Hjärndimma hjälper oss ur vårt eget civilisationsbygge!

Kan det vara så här det går till, naturens sätt att befria sig från det parasitiska och destruktiva människosläktet?

I en muterad och preciserad form rör sig corona från luftvägarna till huvudet och ger merparten av mänskligheten HJÄRNDIMMA. Även om naturen slår ifrån sig i blindo med mängder av oskyldiga offer, kommer sista akten att drabba så mycket av världens intelligentia att all utveckling av mördarvapen (Sverige), distraktions-appar (Sverige) och Spotifyspelare (Sverige) att Paradiset återvänder till Jorden. Olika länder har olika specialiteter och blir på liknande sätt av med betydande delar av sin spetskompetens. Allt stannar av (jfr Saturnus, Den Långsamme, som 2036 tar över Sveriges rullande ödescykler - det blir ett "brain drain" landet aldrig i litterat tid varit med om).

Det kommer att följa några generationer av stendumma människor som inte orkar koncentrera sig ens i fem minuter på ett göromål och absolut inte på skriven text - många kommer inte ens att kunna tyda inflationen av emojjer som på den tiden ersatt majoritetens sätt att kommunicera trivialiteter med varandra. Efter dessa "förlorade" generationer återvänder sakta de normala förståndsgåvorna till homo sapiens. Men då har alla världens hjul i princip avstannat och mänskligheten kommer plötsligt att ha en avklarnad blick och minnas den förfärliga tid som föregick Nödstoppet. Låt oss kalla det för att Naturen har omprogrammerat mänskligheten eftersom de dessförinnan slutat fungera på intellektuell nivå och behövde erfarenheter som när någon pekar med hela handen.

Så kan Naturen i själva verket vara den instruerade lägre intelligens som sjösätter Vattenbärarens tidsålder. Saturnus har på sistone återkommit på bloggen som den intelligensens planet, vilket kanske förklarar att det moderna, cirkulära horoskopet ritas med Saturnustecknet Stenbocken på topp, som världshärskaren. (Man kan förstås läsa ut andra förklaringar också: som att Stenbockens planet Saturnus symboliserar tidens gång och att makt tenderar att börja vandra inom samma släkter...) och Den Irrationella Själens simpla fixering på föda och annan stimulans för själva kroppen är begripligt bottennivån i denna mikrohierarki. Polerna tecknar inom den materiella världen långsiktig rationalitet och ögonblickets begär.

Jag har inte hittat någon astrologisk historiker som vetat på NÄR den runda zodiaken ersatte den gamla europeiska som var fyrkantig (exakt samma som i norra Indien). Det kan inte ha varit alltför länge sedan eftersom kvadratiska horoskop användes ännu på 1600-talet. Men cirkelarrangemanget, som lämnar därhän den gamla symboliska sanningen, att Jorden är fyrkantig (eller en kub), har vissa fördelar. Med cirkeln blir det tydligt hur Världshärskaren har två universella storheter till höger och vänster om sig. Till vänster piskan och till höger moroten, Vattenbäraren och Skytten.

Den förra är Världssjälen som en förnuftig själ. Saturnus drar gränser. Men Skytten på andra sidan står för utforskning och sprängande av gränser, Jupiter är Guds planet under hellenismen och i Indien ansågs Guru vara en gudomlig ställföreträdare på Jorden, såsom en självförverkligad lärare. Och Självet, atman, är identiskt med Atman – Världssjälen. (Där invände sig platonisten Plotinus på ett helt nytänkande sätt och förklarade att atman inte bara är en delmängd i Atman. Det är inte Världssjälen som ger upphov till enskilda små ljusgnistor. Själarna är alla likställda och härleds tillbaka till Den Ene som föregick universums tillkomst. Som enda svar på varför människans själ är en så ömklig tingest som t.o.m. fallit ner till materialitet och dragit på sig en förbrukningsvara som den Irrationella själen, förklarade Plotinus att Världssjälen ”valt tidigare” och valt bättre än människosjälarna!

Plotinus högsta triad. Den Ene och dess emanation i ett självmedvetet gudomligt Intellekt och dess andra emanation i "Själ". De två senare kan utan större problem ses i sjunde himlakretsens Saturnus och sjätte himmelen Jupiter. Bloggen har tidigare noterat att hinduerna som enda planet menar att Jupiter/Zeus/Guru är den enda planeten vars substans är Eter. Eftersom Etern i hinduisk uppfattning föregår världen och tiden, blir planeten en slags propp som kan öppnas och som ger tillträde - via Etern - till den gudomliga världen utanför vårt slutna universum (eller kanske till andra platser inom universum). Jämför med hinduismen som ser en Gud utanför universum och en del i det tvådelade universum: Purusha och materien Prakriti. Det är samma tudelning som nästan alla grekiska filosofier inklusive pytagoréerna hävdade, troligen en import från Österlandet. (Persernas dualism är nära besläktad med delar av hinduismen.)

Genom expansiva Jupiter kan visserligen ingen trotsa Saturnus som definitiv gränsdragare, men genom att gå in i Jupiter skippar man helt spelreglerna för det solsystem som ligger under Saturnus jurisdiktion. En slags genväg ur själens fångenskap från många reinkarnationer i detta system. Inte för inte är Jupiter den Stora Välgöraren, med astrologiska egenskaper alla åtrår: frihet från tvång, stor rikedom och allmän framgång. Saturnus har fått bära hundhuvudet, och kallas Stora Illgöraren, restriktioner, dröjsmål, fattigdom och slutligen Döden för alla sammansatta (materiella) varelser. Saturnus är världslig makt och det kosmiska systemets lagiska upprätthållare.

Men Saturnus och Jupiter har dessa roller bara i människans värld. Saturnus som symbol för Guds Nous, det gudomliga medvetandet har inga onda konnotationer eftersom den är ur Tiden och på samma sätt representerar Jupiter den eviga Världssjälen.

Innanför solsystemets ständiga rotationer förhåller det sig annorlunda. Saturnus representerar där gudomlig medvetande som i Tiden, och planeten förknippas därför med historisk medvetenhet och konservativ försiktighet. Jupiter befinner sig också i tiden men blir ofta en hoppfylld slarver som ignorerar historia (äldre erfarenheter) och i sina världsliga chansningar på det Nya (nytt bara för en historielös dåre) och stor rikedom och andra mänskliga urspårningar.

Jupiter "på normalt sätt" i Sverige kan ses i den numera helt ointressanta Kyrkan (inkl. filosofiämnet). Det är långt enklare att hitta dess abnorma uttryck. "Polyamorös" är modern term för gamla hederliga "sexmissbrukare" och som indikerar att Jupiter är helt ur styr i venusianska frågor och troligen den normativa gränsdragaren Saturnus satt på undantag för en extra boost av omoral).  

Jupiter som Princip ligger faktiskt närmare dagens riskkapitalism, ett verkligt degenererat uttryck. Jupiter har i vår tid också blivit en slösaktig motor i en vulgär evolutionistisk världsbild som stämmer väldigt illa med hur naturen egentligen beter sig: naturen är försiktig och konservativ som Saturnus! Naturen är en riskminimerare, inte ett myllrande jupiteriskt ymnighetshorn. Se vidare denna vetenskapsartikel: https://www.sciencedaily.com/releases/2020/08/200811163313.htm

*****

 

Andra lästips innan t.o.m. emojjerna blir otydbara: Den mest intellektuella text om atmans förhållande till Atman i hinduismens mest utvecklade form måste vara René Guénons "Man and His Becoming" (1928 och senare tryckningar). Franskan är uppenbarligen så svår att den amerikanska översättaren tappar bort sig i några av fransosens exakta tankegångar, men om man stannar upp vid dessa ställen uppfattar man snart den ursprungliga meningen.

Nyplatonisten Plotinus (200-talet) sägs ha varit indofil men hans svåra Enneaderna (samlade verken) röjer inga sanskrittermer. Att läsa Plotinus direkt är en tuff uppgift men det finns introduktionsböcker om ett eller annat delområde. Det gällande referensöversättningen de samlade verken utfördes av A.H. Armstrong och han har också skrivit en liten introduktion till Nous, det rent immateriella universum - pur Intelligens - som astrologins Saturnus förmedlar en bråkdel av genom Stenbocken (Jord) och kanske lite mer via Vattenbäraren (Luft). Den utkom 1940 och har också tryckts om: "The Architecture of the Intelligible Universe in the Philosophy of Plotinus" - undertiteln inte att förglömma: "- An Analytical and Historical Study".

 

Extraspaning

Som naturligt komplementära principer är det naturligtvis frestande att se Saturnus och Jupiter ha satt avtryck i den judiska kabbalans strukturering av sitt livets träd. Trädets anor går inte att spåra lika långt tillbaka som det astrologiska systemet kabbalismens äldsta text (Sefer Yetzirah) liknar något under inflytande av pytagoreisk nummerlära. Ta följande som en oambitiös observation som lämnar därhän senare tiders myt att fader Abraham skulle ha varit världshistoriens förste ockultist (hebreisk numerologi) och astrolog (han kom visserligen från Ur, ett astrologiskt säte).

Livets första principer är förstås Kronan (representation för Den Oändlige mycket snarlik grekernas Den Ene). På människans axlar till vänster (sett från iakttagaren) Förståelsens princip och på höger axel Vishetens princip. Tänk den populära illustrationen där människan har två figurer på sin axel, å ena sidan en djävul som söker förleda och å andra en ängel som viskar det rätta valet!

Det är mycket möjligt att dess figurer på axlarna kan spåras tillbaka till den rabbinska judendomens tanke om två moraliska tendenser i människan Yetzer ha-Ra och Yetzer-ha-Tov, en tanke judarna inte längre mindes att den hade sitt upphov i deras fångenskap i Babylon då de måste ha kommit i kontakt med persisk dualism, den Onde och den Gode som två krafter i envig i kosmos.

De tre höjdarna i Livets Träd påminner om Plotinus treenighet i Den Ene, Nous och Själen. Men i försöken att tvinga ihop trädet med den cirkulära zodiakens tre topplacerade tecken uppstår problem. Saturnus till vänster passar perfekt med den "stränga kolumnen" och Jupiter med den högre, nåderika kolumnen.

Närmare bestämt matchar Förståelsens princip perfekt Saturnus som Guds första emanation - Nous eller Intellektet medan den judiska visheten (Chokmah) sannerligen är Jupiter upp i dagen, planeten som också står för vishet eller intuitiv och omedelbar förståelse som inte behöver tuggas på lägre nivåer, som genom logiska Merkurius. (Merkurius är mycket riktigt "gudarnas budbärare" och förväntas enbart leverera det som kommer till en budbärare/profet från högre ort, antingen som jupiterisk uppenbarelse eller genom den saturniska traditionen/historien.

Den sataniska svenska staten som gör anspråk på att vara Gud i förhållande människorna har inte motsatt sig det enkla folkets obildade motvilja mot en Gud som enbart "sträng och dömande" - där är främst satanister och materialister som drar fram det argumentet. I själva verket arbetar Gud i världen med båda sina armar (antropomorfiskt sett), dömer med Saturnus när så är befogat men benådar när uppsåtet inte var ont.

Samtidigt förefaller zodiakens konstruktion rimma väldigt illa med Stenbocken på topp (och dess härskare Saturnus en andra gång är inte helt klockrent). Stenbocken är den inomvärldslig härskare men som symbol för den Högsta värjer åtminstone jag mig. Ändå har denna tradition existerat. Den perfekta "Guldåldern" i grekiske Hesiodos ("Verk och dagar") anknöts till Saturnus och därmed Stenbocken. T.o.m. dagens sekulära Israel tycks ha bytt bort Gud mot ett stycke land, ha-Eretz, som man dyrkar (odlar) och försvarar med näbbar och klor. Jag har tidigare varit inne på tanken att Jordelementet i Oxen är just bara "landet" och att Jungfrun är materialismens villiga jordbrukare. 

Men i det här elementets final händer något, kolet pressas och blir till diamant, symbol för det eviga. Gudarna ska veta att få makthavare uppvisar någon som helst gudomlighet, men i teorin är alltså Stenbocken universums härskare (Gud) även på dess immanenta nivå. En diamantbeströdd kungakrona, det är vad judendomens ledande princip är. 

Impulsen till Stenbocken som gudomligt sanktionerad överhet i vår värld kommer från Chefen - som inte ens bryr sig om att stiga in i sitt verk - men att det exekutiva ansvaret för den materiella världen tillfaller just Stenbocken, i kraft att redan ha begått misstaget att identifiera sig med det materiella (Oxen) eller försöka profitera på det, som en lantbrukare (Jungfrun). I Stenbocken ser vi slutligen det britterna kallar "husbandry", en måttfull ledare som vårdar sig om det jordiska livet och planetens tillgångar. Alls ingen rovdrift som dagens kapitalister sysslar med utan gamla tiders respekt för det naturgivna. En guldålder när människan hittar det respektfulla förhållningssättet till som omvärld och dess resurser.

Detta är tankebasen för den klass som numera kallas adel eller Gamla Pengar, där många naturligtvis blivit sataner och inte längre lever upp till Förvaltarens roll utan beblandar sig med onda former av Jupiter. Mycket vill ha mer. 

Med lite god vilja kan man alltså argumentera för att zodiakens sätt att placera tre av de universella tecknen i topp bygger på en urgammal tankemodell som också spillt över i judisk mystik. 

Varför hamnar det fjärde universella tecknet, jupiteriska Fiskarna, utanför resonemanget? Troligen av samma anledning som hinduisk tradition placerar könsumgänge i 12e huset för "världslig förlust" (kan ses i föreställningen att manliga idrottsmän inte får ha sex kvällen innan en tävling, de tappar i vilja till världslig prestation). Ur perspektiv av samma människa dubbelexponerad på Platons tredelade själ (senast utökad med en ny symbol här), är det lätt att förstå. Fiskarna spelar inte i samma division som den Irrationella Själens centrum (systemet måne-jord djupast fallet). Vattenelementet har lägre dignitet (även antytt genom att Solen givaren och Månen mottagaren).

Om man granskar Livets träd nedifrån klarnar det: Riket (den 10 sefiran) är planeten Jorden som räcker den kosmiska människan upp till knäna (Saturnus), i könet finns begärets princip (Månen som således bildar ett jord-mån-system på botten av den gamla världsbilden). Sedan är det bara att gå uppåt i trädet och lokalisera solsystemets planeter. Då inser man att Saturnus och Jupiter möter även i den nedre världen, som fokuspunkter för Strängheten (Saturnus) och Nåden (Jupiter). 

Det är således de gudomliga "originalen" som syns i den övre treenigheten och som antydan om en väsensskillnad här har illustrationen jag googlade fram en horisontell gränslinje. Just efter gränslinjen en Princip, DAATH som inte finns i äldre illustrationer. Jag har sett moderna kabbalister knyta denna nivå till mänsklighetens kollektiva omedvetna, men på den här illustrationen kallas punkten grekiskans gnosis, "kunskap". Det verkar ologiskt eftersom gnostikers förvärvade kunskap av allt under Saturnus knappast verkar förtjäna ett evigt "energicentrum" i den blåkarta som ligger under Skapelsen. Jag medger att jag inte läste någon plädering för varför denna tillagda punkt utöver de 10 ska kallas "kunskap". 

Mer inspirerat tycker jag gränslinjen benämnts: "Slöjan"! Och nästa gränslinje, "Avgrunden" mellan världen och Den Ene är självförklarande - platonister redan innan Plotinus hade börjat tillämpa enbart negativa omdömen om Gud eftersom det gudomliga var så vida skilt från allt i sinnesvärlden.

Elementet Jord har således två roller, men det var nyplatonisten Proklus (400-talet) som "frikände" den låga materien genom placera den som motpol till Den Ene. Gud bortom t.o.m. existensen och Urmateria som två huvudspelare. (Se schemat bakom Proklos metafysik.)

