Självgodhet ger korkade ledartexter

DN:s Eric Helmersson bevisar åter att han måste vara landets trubbigaste ledarknåpare.Att den här villaborgaren hatar islam har redan läsarens förstått och sympatiserar antagligen med. Men här blir han oavsikligt rolig, använder sig själv som dygdemönser för att lära DN:s alla okunniga hur "man ska reagera".

Han är den som minsann kan se något lustigt i en video och "inte bli det minsta kränkt" - till skillnad från muslimjävlarna och annat utländsk skit som ondgör sig om allt. Det är vad han han säger mellan raderna på en fyraårings tankenivå, ännu utan självdistans.

Hur kunde han stiga så högt i rang i DN-huset? Första omnämnandet var när han utnyttjade sin egen tonårsdotter i text för att tvåla till kortlivade sosseledaren Juholt. Sedan dess har jag sökt ignorera hans texter. En av de sista stora platoniska filosoferna, Iamblikos på 300-talet, påminner att inte alla människor strikt talat behövs, de är flesta bara pladdrande maskiner (inget nytt under solen). Helmerson har gjort mer än sin del att sänka Stockholmsregionens uppfattning om vad som gäller för att kallas läsvärt:

Iamblikos om själens livsval: Enligt Platon är de bättre redan utmärkta för rening, upphöjelse och fulländning av själen [predestination, ett gott öde spiller över från tidigare liv]. De sämsta människorna styrs mot den exakta motsatsen. [Därav Vågskålens symboliska funktion i varje vis kultur.]

... Andra menar att livsval är värda att göra med avseende på grund av även bara små aspekter av det Goda. Dessa baserar sina val antingen på frihet from störningar (som Hieronymus säger) eller på andra sätt att föra sitt liv och från detta uppstår det oändliga antal livscykler som fördelade inom vardandets domän [den oegentliga existensen i det materiella]. Vi behöver dock inte bekymra oss om dem utan bör avföra dem från våra tankar eftersom de regredierar in i oändligheten.

Forskarna Finamore/Dillon påpekar att Iamblikos smyger in en vass mening på slutet:

Iamblikos tar en redan existerande doxografi om livets TELOS och använder det som ett svepskäl för att tala om det platoniska livet. Det ofilosofiska livet duger helt enkelt inte, förutom kanske kvantitativt eftersom det uppgår till ett oändligt antal vrångskalliga BIOS. Iamblikos avslutar med en utsmyckning: om dessa BIOS "behöver vi inte bekymra oss", det demokratiska BIOS är vad både Sokrates och Platon fördömde. Vi ska helt enkelt avföra dem från våra tankar."
(Finamore/Dillon: Iamblichus - DE ANIMA s. 177)

Dessa är passande slutord för denna blogg av platonisten som var benhård om att människan inte har en 2- eller 3-deladsjäl (Platon tillhandahöll båda modellerna) utan att varje människokropp bär på två helt separata själar. En olycklig följd av att den ursprungliga själen föll till Jorden och parades med en kroppslig- och irrationell själ (ett djur). Detta är hinduernas lära om kretsloppet, det är inget fel på naturen, det är människan som tappat merparten av en kognitiv förmåga den haft och i denna tid överkörd av sina egna drifter och egoism. Svantessons glädjerusiga skattebefriade är Jordens avskum, artens lägsta typ och drivna nästan helt av den "vegetativa själen" många pinnhål under den mänskliga, rationella. Den rationella typen är inte tydligt representerad i astrologin utan kräver som Plotinos sade på 200-talet, "filosofisk astrologi".

Den rationella själen läser jag nu, har inte ens något "hölje" eftersom den aldrig nedstiger i tid och rum. Astrologin talar aldrig om mer än den mix av materia och andra beståndsdelar i sinnevärlden som också kallas den irrationella själen. Iamblikos, såg jag bara häromdagen, var en udda platoniker vägrade tänka sig ett eteriskt höljde för den högre själen och underkände den vanliga tanken att själen under sitt "inzoomande" på en jordisk, grov kropp, byggde en subtil kropp av planetsfärerna. 

Varje själ på väg att inkarnera fick en nyskapad eterkropp utan att åderlåta de planetära gudarna på något sätt. Jämför hinduernas märkliga lära att bara den världsomfattande sjätte kretsen Jupiter var eterisk. Iamblikos säger alltså att vid Gränsen/Saturnus till vårt system "gjuts" en skräddarsydd eterkropp - tvärtemot gnostiker och materialistiska stoiker som hade metaforen att själen kläds i fler höljen ju närmare Jorden den kommer- den hämtar upp "karmiskt stoff" som den ska jobba med i detta liv.) Debatten var mer livaktig då än man kunnat ana. Sedan följde kristendomens åsiktsdiktatur som nu givit vika för den totala intellektuella misär Helmerson visar - han är en jöns som bara flabbar åt videoklipp och missbrukar Herrens namn i sin ledare. Detta kan ligga honom till last på Den Dagen.

*****

Bloggens start med försök att få kvantitativa tecken på att astrologin "fungerar" övertygade inte. Med ökat intresse för antikens grekiska filosofer (lika pessimistiska om "själens fall" som hinduismens filosofer och astrologer) smög sig insikten på med förnyad styrka: karma ger varje öde en egen nivå och utan känd födelsetid kan bara luddiga antaganden göras.

Men, som Iamblikos, säger: varför fylla huvudet med värdelösa liv som pumpas ut genom medierna dag efter dag? Nog för att de celebra kan ge idéer, men är det bra idéer?

Ta den alltigenom ordinära åsiktsmaskinen Helmerson. Hur en så umbärlig figur tillåts hjärntvätta tidningsläsare förblir en hemlighet förutan datum. Men själva dygnet ger en Måne/spegling av stor rikedom (Jupiter). Det måste vara denna vilja att "bli någon" som resulterat i alla dessa år av hellre än bra-texter. Det och rätt kontaktnät.

Sverige är ett Vattenbärarland och det är remarkabelt hur ofta dessa "hellre än" bra med framhävd Vattenbärare dyker upp den nationalkartans 5e sektor för elit, nöjesfolk, etc. I Sverige premieras medelmåtta vilket gör att Sverige kör dubbel standard - om Tomas Ledin gjorde för dålig musik för internationellt genombrott återgår svensken att låtsas om ingenting.

KARMA på kollektiv nivå är när hela "subgenerationer" föds med samma natur, ungefär som brännmärkt boskap där alla beter sig likadant.

Helmersons (åter-)födelse tecknas tydligast av begäret (Månen) efter rikedom och position (Jupiter, högsta kasten) men framför allt av de två naturliga illgörarna Mars och Saturnus vilka hakat fast vid varandras och skapar ett nattsvart omen som degraderar hela kartan till okänd grad (pga. okänd födelsetid).

Omöjligt att utforska är hur många onda omen en människa kan bära. DETTA AVGÖRS AV HUR STARK DEN RATIONELLA SJÄLEN ÄR. Utan denna högre själ är människan återigen bara ett irrationellt djup som lustar efter samma saker som alla andra halvfullgångna människodjur - pengar och position.

Detta dygn har också Sol och Måne förlorat kontakten vilket inte är hopplöst men dock en spik i kistan. De Stora Ljusen lirar inte snabb pingis med varandra och tankar så briljanta i eget huvud kan låta mindre imponerande om ett andra omdöme kallas in.

Den sjunde himmelens Saturnus har fått axla rollen som representant för det gudomliga Intellektet (platonismens Nous) i många år på bloggen . Vad om att (åter) medge att Intellektet tillhör en högre ontologiska ordning - utomkosmisk - den verkliga "Himmelen". Men den gamla och visa guden och tidsherren är den sinnliga världens kopia på den högre verkligheten och Saturnus i sitt korrekta hemmaläge i Luft är i princip Platons Idévärld, förutom att Nous är ALLT, ÖVERALLT OCH ALLTID.

Den här ledarskribenten till hör en "kollektiv karmagrupp". Året ger t.ex. Saturnus i Vatten en svag position som kan symbolisera lätt urholkade principer, dvs människor som köpslår om vilka åsikter de marknadsför. En helt annan - också kollektiv symbol för många under en tid, är att de alla är störda. Saturnus i Vatten kommer inte till sin rätt när Månen (begär och flyktiga känslor) får mycket gratis av att verka mentalt/i Luft och nästan kan passera som intellektuell, om inte Månens disponent eller fundament flyter bort i en vårflod. Saturnus styrka blir att hela tiden ändra sig och söka slippa verkligt ansvar. Vatten/Luft kan skada konsekvensen. Och värsta är ytligheten (behövs inget horoskop, bara att läsa ledartexterna.) 

