Debatt om butlers som avlastar stressade Stockholmare för tillfället. En luttrad butler från Skottland beskriver vältaligt yrkesstoltheten på Newsmill. Det fick mig att rita upp horoskopet - med en liten undran om möjligtvis Jungfrun, tjänstefolkets zodiaktecken, skulle figurera i bilden.
Nej, ingen Jungfru här. Nu är det naturligtvis möjligt att det exakta horoskopet, med födelsetimma, gåve intressanta besked från det sjätte tjänarhuset. Men här finns en annan tematik som direkt fångade min blick.
Som synes råder på himmelen ett framträdande egenmäktighetssyndrom genom den samtidiga aktiveringen av Väduren (ego) och Stenbocken (makt). Syndromet är framträdande eftersom det är de båda Ljusen som utlöser den här frågan om egots rätt att beordra var skåpet ska stå.
Faktum är att butlerns Sol och Måne är omkastade jämfört med horoskopet för Christian Bale, den aggressiva skådespelaren som var det första exempel på "det befallande barnet" (diktatorsmentalitet) bloggen tog upp. Är det inte märkligt att en av Bales mest uppskattade roller, Batman i den filmföljetångens omstart, just handlar om ett ordergivande barn, lille föräldralöse Bruce Wayne med sina mördade föräldrars butler Alfred!
Bloggens tankecirklar börjar slutas, men så stor är astrologin att mönstren inte börjar visa sig förrän efter några år!
Att det nu är socialdemokratin som öppnar för butlers blir extra pikant när man inser att samma inlägg (det om Bale) också använde partiets horoskop som exempel på egenmäktighet. Nu agerar istället den forna underdoggen herre och nickar nådigast åt sin gamla fiendes tjänstefolk. Politik är en travesti på sanningsenligt leverne, ett skuggspel för de duperade.
*****
Men egenmäktighet är ju helt fel i det här fallet! Den skotske butlern är ordertagaren, inte ordergivaren. Att temat förekommer i ett butlerhoroskop är visserligen helt perfekt, men det är ju godsägaren som är det ringa människan, det lilla barnet som fötts in i en "stenbocksposition" och med möjlighet att som arbetsgivare basa över dem har förfogar över. (Jungfruns tecken, tjänstehjonen, vilka dock är underförstådda i Stenbockens tecken.)
Vad skulle kunna rädda oss ur den här knipan? Går det ens, eller måste man som i fallet med de två brottmålsjuristerna nöja sig med att konstatera att företrädare för lagen och skurkar har horoskop som ibland ser förvillande lika ut i de fall där klockslag saknas?
Vad skulle kunna rädda oss ur den här knipan? Går det ens, eller måste man som i fallet med de två brottmålsjuristerna nöja sig med att konstatera att företrädare för lagen och skurkar har horoskop som ibland ser förvillande lika ut i de fall där klockslag saknas?
Jag har ett förslag här. Den hårdnackade och kompromisslösa härsklystnaden som så ofta kommer med Väduren + Stenbocken i ett horoskop fullständigt spolars bort från den här himmelen i samma ögonblick man inser att Solens disponent Mars fullständigt saknar ambition att köra Vädurens egodominerade linje. Mars i Fiskarna är ego-negationen, en perfekt placering för en Vädur som offrar sin egen egoism och helt låter Stenbocken/arbetsgivaren ge order!
*****
Mycket intressant kan sägas om det här horoskopet, om innehavarens nära kontakter med adeln - se t.ex. Jupiter i Lejonet och dess räcka fantastiska kontakter. Men störst principiellt intresse har ändå den här viktiga variabeln "planetens disponent". Indisk astrologi kallar denna Mars-Fisk för Solens "själ" vilket förstås blir lite klumpigt om man t.ex. analyserar Solen som signifikator för andesjälen.
Påstår indierna därmed att man kan gå under huden på den aspekt av människan som de flesta inte ens är medvetna om på nuvarande evolutionsnivå? Nej, här bryter modellen samman. För det finns naturligtvis ingen insida på Solen, den står själv för det minsta (och största), det mest centrala och inte vidare delbara. Det finns inget mer bakom Solen.
Ser man istället Solen som indikator på människans externa dagverksamhet (det solära livsuppdraget), då fungerar emellertid tanken på att även Solen har en själ. Och den här mycket speciella varianten på Vädur har alltså ego-negationen som sitt livsuppdrag, tvärtom mot vad nybörjarboken om Väduren säger alltså!
Att det här horoskopet perfekt bekräftar det bloggen kritiskt sagt om Månen i Stenbocken som en suboptimal plats för känslolivet, torde vara uppenbart för den eftertänksamme. För hur jag beskrivit den här positionen för sinnelaget? Jo, som att den "importerar världen och förlorar sin själ". Dvs, själens indikator befinner sig i världslighetens tecken.
Och är inte detta butlerns offer: att totalt bli ett i tanke och handling med ordergivarens lilla värld? Godsherrens mönster och idiosynkrasier blir "lagarna" för tjänaren. Det ska till en sadomasochistisk komponent eller stor förmåga till dissociation för att finna en behållning i att leva i ett dockskåp! Men livet är ett och komplett och för varje livsuppgift finns en motsvarande individ med ett motsvarande horoskop att gå in i den teaterrollen, i fantasin vi kallar jordelivet.
Oxford was here
*****
- Se även: läsarrörster i DN om butlerdebatten
- Se även: Karin Jämtins (s) horoskop i samband hennes förra galenpanneidé, den om unisextoaletter för att erodera svenskarnas (eller åtminstone 98% av oss) naturliga känsla av att tillhöra det ena av två distinkta kön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar