Sverigehoroskopet, teknokratin och Koenigsegg

Skrivet 16 juli men bordlagt intill en ny mediapuff för Koenigsegg:

https://teknikensvarld.expressen.se/nyheter/bil-och-trafik/koenigsegg-jesko-attack-med-ny-rekordtid/

 

Efter att ha hånat Sveriges  teknokrati som dödat själen i landet var tiden kommen att fundera hur så störda placeringar i intellektet och ingenjörskonstens element Luft ändå kan producera så mycket gott att Sverige vunnit ryktbarhet (sedan vikingarnas båtbyggartalang).

[Tillägg: Se om korrupta Karolinska för den senaste summeringen av Sveriges komplexa budskap i Luft-elementet, den tänkande och kalkylerande ingenjörstypen.]

Men innan inlägget var klart stack Aftonpladdret in ännu en USA-bedårad text som visar den svenska teknokratin som ett skamligt nationellt förfall. Det har blivit "tävling" i USA att få åka till Sverige och leka krig mot Ryssen. Det krävs viss begåvning för att inse hur tragisk nyheten är och inte alls som AB kallar det, en signal om "hög status" för någon part. 

*****

I ett populärhistoriskt tv-program såg jag att Sverige redan under Gustav II hade rykte om skicklig organisation av trupp (30-åriga kriget). Minnet av 2024 som Sveriges 500-årsjubileum kom åter och Gustav Vasas starkt centralistiska tonvikt i sitt horoskop på Oxen och tanken på honom som skapare av den svenska "enhetsstaten" fladdrade också förbi. Jubileumsåret sammanfaller med att Sveriges nuvarande horoskop ser Luft-planeten Saturnus på besök i landets soltecken, den saturniska Vattenbäraren. Tyvärr ett gåtfullt tecken eftersom det spänner mellan gott och väldigt ont! 

Sociologiskt representerar tecknet hela mänskligheten och ser man ett helt samhälle som en låg mänsklig representation av den högre världen av daimoner eller medvetandeväsen, är det uppenbart att både djävlar och änglalika väsen ryms i ett givet samhälle.

Till och med i nyplatonismens ultimata metafysik sägs det gudomliga bestå av en mängd partiella gudaväsen (inom ramen för Den Ene)  och som alla existerar "inom varandra" så att mänsklig moralism som "ond" eller "god" egentligen inte är tillämplig i Vattenbäraren som "Hovstaten" eller den gudomliga världen. Allt samverkar till det bästa och alla vet det på denna nivå. 

Där tycks inte bloggaren höra hemma som ofta tagit ställning mot kapitalismen som ett extremt korrupt mänskligt påfund. Men författaren har aldrig sett sig som någon gud, utan snarare en bedömare på som från låg jordisk nivå övervägt  om människorrna lyckats inrätta en god civilisation så återkallar godhet för alla. 

Det är tydligt att mänskligheten är djupt förfallen och att t.ex. stor kärlek till t.ex. ingenjörskonst bara är relativ godhet som förutsätter rejäla skygglappar för att kunna tjäna Mammons system.

*****

Bildesignern Christian von Koenigseggs Måne är osäker i slutet av Vattenbäraren. Men tecknet stärks av fadern Jeskos (också tekniker)  horoskop. Här visar astrologin visar på vilken medvetandenivå den verkar och vilka den talar till på sitt symboliska vis.

Där hög intelligens resulterar av Christians Sol-Tvillingarna (Luft-intellektualitet) via oppositionen till Jupiter  i hemmaläge i Skytten, där bekräftas att äpplet inte föll långt från trädet/fadern.

Pappan har nämligen Merkurius i jupiteriska Skytten (härskaren till sonens soltecken) medan hans sinnelags Måne står i Vattenbäraren och i konjunktion med Jupiter! Välkomponerad del av familjebilden!

Son

Far

Alla som studerat ett antal familjer vet att vissa tecken eller signaturer kan dyka upp med märkligt hög frekvens - nästan som att släkter är containers som bär vissa teman som själar väljer som lämpliga för sina "livsprojekt" på Jorden. (Bloggaren är ett av fyra barn och alla fyra har Saturnus i antingen konjunktion eller opposition till Månen och illustrerar perfekt en mycket känslofattig men disciplinerad hemmiljö.) Far och son Koenigsegg är verkligen något extraordinärt eftersom axeln Tvillingarna/Skytten har lite av en särställning i indisk astrologi.

Tvillingarna/Merkurius står för logik eller det intellekt som ordinär ingenjörskonst kräver. Men det är den gudomliga Jupiter som är geniets eller den inre gudens nivå som producerar intuition eller "aha-ögonblicken" som lyfter det ordinära till något speciellt. Bilföretaget Koenigsegg bekräftar detta fullt ut. Det är Jupiter som ögonblickligen sätter ett hörn av universum i kontakt med en annan ända - kvantfysikens kanske mest gåtfulla fynd (som visar att antiken allra minst sysslade med "barnsagor och myter" som de minsta kan ha lurats tro av falska lärare).

Om Sveriges teknologi genomgående höll denna nivå skulle landet ha varit en mer angenäm plats, men det är och förblir en utopi. Bilen är rent konsthantverk och kostar därefter. Den kan bara existera i en kapitalistisk värld där några få tillskansar sig allt via slugt nätverkande och lämnar massan att slita för billiga kopior. Sveriges tonvikt på Vattenbäraren anknyter f.ö. till slugt nätverkande eftersom tecknet både anknyter till "människan" och "organisation".

Ytterst sett är förstås Jordens karma så intrikat att mänsklig intelligens inte kan omfatta "systemet", men National Geographics tio år gamla program om den här lilla superbilsfabriken påminner just om Vattenbärarens nyckelord "holistik" eller "helhet och separatism" (beda-abeda/själar som enskilda och samtidigt delar av en större själ). 

Vattenbäraren är typisk för bilens sällsamma konstruktion. Enligt programmet är den uttänkt och upplevs som en bil skapad som ett enda stycke och inte en massa delar med potentiellt glapp. Det är uppenbarligen Vattenbärarens härskare Saturnus som anas här den planet som bara är "ond" för de fåkunniga men är sjunde himmelen och representerar den optimala intelligens som kan manifesteras inuti Världsalltet/Världssjälen. 

Dvs. Saturnus upprepar tanken på Arkitekten eller Gud-Skaparen före tidens start eller just i anslutning till tiden. Jupiters sjätte himmel är den "ande" som fyller universum - Jupiter/Zeus har andra funktioner än Saturnus, men det är också sidor av samma gudomliga verklighet som dessa ingenjörer söker illustrera med sin perfekta skapelse även om de aldrig tänkt en filosofisk tanke (vilket strikt talat inte är behövligt för en mekaniker med estetisk ådra).

Bonusspaning (20 aug) - ledarskribenten Max Hjelm i DN, en okomplicerad kapitalist

"Är det välfärden eller marknadsekonomin som lett till Sveriges techboom. Dikotomin är falsk" fastslår någon nymornad skribent Max Hjelm i DN men förklaringen är dold bakom betaldörr.

https://www.dn.se/ledare/max-hjelm-sveriges-unika-framgangsrecept-lade-grunden-for-spotify/

Hans svar på sin egenhändiga "halmdocka" är förmodligen rätt ointressant. Nymåne i Oxen/pengarnas och det grundläggande näringstecknet (i samverkan med Krabban/Månen) Oxen är normalt konservativ och rolgivande. Så typiskt allmänborgerliga DN att välja en påläggskalv av denna typ, bra för att vagga läsaren till ro i den rådande ordningen.

Missa inte att nymånens underlag är Venus-i-Tvillingarna en position som har med publicering att göra inte mindre än dess koppling till handel vilket den delar med nästa Luft-tecken handlarensVågskålar.. Inget extraordinärt alls - precis som det ska vara med dem som har ansvar för folkets hjärntvätt i en marknadsekonomi där Pengar är guden. Se också hans stöd från "stora gamla pengar" - Jupiter i Stenbocken (patriarkala huset Bonnier)

*****.

Daniel Ek tjänar för Max Hjelm som så ofta som symbol för svenska "techundret" - Spotify som i det längsta blåste artisterna på rättvis kompensation genom sin teknologi. Jag vänder bort blicken från ekonomi och börs men vad jag förstår är Spotify in i denna dag bara grundarnas mjölkko och aktieägarna kommer att visa sig förlorare till sist. Hela detta ondskans geschäft handlar bara om att köpa och sälja i rättan tid. Sverige-kartans 5e hus är välfyllt och i riktigt låga nationer representerar detta hus laglösa herrar: chanstagare och klippare. Idag har betydande mängder svenskar sjunkit lika lågt som Keno-torskarna och aktiespekulanter. Fråga mig inte hur störda intellekt de kommer att ha när de återföds i nästa liv.... Ett "trasigt" 5e hus indikerar att den goda karman tar slut i detta liv, karma-kontot har övertrasserats. Eftersom varken Hjelm eller Eks födelsetid är offentlig, är husets konfiguration okänd.

Med bara födelsedagen känd fungerar Daniel Eks karta ändå som perfekt kliché för det svenska it-teknikundret som inget under är: Begärets Månen ligger i Oxen (tänka sig), vilket kan vara allt från modesta begär (mat för dagen och hyran säkrad) till vansinnig åtrå till rikedomar. Solen ligger i samma tecken som Sverige-horoskopet, Vattenbäraren, och betecknar en som föddes med förmågan att kunna rida på Sveriges onda, rika eller jupiteriska sida av nationalsjälen.

Månen är värsta typen av måttlös hunger att berika sig och det kommer av att måndisponenten Venus står lyckosamt placerad i fattigdomens Fiskarna och i position att avvärja den materiella förlust som både tecken och dess naturliga 12 hus betecknar. 

Passionen för Oxens krassa syn på tillgångar förstärks av olyckans Mars som tillsammans med Venus skapar den perfekta horan/horpojken enligt bloggens första och rätt tillspetsade definition. Taggen ändrades senare till "libido" rätt och slätt men under den Sol som aktivt söker Sveriges teknokratiska sida döljer sig alltså Vatten-elementets febriga drömmar om storkovan. (Vatten = den sexuella biologins omättliga hunger att vidarebefordra sitt ”arv”. Kallades ”generationens nivå” i den antika filosofin, men filosofi har Sverige kastat på sophögen eftersom den avslöjar väl mycket av vad vi kommit att bli.)

Den som studerar Eks ansikte ser en glädjelös och iskall mentalitet som kanske bättre kan tillskrivas Mörkrets kvalitet som är stark på ett ofördelaktigt sätt via stora pengars Jupiter i avundens Skorpionen som ytterligare förstärkning av den mörka Ox-Månen. (Se kartan i äldre inlägg taggade företagsgrundaren).

Om något är det stora pengars Jupiter som förde honom till musikindustrin med sitt förslag om Spotify isället för den illegala nedladdning som föregick och också hade svenska rötter.

Den rike mannens underdåniga tjänare ersatte den ogenerat kriminella svenska it-tekniken. Jag är rätt övertygad om att Max Hjelm inte ser dessa sammanhang alls när också han söker överhetens rikedomar genom att ta sig in som skribent hos Bonnier-DN. 

Missa inte att Max Hjelm har nymånens fundament småpengarnas Venus i Tvillingarnas 8e grad. Jämför Sverige-kartans "högsta goda" (hus 9) vars djupa skada inte räcker till filosofi och vuxen förståelse men där Max Hjelms Venus nära anknyter till den svenska överhetens Sol-disponent Saturnus i 5e graden och  vanställd av halshuggna Demonen. Därmed öppnar sig inte 9e husets högre sidor eftersom både Sol och Jupiter är verksamt onda, håller 9e husets ägare Merkurius under kontroll, vilket leder till en fullständig pseudo-filosofi: den svenska teknokratin. 

Max Hjelm är således djupt insyltad i den korruptionsskapande svenska verklighetsbilden som utgår från elitens 5e hus. Sverige-kartan från 1974 har "trasig" karma och den goda tiden förbi. Den tog tydligt slut 2002 - it-kraschen i Sverige ett faktum och Carl Bildts "enda väg" - under den onda Jupiter som kontrollerade och verkade som fundament till den begärliga ödescykeln under Demonen (Rahu-halvan av månnodsaxeln). Genom att Jupiter själv tog över från 2020 hade nu Sverige korrumperats att den gamla världen var glömd och folket högervridet och hjälplöst som aldrig förr.

Det är säkert den korrupta svenska verklighetsbilden Hjelm redovisar i sin betalpliktiga "ledare" prydd med Sprättify-Ek som galjonsfigur.

Förutfattad författare fattar föga

Folkhammar och Hansson

I Aftonbölden sågar någon Kristofer Folkhammar riktigt illvilligt den märklige poeten Bob Hansson (vars unikt mesmeriska svada och förmåga att nå lyssnaren jag deltagit i några gånger invid morgonradion). Folkhammar avslöjar lite väl mycket om sig själv i recensionen; för den som läser aktsamt diskvalificerar han sig själv från uppgiften att uttyda och bedöma andras litterära alster: han vill först själv bestämma vad dikterna betyder och därefter fatta! 

Detta, bästa läsare är en ytterst förvirrad utsaga från en diktator som försöker bestämma över andras texter och frånkänner dem deras objektiva innebörd - som det är läsarens förbannade skyldighet att söka penetrera!

Så när han i slutet himlar med ögonen och utbrister "herregud!" inför två separata versrader, hur ska man överhuvudtaget kunna tro att Folkhammar korrekt valt två bärande bjälkar som röjer diktens intention, han som just har förklarat att hans eget tillvägagångssätt är att begå våld på den andres intention i det makalösa självmordsuppdraget att pådyvla texten sin egen förståelse? Herregud, vilken idioti. Och den här mannen skriver för prestigemagasinet Ord & Bild!

När man ritar upp Folkhammars karta framgår det helt klart att han är ett fullständigt offer för en antireligiös och inomvärldslig subjektivism och det blir inte mindre talande att ställa Hanssons karta invid och notera hur de båda i flera avseenden är varandras motsatser. Inte konstigt att Folkhammar är helt fel man att läsa Hansson. En normal opposition mellan två tecken (axiom/principer) kan upplösas i en högre syntes, men Folkhammar lider under ett lika dissociativt horoskop som självaste tokfan Lady Gaga! Han är helt enkelt oförmögen att relatera till något som inte springer ur de egna förantagandena. Här fungerar överhuvudtaget inte den absorberande lunära sidan som tänkt. Hos Bob Hansson fungerar den istället utmärkt!

I vårt spel: Kristofer Folkhammar
som Den Nervöse

I vårt spel: Bob Hansson
som Hierofanten (ἱεροφάντης)

Jag lämnar bloggens få men erfarna läsare att se dessa två vitt skilda domslut över poetisk kapacitet och påminner om att Folkhammars multipla "dissociationer" tidigt i bloggens historia kallades "förlorat vid översättningen" (apropå filmen Lost in Translation med en Bill Murray som vandrade runt i en japansk kultur han alls inte kunde relatera till - en metafor för hans egen alienation mot sin inre själ, misstänker jag). 

Bob Hanssons satansangripna Sol ska här inte jämföras med Jimmie Åkessons, Sven-Otto Littorins med flera skadliga högerpolitikers dito konfiguration. Här kommer slutligen Folkhammar till undsättning med en korrekt iakttagelse när han påminner om den "mjukt uppstudsiga" diktsamlingen Halleluja liksom. Det är den onda stjärnan Algol i en mildare form av Gycklaren (jfr Algol i horoskopen för t.ex. artisterna David Byrne och Bob Dylan). Recensenten noterar också att Bob Hansson alltid haft något "förmanande" och "agitatoriskt" i sitt författande. Recensenten tänker inte långt nog! 

Med astrologin förstår vi bättre. Hansson tar på sig rollen av den traditionella Satan, Anklagaren och varför Folkhammar inte ens uppfattar detta, måste bero på att han själv tillhör samma mediokra borgerskap som vill titta på ("titta" snarare än "djupt betrakta") bilder som bara speglar deras egen förljugna värld, bilder som anknyter till deras egna outtalade politiska värderingar och i stort konsthistoriens egen självbild. Små Hitlers med andra ord, som likt Folkhammar i denna recension gärna försöker elda upp konstnärliga uttryck som avslöjar deras egen intellektuella dekadens.

Bob Hanssons horoskop äger förvisso ett dunkel snarlikt finanspolitikern Anders Borg, vars månascendent också flyttar in Solen i det mörka åttonde korruptions- och dödshuset. Men denna position passar bättre för en poet eller en gåtfull och mästerlig filosof som Herakleitos ("Den Dunkle") än för en fabricerad finansminister. Det viktiga vid placeringar i de onda husen (3, 6, 8, 12) är hur den fängslade planetens disponent förhåller sig till sitt "instrument". Här ser vi att Bob Hanssons Venus står ljuvligt till i det andliga och filosofiska nionde huset och i den supralunära Luftsfären. 

Recensenten har också Solen inspärrad i oförståelsens åttonde hus, men här kan man resonera som så att Månen i Vatten och Solen i Luft dubblerar varningsominat. Bob Hanssons Måne i Luft (med den nåderika och intelligensbringande Jupiter) och en Sol i Jord, indikerar inte alls samma abrupta avbrott i den kognitiva processen eftersom både Jord och Luft på den sublunära resp. den supralunära nivån tecknar LOGOS, förnuft.

Faktum är att Bob Hanssons förankring i den supralunära sfären (Eld/Luft) för klarsynta andeskådare är alldeles utmärkt! Den "fallna" Saturnus i Väduren må ge ultrasubjektivism men eftersom recensentens motsatt "upphöjda" Saturnus inte fungerar i takt med hans eget psyke (Månen) kan man argumentera för att Bob Hansson använder sin Formgivare bättre eller åtminstone långt mer inspirerat (Eld): 

Den arma litteraturkritikerns Saturnus pressar förutfattad Luft mot hans sinne (Månen i Kräftan) och sällan har jag sett en sån liten och sannolikt borgerlig världsbild som redan detta tecknar. Hans Venus (artisteri) är "upphöjd" i Fiskarna (och här ser man naturligtvis tydliga tecken för en själ attraherad av artisteri), men konjunktionen med Mars förgrovar hans sensibilitet. 

Den stora triangeln i Vatten (initierad av Jupiter i Skorpionen) överdriver hans lyssnande nere i den sublunära och irrationella Själen, vilket åter kan vara ett skäl till att han inte hör budskapen från högre höjd. Han lyssnar bara till Luft-elementet i bemärkelsen "människans intellektualitet" och inte Luft-elementet i dess innersta mening: andemänniskan, en noetisk skapande princip. Jag skulle vilja påstå att Bob Hansson är en skapare på hög, gudomlig nivå och den påvert utrustade Kristofer Folkhammar förstår ingenting utifrån sina grundskolemanualer om vad som är god konst!

Den omåttligt insiktsfulla teaterdirren

Analysen av AB-skribenten Sandahl om vad som pågår i det idiotiska drevet med kulturministern tycktes den här bloggen bäst i ett dygn. Sedan publicerar DN en reflektion av teaterdirektören Stina Oscarson som borde få de andra yrkesskribenterna och kulturcheferna i medierna att skämmas. Hennes artikel är maximalt läsvärd.

Kan det bero på att hon föddes ett sådant dygn som då och då dyker upp, t.ex. då P.C. Jersild föddes, när både Sol och Måne byter tecken med bara några timmars mellanrum? De zodiakala direktiven är under upplösning i dessa övergångar, och kanske kan det hjälpa individen antingen till personligt kaos och ett famlande efter ledstjärnor eller till en ovanlig intellektuell frihet eftersom radiostyrningen från kosmos är mindre påfallande när både Sol och Måne klassas som "döende/nyfödd" (se avashta-teorin). 

Det är fullständigt hopplöst att ens spekulera över det här horoskopet, så jag ritar bara ut det och färgsätter som en ledtråd födelsehimmelens kraftfullt sattviska böjelse, medveten och strävande efter en allt djupare medvetenhet om livet.

Klockan tolv på dagen ska Månen just lämna Vattumannen och sälla sig till en underbar konjunktion med den Stora Välgöraren hemma i empatins kanske bästa tecken Fiskarna. Här upphöjs horan Venus från sitt jagande efter privata vinster i Jungfrun och tranformeras till den gudomliga all-kärleken, en sann själ. Det är på sin plats att påminna om att Venus också är konsternas beskyddare och en Venus i dramatikerns Lejon i horoskopet för en teaterregissör och -direktör kan ju sägas vara rätt perfekt...

Vid lunch är dessutom Solen redo att strax flytta sig från Jungfrun där den ditintills sällskapat med den hyperskarpa Merkurius i Jungfrun, ett intellekt som förmår kategorisera briljant (vilket är exakt vad Oscarson visar prov på i DN). Bara en timma efter Månen, klockan 14.00, har också Solen bytt tecken och verkar nu via det venusianska konstnärstecknet Vågen. 

För dygnets knappa andra hälft har vi således en helt perfekt bild av en konstnärssjäl eftersom Solen och Venus då bildar en ömsesidig reception: Solen i Venus tecken och Venus i Solens tecken. Valet kan tyckas enkelt, men facit visar att det alls inte måste vara den mest renodlade himmelen som gäller. En födelse tidigt på dygnet med Venus-i-Lejonet stigande i öster skulle också vara en majestätisk indikation om att någon som kommer i konstens tecken just föds...

Robert Frank. Ögat & den tomma amerikanska drömmen

När man läser recensionen om fotografen Robert Frank i SvD är det lätt att instämma i AstroDatabanks verifierade födelseklockslag. När den blivande fotografens födelsetid noteras med det artistiska ögats tecken Lejonet och Lejonets härskare Solen befinner sig i venusianska (artistiska) Vågen tecknar himlarna med detta urtypen för en visuellt sensitiv natur. Onekligen stämmer Lejonet i öster fastän födelseminuten ger ett Lejon i dess trettionde och sista grad.

Att förlora båda sina barn antyds av det fjärde huset för inre lycka och husets signifikator Månen. Båda punkterna är illa utsatta, fjärde genom att olycksplaneten äger det och att Skorpionen och Mars-Vattumannen bildar ett "socialt utstötningssyndrom" - ja, det var hans personliga förluster som fick honom att börja dokumentera de tallösa horder som for illa av den falska amerikanska drömmen! (Se USA-horoskopet som också innehåller tydliga utstötningsmekanismer.)

Samtidigt är fjärde husets karaka (signifikator) Månen som här befinner sig i det onda åttonde huset och ägs av en välvillig Jupiter som likväl i Skorpionen är indragen i just detta sociala utanförskapssyndrom!

(Se också filmregissören Woody Allen, av judisk börd precis som Robert Frank, och hans gnistrande sociala utstötningssyndrom - dels det judiska folkets kollektiva vedermöda och sedan påspädd av Allens besynnerliga kvinnoaffärer.)

För en annan diskussion om det fjärde huset, se föregående inlägg om den tillslutna svenskheten: "Svenska folkets Telia" mutundesöks av EU.

Luftens andar

Amerikanska aktrisen Megan Dodds på mognadens väg

"[Luftens andar] kan sänka sig ner till lägre regioner snabbare än tanken och bli synliga efter att ha tagit på sig en kropp [formad] från de tjockare luftlagren. ... De här andarna stör ofta luftrummet och frammanar stormar och åskoväder. De är inte låsta till en form utan kan byta skepnad..."
— Randall Hutchins, om andeväsendenas ("sprites") natur på Shakespeares tid.

Jag hittar det här citatet i engelska Wikipedias uppslag om Shakespeares pjäs Stormen när jag sökte information om "aerial spirits".

Just en delikat luftens ande var nämligen exakt det som drabbade mig när jag såg en annorlunda filmatisering av Askungen med Drew Barrymore som den enkla flickan som vann prinsens hjärta. Megan Dodds tog i den här filmen på sig den föga avundsvärda rollen som Askungens elaka och förljugna halvsyster.

Sedan två "blå drömmar" ledde mig till upptäckten av den gamla zodiaken för några år sedan och ställde saker tillrätta - jag har alltid känt mig som en blå tänkartyp och alls inte som den i huvudsak Vattendominerade människa den västerländska zodiaken påstod att jag var - verkar min känslighet för människor och de fyra elementen ha ökat. Tänk att leva ett helt liv i västerlandet och använda en felritad karta - man sätter fel etiketter på precis allt! 

Jag har i skrivande stund inte läst Wikipedia om pjäsen Stormen (ska göra det när de här raderna rensats ur systemet), men när jag rullade sidan på jakt efter dessa "aerial spirits" kunde sökningen inte ha träffat mer rätt. Megan Dodds filmkaraktär störde verkligen luftrummet och hon väcker på ett ställe visst uppseende genom ett okontrollerat vredesutbrott ("storm & åskoväder") mitt framför franske kungen och hans drottning.

Genomgående i kostymfilmen var hur närapå genomskinlig Megan Dodds som person tedde sig (blond, blek och med djupseende blå ögon), och jag visste genast att det här måste, precis som jag själv, vara en person helt driven av Luftelementet.

Och hur riktig var inte den intuitionen.

Månen når Tvillingarna ungefär vid sexsnåret, Kalifornientid. Med tanken på den "chock" jag upplevde redan första sekund kvinnan kom i bild, måste det röra sig om en Måne i Tvillingarna, precis som undertecknad har. Luftelements väsen rör sig, som citatet säger, snabbare än tanken.

Renässans-Englands lära om elementalväsendena kan säkert förbindas tillbaka till äldre föreställningar om daimones som befolkar luftrummet kring jorden. Se hellenismens beteckningar: det tolfte huset som den platsen för den "onda daimonen" och det högre belägna elfte huset som den "goda daimonen". Men är frestad att komplettera: "den onda daimonens luftlager" och "den goda daimonens luftlager".

Jag har tidigare föreslagit att tanken på onda andar kommer från att luften blir allt fuktigare ju närmare den korruptibla världen nere på plattmarken man kommer. Luft och Vatten är inga vänner och de högre och tunnare (och torrare) luftlagren associeras med välvilliga eller goda daimoner medan osaliga eller illvilliga andar är de fuktiga luftsjoken. Redan Herakleitos utbrast att den "torra själen var den bästa".

Påminner man sig då att Saturnus i indisk astrologi betraktas som ett essentiellt luftväsende och i väst tilldelades epitetet "själens form" och ävenledes i hellenistisk astrologi korrelerar till den goda daimonens 11e hus, då har en åldrig föreställning ganska väl ringats in.

Den äldsta astrologin kände väl inte ens till den moderna elftehusbetydelsen "klubbar och föreningar" - detta är rationella förlängningar som tillkommit. Betydelsen "ideal" kan man dock tänka sig går tillbaka till äldsta tid av skäl som strax kommer att klarna.

Solens första timmar i synlighet är fortfarande så nära "underjorden" att den nyfödda dagen (den återfödda själen) alltjämt minglar med jordelivets låga och felaktiga disposition. Tolfte är dock ett hus som anknyter till Vattenelementet och den vegetativa själen som tenderar att binda människan i simpla och djuriska behov och beteendemönster. Att dårhus och fängelser och andra slutna institutioner kopplats till det tolfte huset kanske säger en del om att folk alltid upplevt att man måste begränsa den onda daimonen och skydda samhället från dem som är besatta.

Den slutna klostermiljön är förvisso en variant, där individer självmant bestämmer sig för ett liv i avhållsamhet just för att eliminera de sista resterna av en ovärdig sida i andevarelsen. Indisk astrologi har exakt samma idé: i 12e huset kan moksha (befrielse) uppnås. Jag blir mer och mer övertygad om att den indiska astrologins tradition om "sängkammarens hemliga nöjen" eller sex är ett specialfall, kanske ett tillägg från förespråkare för sex som en metod att uppnå högre medvetenhet om enheten mellan själ och Gud.

Sekulär skräpforskning tröttnar aldrig på att förklara att nunnor/munkar i hänryckt bön aktiverar samma områden i hjärnan som är verksamma vid sex. Den moderna skräpforskningen låter med detta antyda att vad religionen talar om "bara" är neuroner som fyrar av. 

Utfransning. De materialistiska reduktionisterna kanske bör vänta lite med segerchampagnen. Ny forskning från Holland har visat att människor som minns sina nära döden-upplevelser har betydligt bättre och mer detaljrika minnen än vad vittnespsykologin är van vid.

Detta är en tydlig indikation om vad den ockulta traditionen alltid sagt: frånvaron av en fysisk kropp gör alla upplevelser mycket klarare, själen ser och förnimmer utan tillgång till kroppsliga organ. Se vad jag tror är den aktuella forskarrapporten här. Den nämndes i någon svensk tidning nyligen, men jag minns inte vilken.

Först med Solens dagliga passage genom den goda daimonens elfte hus har nattens dagg avdunstat från gräsbladen och Solens torra och heta natur börjar kännas. Den irrationella Naturens demoner har ingen plats så här högt upp i luftlagren. Och det är här vi hittar "luftens andar" av bättre sinnelag.

 Kanske är det därför det 11e huset så småningom fick innebörden av "idealism" och "social föreningsverksamhet" - de irrande och smutsiga andarna på låg nivå hittar sig ofta inkastade i fängelseförvar eller offer för girighet eller orena lidelser, men höga och nobla (och "torra") "saturniska andar" är rena platonska idéväsen, rena former, levande intelligenser! Andevarelser är sociala, de minglar i grupper (precis som deras lägre motparter - människorna på jorden) 

(Jag ska återkomma till Saturnus som Intelligens i ett annat inlägg.)

Aktrisen Megan Dodds är ingen tolftehusvarelse men i filmen visade hon tydliga prov på förmåga att gestalta demonisk anfäktelse. Och faktum är att Mars i Fiskarna angriper Månen i Tvillingarna - en tydlig parallell till den onda daimonens sektor där tankeväsendet sjunkit så lågt ner i den fuktiga atmosfären att den "irrationella själen" har vunnit insteg och tränger bort den högre rationella själens gåvor. Dodds fick här en roll där hon kunde få rasa ur sig något som även finns i hennes verkliga andliga beskaffenhet.

Men bortsett från det, vilket fascinerande horoskop! En månascendent leder i det här fallet till den fenomenala niondehusplaceringen för Solen i Vattumannen, vars koppling till det 11e huset för den goda daimonen inte ytterligare behöver förklaras.

Solen är nästan barockt förstärkt av Drakhuvudet som i det nionde huset indikerar andlig hunger eller ambition: "Megan Dodds graduated from the famous Juilliard School, where she tackled a wide range of classic plays including "The Seagull," "Misalliance," "Macbeth" and "All's Well That Ends Well." (imdb.com) "

Samtidigt är Solens disponent Saturnus visserligen fiende till den levande själen i världen (Saturnus är den inkarnerade varelsens dolda eller bakomliggande form), men väl placerad i sitt eget 11e hus för den goda daimonen och det goda umgänget!

(Apropå Sol och Saturnus som varandras fiender får Moses får höra ur den brinnande busken att ingen kan se Gud i ansiktet och sedan leva - vissa saker är absoluta antiteser.)

Är det sedan med dessa skarpa astrologiska indikationer att förvåna sig över vacker men också kylslaget utomjordisk kvinnan ser ut. Det skulle verkligen vara en spännande uppgift att lokalisera några hundra eller några tusen barn som föddes i världen under de två dygn Jupiter i Vågen lade grunden till en stor triangel i Luft och Månen steg in i Tvillingarna för att fullborda triangeln! 

Kommer en ovanligt stor andel av dessa människor att uppvisa den gamla själens "long face" (vi kallar det respektlöst hästansikte) och samma sällsamma karisma från en själ som redan är långt borta från jordelivets petitesser fastän alltjämt kvar i en eller annan fysisk kropp?

*****

Som tidigare noterat är inte Tvillingarna i öster något vidare lyckosamt ascendenttecken om det är verksamma välgörare man söker omge sig med (och ta egen färg och ton från). Det är helt korrekt: Tvillingarnas härskare Merkurius ska vara en neutral rapportör och står varken på de goda eller de ondas sida.

Som månascendent är det mycket tydligt - den indiska traditionen ser filosofi i den här placeringen. Kärleken till vetandet som sådant, kan inte ta parti. Då blir man en förblindad ideolog som t.ex. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg - människor som kan köra ett helt land utför ättestupet utan att förstå vad de sysslar med. Filosofi kräver att man kan rannsaka t.o.m. sina egna tankar

Och, handen på hjärtat, hur många är det som står fria från den ständiga ström av tjatter som löper genom hjärnan? Eller kan få stopp på den här invasionen av "tankedaimoner" och kritiskt utvärdera dem? De flesta människor ser ut som igenkläggade avloppssystem i sina psyken!

Vad jag är ute efter här, är att det förhållandevis simpla psyket (fastän nog så komplex när det inte fungerar väl) i Tvillingarna direkt kontrolleras av en högre instans, intellektets planet Merkurius. Kärt barn har många namn och en viss oreda är att vänta när man söker harmonisera olika tankesystem med varandra.

På sanskrit heter Merkurius Buddhi och planeten är därför potentiell platshållare för ett enormt intellekt som kan liknas vid Guds eget! Kosmiskt medvetande med andra ord. Å andra sidan är sekulära västerlänningar inte vana vid att "skallen" innehåller så mycket mer än vett och förmågan till logiskt eller koherent resonemang, så Merkurius i västerländsk astrologi har begränsats av den här kulturens tillkortakommanden.

Megan Dodds sinnelagsascendent är remarkabelt neutral: Månen/sinnet är ofärgat, det underliggande intellektet Merkurius är neutralt och ofärgat och t.o.m själens form Saturnus är neutralt. Kvinnan är så luftblå och himmelsk att hon nästan verkar sakna mänskligt kött och blod. (Titta på fotona!)

Visserligen är Solen och Jupiter i den stora Lufttriangeln verksamma illgörare, men då ska man inte glömma att både femte och nionde är dharma-hus - "vad själen är förpliktad till för att vara sig själv trogen". Saturnus - själens form - äger hela hennes explosiva och dramatiska uttryck via den verksamt onda Solen så vi kan inte ens säga att hon är en av de själar som planterats på jorden för att skapa illdåd för sådana som förtjänar en minnesbeta. 

Men jag kan tänka mig att hon gillar att dra dramatiska och kanske också smått destruktiva roller eftersom hon gillar att gestalta dem för DET HÖGRE GODA. Hennes utagerande Sol disponeras ju av den stora regissören Saturnus, som från elfte idealhuset (och de goda daimonernas sällskap) söker lära den famlande mänskligheten något om sig själv.

Gå nu gärna till horoskopet för den 17e greven av Oxford, Edward de Vere, som jag varje gång jag elchockas av en aktris som Megan Dodds blir alltmer övertygad om skrev under pseudonymen Shake-Spear. Se hur perfekt Väduren och Vattumannen samverkar på grevens himmel och hans sentida uttolkerska!

Megan Dodds är förstås inte det första namn man kommer att tänka på i samband med barden - jag visste tills helt nyss inte ens om att hon existerade - men säg då istället (rakt ur huvudet) Kenneth Branagh, vars horoskop jag ännu inte kommenterat (främst för att jag inte är någon litterär människa eller teatermänniska). 

Jag har i det skrivande ögonblicket ingen aning om hur hans horoskop ser ut, men min gissning är att vi återigen kommer att hitta Eld och Luft i viktiga roller. ...(räknar och ritar)...
 

Minsann! Man ska lita på sin intuition:
 

Solen och Merkurius saknar intensitet här, men han har gjort sig ett stort namn via Shakespeare som världens mest kände uttolkare av dennes pjäser på film... Jag ser att Kenneth Branagh har exakt samma 10° Tvillingascendent som jag själv... Mitt möte i en dröm med vad som måste ha varit greven av Oxford, har jag relaterat på annat ställe. 

Branagh har också scenkonstens Lejon i tredje "Tvillinghuset" för sång och dans, men eftersom hans Mån-Lejon har en så svagt placerad disponent (Solen i sjätte huset), skulle man kunna tro att Branagh själv skyggade scenen och nöjde sig med regi. Men nej, han är ju en livlig skådespelare själv, och för detta måste man söka Solens (utagerandets) disponent Mars: placerad i den egna kroppens första hus - hur skulle en sådan nöja sig med att bara befinna sig bakom kameran?!

Branaghs - och min - Tvillingascendent och dragning mot Shakespeare (ofrivillig i mitt fall - det var inte jag som sökte upp honom det var en "aerial spirit" som kom till mig i grevens form) - gör den på Shakespeare uppfödda Megan Dodds Måne i Tvillingarna än mer trolig. Triangulering med hjälp av människors horoskop - om man bara har en zodiak som fungerar (den sideriska, inte den västerländska)!

Poeten Ovidius mörka passion

Jag har tidigare kommenterat artisten Kate Bush för hennes storkors i passionens eller lidelsens kvalitet - Rajas guna enligt indisk filosofi och astrologi. Den är inte svår att upptäcka i hennes text och musik. Värst är kanske texten där hon tillåter sig pedofila fantasier.

Att den romerske poeten Ovidius, också med passionens tunga kors, fram till att kejsar Augustus skickade honom i exil, diktade om erotiken förvånar därför inte. Särskilt inte när man noterar Venus förstärkt av svällande Jupiter och hur båda dessa välmågans planeter via opposition fyller poetens sinne (Månen).

Notabelt är att poeten inte förunnas en enda planet i befrielsens kvalitet Sattva - centripetalkraften som attraherar själen att söka sitt Centrum och därmed återfinna sitt gudomliga jag. Hela himmelen är Passion som tenderar mot Mörkret (Tamas guna) - och mannen slungas ut i exil...

Han är dock också känd för att ha innefattat reinkarnationstanken i sitt diktande, och förvisso är det passionens kvalitet som håller träldomens kretslopp i rörelse...

BBC meddelar att det mytologiska motivet till en av Ovidius dikter återfunnits i en utgrävning i formen av några statyer. När jag ser vad Wikipedia har att säga om honom, noterar jag att han bland annat fäste sig vid myten om Faidon, Helios oäkta son som fick solgudens tillåtelse att för en dag köra solvagnen men förlorade kontrollen (och sitt liv), lite som Ovidius själv tycks ha gjort, apropå den exil kejsaren själv sände honom i. (Wikipedia nämner som möjlig förklaring att Ovidius kände till en konspiration men teg om saken.)

Nu var myten om solgudens son bara en av flera hundra i samma diktverk, men eftersom den korrekta sideriska zodiaken gör Ovidius till Vädur, hajade jag genast till. Slog myten om den övermodige sonen an ett ackord hos diktaren själv? Härskarlejonets planet Solen anses ju upphöjd i Väduren, lite som Jesus hävdade att "Fadern förhärligade sig själv genom sin Son."  Vädurens härskare, Eldplaneten Mars (pilar och spjut) kan mycket väl ses som de ljusstrimmor (fotoner !!!) som skjuts ut från Solen - Fadern som sänder ut sina söner (barn) i formen av logoi spermatikoi, förnuftsspermier eller, enligt indisk filosofi, jiva-atmas, levande själar. 

Det är kanske ingen slump att den personliga ascendenten i ett horoskop naturligen korrelerar med just Väduren och indirekt med just Mars som varande en "utbrytare", en solstråle. Det skulle göra Solen i ett personhoroskop till något större än den tillfälliga personen här på jorden - jiva-atman både är och är inte Gud. Själen har den paradoxala egenskapen, och faktum är att släktskapet når ända ner till den här världen eftersom Sol och Mars båda är av typen Eld. 

Även i en mänsklig person, en emanation från det solära Logos finns något kvar av det gudomliga. Problemet idag är att mänskligheten dyrkar sina egon istället för att spåra ljusgnistans färd. De väljer det minsta av sig själva istället för det största och är således förkrympta varelser jämfört med de gudaväsen de hade det i sig att bli.

Ovidius hade tydligen ett anspänt förhållande till sin far eftersom han var för emotionell för att vilja bli retoriker (professionella lögnare, om man skulle se på hur den konsten utförs i Sverige av dagens högerpolitiker, och några högerorienterade skuggvarelser på vänstersidan).

Det går ganska lätt att återföra dessa spridda kunskapsfragment till födelsehoroskopet. Solens upphöjelse i Väduren dramatiseras perfekt av Månen i storslagna Lejonet eftersom poetens sinne ju drivs direkt från Solen.

Men sedan kommer Faidons förlorade kontroll över solvagnen, poetens förfallna upptagenhet av erotik och till sist bannlysningen från kejsaren själv:

Solens upphöjelse är mest imaginär enär den inte hittar något stadigt stöd alls i sin disponent - den utsända solstrålen. Mars befinner sig nämligen i sitt fall i den sunkiga och fuktiga sublunära sfären, i Månens tecken Kräftan. Här har vi också bilden av en överemotionell poet. Enbart Eld är brännande het men torr. Det är när Vatten kommer in i bilden det uppstår överdrifter, Eld/Vatten-krig, och det ångas och frustas! Se Madonnas horoskop för en emotionell missbrukstyp.

Klockslag saknas men utifrån en månascendent hamnar faktiskt den solära karriärens disponent Mars i 12e huset för världslig nesa och exil, och ska man tala om en solär karriär som rasar nedåt, får man inte missa att soldisponenten Mars inte bara är fallen utan också har Makthavaren Saturnus mot sig! Saturnus hemma i härskarläge i Stenbocken kan indikera jordiska auktoriteter och nu råkar kejsar Augustus ascendenttecken vara känt: Stenbocken. Effekterna av att en annans Saturnus lägger sig som en kvävande och kall filt över den egna ascendenten är välkänd, och Ovidius måste verkligen ha blivit ett problem för Augustus, vari än poetens skuld bestod.

Kort sagt: Mars fall i Kräftan visar att den upphöjda Solen inte förmådde hålla sin kurs. Myten om Faidon som tappade kursen och hotade bränna sönder hela jorden kommer spöklikt nära Ovidius eget födelsehoroskop. Under uppslagsordet Faidon i Wikipedia nämns Platons korta referens till samma myt, skriven några århundraden före Ovidius:

...[O]nce upon a time Paethon, the son of Helios, having yoked the steeds in his father's chariot, because he was not able to drive them in the path of his father, burnt up all that was upon the earth, and was himself destroyed by a thunderbolt.

Now this has the form of a myth, but really signifies a declination of the bodies moving in the heavens around the earth, and a great conflagration of things upon the earth, which recurs after long intervals.

Frågan om deklination då Ovidius föddes är intressant! Deklination är en planets avvikelse norr eller syd i förhållande till den himmelska ekvatorn:

Som exempel föddes bloggaren i oktober i Sverige inte långt från Nordpolen på jordklotet. Hans höstsol hade deklinationen minus 11 grader relativt den himmelska ekvatorn, dvs. en sydlig latitud i den himmelska världen. Solen stod lågt på himmelen dagen han föddes. Ovidius född en bit från Rom på våren, hade en soldeklination på -1°. Men vårsolen var stigande och vid lunch tre dagar senare nådde den punkten för Vårdagjämningen: deklination 0°.

Är den här astronomiska observationen förklaringen till att Solen anses "upphöjd" i Väduren? Då finns ett mäktigt problem i det antika planetschemat. Om tusen år infaller t.ex. vårdagjämningen i Vattumannens tecken. Skulle det inte i så fall innebära att vi måste justera hela det antika schemat för planeters upphöjelser och fall på exakt samma sätt som den sideriska zodiaken varje sekund räknas om med ett värde som korrigerar för jordaxelns "gungning"! 

Detta har jag aldrig tänkt på tidigare, och skulle kunna vara ett metodfel som "frusit fast" och bevarats i astrologin. Allt hänger på vad antikens astrologer menade med "upphöjelse" och "fall" och jag har inte sett att någon antik text har förklarat det schema som återfinns i både indisk och hellenistisk astrologi. 

Men lite eftertanke avslöjar att "upphöjelse" och "fall" måste bygga på andra tankegångar än den astronomiska solens upphöjelse vid vårdagjämningen (i den tropiska Väduren). För inte bara solen utan samtliga planeter pendlar mellan nordlig och sydlig deklination och planeternas upphöjelser och fall kan inte knytas på detta enkla sätt till vårdagjämningen. 

Dessutom har indisk och grekisk varsin tradition om exakt i vilken grad en planet når sin upphöjelse respektive fall, och jag har flera gånger påpekat att det knappast är en slump att månen har sin upphöjelse i Oxens 3e grad - precis det gradtal där stjärnan Algol befinner sig, "markör" eller platshållaren för jordens onda rådare Djävulen (Pan/Faun).

Tillbaka till Ovidius (astrologiska) Sol, som alltså är på väg att "upphöja" sig till jämnhöjd med den himmelska ekvatorn efter att klättrat allt högre på himmelen sedan sistlidna vintersolstånd.

Det intressanta är nu det klena stöd en fallen Mars i Kräftan ger den teoretiskt upphöjda (och förhärligade) Solen i Väduren. Vid Ovidius födelse råkar dessutom den fallna Mars vara den planet med den högsta (nordliga) deklinationen av samtliga planeter på himmelen, 26° norr om den himmelska ekvatorn. Och "ju högre apan klättrar i trädet desto längre blir dess fall..."

Faktum är att ett annat värde som påminner om planetens deklination används i indisk astrologi. Jag har aldrig nämnt det på bloggen för jag ville inte göra det här till en jyotish-blogg utan söka hålla ämnet ute på någon slags allmänning där det centrala var den sideriska zodiaken.

En planet kan också befinna sig norr eller söder om solekliptikan (där solens egen bana är 0°-normen). Då heter det att planeten "har latitud", nordlig eller sydlig. Indisk astrologi använder latituden för att avgöra vem som vinner ett "planetärt krig" som ibland uppstår. Ta t.ex. frågan om atma karaka, den planet som hunnit längst på himmelen eller bara en fråga om vilken av flera planeter inom samma tecken som är den ledande. Skulle två planeter båda ligga i t.ex. den 25e graden vinner den planet "kriget" som tronar högst på himmelen relativt solekliptikan! 

Not. I samband med atma karaka-konceptet föreslog jag en annan tanke nyligen: ligger två planeter båda i den 25e graden av varsitt tecken vinner den planet som hunnit längst i zodiaken eftersom symbolerna på ett generellt sätt tycks växa, mogna och fördjupas från starten i jag-står-åtskild-från-allt-och-alla-tecknet Väduren. Insikten i zodiakens sista tecken Fiskarna är betydligt större, där själen nu inser att "jag-är-förenad-med-allt-och alla"!

Planetens latitud är nu inte samma som dess deklination och vad man gör av de här båda attributen, beror på vad man läser in i tanken om en himmelska ekvatorn respektive solens egen bana. För mig är det naturligt att den himmelska ekvatorn är ett "större mått" - siktet är här ställt mot hela vår rymd vari Helios bara är en ljuskälla, låt vara den som jordborna är närmast beroende av. 

Ur gudarnas perspektiv däremot, själar som brutit jordandens drömlika slöja, är inte nödvändigtvis Solen den viktigaste stjärnan, även om det förefaller som hybris att påstå att man helt förbipasserat det här systemets Logos och Herre!

Men de andra stjärnorna på himmelen är också solkungar i sina domäner, och det är fascinerande att i nybörjarboken i indisk astrologi, "Light on Life", få traditionen kring den persiska kungastjärnan Regulus som den utvecklades i Indien.

Det är i samband med de 27 månpalatsen (nakshatras) författarna de Fouw/Svoboda nämner Regulus. Inte som den viktigaste stjärnan i Lejonet utan i det tionde månpalatset Magha, motsvarande 00°00'-13°20' Lejonet. Dvs. Lejonets 1a t.o.m. 14e grad om man tänker ålderdomligt, i heltal. 

Magha, säger de, symboliserar det kungliga tronrummet över vilket förfäderna (sanskrit: pitris (pl), jämför pater/fader) råder. I detta lunära palats fungerar Regulus som fokuspunkt. Tronrummet är diplomatins, taktfullhetens och ceremonins hemvist. 

Ascendenten eller Månen i denna nakshatra ger ett kungligt uppträdande, men författarna dömer ut månnodernas och Saturnus passage i den här zonen. (Märkligt nog är södra månnoden Ketu "härskare" över detta palats...)

Ovidius födelsetid är okänd men eftersom Månen når Lejonets 15e grad först 11.30 på förmiddagen är oddsen rätt goda för att han har ett sinne med detta "majestätiska uppträdande". Eftersom sinnet är avhängigt av Solen och Solen i sin tur försvagas av den fallna Mars i Kräftan (i exilens hus ur sinnelagets perspektiv) så anas direkt problem med makthavare!

Skulle Ovidius vara född senare under dygnet befinner sig Månen i nästa månpalats, Phurva Pulgani, vars sexuella och äktenskapliga konnotationer faktiskt verkar stämma bättre in på den erotiske poeten. Han lyckades gifta om sig tre gånger i livet och sista äktenskapet var med en kvinna av högre börd än honom själv. 

Se återigen poetens Månen i Lejonet opposit Venus och pluralismens Jupiter, en Jupiter som ur månascendentens perspektiv "välsignar" sjunde partnerhuset. Jämför med den kroniskt otrogne Tiger Woods Jupiter i Fiskarna, i sjunde huset relativt hans fysiska Jungfruascendent!



Anmärkning. Inlägget inspirerades av BBB-rapporten om de funna statyerna. En lös koppling finns också mellan poeten Ovidius "Metaforfoser" och den brittiske 17e greven av Oxford, som har figurerat i några inlägg. Här är ett bildat föredrag (på engelska) om bl.a. den unge grevens relation till Ovidius.

De Vere was the rare prince who reached across history and art to understand himself. Ovid's' 'Metamorphoses' in [his uncle] Golding's translation so resembled De Vere's language and is so much a young man's book, we are entitled to wonder if Golding and De Vere mutually translated it.  

Mozart och Wang - skaparen och utföraren

Att som SvD gör, kalla en 25-årig kvinna för "underbarn" säger en del om den nivå svenskarna nu fallit till i förhållande till sitt eget modersmål. Mer upplyftande då att rikta blicken mot Yuja Wangs födelsehoroskop som innehåller flera intressanta poänger vad gäller de fyra elementen.

Jag erkänner villigt den här bloggens experimentella natur, men västastrologin fungerar av kända skäl så dåligt att gamla läror, som de fyra elementen, i praktiken inte används längre. Det är svårt att uppleva dem när hela västzodiaken ligger fyra femtedelar av ett tecken snett... Systemet skevar och påstår att "salt är sött", att "varmt är kallt". Förståndet värjer sig mot en sådan desinformation och intuitivt tycks västastrologerna ha hört upp att använda de fyra elementen eftersom ingen längre känner igen sig i beskrivningarna. I verkligheten flyttas stundligen gränserna för zodiaktecknen och med dem elementen.

Luft klassas som varmt mest för att den med Eld utgör den positiva polariteten. Vatten och Jord är kalla eftersom de tillhör den negativa polariteten och båda informeras.

Romerske tänkaren Plotinus såg Luft som det gudomliga intellektet (vilket också den judiska kabbalan gör). Därpå följer (logiskt, men inte tidsmässigt) Elden som visualiserar det som den andliga vinden följer för de dödliga. I nästa (logiska) steg uppstår Naturen (med stort N), vilken den här bloggen då och då kopplar till Vattenelementet och till sist kommer Jordelementet som representerar livet i dess döda, förtingligade aspekt - sån som nutidsmänniskan blivit i sin andliga död där hon ränner runt och i brist på mening med livet gör sin egen kropp till ett meningslöst livsstilsprojekt - bodyshaping!

Plotinus såg Naturen som en ointelligent förmedlare av den värme som Visionens Eld gav och liknade Naturen vid ett kallt stycke väx som mjuknade i Eldens närvaro så att den gudomliga planen eller Luften kunde märka vaxet som ett sigill. Tittar man på sigillet från undersidan, från Jordelementets nivå ser man bara en suddig version av vad stämpeln eller den gudomliga formen måste ha beskrivit uppifrån sitt eget "himmelska" perspektiv.

Den kinesiska pianistens element är fascinerande. Sinnelaget till att börja med. Månen i Tvillingarna är ett formidabelt merkuriskt sinne, snabbt och flytande. Synergin mellan Måne och dess ägare Merkurius är perfekt eftersom också den senare befinner sig i ett Lufttecken. Luftmänniskor har en tendens att vilja sätta sig i kontakt med själva "andan" i en företeelse, t.ex. ett pianoverk.

Men på två ställen visar pianistens horoskop att hon inte är en kreatör utan mer att ett självspelande eller programmerat barpiano. Hennes formplanet Saturnus står i Vatten och liknar därmed det kalla vaxet som måste informeras från en högre nivå av verkligheten. Nu är Saturnus själv essentiellt av Luftens natur så vi har en formgivare som förbipasserar den visuella luften och verkar direkt på vattnen. "Och Guds ande svävade över vattnen..."

Eftersom Saturnus äger Merkurius, sinnelagets ägare, är den här merkuriala och flyhänta lättheten som hon äger ytterst sett en produkt av den lägre luften, jordatmosfären som sträcker sig upp till Månen men inte högre (enligt antik tanke). Också Solen i det lägsta elementet Jord och även den ägda av Saturnus i Vatten indikerar att vi befinner oss mycket nära jordytan där människor lever genom de svaga avtryck i vaxets (Naturens) undersida som är allt vi har att gå efter, med mindre vi själva tillhör de supralunära själarna, gudarna som är på jorden för att tillföra mänskligheten något nytt. 

Kinesiskans horoskop stinker formligen av en konservator, den sorts människa som förvaltar kulturarv utan att (i detta liv) ha fått smak på att tillföra mänskligheten något eget och nytt.

Den enda placeringen i Eld har också sitt upphov i den lägre Naturen, men det är helt klart att konstarternas Venus i vidsträckta Eldtecknet Skytten, BASERAD på Jupiter i Vattentecknet Fiskarna, illustrerar just det SvD skriver: kvinnans vidsträckta musikaliska intressen. Över stora vatten (Fiskarna) färdas hon för att hitta ny musik att sluka och uttrycka i det nästan självspelande barpiano hon blev i detta liv.

SvD-artikeln nämner den obligatoriska Mozart, så det kan vara spännande att se om en bona fide kreatör uppvisar en motsatt tendens i sitt horoskop. (Vi talar lite om motsatsen mellan "tänkare/görare" här, även om naturligtvis Mozart både skrev och spelade sina kompositioner.)

Men eftersom Mozarts födelsetid är känd förändras spelreglerna en hel del. Det finns ingen ursäkt för att stanna kvar vid en mer primitiv tolkningsram när klockslaget ger tillgång till de tolv husen. För artisteri är det främst det tredje för sång och dans som intresserar, men även det femte solära huset för generellt solärt utflöde (allmän påhittighet).

Femtehusvalören är i någon mån synonym med Lejonets tecken som just råkar vara det som stiger i öster då Wolfgang Amadeus Mozart föddes. Med Lejonet följer alltid kungavärdighetens stjärna Regulus, men ingen planet står nära nog i Lejonet att kanalisera den välsignelsen vidare. Om tiden stämmer (och "åtta på kvällen" är väl just den typ av precision man för vara nöjd med för 1700-talet), stiger emellertid det ambitiösa och t.o.m. hungrande Drakhuvudet i öster. Det verkar som ett enormt förstoringsglas på Lejonets herre Solen.

En snabb blick på Solen visar att Mozarts pappa - Saturnus - styrde sonen med järnhand och drillade honom till en bra inkomstkälla för familjen. Vi befinner oss nu i Jordelementets solkiga socialrealism och har uppenbarligen tappat spåret som leder till Mozarts kreativitet. Solen/Saturnus i slaveriets sjätte hus, tyder på ett erbarmligt liv "på turné" (far drev runt sonen som uppvisningsapa i Europas societet).

Men går vi till det specifika tredje huset för sång och dans händer något magnifikt: de högre konsternas tecken Vågen regerar detta område och Venus själv är förmånstagare till de välsignelser som flödar från kungavärdighetens stjärna Regulus! Att Regulus nu ligger i Mozarts första "kroppshus" blir ändå viktigt - i synnerhet för det Venusstyrda tredje konstnärshuset!

Med andra ord: på exakt den punkt där skaparna och utförarna bör skilja sig åt, skiljer sig Mozart från hans sentida utförare, den kinesiska pianisten. Mozart drevs direkt av en kungligt favoriserad Venus i Luft. Att sedan disponenten, formplaneten Saturnus, befann sig i Jord skulle kunna dra ner uttrycket, och här får man noga avväga. Vilket är viktigast, den fenomenala Eld/Luft-axel som löper från horisont till horisont och som är Mozarts egen, tillhörig hans själva fysiska kropp, eller den bakomliggande förfogaren Saturnus giriga vilja att sko sig på gossebarnet? 

Åtminstone jag ser här konflikten mellan Mozart och hans far, och det tog (om jag inte missminner mig) Mozart många år innan han förmådde bryta upp och göra sig kvitt sin hemliga diktator/fader (Saturnus). Dog utblottad gjorde han, och Månen i Skorpionen är förvisso ingen lycklig utgång. Detta förgiftade sinnelag rimmar också med misstanken om att han led av Tourettes syndrom.

Tarkovskijs gyttjebruna ödeslott

Som aspirerande men sedermera avsigkommen kulturkonsumist gick jag mig på bio runt 1980 för att se den senaste snackisen, Tarkovskijs Stalker. Jag var på tok för obildad vid tjugo för att förstå filmens djupa motiv, om människans behov av ett mysterium att tro på. Det bestående intrycket av filmen var bara en massa gyttjepölar och droppandet av vatten.

Nu anmäler DN/Kultur en ny bok med alla Tarkovskijs filmer och håller Stalker för att vara kulmen på den sjukdomsneurotiske och också tidigt avdöde Tarkovskijs karriär som filmregissör.

Utifrån den här bloggens treåriga arbete att genom den korrekta babyloniska zodiaken restaurera de fyra elementens ursprungliga "ton", är det intressant att se DN:s Helena Lindblad summera Tarkovskijs kluvna förhållande till vattnet, en "symbol för både liv och förfall".

Förfallen är västastrologin, men i Indien (som övertog zodiaken, babyloniernas klenod) är alltjämt tanken levande om Vattenelementet och dess tre tecken Kräftan, Skorpionen och Fiskarna, som det korruptibla och falska livets ändlighet. I Vattenelementet upplöses tingen och, i den kristna symbolläran, löses den jordiska besmittelsen också genom vattendopets renande. Själens porer sköljs ut och den är äntligen redo att stiga ut ur jämmerdalen.

Men märk väl: moksha eller befrielsen kommer först med den tredje installationen av Vatten; i passionens (Rajas guna) Kräftan ställer själen till det för sig - som vi så illustrativt kunnat se hos giriga politiker som Sol-Kräftor Fredrik Reinfeldt, Sten Tolgfors och (s) senaste småfegt pragmatikiske Stefan Löfven, som idag deklarerar i samma DN att han inte tänker återreglera någon verksamhet som högern i sin korruption kastat åt de vinstlystna undermänniskor som benämns "marknaden". 

Det är inte mycket att säga om saken. Kräftan är helt enkelt filosofen Platons sinnebild för en själ fången i begärets snara, och född Kräfta skulle således Löfven gå emot sitt eget medfödda livsuppdrag om han gjorde det rätta: förbjöd vinsthungern som legitimt motiv för att driva verksamhet inom vård och utbildning. Det är just därför Kräftan inte är Stenbocken, det diametralt motsatta tecken åt vilket anförtrotts ledarskapet i det Mysterium som är zodiaken.

*****

Situationen för den fallna själen förvärras ytterligare i nästföljande Vattentecken Skorpionen, där begäret nu övergått i mörker och ignorant fixering (Tamas guna). Men i tillfälligheternas värld anar nu Skorpionen att den är bärare av döden och det är en smaksak om vi kallar akutläkarna för mänsklighetens hjältar i sin kamp mot den biologiska naturens tendens till korruption och död eller om de är fullständiga offer för den falska avbild som Vattenelementet bjuder på och som så många människor tar för att vara den verkliga tillvaron.

I Vattnets tredje fas, Fiskarna klyvs så äntligen vägarna, en fisk simmar uppåt, mot sina andliga rötter och den andra fisken dras till följd av Kräftans passion och Skorpionens synd med i ett varv till i Vattnets falska värld, ner till jorden och en ny återfödelse där än mer av Jordelementets lort gnuggas in i själens porer och individen förfaller till avgrundsdjup materialism.

Att långt senare i livet ha fått ynnesten att upptäcka de gamla babyloniernas zodiak och nu för första gången se Tarkovskijs korrekta horoskop är en mindre uppenbarelse. Här behövs inga kommentarer till hans vattenpölar och gyttja, de fyra elementen talar sitt eget tydliga språk:

Tekniska anmärkningar.

Tarkovskijs ständiga besatthet över klen hälsa - även innan han blev varse cancern - skulle möjligen kunna knytas till "trickstern" Algol, antikens onda stjärna som här ligger på ganska rak linje med det fysiska välmåendets Venus i sitt eget negativa hemmaläge, den med den fysiska verkligheten identifierade Oxen.

Det kan noteras att liemannen Saturnus i härskarläge i regissörens eller ledarens tecken Stenbocken kastar en hård blick mot cancerns tecken Kräftan, vari celldelningens Jupiter befinner sig. Saturnus håller också nymånen i Fiskarna kort genom sin 60-gradersaspekt mot Fiskarnas tecken.

Saturnus är en av de faktorer som studeras för att utröna den tilldelade livslängden, men så ynklig har dagens västerlänning blivit att även astrologerna gömt undan alla prognoser som har med livslängd att skaffa. 

I vår kultur ska egot smörjas, begären trissas upp och själen totalt fallera under sitt besök. Ett liv enbart ägnat arbete och konsumtion! Jag förstår uppriktigt inte vilka som valt att bli västerlänningar under materialismens korta glanstid i väst. Är det jordmoderns egen kreationer? Är de bara säsongsblomster som ännu inte är bärare av den eviga komponenten? Saknar, kort och gott, västerlänningarna en egen, individuell själ? Är dessa bara fysiska kroppar, på ytan omöjliga att skilja från de äldre själarna, de som numera bara gästar planeten för att tillföra den något, inte för att som Reinfeldt och Löfven ta från den?

Tarkovskijs gyttjebruna horoskop är fascinerande eftersom det exakt påminner om hans bildspråk, och ingen som kan sina 12 tecken kan missa de återkommande referenserna till martyriet. Det avslutande tolfte tecknet Fiskarna är ju martyriets, dvs. vittnesbördets tecken! "Det vi vet, därom talar vi", säger Nya Testamentet. Tarkovskij må se ut som ett lerigt svin, astrologiskt, men han talade om just denna belägenhet!

De första judiska kristna i Palestina var astrologiskt bevandrade och det är inte förvånande att de kände till att stjärnhimlen sakta rörde sig och att Fiskarnas tidsålder eller välde stod för dörren - tvåtusen år av särskiljande getterna från fåren, hökarna från duvorna (eller vad du vill). 

I Roms katakomber ristade de kristna in fiskarna som sitt bomärke. Här en variant från katedralen i Domitilla, Italien:

DN:s skribent nämner också barnet som symbol för "en bärare av hemliga och mystiska kunskaper". Ur jämmerdalens lersörja höjer sig en enda detalj på Tarkovskijs födelsehimmel, och det är Hermes, budbäraren. 

Denne Merkurius står i barnets tecken Väduren och på kartan har jag sökt illustrera med en vattengrön utgjutning hur Vädurens ägare Mars själv står i Offrets tecken Fiskarna så att här uppstår en intensiv medvetenhet om dödligheten hos detta kommunikativa Barn. 

Fiskarna ägs av Jupiter som upphöjd i Kräftan indikerar en vishet som fallit i vettlös lidelse men vars försonande drag är empatin med det svaga. Cyniskt uttryckt bara för att denna position ser sitt eget syndafall i samhällets olycksbarn. Kräftan har ännu inte förstått den kosmiska lagen eftersom symbolen - och Vattnet - indikerar dimslöjorna som måste avlägsnas. 

Något kommunicerades dock till Tarkovskij för han tycks ha varit medveten om att denna lyckanse och framgångens Jupiter var begränsad av Saturnus/Kronos - herren som mäter ut vår tid. 

DN-skribenten nämner ett profetiskt drag hos den ryske filmaren, men det kan alltid diskuteras vad man läser in i efterhand. Att de ödsliga scenerna i Stalker filmades i Tjernobyl, senare plats för den förskräckliga kärnkraftsolyckan, är kusligt. Men är inte detta ett sekundärt pålägg från läsaren. Den i filmen så centrala Telefonen (det enda jag minns nu!) talar ett helt annat språk.Telefonen - Merkurius - kommunikationer. Jämför Tarkovsikjs Merkurius i direkt Eld. Samtalet med Gud. 

Jag tror DN-skribenten seglade ut på ett ofruktbart och billigt stickspår i frågan om profetism, men det verkar vara tid att se om Stalker. Nya ting kommer säkert att uppenbara sig.

Dan Wolgers näpser luftfånget

Härligt att se ett sinnelag i Jungfruns tecken som påminner om att det också är ett kulturens tecken! I samband med främlingsfientliga horoskop öppnades en svart sida som en tid översvämmade bloggen och även om statistisk signifikans signalerades betyder ju inte det att ens vartannat sinne av den här typen hade en så negativ och inskränkt natur.

Lustigt nog kan nästan exakt samma sak sägas i fallet Dan Wolgers som om Sven Wollter: båda artisterna representerar fysisk närvaro, substans, i ett läge där Wolgers fenomenala genmäle i AB klargör - jag har fortfarande inte läst DN:s tresidiga uppgörelse med kulturvänstern, signerad Bengt Ohlsson - att nyblivne högermannen just bara bredde ut sig i ett offentligt tankeexperiment i fråga om Slussens framtid.

Jag säger det igen: så häpnadsväckande typiskt den till intet förpliktade pratmakaren Tvillingarna - kommunikationstecknet som är ansvarigt för samtidens akuta fördumning. Ja, budbäraren Hermes kan egentligen inte klandras, han säger bara vad de bakomliggande gudarna beordrar honom. Därav min fundering i inlägget om Ohlsson och Wollter huruvida alla dessa tre sidor var skrivet på uppdrag, t.ex. från nära sörjande i Svenskt Näringsliv...

Jag noterar att textens pregnans också i någon mån hindras av den för merkuriska Jungfrun så typiskt svårgenomträngliga ordstaplande. Om jag tidigare tyckt Humanisten Dilsa Demirbag-Sten var omständlig i sina meningsbyggnader, ta då in hyperkompressionen i Wolgers text! Det är skitbra men kräver långsamhet! Nyckeln till att Demirbag bara är jobbitg men den här texten är bra ligger i att Jungfrun hålls kort i konstnärens horoskop. 

Precis som i fallet Wollter har Wollgers en kraftfull lergröt bestånde av Jord och Vatten och även här ser vi hur viktig Saturnus är. Den skänker gravitas och sammanfaller även i detta horoskop med "megafon"-principen Rahu som jag tror har en legitim funktion inte som symbol för girighet utan för viljan att skala upp och synliggöra saker. Varför annars två celebra artister på raken, båda med samma fenomen? Det är Saturnus som ger den överlägsna känslan för struktur och som gör Wolgers text exakt, trots snårigheten och den långsamhet som Saturnus alltid kräver.

Men det kanske mest intressanta är ju att Wolgers inte som Wollter använder sig själv som resonanslåda utan arbetar med visuell konst. Och framgångsrikt också. Hans välsignande Jupiter i det visuella Lejonet (härskare: Sol-Ögat!) och dess aspekt mot konstens Venus i Skytten - händelsevis disponerad av samma välgörare som också blickar mot den - är väl nästan oslagbar!

Jag försöker komma på namnet på den där kände svensken som gör pastischer på Bruno Liljefors rävar, men namnet har aldrig velat fastna. Han som alltid vill vara med där det händer, i getskägg och med intellektuella svartbågade glasögon. Garanterat "högerkultur". Jag ville komma åt hans horoskop bara för att jämföra Jungfrukomponenten men där den visionära förmågan helt saknas. Fanken, vad heter karln? (Skriver in namnet när jag kommer på det.)