Som "generationsplanet" bereder Saturnus i Fiskarna även Magdalena Andersson besvär eftersom Saturnus inte är samma trovärdiga och klippfasta ankarna i Vatten av Fiskarnas rörliga typ.

Det här säger samtidigt ingenting eftersom Saturnus tar befäl bara vissa timmar varje dygn och tiden är okänd. Mången medioker handläggare kan komma undan om Saturnus inte är dominant på himlen, men skulle troligen också söka sig långt från yrken som kräver hög pålitlighet och noggrannhet. 

Ett typiskt exempel är småstadstjejen som led svårt att vara dottern till stadens polismästare. (Saturnus = samhällets våldsmonopol). Frigjorde sig en sommar i storstan och kammade noll karriäringång efter massor av lösa förbindelser på krigen. Gav upp och ljög ihop en meritlista från Stockholm och hittade ett mediejobb på annan plats i landet där ingen kontrollerade cv-innehållet. Den medfödda Saturnus i onda 12e huset skymtar på flera sätt i det livsödet.

Helmersons månkarta kan inte avslöja faktiskt klammeri med sträng far eller annat, men här finns en opposition mellan Saturnus och fienden Solen som är den klassiska invandrarhatiska: Jungfrun oroas av flyktingar över Vatten (Fiskarna) och den här stackaren är helt sluten. En intressant mix av rädsla och hunger efter framgång.  Svenskar när de är som sämst.

6/8-förhållandet Måne och Sol och mer.
Lyckans (Jupiters) barn kan blir rätt uppblåsta när
systemet i övrigt är osmort.

 

Bonusspaning

Iögonenfallande är krisen mellan omoralens Mars och regelskaparen Saturnus. De bildar en oändlig loop  och kan säkert vara grunden i många karmiska problem som spelas ut över världen. För att skapa mer personlighet inkluderas också Månen-i-Vattenbäraren vilken samtidigt antyder andra problem (psyke & intellekt, Vatten/Luft).

12.000 kartor, bara tre variabler och tre träffar.

• Dusty Springfield;16.4.1939;12:00
• Erik Helmerson;15.10.1967;12:00
• Joost Klein;10.11.1997;12:00

Sångerskan Dusty, uppväxt i ett nunnekloster och blev underligt nog lesbisk (miljöns betydelse för HBTQ-störningar?) Dog i lungcancer. Neurotiskt och olyckligt liv.

Holländaren Klein också sångare. Pappan dog vid 12, mamman av cancer ett år senare. Också här slog det slint och han utvecklades till en idiosynkratisk "skämtartist", viktklass eurovisionsschlagertrams.

Man kan fråga om ledarskribenten också byggt sig en ny persona...

Den här kanske aldrig når full humanitet

DN:s karriärist Erik Helmerson har bestrött sina läsare med banala ledarkrönikor i flera år nu. Jag tror faktiskt tidningens sidansvariga på pin kiv lyfter ut det dummaste han vräker ut sig och lägger i stor stil på förstasidan. Bara som varning för att ett klick in i texten är bortslösad tid. Nu senast kunde väl den här figuren knappt hålla sig för god att redan samma dag som dödsbudet kom utnyttja Lill-Babs för egna vänsterhatiska syften. Klanten använder dessutom poänglösa källor för sina påståenden: t.ex. Lill-Babs egna subjektiva uttalanden i en intervju från många år senare...

Förstår inte den här dumma människan att han oavbrutet sänker sig till samma nivå som de påstådda oskick han kritiserar? Nej än värre, han är en demagog eftersom han misslyckas ge dagens unga och förmodat oinformerade läsare ens en antydan till analys av varför vänstern skulle ha ogillat Lill-Babs.

Ovanstående blänkare dök upp först på onsdagen. I ett annat sammanhang och med en verklig tänkare skulle det absolut ha varit intressant att studera hur den ytligare formen av underhållning dissas i västsamhällena, både av snobbistiska påhejare av finkulturen och den "vänster" som i lättviktig underhållning ser kapitalismens bedrägliga metod att först sätta stora människomassor i triviala och egentligen rätt meningslösa jobb och sedan bedöva deras insida med skvalmusik.

Gissa varför DN m.fl. är så besatt fixerade vid Spotifys börslansering? Företaget representerar exakt det Karl Marx kallade "ett folkens opium", även om den tidens verktyg för att hypnotisera och döva folk inför de horribla livsomständigheter som fabrikörerna utsatte dem för var den lutherska religionen med dess påbud att tiga och lida och sen få sin belöning i himmelen.

För drygt tre år sedan kommenterade jag Helmersons födelsekarta ur det solära intelligens- och handlingsmänniskoperspektivet så här: "När den solära aktivismen går i privatintressets sak (Jungfrun) då blir folkmassans Måne i Vattumannen en fruktad fiende! (För att inte tala om hur problematiskt det egna tänkandet blir eftersom Solen behöver Månen för att fördjupa sin vision)"

Detta är inte bara början till en sociopatisk människotyp, det är en fullt utvecklad tokstolle. Vem annan än Wolodarski skulle ens komma på tanken att låta en sån skriva ledarartiklar? DN håller på att slitas i två delar, en fullständigt korkad politisk ledning och så flera lovvärda tendenser där tidningen faktiskt gräver och exponerar anmärkningsvärda oskick i detta land där nu alla kan se hur den Rike Mannen - vår egen elit - har korrumperat och snedvinklat alla system för sin egen vinning...


Bonusspaning

Den första gång jag påpekade hur olycklig bild privatismens eller den kroppsliga individualismens Jungfru skapade sig av samhället och kollektivet (Vattenbäraren), var i samband med moderata statsministern Reinfeldt, vars fysiska Jungfruascendent (baserad på känd födelsetid) och vilket genast förvisade käpphästarnas egen planet Saturnus i härskarläge i Vattenbäraren till i 6e fiende- och olyckshuset. Hela den människans konceptuella förmåga (återigen Luft-Saturnus hemma i ett Lufttecken) kanaliserades mot allt sådant han hatade eller fruktade som en Olycka. 

Det är uppenbart att Erik Helmerson är en överton eller harmoni till den definitiva kantring Sverige upplevde under åtta år med en annan egocentrerad och sociopatisk individualist. Reinfeldt hade inte ens det vinnande ledarskapets Lejon i fungerande skick. Det var svenskarnas onda Öde vid den tiden som lyfte honom till makt och möjligheterna att sabotera den verkliga "svenska modellen" (högermedierna använder begreppet men det är den marknadsliberala förfalskningen de numera syftar på när de säger sig vilja värna modellen).

Eftersom en sökning på Helmersons Sol-Jungfrun med valfri planet i Vattenbäraren skulle ge oöverskådligt många träffar med en databas på tiotusen födelsedatum, måste en smart definition formuleras. Jag har tidigare med viss framgång upprepat tungt vägande positioner i jämförelseobjektets karta för ett snävare utsnitt.

Den här gången väljer jag Helmersons Sol, Måne och utifrån Solen-i-första helt dysfunktionella framgångsplanet Jupiter. Han sitter i DN i skyddad verkstad, i verkliga världen skulle hans begåvning inte räcka till mycket mer än packa matkassar på ICA åt de bättre bemedlade! Låt se vilka andra celebriteter eller offentligheter som passerat revy med den här bristande förmågan att växa som individ. Jupiter i Lejonet har att göra med att expandera sin medvetenhet som andesjäl och därmed också börja förstå hur det samhälle som verkligen betjänar människan borde vara utformat, dvs. någon form av socialism snarare än Helmersons inkrökta individualism.

