Johannes Brost: Jungfruns tecken som komiker?

Om komikern Bill Murray, Solen i sideriska Jungfrun, noterar Astro.com: " bedrägligt uppriktig och uttryckslös medan han avlossar sin syrliga sarkasm". Kan inte exakt detsamma sägas om nyss avlidne (SvD) skådespelaren Johannes Brost, händelsevis också född i samma soltecken?

Rubrikens fråga är därmed indirekt besvarad. Visst fungerar det merkuriska och kanske mest faktaälskande av tecknen för komedi. Men det är just torrheten och sakligheten i tecknet som omvandlas till komedi genom små och subtila vridningar. En ganska annorlunda humor än den grova, övertydliga och obegåvade slapstick som svensk standup-publik misstagit för humor.

Jungfruns tecken har i modern astrologi kommit att beteckna gentlemanna- och ladylikheten, den här gamla profitsökande agrara symboliken ligger med andra ord bakom den föraktansvärda gentrifiering av städerna vi nu ser: duktiga, hälsosamma och vinstbringande bönder flyttar in i städerna och tvingar bort de mindre lönsamma medborgare som "bara bott" utan att viga sina liv åt arbete och konsumtion. Mot denna bild av Jungfrun som bloggen lyft fram genom att begrunda den djupa undertexten i dessa ålderdomliga symboler, står då Jungfrun som cerebral komiker, i grunden gentila människor som Brost och Murray. 

Utvikning. Hur mycket jag än önskade det, tycks cerebral, "tillhörande hjärnan", inte etymologiskt kunna ledas tillbaka till romerska Ceres, åkerbruksgudinnan vars dotter Proserpina (grekernas Persephone) motsvarar astrologins "fallna" Venus eller den felaktiga orienteringen bort från sin gudomliga högre sida och ner mot den profitsökande jordiska naturen. Latinets cerebrum och t.ex. engelskans cereal (spannmål) har ingen gemensam upprinnelse enligt Etymonline. Detta tror jag beror på att nätresursen inte är komplett i dess utredningar. Astrologin minns längre tillbaka och det är klart misstänkt att det cerebrala tänkartecknet Jungfrun har Merkurius ("hjärnplaneten" så att säga) som härskare, samtidigt som tecknet är tydligt knutet till jordbruk och konsten att via smarthet krama extra profit ur det naturgivna...

En del Jungfrur inom skådespelarbranschen saknar på det hela taget humor, som Greta Garbo eller Bond-skådisen Roger Moore, men i vissa kretsar räcker det med en vag åtbörd av ett leende för att individen ska klassas som humoristisk. I så fall uttryckte även Moore humor, fast den lägsta, mest självcentrerade sorten: det leende som så ibland krusade hans läppar var ett självmedvetenhetens och självdistansens leende. Det gjorde honom till i bloggarens ögon den minst intressanta gestaltaren av Ian Flemings Bond-figur som i böckerna knappast småleende promenerar sig igenom dramatiken likt en som anser att allt bara är en show och inte tar sig själv eller handlingen - eller publiken - på allvar. "We're only in it for the money."

Skillnaderna mellan de goda komikerna Brost och Murray kan den så hågade själv fundera över - kartorna är långtifrån identiska.

Brost:

Murray:

Medan Brost har en synnerligen närvarande intellektualitet (Merkurius) kan jag påminna mig många scener ur Murrays filmer som omvittnar hans disträ och lätt frånvarande natur - perfekt tecknad genom att likt Fredrik Reinfeldt ha förstahusägaren begravd i 12e huset för exil eller förluster. (Reinfeldts Jungfruascendent var hans fysiska, baserad på klockslag, och medierna noterade under hans regeringstid ofta hur "borta" eller frånvarande han var, för att bara ibland gaska upp sig och delta med nerv.) 

Brost och Murray "skrynklade" tidigt i livet till sig och detta har jag upplevt i ett antal andra fall av Solen i Jungfrun. Ibland ser de ut att ha hunnit leva tre livstider fast i själva verket knappt en hunnit förflyta. Om detta är en tillfällighet vet jag inte, och observationen sorterar i vilket fall under astrologins mest ytliga aspekt. Jag har tidigare varit inne på konservationen av ett mänskligt liv som en effekt av den tröga Saturnus, som ibland, när den aspekterar t.ex. ascendenten (den fysiska kroppen) förefaller få tiden att gå trögare än för de flesta i omgivningen. 

