Ärkebiskop Modéus exemplifierar mysteriet

 

I Söndagsintervjuns intervju med ärkebiskop Martin Modéus återkommer han ideligen till den kristna definitionen av "mysterium". Inte som bortförklaring till det ännu okända utan till något som fungerar som en "game changer". Jag är inte säkert på att hans uppenbara bokstavstro inte tillhör den förstnämnda typen. I själva verket användes ordet på det andra sättet även före kristendomen. Tänk alla gamla invigningar och mysteriekulter som utlovade ett medvetandelyft för deltagaren (t.o.m. gudavardande). Inte minst talar den flertusenåriga astrologin om zodiaktecknen som mysterier och hela astrologins stoff som tydbara tecken från Gud till människorna, exakt som Bibeln inleder med att förklara. 

Den katolska vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith hyllar därför astrologin i en av sina sista böcker och väljer man den naturliga zodiaken som enbart fixerar mysterierna och inte var på själens resa dess nuvarande mänskliga kropp befinner sig ("personhoroskopet"), uppenbarar sig just ett sådant mysterium jag tror Modéus skulle gilla: Han föddes just en dag (tänk formeln en dag = ett liv) så himlarna själva koncentrerar sig till frågan Världen och dess mening.

Sideriska har repeterat astrologins grundvalar så många gånger att den här naturliga zodiaken knappt behöver kommenteras.

Men uppenbart är att den cirkulära horoskoptypen tydligt har det bibliska talesättet "Jorden är Herrens" som utgångspunkt. Stenbocken / Jordelementet kröner arrangemanget och detta är förstås den jordiska härskaren, politiskt makt och erinrar om kristendomens sammangående med Rom och jordisk makt. Såg hur många makthavare som inte tappar greppet och själva börjar tro de är "Herren"!

Så här, med Stenbocken på topp, ritas inte zodiaken i Indien och knappast i Babylon. Men under lärans långa resa och omformning har en del principer blivit tydliga och det hur man än ritar zodiaktecknen. 

Not. Om hinduerna har samma psykologi som västerlänningarna är det intressant att övre vänstra hörnet i en av de indiska horoskoptyperna upptas av BEFRIELSENS Fiskarna. Som att astrologin i denna tradition sätter fokus på att "ta sig ur kretsloppet". Mot den spekulationen talar förstår att man skrev från höger till vänster i många kulturer och i så fall är det Merkurius/Tvillingarna - den tänkande människan - som är det karttypen anknyter till. I den andra indiska karttypen är det istället ascendenttecken som placeras i mitten på topp. Babylonierna ritade inga kartor utan antecknade bara planeternas positioner. Uppenbarligen hade de starkare intellekt och behövde inte visuella stöd...

Ur vår kulturs perspektiv ser Modéus karta ut som att världsherravaäldet visserligen ligger i händerna på en kroppslig härskare, men att detta bara är ett blickfång för den enkla människan, de som stirrar på och kanske beundrar kroppar men inte ser mer - ateister, naturalister). Viktigare är att kroppen drivs av intellektualitet vilket 11e idealhuset (Luft) indikerar. Det här huset klassas inte ens som gott i den hinduiska traditionen eftersom en ideologi kan byggas runt fullständigt banala eller ovärdiga tankar. Man kan stanna i tankeutvecklingen redan innan den kommit i gång och sluta sina dagar som en patetisk nationalist. 

Det är därför den rättmätiga världshärskaren Stenbocken inte enbart omger sig av ideologer (spinndoktorer) utan även av 9e huset som representerar "det allra högsta goda", i termer av tanken med universum är detta kunskapstillväxt genom religion, filosofi och grundforskning (hinduernas Sattva guna, Ljusets kvalitet). I termer av de fyra symboliska elementen är sattviskt relaterad Eld det högsta elementet men idealet är förstås att intellekt och gudomlig transparens verkar som ett. Att anknyta andevarelsen till Luft är därför bara partiellt riktigt. 

Luft kan vara något så enkelt som tänkande kring sociala strukturer eller något så obskyrt som andevarelser (flytande tefat är andeväsen eller daimoner vilka visar sig som symboler vilken teknokrater uppfattar som "farkoster" - upplevelsen sker där människans medvetande möter nästa nivå - hela andevärlden är ett Mysterium som gäckar mänskligheten). Men symbolen Luft har också ett innersta väsen.

Här är nyplatonismens doktrin om Det Ena (Gud) och dess gudomliga Intellekt (som innehåller alla "Former" som tänkas kan). Men det är den stora bilden. 

Sett nerifrån Jorden är det högsta tillståndet människan kan nå av egen kraft är Vattenbärarens härskare Saturnus i dess essentiella Luft-karaktär, som övertrumfar världshärskarens Stenbock med Saturnus dold bakom materiell form (Jord). 

Bloggen påpekar ofta att 9e huset indikerar "det högsta goda" men ändå ockuperar Skyttens härskare Jupiter bara den sjätte kretsen medan Saturnus är den yttersta gränsen, den sjunde himmelen. Men det är begripligt eftersom ren Eld, ren Ande inte är en del av denna värld. Jordmänniskan som fullbordat sitt förnuft (Saturnus i dess Luft-natur) inkluderar niondehusämnena religion och filosofin som studieområden även om saken i sig ligger utanför världen. 

Hinduisk astrologi har en knölig konstruktion eftersom de till Eld-tecknet Skytten fogar härskaren Jupiter som är den enda planeten av det femte Eter-elementet. Eter (akasha) översätts ibland som fin eller subtil luft men den obskyra termen "den Högsta Himmelen" (som bl.a. förekommer i den egyptisk-babylonska Kaldéiska Oraklen) och som säkert är vad de kristendomsfientliga gnostikerna kallade "Åttonde kretsen" indikerar möjligen att hinduernas fattat konceptet "portal" som blivit så populärt i fantasy. 

Jupiter må bara ockupera sjätte himmelen och synbarligt vara ägd av sjunde himmelens egentliga världshärskare, men i Jupiters eteriska natur finns alltså "maskhålet" eller "portalen" som kan övertrumfa denna världens underliggande spelregler - så Jupiter blir motsvarigheten till friheten som väntar i Det Ena. Zeus eller Jupiter är således ett annat sätt att tala om hur nästa värld uppstår när "Kristus blivit allt i alla". Detta har bloggen beskrivit som att Saturnus-i-Luft eller Vattenbäraren är "nästa nivå" som måste förverkligas av varje själ förrän mänskligheten lyfter till nästa nivå, till sin egen nivå.

Men det är precis lika troligt att se Etern eller Jupiter som symbolen för den ande som måste vara aktiverad i var och en innan mysteriet avtäcks (en Ny värld blir synlig)! Ärkebiskop Modéus föds 1962, ett år då eteriska Jupiter befinner sig i Vattenbäraren. Detta indikerar den högsta typ av idealitet som kan tänkas, förutsatt att också tecknets härskare Saturnus håller god nivå. 

En god vän, Oxe och den mest kristendomshatande människa jag mött, är likväl den mest generösa person jag mött, direkt villig att dela med sig. Ibland uppstår kufiska resultat som detta, att intellektet inte alls hänger med trots att kroppen uppenbart gestaltar vad man kan förvänta sig av en praktiserad, god ideologi. Alla själar är projekt under utveckling...

Modéus når i Söndagsintervjun inte riktigt de tankar som följer av astrologins mest lyckade typer, men han är närmare än de flesta. det är Saturnus trygga inbillning om positionen i världen (Saturnus i Jord) som begränsar, men ser man till sinnelagets Måne svarar det direkt på den förträffliga Jupiter i Vattenbärare som dock pga. den okritiska tilltron på "denna världens herre" (Jord-bunden Saturnus) inte i intervjun förmår erkänna att det finns förkroppsligad ondska i denna värld. 

Det är problemet för all kristendom sedan dess romersk-imperialistiska form nedkämpade de grekiska filosoferna och inte minst gnostikerna som föregick kristendomen och som var en fascinerande mix av filosofi och österländsk religion. På grund av kristendomens ideologiska stölder från platonismen ärvde den t.ex. nyplatonismen Plotinos vacklande inställning där han både kritiserar de anti-världsliga gnostikerna och samtidigt låter som en själv. 

Detta förklarar varför kristendomen har sådana problem med teodicé-problemet och urspårade kyrkor som den svenska inte tar Djävulen på allvar. Typiskt nog utelämnades den Onde helt i Söndagsintervjun som det mysterium också den/det Onda är. 

Intressant nog indikerar Modéus naturliga zodiak att här finns ett ödesbundet besked, tydligt inskrivet på himmelen som Fundamentalism: den jordiska herren (Saturnus) kommer att halshuggas (södra månnoden Ketu) och denna världsordning ersättas av något annat. (Samtidigt står Saturnus i JORD för fundamentalism - symbolik är lurig!) 

Och att den jordiska herren kommer att avskaffas passar förstås med kristendomens centrala missuppfattning av Jesus, att här finns ett löfte i hans korsdöd till mänskligheten: kristendomen säljpunkt är löftet att tro på Jesus död och uppståndelse ger människan evigt liv efter den Yttersta Dagen. Denna fasliga doktrin som innehåller ett korn av sanning men så mycket mer falskhet gör säkert sitt för att vinna över enkla människor. Men minsta insikt om artens rika tankeliv visar att alla de kulturer (många!) som upptäckt reinkarnationen (vilket även de mest progressiva i västerlandets moderna läkekår gjort) är något större på spåren. Matematikern Pytagoras hade praktiserat självkännedom av det slag Platon senare rekommenderade och återkallade det tidigare liv då han tog beslutat att återfödas gång på gång som ett oskrivet blad - och som själen beslutar, så blir det. Om Pytagoras sägs det att han mindes tidigare liv. 

För den tidiga kristendomens blev dess nya maktroll som Roms statsreligion på 300-talet direkt en klappjakt på alla dess konkurrenter om själarna, för vilka reinkarnation var en självklarhet. Är själavandringen verklig behövs ju inte Jesus ställföreträdande död för inkapabla människor! Därmed inte sagt att allt i kristendomen är värdelöst. Tvärtom.

Sideriska har föreslagit att Djävulens faktiska existens (alls ingen saga från "mänsklighetens barndom") kan fattas som den nivå där de gudomliga Formerna (platonism) möter den annars formlösa och därmed helt abstrakta primärmaterien. Djävulen är helt enkelt Ondskans första förkroppsligande (en ytterst subtil kropp) och förklarar varför den Onde kan förklä sig i så många former och lura alla utom dem som tar platonismens duala verklighet på allvar och är vakna på flera nivåer. 

De allra första jude-kristna (vilka nutidens kristendom i det längsta sökt hålla på armlängds avstånd eftersom originalet är så annorlunda), hade en tydlig lära om en kosmisk dualism där Mörkrets ande kan liknas vid Djävulen medan Ljusets ande skulle kunna motsvara någon primär ärkeängel typ Mikael från tidig kristen änglalära.

Särskilt materialister med konsumtion som bot för dödsskräcken har isolerat sig och är helt blinda för denna gräns mellan materiell existens och ren intighet att de aldrig kommer att förstå vad dessa rader handlar om! Eller läs svenska medier och förnim hur det här landet tänker fel i nästan varje fråga. Här i lönsamhetstänkandets mekanistiska helvete kommer aldrig något "himmelrike på jorden" att uppstå.

Vi fröjdas, vi fröjdas, vi fröjdas,
Vi har sett, har sett, har sett vad i sanning pre-existerar,
Att det verkligen existerar
och är den första Evige Ene.
Du oavlade Ene, från Dig är
De eviga och eonerna och de alltigenom-perfekta förenade.

Utdrag från en lovsång ("Seths tre skrifttavlor") från en av kristendomens värsta konkurrenter, den gnostiska Sethianismen med dess seriösa bearbetning av Platons och antikens världsbild. Nyplatonismens "fader" oroades starkt av hur Sethianernas typ av gnosticism väckte intresse i Platons akademi i  Rom i mitten av 200-talet. 

Den enda kopia av nyckeltexten Zostrianos som hittats (del av skriftfyndet vid Nag Hammadi i Egypten på 1940-talet - säreget nog bara ett år innan Dödahavsrullarna!) är ohjälpligt trasig. Men med hjälp av andra sethianska skrifter har forskare slutligen rekonstruerat sethianernas världsbild. Eftersom den långa texten är så trasig är behållningen forskaren John D. Turners rekonstruktion och sammanfattning på några sidor i den slutliga översättningen "The Nag Hammadi Scriptures" (2007, huvudredaktör Marvin Meyer). 

 

Zostrianos är unik och viktig för förståelsen av hur platonismen djupnade och fick en mer andlig botten (den torra logikern Plotinos var inte mer nöjd än den kristna kyrkan i Rom med att Zostrianos rönte popularitet). Kristendomen serverade banaliteter medan detta är en krävande text som går långt utöver nyplatonismens treenighet Den Ene, Intellektet och Själen som den här bloggen så ofta refererat till som en "makrokosmisk" förebild till vilken astrologin tycks anknyta.

På botten av ett gigantiskt världsallt dyker också i Zostrianos den fallna människosjälen upp, komplett med ett omgivande system eoner (välden) i formen av de sju planeterna. Det är en för de gnostiska skolorna typisk beskrivning av livet på Jorden som en slags skyddad verkstad där de fallna lever liv efter liv utan att lyckas återvinna sitt högre medvetande. (Nya testamentets Jesus låter som en äkta gnostiker som liknar jordelivet viden sejour i Dödsriket/Hades - jämför astrologins Oxe och 2a huset - "låt de döda följa de döda och följ mig" - Jesus antyder att han sitter inne på hemlig kunskap om vad som är det verkliga livet.)

I detta tillstånd av illusoriskt eller oegentligt liv befann sig människan för tvåtusen år sedan och naturligtvis har arten inte kommit ett steg längre (shoppingcenter-konsumism som Modéus tar i försvar som representant för denna Världens värderingar (Saturnus i Stenbocken) var en svag sekvens under Söndagsintervjun och kanske en förklaring till att så mycket måste kallas "mysterier"). 

Antikens filosofiska och andliga människor (låt vara en minoritet) hade bättre överblick än oss moderna,  som passivt lurats in i föreställningar om darwinistisk evolution som bara pågår på ett plattmarksplan men inte rymmer djupdimensionen. Antikens meditatörer och anderesenärer färdades (på samma sätt som amerikanska indianer) i världar/eoner bortom vår fysiska världsbild och såg mer. 

Modéus svenska kristendom har samma problem som vanligt: kyrkan gjorde sig till vän med världen och ägandet (2a huset/Oxen/äganderättsillusionen), och förlorade det budskap Jesus sökte förmedla till enkla åhörare.

Som avslutning några rader ur John D. Turners exempellösa rekonstruktion av en världsbild Kyrkan dödade för att makt över människor var allt de ville:

Den Självastrades eon/välde (Autogenes) är den lägsta av de tre ontologiska nivåer inom eonen Barbelo [sethianismens namn på platonismens gudomliga Intellekt eller Nous som följer på den första emanationen, Det Ena] Autogenes råder över "de perfekta individernas" domän, vilka är differentierade, individuella former och själar.

Autogenes aktivitet orienteras mot ordnandet av hans självalstrade eoner [tänk: ryska dockor inuti dockor, eller nyplatonismens teleskopkikpare till emanationslära]. Kanske innefattar Autogenes t.o.m. ordnandet av riken som sträcker sig ner till månen eller rent av Jorden själv [textens skick gör de osäkert om den "sublunära sfären" ingår, bloggaren skulle med hänvisning till astrologins 2a hus/Hades port, säga att Autogenes välde tar slut efter Merkurius krets.]

I andra sethianska traktat utgör Autogenes den tredje medlemmen i vad som här går under namnet Fadern (nyplatonismens Det Ena), Modern (Barbelo som i den grekiska platonismen  hade manligt kön och var det gudomliga Intellektet/Nous), samt Sonen (Autogenes).

Detta var punkt 5 i Turners 16 punkter långa rekonstruktion av den sethiska gnosticismens kosmologi, vilken i princip är tillgänglig för den själ som är beredd att offra sitt eget intellekt för att få en intuitiv förnimmelse av Den Högste. Exakt samma idé som hos den samtidiga nyplatonisten Plotinos.Mänskligt intellekt kollapsar långt tidigare, en människa måste via reningar lära sig offra t.o.m. sitt skarpsinne för att erfara mer. 

Som synes hade kristendomen en rik vishetstradition att plundra och imitera för att sedan bannlysa som kätteri! Fynden av Nag Hammadi- och Dödahavsrullarna 1945-6 är definitivt tecken i tiden att Vattenbärarens tidsålder är på väg in som ersättning till den värld ärkebiskop Modéus valt att lågmält tillhöra. Och vem kan klandra? Verkligheten är så oerhörd att man inte vet hur att börja påverka ett så  underutvecklat land som Sverige. Modéus ser i intervjuarens provokativa tidiga fråga om sin egen senaste synd mer som del av världens kollektiva synd. Sethiansk gnosticism ger honom förstås rätt. 

Adams syndafall diskuterades också av den judiska platonisten Filon från Alexandria (taggad några gånger på sistone). Ämnet är helt frånvarande i det moderna Sverige vars själsliga tillstånd är just "de döda som begraver sina döda" enligt 1974 års nationalkarta, som får gälla tills bloggaren vet om NATO-anslutningen verkligen gjort oss till en provins i USA på det sätt Jan Guillou nu för andra gången skrivit om:

1. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/O8w761/sverige-har-frivilligt-underkastat-sig-usa
2. https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/gEVAdB/inte-en-doftmolekyl-antyder-vanster-pa-svt

Sveriges själsliga tillstånd är förstås den framhävda folklighetens Måne (framhävd genom  sin position precis i det västra hörnet). Detta är ett ungt folk, av Väduren att döma och perfekt för den sluga överheten att föra i princip vart de vill. Nationalsjälens naiva inslag beror på Vädurens härskare Mars, som agerar på impuls (ungefär som alla tjurrusar till rea efter jul och blir lika lurade varje år av fejkade rabatter). 

Men Månen eller det kollektiva psyket har ett problem och det är fundamentet Mars som just står där materialister och de döda begraver sina döda, i 8e dödshuset. Lägg därtill det svaga 9e filosofi- och religionshuset och det här ser mest ut som en straffkoloni för retarderade själar. 

Ett antal historiska steg ledde till ett så uselt nationalhoroskop, inte minst de primitiva rövarvikingarna, senare det feodala ståndssamhället (grundat på ägandeinstinkten/Dödens portal/2a huset), den socialdemokratiska reaktionen som var så oklok att den trodde överhetens fulvinklade kristendom som vara sista ordet i högre vetande och via jakten på välfärd fördummade en nation till den grad att eliten sålt landet till världshistoriens största förlorare.

Den svenska nationalkartan utlovar Jämvikt i öster (Vågens tecken) men olyckligtvis inte för svenska folket vars Måne i väster disponeras av Mars i 8e huset för gammal dålig karma... Oxen i 8a är som att säga att folksjälen väljer den lägsta nivå en människa kan välja: att stå efter sånt som bara angår kroppen (2a ox-huset "förnödenheter för kroppen", "pengar" för att säkra kroppsbehoven). 