1. Erich von Stroheim;22.9.1885;12:00 - filmregissör (och Lars von Trier-favorit), känd som en svår mytoman och vanemässig lögnare!
2. Egon Kjerrman;25.9.1920;12:00 - musik, bl.a. orkesterdirigent för Allsång på Skansen 1956-66, har inga biografiska detaljer
3. Anders Wijkman;30.9.1944;12:00 - tycks ha vuxit en bra bit sedan åren som moderat. Wikipedias definition av hans nyvunna miljövurm är inget annat än kapitalismkritik!
4. Wolfgang Hansson;17.9.1956;12:00 - 12 år senare föds en annan socialist, den utmärkte skribenten i AB.
5. George Hennard;15.10.1956;12:00 - mördare som lämnade 24 dödsskjutna i cafeteria bakom sig
6. Tara Fitzgerald;18.9.1967;12:00 - brittisk aktris
7. Erik Helmerson;15.10.1967;12:00 - referensen
8. Sven-Olof Sällström;4.10.1968;12:00 - SD:s styrelse och således rasist eller främlingsfientlig
9. Brianna Brown;2.10.1979;12:00 - aktris, minns inte var jag snappat upp detta namn, men Wiki låter antyda en helt normal B-skådis som aldrig nått några större höjder, hennes historia verkar vara en där hon ständigt "skrivs ut" från handlingen i de tv-serier där hon fått in en fot. Faktiskt, ett rätt talande exempel på friktionen mellan "se mig!"-Solen i individuella Jungfrun och ett folkhav (Vattenbäraren/Kollektivet) som naturligtvis dränker den enskilda individens betydelse...
10. Rachel Leigh Cook;4.10.1979;12:00 - aktris (kanske mest känd från ungdomsfilmen She's All That, en variation på Shakespeares "Så tuktas en argbigga"). Wiki: Fadern en socialarbetare och hon debuterade som barn i en annons för fosterhem för barn från problemförhållanden. Hennes första stora roll, som 15-åring, var som tonårigt våldtäktsoffer - apropå den här bloggens upptäckt att Jungfrun och den i tecknet fallna Venus sammanhänger med den kaldéiska myten om Inannas (Venus) färd ner i Underjorden, vilken omformades i väst till myten om hur Hades våldtog och drog ner Persefone/Kore i Underjorden.

Fall nummer 10 kanske förklarar Eric Helmerson panikartade skräck för det sociala. Han kan i ett tidigare liv ha varit ett våldtäktsoffer och då mer än troligt ett liv som kvinna. Nu fångade han den här bloggarens uppmärksamhet genom att okänsligt hänga ut och klandra sin egen dotter inför hela DN:s läsarskara och har sedan fortsatt att skicka sin inre skit på vänstern. 

Men det är också tydligt att här finns flera som INTE hanterar skärningen mellan individualism/kollektivism så illa som Helmerson. Rachel Leigh Cook är säkerligen en socialt medveten amerikanska ("liberal", dvs. aningen åt vänster). Aftonbladets Wolfgang Hansson gör inget om inte skriver tänkvärda krönikor som inte alls betraktar det sociala som något fientligt monster.

Å andra sidan är det svårt att missa några verkliga sociopater i träfflistan, med början i Helmersons namne Erich Stroheim (adelsprefixet "von" var taget, precis som i fallet med härmapan Lars "von" Trier). Tyskens ökända lögnaktighet för direkt tankarna till DN:s politiska krönikörer och särskilt Helmerson. 

Beträffande den solära livsvägens avsaknad av Jupiters rikedomar och välgång, är återigen detaljerna ur Rachel Leigh Cooks liv belysande. T.o.m. i She's All That minns jag att hon spelade socialt medveten och samhällskritisk dotter i en white trash-familj med en alkoholiserad pappa. (Granatchockad i något av USA:s ständiga världskrig för att kontrollera och vända alla andras naturtillgångar till sin egen nytta.) 

Också f.d. FN-mannen Anders Wijkman ser ut att tillhöra den här gruppen av en god kombination av Jungfru/Vattenbärare. 

Tveklöst kommer flera av dessa 10 träffar att ha en kroppslig ascendent som tar över och i hög grad desarmerar den inneboende sociala problematik som Vattenbäraren i fiendens eller olyckans hus tecknar för en ensam och därmed svag individualist som Sol-Jungfrun. Det är verkligen synd att klockslag är omöjliga att komma över med mindre man lägger orimligt mycket tid på ett enda inlägg. Det vore intressant att se om t.ex. den råljugande filmregissören och massmördaren är två fall som inskärper den naturliga zodiakens varning för sociala problem närhelst Jungfru och Vattenbärare är samtidigt aktiverad. 

Jag har en avlägsen gammal släkting med Sol och Måne i dessa positioner, precis som Helmerson. Den mannen växte upp i Norrland med en svårt alkoholiserad far som han fick släpa hem från den lokala krogen. Han växte upp att bli en extremt stel, pedantiskt och övernitisk figur - en slags karikatyr och överkompensation för alla brister hans far uppvisat. Mycket tyder på att också Erik Helmerson överkompenserar eller, som jag antydd, projicerar sin sociala fobi på socialismen (=vänstern). Vissa borde inte bli journalister förrän de gått många år i terapi...

Vill man läsa Helmerson välvilligt hör man honom ta parti för sig själv som den lilla människan, drabbad av Fan eller Olyckan själv. Dvs. han talar ensidigt utifrån Sol-Jungfruns perspektiv, känd för ständig veklagan till följd av sin remarkabla fixering vid det egna kroppsliga livet och därmed på det hela taget utestängd från Himmelen eller Vattenbäraren. 

På Luftnivån fruktar andevarelserna (givetvis) inte varandra utan samexisterar i närmast telepatisk direkthet. Kooperativa och sociala Venus är en verksam välgörare när samtliga tre Lufttecken stiger i öster. Därutöver är Venus bara en välgörande faktor för Stenbocken och Jungfrun. Men för den senare är problemet att den samtidigt är "fallen" i tecknet. Jungfrun excellerar i självbespeglande, inkrökt och kroppsegen "venusianism", vilket förklarar mycket av det här tecknets intresse för "wellness", "fitness" och liknande pseudoreligioner. På denna låga nivå har man gjort människan till alltings mått och helt glömt den inre guden. 

Men som "verksam välgörare" tycks detta vara en placering för Venus för själar som tagit sig en mycket liten utmaning i detta jordeliv - kanske missbrukade eller vanskötte de sin kropp grovt i ett föregående liv och BÖR i detta odla en större vördnad för kroppen som ju kallats "själens tempel"... 

När bloggen undersökta kvinnor som prostituerade sig genom att sälja sina nakna kroppar i tidningen Playboy hände något märkligt. Det var så många namn att gå igenom att jag delade undersökningen i två hälfter. Den tidigare halvan av tidningens historia resulterade i att Jungfrun steg fram som dominant tecken. I andra delen vände allt till sin motsats och opposita Fiskarna visade sig dominant. 

För en människa med negativ bias skulle detta betyda att andra testet falsifierade fyndet i det första och att astrologin inget säger. Men bloggen har om och om hittat samma "axel-fenomen" vid kvantitativa undersökningar (det är aldrig bara en när två bråkar). Det verkar därför närmast som att de två testerna råkade spegla en "fasvändning" i tidningens historia. 

Efter att tes ha mött antites upphör Playboy (i syntesen) helt vara spelplats för Sol-Jungfru-grundarens borgerliga och libertina fantasier, ett förfallet liv helt utan strikta normer eller en religion som flåsar en i nacken med moralismer. Kvinnor med lätta pengar (Venus) i sinnet får efter Playboys död söka sig andra kanaler - några av dem kanske kan bli bankdirektörer eller ledare för arbetsgivarorganisationer. Där har jag hört att man kan berika sig själv rejält och behöver inte ens ta av sig kläderna. Tvärtom, "man up" och sätta på sig finkostymen och en rejält dålig och egoistisk attityd premieras i alla de sjuka samhällena, må de heta USA eller Sverige.

Helmerson fortfarande utan sjukdomsinsikt

T.o.m. för att vara en ledare signerad Erik Helmerson i DN är det här något av ett bottennapp. Han vågar inte direkt kalla 60-talets vänster svettiga och illaluktande (han var inte med då men har besudlat gamla arkivfoton med sin egen nedrighet). På den här sura pöbelnivån kunde han lika gärna ha lagt till "...och feminister blir bara de fula kvinnorna". 

Blir man sån här bara av att bo i det borgerliga Stockholm och få lite för mycket daglig livsstilsreklam i brevlådan? Jag bara undrar.

Hade DN någon självbevarelsedrift tar de bort den här pajasen från sin ledarposition. Tidningens läsare kommer att inte att på sikt fördra den här låga tankenivån, särskilt inte som röda vindar drar genom landet. Många borgare vet inte om det själva än, men det är genuint trötta på vad den rika eliten gjort med deras liv.

Helmerson - mannen helt utan sjukdomsinsikt - säger som sensmoral:

"....Ens ylande finns där, inspelat och klart för eftervärlden att avlyssna och bedöma."

Jag pinnar upp skärmdumpen för att hjälpa eftervärlden höra hur borgarna faktiskt lät vid den här tiden.


PS. För att förstå något av DN-skribentens mentalitet, se tidigare inlägg där vissa innehåller horoskopanalyser. Taggen är Erik Helmerson.

 

Föga förvånande att folk överger medierna när nivån är som i DN

 Väl medveten om hur genant lågt det är att grunda sitt argument på en människas utseende - var det inte så nazisterna formade sin retorik? - tror jag inte ens den ivrigaste felfinnare ska lokalisera mer än halvdussinet sådana gliringar - obs gliringar och inte grund för argumentation - på denna blogg. Men vad sysslar stockholmstidningen DN egentligen med? De har en hel kader av landets sämsta tänkare, grumliga, förvirrade (och säkert välavlönade) och, som i fallet Erik Helmerson helt renons på några som helst förlösande kvaliteter. 

Jag uppmärksammade honom första gången då han hängde ut sin egen dotter i en nedsättande jämförelse med Håkan Juholt och nu gör han just det allra lägsta: använder sitt synintryck av annan människa som grunden för en nedlåtande åsikt!

Men när jag klickar mig in för att hämta länken till åsiktsstycket i fråga (blänkarna försvinner fort) ser jag att det är värre än så! Människan är verkligen den sämsta av författartyper, nämligen den som är så kär i en formulering som verkar ha schvung i sig att han inte ens penetrerar innebörden i sin kreation för att se om den överhuvudtaget utsäger något. 

Se här Helmersons senaste av många kalkoner, ingressen till en text som får mig att uppgivet slå ut med armarna framför datorn och avstå från att höra vad mer den här "tänkaren" kan tänkas ha på hjärtat:

På onsdagen deltog först Avpixlats chefredaktör Mats Dagerlind i en debatt i Sveriges Radios ”Studio ett”. Därefter munhöggs Liberalernas Roger Haddad med SD:aren Kent Ekeroth i ”Aktuellt” om terrorhotet mot Sverige. Det var alltså, inom parentes sagt, en mörk dag för dem som anklagar medierna för mörkning.

I vilken värld - som dessa schablonälskande tidningsskribenter brukar säga - är det en mörk dag för extremhögern att lyckas skaffa sig viktigt medieutrymme två gånger samma dag? Helmerson verkar inte ha alla hästar hemma. Är det sån här pseudointellektualitet Huset Bonnier anser motsvarar stockholmarnas nivå? Då är mediehuset en arrogant skitstövel som helt tappat sikte på kvaliteten.

Helmerson har taggats vid tre tidigare inlägg men låt oss den här gången prova Solen som ställföreträdande ascendent. Metoden är lika spekulativ som Månen men Surya är ju källan till rå intelligens enligt hinduisk astrologi och det kan alltid vara intressant att se om horoskopet antyder samma dimma utifrån en solascendent som man upplever vid läsningen. 

OBS. Använd aldrig något annat än en känd födelsetid för viktiga bedömningar. Det här är mest gjort i förhoppningen om att hitta något lika offensivt omen som hela Helmersons skriftliga uppenbarelse är för bloggaren!

*****

Så mycket impressionistisk färgläggning av kartan enbart för de sektorer som tycks anknyta till frågan om intelligens vara eller inte vara på denna himmel!

Eftersom första huset här är ett givet - det är intelligensen eller Solen själv vi placerat här, kan man bara notera disponenten Merkurius placering i andra huset relativt det första. Detta är ett sällsynt primitivt hus som har med den egna familjen, egna ekonomin och rudimenten till formuleringsförmåga att göra. Tänk modern som med modersmjölken ger barnet tidiga ord som sedermera växer till fraser och oralitet. 

Men märk också att den språkliga förmågan i andra huset är an en typ som föregår det tredje merkuriska husets förmåga att fatta logik. Och det är just den kapitala avsaknaden av logik i citatet här ovan som är det intressanta. Hade Helmerson beskrivit två högerextrema töntar som totalt gjort bort sig i medierna samma dag, hade det funnits någon logik i det han säger. Men som texten står är det bara tomma och korkade fraser. Bebis jollrar men vad bebis säger är det ännu inte så noga med.

Således en preliminär intelligenssänkare i den solära disponentens placering (och minns, apropå, andra "Ox-aktiga" husets koppling till de nära och kära, att Helmerson alltså lämnade ut sin egen dotter för att tjäna lite pengar på en krönika).

Solens "naturliga" hus är oerhört viktigt i studier av fattningsförmåga - antingen fattningen av ett problem som föreläggs en eller förmågan att höra hur man själv låter - om det man säger inte bara låter utan också är vettigt. I DN lyckades häromdagen en annan skribent låta som en ren nazist och det är inte utan att också Helmersons vibbar pekar åt samma håll - han tror han är liberal men hans själ är missfärgad från tidigare och illa utförda liv som sipprar igenom i de värderingar han ständigt undslipper sig i liberalismens namn!

Det femte huset ägs här av Saturnus vilket i sig är ett omen i konflikt med intelligens. Lycka den människa som i det här läget inte har alltför goda möjligheter att inför alla och envar exponera sina oslipade verktyg. Tyvärr står Saturnus maximalt stark i sjunde huset ("världslig styrka", digbala). Eftersom vi här resonerar SOM OM Jungfrun vore Helmersons ascendent kan vi begagna den här tolkningsparametern och då konstatera att hans femte hus kraftfullt uttrycker intelligensens raka motsats! Det dunkelt tänkta blir här med generande tydlighet också det dunkelt sagda. 

Saturnus är en floskelskapare av rang och den känner sig på säkra sidan när den använder invanda schabloner och klichéer - se sångaren Bryan Ferrys "genuint" tiondehusplacerade Saturnus i irrationella Vatten i föregående inlägg. Ferrys Saturnus har i tionde huset sin näststarkaste placering - och den mannen är en kliché hela han. Det fungerade bra eftersom han backades upp av så starka musiker i Roxy Music att resultatet blev spännande och lätt avantgardistisk rockmusik. (Roxys andra andning gick helt i Ferrys riktning, mondän och slickad närmast discobetonad pop utan karaktär eller någon känsla av äventyr.)

Överför insikterna från den texten på Helmersons än starkare men pga. den näriga Vattennivån samtidigt svagare Saturnus i sjunde. (Och missa inte hur svag Saturnus disponent är världsligt. I Solens eget tecken Lejonet men i offrets tolfte hus har vi återigen ett negativt omen som relaterar till intelligens.)

Dessutom opponerar denna Solens (och intelligensens) fiende själva den planet som hela utläggningen kretsar kring. Det är i ett sådant här läge man varsamt skulle rekommendera någon att kanske söka sig ett lite enklare yrke som inte belastar hjärnan så hårt. Kanske packa ICA-kassor på något storköp i närheten av de lummiga villaträdgårdar där alla dessa överavlönade borgare sitter och knåpar ihop en medioker tidning för de likasinnade.

Mer om bortskämda snorungar i svenska medier

Besserwisser med mycket om bakfoten

Före SvD:s ombyggnad till korkat smartfåne-format och ambition att börja tjäna pengar på sin nätupplagan var den tveklöst den läsvärda av de två stockholmstidningarna. Jag tycker mig minnas många läsvärda skribenter som fått foten eller numera nästan aldrig publiceras. Men även efter försämringarna kvarstår den större DN som ansvarig för den mesta dummifieringen, vad än den nedbantade fasta redaktionen skriver om.

Vi har helt enkelt i DN fenomenet med det mediokra men ambitiösa kåteri som i yngre dagar drömde om journalistisk storhet med hjälp av stora och smutsiga pengar, ett järngäng som fått huset Bonniers förtroende att driva en journalistik med så låg ambitionsnivå att landets hemliga överherrar aldrig någonsin ska behöva frukta ett "bondeuppror". 

