Jag erkänner villigt den här bloggens experimentella natur, men västastrologin fungerar av kända skäl så dåligt att gamla läror, som de fyra elementen, i praktiken inte används längre. Det är svårt att uppleva dem när hela västzodiaken ligger fyra femtedelar av ett tecken snett... Systemet skevar och påstår att "salt är sött", att "varmt är kallt". Förståndet värjer sig mot en sådan desinformation och intuitivt tycks västastrologerna ha hört upp att använda de fyra elementen eftersom ingen längre känner igen sig i beskrivningarna. I verkligheten flyttas stundligen gränserna för zodiaktecknen och med dem elementen.
Luft klassas som varmt mest för att den med Eld utgör den positiva polariteten. Vatten och Jord är kalla eftersom de tillhör den negativa polariteten och båda informeras.
Romerske tänkaren Plotinus såg Luft som det gudomliga intellektet (vilket också den judiska kabbalan gör). Därpå följer (logiskt, men inte tidsmässigt) Elden som visualiserar det som den andliga vinden följer för de dödliga. I nästa (logiska) steg uppstår Naturen (med stort N), vilken den här bloggen då och då kopplar till Vattenelementet och till sist kommer Jordelementet som representerar livet i dess döda, förtingligade aspekt - sån som nutidsmänniskan blivit i sin andliga död där hon ränner runt och i brist på mening med livet gör sin egen kropp till ett meningslöst livsstilsprojekt - bodyshaping!
Plotinus såg Naturen som en ointelligent förmedlare av den värme som Visionens Eld gav och liknade Naturen vid ett kallt stycke väx som mjuknade i Eldens närvaro så att den gudomliga planen eller Luften kunde märka vaxet som ett sigill. Tittar man på sigillet från undersidan, från Jordelementets nivå ser man bara en suddig version av vad stämpeln eller den gudomliga formen måste ha beskrivit uppifrån sitt eget "himmelska" perspektiv.
Den kinesiska pianistens element är fascinerande. Sinnelaget till att börja med. Månen i Tvillingarna är ett formidabelt merkuriskt sinne, snabbt och flytande. Synergin mellan Måne och dess ägare Merkurius är perfekt eftersom också den senare befinner sig i ett Lufttecken. Luftmänniskor har en tendens att vilja sätta sig i kontakt med själva "andan" i en företeelse, t.ex. ett pianoverk.
Men på två ställen visar pianistens horoskop att hon inte är en kreatör utan mer att ett självspelande eller programmerat barpiano. Hennes formplanet Saturnus står i Vatten och liknar därmed det kalla vaxet som måste informeras från en högre nivå av verkligheten. Nu är Saturnus själv essentiellt av Luftens natur så vi har en formgivare som förbipasserar den visuella luften och verkar direkt på vattnen. "Och Guds ande svävade över vattnen..."
Eftersom Saturnus äger Merkurius, sinnelagets ägare, är den här merkuriala och flyhänta lättheten som hon äger ytterst sett en produkt av den lägre luften, jordatmosfären som sträcker sig upp till Månen men inte högre (enligt antik tanke). Också Solen i det lägsta elementet Jord och även den ägda av Saturnus i Vatten indikerar att vi befinner oss mycket nära jordytan där människor lever genom de svaga avtryck i vaxets (Naturens) undersida som är allt vi har att gå efter, med mindre vi själva tillhör de supralunära själarna, gudarna som är på jorden för att tillföra mänskligheten något nytt.
Kinesiskans horoskop stinker formligen av en konservator, den sorts människa som förvaltar kulturarv utan att (i detta liv) ha fått smak på att tillföra mänskligheten något eget och nytt.
Den enda placeringen i Eld har också sitt upphov i den lägre Naturen, men det är helt klart att konstarternas Venus i vidsträckta Eldtecknet Skytten, BASERAD på Jupiter i Vattentecknet Fiskarna, illustrerar just det SvD skriver: kvinnans vidsträckta musikaliska intressen. Över stora vatten (Fiskarna) färdas hon för att hitta ny musik att sluka och uttrycka i det nästan självspelande barpiano hon blev i detta liv.
SvD-artikeln nämner den obligatoriska Mozart, så det kan vara spännande att se om en bona fide kreatör uppvisar en motsatt tendens i sitt horoskop. (Vi talar lite om motsatsen mellan "tänkare/görare" här, även om naturligtvis Mozart både skrev och spelade sina kompositioner.)
Men eftersom Mozarts födelsetid är känd förändras spelreglerna en hel del. Det finns ingen ursäkt för att stanna kvar vid en mer primitiv tolkningsram när klockslaget ger tillgång till de tolv husen. För artisteri är det främst det tredje för sång och dans som intresserar, men även det femte solära huset för generellt solärt utflöde (allmän påhittighet).
Femtehusvalören är i någon mån synonym med Lejonets tecken som just råkar vara det som stiger i öster då Wolfgang Amadeus Mozart föddes. Med Lejonet följer alltid kungavärdighetens stjärna Regulus, men ingen planet står nära nog i Lejonet att kanalisera den välsignelsen vidare. Om tiden stämmer (och "åtta på kvällen" är väl just den typ av precision man för vara nöjd med för 1700-talet), stiger emellertid det ambitiösa och t.o.m. hungrande Drakhuvudet i öster. Det verkar som ett enormt förstoringsglas på Lejonets herre Solen.
En snabb blick på Solen visar att Mozarts pappa - Saturnus - styrde sonen med järnhand och drillade honom till en bra inkomstkälla för familjen. Vi befinner oss nu i Jordelementets solkiga socialrealism och har uppenbarligen tappat spåret som leder till Mozarts kreativitet. Solen/Saturnus i slaveriets sjätte hus, tyder på ett erbarmligt liv "på turné" (far drev runt sonen som uppvisningsapa i Europas societet).
Men går vi till det specifika tredje huset för sång och dans händer något magnifikt: de högre konsternas tecken Vågen regerar detta område och Venus själv är förmånstagare till de välsignelser som flödar från kungavärdighetens stjärna Regulus! Att Regulus nu ligger i Mozarts första "kroppshus" blir ändå viktigt - i synnerhet för det Venusstyrda tredje konstnärshuset!
Med andra ord: på exakt den punkt där skaparna och utförarna bör skilja sig åt, skiljer sig Mozart från hans sentida utförare, den kinesiska pianisten. Mozart drevs direkt av en kungligt favoriserad Venus i Luft. Att sedan disponenten, formplaneten Saturnus, befann sig i Jord skulle kunna dra ner uttrycket, och här får man noga avväga. Vilket är viktigast, den fenomenala Eld/Luft-axel som löper från horisont till horisont och som är Mozarts egen, tillhörig hans själva fysiska kropp, eller den bakomliggande förfogaren Saturnus giriga vilja att sko sig på gossebarnet?
Åtminstone jag ser här konflikten mellan Mozart och hans far, och det tog (om jag inte missminner mig) Mozart många år innan han förmådde bryta upp och göra sig kvitt sin hemliga diktator/fader (Saturnus). Dog utblottad gjorde han, och Månen i Skorpionen är förvisso ingen lycklig utgång. Detta förgiftade sinnelag rimmar också med misstanken om att han led av Tourettes syndrom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar