Nationalhoroskopets svartaste sida

[Rekordsnabb surmulenhet någonstans i folkhemmet över inlägget. Bloggen belönar sig ibland med en förtjänstmedalj då ett dödkött försatts i dallring.]

Heder åt DN som utöver sin korta synops av en längre utländsk artikel ger länken till originalet. I det här fallet är det engelska Guardian som tar avstamp från deckarförfattarna Mankell och Larsson för att beskriva Sveriges mörka undersida.

Den långa artikeln är lite av ett snabbreferat av Sveriges historia under 1900-talet och hur skymningen föll över nationalsjälen efter mordet på Olof Palme.

Jag saxar några stycken mot slutet:

[Göran] Lindberg's boss was a woman...and he was surrounded by women at work. "But," says Nordström, pouring me another glass of chilled wine, "he was not trained by the police university to exist and manage under these conditions."

     That, in a nutshell, is the Swedish analysis that ultimately wins out over the conspiracist angst and liberal hand-wringing: "here is a problem, let's establish better training and solve it."
     In many, perhaps most, ways it's an admirable attitude. After all, it bespeaks a progressive belief in the improvement, if not the perfectibility, of humanity. But, such a pragmatic approach to problem-solving can also focus on the solution without really addressing the nature of the problem.

     In this respect the Swedes who worry about the subterranean darkness might actually be on to something. It's just that they're looking in the wrong place. It's not necessarily in the system, or the state, or the police, or under the sea. It may just be in themselves.

The Guardian (min emfas)

Det svenska nationalhoroskopet har stötts och blötts tillräckligt i två långa inlägg och också detaljstuderats på enskilda punkter (förhoppningsvis kom jag ihåg att sätta etiketten "svenskhet" på dessa, annars är de förlorade i bloggens voluminösa mängd inlägg).

Men jag vill ändå återvända till landets kartritning, nu utrustad med en blick för det riktigt svarta. 

Att peka på höga kollektiva ambitioner och planmässighet i allt (Vattumannen) eller fixeringen vid könens jämlikhet (Vågen på ascendenten) och hur kanske gemene man inte är så värst mycket till idealistisk kollektivist utan mer intresserad av sin egen stugknut och materiella njutning (Väduren/Oxen), är måhända att ha fångat in de verkligt viktiga dragen, som alla känner igen.

Men till den senare karaktäriseringen, individuella urspårningar på den lunära sidan under den officiella solära ytan, hör faktiskt en horoskopisk detalj jag inte tror jag ens nämnt tidigare.

Vårt sinnelag (Månen) disponeras eller förfogas av en jordnära och materialistisk Mars som står i astrologins kanske mest ökända hus, det åttonde dödshuset!

Okej, nu börjar vi närma oss den brittiska analysen av att Sverige blev mer traumatiserat av Palme-mordet än t.o.m. amerikanerna när John F. Kennedy sköts 1963! Problemet, kan tyckas, är att nationalhoroskopet började gälla 1974, sex år innan Palmemordet.

Men det är inte ett problem om man betänker att astrologin talar om eviga principer som föregår tiden. Med tanke på att Sverige kanske inte på många, många år så kommer att ändra grundlagen att ett nytt nationalhoroskop är befogat, kan det ses som ett ganska skickligt drag av Evigheten att den smugglade in en dödsproblematik i det nya nationalhoroskop som blev påkallat 1974, fastän den fysiska händelsen i tid och rum ännu låg i framtiden. Detta är exakt så man resonerar om ett personhoroskop. Födelseögonblicket är en potential som sedan kommer att aktualiseras bit för bit under loppet av ett människoliv.

Som vi vet finns det mycket som talar emot Sverige och svenskarna när det gäller sakfrågan Döden. Vi kan säga att vi hade ett dödsproblem på halsen redan den dagen socialismen i Sverige började bygga ett välfärdsland längsmed en sekulär och materialistisk värdegrund, utifrån den (vet vi nu) fullständigt falska världsbild som mindre upplysta förnuftsföreningar ännu söker inbilla svensken att det är den gällande.

I vetenskapsfilosofiskt hänseende verkar svenskarna ännu leva kvar i Ingmar Hedenius och positivismens era. Det är chockerande att börja läsa på och se hur obefintlig kunskapen är i det här landet om var övriga världen befinner sig i just filosofiskt hänseende. Byggandet av det materialistiska folkhemmet gjorde att vi tappade mark i andra avseenden, mark vi för övrigt aldrig förfogat över.

Eftersom Döden är den största frågan av dem alla, med dess uppföljning om vad - om något - hädanefter, och dess nära anknytning till den klassiska filosofins och religionernas svar - säger det sig själv att nationalhoroskopets Mars i Oxen i åttonde dödshuset inte ens är på bana! Min far dog tidigare i år, ett sant barn av det obekymrade 50- och 60-talet när svenskarna fick det riktigt bra. Född som Sol/Mars-Oxe epitomiserande han, en försäljningsdirektör, det materialistiska konsumtionssamhället.

Jag har - och det kan jag säga nu efter att ha etablerat drömkontakt med honom och noterat att han nu befinner sig i det imaginära efter döden-tillstånd där själarna tror de fortfarande lever i högönsklig välmåga i materiellt snarlika kulisser till dem som gällde på jorden - aldrig sett en människa helt utan filosofi hantera livets slutfas i sådan hjälplöshet. Och jag jobbade ändå i ungdomen tio år i vården och såg många människor avrunda sina liv.

Det går inte att när det är så dags börja fundera över de stora frågorna. Den som lever som en ringa människa kommer också att dö som en ringa människa, och detta i sin tur kommer att inverka på själens nästa återfödelse.

Inget av det jag säger dig nu finns ens på den svenska kognitiva kartan!

Det är svenskens helt obefintliga kontakt med de stora frågorna som syns som gräslig skönhetsfläck i nationalhoroskopets Mars, furiöst (som alltid) fixerad vid Oxen/Terra - det enkla och näraliggande liv som bara handlar om sinnenas tillfredsställelse. (Denna indikation ska också läsas parallellt med att materialismens princip Saturnus ockuperar nionde huset för förutsättningslöst sökande - en självmotsägelse om något!)

Och att Mars (energins) fysikalistiska böjelse befinner sig i åttonde dödshuset, understryker en annan intressant observation i artikeln i Guardian: att Sverige än idag hemsöks av vårt rasbiologiska spöke från 1900-talet. Vår vilja till sanitet som bl.a. tagit sig det uttrycket att vi gömmer undan åldringar och döende, allt för att hålla myten om det rena och fräscha samhället vid liv! All respekt till psykonauterna i Soundtracks of Our Lives för att de påminde om den totala falskhetens typ av fräschör på sitt senaste skivomslag (nytt fönster). Det är något väldigt svenskt över den där sterila reklambilden.

Tittar man riktigt noga på nationalhoroskopets åttonde dödshus kastar faktiskt den onda Mars en ilsk aspekt längsmed zodiaken som drabbar...ja vad? Det tredje huset för intellektuell redbarhet! Här anas ett mönster. Sverige har faktiskt mord på sitt samvete och det är därför hela vår SJÄL (Månen) står rotad i ett Syndens Hus. ("Syndens lön är döden")

Det vill synas som om svensken i sin dag har dödat människor för deras mentala belägenhets skull. Här är alltså arvet från tvångssteriliseringar, lobotomier och vår allmänna hybris över att vara lite mer än andra folk och vilja värna detta. Här är det svenska "nivåhöjarprojektet" som skulle ta oss bort från ett slaget och försupet land av fattiglappar. Men i nationalhoroskopet av årgång 1974 avslöjas att vi sköt över målet och föresatsen ligger oss nu till last som Synd, som dåligt karma.

En del av denna landets förbannelse framgår om vi läser Mars i Jord i dess attack mot tredje mentalitetshuset som vår hånfulla inställning mot religioner och filosofier. Mars-Oxen drar ner oss till dräggets nivå närhelst vi öppnar våra munnar och orerar i dessa frågor. Helt enkelt för att vi sedan så länge städat bort all kunskap om livets djupa frågor att vi inte kommer djupare in i problematiken än de allra ytligaste noteringar om sociala skick och seder i olika religioner.

