 |
| DN 150918 |
Björn af Kleen är inte adlig framhåller skyndsamt författaren till Wikipedia-biografin. Modern bar namnet och är därför inte primär arvinge. Mannen skulle med andra ord kunna bära en hel del avund i själen från modern och hans småkritiska skriverier om arvsrätt och horoskopet tycks båda bekräfta den saken.
Men framför allt är det fascinerande vilket städat och lugnt formulerat pekoral han producerar för DN, som om han ändå ville behålla tillträde till de finare salonger som hans efternamn öppnar. Det finns ingen som helst slutknorr i den text där han föga kontroversiellt begrundar möjligheten att sadism och nedlåtenhet mot dem lägre ner i hierarkin på privatskolorna senare i livet väl tjänar mobbarna sedan de blivit psykopatiska (ekonomiska) makthavare.
Det är ett växande intryck att det kan bli så här "varken hackat eller skuret" vid aktivering av både den onda stjärnan Algol och den goda Regulus - två bortglömda antika omen som jag känt på pulsen under några år nu.
Det är annars fascinerande att se denna man - förnekad makten i sitt efternamn eftersom det var modern som bar det och hur Månen hålls hård av begränsaren Saturnus efter att "kungamakaren" Regulus bildat en sådan hoppfull (Jupiter) koppling till adel (Jupiter) - ja, t.o.m. en demoniskt överdriven koppling (Rahu).
Men det är Saturnus som vid lunch är segraren i det planetära krig som utbryter när två planeter båda kämpar om rollen som atma karaka (själens djupaste begär). Naturligtvis är det ytterst osannolikt att af Kleen föddes klockan tolv på dagen, men som skolexempel är det en god illustration. Det är Saturnus med en två grader mer nordlig latitud som står placerad ÖVER mödernets Måne och hävdar att Patriarkatet är härskaren inte den ansiktslösa massan (Månen). Björn af Kleens födelse illustrerar - om vi idealiserar den - perfekt det problem han går och grämer sig över.
För tro inte att Oxen och Lejonet som båda är mörklagda tecken (Tamas guna) har förmågan att tänka utanför lådan. Nej, de förblir offer för de "ingångsvärden" de fostrades in i. De fyra "fixerade" tecken indikerar just de världsliga axiomen. Vilken princip annan än Lejonet hade kunnat ge upphov till föreställningen av att vara "kung av Guds nåde"? Riket som konungen styr över är det pleromatiska Vattumannen mittemot och via den sataniska axeln (Oxen och Skorpionen) ser vi det skämt till skuggvärld som de djupast fallna själarna tror är den enda verkligheten.
Varför artikeln är så uddlös kan beror på att Solen i äganderättsfixerade Oxen disponeras från Venus som här har en lätt journalistisk tendens via placeringen i det rörliga och indeterminata Tvillingarnas tecken. Här utför Venus en balansakt likt flugan på väggen. Den är med och rapporterar men tar inte ställning. Det är en i själ och hjärta stockkonservativ författare som inte förmår koppla sadismen bland sitt eget folk till ett moraliskt fördömande eller en appell om ett annat och bättre samhällssystem.
Algol eller Satanshuvudet borde ha varit en oförsonlig Åklagare men Venus veka position i Tvillingarna plus det faktum att Solen i princip lösgjort sig från den onda stjärnans inverkan, gör att det istället är Saturnus blockering av arvet till stora privilegier som fyller hela den här människans föreställningsvärld. Att agera en satan är en mindre viktig ingrediens i det här "psykiska horoskopet".
