Om 30 år måste kapitalisten ha bestämt sig om folkmord eller ej

I samband med att artificiell intelligens om 30 år ersatt hälften av alla arbetsföra på jorden är inte frågan "vad folk ska syssla med hela dagarna", som The Guardian uttrycker saken. Frågan är om den onde rike mannen samtidigt utvecklat mördarvirus med begränsad livslängd och med hög precision kan inplanteras bland alla de överflödiga människor som inte får följa med på den privilegierade färden in i framtiden med denna ras av evolutionistiska mördare. 

Med en mindre dramatisk läsning av den fördärvade människotypen öppnas istället ett litet diskussionsutrymme för frågan om en radikal omfördelning av förmögenheten hos "de sextiotvå rikaste individerna på jorden som äger lika mycket som den fattigare hälften av samma planet". Blir medborgarlön och livslång fritid för kreativitet och personlig utveckling morgondagens verklighet först om 30 år? Ska de rika förslava de fattiga i ytterligare en dryg generation?

Kommer verkligen den rika eliten att ha lust att dela med sig? "Evolutionen" lär ju inte ha hunnit förädla den onde rike mannens sociala ansvarskänsla, och evolution är i vilket fall en myt som en speciellt ond underart till människan sjösatt för att koppla loss släktet från den behövliga moraluppfattningen. 

Utan sekulär omoral och värderelativism hade aldrig Margaret Thatchers marknadsliberalism kunnat ta skruv på det makalösa sätt som den gjort. Den mänskliga civilisationen befinner sig nu i fritt fall och kollapsen kan faktiskt komma innan robotarna hinner spara in alla lönekostnader åt de onda rovdjuren. Ingen vet vad Naturen har i förberedelse. Kanske kommer den att hinna före den destruktivt kreativa människan i sin utveckling av en ny farsot.

Jag tror antingen på det, eller på precisionsbombning av de överflödiga. Själviskheten som mänskligheten visar prov på är den tragiska sidoeffekten när gudomligt intellekt befinner sig i ohelig allians med det själviska och enbart naturliga "köttet". 

Vid den tiden då robotar kan ta över så många mänskliga arbeten kommer även "smarta prylar" att ha tagit över världen. Individer blir angripna i sina hem av prylar som startar krig mot dem (som en privat version av Terminator-filmernas dystopi). Att dumpa Afrika och andra kriszoner kan göras med konventionella medel - politiskt frammanipulerade krig - men även i den rika världen finns mängder av, som Svenskt Näringsliv säger, "olönsamma" individer. Dessa måste också gallras ut så snart de smarta apparaterna skickat data som ger statistik som avslöjar vilka som är en börda och en "kostnad". 

Det kodumma folket identifierar sig redan i dag genom sitt bruk av smartphones, och kommer i framtiden än mer att visa sina beteendemönster när hela bostaden är fylld av "uppkopplade" prylar. Deras varje steg och aktivitet beräknas utifrån Satans verklighetsbild: hur mycket de producerar jämfört med hur mycket de konsumerar. Mardrömmen som de flesta redan idag missat är att en mindre grupp mycket onda människor reducerat hela mänskligheten till slavar vilka mäts av räknenissar. Kapitalismen är bara intresserad av mellan skillnaden mellan kostnad och intäkt. 

Räknenissen är troligen den mest urspårade livsformen i vårt universum och den här underarten finns på Jorden! Just därför att vår tanke uttrycker gudomlig intelligens men att Djävulens barn kopplat samman denna intelligens med Naturens rovdjursmentalitet. Det är två helt olika typer av själar som samexisterar i mänskligheten (djurriket företer antydningar om detta, men inte tillnärmelsevis lika tydligt).

*****

Jag upplevde just början på det stundande kriget mot den enskilda västerlänningen som inte uppfyller den onde rike mannens lönsamhetsmål - maskerat som politikens skenbart välvilliga krav på "heltid åt alla" - för några dagar sedan. Plötsligt poppade en påminnelse om min mors födelsedag upp på datorskärmen. Problemet är bara att mitt supergamla mejlprogram från Microsoft inte borde ha kunskap om när hon fyller år, i kontaktboken står bara namn, adress och telefonnummer. 

Datorn måste alltså på eget bevåg ha gått ut till någon spioncentral och levererat innehållet i min kontaktbok. Utanför mitt hem har sedan just det här namnet knutits ihop med korrekt födelsedag. Microsoft har med andra ord hackat min hemdator, och när jag undersökte varifrån pop-up-skylten kommit satt faktiskt en årligen återkommande påminnelse i mejlklienten om mors, men ingen annans, födelsedag!

Till saken hör att jag bara en eller två dagar tidigare ringt henne över fastighetens IP-telefoni. Det här verkar förklara ett flertal tecken på instabilitet datorn uppvisat under några veckor. Vid uppstart på morgonen har datorn fladdrat till och startat om en extra gång och sedan frågat om jag ville sända närmare teknisk information om maskinen till Microsoft i deras arbete på att "förbättra" produkten. Jag avböjde, men vem vet vad som bara är tomma rökridåer?

Man riktigt ser det spionagesamhälle som makthavare understödda av IT-fascismen bedriver mot sina egna, och jag kan tänka mig att tekniken ännu inte är helt buggfri. Kanske var det inte meningen att jag skulle få se den här manipulationen av min hemdator, men att mejlklienten var så gammal att programmerarna glömt koda för en så gammal mejlklient. Den förmådde därför inte dölja Microsofts eller svenska statens intrång i den här hemdatorn utan lade - som en ren bugg - till den nyligen uppdagade kopplingen mellan namn och födelsedatum och detta efter att jag ringt just ett samtal till vederbörande!

*****

Richard Dawkins, en av dem som från England hårdast drivit på den demoraliserande ateismen de senaste årtiondena och således verkat i synergi med Margaret Thatchers marknadsliberalism, fick en mindre hjärnblödning nyligen men kunde snart återvända till sitt hem (The Guardian). En god väns mycket spirituella hustru dog oväntat av hjärnblödning vid 44 sistlidna sommar och Dawkins var 74, så det handlar knappast om att någon gud straffar ateisterna. Däremot är Dawkins transiter intressanta, även om bristen på känd födelsetid gör alla dessa jämförelser mellan startskottet och transiter spekulativa.

Hittade för övrigt en bloggpost från 2007 om Dawkins nedlåtenhet mot astrologin på en insomnad sajt vid en förnyad och resultatlös jakt på hans födelsetid. Författaren använder den tropiska zodiaken och brukar det galaktiska centret (som inte har någon empiriskt bevisad funktion i astrologin) men det finns ändå en del intressanta tankar eftersom det rör sig om en uppenbart slipad hjärna. Dawkins förvirring, tydligt skönjbar bakom en yta av skarp logik, håller jag fullständigt med om, men med hinduiskt synsätt är hans Sol inte alls oaspekterad, som bloggaren menar,  utan har en kombination med såväl Venus som södra månnoden. 