Mars i Oxen förstår inte ett dyft av hur en själ i kontakt med sitt inre fungerar eftersom det här är horoskopets absoluts värsta kognitiva blindfläck. Och ett oinspekterat mörker som visar sig i formen av en krypande kriminalitet i landet. För där inget Ljus finns, där växer Laglösheten.

Det svenska horoskopet är på väg att rasa i två helt olika delar, den politiskt korrekta sidan med Solen & Jupiter i Vattumannen, och så den breda folkliga lunära sidan med dess kollektiva skuld bakåt i tiden, till Sveriges tidigare tankar och attityder.

Samtidigt begränsas den i och för sig intellektuella Vattuman-Solen av att dess reflektioner inte är bättre än Månen i Väduren (disponerad av en åttondehus-Mars) indikerar. För att få en fungerande intelligens krävs klartecken på flera kontrollpunkter, både Sol och Måne måste lira pingis med varandra, och bådas disponenter måste fungera väl de med. Men sådan är f.n. inte Sveriges lott. Därför är vi så självviktiga och inbilskt överlägsna alla andra, fast vi överhuvudtaget inte reflekterar på djupet! Det kan vi inte eftersom vi just nu står under Förbannelse pga våra tidigare attityder till mentalt och tankemässigt avvikande.

Problemet ligger ytterst i att vi släppte in "biologismen" i landet, precis som hela västvärlden gjorde. Idag har kvantfysiken - fysiken av alla vetenskaper - visat oss vilka gränser vårt tänkande har, och hur obefogad vår världsbild är. Tillvaron är inte svart och meningslös och en slumpmässig evolution. Utom för den som lagts under Förbannelsen (Mars i Jord i åttonde). Här syns då svenskens feghet för att inte säga oförmåga att tänka abstrakt och vasst.

Sverige är hänvisat till att uppfinna sanningsserum och andra små saker på tub & burk (på basis av vår förhärskande biologism), paradoxalt nog utan att självt se Sanningen. Vi kommer inte att kunna bidra ett dyft till Världens framväxande nya paradigm pga vår mentala tvångströja. Pur kreativitet kräver en viss jordmån.

Den dag Förbannelsen släpper och den svenska folksjälen lösgörs ur sin bigotta och materialistiska flegmatism är dagen då världen i stort nått den kritiska massan och tänker enligt Vattumannens tidsålders diktat.

Då kommer vissa i Sverige att lätt kunna skifta över till de nya paradigmen eftersom vi dock har en mental och progressiv sida i horoskopet. Det går att bryta med vårt materialistiska förflutna för nationalhoroskopet är på inget sätt mentalstört utan bara fjättrat av en fullständigt obsolet 1800-talsmaterialism i kombination med en parodisk lättja när det kommer till individuell skolning.

Och det senare beror förstås på kollektivismen och vägran att förstå hur jämlikhetssträvandet skadar ett folk om det blir till en fålla, när alla har sina unika potentialer (födelsehoroskop) att förverkliga.

*****

Tillägg

Efter publiceringen meddelar AB, som hand i handske, att Sverige har näst mest våldtäkter i världen. Behöver jag säga Mars (sexualitet) i egendomligt låsta åttonde huset, och dess störda koppling via den ickekommunicerande Jord/Eld-barriären med Månen i brunstiga Väduren!?

Även Venus i repressiva Stenbocken ställer den svenska sexualiteten ifråga. Priset för jämlikheten som tenderar att göra svensken till androgyn gaykramare? Jag menar, någonstans läcker en forcerad och naturvidrig "one size fits all"-mentalitet ut! Det som funkar på pk Luft-nivå visar sig i det svenska nationalhoroskopet spilla ut som rent fanskap på den lunära skuggsidan, hustrumisshandel och sexgalna och bestialiska polischefer.

Mot invändningen att svenskarna är legalistiska petimätrar som anmäler för minsta lilla upplevda trakasseri - ja, och är inte detta samma mentala störning det också? Sekularismen har seriöst skadat folkets och de styrandes omdömesförmåga, vilket vi just sett prov på både hos rookien Falkvinge och genom skolminister Björklunds "fiskande i grumliga vatten"!