade med det lätt förorenade Vatten-elementet - filosofisk astrologi rör sig fritt mellan elementen i gammal aristotelisk bemärkelse men också som metafysiska platshållare. Världen är är ett sken, en bild, även om den förefaller nog så påtaglig i Jord. Att astrologins element kan bara så väl partiklar som "tillstånd" - det låter nästan som modern kvantfysik.) 

Sannolikheten är liten att Frans föds just då Månen tillfälligt kniper rollen som atma karaka. Det är säkert som dominant skorpionkrigare Frans valde att framträda som kämpe mot oförnuft och samtidigt själv råkade introducera andra sorters gift.

Efter Wolfgang Smiths diskussion av vetenskapens haveri i scientism inser man lätt vilka vetenskapens verkliga fiender är - de kan t.o.m. vara förklädda till vetenskapare själva och ge ämnesspecifika fakta medan det intressanta är deras aversion mot religion. (Barndomstrauman i religiöst hem? Själar som varit med om otrevligheter i tidigare liv och nu är "brännmärkta" tills de tar sina egna låsningar på allvar söker verklig förståelse? Såsom en vetenskapsman skulle göra.)

Inte minst tydligt eftersom ständiga hjärnsläppet till organisation, Vetenskap och Folktro, var den lobbygrupp (med diffusa kopplingar till staten och läkemedelsindustrin) som hajpade Frans. Hon låter lika mycket som en i VoF med dess kategoriskt svaga uppdelning i goda (forskare) och onda (alla argument som kan härledas från religion). Det är pajaser som sköter svensk åsiktsbildning på många områden (se nationalhoroskopets samtliga dominanta och problematiska placeringar).

Wolfgang Smith har skrivit och omformulerad sina tester i tillräckligt många böcker att han sedan några år tacksamt producerat en snabbläst artikel  (nåja, den kräver sin tid). Väl, för jag tror han (likt den här bloggen) använd upp alla sina idéer för detta liv. Men här, i frågan om kosmisk kontra mätbar tid, blixtrar han till ännu en gång:

https://philos-sophia.org/cosmic-measurable-time/

Här lyckas Smith klämma in många av sina käpphästar. Av flera puffar på Sideriska för Smith genom åren kan dessa funderingar kring de två slagen av tid vara perfekt eftersom han talar om astrologi utan att ens nämna läran vid namn. Han återvänder till människan (själen) och dess låsning till det kroppsligas värld på planeten Jorden underkastad Tiden och där planeten adderar rum/lokalitet. Ett ämne han inte går in på men som bloggaren fingrat lite på, är om Fader Tid (Saturnus) beter sig olika beroende på i vilken värld den befinner sig.

Är Saturnus passage genom Vatten lika lätt som när den tecknar en tid för Luft? Vad skulle Smith säga, nu när han brutit sönder Einsteins teori om "rumtiden" och återgår till en äldre och visare mänsklighets insikt om Tidens primat. Enligt astrologisk symbolik skulle faktiskt elementen, betraktade som avskilda rum eller världar, kunna bjuda Fader Tid olika tuggmotstånd. 

Den mest tjurskalliga kvinna jag hade ett förhållande med i mitt liv var född när Saturnus i Stenbockens Jord steg i öster. Frustrerad över att ha blivit mor i så unga år (jag hoppade in som plastpappa). Dock är saturniern precis den sort det egna horoskopet varslat om via Saturnus i 7e partnerhuset! 

Vid ett annat tillfälle styrde ödet igen och nu hade kvinnan den jupiteriska och frimodiga Skytten i öster (en charmerande ung kvinna). Men... Jupiter stod konjunkt med Saturnus och snart nog märktes samma förkrossade mentalitet. "Jag känner mig låg" var ett stående uttryck. Någonstans längs vägen insåg jag (t.o.m. med västerländsk astrologi) att livet var förprogrammerat och att ödet bara skulle fortsätta spotta fram samma saturniska typ tills jag fattat vad ödet ville säga. (Uppenbarligen några gamla synder som relaterar till ansvarstagande.) 

Intressant blev astrologin först omkring fyrtio, vid upptäckten att hinduerna uppskattar Tvillingascendenten eftersom detta gör Saturnus till tillfällig ägare av "det bästa huset", det nionde, där människans karma i större frågor än de som rör hennes individuella själ (det är karma via 5e huset). Det är inte långt efter Sideriska siktet blir ett litet hobbyskrivande.Så var min äkta livspartner "Sofia" (Visheten)? Hade jag dessförinnan missat hela livsuppdraget?

Här är varför födelseklockslaget (och verkliga astrologer med filosofisk klarsyn) är så viktigt, den astrologiska representationen av barnets födelse/öde ska helst inkludera den kosmiska tiden som den ter sig på en vid en viss rumslig position. Därför blir kyrkan som brände Bruno på bål hans lära om ett universum med multipla (tallösa!) centra åtminstone begriplig. Han begick samma synd som "relative" Einstein som berövade människan den gudomliga objektiva ordning som representeras av Korset eller X/Y-axeln i varje koordinatsystem.

Smith har i sitt provokativa och hyperskärpta skriftställeri visat att ikonen för genialitet, Einstein, gjorde mänskligheten en björntjänst genom sin konstruktion som slår i hop båda till "rumtid" - en typisk vetenskapsfiktion med tjusig matematik att övertyga med, men utan grund i den klassiska världsbild traditionalisten Smith försvarar.

Som matematikprofessor har han t.o.m. visat att Kyrkans gamla kamp mot heliocentrismen på vetenskapliga grunder var helt försvarbar. Det var bara en strid mellan två lika praktiskt användbara koordinatsystem! (Men för Kyrkan förstås också en maktfråga.) Naturligtvis måste Einsteins science fiction för en ateistisk kultur bjuda på nya myter som ersättning och så har vi fått inbillningar som "multiversa" och "genvägar genom rymden". Den antika kunskapen kände bara ett universum men den gamla ontologin rymde istället medvetandenivåer (Platons idealistiska filosofi) och kristendomen anammade den utan att lyckas kommunicera den, särskilt inte "Upplysningen" och ständiga eftergifter till vetenskapens senaste modeteori.

Via Smiths skarpsinne bekräftas otippat Bibelns gamla kosmologi: "kosmisk tid"  harmoni är i harmoni vad Platon beskriver. Första Mosebok klargör att stjärnorna finns som "tecken för människorna" (de fallna själarna behöver orientering i den lägre världen). Den himmelska (mellan-)världen i vilken tid existerar men i termer av "event" - en konjunktion mellan sol och mån är ett inträffande som skiljer sig åt beroende vem som genomlever perioden eller "tiden".

Smith om ikoner (som t.ex. himmelens konstellationer) och deras prekära position i urspårade kulturer. (Ikonen är idag bara en företagslogga som knappast framkallar någon högre själslig respons):

Ett lejon t.ex. är enligt antik föreställning inte bara solens symbol (tänk strålarna som lejonmanen), men är i själva verket en "solär" best. Detta har förstås den moderna människan tappat förståelse för. Den moderna och förminskande ontologi medger inga sådana kopplingar. För den kopplingen krävs en ontologi som står öppen för vad som korrekt kan kallas "essensens mysterium".
Wolfgang Smith - The Wisdom of Ancient Cosmology, 1a uppl. 2004, not 16, s. 147,
fritt läsbar här

Smith har i den här bokens sammanhang (bland annat) diskuterat den stora vetenskapsmannen Sir Eddingtons insikt att västerlandet i matematikern Descartes efterföljd inte längre har någon plats för substansen (essensen). Förlusten av en central föreställning som ger livet mening förklarar vår döda kultur där alla jagar mätbara förbättringar som ingen tillfredsställelse ger - se smartphone-helvetet och chip i fotbollen som mäter bollen på en centimeter när. Mänsklighetens galenskap under teknikfascismen börjar nu närma sig kulmen.)

PS. Taggen "Naturen (physis)" är förvirrande eftersom fysik själv börjat likställas med det moderna "mätvansinnets terror". Antikens fysiska värld var precis den värld alla som använder sina sinnen kan erfara, men numer härjar räknenissarna och absolut obevisbara hypoteser eftersom fysisk matematik är en värld i sig själv enligt Smith. Det har skapat en sjuk mänsklighet där (nästan) alla jagar beräkningsbara vinster på allt. Denna art kommer att dö ut, och världen åter bli en vettigare plats.

Taggen, hindusimens "Maya (mätbarhetens domän)", passar i synnerhet vår tidsålder eftersom uppmätt klocktid som blivit så central förklarar den djävulskap som förslavade människan ytterligare. Bloggen hånade kort dessa stegräknare som sågs på varenda stockholmare som flåsade omkring på trottoarerna för x antal år sedan men som lyckligtvis verkar genomskådat den här formen av maskerat slaveri.

Det är IT-fascism som profiterar på den lägre naturens och fitnessreligionens arma offer och säljer deras personliga data till den som betalar, kanske en hälsofascistisk arbetsgivare som inte vill ha några B-människor i laget eftersom vinsten måste optimeras. Svensk rasbiologi och kapitalism i förening! Få ser vad som pågår i sin samtid eftersom medborgarna redan svalt så många falska myter att övriga civilisationsbygget slinker med på köpet. Knappt födda själar vill inget mer än tillhöra massan och det gör Sverige-horoskopet till kanske de mest tragiskt jag sett av den handfull nationalkartor jag orkat granska några timmar eller mer.

Människan kan inte längre se kosmisk tid

 

Sönderfallets element Vatten:
Krabban=oro, Skorpionen=fruktan, Fiskarna=befrielse

DN upplåter plats åt Richard Swarz att trasha Ryssland med ett rätt sorgligt svammel där han förstör sina egna argument genom att t.ex. medge att han inte vet hur Ryssland fördelar sina kostnader i krigstid. Dessutom "vet ingen" hur länge ryska sönderfallet pågått trots att kollapsen är en av artikelns huvudpoänger. Rätt tunn soppa men jag har sett bättre texter av Swarz.

Det är som skribenten tar sig fruktans element Vatten - så överrepresenterat i sitt eget horoskop - och målar hela Rysslandstrashingen med sin egen grundpsykologi. "Kremls svaghet, rädsla och desperation..." Men denna måttlösa projektion av sina egna mörker ser bara den som har astrologin att tillgå.

https://www.dn.se/ledare/richard-swartz-putin-tror-att-han-har-tiden-pa-sin-sida-men-klockan-tickar-for-det-ryska-imperiet/ 

Mest spännande är att publicering följer just som ännu en hyllning till matematikprofessorn och vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith ligger i kö några minuter efter detta. (också det inlägget pekar mot Smiths text på https://philos-sophia.org/cosmic-measurable-time/)

Med hjälp av Smiths snille ser man att Richard Swarz inte ens är medveten om materialistens "klocktid" som han har påfallande problem med och den korrekta "kosmiska tid" människan förr kände till och som kunnat hjälpa till där Swarz får problem med sitt trashtalk, ursäkta tes.

Wolfgang Smith är inte bara fullfjädrad matematiker utan också spränglärd idéhistoriker och hade förmodligen refuserat Swarz virrigheter, vilket naturligtvis inte DN hade hjärta eller insikt att göra. Skitsnack om Ryssland var tvärtom syftet, troligen ett beställningsjobb Swarz utförde där han proppar in så många argument mot Ryssland han kan komma på, varvat med ursäkterna att han inget vet och tidens dynamik och utgår från att ingen annan heller gör det.

Allt pga. ett förutsägbart problem: han sitter fast i "mätbarhetens välde" vilket är extremt hämmande på den SUBLUNÄRA nivån.. På Vatten-elementets nivå verkar en av flera typer av "kosmisk tid" vilket kan förklara diffusheten. "Falsk som vatten" brukar det heta och när Tidherren Saturnus befinner sig i denna värld-i-världen blir tiden ringlig och krälande och svår att hantera. Minns månnoderna - en drake, demon eller orm. Noderna har med stora händelser att göra och ska studeras tillsammans med tidherren Saturnus.

För Swarz verkar tid för övrigt nästan ett sidoordnat problem med frågan när Ryssland ska braka ihop. vilket gör DN-textens publicering så intressant just som både näraliggande vulkanerna Etna och Stromboli vaknat till liv lagom till den aktuella nymånen i Tvillingarnas tecken.

Se här hur Wolfgang Smith löser nutidsmänniskans förvirring till följd att de valde bort "kosmisk tid" och fastade för vetenskapens fixering vid mätbar tid. Skillnaden är intressant det kosmos erbjuder och som alla förr visste, var inte ögonblick på rak linje utan händelser ("event") där tecknen på himmelen angav spann, start och slut på identifierade "event". Dagens sämre människa är så kontrollgalen att hon hatar tanken på ett det kunde finnas något som en kosmisk tid. Livet måste börja med människan för att denna tvivelaktiga art ska kunna leva vidare. Barn..

Här är Swarz i underläge som lika nästan alla använder teknokratens moderna "mätbara tid" för att hantera problemet med när ett imperium föds och kollapsar. Fullständigt fel metodval. Smith förordar ett återvändande till antik kosmologi, till forntidens vishet. 

Människan har studerat rymden i säkert i tolvtusen år (om man tolkar stenristningarna i turkiska fornfyndet Göbekli Tepe eller om slitaget på Sfinxen verkligen pekar mot hällregn lika långt tillbaka -  mänsklig skicklighet vid en tid ingen trodde människan besatt). Det finns lämningar som är mycket äldre än arkeologins nuvarande dateringar och som visar hur länge människan mätt upp himlafenomen och studerat planeternas omloppsbanor..

Bäst låta Smiths ta det en gång till (min ö.s.):

Vad är då denna omätbara tid [redan diskuterad]? Egendomligt nog är det något som själv "mäter" i en mycket ålderdomlig och ontologiskt avgörande bemärkelse. Vad den mäter ut är "händelseförlopp", [Platons omätbara tid] mäter en händelse, naturligtvis inte genom att tilldela ett nummer till händelsens duration utan genom att definiera dess början och slut. I detta ger den omätbara tiden upphov till ett "event", förorsakar det i viss bemärkelse att existera. Denna begynnelse och ände är långt från ifrån blotta attribut utan snarast konstitutiva för händelsen, just som det sfäriska omfånget på en biljardboll är utgör den entiteten. I korthet: KOSMISK TID GER UPPHOV TILL EVENT GENOM EN AKT AV "KOSMISK MÄTNING" - vilket är skälet till att vi refererar till den [kosmiska tiden] som en gräns ("bound").

Jag är glad att hittat Smiths artikel i år eftersom detta här hur jag hanterat astrologins tidsherre eller gränsdragare Saturnus alltsedan Sideriska startade 2009. Och det är inte ett år sedan omläsning av nyplatonismens fader Plotinos (200-talet) stödde vad han kallade "filosofisk astrologi" (till skillnad från spågubbarna på Roms gator och deras trams). 

Jag vet inte vilket kosmiskt fel som tvinade mig till ett svenskt liv den här gången (se det stendöda 9e filosofihuset i nationalkartan), men några har säkert uppmuntrats av bloggen att se astrologins kosmologiska och filosofiska hemligheter.. Se hur Smith skickligt undviker att tala om astrologi eftersom han vet hur moderna västerländska hjärnor skär ihop och slutar fungera till följd av laddade ord!

Eftersom astrologin så uppenbart är "ojämlik" har år av inlägg försökt inte dumförklara Jord bara för att det är det mest rudimentära elementet och Plotinos kallar Eld det närmaste det gudomliga man kan simma inne i Världssjälen där vi människor lever förkastade och strandsatta på den kroppsliga ytan uppfattar som en yttre världsrymden vi blinda med enbart jordiska sinnen förmår uppfatta eller förstärka med mikroskop) (symboliskt Jord eller kropp, men likafullt det lägste verklighetsskiktet i antikens ontologi).

Swartz enbart sammansatt av Vatten och Jord är så nära totalt oförstånd, dvs. en naturalist eller ateist, man kan komma. Tiden finns och upplevs men bjuder inte uppenbarelser, inte interventioner från några gudomliga livsformer. Människan måste själv bota sin andliga blindhet innan några visioner av sällsamma världar kan förekomma. 

Astrologin lyder under Luft-elementet (Saturnus, fader Tid) och är därmed lämpad att undersöka "kosmisk tid" om t.ex  "imperiers uppgång och fall" eftersom det är Saturnus båda ändar (början/slut) som Wolfgang Smith beskriver utan att namnge Tidsherren med något av de många namn olika kulturer givet denna allsmäktiga gud som driver världens gång.

Varför Swartz tycks så attraherad av tid och tidmätning och ändå så luddig och vag beror på att hans tid på Jorden var att gå genom en Saturnus i ett beklämmmande instabilt läge. Tidsherren (tillhörig 7e himmelen) tvingas här ner till den sublunära månens diffusa värld (Platons grotta - Månen). Havens och Naturens element eller värld och enligt platonismen den irrationella själen som fluktuerar medan den högre rationella principerna ligger fast (jfr. Saturnus.- mig veterligen var Saturnus/Stenbocken opposit placera till Månen/Krabban från äldsta tid).

Ett stilla vatten (Skorpionen!) kan nå mycket djupt men det är uppenbart att DN publicerat agiterat snömos. (Swarz Saturnus i passionens eller agitationens typ av Vatten: Krabban och där står Skorpion-Solens härskare Mars svagt invid Saturnus.). Några fakta inifrån den lägsta och materialistiska medvetandenivå produceras men så dessa vattensimmiga flummigheter om tiden. 

Hoppas det här tillägget något justerar Swarz konstigheter om människans fåkunnighet och förtigande om att det ens finns livaktiga metoder för att studera kosmisk tid.

Men det är sant, flera kommentarer till det ryska horoskopet har figurerat på bloggen och bloggaren är inte något värst uttolkare av "kosmisk tid" när det kommer till politisk astrologi. Jag hade aldrig ens börjat tittat på ämnet vid femtio och den här bloggen innehåller nybörjarfunderingar (kanske något mer än så om man adderar tidigare liv som också inkluderat stjärntydning, ur nattdrömmarna upplevelser som pekar på Assyrien, Kina (ev. enbart kalendermakare), Egypten och England).

Det skorpioniska 8e huset och fokus på tidigare liv

Det är en extrem skillnad på den fattiga astrologi som var känd för egyptiske naturvetaren Ptolemaios (100-talet) och den indiska traditionen som rimligen går längre tillbaka. Hos den briljanta kvinnliga astrologen Tejaswini Patil hittar jag den mest djuplodande beskrivning av de tre gunas (kvaliteterna) och hur de förhåller sig i Samkhya-kosmologin. 

Sideriska, hoprafsat från världens ände Sverige har inte sagt mycket mer än dessa tre-kvaliteter-i-en-realitet är djupnivån i psykologi innan det ens fanns ett psyke. Patil följer en mer djuplodande läroriktning än den väldigt enkla beskrivningen av de tre gunas som är känd från den populära texten Bhagadvad Gita och där jag alltid värjt mig mot Tamas guna (mörkrets kvalitet) som mest liknar en demonisering av en stor del av mänskligheten.

Nog för att skissen ibland stämmer bra med tamasiska individer av kvalitetens lägre typer, som mörkar vad de sysslar med. Ta ex-politkerna Hägglund och Leijonborg som bistår Tidö-packet med nedmonteringen av public service för att kunna breda ut den fascistoida värld Sverigedemokraterna och Ulven Kristersson spårat in på.

En genuin mörkermänniska talar tvärtomspråket
och söker få allt att se stabilt ut

Den förledande stjärnan Algol gör Hägglund
till en perfekt parhäst med public service-
hataren Jimmie Åkesson (Sol+Algol)

Det finns äldre inlägg om dessa båda herrar, och inläggets ämne är i vilket fall fundamentet Tamas här nere i den materiella naturen (Prakriti) kombination med Vatten-elementet, dvs. Skorpionen eller det 8e huset. 

Nämnde Ptolemaios var inte mottagare till just mer än traditionen att 8e säkerställde horoskopägarens sannolika livslängd, en väldigt fattig läsart som västerlandet måste ha kompletterat senare eftersom man nu känner igen mycket av det Patil skriver i sitt inlägg. Med hänvisning till källan översätter jag här ett litet stycke men hon säger mycket mer. Att jag fastnade för just detta stycke framgår strax.

Det 8e huset är aldrig speciellt synligt och har likt den naturliga zodiakens 8e tecken Skorpionen outgrundliga djup. Åttonde är, med 12e och 4e husen del av moksha-trigonen. Den underlättar "befrielse", men om du inte specifikt fokuserar på ämnet förblir du omedveten om din ockulta potential.

Här bryter skapelsens (illusoriska) väggar samman och omformas. Det osedda träder fram och plötsligt inser du dess signifikans. Åttonde är intimt förknippad med det ockulta, med tantra. Tantra är studiet av kontinuerlig förändring. För det kroppsliga jaget, 8e huset äger ämnen som död, operationer, olyckor, eller skärskador av alla slag. För det emotionella jaget skapas häri stress och separerar (skärskada!). För det andliga jaget öppnas rutter in i det omedvetna.

Efter fem års meditation delat på två perioder från 18 och till cirka 26 (bloggaren är nu 64) praktiserade jag dagligen. Började med en halvtimma men det föll sig så naturligt att jag snart hittade "min komfortzon" i sittningar på 1½ timma. Hade själen praktiserat meditation i ett tidigare liv och var mer än bekväm att lägga bort den vanvettigt aktiva västerlänningen i syfte att som Patil säger, "öppna rutter in i det omevetna"? Åren med meditation  följdes från första början av "märkliga upplevelser" i formen av små videofilmer i det lugna vakentillståndet - ljudlösa inblickar i andra liv (verkliga eller kreativt skapade i stunden). 

Efter åren med meditation kom istället sporadiska nattdrömmar där vissa skilde ut sig i sin realistiska vardagsprägel. En fd flickvän figurerade vid tiden i två skilda liv där båda i det ena var makar i ett enkelt jordbrukarliv i Peru. I en annan dröm återkom samma själar, men nu ett av bloggarens ringaste liv som svart slav i Charlotte, North Carolina i tjänst hos ett vitt herrskap från Frankrike. Föredettingen var nu transfomerad/reinkarnerad som husbondens dotter. Drömmaren en enkel trädgårdsmästare som förvisso verkade ha det bättre än många slavar, han var inhyst i ett skjul långt ner på ägorna, utom synhåll för huset. 

Den färgade trädgårdsmästaren levde ett kort liv nära sin hustru från ett tidigare liv, men till följd av status-/rasåtskillnaden utan att någonsin växla ett ord med henne. En tragisk stämning över den drömmen. I en annan dröm som återskapade slutscenen från samma liv skickade husbonden sina hundar på den rymningsbenägna slaven. Jag vaknade ur drömmen med ordet "mastiff" och googlade det. Jädrar, redan romarna använde den hundrasen som kamphundar! Det fanns ett korn av sannolikhet i den drömmen, precis som i några andra av de tydligaste drömmarna. 

Sammantaget har jag efter bortgallring av tveksamma drömmar valt att behålla drygt 20 visioner/drömmar som skulle kunna vara fragmentariska scener från tidigare liv och av dem bara ett halvdussin som verkar utgöra starka bidrag till "den svenska upplevelsen" (med vilket menas att visionerna haft teman som är dominanta hjärteämnen nu - temana har ändras något med tiden, till de tidiga tjugo och universitetsstudierna korrelerade ett kinesiskt liv som bokhållare åt en länsherre).

Men som Patil sade: "om du inte specifikt fokuserar på ämnet död och transformation"...förblir du en av de omedvetna döda som Platon beskrev som fångar i den lägre naturens (Prakriti) grotta. Jo då, den grekiske tänkaren tycks vara en som tidigt fått nys om den hinduistiska världsbilden (kanske förmedlad via Pytagoras som sägs ha rest österut). Hinduernas vision kan ha varit större, Platons grottliknelse kanske syftar på Naturen som den lägsta nivån av Världssjälen och kanske specifikt den sublunära sfären (månen och därunder jorden). 

Romaren Plotinos hade ursprungligen bara ett schema med tre "emanationer", Den Ene, Intellektet och Själen, men lade senare i sitt liv till Naturen som en underordnad lägre del av Själen. Helt klart har Plotinos en materialistisk bild av människans själ, inte olik Aristoteles. 

Solen tillhör den lägre delen av själen (passionerad och djuriskt ilsk) och jag tänker alltid på hinduernas "jiva-atman" - "kombinatet" mellan andeväsen och animalisk varelse, "...och Adam blev en levande själ efter att Luft adderats)". En annan tanke är astrologin som opponerar Solen/Lejonet med Saturnus/Vattenbäraren. Bara den senare är den sanna människan/andesjälen och som sådan en ren förnuftssjäl som inte behöver hjärtat/solen eller djurkroppens "lilla liv". 

Detta är bara ett fragment av den verkliga själen och här ligger platonismens egenhet och skälet att vår tid fylls av kroppsdyrkande knappskallar del av en otänkande tid. Anden förnekas i t.ex. Sverige (och andeförnekande får ingen "förlåtelse" enligt Nya testamentet. Troligen en teologisk efterkonstruktion men ännu en dålig reinkarnation lär resultera. Stadd på "vägen ned" måste själen degradera sig maximalt innan det vänder.)

Med åren har Sideriska siktet vuxit sig oöverskådlig har horoskopkommentarerna mestadels följt principen att det som blir till rubriker får vägleda i jakten på ett troligt astrologiskt korrelat. Men alla dessa rätt ytliga spaningar med ofullständiga data (sällan några kända födelseklockslag för svenska celebriteter), har sakta bidragit till en mer generell förståelse och om man fokuserar 8e husets rika men "fördolda" innebörd stod det slutligen klart att bloggarens erfarenheter av meditationssyner och drömmar visserligen inte varit någon flodvåg eller ett psykbryt på något sätt, men förmodligen ändå skiljer sig från svenska folkets allmänna orientering där folkpsyket snarast fruktar det fördolda. 

I sitt 8e dödshus har nationalhoroskopet smärtans, krigets och ofärdens Mars i ett materiellt mörkerlagt tecken: Mars i Oxen, både planet och tecken av Tamas kvalitet Oxen tillhörigt Jord-elementet i ett Vatten-artat hus. Lergegga, den materialistiskt fostrade folksjälen fruktar materiellt armod över allt annat och det blockerar nationens utveckling till en vis nation, särskilt som Sveriges elit vill ha drängar och slavar att göra jobbet åt sig. "Bostadskarriär" är det fulaste ord som tillkommit i svenskan sedan skitkanalerna började visa amerikanska tv-program hur man köper upp en lägenhet, donar lite och säljer med vinst. Jag har tittat när tv-program som typiskt innehåller ordet "flipping" eller liknande först sändes  (alltid amerikanska produktioner) och tycker mig se att Sverige snart var infekterat av samma underklassens nya klipparmentalitet (tänk Jan Emanuel). Svinens tid är här. Var och en enbart för sig själv.

Hade inte bloggaren kommit i kontakt med förmodat tidigare fattigliv i meditation och dröm, hade han som medelklassvensk förmodligen inte reagerat på att Sverige är ett land byggt för jordägare och elit och att övriga luras med "fredagsmys" och andra trivialiteter vilka mörkar det skeva systemet och dess bisarra värderingar. Bloggarens egen själ har för detta liv levererat bakgrundsinformation (Platon: anamnesis/icke-förglömmslse) trots att Flyktingen eller Fattighjonet så här långt inte legat på livslotten. Dessa drömvisioner har därför varit mer värda än något från den svenska socialrealistiska overkligheten.

Patils text om 8e huset kommer i sammanhanget till utmärkt nytta. Tidigare har Tvillingascendenten påpekats för att den ger ett särskilt omen om det bästa huset (enligt hinduismen), det 9e för filosofi och religion. (Sverigekartan visar demonstrativt att dessa ämnen är det sista landets styrande vill ägna sig åt, eftersom de bildat en elitens rikemansklubb i 5e huset för själen i dess lägre och världstillvända form. Stora pengars Jupiter och Solen visar den svenska Vågpersonligheten lider av katastrofal obalans. 

Såg nyss en generande usel reklamfilm om Sveriges förträfflighet som pop-producenter alltsedan ABBA (som koinciderar med nationalhoroskopet/regeringsformen 1974). Eftersom Vågen, Vattenbäraren och Tvillingarna är so immateriella (Luft) uppfattas vårt svenska maskineri som att det rör känslosträngarna, men det är staten och marknaden som skapar detta och ondskan är därför väl dold, t.o.m. geniförklarad. Sverige har förlorat förmågan att se på sig själva ur ett högre perspektiv. Är du lönsam i materiella termer är du förlåten. Det är nationens skada i 8e dödshuset som hindrar dess intellektuella mognad.

Varför ser ingen ondskan i "Stickans Anderssons stall" som nu är summeras som "Abba", "Max Martin" eller svensk musikexport enligt löpande band-principen? Kanske för att musik är så harmlöst att ingen kopplar på intelligensen när underhållning diskuteras? Kanske för att bara en tolftedel av alla födslar kommer med Tvillingascendenten som faktiskt påminner om att Merkurius (grekernas Hermes) reser mellan alla världar och rapporterar med osviklig objektivitet (astrologiskt krävs förstås en "oskadad" och stark Merkurius utöver Tvillingarna i öster).

Att Tvillingarna har förnuftets Saturnus som ägare till 9e huset kräver förstås motsvarande kvalitet och även om ingen guru eller överstepräst har den här bloggaren hackat fram vissa insikter genom Saturnus i sin starkaste position i väster, kort sagt filosofi/religion vävs samman med varje allians i västra huset - varje kändishoroskop som smyger sig in i bloggarens informationsbearbetande Merkurius-intellekt. Dessa är inga "kroppsliga" allianser, de utspelar sig på den andligt-intellektuella nivån.

Men det nya som Patil påminner om är att Tvillingarnas ascendent tilldelar även 8e döds- och transformationshuset Saturnus som ägare. Åter blir döds- och återfödelsemotivet närmast ett medfött fokus så att 8e och 9e verkar tillsammans. (Redan vid 7-8 försökte jag andas under vatten - ohyggligt barnsligt men rent experimentellt! Gav upp efter några rejäla kallsupar. Koppling till det naturliga 8e vattenhuset?) 

Patil tillskriver "utforskningar" till det 8e, en väl känd signifikation även i västtraditionen. Redan tidigt på Sideriska lade jag "förutsättningslös grundforskning" i 9e huset, men vad ett hus innefattar påverkas av perspektivet. En materialist kan inte se att 9e står för "vetande redan innan frågan ställts" (den fulländade Jupiters utbredning som andesjälen som uppfyller hela universum/Purusha), så jag erkänner, mitt perspektiv var mer materialistiskt för tio år sedan... 

Minns att 9e också fick representera utlandsresor i bloggens tidiga år, men för den formen av utforskning finns visst fog (hinduisk lära sätter dagresor i 3e kommunikationshuset men långväga färder i 9e expansiva huset. Detta är dock astrologi på lägsta och mest primitivt vardagliga nivå.)

Sveriges otacksammaste roll?
Att likt en ren merkurier beskriva
landets medvetandedestruktion
ur ett metafysiskt perspektiv.

Att bloggarens Saturnus är mest prominent i sitt "dig-bala"-läge i 7e, verkar förklara varför tidigare liv-förnimmelser började skymta efter bara några veckors meditation (egentligen redan i sexårsåldern) och kundalini-ormen vaknade på tredje året av meditation, just som andra akten av sittningar begynt? 