Den som ständigt bara får urvattnade versioner av kunskapen kommer nämligen aldrig att börja ståndscirkulera och hota dem som mutat in sina revir en bit högre upp på klätterstegen. Tvärtom, den lilla eliten kommer alltid att söka skapa nya små steg i hierarkin och töja ut löneskalan för att säkra sin egen position i palatset på bergstoppen. Jag skrev nyligen om dessa nationens splittrares slutliga öde i en eras undergång enligt en gammal kinesisk vishetskommentar, efter att i Åsnan och Systemet ha pekat ut att det är språkets förstörelse via smartfånen som spelar rovkapitalisterna i händerna. 

Herregud, den arma svensken verkar inte uppfatta varför alla skapar "appar" just nu, verkar inte ha skärpa eller intresse av att urskilja detta överhetens senaste sätt att "härska genom att söndra" den lilla människan och stänga in henne i små bås (apparna) där hon är sårbar och kan göras till en livegen prenumerant.

"Bildad utfransning" För eliten handlar det alltid om att sno tillbaka pengarna man motvilligt betalat ut som lön till folket för deras slavande. Lurendrejeriet försiggår inom ramen för en marknadsekonomi samma överhet instiftat för att dölja sin brist på solidaritet med medmänniskorna. Jfr. återigen myten i Profitens princip Jungfrun, där den unga och naiva oskulden inbjudande dansar på sina prunkande fält och lockar upp våldtäktsmannen Hades ur sin underjord.

Till underjorden kopplade grekerna naturligtvis rikedomens gud Plutus, och redan i det babyloniska originalet till mytkretsen upptäcker Innana (Venus) på sin väg ner i underjorden - jfr. Venus "fall" i Jungfrun - att det finns stor rikedom här nere. "Underjorden" (som på många sätt är märkligt lik vår egen värld) är ett veritabelt charkuteri där det hänger köttsidor på rad, symbol för materiellt välstånd för den andligt döde, som sällat sig till underjordens herre (Djävulen). Hades och plutokrati - att sälja sin själ till Djävulen för materiellt välstånd - är som synes ett mycket gammalt tankekomplex.

Att sedan Plutus är avkomma till åkerfältens och skördens rådare Demeter (mor till Persephone/Jungfruns tecken) bara understryker att vi verkligen har att göra med en uråldrig insikt om Profitens tecken som Olyckan och Fiendskapen (avunden föds i Jungfrun som börjar räkna på fördelar). Helmerson och högeranhanget lovordande av Profit-mentaliteten är det tydligaste tecknet på en syndare, en individ som tappat blicken för helheten och bara ser till sin egen del av kakan. Jag noterar att Helmerson själv symboliskt är våldtagen och bortrövad av Hades enligt hans Sol i oskulden Jungfrun i åttonde dödshuset, ett hus som också har med arvspengar att göra.

Återigen: den som säljer sin själ till Djävulen må vara förloraren, men förräderiets silvermynt stannar i släkten och blir till arv i astrologins åttonde hus. Så bygger Satans barn upp arvskedjor så att makt och ondska alltid ska leva vidare på jorden - bara genom sina barn har "denna världens herre" makt. När den sista kapitalisten utrotats dör Djävulen själv eftersom han bara är en harmoni, en överton, som alla hans barn gemensamt skapar och traderar vidare, släkte efter släkte. För att befria mänskligheten måste alltså kapitalismen desarmeras.

Senast är det DN:s ledarskribent Erik Helmerson som stiger fram och generar sig offentligt genom en krönika vari han söker rätta en folklig röst (du och jag) han hört på Ring P1. Det enda han lyckas med är att själv framstå som byfånen efter att han misslyckats uppfatta skillnaden mellan noumena (till vilka klasser tillhör) och deras kroppsliga instantieringar. Den folkliga kvinnan som ringde in visar sig alltså mer bildad än en borgarbracka i något välmående djupblått villaområde där man likt Reinfeldt investerar senaste plattskärmen och läser Läckberg hellre än bildar sig. (Det var naturligtvis inte DN som nyligen publicerade årets hittills bästa artikel - om den svenska avsaknaden av bildning - utan konkurrenten SvD. Se länk i denna bloggkommentar.)

Vad Helmerson i sin iver att spela ledande opinionsbildare missar är att den folkliga rösten i radion tänker på en abstrakt nivå, precis som polisen gör när den talar om Brottslingen som en idealiserad typ. För Satans barn, sådana som Helmerson, existerar ingenting annat an aggregerade atomer som bildar i rummet särskilda fysiska kroppar. Att han inte är filosofisk idealist kan man ursäkta honom (den vurmen tog de tyskar inte med sig som ockuperade Sverige och nu utgör landets värsta profitörer). Men inte att han i den position han bekläder inte ens från skolan fått med sig kunskapen om att språk kan användas för att synliggöra abstrakta koncept, en vetskap kvinnan som ringde in sin åsikt till radio av allt att döma ägde.

Är det konstigt att ingen vill betala för Bonniers nätproduktioner?

Helmerson är en så svag röst i DN att jag egentligen tänk sluta skriva om honom, man sparkar inte på den som redan ligger. Men nu går borgarbrackan för långt som i försöken att mästra det enkla folket visar sig själv producera grumligt tankar på lägre nivå än dem han söker fostra!

Monstret Tyfon (sataniska axeln) i
detta horoskop inbegriper profitmotivet
Jungfrun och förlustmotivet Fiskarna

Sinnelagshoroskopet som utgår från psyket lyfter fram en egenhet som ligger på himlen i flera år och därför inte i sig fungerar som ensam förklaring. Det lunära psyket i Vattumannen handlar nu om förmågan att hantera ämnen på abstrakt eller konceptuell nivå (Luft-elementet), så det kan ändå hända att detta är den viktigaste enskilda förklaringen till Helmersons genomklappning. 

Månens disponent Saturnus (organisatören, schemaläggaren eller konstruktören av en grammatik med klasser och satsdelar), har här tappat höjd och verkar från den vegetativa eller instinktsdrivna själens nivå, från Vatten-elementet (Saturnus i Fiskarna). Denna deprimerande position är i Helmerssons lunära förställning eller fantasi absorberad av eller väl grundade i det jordiga och materialistiska andra huset ("Hades port" i antiken). Men detta är som sagt Helmersons egen föreställning "i Månen". Vi som står utanför kan läsa texten på ett annat sätt. Det är typiskt Satans barn att de döljer sin andliga misär genom att konsumera ting av gyttja och via association till de än mäktigare skaffa sig status på den lilla människans sätt.

Man kan också läsa den här Månen med dess disponent i dissociativt (kluvet) förhållande till en nivå som inte relaterar till Luftens tankeskärpa som att Helmersons psyke har en sadistisk tendens, han vill likt Hades dra ner själar i underjorden och befläcka dem. Det var något oerhört att se honom hänga ut sin egen dotter som något skämmigt i en krönika. Denna genomkorrupta åttondehus-Jungfru profiterar t.o.m. på sin avkomma! Nu dabbar han sig ännu värre med kvinnan i radio. Detta visar hur den sublunära instinktssjälen (Vattnet) är en simmig region där man inte riktigt har koll på ärbarhet eller dess avsaknad, har grepp om ordklasser eller förmågan till tydligt tänkande. 

Men för att ingen ska missa att det är en tid för mediokritet passar Helmersons psykkarta in på att fimpa intelligensens faktor Solen genom att, som sagt, lägga den i "mörklagda" åttonde huset. Det vill säga, det är psyket som nedvärderar Solen i det här horoskopet och om psyket inte vill bolla med sin överordnade, den gudomliga själen, då har vi definitivt med att Satans barn, en sekulär och gudlös arm krake att göra.

Symbolvärldens logik är här skarpare än den Helmerson själv mäktar: den som klipper med sin själ och förnekar den för att istället enbart bejaka enskilda fysiska kroppar (som Jungfruns - syndafallets tecken - är så benägen till), då resulterar en kodum människa som föga mer mäktar än att skriva ledarkrönikor där man leker språkpolis för folket men begår självmord. "Den som gräver en grop åt andra..." skulle ha varit Helmersons slutknorr i krönikan, men istället slutar han med en felstavning av latinets genius (med humoristisk verkan) och framstår än mer som ännu en av dessa överbetalda snorungar som överheten ger positioner för att sätta ribban lågt för det svenska folket. (Se också analysen av solkartan för DN:s chefredaktör.)

