Skurk eller stjärna - hårfina skillnader

Ett ovanligt sammanträffande inträffade igår när jag studerade några "look-alike"-ansikten och växlade in på ett stickspår om "fyrkantiga" typer som ledde till ordande om sångerskan Belinda Carlisle. Hon hade en del personliga problem, bl.a. narkotikamissbruk. 

Jag hade tidigare på dagen sett det gripande fotot (taget av Krister Hansson, se ovan) av avlidna skurken Keith Cederholm på Aftonbladets förstasida. Jag tänkte på hur väl ansiktsuttrycket stämde med underrubriken, "Han var ledsen över hur hans liv blev". Cederholm var straffad men dömdes oskyldig till mord och hann bli narkotikaberoende under fängelsevistelsen innan Jan Guillou ingrep i ärendet.

Jag läste artikeln först dagen efter och beslöt att granska horoskopet för någon som ändå inte var mer förtappad än att ha kunna se tillbaka på ett livsverk och ångra det.

Det är då jag upptäckte att han och Belinda Carlisle var födda samma år och med bara cirka två veckors mellanrum. Och faktum är att sångerskan under sin korta storhetstid på 1980-talet sällan såg lycklig ut på foto. Tvärtom verkade de flesta fotografer ha sett hennes själ och valde en stilla gränsande till melankolisk presentation. När hon tvingas le och skina som en sol ser det inte sällan krystat ut. 

(Jag har varit inne på forcerade leenden i samband med fashionistan Elin Kling - jämför gärna hennes horoskop med det som följer i denna text, inte för att det är samma motiv utan för att "alla vägar bär till Rom".)

Hur väl stämmer inte detta avsigkomna hjärtats leende med dödens Saturnus som angriper livets Sol i Lejonet! Detta gäller således samtliga födslar i Lejonet av årsmodell 1958! Detta är nog det mest otypiska variant av Lejon man kan tänka sig, och av dramadrottningen då Eld och Vatten kolliderar blir bara ett självkvävt kvidande (eller kanske förråad nyanslöshet).

Hur kunde då Belinda Carlisle ha popmusikens råaste och rivigaste röst?

Jo, lägg ihop Saturnus kvävande kontroll av Solens fria expressivitet men addera därtill en vild och okontrollerad Mars/Rahu i Väduren som attackerar Kräftan och du har ännu ett Eld- och Vattenkrig. Emotionalismen ("sensationalismen") lyckas tränga igenom Saturnus blockeringar!

Men uttrycket blir rivigt och sargat för Saturnus är den som äger Solen (den direkta, utagerande människan). Belinda Carlisle hade förmånen eller turen eller det goda ödet som samlats i tidigare liv att få uttrycka sin själs problem via sångrösten. Keith Cederholm fick ingen som helst rätsida på samma komplicerade astrologiska förhållanden.

OBS! Båda horoskopen har felritad Mars-aspekt.
Krigaren i Väduren kastar sitt öga mot Kräftan
i indisk astrologi, inte Lejonet.

Keith Cederholms födelsetid saknas, men som framgår av Belindas horoskop står tursamhetens planet Jupiter i tionde huset för ära och offentlighet. Ta Mona Sahlins Mars i tionde huset, så skulle Keith Cederholms offentliga hus kunna ha sett ut. 

Det svenska folkets låga kollektivintelligens gör att de bara kan se Sahlins yttre person med denna skönhetsfläck i sitt publika rykte, och når inte till hennes Sol-Vattuman som beskriver framtidens filosofi för planeten jorden: den att alla människor binds samman genom att rättvist "kitt". Folk i gemen är nollor och tittar bara på ytan. 

Jag tror det är därför Belinda Carlisles popularitet i mycket byggde på utseendet. Hon var en tjejernas artist men jag har kollat med de få grabbar i rätt ålder som befattade sig med sångerskan. Det var sällan för musiken utan mer för att hennes ansikte sålde! Jag hittade vinylskivorna i femkronorsbackar många år senare, och köpte dem - just bara för att omslagen var vackra!

Så typiskt: kvinnan var född med Stenbocksascendent, tecknet som ägnar sig åt tingens yttre struktur (snarare än själen eller den djupa "meningen"). Gissa om det bäddar för inre olycka - att ingen ser en!

Den som tittar noga på Keith Cederholm ser också en vacker människa under slitaget, men lika tydlig är svårmodets Saturnus som fullständigt kontrollerar den där aktiva livsvägen. I ett horoskop som Cederholms är det viktiga att veta var en planet som aspekterar Solen befinner sig. Detta visar ett livsområde eller faktorer som bidrar (eller subtraherar) från den aktiva livsgärningen.