(Se även Mahapurusha yoga astrologins mäktigaste? - om hur svårt det är att uppfylla hinduismens löften om "helgonlika kvaliteter" - liten tuva kan stjälpa stora lass.)

Ett par tidigare inlägg har beskrivit hur "ormen" kröp upp genom ryggraden, stannade vid hjärttrakten i flera dagar och löste upp något problem där och kulminerade strax ovanför skallen som ett milt guldregn som en fontän eller äggliknande form jag satt mitt i. Inget unikt eftersom det var underförstått att sittningarna syftade till den subtila kroppens balansering, så som jag läst om i en bok om Kundalini.

Patil: "Är du, ditt Verkliga Själv, redo att lämna denna kropp?" Det tycks av hennes resonemang som om bloggarens erfarenheter snarare var av pranas (livsenergins) preliminära rensning än kundaliniormen uppvaknande! Men det kan vara språkförbistring. Den andra texten noterar att olika individer (själar) har olika upplevelser:

https://psychologicallyastrology.com/2019/03/04/kundalini-activation/

https://psychologicallyastrology.com/2019/03/05/kundalini-myths/

I det första inlägget beskrivs kundaliniormen på ett sätt som påminner om en fysiologisk motsvarighet till den fördummande demonen som tecknas av månnoderna! Begärets Rahu och det avhuggna huvudets Ketu påminner starkt om hennes ord: "Kundalini är en restriktiv kraft pålagd din själ så att du förblir omedveten om ditt sanna Själv." Jag har inte sett Patil själv göra den kopplingen trots flera inlägg i båda ämnena.

"Om sinne, kropp och personlighet inte är tränade att hantera kundalineenergin kan den lätt vålla skada i en sådan omfattning att flera jordeliv krävs för återhämtning" - För många år sedan skrev jag (utan egen erfarenhet) om risken för psykoser vid okunnigt utövande av yoga/meditation: Yoga - vem tror du att du maximerar?

Blå spindeln och Mayas illusoriska slöja

LiveScience berättar om ett sällsynt fynd av egyptisk konst där spindeln ingår. Varken i en småkurs i Egyptens religion jag läste för länge sedan eller en och annan bok om egyptisk konst har jag någonsin sett spindeldjuret nämnas - till skillnad från skalbaggen som rullar sin lerboll och formar en perfekt fysisk kropp - sfären - Jorden - för den återfödda själen att bebo.

Musikern Ray Manzarek (f.d. Doors) -
The Golden Scarab (1974)

Men t.o.m. fattiga nyhetsstick som det hos LiveScience kan räcka för en aha-upplevelse om man redan har tillräckligt många pusselbitar. En bildtext förklarar att en väggmålning där en spindel kan siktas illustrerar en ceremoni där gudastatyer "öppnades" och blev titthål för den gudomliga närvaron, inte olikt hur en babykropp till sist befolkas av en levande själ, en Observatör.

I en nattlig dröm från tjugoårsåldern var jag på spaning efter en grav nära ökenranden i Egypten som jag visste var min. Jag har ingen aning om vad slags information från daglivet som kan ha föregått och kanske utlöst en så här orealistisk dröm, "Hej, du föddes i Sverige så hur kan du leta din grav i Egypten?" 

Men den allmänna ambiensen i mitt liv vid den tiden var att själavandringen var verklighet. Jag hade redan lärt mig meditera och i djup avslappning sett inre filmsekvenser som tycktes komma från andra tider. Steget till att samma intresse färgar nattdrömmarna är inte långt.

Utanför en öppning i en klippvägg vet jag att jag hittat rätt och jag går in i en tunnel som mynnar ut i en tom kammare inne i berget. Det finns åtminstone en gång (minns bara en) som leder djupare in under berget och jag söker mig vidare. Jag vet i drömmen att det måste vara här men att jag måste gå djupare in. Jag finner en andra tom kammare, en tredje och så en fjärde innan energin i drömmen stegras i en enorm visshet att det är i femte kammaren jag kommer att hitta DET.

Mycket riktigt, en sarkofag och en miniatyrstad påfallande lik de miniatyrlandskap och städer jag så omsorgsfullt byggt till min Märklin-tågbana som pojke. Drömminnet är återigen otydligt för jag minns inte att lag lyfta locket av sarkofagen. Kanske låg dödsmasken ovanpå för i nästa skede lyfter jag avgjutningen av den dödes ansikte och för den mot mitt eget och tänker i drömmen, ordagrant: "Nu ska vi se om den fortfarande passar."

Till min häpnad ryms hela den uppenbarligen ganska betydelsefulla mannens ansikte på min nästipp - en spektakulär förändring av skala som bara kan inträffa i en dröm där den kritiska fakulteten är bortkopplad. Jag minns också min häpna reaktion ordagrant. Drömjaget sade naivt: "Oj, har jag vuxit så pass mycket sedan sist!" Det som varit en stor man i det gamla Egypten rymdes som en liten fläck på nästippen av en vem-som-helst i Europa i det 20e århundradet! Med den drömmen lämnade väl all respekt för så kallade auktoriteter min kropp för gott!

I samma ögonblick jag slås av denna förunderliga "tillväxt" händer något med drömmens själva stoff eller snarare vävnad. Gravkammarscenen rullas liksom ihop eller plattas till på en tavelduk när en spindel blixtsnabbt kravlar över synfältet nedifrån vänster och snett upp mot höger i en 45 graders vinkel. Det hela händer så snabbt att jag inte är säker att jag inte skapat ett mytiskt minne av exakt hur historien vände blad, men den djupblå självlysande spindeln minns jag tydligt och också hur den i sin rörelse på något sätt rullade ihop gravkammarscenen och vävde mig tillbaka in i en scen i nutid. I den scenen står jag och min mor och argumenterar ilsket. I sig en underlig landbrygga till nuet eftersom jag hade flyttat hemifrån sedan åtskilliga år vid tiden för drömmen.

*****

Många år senare, i november 2005, har jag en ny dröm som involverar ilska och kvinnor. Lurad på en dejt med en kvinna som visar sig bara utnyttja mig för att fylla en timmas tomrum i sin kalender innan hennes riktiga dejt anländer till restaurangen går jag hem i vredesmod och drömmer drömmen om någon Oxford och hans vrede riktad mot en uppenbart viktig kvinna. I drömmen tycks hon diskret identifierad genom att jag hör - på engelska! - orden Queen och Mother repeteras om och om på ett nynnande sätt.