Den rike mannen gör inte det här landet något gott alls! (Se tidigare analyser av Solens och Jupiters verksamhet i Sverigehoroskopet.)

*****

 

Helmerson, född med en problematisk opposition mellan en Sol i Jungfrun försvuren åt frenetiskt åtskiljande - fast skadad i förmågan till korrekt analyser genom åttondehusplaceringen - och den degraderade Saturnus i Vatten som helt blandar ihop det för sig, skulle inte kunna förstå ens den här enkla polariteten på dess abstrakta eller konceptuella nivå. 

Han svarar ju nämligen bara på "enskilda individer". Jungfrun, zodiakens andra akt, den individualistiska, i dess mest simplistiska tagning, indikerar scenerna som tas i det förkroppsligade Jord-elementet, men åttonde korruptionshuset tyder på att hans låga, registrerande psyke inte spelar "ping-pong" med denna Sol. Månen i Luft tappar fotfästet pga. Saturnus i Vatten på insidan av Hades port och understryker ytterligare att detta är en man som borde ha ägnat sig åt enklare ting i livet än söker mata tidningsläsare med virrigt tänkta tankar! 

Helmersons grundläggande problematik ses i andra kartan gestaltad via naturlig zodiak - som abstrakta, konceptuella entiteter som lever rövare inombords och vittnar om att han inte klarar att lösa problemet med "de fattiga och de lika fattiga men rikedomshungrande". Han är en av dem som sålt själen till Djävulen i fåfänga hopp om ett kort liv i materiell välmåga. Så simpelt. Hen är inte ens en fungerande ideolog - för en sådan, se den enkla men självklara debattartikel om vårdens syfte i konkurrentblaskan SvD!


Djävulen gör sina barn konfysa, så är det bara. De är grundlurade. Fasta från materialism och konsumism i tio år och även gyttjans barn kommer att se  klarare på tingen! Efter att ha fastat i flera årtionden och kanske under flera jordeliv föds slutligen det där geniet som Helmerson inte ens lärt sig stava till, och den genuint individualiserade själen börjar bidra med något substantiellt till mänskligheten. Borgaren utmärks - liksom DN - av människor utan nämnvärd talang men som hittat en väg att sälja sin själ till Djävulen via huset Bonnier som i det här sammanhanget kan liknas vid Hades visthusbod. 

Se hur Helmersons psykhoroskop visar att Saturnus som Arbetsgivaren eller Husbonden befinner sig innanför Hades port (hus 2)! Jämför man med Saturnus hos DN:s chefredaktör i dennes solhoroskop (Solen = chefen), finner man att även hans Husbonde (Saturnus) saknar vilja att nå kungavärdighet. Huset Bonners är med andra ord ett satans pack och antik astrologi är tydligen det enda som kan avslöja detta, utan att förfalla till antisemitiska litanior. Problemet är inställningen till det verkligt onda i vår tillvaro: Pengarna och Profitmotivet.

Det är faktiskt synd om den unga Persephone - zodiakens Jungfru - hon är så ung och oerfaren här i världen att hon blir ett lätt byte för Djävulen. Helmersons soltecken blir platsen för det intellektuella haveriet, där man assimilerar sig till Satans vägran (egentligen oförmåga) att uppfatta de högre och mer genuina existenser som t.o.m. svenska poliskåren arbetar med (kanske mest av hävd) i talet om Brottslingen som en transpersonell arketypisk varelse eller klass (vi skulle kunna tala om "dem under kriminalitetens anda"). 

Det är inte förvånande att hitta Helmersons oförmåga att tänka rätt på alla nivåer över det enskilda, förkroppsligade specifika även hos högersossen Morgan Johansson, Sverige skämt till nuvarande justitieminister. De realiteter astrologin synliggör är inte bundna till en politisk höger-vänster-skala även om bloggen gjort vissa fynd som tyder på att vissa tecken är mer benägna till det ena eller det andra. (Se Vänsterpartiets styrelse (2012) och deras intressanta "solära fokus" på jämlikhet och universellt välstånd.) 

Morgan Johanssons snarlika problem med bristfällig distans och därmed medvetenhet till det förelagda, sinnliga ligger nu inte i Jungfruns tecken utan i dess härskare Merkurius som är helt lamslagen av diktatorn Saturnus vars disponent i sin tur befinner sig i Oxen (tecknet som motsvarar Hades port eller livegenskap under Djävulen). Läs den här fruktansvärda artikel om Morgan Johanssons och regeringen Löfvens tjänstefel i sitt underdåniga krypande för USA och Kapitalet! 

Den kritiska texten om Johansson i AB tjänar som en oberoende verifikation av allt den här bloggen sagt under sju år. Astrologin är inte en "världsbild" i mängden, den presenterar objektiva stationer på själens Golgatavandring. Den som inte förstår detta har ett mycket långt lidande framför sig. Se bara Helmerson, vilken själ i andligt mörker och ångestfylld kramp! Han borde sluta skriva om det inte blir bättre än frökenaktiga grammatiska påpekanden som dessutom missar målet.

Patetisk klättrare i den fallande DN-skrapan.

Tidningsdöden (i princip)
förutspådd i den gamla
Tarot-kortleken

Jag läser normalt inte DN:s ledarskribenter eftersom jag vill lära mig om hur världen verkligen fungerar, vilka dess mekanismer är, och hur de privilegierade hela tiden - likt nymoderaterna - försöker justera historien för att legitimera deras egen egoism.

Men när den dekadenta ledarskribenten Erik Helmerson efter sin karriärs bottennapp i krönikan där han hängde ut och jämförde sin egen dotter med Håkan Juholt - uppenbarligen ett av Helmersons hatobjekt vid tiden - kallar arvet efter Hugo Cháves en "smitta", då måste jag offra några minuter på detta pucko. 

Helmersons tondövhet är av det slaget att drar fram ordet "smitta" under precis de dagar då mer omdömesgilla mediemänniskor samfällt förfasar sig över Auschwitz och vad nazisterna gjorde med dem som var "smittade" av "undermänniskans" karaktäristika. Jag har sagt det förr: vi har tyska nazister återfödda i svenska borgerliga kroppar i vår tid, drösvis av nassar som förklarar varför t.ex. Folkpartiet helt förlorat sin mänsklighet och varför kristdemokrater springer gatlopp till rasistpartiet Sverigedemokraterna. 

Det kan vara en rubriksättare som tagit sig friheter med Helmersons söndagsledare, rubrikens "smitta" återkommer ingenstans i texten. Men det kan i nya lågbudget-DN mycket väl vara Helmerson själv som mejlar in text komplett med rubrik till en tidning där han har rättigheten att direktpublicera sig utan kostnadskrävande redaktionell bearbetning. 

*****

Söker man i texten efter förtäckta allusioner till något som en ond människa skulle kalla en sjukdom, så är det troligen ytterst sett den folkliga entusiasmen över Chávez egensinniga socialism som kan beskrivas som smittan. I den indiska Katha-upanishaden kan man ju läsa att "sinnelaget är en dråpare" - se bara Anders Breiviks makalöst illa tilltygade Måne i horoskopet. 

(Länkens korta kommentar till Kena- och Katha-upanishaderna är läsvärd. Särskilt Kathas undersökning av dödens natur - typiskt att denna anländer på bloggarens bord i en tid när liemannen Saturnus vandrar genom dödens tecken Skorpionen på himmelen och påminner alla om den lägre naturens förgänglighet.)

Det finns ett tecken i zodiaken som fruktar och hatar samfälldhet och det är den station där odlandet av den egna trädgården är livets högsta kall. Och mycket riktigt, använder vi för en gångs skull solascendenten (Surya lagna) som ger handlingsmänniskans eller aktivistens vinkel på saker och ting snarare än den reflekterande och fördjupande sinnelagsascendentens Måne, då uppvisar Helmerson själv samma "smitta" som förklarade så mycket av Fredrik Reinfeldts hat mot människor som organiserat sig, fackligt eller till och med till ett samhälle som sådant. 

När antisociala självtjänaren Jungfrun stiger i öster kan inte Fiendens sjätte hus fyllas av något annat än Vattumannens tecken, symbolen för det goda människosläktet där alla är fullt utbildade och medvetna om att man är en komplex kropp som uppvisar mångfald inom ramen för enheten.