I den här frågan är Belinda Carlisles horoskop remarkabelt. Hon var en stor stjärna under cirka två år, men slocknade totalt. Fiaskot med fjärde albumet (det bästa så långt!) tog udden av hennes karriärflyt och det blev inte en enda hitlåt ytterligare. Det är notabelt att Solen i åttonde mörka skorpionhuset inte alls egentligen styrker en lysande karriär och det måste vara den extremt lyckosamma Jupiter i tionde som upphöjde henne till stjärna.

Kanske är hennes solära livsväg på ett omvänt sätt jämförbar med Cederholms, vars "femton minuter i rampljuset" istället var den felaktiga morddomen och celebriteten som följde. Sen kom åren i mörkret, Saturnus kroniska stryptag mot det som annars hade varit en fri och regerande lejonkung?

Det medeltida talesättet säger ju, "Ödet styr över Hoppet", och understryker med detta att i denna världen är det Saturnus obönhörlighet som sätter agendan. Lyckans och hoppfullhetens Jupiter ges fri lejd endast inom den givna Formen. I så måtto är Saturnus kontrollerande och begränsande aspekt mot Solen det tyngre budskapet. 

När allt kommer omkring är lyckosamma Jupiter i Vågen djupt destabiliserad av den egocentriska och opålitliga Mars i Väduren i båda dessa horoskop. (Cederholms Mars avslutar vistelsen i Väduren cirka 20.00 på kvällen, så han har den högst sannolikt, han med.) 

Den framgång som bygger på en sådan placering är möjligen inte särskilt hållbar. Väduren är bara ett fräscht nytt ansikte en säsong. Nästa år har vi en ny IDOL som ser likadan ut och låter likadant. Människan som förbrukningsvara i den kapitalistiska industrin, denna civilisationsform som är skapad av Djävulen själv för dumma människor som inte vet bättre.

För en riktigt störd version av samma Mars-Vädur i samma libidinösa attack mot känsliga balansplaneten Venus i Kräftan, se markis de Sade och hans mentalsjuka fantasier om att tillfoga kvinnor skada under sexualakten. (Sällan ser man primitivismen i Mars i härskarläge i Väduren så väl som här!)

Markisen var naturligtvis ett extremfall och jag nämner det bara eftersom det tydligen finns en djupt olycklig historia bakom den unga Belinda Carlisle som ytlig 80-talsflicka i Kalifornien och, tillstod hon, några år av sexuell förvirring (lesbiska utvikningar). Det är Saturnus som drar hela denna generation Lejon mot spektakulärt mörker och svårligen kurerade fixeringar. Även om planeten blockerar fritt uttryck blir det ändå någon form av kväst dramadrottning.

*****

Det slumpar sig så att Cederholms och Carlisles horoskop möts på ännu ett sätt: deras själar kompletterar varandra via opposition: Belinda har den nätta och perfekta Mån-Jungfrun, inte sällan en indikation om en självmedveten människa som putsar på sitt yttre som människan som likt katten kråmar sig. (Fast här såg vi inre demoner hos Belinda - särskilt en Eld-Sol i åttonde Vattenhuset vilket kan ge ett "svårt humör", i åttonde huset bryts otjänliga attityder ner - kalla det gärna Skärseldens hus!)

Cederholm, som tillbringade merparten av sitt liv bakom lås och bom, hade typiskt nog Månen i Fiskarna, som i den naturliga zodiaken korrelerar med 12e huset för fängelser och slutna institutioner.

*****

Om Cederholms bortgång även i DN (läsvärt), SvD (nödtorftigt)

*****

Tillägg. 

Våra idiosynkratiska liv. Jag noterar på Wikipedia att Belinda Carlisle sedan 2007 kallar sig buddhist, samtidigt som hon blivit talesperson för ett bantningspreparat! Är det någon mer som ser den fullständiga inkongruensen här?

Solen i åttonde huset för korruptionen som föregår döden stämmer väl med buddhismens avståndstagande från en materialistisk livsyn (Buddha: "Alla sammansatta ting går obönhörligt mot deras upplösning") medan hennes självmedvetna psyke (Månen i Jungfrun) fortsätter vårda kroppen - via bantningsmedel!

Någon kanske invänder att kroppen är själens tempel. Men det är inte buddhism, det är sentiment från flum-kristendom! (Den ursprungliga kristendomen liknade buddhismen mycket mer, och fann likt Platon kroppen vara ett själens fängelse och inget att yvas över.)

Någon kanske invänder: "Men buddhistmunkar och kampsport?" Historiskt var detta bara för att kunna försvara sig mot rånare. Hade alls inget med vår samtida egocentriska pseudoreligion "fitness" att göra.