Proklus återgav materien en mer upplyft roll än den haft tidigare i grekisk filosofi. Ambivalensen sågs redan 700 år tidigare i Platon även om han bedyrade att vår värld var god, men några hundra år senare var många platonister snarare beredda att hoppa på andra textstycken från Platon, t.ex. där han medger att det finns mer ont än gott i världen. Det är nu man hittar platoniker som t.o.m. förfäktar dualismen - det finns områden i universum inte Världsskaparen lyckats tygla och således en oregerlig rest i tillvaron som är ontologisk Ondska. (Ontologiskt ont = en existerande - ontos - och aktiv kraft skild från urmaterien.)

Tidigare på bloggen har jag någon gång beskrivit Satan som den lägsta (platoniska) Formen i universum, innan Formgivarens arbete har nått sitt yttersta. Detta är den bibliska Satan, fortfarande skapad av Gud. En annan myt är förstås den att Djävulen är densamma som Lucifer, den av de intellektuella ljusgnistorna i den Högsta Himmelen som störtade ut först och djupast ner i urmateriens beckmörker. Först när fallet kulminerade uppstod så Djävulen, ett rebelliskt rike utanför den gudomliga ordningen. 

Den senare myten verkar ligga matcha den handfull grekiska tänkare som förordade dualism med en aktiv Godhet (Platons "Goda"?) - viljan att skapa en världsordning av inte bara neutral men kaotisk urmateria men därutöver det Goda mot en aktiv Ondska besluten att bekämpa allt tal om en gudomlig ordning. De finns bland människor, och Sveriges, i skrivande stund, justitieminister (!) är en av satanisterna. De går i det moderna väst under namnet Ateister.

(Fråga: "Föll" Satan före Skapelsen så att Satan behärskar är en helt fristående domän formad av urmateria? Denna domän förefaller logiskt befinna sig på daimonernas nivå, dvs just "ovanför" mån-jordsystemet. Enkla djur utan någon intellektuell själ uppfattar inte diaboliska tankar, men människor, till och med dem som av en del anses intelligenta, kan påverkas av daimoner - inte minst nattetid i drömmarna.)

Den svajiga hållningen kring jordens status är lite som en antik spekulation att det femte Eterelementet (för dem som accepterade ett femte) utgjorde en legering av Eld och Luft. Men det är gammal och rätt korkad grekisk spekulation. För hinduerna ligger Eter eller akasha logiskt före de fyra elementen i världens tillblivelse - se Guérnons oöverträffade beskrivning i boktipset härovan).

PS. Jag hittade någon verkligt "nytänkande" kabbalist på nätet som kastat ut all gammal sanning och tvingat in de senaste upptäcka planeterna i schemat. Dödsrikets Pluto (enligt västastrologer) som Gud - ska man skratta eller gråta? På nätet har man alla möjligheter att gå vilse mentalt och aldrig återvända ur desinformationen - en annan sorts hjärndimma.

Fröet & Kraften (Om antika kosmologier)

Det här inlägget fick ligga några dagar eftersom något på insidan skrek "Nej, Nej", t.o.m. medan själva skrivande pågick. Till sist var den inre protesten så stark att jag lämnade inlägget halvklart. Jag sov på saken och nästa morgonen löste sig spontant ett allvarligt missförstånd. I gårdagens "Människans fem kroppar" användes den nya bättre förståelsen. 

Denna söndag hyllar Katrine Kielos i ännu en utmärkt krönika egenvärdet i att läsa mer än en bok i sitt liv. Det här omarbetade Nej-Nej-inlägget kan ses som en illustration av problemet som uppstår sedan, när man läst två eller tre böcker, och försöker få dem att säga något samlat! Ja, jag talar förstås inte om tantsnusk eller deckare, utan om riktiga böcker.

*****

Följande stycke från romerske metafysikern Plotinus (200-talet) är intressant, för man ser tydligt hur han placerar de fyra elementen - här exemplifierade av vattnet - som mer än bara naturliga fenomen, som gudomliga Idéer i den eviga världen. Texten enligt MacKennas engelska översättning från grekiskan. 

Upplevs den krånglig? Ledsen, men det här är ett stycke när Plotinus är som enklast att följa!

...The Intellectual-Principle (Nous) is all Being in one total - and yet not in one, since each of these (truly existing) beings (in Nous) is a distinct power which, however, the total Intellectual-Principle includes as the species in a genus, as the parts in a whole.

This relation may be illustrated by the powers in seed: all lies undistinguished in the unit, the formative ideas gathered as in one kernel; yet in that unit there is eye principle, and there is hand-principle, each of which is revealed as a separate power by its distinct material (end) product.

Thus each of the powers in the seed is a Reason-Principle (logos) one and complete yet including all the parts over which it presides: there will be something bodily, the liquid for example, carrying mere Matter, but the principle itself is Form belonging to the lower soul, image of a higher.

This power is sometimes designated as Nature in the seed-life; its origin is in the divine; and, outgoing from its priors as light from fire, it converts and shapes the matter of things, not by push and pull and the lever work of which we hear so much, but by bestowal of the Reason-Principles.

The Enneads - V.9.6. The Intellectual Principle

Tidigare i texten har Plotinus också hävdat att den enskilda människans själ har evig existens, just som en distinkt art (species) i det genus som är Nous, den Intellektuella Principen eller det gudomliga medvetandet. Du som läsare fanns alltid - med hela ditt liv - i Guds medvetande.