Hans djupgående förvirring, dvs. brist på verklig intelligens, kan således tillskrivas främst noden, som både tenderar att klippa kontakten med jämviktens Venus och intelligens Solen. På ytan låter han skarp i logiken men det skulle kunna förklaras av att logiska Merkurius delar tecken (kombination) med sinnelaget i intellektualiserande Vattumannen. Att Richard Dawkins mentala spelplan är gräsligt otillräcklig ser man dock av att Merkurius och Månens disponent Saturnus har fallit ner till subjektiva tyckandets egoperspektiv i Väduren. (Ja, han föddes under Andra Världskriget, vars fallna Saturnus är en nyckel till bloggarens förslag om att krigsstartens horoskop är "världshistoriens ondaste karta".) 

Dawkins sjukligt snävsynta Saturnus expanderas av Jupiter i rätt tät konjunktion så att alla med intelligens att se kan uppfatta vilken, faktiskt, loser denna zoolog är. Efter publikationen av sin The God Delusion formligen strimlades Dawkins i bitar genom otaliga betydligt vassare tänkare som avslöjade alla kunskapsbrister och oreflekterade attitydproblem i hans bok. Nå, detta är en snart tio år gammal och numera glömd synd. 

Inte ens den patetiska svenska Humanist-rörelsen verkar finnas kvar längre. Bara sällan hör man Björn Ulvaeus berätta om sin bakterieskräck och att kontanter inte bara är förbjudna på ABBA-museet (liksom varje referens till någon Gud) utan också ska elimineras från samhället. Det var alltid en ömklig pengafixerad fejkkopia på den brittiska sekulära humanismen, detta snikna företag...

Dawkins stroke i yttre planetkretsen (lunchtid, verklig tid okänd) sliter och drar i hans födelsehoroskop på intressanta sätt!

Precis som med en serie kända artister nyligen, verkar det vara kärva Saturnus strypning av Jupiter som plockas upp av de som har sin tidsinställda bomb i födelsehoroskop kopplad till dessa planeter. I Dawkins fall ligger de som sagt konjunkt i Väduren och i en mycket olycklig ömsesidig reception mellan den stora illgöraren Saturnus och den lilla illgöraren Mars (extraordinärt stark i Stenbocken). 

Vid tiden för slaganfallet opponerar Mars i transit Dawkins medfödda Saturnus/Jupiter-konjunktion och triggar således den medfödda ömsesidiga receptionen.

Intressant nog får han hjärnblödningen då Solen i transit passerar den saturniska Stenbocken och således "vitaliserar" eller aktiverar den medfödda olycksplaneten Mars i samma tecken. Viktigt är att minnas att Vädurens tecken representerar skallen och hjärnan så att det har betydelse när Vädurens härskare Mars påverkas av planeter i transit. Dawkins har upplevt Solens årliga passage genom Stenbocken många gånger förr, men aldrig tidigare då Saturnus (Döden) söker strypa frihetliga och levande Jupiter i livets (Solens) tecken Lejonet.

Dessutom inträffar slaganfallet en dag då Månen (livshändelsernas sekundvisare) passerar Skytten och således vagt återspeglar vadhelst Jupiter handlar om vid denna tid i livet. Och Jupiter är som synes i svåra problem här.

Sedan kan man inte låta blir att fundera över nod-axelns eventuella finger med i det här stroke-spelet. Jupiter och Rahu, båda angripna av dödens Saturnus står i tät konjunktion i slutet av Lejonet just nu - Solens tecken - och Dawkins Sol är involverad i nodaxeln på "bestraffningens" södra sida.

Det är så mycket data involverad i detta slaganfall - och så kopiöst stora mängder data att hantera för den som skulle vilja fördjupa sig i transiternas sätt att "pusha" ödet i vissa riktningar, att jag inte känner något större intresse för att göra den heroiska forskarinsatsen. Men varje gång man redan flyktigt granskar transiter i samband med någon milstolpe (detta kan ha varit Dawkins första seriösa möte med Döden), så dyker en ansenlig hop av väsentliga indikationer upp. 

Ponera nu att du är en rik, rik makthavare i en äldre kultur som ännu inte hade fallit så lågt ner i dumhet som den västerländska, och du hade råd att hålla dig med ett helt hov av heltidsanställda astrologer - den tidens "politiska" experter - här kan man tala om tiden att fördjupa sig i studier av transiternas inverkan på härskarens födelsehoroskop. (Och detta horoskop VAR rikets horoskop.)

Det var tider, det, och i grunden ointelligenta män som Richard Dawkins var som bäst stalldrängar. I västkulturen blir de makthavare! Så ser man var Satan eller den Mörka Kraften har vunnit störst insteg.

Richard Dawkins som den spyende Pyton

The Guardian har en lång och läsvärd intervju med religionsbekämpande zoologen Richard Dawkins, som just upprörde en hel värld genom att twittra om muslimers brist på Nobelpris jämfört med ett namngivet brittiskt universitet. (Vad sysslar puckot med? Försöker han trigga ett terrorattentat mot en oskyldig skola?) 

I samband med hans hatbok mot islam förklädd som en häftig kritik mot kristendomen (i en grunden feg man, denne darwinismens överstepräst!) undviker intervjuaren nogsamt att nämna hur universellt sågad Dawkins "The God Delusion" (sv. titel: Illusionen om gud)

När man kommer in på den här ateistens egen religion - fast han, professor och allt, saknar intelligens att förstå sina egna tankar - är det här stycket belysande:

Min blick är ständigt vidöppen för det extraordinära faktum existensen utgör. inte bara den mänskliga existensen utan livets, och hur den här processen, som tar andan ur en faktiskt har lyckats ta fysikens och kemins enkla fakta och bygga upp dem till redwood-träd och människor.

Vad Dawkins gör är som synes att tillskriva sin fantasi om Naturen de olika sätt människor lyckats organisera sin kunskap ("det periodiska systemet") till en modell av Existensen eller den fysiska verkligheten. Som alla andra korkade ateister är han en gränslös narcissist som dyrkar människans tankeförmåga. Det är så mycket lättare att vara en uppblåst tok bakom den spelade rationaliteten än att ödmjuka sig inför ett mysterium bara dåren skulle tro sig ha full kontroll över. 

I själva verket är darwinismen extremt problematisk, ett riktigt fuskbygge, men inte heller den punkten lyfter The Guardians journalist - han har när allt omkring fått uppdraget att pusha för zoologens nya självbiografi... (Men skribenten kommer tillbaka i finalen, artikelns avrundning är djävulskt skicklig.)

Dawkins föddes i Afrika och hans födelsetid har aldrig publicerats, den kanske inte ens noterades i Nairobi. Det är dubbelt synd, dels för att den viktiga ascendenten saknas men också för att t.o.m. månascendenten är osäker. Månen befinner sig i Vattumannen fram till halvåtta på kvällen och det finns därför en viss möjlighet att han föddes under en nymåne i Fiskarna. 

I praktiken spelar det mindre roll om sinnelaget har Saturnus eller Jupiter som bakomliggande disponent. Han omvittnade arrogans tyder förstås på Saturnus, snarare än den jupiteriska och empatiska Fiskarna, trots att han numera verkar jobba hårdare på att söka framstå som liten och ödmjuk (aktiva verksamhetens Sol i ödmjuka Fiskarna).

Förklaringen är att härskarna till de båda möjliga måntecknen befinner sig i konjunktion detta år! Och vilken usel konjunktion sedan!

Extrem Eld/Jord-konflikt (egenmäktighet)
som bas för hela livslinjen (Måne-Sol)

Saturnus som sjunde himmelen liknades i antiken vid Världssjälens form, vilket den här bloggen inte tydligt nog förklarade. Det är lätt att tro att "själens form" handlar om själen i en egocentrisk bemärkelse, "Mmm, min Magnum-glass" (som reklamen förlöjligade sina köpare för några år sedan), "mmm, MIN själ". Ego har alls ingen själ! Egot dör med den fysiska kroppen och själen som vandrar vidare, vet man mycket lite om. 

I sista boken av romerska filosofen Plotinus Enneaderna, presenterar metafysikern en komplex diskussion om numrens ontologiska status, och konstaterar att det måste finnas många ettor i Guds intellekt (Nous), men alla är de baserade på Den Ene, den primära ettan. 

Bland annat Plotinus resonemang ligger till grund för antagandet att viss hinduism och buddismen har fel som enbart tillerkänner Brahman verklighet. Det existerar verkligen enskilda, eviga själar och de har ett visst kollektivt tal som vi inte känner till. Snart avdöde ateisten Douglas Adams var också förtjust i ett visst nyckeltal i "Liftarens guide till galaxen" (som jag inte läst) och "Vilddjurets tal" (666) har alla hört om. Vi är här inne på tidiga mänskliga försök att formulera en reduktionistisk modell som beskriver tillvarons ordnande grundprinciper, tillvarons logoi. Astrologin är en utväxt på det här trädet, darwinismen en sällsynt löslig annan utväxt.

Världssjälens form är 666 - Djävulen - och Richard Dawkins är dess överstepräst. För naturligtvis behöver man inte ha en aktiv Algol eller ens en aktiverad satanisk axel (Oxen/Skorpionen) för att hamna i riskzonen där ren kroppslig förbränning (biologiska processer, naturalism) ockuperar hela uppmärksamheten. Astrologin har listiga sätt att beskriva ett symptom på flera olika sätt. 

I normala fall är Saturnus inte särskilt synlig i horoskopet, den är målarduken som de lägre planetkretsarna sätter sin prägel på. Det här har bloggen kommenterat flera gånger när ett växande studiematerial inte tycktes göra den fallna Saturnus i Väduren lika usel som man kunde föreställa sig, eller den upphöjda Saturnus i Vågen, lika nobel och omdömesgill. Det räcker med att nämna Annie Lööf och hennes idol Margaret Thatcher, den senare med Saturnus i Vågen stigande i öster (för ett perfekt närstudium), för att inse att den i Luftelementet oerhört systematiska och ideologiska planeten helt kan tappa verklighetskontakten.

"Världssjälens form" blir bara individuellt synlig i de fall där Saturnus är mycket personlig i ett personhoroskop. Faktum är att det var först EFTER mycket speciella nattdrömmar den här bloggaren, under de gångna fyra årens bloggande han insåg att han har just en sådan Saturnus - nästan gradexakt i opposition till hans personliga ascendent, hans falska ego (ahamkara eller jag-skaparen, kroppen som en fysisk kristallisering av Världssjälen vid det givna födelseögonblicket).

Richard Dawkins Saturnus är en annan variant av en Världssjälens form som röjer sig i individen och/eller hennes gärningar. Zoologens strukturplanet är så viktig att man kan förvänta sig att i denna man se tecken på Saturnus "fall" från rättrådighet och måttfullhet ner till Vädurens ökända plumphet och subjektiva överträdelser. Det har han för övrigt givit riktliga prov på (The Guardian nämner några fula tillmälen Dawkins producerat). 

Vi kan därför använda den annars mycket opersonliga Saturnus som ett tecken på att Dawkins är en mindre intelligent person - och med Intelligens avses här gudomlig intelligens, den enskilda människas grad av medveten kontakt med ett intellekt större än hennes eget. Jag skulle vilja likna detta som att det bor en Främling i den egna kroppen, och att de lilla hundaktiga egot villigt bereder plats för denna Främling. Romaren Plotinus var uppenbarligen medveten om medvetandets skiktning, men om det högre som "den rationella själen". 

Det är onekligen bäddat för förvirring eftersom också han använder ordet Främling, men inte på Carolas sätt utan som en "inkräktare" som "invaderat" människan. Ytterst sätt talar han nedsättande om materien som just denna inkräktare som dragit ner själen i grov fysikalitet och en patetisk kopia av ren gudomlig intelligens.

Plotinus var en "hednisk" filosof som verkade i Rom på 200-talet men det är påfallande hur mycket han påminner om Jesus och hans judiska samtids tydliga avvisande av materialismen som yttersta förklaring. Samtidigt som Plotinus kritiserade de egyptiska gnostikernas förståelse av en LÄGRE VÄRLDSSKAPARE - Djävulen - och försvarade världen som god, vacklar romaren bettänkligt. Han låter faktiskt som vilken mellanplatonisk materiehatare som helst - judarna vid denna tid var inte unika, hela den intellektuella Medelhavsvärlden drog mot DUALISM just då Fiskarnas tidsålder stod och knackade på dörren.

Fiskarna och dualism utmärker verkligen Richard Dawkins som verkar ha både en djävul och en ängel inneboende! Den fallna Saturnus i inskränkta egoisten Väduren dominerar Månen fram till halvsju, men föddes hans senare, så att sinnet disponeras av expansiva Jupiter, då kopplar Saturnus via konjunktion ett hårt grepp om denna!

Konjunktionen mellan "själens form" och Jupiter som den som uppfyller själens form (för att, såsom en platshållare för Gud, sedan skrida bortom denna världen) innebär således att Richard Dawkins själ förbjuder den expansiva kraften - Gud som söker dra själen till sig - att nå sina syften. Dawkins är en satan och själens form bojar honom personligen. Genom att kontrollera Jupiter, kontrollerar nämligen Saturnus också den jupiteriska Solen i Fiskarna!

Lägg nu till detta att det råder en ömsesidig reception mellan den fallna Saturnus och den upphöjda krigaren Mars. Elementen Eld och Jord har inget med varandra att göra, de står för Liv och (andlig) Död respektive eller en andlig kontra en materialistisk grundsyn. Elementen, när de tvingas samman, som här genom att den lilla ondingen Mars attackerar den stora ondingen Saturnus och den stora angriper den lilla, är bara tragisk att skåda. The Guardian berättar om en eller annan ungdomssynd som Dawkins senare ångrat. Reportern vågar också antyda att självbiografin är lögnaktig på exakt det sätt som "egenmäktighetssyndromet" kan ge: Dawkins skriver bara om sin sida av saken, är som en typisk Vädur inte ett dugg intresserad av helheten.

Får jag föreslå att det här horoskopet innehåller SATANS AXEL, trots att varken Oxen eller Skorpionen är aktiv? Astrologin har som sagt många sätt att berätta nästan samma historia och återvänder man till den romerske astrologen Manilius (1a årh.) tycks han ha kallat den sataniska axeln vid ett annat namn, Pyton, och för sin romerska publik frammanat bilden av ett gräsligt monster inspärrat under vulkanen Etna på Sicilien. 