Med detta följer inte sällan en iakttagbar emotionell omognad vilket får mig att tro att nyckeln till evig ungdom faktiskt ligger i linje med sociopatens hållning: förgrämelse och överflödande emotionalitet tär på det psykosomatiska systemet. Spela bara med i det yttre, men bry dig inte i det inre. Den stoiska upphöjdheten (grekiskans ataraxia) implicerar det saturniska momentets närvaro i människan som en ledande princip. 

Att både Brost och Murray, trots sitt "deadpan"-agerande skrynklade till sig rejält kan ha att göra med att deras själar var orosfyllda och krampande och då hjälper förstås inte ett spelat stoiskt lugn. Människan måste på allvar ha resignerat den lantliga och borgerliga livslögnen om flit och nytta och lönsamhet! Då går kroppen ner på sparlåga och räcker längre. Men försök ett förtappat land som Sverige att överge den här lögnen! Vi kommer att vara det sista landet i världen som inser att det faktiskt går att styra en skuta utan att medborgarna betraktas som galärslavar.

Tar man Murray är hans Sol med Saturnus inte riktigt vad jag menar med ataraxia eftersom planeterna är ömsesidiga fiender och kan tänkas krampa en hel del på insidan. Den här mixen bidrar också till extremt fåordiga naturer.

Dessutom har Murray en ytterst olyckligt placerad Jupiter, som från det sociala tecknet Vattenbäraren mottar en stingande spydig energi från Mars-Skorpionen. Jag tror ett äldre inlägg om Murray, apropå filmen om hans utanförskap i filmen "Lost in translation", noterade detta, det sociala utstötningssyndromet. Har Murray någonsin gjort en roll där han inte varit en sarkastisk outsider? Den tärande olyckans finns djupt i hans egen själ så han har i alla år egentligen varit "clownen som gråter" medan den oförstående omvärlden lovprisar hans torra humor...

Brost var en mer genuin pajas, en glad gamäng. Det är innehållet i Vågens tecken som borgar för detta, i synnerhet i 2a orala resurshuset. Därav hans oförmåga att hålla sig på lagens sida alla gånger utan sniffade i sig både det ena och det andra genom kroppsmynningarna. Givet Saturnus i Kräftan och dess styrande, formala inverkan tecknas ett mycket enkelt horoskop helt på nivå med partypolaren Mick Jagger som också levde hårt i yngre dar.

Kungariket där månen går upp, grammatik samt rovkapitalism

[Det här inlägget avsåg bara kommentera en tydlig horoskopdetalj hos en skicklig filmregissör men växte som som ofta på den här bloggen ut till en hel  bonad - den manliga bloggaren måste ha varit kvinnlig väverska i något tidigare liv! Vävandet, knypplande och andra besläktade termer faller sig naturligt att använda! Tankarna går förstås också till nornorna som väver tidens klädnad eller Konungens mantel...] 

*****

"Moonrise Kingdom" var en Wes Anderson-film från 2012 jag inte kommit mig för att se, trots att "The Royal Tenenbaums" med flera alla tillhör mina filmfavoriter. Att gilla Andersons filmskapande är knappast att sticka ut näsan - i en recension av en Tom Gooderson på IMDB läser jag ett typiskt omdöme:

"En av de saker jag älskar med alla Andersons filmer är att man kan ramla in i vilken som helst av hans filmer och inom några minuter vara säker på att det är en Wes Anderson-film man tittar på. Hans stil är mycket distinkt..."

Stil eller styling ligger under Saturnus och ingen vet väl mer än Väduren om att passionerat (Rajas guna) vilja presentera en personlig (läs: subjektivistisk) synvinkel och "att göra en skillnad" som det heter på ny-idiotiska.

Andersons horoskop (tidigare kommenterat) stämmer perfekt in på en diktator eller regissör som söker förmedla SIN vision (Solen) till publiken (Månen). Kartan är så övertydlig att man direkt förstår att här är en människa som "når fram" till en publik och gör så på ett spektakulärt och visuellt tilltalande sätt.
 

Varje Chandra lagna (månascendent) är
i själva verket ett "moonrise kingdom" -
ett rike där fantasi och föreställning flödar.
De fyra elementen avgör fantasins natur och
orientering - ner mot helvetet eller upp i himlen.

Men samtidigt som kartan är ljuvligt enkel i sin tydlighet på den här punkten - auteuren och Sol-Ögat och hans intellektuellt vakna publik (Månen i Vågen) - är den också häpnadsväckande svår att bilda sig en uppfattning om. Hela tre - och betydelsefulla! - oppositioner gör att man undrar i vilken riktning ett så här dynamiskt livsöde ska ta vägen, med så mycket spänningar som kräver sin upplösning. 

Utan tillgång till klockslag går det visserligen att använda Månen som ascendent och se hur Fantasin ser på livet - och märk så att t.o.m. SOLEN kan vara en fabelmakarens inbilska tanke som ära och ryktbarhet. Men i horoskop för framgångsrika människor ligger Solen förunderligt ofta mycket välplacera även ur fantasialstraren Månen. Dessa själar drömmer en dröm som sitt kommande kändisskap som infrias!

"Moonrise Kingdom" verkar enligt IMDB förena Andersons specialitet, dystopiska familjer, med ljuv romantik mellan två unga människor i ett diffust gränsland mellan barndom och vuxenhet. Det här dunkla gränslandet fångas lustigt nog exakt av kartan här ovan, där i brist på födelsetid "månuppgång i öster" tjänar som avstampspunkt. Barnen i filmen vill uppleva ett äventyr och det är inte svårt att se Andersons egen Sol här, i det arketypiska Barnets tecken Väduren. 

Flickan Suzys dysfunktionella jurister till föräldrar (spelade av de mästerliga Bill Murray och Tilda Swinton) kan representeras av vilkendera förmörkande lergyttjeaxeln man nu önskar. Diskrepansen mellan axlarna Jord/Vatten och Eld/Luft löper genom varenda film Anderson gör! De är två grundtyperna hittar bloggen gång på gång i samband med ytterlighetstyper och tyvärr är dödens eller syndafallets polaritet - vägen ner mot biologiskt tänkande - oftast individer som vållar problem. 

Men det kan ha göra med hur bloggaren själv fastnar för tidningsrubriker. Om han enbart antecknade horoskop varje gång en trädkramare eller naturvän eller veterinär skapade rubriker (vilket inte händer särskilt ofta) skulle den lågmält puttrande dödsmaskin som vi kallar den sublunära sfären och dess arter kanske ha beskrivits annorlunda. Men nu hör det till saken att bloggaren själv helt saknar planeter i Jordelementet och i övrigt tenderar att sväva upp "i det blå" genom en tonvikt på Luft och Eld.

Ur naturparkens vänners perspektiv skulle man troligen kunna följa nyheterna och upptäcka att det är den extatiskt plus-laddade Luft/Eld-typen som är den chanstagande, vårdslösa miljöboven!

Det är för övrigt förunderligt hur träffsäkert Shakespeare placerade entropin - det materiella livets tendens mot upplösning och kaos under Jord och Vatten och tillskrev den positiva polariteten just dessa kreativa, gränsande till vårdslösa ljusglimtar eller visioner. Gudarnas väg känner inte sorgen på fädernas - det kroppsliga arvsanlagets väg.

Se vidare Shakespeares sonett 45 samt inlägget "So much of Earth and Water wrought"

Den citerade recensenten nämner speciellt Andersons effektiva bruk av en lätt brunttoning av filmens färgschema. Den bruna färgen är inte bara en naturlig färgkodning för Jordelementet utan indikerar också det döda, det historiska, det som varit och inte längre lever - även om det kanske utöver ett skuggrikets inflytande av starkt Jord-orienterade människors liv. Dessa blir då "kulturvårdare" snarare än "kulturskapare".

IMDB-recensenten Gooderson säger ytterligare en sak som stämmer in på Andersons horoskop:

"Tagningarna är intill fulländning inramade, och varje kamerarörelse känns avväg men inte forcerad." (Engelska texten ger en lite annan innebörd: "The shots are framed to perfection and each camera movement feels measured but not forced.")

Den indiska teorin om "planetärt krig" - en slags envig eller duell som avgör vem i en svårlöst tolkning som avgår som segrare har sällan använts på den här bloggen. Vinnare i ett krig där båda planeterna ockuperar samma gradtal är den som har mesta nordliga latituden, dvs. rent visuellt färdas i högre upp på himlen (relativt solekliptikan).

Något oftare har teorin om en atma karaka provats - dvs. den "själens åstundan" (en motiverande kraft) som tecknas av den planet som, oavsett zodiaktecken, ockuperar det högsta gradtalet. 