Det skulle kunna tolkas som att den människa som går åt helvete i materialism eller vari snedsprånget än består, förblir sådan i evigheten. ("Come play with us, forever and ever" - De två mördade flickorna i filmen "The Shining"). Att den människan faktiskt var fördömd - dömd i förväg - från evigheten. Den senantika klassiska filosofin - fastän hednisk - skilde sig tydligen inte så mycket från kristendomen som snart nog skulle komma att förbjuda Platons akademi.

Kan inte själavandringsläran rädda de fördömda? Kan inte själen återvända till jorden och reparera sina felsteg från förr? Som jag förstår Plotinus talar han ibland inte om en evig själ utan om själen som en helt ny varelse, sammansatt av ett helt nytt knippe förnuftsprinciper (logoi). Det är dessa förnuftsprinciper, nya för varje enskilt liv, som så väl kan studeras genom astrologin och födelsehoroskopet, och horoskopets Sol - symbol för jiva-atman eller den "levande själen", verkar på sätt och vis illustrera idén om en levande "förbrukningssjäl" eller en "slit-och-släng-människa"). 

Hade Plotinus från sin centrala position i Rom fått nys om buddhismen av den sydliga typen, den som förnekar existensen av en permanent själ (atman)?

Så grötig är Plotinus samlade verk (700 sidor) att det behövs kringlitteratur för att reda ut mannens tankar. De samlade verken är från skilda tider i mannens liv och eftersom de inte presenteras kronologiskt är det bäddat för tankebry.

*****

Skulle människan sakna individuell själ har den för varje framfödd baby tillskapade själen likväl en karmisk relation till det Världsallt som föregått den i Tiden, för inte ens buddhisterna förnekar att ett människoliv är bärare av karmiska spår från det förgångna. Det är väl lika bra att återknyta till upptäckten i den allt mer användbara Wikipedia, att den Eviga Människan (Purusha) föreställs existera på tre olika plan enligt hinduistisk tanke (med vilken man måste misstänka att Plotinus var mycket förtrogen).
Om Saturnus i astrologin kallas "själens form", är det Purusha som fyller den kosmiska formen. Franske orientalisten Alain Daniélou hävdade t.o.m. att det hinduiska begreppet Buddhi och Purusha är synonymer för denna "Gud i världen":

Uppsättningen arketyper som återfinns i allt existerande, används och regleras av den Kosmiska Intelligensen, den "Stora Principen" (Mahat) som är en manifesterad form av Purusha, [Mahat] också kallad föremålet för Kunskap (khyati), Idén (mati) eller Intelligensen (buddhi).

While The Gods Sleep (1987, s. 69)

(Eftersom planeten Merkurius har namnet Buddhi på sanskrit, och med samma innebörd av intelligens eller intellekt är det bäddat för förvirring...). 

Den som uppfyller det kosmos Saturnus dragit upp gränserna för enligt astrologins principer är ju expansiva Jupiter, den sjätte planetkretsen (så nära Saturnus sjunde gräns som man kan komma). Jupiter själv motsvarar grekernas Zeus, den andra generationens grekiska gudar som tog över ledarskapet från Kronos (Saturnus). 

Saturnus liknar en deus otiosos, en gud som dolt sig eller dragit sig tillbaka, likt Saturnus som ålderdomens planet. Om Saturnus som "gammal är äldst" bara tillhandahåller formerna eller strukturerna för liv i världen, och Jupiter är den högsta gudomliga principen hos den enskilda själen, är Solen symbol för den individuella jiva-atma (levande själ) som befinner sig i denna värld eller någon annan värld. 

Denna jiva-atma illustreras i sin renaste form av Solen i härskarläge i Lejonet - symbol för individualitetens fulländning (förutsatt att inget annat i praktisk horoskopi säger mot).

På Wikipedia kan man nu läsa att den andra nivåns Purusha, "den inre atman" är vad den levande själen (jiva, jiva-atman eller korrekt sammandraget: jivatman) är orienterad mot. Eller rättare, den levande atman är orienterad mot den mångfald som den "inre atman" omfattar. Här är genast förklaringen till att Solen och Jupiter i den "naturliga zodiaken", via sina härskarskap, motsvarar de båda explicit tursamma husen, det femte och det nionde, de så kallat dharmiska husen. 

Som Wikipedia säger, är dharma den eviga lag (sanatana dharma) som upprätthåller universum, den moraliska lag som reglerar karma - hur gärningar i sinom tid måste möta en motsvarande moteffekt. "Den som dräper med ett svärd skall bli dräpt med ett svärd." 

De efterlämnade transföreläsningarna för patienter som gavs av den synske amerikanen Edgar Cayce (1877-1945) studerades uppmärksamt av psykologen Gina Cerminara och ledde till hennes amerikanska storsäljare från 1950, "Many Mansions". 

I sin studie tyckte Cerminara sig se att karma inte är fullt så bokstavlig som bibelcitatet antyder. Tvärtom tittar gamla synder (och förtjänster) fram i senare jordeliv också på remarkabelt symboliska sätt. Som prästen som doppade "häxor" i vatten under häxprocesserna i USA på 1600-talet och på sent 1800-tal återfötts som en man - en kristen präst dessutom - som inte kunde sluta kissa på sig i sängen! 

Ur sin djupa hypnos konstaterade Edgar Cayces högre intellekt att den som förödmjukar andra kommer att möta en passande illustration, när väl SAMVETET - den gode guden, Jupiter eller Zeus - bearbetat frågan färdigt (Jupiter är också "Lagen" - sanatana dharma - i astrologin). 