Klassicisten Peter Kingsley har visat hur sicilianaren och filosofen Empedokles (med orätt kallad de fyra elementens fader) tycks ha hämtat inspiration från sin vulkaniska hembygd för Eldelementet. Men nu talar vi om Eld som helveteseldar och inte den upphöjda och nobla Eld som fick Plotinus att hylla ljuspunkterna (stjärnorna) på natthimlen och kalla Elden nästintill gudomlig. Eller, för att vara ännu mer precis, Eld som likt Manilius monster Pyton SPYS UPP UR den mörka Jordens innanmäten och i en geocentrisk skapelseberättelse nådde ända upp till himmelen och där bildade himlafästet och de små lysande stjärnorna.

Vad den här typen av kosmogoni säger är egentligen: kosmos uppstår ur den jord där du står! Den ordnande principen (logos) tränger genom det fysiska för dem som fallit ner till blott varseblivning av kroppsligt slag ("In every little grain of sand"). Kosmos som människorna på jorden känner det, är en produkt just av jorden. 

Levande varelser på andra ställen ser inte alls på kosmos som de döda jordborna gör det, som en massa döda stenklumpar och kemi som flyter omkring! Den sjuka verklighetsbild som Richard Dawkins ansluter sig till, får stå för de lägsta själarna, de som sögs ner i det svarta hål i andevärlden som vi kallar kosmos och vars centrum är planeten jorden. Det här är bottenläget, tycks filosofen Plotinus och Jesus och judarna varit eniga om, härifrån kan det bara bli bättre, om man börjar vandra "Vägen upp" och bit för bit ersätter sitt ego med den rationella själen. 

Richard Dawkins arbetar redan mycket med den rationella själen, men demonerna i honom erkänner inte vad denna rationella själ egentligen är (gudomlig intelligens) och därför får vi en så paradoxal och komplex varelse.


Tillägg. 

För några nätter sedan vaknade jag redan halvtre på morgonen efter att ha läst några sidor Plotinus om NUMMER. Texten är så svår att det ofta bara blir två sidor text innan lägger bort nattlektyren. 

Den här gången ledde texten till den mest häpnadsväckande dröm jag någonsin haft. Jag befann mig i en alternativ verklighet (eller en annan representation av vår verklighet) i vilken drömjaget varseblev inget förutom grupperingar av linjer, ungefär som man i förr räknade genom rita fyra sträck och bunta ihop varje grupp om fem med ett streck på tvären. 

Men ta en sådan enkel grafisk representation för ett tal och komplicera den tiofalt så att "mönstren" eller "formerna" mer börjar likna en struktur på ett kretskort i en elektrisk apparat. Det fanns ändlösa mängder av dessa avgränsade sterila figurer som ändå levde och rörde sig. 

Och drömjaget kunde också se hur dessa figurer interpenetrerade varandra så att strukturerna både var sina egna existenser och samtidigt utgjorde en delmängd av en annan existens. Samtidig enhet och mångfald.

Drömjaget kunde vidare se "djupdimension" i denna dröm och såg att alla dessa grafiska representationer för NUMMER (var och en bestående av ett antal "ettor") möttes på olika plan, via olika dimensioner, eller från olika perspektiv.

Jag behöver inte - kan inte ens - kommentera den här drömmen med ytterligare ord. Den som förstår, förstår.

Standardcitatet från Shakespelare passar bra här:

There are more things in heaven and earth, Horatio,
Than are dreamt of in your philosophy.
-Hamlet (1.5.166-7), Hamlet till Horatius

De orden tog Richard Dawkins aldrig till sitt hjärta. Men hur skulle han kunna? Världssjälen är ju helt tillplattad via sitt fall året då han föddes och han föddes precis under denna tid för att personligen uttrycka denna defekt.

Den själviska genen - boken ingen tror på

Den spetsfundige matematikern och filosofen David Berlinski noterar syrligt att den sekulära människan är beredd att genera sig ungefär hur mycket som helst för att slippa känna sig bunden av en moralisk gräns för sitt handlade eller blotta tanken på att det skulle kunna finnas en intelligens större än hennes egen!

Den sekulära människan är så less på religionen att hon hellre betraktar den själviska genen som sitt evangelium - fast hennes hyckleri och självlögn är så totalt att hon i samma ögonblick hävdar att hon minsann inte låter sig styras av sina gener! 

Men, säger Berlinski, detta är exakt vad den materialistiska vetenskapens grundbild handlar om: total determinism eller styrning från materiens minsta beståndsdelar och upp. Deras sataniska världsbild är så ond att de inte ens klarar att tro på den själva när det kommer till kritan. Ändå försöker de prångla ut den som något bättre än de gamla religionerna.

Jag rekommenderar David Berlinskis "The Devil's Delusion" som ungefär det mest skrämmande avslöjande av vetenskapen som ännu en tom "ism" som möjligt är - bara ännu ett fall av kejsarens nya kläder. Ateismen söker värva och skapa samma underdåniga ja-sägare som de beskyller kyrkan för att ha gjort genom historien. För förnuft handlar det inte om, vem som helst som kan tänka genomskådar bluffen.

Berlinskis genomgång av Richard Dawkins flummiga tankegångar var förödande. Han är verkligen en av världens vassaste intellektuella - jag hade bara läst om den saken innan jag undersökte hans författarskap. Han har skrämmande imponerande kredentialer och en blick genuint daimonisk - för den som förstår att ordet denoterar en av de stora själarna på jorden. 

Ännu inte riktigt klar med "Devil" beställde jag en antologi som kom förra året. Titta på dess innehåll på Amazon.com så anar du vem du har mot dig om du tror på evolutionen (som det inte finns ett enda fynd som stöder i dess makroversion, små justeringar inom arten har ingen betvivlat).

Jag var bara tvungen att hitta det ursprungliga utgivningsdatumet för Dawkins "The Selfish Gene" för att se hur illa det var ställt utifrån astrologin - som faktiskt går att uppfatta som deterministisk!

Att boken blev en monstruös bästsäljare vet alla så det intressanta är att se hur eventuella framgångsaspekter kontra eventuella störningar på himmelen den dagen skulle se ut.

Lyckligtvis räckte det med några snabba googlingar för att hitta den självklara informationskällan. Amazon.com har t.o.m. bild kvar på den ursprungliga förstaupplagans omslag och boken utkom den 16 december på 1976 amerikanska Oxford University Press.

Visst! Född att bli storsäljare! Jupiter i själviska tecknet Väduren (den själviska genen?) skickar sitt framgångslöfte fram mot det globala och än mer expansiva tecknet Skytten där födelsedagssolen strålar. 

I den mån man kan kalla boken en filosofisk inlaga är det naturligtvis en naturfilosofi som predikar livets totala själviskhet. Skytten når tyvärr inte sin universalism här eftersom Solens disponent bara står på ruta 1 - i egoperspektivets tecken.

Och det var horoskopets "bra" halva - dess yttre framgångssaga! Men för dess innehåll - dess själsliga halt - rasar vi direkt ner i den sublunära gyttjan med idel placeringar i Vatten och Jord. 

Det finns inget nytt på denna himmel som inte kommenterats tidigare i samband med den generella trend mot gudlös materialism som de två negativa "naturelementen" antyder. Bara häromdagen figurerade t.ex. den här Saturnusaspekten mot Månen i "Det perfekta bedragarhoroskopet" (en aktiehandlare) - och det är ungefär vad man skulle kalla den här pseudoläran om själviska gener: ett rent bedrägeri.

Det finns undantag, men generellt tecknar Jord och Vatten människor identifierade med sin omvärld medan de "högre elementen" Luft och Eld paradoxalt indikerar nivåer som väntar människan sedan hon vänt sitt sinne (Vatten) inåt i kontemplation. Himmelriket är både på in- och utsidan men i normaltillståndet ser man det inte. 

Särskilt signifikativt är det att hitta ännu en ateistisk Måne i Jungfrun - ett viktigt inslag t.ex. hos Humanisternas ordförande, supersekularisten Dilsa Demirbag-Sten eller språkröret Björn Ulvaeus. (Har den senare backat ur Humanisterna? Länge sedan man hörde något utfall mot religionerna från det hållet...)

Att boken omvittnar denna ofta själviska och materialistiska orientering (den själviska genen ännu en gång i horoskopet!) rimmar perfekt med hur Humanisterna tagit på sig att, av alla bra tänkare i världen, just missionera den mediokre Richard Dawkins.

Läs David Berlinski och se på vilken nivå diskussionen skulle kunna ha legat även i Sverige! Vi var inte vaksamma nog, nu har "Humanisterna" satt ett katastrofalt lågvattenmärke i mångas sinne. Och religionsföraktet sedan... det klassiska tecknet på att vi har en galopperande pöbel utan verkligt intresse att söka sanning och bilda sig... Åsikter som slagträn bara för att man har så mycket sekulär ångest i sig. Folk är dumma som kossor.

Greppar du inte i en handvändning dubbelmeningen i titeln på nya essän, "The Deniable Darwin", kan jag inte helhjärtat rekommendera Berlinski. Jag trodde jag var lysande på engelska men har problem med vissa tankegångar. Hans intellekt svävar högt och det engelska språkbruket är i paritet därmed. 

Men att "tro" på honom är nästan lika bra, för känslan att pseudoupplysnarna i landet bara trippar på sin inbilskhet är redan det en slags förlossning som släpper ljus in i själen. Låt vara att det är en skadeglädjens förnöjsamhet. Men den kan öppna för mer, och då som ett oavhängigt tillstånd i själen (eudaimonia).

Översittaren Dawkins igen (biologi som pseudoreligion)

I Aftonbladet 091025 upprepar Fredrik Lindström mönstergillt min ståndpunkt i bl.a. detta astrologiska inlägg som ursprungligen publicerades den 16e september. Många andra har också på allmänna grunder redan sagt samma sak. Gott dock att en känd svensk tar sig för att lägga ut de populärpsykologiska förhållandena: många har glömt att de lever av samma tro som religiösa men som de själva "tror" sig ha vuxit ur. Homo religiosis - det finns ingen annan art än denna som vi alla tillhör.

*****

Richard Dawkins - ett liv spenderat i biologistisk hätskhet.
(Eller: Materialism förfular människan, andlighet förskönar.)

Jag upptäcker att en vass hjärna (nytt fönster) med en engelska på hög abstraktionsnivå tänkte till om Richard Dawkins psyke och horoskop bara en månad innan jag knackade ihop ett av bloggens tidigaste inlägg om densamme!

Bloggaren resonerar utifrån den västerländska tropiska zodiaken, men notera utifrån hans anmärkning om burkor och "self-undoing" att det istället är den sideriska zodiakens Sol/Ketu/Venus i Fiskarna - "the sign of self-undoing" - som närmast perfekt beskriver Dawkins uppbragthet över vad han menar vara religionens förtryck av kvinnor (Venus)!

Det är Dawkins Ketu ("dämparen") och Dawkins energi (Solen) som nervar upp sig över Fiskarnas brist på tydlig jag-identitet! Den tropiska zodiaken innehåller visserligen Månen och Merkurius i Fiskarna, men det budskapet säger i jämförelsen ingenting!

Den engelskspråkige bloggaren har i sak rätt, men man behöver egentligen inte astrologin för att inse problemet att det är Dawkins eget psykiska innehåll som spegelvänds utåt och blir en hatkampanj mot religionen.

Sedan kan man alltid resonera om vilken zodiak, den tropiska eller sideriska, som bäst illustrerar detta. I den tropiska zodiaken finns förvisso Månen i Fiskarna medan Solen står i egostarka Väduren - och visst kan man i dessa båda tecken tillsammans se ett fokus på "att vara eller inte vara".

Faktum är att detta är ett rätt typiskt utslag för födslar under den här perioden och ett sätt att förklara varför kriminaliteten når sin topp vid denna region i zodiaken. Den som misslyckas bli klar över den grundläggande gränsen mellan subjektivt jag och "gränslösheten" (Fiskarna), kommer tveklöst att överträda lagens råmärken - just som Richard Dawkins etiskt har gjort genom att karaktärisera religionen som bara en demonbesatt eller mycket illvillig människa skulle göra. (Han har valt ut enbart allt det dåliga och lämnar okommenterade religioner som genomgående är sublima: buddhismen, taoismen etc.) 

I mina ögon förklarar emellertid den sideriska zodiakens soltecken bättre fenomenet Dawkins i hans ömmande för dessa ansiktslösa kvinnor bakom slöjan. Och att Dawkins trots allt visar förmåga att ömma för något är enda anledningen att jag grönfärgat kombinationen Venus/Ketu/Solen (i turordning genom Fiskarna), trots att det är uppenbart att det finns vissa identitetsrelaterade problem här.

Dawkins frånstötande översittarmentalitet (egenmäktighetssyndromet) kvarstår oavsett vilken zodiak man använder. Notera den dubbelriktade pilen: ömsesidig reception! Egoprincipens herre Mars gästar Stenbocken medan maktfullkomlighetens princip Saturnus avlägger en visit hos den förra. Jag läser i detta fall den ömsesidiga receptionen som en högst negativ förstärkning av egenmäktigheten! Detta är då den arrogans som Richard Dawkins tillskriver religionerna och där han bekvämt själv spelar Fisk-martyren!

Han är fullständigt omedveten om att han själv agerar ut översittaren så det brakar om det! En man i total självlögn, totalt intellektuellt ohederlig och fullständigt omedveten om sig själv (Solen i Fiskarna!). Det säger något om den låga medvetenhetsnivån inom biologin om en sådan här man kan bli världsberömd. I mina ögon är det bara en Hitler.

I samband med egenmäktigheten (subjektivitet + maktanspråk) kan man återigen notera att Saturnus/Jupiter i Väduren ger den vassare beskrivningen av Dawkins problem med kvinnor som döljer sina huvuden.

Väduren symboliserar hela huvudet och framför allt personens identitet. I den tropiska zodiaken hamnar den här aningen besvärliga kombinationen av begränsning (Saturnus) och affirmation (Jupiter) i Oxen som i indisk astrologi visserligen associeras till huvudets framsida/ansiktet, ibland bara munnen, men likväl inte har den övergripande betydelsen av personlig identitet. Och det är religionens identitetshämmande roll Dawkins söker sätta åt.