Som om knoppen var något att ha eller mista. Inte konstigt att nationalkartan visar sådan övervikt av ondska på den ledande (överhetens) solära sida! Både överhet och undersåtar är lika skyldiga till det skitland som så snabbt vuxit fram. Mycket i tiden har bidragit men smartphone (iPhone lanserad 2005) var i synnerhet en milsten som påminner om när it-fascism och zombiefiering av användaren verkligen tog fart. Det är här man ska söka den avhumanisering som det numera talas om, det är Räknenissen som redan i den antika zodiaken anses ansvarig för allt ont. Men eftersom Tvillingarna är Merkurius på Luft-nivån kan man hålla båda aspekterna av informatören som lika skyldiga. Jord ansvarar för en manick som tjusar folk och på kuppen förstör de sina Luft-intellekt med den skit det högre elementet för med sig.

Merkurius räkneskärpa excellerar i sitt hemmatecken i Jungfrun, det detta är också slaveriets och olyckans domän eller "eon/välde" som gnostikerna skulle ha sagt. De gnostiska skolorna var tämligen eniga om att astrologin beskrev en demonisk värld och ett personhoroskop visar i princip alla de snaror som väntar själen i dess återfödelse i denna Djävulens lekstuga. Det är därför det går så många problematiska födelseögonblick och så få bra... 

Förstå Modéus sits som tagit ställning för att allt Gud skapat är gott. Kristendomens illa lösta teodicé-problem igen. Den jude-kristna föregångaren löste det bättre. Satan och Ondskan tillåts stå på jämn fot med Ljusets ande, som dock sades favoriserad av Den Högste. (Redan i en UPPRINNELSE till en värld existerar pre-dispositioner - se citatet här ovan.)

Hinduisk astrologi med Ljuset, Mörkret och det obestämda mellanläget Passion, påverkade med all sannolikhet judarna i förkristen tid. Jösses, vad den nya kyrkan i Rom saboterade den ursprungliga doktrinen, och Luthers reformation förvärrade situationen ytterligare. Kalvinismens tes att framgång i "de dödas värld" skulle tyda på Guds välsignelser visar hur långt en urspårning kan leda till ren satanism som bara fejkar godhet... 

Se t.ex. Jimmie Åkesson som vet hur klent det svenska folkkynnet är - hans Sol i de dödas Oxe direkt påverkad av stjärnan Algol visar att även om många är kallade, blir i slutändan få kallade att stå på scenens mitt. Så låg som nationens begåvning är, blir han troligen nästa statsminister. Hans Sol är exakt vad Månen i 1974 års Sverige-karta trånar efter. Materialism och fruktan övergående i hatiskhet mot allt utsocknes. Mer primitivt blir det inte.)

Feminism som levebröd: Studie av en lycksökerska (samt lite kosmologi)

Häromdagen föreslog jag att Johnny Depp och Amber Heard förmodligen bäst lämnas att tillintetgöra varandra - astrologiskt möts de under stjärnan Algol, den onde Förledaren. De är båda lika goda kålsupare. Inte långt därefter publicerar Expressen en fanatisk text som lägger hela skulden på Depp och hans fans.

https://www.expressen.se/kronikorer/irena-pozar/stodet-till-depp-ar--sexistisk-propaganda/

Det är flyktingbarnet från Balkankrigen, Irena Pozar som vuxit till sig i Sverige och t.o.m. vunnit utmärkelse för att som skribent i VeckoRevyn där hon tydligen bidragit till lite girl power bland Sveriges av marknadskrafterna förytligade och invärtes störda flickebarn. 

Om pendelsvängningen från Ambers Heards anklagelser mot Depp till hans motoffensiv vill Pozar inte höra! Texten sjuder av rättshaveristisk indignation. Tar man bort en hoper onödiga ord säger hon rakt ut: "allt vi tror att vi vet om digital krigföring ... är som bortblåst när det handlar om ... att förgöra en kvinna."

Vad? "Förgöra"?

Det här är inte friskt, om någon frågar mig. Än märkligare blir det när Pozar hävdar att turbulensen kring Depp vs. Heard illustrerar "föreställningen om kvinnan som en lycksökande, pengakåt hämnerska". 

Gissa min förvåning (eller inte) när Pozars födelsedygn signalerar just denna Lycksökerska, kanske tydligare än något bloggen stött på.

Det är ett bra exempel på lycksökare (typen rymmer både män och kvinnor), och dessutom kunde det har varit en framgångssaga värd applåder om inte för att demoniska ärelystnadens Rahu (Drakhuvudet)  förstör nymånen (omstarten i Sverige?) i Skytten, och skapar hybris gränsande till vanvett. Pozars senaste bok recenserades kritiskt av någon i något medium (glömt var) som "gränsande till konspiratorisk". Expressentexten går definitivt i samma riktning.

Förutom Rahus måttlösa ambition hade en genial artist kunnat se dagens ljus men det var ett annat år och ett annat öde än Pozars. Se den utmärkta ömsesidiga receptionen i klarsynt ELD där den kognitiva kapacitetens Sol och framgångens Jupiter bygger hemmatecken med varandra och bildar en ömsesidig reception. 

Likväl är denna förbindelse (motsvarande en kraftig konjunktion) lyckobådande för omstarten (nymånen) - det är bara hybrisdemonen Rahu som förstör, och eftersom ambitionen i "receptionen" är så omfattande (Jupiter vill inte bara succé, den vill gigantisk framgång), vanställer Rahu den redan expanderade strävan till en pervers nidbild av framgångens natur. En Lycksökerska.

När det kommer till ämnen att utnyttja för att nå lyckan passar Venus bra, frågor om Kvinnan. Utifrån såväl känsloascendenten (Månen) som handlingslivets ascendent (Solen) - de är en och desamma här - tvingas Venus i svagt läge i Skorpionen in i förlustens 12e hus.

Pozar har problem med sin egen kvinnlighet trots ett normalt heteroäktenskap kan hon inte släppa sitt poserande som rabiat extremfeminism. Det har blivit hennes födkrok och i Sverige går det inte att omskola sig utan att halka ett pinnhål nedåt och tappa i inkomst, sådan är kapitalismens systematik och tanken bakom Statens förrädiska tal (under vissa konjunkturstyrda perioder) om "det livslånga lärandet". 

Födelsetid är okänd men enligt båda substitutascendenterna överkompenserar hon med sin feministiska show och därunder ligger en förkrympt och inte rent av blockerad kontakt med sitt eget kön som får henne till dessa otroliga utfall mot alla som ser det hon vägrar se om sig själv. 

Med Skorpionhärskaren Mars med nymånen i 1a egomedvetandets sektor kastar visserligen Mars ELD-ljus in i dolda 12e huset. Nu uppstår en astrologisk tolkningskonflikt. Allt sedan antika Ptolemaios har västastrologin talat om tjocka väggar mellan tecken/husen och det omedvetna 12e och det egomedvetna 1a borde inte ha någon som helst kontakt (utom det som kommer upp ytan under nattliga drömmar). 

Men i just detta fall står dissociations-tesen mot tanken att husets ägare kan "återrapportera" från det hus och det element vari den för tillfället befinner sig. Pozars förlustbringande "onda demon" är alltså Mars (tillfällig 12e-husägare) och den har stigit fram i hennes dagmedvetna och återupplever där kvinnokönets samlade lidande i 12e huset. 

Innehållet i förlustens 12e ser inte vackert ut när den flyttas ut i det synliga. Det är just därför 12e också står för kloster, mentalsjukhus eller hospis för terminalvård av de döende som bara är en skugga av det de en gång var. Ting som bör förbli i det fördolda. Venus i dödens Skorpion, skadad av Pozars egen demoniska nymåne. Hon bär uppenbarligen barnminnen av kriget med sig fortfarande (sett våldtäkter av kvinnor?)  och ägnar nu sitt liv åt poänglöst orerande om manssläktets jävlighet genom alla årtusenden. 

Och allt detta hycklande som feministposör alltmedan hon lever med en man.

Kartan är udda för en skribent eftersom den lider akut brist på såväl LUFT i bemärkelsen intellektualitet som skrivkonstens Merkurius. Den senare är också i 12e huset för saker som är förlustbringande eller saknar förmågan att nå världslig framgång. Att hon vunnit ett politisk korrekt pris för skrivandet för VeckoRevyn beror på den allmänt tursamma lycksökarsymbolen (Solen+Jupiter) i kombination med att skrivarpennan Merkurius söker sig till Venus i förlustzonen. 

Bortser man från Rahu, som skapar teatralitet som i citaten ovan, finns fördelar här som kan kompensera bristen på Luft. Det handlar bara om att hitta sin nisch. Luft är mer flexibel och tar sig an alla ämnen. Merkurius med Venus i VATTEN kan närmast liknas vid en specialist på kvinnlig missnöjsamhet, avund och känslan av total felfördelning. Venus-Skorpionen är känd som zodiakens kanske mest svårtillfredsställda och liknar inte alls Venus "normalvärde". 

Venus i Skorpionen är syndaren som skjutit över målet, Venus hörde hemma i tecknet innan, i LUFT-Vågen. Den himmelska själen beskrevs av romerske filosofen Plotinos som Venus eller Afrodite, men i Skorpionen har själen redan dukat under för psykets lusta och fallit ner i en vattenvirvel. Sexualitet har i princip slagit själen medvetslös. I drucket tillstånd vet den inte längre vem den är och människans ego-fakultet blir istället det som driver kroppsfordonen (inbillar sig egot - astrologin visar hur många andra krafter som också vill vara med och styra).

Zodiakens motiv har gamla rötter. Här ett exempel från den manikeiska religionen (en tidig konkurrent till kristendomen). I dess irakisk-persiska rester hör man svagt astrologiska tankar som för tankarna till den hinduiska läran om Ljuset och Mörkret (dikotomin mellan perfekt kunskap och godhet i Ljuset och obestämd Passion som punkten för ytterligheternas kontakt. Ändläget är Mörkret och själens förgiftning i syndafallet till psykisk och t.o.m. kroppslig medvetenhet. "De fem" i citatet ser jag som det evolutionsstadium som följer på Kvaliteterna (Ljus, Passion, Mörker): de fem elementen, det femte är Eter och sägs genomsyra de övriga fyra. (Det är dock inte Wikipedia-länkens bedömning som ser alla "fem strålglanser" som attribut hos "den Store Fadern".)

I det att Mörkrets barn slukade dem, kom de fem luminösa gudarna (den Ursprungliga Människans avkomma och substansen som utgjorde alla de själar som senare sprids över världen) att berövas all förståelse och genom giftet hos Mörkrets barn blev de som en människa som har bitits av en rabiessmittad hund eller en orm.

Citerat av Hans Jonas i hans klassiker The Gnostic Religion (1958, s. 69). Förtydligandet i parentes är Jonas.

Not. "Den Ursprungliga Människan" också dyker upp i esoterisk judisk tradition som Adam Kadmon eller den Universella Människan, säkerligen babyloniernas zodiakfigur Den Store, vår Vattenbärare. Planetärt emblem: Patriarkatets/Matriarkatets Saturnus! (Mer om vilket följer.)

I hinduismen florerar i vissa skolor tanken om Gud som partiellt inkarnerad i världen som dess universella själ, Purusha. Alla dessa försök till gestaltning går tillbaka på en insikt mänskligheten haft men (med enstaka undantag) förlorat.

Med dessa bakgrundskunskaper börjar zodiaken klarna och varför Luft-Venus är suboptimal i Vatten-Skorpionens skepnad - i Mörkrets kvalitet eller värld. Zodiaken är inte hopsatt bara på en nyck, utan de fyra (fem) elementen uppträder alla på olika "våningsplan" (Ljus, Passion, Mörker) och är i sig själva också vånings- eller medvetandenivåer.

Den antika världsbilden var mycket mer komplex än den fått kredd för och för mig verkar den beskriva en mänsklighet som var lika smart då som nu om inte mer. För vår tids  tekniska framsteg har krävt offret att vi första krympte vår förståelse! Vilket är att föredra? Gigant i en korkad värld eller mindre precis men med våldsamt mycket mer omfattande allmän intelligens (det psykologer kallat "g")?

Allmänbegåvning bestås inte av Rahu, denna astrologiska faktor omvittnar bara ett många gånger ohälsosamt driv för att nå över de gränser som satts av ödet. Paradoxalt nog tycks astrologin som deterministisk mall indikera vilka som föds som gränsöverskridare, dvs Ödet har alltjämt kontroll över turbulenta tider som signalerar "själar i spinn"! Därför är Saturnus den sjunde och högsta himmelen, ingen kommer undan Patriarken/Matriarken!

