Lost in Translation

Jag klickade mig på måfå genom inlägg på filmdatabasen imdb.com och fick syn på en, tyckte, jag, insiktsfull läsarkommentar om skådespelaren Bill Murrays produktion på senare år:

"Between this film [Broken Flowers], Lost in Translation and the Life Aquatic he presents us with a very real sense of what it means to be in your mid fifties and contemplating all that has been missed while pursuing something else."

Jag har nu bara sett de två senare, men det har slagit mig hur fullständigt perfekt Murray skildrat GRÄMELSE, ett ord som distinkt sorterar under Tidens herre Saturnus/Kronos och särskilt genom dess världstillvända tecken Stenbocken. Där inte Jupiter fyller själen med tillräcklig jovialitet sätter Liemannens gnagande tvivel och vankelmod in. 

Till Saturnus som Döden hör förstås också domen efter döden då själens gärningar kommer att vägas på vågskålarna. Den här sidan skymtar förstås förbi genom Saturnus upphöjelse i Vågen: var dina dagar proportionerliga, i balans? Ägnade du din tid på jorden åt rätt saker? 

Uppenbarligen en människa ha börjat dö redan i femtioårsåldern, och i ruelse börja flytta och plocka med de yttre meriter och steg man ansamlat. Bill Murrays horoskop är faktiskt helt perfekt för att beskriva hur människor som levt på tingens yta sent omsider börjar reflektera i själen över vad de egentligen rusade runt efter. 

Det här temat är väldigt tydligt i den fullständigt osannolika svarta komedin Life Aquatic med Murray som en skruvad Jacques Costeau-typ (undervattensutforskaren) vars förflutna i formen av en förskjuten son hinner upp honom.

Ruelsen kommer som på posten med Mars i härskarläge i negativt polariserade Skorpionen, särskilt när Tidens och Världens herre är så iögonenfallande tydlig som hos en människa med psyket/Månen i Stenbocken. 

Jag skulle vilja säga att det här är de två negativt polariserade zodiaktecken som ligger närmast bitterhet och grämelse och tillsammans i ett horoskop kan de bilda en människa som ständigt anfräts av inre gnagande tvivel - inför precis allting nästan. 

Det här är också en teckenkombination som kan tänkas gräva ned sig totalt i en konsumtionistisk livsstil eftersom psyket i Världens våld (Stenbocken) inte har lätt att hitta vare sig det filosofiska sinnelaget eller några större själsdjup. När tvivlet sätter in, då rör frågorna konkreta val av konkreta ting, människor eller situationer.

I så många andra filmer utöver de nämnda har jag upplevt Bill Murray gå runt och avmätt betrakta världen med sitt misslynta ansiktsuttryck att det inte förvånade att hitta det saturniska sinnelaget på den lunära sidan! Hans rollfigurer är sällan på något sätt spektakulära, tvärtom ligger de mellan  råttgråa och lätt distingerade herrar.

Insomnade är hans tidiga vulgära figurer i filmer som Caddy Shack, där han frankt talat bara spelade ett as. Och det var tydligen det han var i sin ungdom, en lågpresterande drasut som blev utkastad från college efter drogincidenter och gav sig in i teaterbranschen.

Solen i Jungfrun arbetar med små medel, är ett Jordtecken och Månen i Stenbocken, mera Jord, ger inga livstecken ifrån sig alls, alternativt presenterar sig själv enbart genom instuderade poser - "man av värld". Bill Murrays Sol och Måne beskriver perfekt den komprimerade dynamik - det icke-språk - han fulländat i sin utveckling som skådespelare. Och det är som vi ser hans eget stoff han använt. 

Den röjiga och vulgära människan från sin ungdom och de tidiga filmerna kan  delvis, men bara delvis, placeras i oppositionen mellan Luft och Eld som totalt kontrasterar med den "huvudsakliga" och totalt torra Bill Murray i Jordelementet. Jupiter i Luft bidrar här till det dramatiserande Lejonet - som också rymmer Merkurius, den "juvenila" planeten. 

Notera dock hur hans kommunikativa jämnmod tydligt härrör från Merkurius nära den "utslätande" Venus! Det är svårt att säga varifrån hans extremt lakoniska kommentarer och intetsägande tonläge kommer - det som gör honom till en sådan perfekt mästare i komisk understatement. Är det den totalt känsloslöa Mån-Stenbocken eller är det mildheten som Venus introducerar i hans Merkurius? Det är förstås en kombination.

Bill Murray har ett nästan unikt samröre med månnodsaxeln. Klockslag är inte känt men under Murrays födelsedygn når Solen den exakta konjunktionen med Ketu, den södra månnoden. Det här är ju den "straffade" eller "avmätta" sidan av axeln och bidrar formidabelt till den "avmätta" och solitära Jungfru-typ Murray mer och mer kommit att spela i sitt liv. 