Föga förstår Dawkins att det är hans egen oförmåga att hitta sin inre ande (Solen) givaren av sann identitetskänsla som ligger bakom dessa antireligiösa projektioner. Sannerligen, en människa blir med åren ful i alla bemärkelser av att ägna sig åt att förneka världarna bortom biologins lilla skyddade verkstad!

Ett perfekt horoskop för att påminna sig Jesus varning att vinna världen men förlora sin egen själ. Dawkins själ är i den tropiska zodiaken Månen i Vattumannen, och därmed "radiostyrd" från Saturnus som sida vid sida med filosofins Jupiter korrumperas av den Mars som från Stenbockens tecken predikar materialismen i dess yttersta och sista stadium: oandlighet som programmatisk "ism". 

Jag har börjat notera att Stenbocken och Fiskarna i samma horoskop verkar andligt handikappade, dvs stärker den inomvärldsliga böjelsen på ett sätt som är antagonistiskt gentemot formaliserad andlighet (religion).

Deras respektive härskare, Saturnus i sitt negativa läge och Jupiter i dess negativa läge påminner sannerligen om att vi här har en tydlig indikation om det Herakleitos kallade själens fall ner mot materialitet. Och fallet beror förstås på att själen likt Narcissus förälskat sig i den spegelbild av sig själv han ser i de övre vattnen som kapslar in den sublunära värld i vars mitt vi hittar planeten jorden - symbolen för det totala andliga utslocknandet efter själens fatala dödsstörtning ner mot, och identifikation med, sin egen reflex.

Detta är hela kristendomens budskap, fast det knappt finns en präst längre som kan redogöra för vad syndafallet är eftersom kristendomen söker vara uppdaterad och köper den alltigenom materialistiska världsbilden. Men själens fall ner i inkarnation blir bara underlig om man inte behåller den antika helhetsbilden. Även om världen inte fysiskt är uppbyggd som man trodde förr, har den nya "vetenskapliga" föreställningen (eller myten) kostat lika mycket som den vunnit i precision.

För nu saknas helt och håller förklaringar till vissa fenomen som man fordom inte hade några problem med. Telepati, minnen av tidigare liv och så vidare. Allt detta har plötsligt blivit oacceptabelt - inte för att människan nu vet mer, utan för att vi bytte till förklaringsmodeller som valt ett mindre "scope" eller omfång för sina utsagor om verkligheten. Det här förstår inte "scientister" av den pseudoreligiösa typen, för de är, förlåt mig, inte särskilt begåvade. De befinner sig i stadiet av identifikation med sina tankar och dogmer och har förlorat kontakt med det fria medvetandet. De har gjort sin livsinvestering, som Richard Dawkins gjorde och klarar inte längre att "tänka utanför lådan".

Tomas Tranströmer beskriver väl fallet ner i andligt mörker enligt den antika världsbilden i sin debut "17 dikter" från 1954:

Uppvaknandet är ett fallskärmshopp från drömmen.
Fri från den kvävande virveln sjunker
resenären mot morgonens gröna zon.
Tingen flammar upp. Han förnimmer - i dallrande lärkans
position - de mäktiga trädrotssystemens
underjordiskt svängande lampor.

Dikten fortsätter ytterligare ett litet stycke men det är, som jag tolkat den, i de avslutande raderna Tranströmer vänder hela historien i oväntad riktning:

I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen
som handen griper en solvarm sten.
Resenären står under trädet. Skall,
efter störtningen genom dödens virvel,
ett stort ljus vecklas ut över hans huvud?
Tomas Tranströmer - Dikter 1954-1978, Bonniers

In the vital power of the human being that is ignited at birth there glows that remembered image.
Johannes Kepler, World Harmony (1619)

Säger Tranströmer (till skillnad mot Kepler) att vår ankomst till fysikaliteten är det andliga ljusets utslocknande? De flesta av oss glider handlöst in i den stora Satans händer och blir denna världens villiga tjänare under hela sitt liv utan att någonsin utveckla den ljusgloria som är syftet med den här plantskolan.

Biologin har skadat mänskligheten något oerhört, och frågan är om inte stafettpinnen tagits ifrån det darwinistiska väst. Historien om människan och vem hon egentligen är, väntar på nästa kvantsprång.

Jag tror det kommer att komma från Kina, en väldig ny vetenskaplig insikt som verifierar tidiga kinesiska modeller om att vi är andar på besök på planeten jorden, väsen i flera kroppsliga led och där det bortom den uppenbart fysiska människan det också finns en energikropp som var den som närmast gav upphov till vårt fysiska jag - en intuition som den kinesiska akupunkturen visar att de österländska tankarna om flera kroppar i samma kropp kan vara en mer fullständig bild än västerlänningarnas grottande efter små styrande bitar i materien.

(Fysikprofessorn Amit Goswami argumenterar i sin "Physics of the Soul", 2001, varför den gåtfulla "Tibetanska dödsboken" har rätt i sin femkroppslära.)

I samband med ufo-kontakter har också rapporterades om läkarintygade skador som spontanhelas¹, vilket understryker att det finns fler våningar i den här byggnaden än vår egen, och att det faktiskt går att utföra "mirakel" förutsatt att man står på den våning som ger rätt perspektiv på det rent materiella (se självbiografiskt inlägg om mitt möte med en äkta helare när jag var 20).

Nå, biologi är vad merparten av mänskligheten just nu är mogen att tala om och förhålla sig till. Synd bara att män som Richard Dawkins inte har intelligens nog att hålla sig inom sitt område utan tror att den biologiska föreställningen äger någon slags universell giltighet.

En värdefull och belysande studie av Dawkins angrepp på parapsykologin här.

_____

1. Se till exempel det väl belagda fallet med franske läkaren "dr X" (Jacques Vallee - Confrontations, 1990, s. 113), som skadades svårt vid 28 års ålder av en mina under strid i Algeriet men helades fullständigt 1968 i en närmast religiös ufo-upplevelse. Läsare av den här bloggen och min andra (Ockulta ögat) vet redan att Jacques Vallees egen kredibilitet är oklanderlig, även om jag driver lite med honom vid analysen av hans horoskop.

Vad är det för fel på den här bilden? (Richard Dawkins)

Som i alla frågor divergerar människor snabbt från en gemensam utgångspunkt. Naturvetenskapen har idag inget intresse av att deras portalfigurer Descartes, Kepler och Newton alla var religiösa män.

Astronomin har sina rötter i den babyloniska astrologin, världens äldsta kända vetenskapliga projekt, med århundraden av observationer och tabuleringar. Likväl känner sig professorn i assyriologi vid University of California, Francesca Rochberg, tvingad att argumentera för att det vetenskapliga tänkandet började i öst. Tala om västs chauvinism!

Trots att inlägget är av allmänt intresse i sitt försök att tydliggöra hur den kände biologen Richard Dawkins åsikter i religionsfrågan är ett resultat av hans egna psykiska störningar, kommer de allra flesta att alieneras och avbryta sin läsning här, då jag klargör att analysen gjorts medels astrologin.