Man kunde tycka att sängväteri - det problem prästen närmade sig den synske Cayce om - här fick en mer än lovligt flummig och fejkad "förklaring" av ett hokus-pokus-medium, men i nästa steg förordade Cayce ur sin "sömn" att påsar med upphettad motorolja (t.o.m. oljemärket angavs) skulle appliceras ovanpå solar plexus varje kväll vid sänggåendet. Prästen tillfrisknade från sin generande inkontinens! Det vill synas som om Cayce jobbade (undermedvetet) utifrån någon märklig teori om hur en viss kemikalisk sammansättning i kombination med värme kunde återverka på navelns energihjul (chakra) i subtilkroppen och "lösa upp förbannelsen"! Se "Människans fem kroppar" för tankar om hur "elden" i naveln går rakt ner i helvetet i jorden.

(Prästens själ, som ordinerade sig själv svår självförödmjukelse i detta liv kunde nu förmodas ha lärt sig läxan. I andra fall kunde Cayce inte ens föreskriva en kur - som i fallet med den sadistiska kejsar Nero som återföddes och förlamades från midjan och ner i en bilkrasch. Det var alla de kristna martyrer han bussat lejonen på i Colosseum som nu kom tillbaka som en söndertrasad kropp.)

I ett inlägg nyligen föreslog jag att Solen i Lejonet naturligen är orienterad mot Saturnus i Vattumannen och så att säga illustrerar vårt kosmos yttre gränser med Solen i mitten som dess centrum - lustigt nog samma tanke som i den astronomiska symbolen för solen med en prick i mitten (solen) och en cirkel runtomkring (Saturnus sfär som avskiljer vårt kosmos från den omgivande rymden). 

Blir därför Saturnus symbolen för den "inre atman"? Nej. Hos Plotinus är det alltså Jupiter/Zeus som representerar Världssjälen. Saturnus beskriver istället den noetiska principen i världen, Guds intellekt när det uppfyller världen som Purusha (den eviga Människan eller Planen) och i den enskilda människan som hennes levande själ (Solen) med dess naturliga "överton" i Jupiter MEN med den levande engångs-Solen i naturlig opposition mot sin Saturnus-Form! "bakom ridåerna". Astrologin har kodat en inte helt okomplex världsbild!

Det är notabelt att dessa diskussioner rör just den "inre världen", vilket den här bloggen likställer med de supralunära elementen Eld och Luft, och inte med den fysiska verkligheten i tid och rum sammanfattad av de sublunära Vatten och Jord.

De senare är basen för metaforen "knådade kroppar av lera". Gud skapar den första människan Adam, som får "Luft" inblåst i sin kropp av jord. Men denna livsluft eller prana är kanske inte "bara luft" som i "andedräkt" som åtminstone jag till nyligen tänkt mig. Solvindar är ett bättre ord. Gud sänder via vinden "ljusenergi" in i Adams stendöda kropp! Läs, om du inte redan gjort det, blogginlägget Människans fem kroppar för fler uppslag.

*****

Atman i sig, den odödliga själen, föregår varje typ av beskrivning i de kategorier eller allmänbegrepp vi hämtar in via våra sinnen. Först manifesterar sig i Eterelementet som ännu ligger utanför tid och rum. I judisk mystik talas om en Guds strålglans eller Shekina som i sitt fall blir matrisen till vårt universum. Hinduismen talar om Purusha, den eviga Personen, och Prakriti, den onda materien eller energin. Det är Prakriti som resulterar av att "botten går ur" den himmelska världens tionde och sista emanation, Kungariket eller Guds strålglans. Denna Prakriti förefaller mig lite som vetenskapens "mörka materia", vilket ju stämmer på flera sätt eftersom det är i detta "negativa rum" som sedan en kosmisk, "positiv" manifestation sedan kommer att äga rum.

Vad varje själ genomgår i sitt "syndafall" (dels det första och dels dess upprepning varje gång karma nödgar oss att återvända till jorden för att andra själar är här med vilja vi har gott och ond att utväxla), det har också Världssjälen genomgått. 

Obs. De här tankarna är preliminära. Är den judiska kabbalans Shekina (= den tionde sefiran Malkuth, konungariket) då detsamma som Plotinus Världssjäl, precis som människosjälen kluven i en högre (evig) och en lägre (temporal) del? Modellerna liknar verkligen varandra!

Jag är ännu inte helt klar över hur man ska relatera kabbalans fallna konungarike (nu förmodligen berövad sin "strålglans") till Plotinus tal om såväl en All-Själ (Malkuth före fallet) och en Världssjäl (efter fallet) samt den hinduistiska Samkhya-läran (även: Sankhya) om Prakriti som en mörk matris i relation till den Eter som också sägs vara en pre-kosmisk förutsättning och i princip skulle kunna vara en synonym till Prakriti eftersom hinduismen gärna ställer detta "gudomliga par" mot varandra: Purusha och Prakriti.

Men en noggrann jämförelse visar att Prakriti verkligen mest liknar det kaos som bor granne med Gud. Det är mörk energi utan någon organisation, västerlandets klassiska tradition om den onda, formlösa materien. Först med Eterelementet, "den fina luften" enligt vissa översättare, finns det substrat för handen som registrerar gärningar - karma! - det efterföljande kosmos. Etern som en Avalons dimma tar emot de handlingar som människan ("mini-Purusha") sår i tiden. Etern ligger utanför tiden men "minns" och kan reaktivera det som såtts i världen och i Etern, när rätt tid kommer. Ur Eter föds - karmiskt styrda - de rätta kombinationerna av de fyra elementen för varje individs typ och livsöde.

Det är notabelt att planeten Jupiter (Zeus), symbol för hinduismens "inre atman" eller Paramatman (Översjälen) enligt Wikipedia ÄR Eterns härskare!

Det är också notabelt att Plotinus ser människosjälen och Världssjälen som syskon! Det är inte så att Själen först var tvungen att falla ("Kärlet som sprack" i judisk kabbala) och de fyra elementen satte sig i rörelse för de sammansatta och tillfälliga tingens värld inuti Världssjälen (vårt kosmos Själ, med Saturnus som yttre gräns). Men likväl gäller samma principiella fall för både Guds Shekina eller den pre-kosmiska Zeus/Jupiter.

Att det finns en vaghet i Plotinus texter bekräftar en nyplatonist i modern tid, Anthony Damiani (1922-1984) vars imposanta "Astronoesis", en studie i nyplatonismens kopplingar till astrologin, känns lite vek på exakt samma doktrinära punkt.


PS. Jag har vacklat i terminologin tidigare och i skenet av den här genomgången var det kanske fel att sätta likhetstecken mellan Merkurius och Översjälen! (Merkurius och Jupiter är motsatta principer!) Se dock slutknorren på det inlägget.

Merkurius bär förrädiskt namnet Buddhi i hinduisk astrologi och används, som Daniélou sade, som synonym för Purusha / Översjälen. En viss poäng finns det - Buddhi/Merkurius/Hermes som gudarnas budbärare måste rimligen själv äga en kärna av Intelligensen (Nous) för att kunna kommunicera även komplexa nyheterna till människorna. 

Diktatur & annan pseudoreligiös förströelse

Ögonblicksbild DN 30 jan 2011 - en fluktarkultur når bottennivån.
Tidningar helt utan moralisk halt och omdöme i rubriksättningen!

En liten särstudie av en komplex serie omen som tillsammans tycks bilda en benägenhet till diktatorsmentalitet, i bemärkelsen "narcissistiskt ledarskap som inte lyssnar till signalerna från verkligheten".

Eftersom själen existerar, med eller utan en fysisk kropp, men inte kan leva utan religion utan att bli helt vansinnig, uppstår i sekulära kulturer bisarra särutvecklingar. Som i den svenska kulturen, där själar under ett jordeliv knappt mognar bortom sandelådestadiet där barn grupperat sig i varsitt hörn och den ena håller på palestinier och den andra försvarar staten Israels rätt att existera. Svenskens olika arter av pseudoreligiositet är i själva verket rätt sorglig, men givet sakernas tillstånd kan vi använda det material som ändå är givet, för att dra några astrologiska lärdomar!

*****

"När en diktatur inför sociala försämringar mister den helt sin legitimitet." Orden är Åsa Linderborgs, Aftonbladet, och de fick mig att snabbt titta på tunisiske diktatorn Ben Ali som snabbt flydde landet häromsistens efter att folk fått nog av hans repressiva regim. 

Fascinerande nog visar den här stjärnhimmelen från 1936 exakt samma svagheter som många årtionden senare, då en viss ordförande för Humanisterna anklagats för översittarfasoner allt under det han själv betyger sin ödmjukhet.

Uppenbarligen finns här en kognitiv blindfläck kodad i astrologisk symbolik. Individen lever i en inbillad uppfattning om sin egen storhet som inte delas av majoriteten "där ute". Linderborg reste genom Tunisien och såg "självförhärligande bilder på Ben Ali" överallt. 

Jag minns hur Sturmark i början av karriären såg till att få ett riktigt pekoral till dokumentär om honom i den fabricerade rollen som "renässansman" sänd i svensk tv. Det är Solen i härskarläge i Lejonet som kan bli en riktig mardröm för undersåtarna när narcisissmen och känslan av allmakt helt får kungen att tappa känslan för vad han håller på med!

Men det avgörande skälet att Sturmark aldrig kommer att bli brett älskad av svenskarna och Ben Ali troligen aldrig var det av sina tunisiska landsmän, står att finna på en helt annan tolkningsnivå, i skärningen mellan tankar och deras mottagande i folkdjupet. 

Båda männen föddes ett år då diktatorn Saturnus stod stark hemma i sitt ideologiska tecken Vattumannen, tecknande en tydlig tendens att leva genom ett mer eller mindre korrekt upprättat luftslott. 

Eftersom individualiteten tecknas av Solen i Lejonet får vi den stundom olustiga situationen att individen beskär sin egen andliga frihet (Solen) och underordnar sig ett luftslott som inte gör den levande andevarelsen full rättvisa. Så är fallet med Sturmark som bekänner sig till Nihilismen, han förnekar att det skulle finnas några högre gudar än honom själv. Exakt samma mentala gift drack uppebarligen Ben Ali.

Dessa självutnämnda rättesnören eller tankepoliser går det visserligen tretton på dussinet av, men i vissa unika ögonblick ser man av horoskopet att de tycks destinerade att väcka folkmassans ilska och då vet man att det är ett Lejon som gått över rimlighetens gräns och är en degraderad version av den vanligen så inspirerande natur som leder genom eget gott exempel. 