Ja, ska sanningen fram verkar han ha varit en solitär outsider även i tidiga roller i sitt liv (den absoluta ensamhetens Mån-Stenbock vill inte ha det på annat sätt). Och det är här den sista iögonenfallande detaljen kommer i sikte: hans extrema sociala utstötningssyndrom!

Mars i Skorpionen spänner onda ögat i Vattumannen 90 grader bort och vips var han sparkad från college pga antisocialt beteende (droger). Hans stora filmgenombrott är i nämnda Caddy Shack där han spelar ett riktigt sluggo, fullständigt opresentabel i bättre sällskap. Här är då den avsiktligt vulgära sidan som så ofta springer från Skorpionens hat mot en viss grupp eller ideologisk företeelse. I Murrays fall VAR HAN en social outcast i ungdomen och har sedan riktat in sig på att gestalta samma tema med stigande ålder.

Att han fick sitt livs första större filmpris (Golden Globe) med 2004 års Lost in translation var något av en uppenbarelse för mig eftersom jag hade just hans utanförskap och handfallenhet i den filmen inför mina ögon när jag på den här bloggen, för just den här varianten av Vatten/Luft-störning, myntade begreppet "lost in translation"! Jag hade då ingen aning om att Bill Murrays horoskop innehåll en så viktig kollision som där Mars sätter åt Jupiter.

Min idé kring "tappad vid översättningen" var ett försök att beskriva hur Vatten/Luft kan splittra en upplevelse så att viktiga meningsbärande bitar går förlorade eller undertrycks. Dålig och ologisk berättarkonst i värsta fall, i bästa fall en sublimt skruvat humor!

När moralen är låg kan Vatten/Luft-människor ibland bli riktiga "scramblers" eller dokumentstrimlare - i andra fall har jag talat om desinformation eller rena lögnare. Psyket (Vatten) gör något med den rena logiken (Luft) 

I filmen Life Aquatic är det dessutom otroligt hur Luft/Vatten-symbolik ingår i rekvisita och miljö - filmen ser faktiskt lite ut som något underligt deliriskt tillstånd eller en ohelig allians mellan dröm och verklighet.

Nej, Bill Murrays horoskop beskriver verkligen inte en lycklig människa. Och inte ens den ömsesidiga receptionen mellan mentala strukturer (Merkurius) och intelligens eller aktiva val i livet (Solen) är helt lyckosam. För när Lejonet och Jungfrun utbyter härskare med varandra så sker det över två element som inte samarbetar. Men även detta verkar Murray ha vävt in i sin besynnerliga form av komik. Han är en fysisk komiker och till och med i sättet att röra sin kropp dysfunktionell och sönderbrutet beskriver han hur Eld (intention) och Jord (slutresultat) inte hänger ihop. 

Murray har i mina ögon jobbat på och efter mycket filande frambringat den perfekta tragiska clownen. Dramatikern i Lejonets tecken presenterar här tragiken hos den totalt inomvärldsliga människan: hon som enbart går på kropp och sinne, Jord och Vatten. Det finns ingen slutlig glädje i världstillvändheten. 

Tragikomikerns Sol och Måne i Jord vittnar om en själ som själv nådde Vändpunkten i detta liv. Djupare än så här når inte syndafallet. Filmen Måndag hela veckan beskriver den fulaste själens, cynikerns, rehabilitering. Här börjar livets villkor äntligen klarna. 

Vattenmänniskor är ofta yra av sina fantasmer om verkligheten - tar sig inte tid att komma ur sina förställningar och se vad som egentligen gäller (därför är de bra konstnärer), men när man bottnar i den krassa och döda Jorden, då ser man för första gången vad världen är - och kan tänkas reagera som många av Bill Murrays karaktärer först gör, med halvkvävd desperation och något ångestladdat i blicken, ett "ta mig härifrån".

*****

På 1940-talet gjordes det sensationella fyndet av vad som är Jesus egna ord i en egyptisk åker. Han beskriver väl det Murray gestaltar idag:

Jesus sade: Vem än kommer att känna världen har upptäckt ett kadaver. Och vem än har upptäckt detta kadaver - den personen är världen inte längre värdig.

Thomasevangeliet, logion 56

Den människa som blir en bitter varelse som går ner sig i grämelse över vad som varit eller inte varit har inte lärt känna världen. Vad Jesus talade om var att verkligen vakna till medvetenhet om att individen är en andesjäl som är något kvalitativt annat än världen, kroppen. 

Att själv uppleva detta ger den bisarra känslan av att världen inte längre är tillräcklig, att den är en riggad teaterscen (vilket den också är) och att det genuina livet utspelar sig någon annanstans (vilket det gör). Den som tror på sig själv här nere har förväxlat sig själv med sin avatar, sitt ställföreträdande redskap. 

Någonstans tror jag Bill Murray i sina roller - ibland - gläntar på den här hemligheten. För jag har aldrig sett en skådis som så perfekt illustrerar fysikalisk begränsning som han.