Att den remarkabla djuppsykologen Carl Jung förklarade att 30 minuters instudering av patientens horoskop kortade ner terapitiden med två år, är klen ammunition i diskussion med renodlade materialister, vilka ju bara ser psyket som ett randfenomen den materiella naturen "råkat" frambringa. Hur lätt väger inte Jungs uttalande för ett barn av en inskränkt tid!

Ärendet underlättas inte heller av den astrologiska nomenklaturan. Jag har försökt introducera den bakomliggande logiken tillsammans med analysen av ett par centrala teman, men läsaren tvingas följa ämnets logik och via sitt eget förnuft processa och utvärdera det som sägs. Undersökningen vänder sig inte till de omotiverade eller de obegåvade utan bara till dem som vill pröva några astrologiska teser mot det som kan iakttas angående sagde Dawkins.

Den här extra milen går aldrig en materialist eller ateist, vilket alltid visar sig i diskussioner om t.ex. religion, där de undantagslöst demonstrerar urbota okunnighet. Men du som ännu läser kanske tillhör den nya, mer förutsättningslösa människan som tagit steget ur västerlandets åsiktsmonopol och hybris.

Materialistens njugghet förvånar föga eftersom a-teism inte är något i sig. Som själva termen säger, består saken i att enbart negera positiva utsagor om en möjlig gudom eller högre verklighet! Ateisten har helt enkelt definierat sig en väldigt bekväm värld där han aldrig behöver riskera att komma in som tvåa! Av Richard Dawkins horoskop ska vi finna att det ibland är rörigare än så...

Ett sideriskt födelsehoroskop baserat på
planeternas faktiska lägen i zodiaken

Eld och Jord - en stukad materiell existens.

Det utmärkande för den här remarkabla födelsehimlen som tillhör religionshataren Richard Dawkins är, förutsägbart nog, en exceptionell konflikt mellan ELD och JORD.

Låt oss vara klara över att vi talar i symboler här, men symboler som hämtar sin innebörd från det iakttagbara livets realiteter. Jorden är förstås döden för elden eftersom den kväver branden. Omvänt lämnar eldens skövlingar bara förbränd jord efter sig.

På ett metafysiskt plan (för siare och visa människor sägs kunna se längre än blotta ögat) indikerar dessa två element anden (eld) respektive materien (jord). Det förra kan sägas representera en i grunden klarsynt attityd varav i allmänhet följer en uttalat religiös eller t.o.m. mystisk mentalitet. Det senare har naturligtvis näsan så långt nerstucken i myllan att frågor om en "högre verklighet" helt faller utanför perspektivet.

Eldtecknet som här aktiverats representerar därtill andlighet i dess tidigaste utgestaltning, den andlighet som knyts till ett enskilt, subjektivt upplevt jag (Väduren).

På det individualpsykologiska planet är det helt enkelt anden som materialiserar sig som en individ och snabbt etablerar ett jag-centrum i sin inomvärldsliga erfarenhet. För många människor stannar den andliga utvecklingen där. Elden "hi-jackas", blir bara den motiverande kraften att "självförverkliga" sig i trång egocentrisk bemärkelse... Och detta fenomen är vanligt till och med före vi faktorerat in komplikationer från jordelementet...

Vad gäller materialismen (jordelementet) råder motsatt förhållande till Dawkins klena start som andevarelse med planeter i Väduren: den egocentrerade tagningen av andlighet opponeras av den hätska krigaren Mars i det tredje och avslutande jordtecknet Stenbocken. Här är jorden verkligen intill smärtgränsen hårt packad! Tro mig, det är inte roligt att möta en krigare i Stenbockens tecken! Benhård är bara förnamnet.

När Dawkins lämnar sitt specialområde, "djungelns lag och naturliga våldsamhet" (vilken han som född sol-Fisk, ett lidandets och medlidsamhetens tecken, är här på jorden för att i sitt solära handlingsliv sörja och beklaga), och istället börjar betrakta religionerna - med exakt samma glasögon som dem han anlägger på "den brutala naturen" - då inser man att konflikten på hans födelsehimmel är olösbar!

Mars (i jordtecknet Stenbocken) råkar nämligen också vara eldtecknet Vädurens egen härskare!

Redan denna enskilda kombination av planetär symbol och zodiakal symbol indikeras en sammanflätning av striden mellan kropp och ande (jord och eld). Vem ska nedkämpa den andra? Ska elden segra och förklara det fysiska för en död och lägre grad av verklighet? Eller ska jorden segra, och släcka eldens bud om att livet inte bor i själva jorden utan kommer från en högre ontologisk ordning? Dawkins åsikter om religionen har tydligt visat vad som hände med honom.

Vi kan gå längre: "det biologiska livets aggressivitet" (Mars-Stenbock) bestrålar i den "onda" 90-gradersstörningen Mars hemmaplan Väduren (turbulent tidig manifestation av livet eller anden). Med andra ord: Mars är i krig med sin egen hembas, den slåss från ett materialistiskt perspektiv mot Väduren, symbol för livets andliga bas!


Dawkins psyke: Förödelsen han skyller religionerna för!

Den som förmår följande symbolernas eleganta rörelser har redan insett FÖRÖDELSEN i Dawkins psyke och allmänna syn på livet. Han är en självplågare som studerar naturen ur dess destruktiva aspekt för att - troget sitt ödesbestämda soltecken få en anledning att lamentera "den grymma naturen"!

Men vi kan utläsa mer av denna horribla himmel: Mars korrumperar i sin räta vinkel kombinationen av Jupiter och Saturnus i Väduren, respektive symboler för livets expansiva och kontraktiva fas.

Jupiter är också signifikator för högre medvetande och religion medan Saturnus är karg, världstillvänd och begränsande materialism. Saturnus saknar "högre medvetande" men kompenserar med sin förnuftsbaserade bindning till sinnesdata.

(Som rent exoteriska symboler skulle en värld enbart i Jupiters tecken fortsätta expandera tills bubblan sprack. Här behövs Saturnus gränsdragande, gravitationella inverkan! Astrologin som ett krypterat budskap från antiken till eftervärlden, för var och en att avkoda utifrån sina "astrologiska" förutsättningar.)

Nu faller det sig inte bättre än att materialismens primära planet Saturnus - här i ett eldtecken - också härskare över Stenbocken (jordelementet). De båda herrarna Mars och Saturnus har därmed gått på ömsesidigt besök i varandras hus (stjärnbilder)!

Därmed upprepar Richard Dawkins födelsehimmel den explicita konflikten mellan ande och kropp på två ställen. Detta kallas inom astrologin för att ett omen bekräftas av ett annat, och siaren kan då inte annat än avge sitt omdöme. En indikation kan vara en slump, men för varje instämmande bekräftelse ökar vissheten...

Och lägg därtill att indisk (och västerländsk) astrologisk tradition klassificerat de sju antika planeterna som naturligen "goda" eller "onda". (I Indien har också norra och södra månnoden status av osynliga skuggplaneter.) Mars och Saturnus är naturligen onda i termer av deras inverkan i en människas liv.

Mars, olyckor, och Saturnus, materiens begränsningar (med döden som den yttersta gränsdragningen): det är så livet på jorden ter sig om man slutar förtränga dess grundvillkor eller lägger ner allt fromt hymlande om att vara bussiga mot varandra.