Antik astrologi begränsar sig till de sju synliga planeterna och hela världsbilden ryms i detta kosmos. Att nya planeter upptäckts längre bort, detta är materialisternas tripp och har inget med astrologins världsbild. Originalet avbildar alltjämt vad en äldre mänsklighet förstått av en högre gudomlig Ordning. Den Lagen vägrar materialisterna ens tro den existerar eftersom de bara kan se ting av JORD eller fabulera i en jordisk version av de gudomliga Intellektets LUFT. Skilda barn av skilda världar så det förslår.

*****

En annan och vad jag förstår mycket bättre skribent i kvinnofrågor är Kajsa "Ekis" Ekman som nyligen fick känna av det militärindustriella komplexet i säng med staten och fega och inställsamma medier. Hon hade nämligen den dåliga smaken att värdera nyhetskällor och det kostade henne ett mångårigt jobb på "vänstertidningen" ETC, en tidning vars feghet skulle ha blivit århundradets första svenska presskandal om det inte samtidigt pågått en NATO-mobilisering innanför Sveriges gränser. Köpta journalisters outtalade överenskommelse var att alla måste hetsa mot Ryssen. (SAAB och Bofors vapenindustrier gynnas av världssituationen och vapen är verkligen något Sverige och USA har gemensamt.) Sverige har ett steg i taget börjat förlora rätten att finnas kvar på världskartan.

Ekman blev den fria och analytiska tankens offer i den röriga och självdestruktiva DEMONI som genomfar svenska folksjälen just nu. Ja, det finns, som i citatet ovan, medvetandeformer andra än de som djur- och människokroppar innesluter. Vissa medvetandeformer långt större än demoner. Planeter är besjälade och var galax har sin Överherre och dessa är bara småfolk jämfört med Universums herre/dam. Deras kommunikationer över den verkliga världen är av ett slag människosläktet aldrig kommer att utvecklas att uppleva. Kanske mänsklighetens samlade KARMA när arten dör ut resulterar i en annan "reinkarnation" eller livsform rustad att förstå.

Men Ekman hade kanske haft tumme med den lyckobringande Jupiter. Allt går i perioder - även över många livstider. Se samma Jupiter-Lejon som hos Pozar (fast ett 12-årigt varv tidigare) och hur Jupiter även här skickar välsignelser (i linje med dess natur) tillbaka till sitt hemmatecken Skytten:

Den här himmelen slipper Rahus hybris och vanvettiga strävan att mäta sig med gudarna (männen i Pozars fall). Tvärtom har Ekman fått skit av perverterade svenska feminister för  att påminna om att livet på jorden är ett kroppsligt ting i lika hög grad som en Judith Butler-fixering vid enbart den mentala konstruktionen barnet tvingas internalisera av välmenande men korkade föräldrar som själv också fångats i socialiseringsprocessen och nu är föga mer än kugghjul i samhällsmaskinerna - och lite shopping och inbillat självförverkligande vid sidan av.

(Judith Butlers komplexa horoskop granskades senast 2018 - notera särskilt hennes kroppshärskare Jupiters klämda läge i Fiendens 6e hus och Olyckans Mars i attack mot den egna kroppen. Butler var inte nöjd med vad hon fötts till och hittar därför på svepskälet att köns- eller som hon säger, genderroller enbart är sociala mönster.)

Ekman har samma sunda insikt som Harry Potter-författarinnan, att kvinnan är ett reellt ting och inte förvirrade män kan operera eller klä sig till. Intressant nog har både Rowling och Ekman Solen-i-Krabban - spotlight på naturens egen kvinna den äkta varan!

Ekman har ett välutvecklat intellekt (Merkurius i hemmaläge i LUFT vilket stimulerar Månen/sinnet). Merkurius styr hennes lunära föreställningar om att bli uppburen intellektuell (Merkurius äger 10e huset för offentlig position).

Men lika viktigt: Pozars vettvilliga karriärsträvan eller Rahus överambition kan ses som en del av den påtvingade omstarten i nytt land (Balkankrigen visade att Europas framtid är lika skakig som denna zon av mordiskhet varit genom historien). Denna extremism saknas i Ekmans Skytt som tvärtom har ett helt rent (ELD) sinnelag eller klarsynt sinne som får bränsle från den vittomfattande Jupiter i ELD-Lejonet. 

Ekmans himmel har inte lycksökande som högsta prioritet: atma karaka (själens indikator, vad själen strävar mot) blir Saturnus i oslagbara 30e och sista graden av sitt värdtecken. Saturnus naturliga funktion är att begränsa Jupiters eviga expansion. Jupiter är kapitalisten och "tillväxtekonomi" (lycksökaren!) men Saturnus (i bästa jordiska uttryck) är den ansvarsfulla patriarken eller matriarken som vårdar regionen och håller den intakt. 

Engelskans "husbandry" påminner om att det maskulina momentet i ett patriarkat är starkt - "husband"/maken som äger marken och tingen. Så långt har Pozar rätt om manligt överherravälde genom historien, men hon demoniserar principen istället för att se att den ursprungligen representerar hushållande och ansvarstagande. Det är fullt möjligt för även kvinnor att "reclaima" t.o.m. viltvårdarens roll. Jaktgudinnan Diana, någon?

Eftersom Ekmans Sol-Krabba (biologisk verklighetsupplevelse) är fundament till Lejonet med den intressanta kombinationen Saturnus/Jupiter blir hon således en gränsdragande matriarkalisk garant mot övertrampen på den äkta kvinnans region - till rabiata queerfeministers, transors och övriga HBT-skockens irritation.

Det är Sverigehoroskopets överdrivna LUFT som gjort landet så mentalsjukt att nationen själv skapar störda medborgare av sagda typ. Jag törs garantera att tanken inte ens fallit någon svensk sociolog in att studera om HBTQ-typerna är GROVT överrepresenterade i Sverige jämfört med andra västländer (vars horoskop inte är fullt lika mycket offer för mentala konstruktioner som Sverige). Sverige är som ett Lustiga Huset med skeva speglar. Landet saknar förankring i absoluta intellektuella värden, eftersom sådana kräver en metafysik. Och filosofi är som bekant inte "lönsamt" enligt den svenska modellen, den snarare hotar såväl produktivitet som lönsamhet.

Bryta de sju inseglen och hugga av Medusas huvud

 

Som gammal student av bl.a. religionshistoria fångar Expressens enda öppet kristna skribent min nyfikenhet med en rubrik som beskriver Trump som "USA:s första gnostiska president". 

Det är en recension av en bok som granskar ett antal presidenter, men Joel Halldorf tycker sig tvingad att bidra med något eget och avslutar med en löskokt skröna. Han tycker sig se att bokförfattaren missat att gräva i Trumps "gnostiska" självsäkerhet. Detta är rent trams, men Halldorfs ordbruk förklaras av att kristendomen från första början kämpade om makten över själarna i det väldiga Romarriket. 

Gnosticismen var en förkristen rörelse och en syntes av Platons tankar och t.ex. egyptisk mystik och magi. I senare faser inkorporerades visst kristet material och det var då den maktgalna tidiga Kyrkan (nu med säte i Rom och inte Jerusalem) aktivt började bekämpa gnosticism som en kättersk inställning.

Det var en så mångfacetterad religion att det är direkt felaktigt att tala om den i singular. Den var spridd långt upp i Syrien och fanns i mässor av schatteringar där ledaren starkt påverkade den närmare utformningen. I grunden byggde alla gnosticismer på ett främlingskap inför den multikulturella globalism Alexander och sedan romarnas jättevärld hade medfört. Världen var sig inte längre lik och den var värre än någonsin. Gnostikerna var lika bortomvärldsliga som de kristna, båda längtade "hem" - de första kristna var så obildade till följd av budskapets snabba spridning men också korruption att de snart började tro på en "hänryckning" ("rapture") och ett återvändande till Himmelen, inte alls olikt den gnostiska anti-kosmiska inställningen.

Gnostiker sökte via vokalspäckade mantran ”humma” sig in i högre medvetandetillstånd där de sju kosmiska fängelsevakterna – solsystemets kända planeter – agerade som portvakter som hindrade den andliga sökaren från att nå himmelen eller ouranos, den antika världsbildens åttonde sfär. Himmelens "utsida" var synlig genom stjärnorna men redan Platon visar utifrån äldre traditioner att antikens människor inte var naiva. De synliga himlaljusen är bara synliga uttryck för en inre gudomlig verklighet, Himmelriket. 

Halldorf försöker, som bäst, omtolka gnostikernas mantrapraktik och liknar Donald Trumps avfärdanden av bl.a. corona som gnostiska ”besvärjelser” för att, likt frälsargestalten Neo i Matrix övervinna naturlagarna och forma verkligheten. 

Det korta resonemanget är lika fantasifullt som historiskt inkorrekt. Det finns definitivt ingen koppling mellan Trumps dryghet och gnostikerna som inte ens var intresserade av att omforma världen efter egots ambitioner! Trump är makthungrig precis som kyrkan i Rom och det borde räcka för att kassera ett så galet hugskott.

Artikeln drar växlar på filmunderhållning men Neo i Matrix har större likheter med den Jesus Halldorf förmodligen bekänner sig till än en gnostiker i djup mantra-meditation. Så det blir lite "tillbaka till klassbänken" för Halldorf i hans "fördjupande" Trump-spaning. Otaliga böcker om gnosticismen har skrivits och istället för den desinformation som teologiska universitetskurser åtminstone förr erbjöd kan man fortfarande rekommendera lastgamla The Gnostic Religion av tyska moralfilosofen Hans Jonas.

Boken översattes till engelska 1963, långt innan de gnostiska skriftfynden i Egypten publicerats, men ringar in den mångfacetterade rörelsen med fascinerande beskrivningar. Inte minst citeras bevarade gnostiska dikter som lamenterar alla dessa vedervärdiga reinkarnationer själen tvingas genomlida i sitt fallna tillstånd i en värld som omöjligt kan vara skapad än någon annan än Djävulen.

Till det sistnämnda skulle även en sekulär skriva under på, fast med nykter blick på de samhällen människorna skapar i sin egen avbild. Den som väljer ätt nära sig på skit skapar bara skit. Och de makthungriga tvingas återfödas i denna helvetesvärld gång på gång, tills de börjar förstå hur saker hänger ihop (herre och slav varvas monotont tills polletten trillar ner). En grupp som har mycket kvar att lära sig är teknokraterna (som kidnappat Sverige). Det är därför it-systemen är så inhumana och korkade trots att de lanseras som "smarta". 

När människan blivit sitt eget mått, då är degenerationen garanterad och nedräkningen för en civilisation har börjat. Det är länge sedan den katastrofklockan började ticka.

*****

På omslaget härovan, en äldre pocketutgåva av The Gnostic Religion syns Medusa med ormar till hår som förstenar den som dristar sig att se på henne. Jag minns inte att boken säger något mer om motivet, och bokens baksida säger bara: "den gnostiska gorgonen, senbysantisk (1261-1453) amulett." En bokillustration från 1000 år efter den tid ämnet omfattar, det är märkligt.

Men jag har en aning om baktanken efter att nyligen ha läst David Ulanseys suggestiva The Origins of the Mithraic Mysteries  - Cosmoloy & Salvation in the Ancient World (1989) och som kastar nytt ljus över den mystiska kulten av Mithras, tjurdödaren, en annan av de mäktiga och väl spridda religioner som kristendomen trampade ner och restlöst utplånade. Den kan ha haft en persisk upprinnelse men var i allt väsentligt hellenistisk synkretism och liknade gnosticismerna i sin hemliga invigningskult som hade att göra med att spränga de sju planeternas begränsande inverkan. 

Mithras dödar Oxens tecken, omgiven av zodiaken:

 

Professor Ulansey uppehåller sig vid den märkligheten att Mithras alltid tittar bort från den tjur eller oxe han dräper och kopplar samman det med att en att kulten kryllar av ett ansikte som liknar Helios med ringlande solstrålar runt sig men som professorn smart inser kan ha med Medusa och ormarna att göra. Det är just därför Mithras - en variant av Perseus som dödade Medusa - också han måste titta bort medan han dödar Oxen! Oxen och huvudet med Medusaanstrykning är båda emblem för den onda Sol som herre över den onda värld som går under när frälsaren Mithras skrider till verket och terminerar Taurus tidsålder och påbörjar Aries tidsålder. 

Det är alltså en historisk relik eller astronomisk kunskap om vårdagjämningens långsamma glidning bakåt i zodiaken som inarbetats i Mithraskulten. Ulansey visar som den fenomenalt skarpa och noggranna detektiv han är hur upptäckaren av vårdagjämningens precession hörde hemma i just den mindreasiatiska trakt där Mithraskulten först noteras. (Det persiska ursprunget är således felaktigt och Persiens influens högst överdriven.)

Med samma spekulativa frihet som Halldorf unnat sig vill jag ta Ulanseys bok ett myrsteg längre och påstå att Mithras-anhängarna delade gnostikernas pessimistiska syn på kosmos, framkallad av de politiska skeendena under hellenismen. De visste att Oxens tidsålder låg flera tusen år tillbaka i tiden men lyfte fram tidsålderns död som en modell för vad frälsaren Mithras kunde göra för anhängarna i deras tid. 

(Ulanseys astronomiska redogörelser är mycket intressanta för den astrologiintresserade. Helt klart hade den antika människan en briljant förståelse för sitt universum, fast heliocentriskt baserad förstås. För flera år sedan skrev jag om vetenskapsfilosofen Wolfgang Smith som i The Wisdom of Ancient Cosmology argumenterade för att den vyn är precis lika giltig som en där solen anses som mittpunkten.)

"Att döda tjuren", den gamla spanska sporter har sannolikt så gamla och kosmologiska rötter att jag knappast tror spanjorerna själva minns dem. Antik astrologi har bevarat minnet av Oxen som synonym med Dödens Portal (det namn 2a horoskophuset hade i antiken och som kan spåras till sumeriska myten om Venus/Inanna som stiger ned i Underjorden där den materiella rikedomens gud håller till). 

I tidsåldrarnas bakåtrörelse följs Oxen förstås den modiga och svärdsprydda krigaren Ares/Aries - Väduren och 1a huset, tecknet vari Solen anses "upphöjd". Mithra som Vädurens tidsålder. Väduren är också Barnet som bryter sig ut och befriar sig.

Professorn spårar Mithras fiende bakåt och finner Medusans huvud frigjort från en kropp många hundra år före Mithraskulten. På vasen ovan (500-talet fvt) en tidig variant med ormar på torson. Inom mithraismen illustreras världshärskaren ofta som en staty med lejonhuvud, stående på ett jordklot och med ormar som ringlar sig över kroppen och ett Medusahuvud på torson (just där Solen fysiologiskt härskar enligt astrologin). 

Denna demon är viktigare gestalt än bara Oxen, vad än den senare kan tänkas representera av materialism och Terra (!) - ett fängelse för själen (Oxens 2a hus representerar till denna dag pengar, Den Ondes sätt att dra själar ner i Dödsriket.) Den lejonhövdade guden kan vara hela den kosmiska kroppen och tillika Tidens herre - just de begränsande parametrar både kultanhängarna och gnostikerna sökte befria sig från.

Är då solen som turistande och solbadande människor så dyrkar faktiskt Medusa som reducerar allt levande till mineral? Sant är att man inte kan titta direkt på solen, likt Mithras vänder man bort blicken. Jag menar att detta är hur gnostiker och hela antiken avbildade den demon som skapat den materiella världen. Redan i Platons Akademi hade gjorts strikt åtskillnad mellan det förgängliga, materiella och den eviga världen av andar. Medusa med ormhåret får här en ny innebörd som Platons världsskapare Demiurgen, ett lägre demoniskt väsen som skapat kosmos inklusive den innersta och mest mörklagda Jorden och alla kryp som lever härpå. 

Detta stod så klart i konflikt med kristendomen som hävdade att även Jorden var Guds skapelse och inte en skapelse inom skapelsen orsakad av en i grunden ond makt. Rötterna till denna tanke som klätts i bild finns naturligtvis att skåda i filosofin under det första och kanske andra århundradet före vår tid, när materiens inherenta ondska reflekterades över. Nya Testamentets Jesus är en utbroderad historia en gestalt som minsann inte behövde lyda någon God Guds begränsande naturlagar, väldigt snarlik Halldorfs bisarra läsning av Trump! Jesus går på vatten och förvandlar samma vatten till vin. Sen trotsar han regeln och liv och död och flyttar de döda tillbaka in i de levandes värld. En mer anti-kosmisk frälsarfigur får man leta efter och det är inte konstigt att kristendomen var tvungen att med hot och våld slå ner alla andra snarlika figurer som florerade.

Eftersom jag aldrig sett en enda trovärdig förklaring av det antika schema som "upphöjer" vissa planeter och menar att andra "faller" i ett visst zodiaktecken, kan man bara spekulera utifrån tecknens och planeternas traditionella karaktäristik. Mars härskarskap över Väduren ger kardinaldygden mod. Men varför "upphöjs" Solen här. Är det för att Fadern (Solen) lever vidare i Sonen eller Barnet (Väduren)?

Hur som helst finns inget stöd i astrologin för en ond solär världsskapare. Men den hinduiska traditionen menar faktiskt att solen gränsar till en illgörare eftersom hettan under dagen i denna del av världen är så stark. Solen är "grym", en klassificering som hamnar utanför deras tudelning i verksamma välgörare och illgörare. Men man behöver inte söka koppla den onda världsskaparen till hinduiskt tänkande. Det räcker så väl att minnas att solen står för kejsaren, som efter Alexander och i synnerhet efter Roms omvandling till kejsardöme alltmer blev en hatad förtryckarfigur. Den romerska "världshärskaren" blir därmed med lätthet en omtolkning av Platons goda Demiurg till en ond och demonisk skapare av denna värld och Väduren kunde läsas som rebellen, debutanten som dräper Oxens materialism och allt det som föregått.

Det är just som en demonisk världshärskare man är benägen att tänka idag inför IT-miljardärer, det nya frälset. Män som Amazons Jeff Bezos som just tog makten över Sverige om någon missade det. Vänta bara och se.

 

PS. Det finns slumper och så finns finns det synkronismer. Publiceringsögonblicket (som var slumpmässigt efter att jag tröttnat på att leta stavfel) ges som 12:27 och nyfiket gör jag publiceringens horoskop. I öster stiger Vågens 6e grad, det är  gradexakt positionen för bloggarens Sol, dvs. atma/själ. 

Månen står i Oxen i 8e dödshuset, just som jag trodde jag var klar med kommentaren till bokrecensionen blev det en hel text ytterligare, stycket om tjurdödaren Mithras.

Betyder det att jag måste lägga gnostiker till den växande listan av egna tidigare liv som gäckande antytt sin närvaro under årtiondenas gång? :-)

Mycket kan vara ingångar till själen (och Självkunskapen är det viktiga med besöket på Jorden), sånt som materiella och ytliga människor ouppmärksamt silar bort.