Den här tanken kan appliceras på alla planeter och således är subjektivistisk (personlig) Formalism ett givet i Wes Andersons Vädur, men leder vägen gör den fria och av Saturnus obundna Solen! Faktiskt, Solen och Saturnus är varandras fiender, och här är det kreativa och fria Solen som leder och därför har kontrollens Saturnus som sitt redskap eller anhängare och inte som en kvävande ledare.

För det senare, tänk detta exempel: Mars i Vädurens första grad betyder visserligen en begynnande vilja att initiera egna soloprojekt, men om samtidigt Saturnus står några grader längre fram i Väduren kan man misstänka att projekten tenderar att tappa fart och dö bort! 

Saturnus är nämligen fallen i Väduren och representerar konservatism. När Väduren är Ego som vill starta en ny dynasti baserad på sig själv, är det mindre lyckat att Summeraren och Liemannen (Väduren) står i tecknet som indikerar Nystarten.

Det enda sättet att ha någon nytta av den så här begränsad historisk medvetenhet som Saturnus fallen i Väduren tecknar, är att enbart ägna sig åt korta projektjobb - att systematisera på basis av Egots av nödvändighet extremt korta historiska linje. (Ego dör och byggs på nytt av förgängliga biologiska material för vare ny återfödelse själen genomgår.)

För en bättre historisk medvetenhet än bara de korta år Ego varit på jorden och låtit sig präglas och hjärntvättas av vilken doktrin som nu genomsyrade samhället vid den tiden, krävs stöttor på andra ställen i horoskopet. Wes Andersson är just en fallen formalist i Ego-perspektivets Vädur och påfallande många av hans filmer handlar just om barnperspektivet och livslustens borttynande (Bill Murray har mer än en gång figurerat som den själsligt döda vuxne i en Wes Anderson-film.)

Eftersom Sverige är ett gudlöst, materialistiskt och kollapsat land saknar vårt språkbruk en smart parallell till engelskans "divine discontent", men det är bara att titta på Bill Murrays nästan obefintliga men ändå kalla och avvisande minspel i film efter film där han upprepar det hans horoskop så tydligt tecknar: oförmågan för livets Eld att tränga igenom dödens Jordelement. Att han har en ömsesidig reception mellan härskarna över Lejonet och Jungfrun bara understryker den här "korruptionen", "förgrovningen" eller konflikten mellan astrologins mest och minst sublima element.

Att Murray går genom nästan varenda film som ett aliererat UFO beror troligen på den sociala utstötningen eller dissociationen mellan socialt skygga Skorpionen och folkminglets Vattuman - en "icke-kombination" som det ordats nog om på bloggen. 

När Murray blir synlig i framgången "Caddy Shack" på 80-talet är det i rollen som en galen tölp och folkhatare! Skorpion/Vattuman lånar sig gärna till hysteriskt överspel och underliga sätt att visa sitt ogillande av ett folk eller en ideologi (jfr Osama bin Ladin). Men med ålderdomen hittade Bill Murray dessa utstötta mansfigurerna som han gör till en sådan fulländning. Minns hur han vinglar omkring i Japan i "Lost in Translation" från 2003. 

Det var den filmen och Murrays Vatten-Mars i attack mot folkskickets Luft-Vattuman som fick mig att använda just filmtiteln som beskrivning på de kommunikationsmissar - "förluster vid översättningen" - som ibland får just paret Skorpion/Vattuman att famla efter orden. Känslor eller stämningar och deras rationalisering eller verbalisering - det verkar som om det är här det sociala utstötningskomplexet kommer till vanligt uttryck. 

Mer generellt kan man, misstänker jag, hitta människor med Luft/Vatten-kombinationer som jobbar med språk. Själva dissociationen - glidningen mellan känslor och de rationella Luftslott som är de naturliga språken drar individen in i problematisering och tvingar fram en högre språklig medvetenhet. Se t.ex. lingvistikens numera detroniserade guru Noam Chomsky - en mycket läsvärd artikel i engelska The Guardian på nyårsafton. 

Den texten ratade båda högertidningarna DN och SvD - de vet att det är lönlöst att stjäla och skriva en nerdummad svensk version av en text om klassmobbning via språkbruk. Vad bryr sig shoppomaniska svenskar om basen för deras människovärdighet? Marknaden har dummat ner dem till den nivå att det numera räknar att kunna jämföra varupriser på "jämförsajter" på nätet där användaren i princip bara behöver kunna se skillnaden på en 4 och en 5 och sedan välja 4. Wow! I valfrihetens namn fick jag produkten 1 krona billigare. Detta är inte ens intellekt, de flesta djur är smartare än den nivå svenskarna drillas till att fungera på!

Att de marknadsvänliga högermedierna skippade just den här texten när de annars snor så många nyheter direkt från Guardian eller Huffington Post är en klar bekräftelse på PISA-rapporten. Även Sveriges journalistskrå liknar byfånar jämfört med de andra OECD-länderna.

OBS. Jag misstänker att tamasiska kombinationen Skorpion/Vattuman kan yttra sig som "förluster vid översättningen" eller tydliga vita fläckar på den kognitiva kartan. För de mentalt snabbare kombinationerna av Vatten/Luft - Tvillingarna/Fiskarna (Sattva/Sattva), Tvillingarna/Kräftan (Sattva/Rajas) eller Vågen/Fiskarna (Rajas/Sattva) - kommer snarare tanken på vanemässiga småljugare och desinformatörer för mig. Den här typen stakar sig inte eller harvar efter orden. De har bara alltför lätt för att dra ihop en ordramsa.

Den teknokratiska lingvisten Noam Chomsky har ett horoskop som lika perfekt illustrerar den svidande kritiken i The Guardian som filmrecensenten fångade Wes Andersons centrala budskap i en Sol som leder vägen för formalisten Saturnus.

Här kombineras tröga (intill dess sting!) Skorpionen med snabba, merkuriska Tvillingarna - skrivspråklighetens tecken. The Guardian noterar ny forskning som helt falsifierat "Chomskys rationalistiska antaganden" om att det skulle finnas en "universell grammatik" hårdkodad i generna och som via vissa "transformationer" (okända, halvt magiska neurologiska processer) övergår i ett specifikt mänskligt språk.

Som vi ser är Chomsky verkligen en "rationalist" av Guds nåde! Här leder systematiseringsfanatikern Saturnus vägen i det fysiska första huset (klockslag finns) och således är redan detta Chomskys biologistiska hallucination om att potentialen till ett grammatiskt språksystem sitter hårdkodad i hjärnan på något sätt. The Guardian går inte in på vilka transformationer som detta universella urspråk genomgår för att t.ex. bli engelska, men det är bara att notera ännu en ömsesidig reception, nu mellan dissociativa Vatten och Luft (Skorpionen och Tvillingarna) och det behov av efterhandskonstruktioner (rationaliseringar) som behövs när en schizoid natur redan är på plats.

Enligt astrologin var det helt naturligt att förvänta sig en människa som skapar halmdockor och sedan söker lösa "problemet". Som synes är Chomsky en helt död själ jämfört med Wes Anderson: dels för att Solen gått ner i Vatten men framför allt för att den sinnessjuka naturvetenskapens Saturnus tillåts leda Solen/Intelligensen! Wes Anderson berättar om det högre livet, Chomsky (med sin nära koppling till ateisten och naturvetaren Steven Pinker) försöker döda den mänskliga unikheten och underordna allt sitt biokemiska dödsprogram. En sann livsgärning som söker binda själarna nere i den sublunära sfären - i lågt tänkande. 

Jag hade nyligen en liten sidodiskussion med en kommentatör om den bedrägliga illusion av förnuft som det kan ge att leva genom Månen (sinnet) eller mentaliteten - en kroppsbunden form av medvetande - och att Tarot-korten Månen och Solen understryker just skillnaden mellan den sublunära och den supralunära sfären. 

Tarot-korten kommer från en gammal tradition (troligen nyplatonisk) och innan man börjar titta på de små detaljerna var det min åsikt att det är väl att se vad kortens huvudbudskap är: de kontrasterar genom en skiljelinje mellan djurlivet eller den Vegetativa själen och den sanna människan som (idealt) står i direkt kontakt med rationella själ och via bildseendet svarar direkt på Sanningen eller det gudomliga medvetandet.

Om man lämnar därhän fantasifulla övertolkningar som att det skulle röra sig om en varg och en tamhund på Månens kort, ger parsituationen på de komplementära korten ytterligare vägledning. Naturligtvis säger Månens kort "it's a dog eat dog world" för dem som lever under Vattenelementets förblindade drivkrafter. (De ylande hundarnas hela liv utspelar sig inklämt mellan Kräftan och dess härskare Månen - den fallna Naturen för dem som glömt sin gudomlighet eller vägrar ta ansvar för det faktum att de är gudar i människokropp).

Människor som degraderat sig till Fredrik Sol-Kräftan Reinfeldts nivå tenderar att tro världen är en djungel där man ska slåss som gladiatorer för de alltför få arbetstillfällena och mer och mer tappa sikte på vad en människa egentligen är. Som direkt kontrast visar kortet Solen hur två individer direkt hittar varandra i kärlek om den Rationella själen (Solen/Intelligensen) är den ledande principen. Inga murar håller man och kvinna åtskilda, för de är i grunden inte biologiska djur utan medlemmar av arten Människa, "halvvägs mellan djuren och änglarna".

Naturens fängelseliknande helvete eller den
Vegetativa Själen kontrasterad med den gudomliga
arten Människa med del i den Rationella Själen.
Den  korrekt orienterade själen är rotad i Gud och
inte i fenomenvärlden. Den ser Gud i tingen och
ser sammanhang jordmänniskan (materialisten)
inte uppfattar eftersom dennes öga fastnar
vid tingens eller fenomenens yta.

De två världarna är sedan gammalt
associerade med månen och solen respektive.
En människa kan sänka sig till djurbeteende
men ett djur kan aldrig förstå som en människa,
precis som en människa inte tillhör änglarnas ordning
och därför inte kan se sin egen framtid.

Chomsky representerar en genuint sublunär verksamhet (Solen har sänkt sig ner i Vatten och arbetar genom det här elementets i sig medvetslösa efterapning av de principer varom själen är helt medveten om på högre nivåer i livet. Det betyder inte att inte Vatten-människor kan vara intelligenta men att de någonstans verkar ha missat att också de bara är kopior av en typ på en högre nivå. Att Chomsky skapar en korrumperad platonism och försöker placerar "Urspråket" på den biologiska nivån säger allt. Hans Sol har fråntagets befälet av Saturnus och elementet är bara en skugga av originalet som det krävs Eld för att se och uppleva. 

Men förmodligen kommer också Wes Andersons fenomenala horoskop (och filmverk) att falla i glömska eller utsättas för "revisionism". I den sublunära sfären har mänskligheten en "blandad själ" (nyplatonism) - vi är sammansättningar av både Sol och Måne. Därför vacklar mänskligheten fram och åter med månfaserna, en del mer än andra. 

Ibland verkar mänskligheten ha förstått principerna men strax glöms de bort igen. När djupt ignoranta (glömska) varelser tar makten uppstår falska myter om "framåtskridande" eller "ekonomisk tillväxt". Dessa är bara delsanningar men direkta lögner om man mäter dem mot den ultimata sanningen.

Man måste höja sin medvetenhet till Solens nivå för att komma i permanent besittning av sin själ och odödlighet, tills det sker är man bara förbrukningsmaterial i den Irrationella eller Vegetativa Själens drömtillstånd som utmärks av trender och ständiga tempoväxlingar.

I praktisk astrologi är nymånen därför en spännande ingrediens. Nu bränner Solen den Vegetativa Själen. Frågan är bara om ett sådant horoskop också äger andlighet eller om den människan bara ställer till med en förödande präriebrand och skövlar i alla världar den råkar vidröra...

Lost in Translation

Jag klickade mig på måfå genom inlägg på filmdatabasen imdb.com och fick syn på en, tyckte, jag, insiktsfull läsarkommentar om skådespelaren Bill Murrays produktion på senare år:

"Between this film [Broken Flowers], Lost in Translation and the Life Aquatic he presents us with a very real sense of what it means to be in your mid fifties and contemplating all that has been missed while pursuing something else."

Jag har nu bara sett de två senare, men det har slagit mig hur fullständigt perfekt Murray skildrat GRÄMELSE, ett ord som distinkt sorterar under Tidens herre Saturnus/Kronos och särskilt genom dess världstillvända tecken Stenbocken. Där inte Jupiter fyller själen med tillräcklig jovialitet sätter Liemannens gnagande tvivel och vankelmod in. 

Till Saturnus som Döden hör förstås också domen efter döden då själens gärningar kommer att vägas på vågskålarna. Den här sidan skymtar förstås förbi genom Saturnus upphöjelse i Vågen: var dina dagar proportionerliga, i balans? Ägnade du din tid på jorden åt rätt saker? 

Uppenbarligen en människa ha börjat dö redan i femtioårsåldern, och i ruelse börja flytta och plocka med de yttre meriter och steg man ansamlat. Bill Murrays horoskop är faktiskt helt perfekt för att beskriva hur människor som levt på tingens yta sent omsider börjar reflektera i själen över vad de egentligen rusade runt efter. 

Det här temat är väldigt tydligt i den fullständigt osannolika svarta komedin Life Aquatic med Murray som en skruvad Jacques Costeau-typ (undervattensutforskaren) vars förflutna i formen av en förskjuten son hinner upp honom.

Ruelsen kommer som på posten med Mars i härskarläge i negativt polariserade Skorpionen, särskilt när Tidens och Världens herre är så iögonenfallande tydlig som hos en människa med psyket/Månen i Stenbocken. 

Jag skulle vilja säga att det här är de två negativt polariserade zodiaktecken som ligger närmast bitterhet och grämelse och tillsammans i ett horoskop kan de bilda en människa som ständigt anfräts av inre gnagande tvivel - inför precis allting nästan. 

Det här är också en teckenkombination som kan tänkas gräva ned sig totalt i en konsumtionistisk livsstil eftersom psyket i Världens våld (Stenbocken) inte har lätt att hitta vare sig det filosofiska sinnelaget eller några större själsdjup. När tvivlet sätter in, då rör frågorna konkreta val av konkreta ting, människor eller situationer.

I så många andra filmer utöver de nämnda har jag upplevt Bill Murray gå runt och avmätt betrakta världen med sitt misslynta ansiktsuttryck att det inte förvånade att hitta det saturniska sinnelaget på den lunära sidan! Hans rollfigurer är sällan på något sätt spektakulära, tvärtom ligger de mellan  råttgråa och lätt distingerade herrar.

Insomnade är hans tidiga vulgära figurer i filmer som Caddy Shack, där han frankt talat bara spelade ett as. Och det var tydligen det han var i sin ungdom, en lågpresterande drasut som blev utkastad från college efter drogincidenter och gav sig in i teaterbranschen.

Solen i Jungfrun arbetar med små medel, är ett Jordtecken och Månen i Stenbocken, mera Jord, ger inga livstecken ifrån sig alls, alternativt presenterar sig själv enbart genom instuderade poser - "man av värld". Bill Murrays Sol och Måne beskriver perfekt den komprimerade dynamik - det icke-språk - han fulländat i sin utveckling som skådespelare. Och det är som vi ser hans eget stoff han använt. 

Den röjiga och vulgära människan från sin ungdom och de tidiga filmerna kan  delvis, men bara delvis, placeras i oppositionen mellan Luft och Eld som totalt kontrasterar med den "huvudsakliga" och totalt torra Bill Murray i Jordelementet. Jupiter i Luft bidrar här till det dramatiserande Lejonet - som också rymmer Merkurius, den "juvenila" planeten. 

Notera dock hur hans kommunikativa jämnmod tydligt härrör från Merkurius nära den "utslätande" Venus! Det är svårt att säga varifrån hans extremt lakoniska kommentarer och intetsägande tonläge kommer - det som gör honom till en sådan perfekt mästare i komisk understatement. Är det den totalt känsloslöa Mån-Stenbocken eller är det mildheten som Venus introducerar i hans Merkurius? Det är förstås en kombination.

Bill Murray har ett nästan unikt samröre med månnodsaxeln. Klockslag är inte känt men under Murrays födelsedygn når Solen den exakta konjunktionen med Ketu, den södra månnoden. Det här är ju den "straffade" eller "avmätta" sidan av axeln och bidrar formidabelt till den "avmätta" och solitära Jungfru-typ Murray mer och mer kommit att spela i sitt liv. 

Ja, ska sanningen fram verkar han ha varit en solitär outsider även i tidiga roller i sitt liv (den absoluta ensamhetens Mån-Stenbock vill inte ha det på annat sätt). Och det är här den sista iögonenfallande detaljen kommer i sikte: hans extrema sociala utstötningssyndrom!

Mars i Skorpionen spänner onda ögat i Vattumannen 90 grader bort och vips var han sparkad från college pga antisocialt beteende (droger). Hans stora filmgenombrott är i nämnda Caddy Shack där han spelar ett riktigt sluggo, fullständigt opresentabel i bättre sällskap. Här är då den avsiktligt vulgära sidan som så ofta springer från Skorpionens hat mot en viss grupp eller ideologisk företeelse. I Murrays fall VAR HAN en social outcast i ungdomen och har sedan riktat in sig på att gestalta samma tema med stigande ålder.

Att han fick sitt livs första större filmpris (Golden Globe) med 2004 års Lost in translation var något av en uppenbarelse för mig eftersom jag hade just hans utanförskap och handfallenhet i den filmen inför mina ögon när jag på den här bloggen, för just den här varianten av Vatten/Luft-störning, myntade begreppet "lost in translation"! Jag hade då ingen aning om att Bill Murrays horoskop innehåll en så viktig kollision som där Mars sätter åt Jupiter.

Min idé kring "tappad vid översättningen" var ett försök att beskriva hur Vatten/Luft kan splittra en upplevelse så att viktiga meningsbärande bitar går förlorade eller undertrycks. Dålig och ologisk berättarkonst i värsta fall, i bästa fall en sublimt skruvat humor!

När moralen är låg kan Vatten/Luft-människor ibland bli riktiga "scramblers" eller dokumentstrimlare - i andra fall har jag talat om desinformation eller rena lögnare. Psyket (Vatten) gör något med den rena logiken (Luft) 

I filmen Life Aquatic är det dessutom otroligt hur Luft/Vatten-symbolik ingår i rekvisita och miljö - filmen ser faktiskt lite ut som något underligt deliriskt tillstånd eller en ohelig allians mellan dröm och verklighet.

Nej, Bill Murrays horoskop beskriver verkligen inte en lycklig människa. Och inte ens den ömsesidiga receptionen mellan mentala strukturer (Merkurius) och intelligens eller aktiva val i livet (Solen) är helt lyckosam. För när Lejonet och Jungfrun utbyter härskare med varandra så sker det över två element som inte samarbetar. Men även detta verkar Murray ha vävt in i sin besynnerliga form av komik. Han är en fysisk komiker och till och med i sättet att röra sin kropp dysfunktionell och sönderbrutet beskriver han hur Eld (intention) och Jord (slutresultat) inte hänger ihop. 

Murray har i mina ögon jobbat på och efter mycket filande frambringat den perfekta tragiska clownen. Dramatikern i Lejonets tecken presenterar här tragiken hos den totalt inomvärldsliga människan: hon som enbart går på kropp och sinne, Jord och Vatten. Det finns ingen slutlig glädje i världstillvändheten. 

Tragikomikerns Sol och Måne i Jord vittnar om en själ som själv nådde Vändpunkten i detta liv. Djupare än så här når inte syndafallet. Filmen Måndag hela veckan beskriver den fulaste själens, cynikerns, rehabilitering. Här börjar livets villkor äntligen klarna. 

Vattenmänniskor är ofta yra av sina fantasmer om verkligheten - tar sig inte tid att komma ur sina förställningar och se vad som egentligen gäller (därför är de bra konstnärer), men när man bottnar i den krassa och döda Jorden, då ser man för första gången vad världen är - och kan tänkas reagera som många av Bill Murrays karaktärer först gör, med halvkvävd desperation och något ångestladdat i blicken, ett "ta mig härifrån".

*****

På 1940-talet gjordes det sensationella fyndet av vad som är Jesus egna ord i en egyptisk åker. Han beskriver väl det Murray gestaltar idag:

Jesus sade: Vem än kommer att känna världen har upptäckt ett kadaver. Och vem än har upptäckt detta kadaver - den personen är världen inte längre värdig.

Thomasevangeliet, logion 56

Den människa som blir en bitter varelse som går ner sig i grämelse över vad som varit eller inte varit har inte lärt känna världen. Vad Jesus talade om var att verkligen vakna till medvetenhet om att individen är en andesjäl som är något kvalitativt annat än världen, kroppen. 

Att själv uppleva detta ger den bisarra känslan av att världen inte längre är tillräcklig, att den är en riggad teaterscen (vilket den också är) och att det genuina livet utspelar sig någon annanstans (vilket det gör). Den som tror på sig själv här nere har förväxlat sig själv med sin avatar, sitt ställföreträdande redskap. 

Någonstans tror jag Bill Murray i sina roller - ibland - gläntar på den här hemligheten. För jag har aldrig sett en skådis som så perfekt illustrerar fysikalisk begränsning som han.