Dawkins - egentligen en ömhudad natur.

Den ömsom gråtande och empatiska Fisken och ömsom psykiskt insufficienta eld/jord-vurpan har med rätta framskapat en individ som i första rummet ser och reagerar på naturens grymhet. Som vi sett var Dawkins från födelsen predestinerad till dessa grovkorniga glasögon som tenderar att se saker han inte lyckats få in i sin ekvation som virus och smuts!

Erfarna astrologer noterar här omedelbart att det är rena och "orörda" Jungfruns tecken som är bakterieneurotikern - inte i sig själv där hon enbart signifierar oskuld i det materiella, men vid påverkan från motsatta Fiskarna som ju representerar akten av besudlande. Det är i Fiskarnas tecken (vatten) Pluto våldför sig på ungmön Persephone som vandrar på sin ännu obrukade åkermark (jord).

Den astronomiskt korrekta astrologin aktiverar urgamla motiv och tydliggör dem. Genom att Dawkins sol är insyltad i den spänning mellan månens båda noder, placerade i sagda tecken, kan här ses en än mer patologisk version av den renhets- och fredsiver som Jungfrun indikerar då den kommer samman med den opposita Fiskarna, symbol för befläckelsen och jungruns bortrövande till underjorden.

Esoteriskt ges här en indikation om själens fall ner till den materialistiska världen och/eller världsbilden. I möten mellan "jord" och "vatten" aktiveras alltid biologiska perspektiv, inte sällan på andlighetens bekostnad.

Det är därför inte så svårt - för den som ser med sitt inre öga - att betrakta hela Dawkins anti-religionsprogram som ren och skär psykopatologi, fast han lever ut den på en så hög intellektuell nivå att få har kapacitet att säga emot eller ens genomskåda saken.

Men sanningen är att Dawkins förefaller må extremt illa, hans horoskop indikerar "en fallen själ" som tydligt indikerar problemet med att han inte vill vara det han pga. sin vetenskapliga utblick tvingar sig att vara: bara kött och blod. Hans primitivitet (den smutsiga elden) driver honom därför till att nedgöra dem vars förklaringsmodell går utöver hans egen, för ett värdigt liv helt otjänliga.

Darwinismen är, jämfört med t.ex. astrologins fenomenala elegans och interna logik, ett riktigt svartbygge där människan hakat på några löst hängande extra klausuler om "tolerans och mänskliga rättigheter" - allt för att inte den sekulära, kolsvarta och totalt nihilistiska världsbilden ska bli alltför uppenbar.

Fiskarnas (och de två andra fantasialstrande vattentecknens) "naturliga psykopatologiserande" utlöses i Dawkins fall av att hans problem ligger i den mest förorenade och distorderade ELD jag sett i ett horoskop på mycket länge.

Är detta en människa man vill höra i frågan om huruvida religionen denoterar något sant existerande eller ej? Skulle inte tro det. Likväl är detta en tänkare det svenska coteriet av förnuftspredikande sekulära humanister anser vara till gagn för mänskligheten! Go figure.


Ett förtydligande för den astrologiska novisen.

Dawkins soltecken Fiskarna grupperas under vattenelementet och indikerar även det människans "lägre" hälft. Jord och vatten är de två negativt polariserade elementen, vilka enligt den senatika människosynen som skildrad genom t.ex. nyplatonismen drar själen ner i inkarnation och till falsk identifikation med materialismen.

De positiva elementen eld och luft är de som sedan har att åter frigöra själen, antingen via luften/mentalitetens klara tankeförmåga eller också via eldens/andens naturligt transparenta klarsyn om hur saker förhåller sig.

Av astrologins tre pelare är soltecknet det minst intressanta. Under 30 dagar föds alla med samma grundmotiv, här sörjaren Fiskarna. Mer "personaliserat" blir horoskopet med den flyktiga månen som passerar ett tecken på 2½ dagar. Och pricken över i:et är tecknet som stiger över ortens östra horisont, den s.k. ascendenten. I Dawkins fall saknas det behövliga födelseklockslaget för denna, den viktigaste parametern.

Ovanstående analys inriktade sig dock på den generella konflikt som utifrån de fyra elementens perspektiv låg över himmelen under flera veckor, och där Dawkins sol - indikationen för det mål man arbetar mot, den viljestyrda andemänniskan - råkat i problem. I en annan tid hade han kanske blivit en gråterska i samband med dödsfall, i detta liv valde han att studera Charles Darwins "onda natur" av idel ödeläggelse.

Det är ett tidens tecken att en sån här dubiös sanningssägare tar till orda just då det materialistiska paradigmet tappar mark i förhållande till en ny holistisk, integral vetenskap där åter aspekter på tillvaron som förr rubricerats som "andliga" eller "religiösa" träder fram och seriöst diskuteras av en ny generation tänkare.

Det är bara att lida med Dawkins, inte över naturens grymhet i någon darwinistisk bemärkelse, utan över att gamla stofiler av nödvändighet måste utgå ur tingens ordning om de inte längre tjänar någon annan funktion än att smutskasta och misstänkliggöra ämnen de själva aldrig ägnat en tanke (före den 11/9 ...men det är ett uppslag för ett annat inlägg).


Förslag till mer balanserad läsning.

Kort efter att Dawkins givit ut sin The God Delusion publicerade läkaren Deepak Chopra en kritik på The Huffington Post som visar vilka som i själva verket är den sanna humanismens förvaltare. Jag noterar adressen här eftersom de krafter som propagerar för storheten i detta famösa stycke skitstövelsmentalitet i Sverige naturligtvis inte har något intresse av en intelligent diskurs.

Rekommenderas även ytterligare en man av indisk börd som söker rädda västerlänningen från den härdsmälta som i vissa fall redan är ett faktum -
fysikprofessorn Amit Goswami.

Hans senaste bok God Is Not Dead (2008) alluderar på ett kul sätt till tidskriften TIME:s mest kända omslag från 1966 ("Is God Dead?"), en tid då korrupt "vetenskaplig vänstermaterialism" härjade som värst, med dess patenterat felaktiga socialkonstruktivistiska budskap om att miljön är allt.

(Numera försöker biologin säga att genetik och ev. epigenetik är allt, men med samma nonchalans gentemot den aspekt av tillvaron som traditionellt brukar beskrivas med ordet "Gud".)

I första rummet torde dock Goswamis titel kommentera Richard Dawkins genanta lågvattenmärke i en för övrigt fläckfri karriär som biolog.

Ingen bör heller missa något som underligt som en intelligent kritik av Dawkins bok skriven av en bokstavstroende brittisk biolog! Hans bokstavliga bibeltro står i mina ögon i märklig kontrast till hans fina analys av problemet med Dawkins. Vi människor är verkligen idiosynkratiska!

http://creation.com/atheist-with-a-mission-critique-of-dawkins-god-delusion


_____

Tillägg 090123

Se också inlägget (öppnar i nytt fönster) om den "biologiintresserade" nazidoktorn Mengele. Han och Richard Dawkins har påfallande snarlika födelsehoroskop.


Tillägg 090319

Lästipsen om motvikterna Chopra och Goswami.