(Obs, man kan leva ett alltigenom nyttigt liv som trädgårdsmästare odlande sin trädgård. Risken om man öppnar truten och uttalar sig om folk i stort är dock att den här friktionen mellan hus ett och hus sex går i dagen. Ett negativt ascendenttecken krymper förståelsehorisonten och "jordar" den i enskildheter. Bara Stenbocken och Fiskarna i öster betecknar ett universalistiskt närmande till sin omvärld.)

När den solära aktivismen går i privatintressets sak (Jungfrun)
då blir folkmassans Måne i Vattumannen en fruktad fiende!
(För att inte tala om hur problematiskt det egna tänkandet
blir eftersom Solen behöver Månen för att fördjupa sin vision)

Det är denna insikt (sanskrit-termen beda-abeda, samtidig åtskillnad och icke-åtskillnad) den tidiga kristendomen ännu ägde och som förklarar märkliga uttryck som "alla är en i Kristus", och liknande. Tankarna hittas i grekisk filosofi och ingen var väl lika benhård på att trycka på själens inneboende gudomlighet och enhet i Nous (det gudomliga Intellektet) som den romerske tänkaren Plotinus. Västerlandet stuvade undan honom och lyfte istället fram materialisterna som erforderlig skollitteratur. Vem läste inte atomisten Lukretius i sin ungdom eller tillägnade sig den stränga romerska moralen genom statsmannen Ciceros texter? Plotinus hörde jag inte talas om förrän i 40-årsåldern. Tala om västvärldens svek mot sina egna medlemmar!

*****

Helmerson, denna bakteriefobiker, hatar all organisation som luktar uppoffringar: den självtjänande Solen i Jungfrun opponerar sig med all kraft gränsdragaren Saturnus som i Fiskarnas tecken associeras med armod. Jag slår vad om att han letat loppor på sina barn under hela deras barndom som hans skämmiga artikel för några år lät antyda. 

Jag har efter arbetslöshet begåvats med ett jobb som webbansvarig för en butik och arbetsgivaren, en Sol-i-Jungfrun som ständigt klagar över hur jobbigt han har det, har uppenbarligen inte mer att göra i sin del av verksamheten än att han narcissistiskt sitta och lusläsa vartenda ord jag tillför hans butik, och kommentera ordval och t.o.m. illustrationer. Snacka om Jungfrun, perspektivlösheten och micro-management! Tecknet är troligen chefen från helvetet för den som inte törs argumentera emot! Det gör nu jag då anställningen är subventionerad av samhället, en i raden av åtgärder för alla dem som den fascistoida "marknaden" ratat i sin jakt på unga blåbär att lura in i arbetslivet till lägstalöner. Jag sänder alla mina "snap shots" till Himmelen och där samlar det sig till storm. 

Den vita djävulen, marknadskramaren, kommer att få betala inom överskådlig framtid. Helmerson tillhör definitivt denna "smittade" del av mänskligheten. Det är märkligt hur axeln Jungfru/Fiskarna stigit fram i en serie mindre avundsvärda figurer på sistone, jag har inte kommenterat Jan Björklund på länge, men han sjunger uppenbarligen på sista versen i sina allt mer befängda idéer med så tydliga inslag av det enda Jungfrun kan: diskriminera mot Fiskarna mittemot. Det är i Fiskarnas reningsbad Helmerson tycker sig se smitta, utöver förfrämligandet av sitt eget psyke och dess bindning till mänskligheten (Månen i fiendens sjätte hus)...

*****

Saturnus i opposition till Solen begränsar till att börja med intelligensens räckvidd och när soltecknet är Jungfrun är korttänktheten alarmerande. Det kommer aldrig att gå upp för den som enbart ägnar sig åt snygga meningskonstruktioner - i det avseendet är Helmersons text felfri - att det som berättas bakom orden är skit. Särskilt som Helmerssons Surya lagna avslöjar hur extremt han motsätter sig varje tanke på att inte gå med vinst utan tvärtom förlora. 

Paradoxalt nog är det hans egen "Själens Form" (Saturnus) han strider mot i detta liv och försöker besvärja. Han är i anden fattig som en kyrkråtta, i likhet med så många andra borgare i sina diskreta villakvarter på inte längre så betryggande avstånd från de fattiga bostadsområdena. Hans egen fattigdom kommer allt närmare honom och det är i försöken att exorcera de inre djävlarna en borgare skriver sån här smörja till en ledarartikel. 

I jämförelse med Helmerson låter Katrine Marcals söndagskrönika riktigt radikal. Men i valet att gifta med en man som minglar med Englands ekonomiska elit och krattar deras gångar och placerar deras träd och buskage, är det väl hennes sätt att förhålla sig till sin inre själsliga form...

*****

För att kunna odla enbart sin egen trädgård (jfr Jungfruns agrara symbolik) måste storsintheten och överblicken över hela nejden offras. Därför går ledarskapstecknet Lejonet in i det mörklagda tolfte offerhuset. Lycka den med Jungfrun i öster som inte samtidigt har något viktigt på gång i Lejonet. Så lycklig var nu inte Fredrik Reinfeldt som likt en hora försöker sälja sitt namn ("varumärke") på en egen webb efter att ha lämnat partipolitiken bakom sig. Ingen kommer att vilja ha honom. Han är totalt förbrukad men borgare är sådana falska ynkryggar att ingen av dem vill säga det rakt ut i sina medier. 

Att Helmerson uppträder som ledarskribent i DN är parodiskt eftersom det just är ledarskapsförmåga som helt saknas! Likt den genomkorrupta Filippa Reinfeldt har han välståndsskaparna Venus och Jupiter i den onda demonens tolfte sektor men där Filippas sinnelagshoroskop antydde att hon måste offra vårdprofitörsmentaliteten (Venus/Jupiter i Kräftans tecken), där pekar Helmersons solascendent på att han helt och håller sakar de båda välgörarnas inflytande i sitt aktiva liv. Och det är därför hans krönikor låter som fan. Hans solära vision är helt berövad varje uns av den älskande fadern (Lejonet) - ingen annan än en låg skit skulle hänga ut sin egen dotter eller kalla ett folk som älskar sin excentriske men välmenande ledare för "smittat".

DN har blivit ett insektsnäste, en samlingsplats för allsköns ohyra, Auschwitzjubileum eller ej.


Se även nästföljande spinoff, "Från död till död"


För bruket av lagna, Chandra lagna och Surya lagna vid horoskoptolkningen, se denna artikel i forumet indiadivine.org.

Horan & Madonnan i manlig tappning

Jessika Gedin sågade i våras DN-ideologen Erik Helmersons roman Den Onödige Mannen (Expr), och den sjävföraktande moderaten - varje annan partifärg är närmast utesluten - skickar vidare. 

I en DN-krönika försöker han få Håkan Juholt att framstå som lika trovärdig som hans 17-åriga dotter, som han inte skulle "välja ens till ordförande över sitt eget rum." Ja, han är lika elak som han ser ut när han i försöket att le bara får till ett harmset varggrin, den här mannen som jag aldrig hade hört talat om tidigare.

Horoskopet för en som ägnar en hel DN-artikel åt att söka karaktärsmörda Håkan Juholt genom att använda den mannens ärlighet mot honom själv, är värt en syning. Självhatet har vi redan svart på vitt på (läs Gedins recension) och att utnyttja sin egen dotter för att slå mot en annan, det har vi inte sett sedan skitstöveln Littorin gömde sig bakom sin familj i nätsexskandalen som tvingade Fredrik Reinfeldt med Regering att blixtsnabbt dumpa ännu en av sina åtskilliga felrekryteringar. (När man helt saknar egen moral ska man vara lycklig om man förmår lyssna och lära av proteststormar!)

Vi pratar alltså om en person som har all rätt att förakta sig själv, och att skriva en bok om medelklassmannen åderlät uppenbarligen inte på något sätt den här själen.

Efter 20.00 övergår sinnet/Månen till Fiskarna,
en position som ytterligare skulle styrka inläggets tes.

För att mildra tummen ner sade Gedin att Helmerson visst kan skriva, det såg man i debutromanen. Men hur många popartister säger inte allt de har att säga redan med första albumet eller rent av enda hitlåten? Alla föds inte lika rikt utrustade vad gäller mängden medhavda platonska idéer, vissa (som den här bloggaren) är predestinerade att gnola på bara en melodi.

Hade det här varit för snart tre år sedan hade jag kanske pekat ut den ansenliga mängden planeter i Eld och Luft som tecken på en typiskt kreativ personlighet. Kanske hade jag ställt Sol och Måne sida vid sida och via elementen Jord och Luft noterat den socialrealistiska fixeringen. Luft tänker, särskilt om sinnet (Månen) relaterar till Luftens mer abstrakta förhållningssätt till vardagen. Den dagaktiva arbetaren Solen i Jord ger då det konkreta stoffet att reflektera över.

I det här läget, med Gedins ord fräscha i bakhuvudet och det exempellöst havererade inlägget från Helmerson själv, riktas istället blicken mot borgarens lergeggiga axel mellan Jord och Vatten. Här är självhatet han skrev om, och den som ger sig in på den här låga vibben tappar naturligtvis alla författarkvaliteter - vilket Gedin alert kände av.

*****

Jag har tidigare kallat den begränsande Saturnus aspekter mot Solen en första varningsflagg för stupiditet (se ateisten Christer Sturmark). Solens lyskraft begränsas i teorin av det som tvingande Saturnus vill att människan ska fixera sig vid och jobba med. I värsta fall blir individen bara en posör som uppsöker en form eller kostym (Saturnus/hackordning) att glänsa genom. (Se: Den obegåvade löjtnanten - en massmördare.)

När jag gick igenom 187 Nobelprisbelönade fysiker rådde emellertid ingen anmärkningsvärd brist på snillen med Solen i samma tecken som Saturnus. Vi ska dock inte avskriva möjligheten av låg intelligens eftersom ett Nobelpris kan vara frukten av en närmast autistiskt störd fixering - under många, många år - vilket till sist leder till det enastående genombrottet. 

Här är det alltså Saturnus i bemärkelsen skygglapp eller avmaskare som med den tålmodighet planeten också signifierar i långa loppet leder till erkännande. Saturnus belönar sina egna. Nobelpris och alla andra utmärkelser är ju saturniska i den meningen individen får en evig plats bland de upphöjda. Men man kan också se en så prestigefull utnämning som uttrycket för framgångens Jupiter.

Att därför se Helmerson i skruvstädet på den ogenerösa och fordrande Saturnus som i sin tur angriper ett av de tecken som bloggens "grundforskning" funnit allra mest problematiskt när Månen passerar därigenom, bäddar för problem med självkänslan. Då duger inte dottern, då duger naturligtvis inte en politisk motståndare. 

Jungfruns tecken kan urarta till just bara gemenhet, inte bara för att den tittar enbart på det fysiska och med sin Merkurius är ytterst kapabel till både kritik och ren diskrimination utan för att samma urskillningsförmåga skapar ett så pillrigt livspussel att det i princip havererar eftersom tecknet söker vinstmaximera varenda liten bit. 

Det som ursprungsplanen förändras med resans gång tills ingenting stämmer länge, man ser inte hur men fullständigt har pulveriserat ingångsvärdet och de hållfasthetsberäkningar som gällde där. Girigheten i varje mikrosteg bedrog visheten. Gissa om detta dubbelt stämmer när formangivaren Saturnus står i undanglidande Vatten vid födelsen! Alternativt: Saturnus i rörligt Vatten (Fiskarna) indikerar här den renande syndafloden som väller in över Jungfru-projektets petigt utstakade domän. 

Helmerson är en av dem som är predestinerade att få se allt han byggde sitt falska liv på överkört och bortspolat. Mästaren sade en gång att man inte skulle samla sina skatter på jorden utan i himmelen men med livsgärningens Sol i Jord och under attack från ödets Saturnus i upplösningens Vatten, tycks måttet vara rågat. Varje steg i politisk högerriktning - själviskhet, materialism - är ett steg för mycket. Den här typen av själ har Himmelens ögon på sig, krediten är redan utnyttjad. Därav självhatet som Helmerson inte ens vågar förstå varifrån det kommer utan skriver om som en social kategoris självhat. Det är inget sådant. Det är signalerna från en själ som ropar Förrädare inifrån.

*****

Det är uppenbart att det är Helmersons eget självhat, ringa känsla av värde, som han söker kleta av sig på Juholt för att som en av de nyttiga idioterna i högermobben avvärja det hot som han söker desarmera redan i artikelns inledning genom att hävda att det är ett sekteristiska hot - en liten begeistrad skock som beundrar Juholt som retoriker.

Det är dåligt, det är genomskinligt och det är, tydligen, Erik Helmersons, anskrämliga natur vi hör här.

Länge tror jag bara det var psyket/Månen i Jungfrun som förföll till invandrarhat och kriminalitet och överrepresentation bland tyska nazistiska krigsförbrytare (egentligen bar en undergrupp av den kriminella gruppen). Men så gjorde jag det lilla testet på 70+ kvinnliga "Page Three"-modeller och upptäckt då ännu en gång att det kanske inte så mycket är planetens problem utan att det är själva symbolen Jungfru som är bärare av en potentiellt självisk, vinstsökande och profitlysten natur. Jungfrun brukar sin jord i syfte att skörda rikt, inte för att jordbruk i sig är så himla roligt. 

Bland Page Three-modellerna var Solen i Jungfrun statistiskt överrepresenterad och av detta drog jag åter slutsatsen att det är Jungfrun och inte motsatta Fiskarna som är horan i det kända motsatsparet Horan/Madonnan. 

Det är Jungfrun som är redo att instrumentalisera sin egen kropp för några silverpengar (Judas hängde sig efter att ha förrått Jesus). Det är Helmerson som säljer ut sin unga dotter för en banal politisk positionering. Kommer den här självhatande mannen också att hänga sig till sist, om detta aktstycke i tarvligt tänkande får fortgå? 

Moderaterna är - under ytan - ett parti med problem för att deras medlemmar är samhällets själviska avskum. De vet att deras ryggradslöshet nu allt mer blir tydlig, och bara vagt infekterade människor börjar nu vakna upp till ett mer övergripande synsätt än Moderat ideologi någonsin kommer att kunna representera, springpojke åt Rovkapitalister och skattesmitande egenföretagare som partiet är.

*****

Lästips.

Jag hoppas ingen som är intresserad av zodiakens symboler har missat grunderna - hur mänskligheten tänkt kring och traderat idéer knutna till stjärnbilderna. Sajten ConstellationOfWords.com är den bästa nätresurs jag hittat för den saken, i princip ett antal äldre men ytterligt informativa böcker uppstyckade och utströdda under lämpliga rubriker. 

Under VIRGO, Jungfrun (klicka länken ovan), kan man t.ex. läsa om hur symbolen sädesaxet sedan urminnes tid kopplats till den klara stjärnan Spica i Jungfruns stjärnbild och hur tankar om hur "ensam" och "oskyddad" stjärnan är, än idag genomsyrar både tankarna om Jungfruns tecken och deras faktiska beteende. Sade Sol-Jungfrun Garbo i sin klassiska replik: "I want to be left alone." 

Härifrån har vi fått "bra karl reder sig själv" vilket i sjuka hjärnor som Fredrik Reinfeldts - Jungfruascendent med omoralens Mars stigande i öster - blir till en besatthet att bryta sönder alla samhällets goda skyddsnät. ALLA SKA VARA ENSAMMA OCH OSKYDDADE I REINFELDTS PATENTERAT BISARRA VÄRLDSBILD. Alla ska jobba ensamma på sitt eget åkerfält och hata Stenbocken som organiserar samhället och ser till att helheten fungerar. 

Sverige under Reinfeldt är en stilstudie i hur ett samhälle kan haverera när privatismens symbol Jungfrun släpps fri och perspektivlösheten får råda. Inte för inte placerade antikens visa män denna symbol som en underordnad, under Stenbocken. Regeringen Reinfeldt är helt enkelt den mest inkompetenta vi någonsin haft.

Notera denna belysande dubbelstudie av moderata politiker och socialdemokratiska. Båda har sin beskärda del av egotecknet Väduren ("jag är i politiken för min egen sak"), vilket naturligtvis bara är att förvänta. Men i vilket läger hittar vi alla Jungfurna? Och i vilket dominerar Stenbockens, ansvarstagandet för helheten, sentiment? Där har ni det. Stjärnorna själva ropar ut idén om vad som är ett gott samhälle. Låt oss hpppas att svenska folket åter vaknar till liv och hör sin medfödda stjärna (ande) berätta det rätta för dem.