Nätforskning de kommande månaderna övertygar mig om att drömmens "Oxford" är den 17e greven av Oxford i ilsken ordväxling med sin styvmor. Oxford var en av drottning Elisabets myndlingar alltsedan den unge greven blivit faderlös vid tolv (och hans biologiska mor skickats i exil, typ - kronan var oerhört intresserad att lägga beslag på ätten Oxfords omfattande gods).

Givet de historiska detaljer nätforskningen fick fram om denne Oxford, verkligt namn Edward de Vere, är det inte så konstigt att drömmens gräl klipps och övergår i en annan scen där kvinnan är död och mannen pliktskyldigt utför någon slags ceremoniell rörelse med ett tungt slagsvärd över en gravsten som ligger som en stenplatta mot marken. 

Jag känner vikten i min hand i drömmen och hade ända sedan 11-12-årsåldern älskat just slagsvärdet från de riddarböcker jag under en fas slukade - som liten ritade jag slagsvärd på långa rader och fann stor glädje i att variera dekorationerna på handtaget.

Så tungt är svärdet att jag är skakig på handen i drömmen och får inte rörelserna rätt. Ceremoniens innebörd undslipper mig men det kanske är något för att viga den döda kvinnan åt den sista vilan. Eller förbanna henne, för inombords är Oxford sammanbitet arg i den här långt senare scenen. Faktum är att han verkar förbanna sin styvmor, drottning Elisabet, och önskar henne ur sitt liv, precis som jag tappat min sista tilltro till kvinnan på pseudodejten kvällen innan! 

Men övning ger färdighet och efter att ha upprepat handrörelserna med svärdet några gånger får jag till koreografin och jag tecknar ovanför stenplattan i marken något som mest liknar ett kinesiskt skrivtecken. Det intressanta i sammanhanget - egyptiska spindlar som bryggar grav och återfödelse i ny tid och i samband med levandegörandet av statyer - är att tecknet innehåller ett diagonalt streck, men nu ritat i en riktning motsatt den blå spindelns, som vävde drömmaren ur sitt forna jags gravkammare och in i sin nuvarande personlighet (en ny grav). 

Den här ungefärliga bilden är allt jag lyckades minnas från drömmen, men helt klart vispade drömmaren svärdet uppifrån vänster och ner mot höger för den avslutande linjen.

I samma ögonblick jag vet att jag lyckats rita figuren exakt rätt över den grå stenplattan (som jag visste inför den femte kammaren att jag var framme), lyser densamma upp inifrån. En extremt komplex "statsplan" lyser honungsgult ur den grå och alls inte döda stenen! Jag inser i skrivande stund kopplingen till det gamla Egypten och att "öppna" en död staty!

Fast jag inte förstår mina egna drömmar fullt ut, skulle jag vilja föreslå följande.

Spindeln som vävde ett nytt liv i Sverige över den gamla gravkammaren i Egypten gjorde så längsmed det jag på den här bloggen kallat horoskopets SATANISKA AXEL och senare upptäckte att åtminstone romaren Manilius (1a århundradet) kallat PYTONS AXEL.

Det här inlägget är första gången sedan 2005 jag tittar på Oxford-drömmens lilla krumelur och tycker mig ana något av dess innebörd. Här har vi det kinesiska tecknet för mun eller mynning (en kvadrat) - jag har ju gudbevars varit kines i ett tidigare! - och så den diagonala linjen som förbinder just 2a husets mun eller mynning - DÖDSRIKETS PORT - den egyptiska grottöppningen eller gråstenen i marken och själva åttonde DÖDSHUSET saker läggs att vila eller så sakteliga dekompostera.

I två drömmar, en i tjugoårsåldern och en i fyrtioårsåldern, ritas en diagonal linje som jag först nu inser har att göra med den antika astrologins tankar om själens nedstigande i de dödas värld. Om de dödas värld också är den värld vi människor befinner oss i just nu (och kallar "liv"), det låter jag vara osagt. Men ur själens perspektiv måste jordelivet sannerligen vara en död zombies vandring mot slutet och sitt uppvaknande (i sin form, i Saturnus!).

Lite som när egyptierna borrar hål i statyn så att det gästande väsendet kan återknyta till en omvärld. I döden (idag på årets mörkaste dag) borras andra titthål upp, så att själen återigen kan förnimma livet på en nivå lite närmare dess egen natur.

*****

Den diagonala linjen planterades egentligen av min far. Prisvinnande fotograf i ungdomen men kanske för feg eller som Sol-Oxe alltför materialistisk för att våga satsa på konsten. När jag var nio eller tio berättade han om något som han antingen läst i en bok om grundläggande bildkomposition eller kanske kommit fram till själv. "Son", sade han (ungefär), "man ska alltid söka motiv med en diagonal linje i. Det blir så mycket mer spännande då." 

Amen till det!


Tillägg. 

Jag trodde knappt mina ögon när framlidne neo-jungianen James Hillman i förbigående nämnde den blå spindeln som något närmast tabu i sin "The Dream And The Underworld" som jag läste för bara några få år sedan. 

Det är således en arketyp, men att spindeln är drömvävaren av den materiella illusionens slöja, och att den kan ha haft just den innebörden i det avlägsna (kanske förhistoriska) Egypten är naturligtvis bara en obestyrkt intuition...

Inläggets horoskop, upptäckte jag efter publicering, är intressant.

Man skulle kunnat ha betona de fyra elementen med tanke på att drömmen om den infrån sig själv blålysande spindeln hittar sin perfekta illustration i identitetsskaparen Solen som belyser en ömsesidig reception mellan den blå Tvillingarnas kommunikatör Merkurius och den metafysiska klarsynens Guru (Jupiter).

Vilket närmast perfekt horoskop att plötsligt komma på den drömmen att skriva om!

Men jag väljer istället att färga den dominanta kvaliteten Sattva då den symboliskt indikerar medvetande som vaknar ur döds- och drömrikets mörkläggning.

Och det reflekterande sinnets Måne på nästan rak linje med Regulus i Lejonet ger sin förklaring till varför denna dag gick i hågkomstens tecken. Se föregående inlägg om "Sarah"! Det skrevs medan Månen kröp fram i Lejonets tidiga grader. Månen är inzoomad på kungliga eller värdiga kvaliteter idag - som massdemonstrationen mot nazifasoner i Kärrtorp också illustrerade.

Den mätande och vägande människans misstag

Så Carolina Gynning har fött ett barn, men vad är det hon verkar bry sig mest om?

"I dag hade jag min slutmätning innan jul på träningen från 25 i fettprocent till 17,4 på tre månader med hård styrketräning 3 ggr i veckan och bra kost, dvs mycket protein low carb! Riktigt jävla stolt e jag över mig själv! I did it yes!" (Expressen)

Citatet säger mycket om människan från helvetet, hon som förvandlat hela sin tillvaro till ett enda räkneark fylld av data. Det är naturligtvis Jungfruns tecken, ägd av Merkurius som här applicerar intellektet på Jordelementet eller rent materiella fenomen. 

Tidigt i bloggens historia beundrade jag den franske matematikern och astronomen Jacques Vallee för hans förmåga att kombinera Jungfruns sifferhysteriska natur med en öppenhet för det okända och övernaturliga: Solen i Jungfrun opposit Jupiter i Fiskarna. (Senare lärde jag att han gått och blivit riskkapitalist - ett gebit bloggaren nu anser är vetenskapligt säkerställt att det är en central del av Jungfruns princip - kanske t.o.m. den innersta kärnan.)

Jag noterade nyligen en mindre extrem form av Gynnings kombination av Solen i Jungfrun och Månen i besatta Skorpionen: en veterinär. Onekligen mycket passande: klippa klor och kastrera djur. Jungfrun som vanligt på jakt efter att eliminera "det skadliga" och Skorpionen ett sinne som just dras mot det mörka och dödande. Orienteringen mot varelser lägre än människan är tydlig.

Varför Gynning är så många resor mer extrem än en normal djurvän kan ses av den olyckliga kombinationen av en fallen Måne i Skorpionen och där tecknets härskare Mars själv står under attack från en illa placerad Saturnus. Illa för att den formgivande Saturnus i Lejonet befinner sig i den formfria och kreativa Solens tecken - och Saturnus och Solen är ömsesidiga fiender!

Expressens foto är olyckligt tajmat med en munöppning som å andra sidan tydligt röjer Skorpionens favorittillstånd: vämjelsen. Gynning har en förmåga att drälla gift omkring sig (och då tänker jag inte bara på det horribla tavelkludd hon kallar konst). Hennes konstanta skrikiga tonläge vittnar om  höga inre brusnivåer - hon måste höja rösten för att alls få någon feedback till sig själv.

Varför bebisen bara var rolig en timma och att det sedan åter var en besvärad kroppsfixering som tog över, har sannolikt med diktatorn och formplaneten Saturnus i Eld att göra. Finns det något gott alls att säga om den "svarta solen" i Eldelementet är det väl att den är så medveten om former eller strukturer [1].

Men ur sinnelagets perspektiv (med Månen som första huset), påminner en tiondehusplacead Saturnus mer än något annat om en kroppsfascist, ett freudianskt överjag som totalt kontrollerar Gynnings undermedvetna 12e hus och därmed hennes känsloliv och stämningslägen. 

Att det är Luft i det undermedvetna som i sin tur driver en Vattenplacerad Måne är rätt komplicerade förhållanden. Det är som om Gynning är medveten eller lever via sitt undermedvetna. I det 12e "dolda" huset har vi Vågen som naturligtvis är ett skönhetsmedvetet tecken (härskare: Venus) och resultatet verkar bli en Saturnus som diktatoriskt tvingar sig på hela Gynnings undermedvetna. 

Men åter, allt detta är ur Månens perspektiv: Gynning upplever prestigen av att ha en sådan kropp som Der Führer anser är en arisk eller perfekt kropp. Med så många tusen demoner som Gynning har inom sig skulle jag kunna tänka mig att hon faktiskt är en ihjälgasad jude som återfötts med den här kroppsfascistiska störningen på hjärnan. Förra gången hon var på jorden kostade det henne livet att inte "hålla måttet" och det tänker hon inte låta hända igen. 

(Med en så hysterisk koncentration på form-Führerns dekret för Venus-attraktiviteten, är det inte konstigt att hon fått ett väldigt välskapt utseende - det är som om hela hennes själsenergi enbart handlar om att vara kropp och se ut.)

Kvinnan är med andra ord helt besatt och frågan är om Saturnus i rollen som demon går att betvinga och driva ur kroppen. Det är kanske detta som ÄR hennes enda uppgift i livet, att slava under skönhetsidealen och söka stå dem så nära som möjligt. Hon gör det ju av naturen och mycket intellektuellt spelrum däremellan tycks inte finnas.

Sedan finns också möjligheten av en mycket tidig födelse om natten så att den onda Djävulen (stjärnan Algol) påverkar den redan fallna Månen i Skorpionen.


_____
1. Undertecknad går här till sin egen Saturnus i Eld för ledtrådar eftersom den ligger i Skytten, exakt opposit ascendenten och Månen.

En stor del av de unga åren slösades bort på ett jagande efter perfekta och ouppnåeliga kvinnor. Förklaringen tycks vara ond bråd död som en ung vacker italiensk kvinna i närmast föregående liv - skönheten fördes inte vidare till nästa kropp, nu manlig, men istället sökte jag omedvetet en partner genom vilken jag skulle kunna förlänga det liv som brådstörtat tog slut redan före trettio. 

Samma intresse att synliggöra Saturnus osynliga strukturer ("själens form") spelar förstås i bakgrunden på denna blogg. Därför skulle man kunna säga att bloggaren lider av samma besatthet som Carolina Gynning, fast nu via en Saturnus orienterad mot kunskap (Sattva guna) och inte mot mörker och okunskap (Tamas guna) som märkligt nog Lejonet uttrycker. Saturnus i Lejonet skulle kunna översättas med Jesus visdomsord: se med sina ögon men ändå inte se. 

Är då Saturnus i Skytten är den enda plats i zodiaken där man kan se själens form? Jag vet inte. Det här är så subtila frågor att jag knappt ens tror den västerländska astrologin känner till dem. Men rimligen finns det flera astrologiska sätt att beskriva visuell ingång i själens tidigare liv. Jag har sett tidigare liv som korta filmklipp eller vykortsliknande vinjetter under meditation eller t.o.m. i avslappnad tillstånd (som vid ett tillfälle under musiklyssning, då ett tidigare liv minne frigjordes av musiken och dubbelexponerade sig ovanpå synintrycket av rummet). 

Det verkar väl fyrkantigt om denna förmåga bara delades ut till nyfödda barn en gång per 30e år, under perioden då Saturnus passerar Skytten. (Förvisso pekar tecknet mot Vintergatans centrum - den galaktiska själen? Är det där det här systemets "minnen" eller "planritning" förvaras?)