Hos båda diktatorerna ser vi folkupproret genom irratationens eller t.o.m. krigets Mars i fallet läge i Kräftans tecken. Kräftan, folkmassan, den enkla menigheten som går mer på maggropskänslor än intellekt men även i detta dunkla tillstånd av medvetenhet kan "känna" när saker och ting inte är rätt. 

Svenska folket må vara extremt sekulariserat och numera bara i tillbedjan av senaste telekomprylarna eller modeplaggan, men det kan fortfarande dunkelt "känna" att det som utgår från Humanisternas propaganda är något högst otrevligt. 

De som läst på lite vet förstås att rörelsen kapat och vanställt den genuina européiska humanismen som från första början var religiöst motiverad. Att överhuvudtaget tala om att se "människan som alltings mått" är helt avhängigt av den antika föreställningen att människan är en mikrokosmisk kopia det fullskaliga kosmos - som i sin tur är en sinnebild för Gud eller den metakosmiska intelligens i vilken alla lever och har sitt vara. [1] 

Två återutgivna 1800-talsessäer som väckte
undertecknads intresse för antik kosmologi i tonåren.
T.v. Adam Kadmon, den pre-kosmiska arketypmänniskan.

Att bara stövla in och stjäla begreppet "humanism" helt frigjort från den anmärkningsvärda intellektuella tradition det sammanhänger med, en kristendom som förvaltat insikterna från de gamla grekerna, är bara tölpfasoner.

*****

Hos den landsflyktiga diktatorn Ben Ali illustruerar jag hans programmatiska (Saturnus i ideologiska Vattumannen) överbetoning av sin egen ledarroll (Solen i Lejonet) med en friktionsröd oppositionslinje. Jag har i samband med någon vetenskapsman (jag glömt namnet på) diskuterat den mer gynnsamma oppositionen när Solen och Saturnus byter tecken med varandra. 

En "ömsesidig reception" skapar ett mer dynamiskt flöde av insikt om de komplementära motpolerna än de båda diktatorernas tautologiska motsättning. Saturnus hemma och Solen hemma är så att säga två simplistiska och "hemmablinda" teser medan en Sol-Vattuman mot ett Saturnus-Lejon leder till ett oändligt mycket rikare kognitivt universum. (Jag har svårt att bedöma om detta helt överflyglar doktrinen om att Sol och Saturnus är naturliga fiender.)

Ben Alis Saturnus i Vattumannen övergår från ett i sig från "grönt" klartecken för en tydligt ideologiskt driven natur till en alltmer "röd" eller friktionsartad aspekt i den mån han söker inympa sina idéer i konflikt med dödens Skorpion. Diktatorns ideologi eller tankesystem utlöser "det sociala utstötningssyndromet"! 

Hur passande att han slutar som landsflyktig, fullständigt på kant med folkets (Vattumannen) sentiment! Minns svenske nazisympatisören och upptäcktsresanden Sven Hedin som ett av bloggens tidigaste horoskop som illustrerade det här rätt vanliga temat med sociala friktioner. Han slutade sina dagar som utfryst ur det svenska samhället.

I Ben Alis fall väljer jag att rödfärga ("varningsflagga") Jupiter i Skorpionen fast placeringen i sig inte alls är dum. Skälet är att Jupiter agerar som expansionsfaktor utifrån dess disponent Mars förehavanden. Och Mars känner bloggens läsare igen som ytterlgt klent placerad i Kräftans tecken. Detta är platsen för dess klassiska "fall", och Linderborgs ord klingar här så sant, när en diktatur försämrar folkets dagliga levnadsvillkor... Mars i Kräftan representerar just olyckor i folkdjupet, men här läser vi Mars som i fallet Sturmark - folkets indignation mot en ideologi (Saturnus/Vattuman) som solkas av härskarens storhetsvansinne (ideologin opponerad av Sol-Lejonet).

Notera hur denna fallna Mars inte bara misslyckas bilda en solid bas för Jupiters expansion, den korrumperade Jupiter t.o.m. späder på Mars debilitet genom en direkt aspekt, som för övrigt först också nått folkmassans symbol Månen. Det som i andra horoskop, t.ex. flera begåvade artisthoroskop ritats som en fantastisk grönfärgad "tour de force" genom känslosamhetens tre Vattentecken, måste här, pga. nyckelrollen den fallna Mars spelar, bedömas som en potentiellt katastrofal aspekt för allt arbete som relaterar till folkmassor och deras enkla behov. 

Här kan man då notera att Vatten och Luft indikerar en kraftfull dissociation, Ben Ali tycks lika lite som Humanisternas ordförande förstå hur extremt deras luftslottsbyggen divergerar från det folket i stort anser rimligt. De har hamnat i en patologisk egen fantasi. Inte undra på att Sturmark kverulerat så ofta över att hans "ödmjukhet" inte går fram. Han har inte en susning om hur han uppfattas och frågan är om någon mediaträning alls kan bota det själsliga trauma som Mars i Kräftan indikerar. 

Överkänsligheten och vägran att vilja bekanta sig med smärta är så extrem att de här människorna istället vänder taggarna utåt. Därför ligger Sturmark i en tydlig riskzon för projektioner och främlingsfientliga sentiment - vilket också gäller Humanisterna i stort. De är, som uppmärksamma bedömare noterat, inte långt från Sverigedemokraterna i sina luddiga attityder. 

Ordförandens horoskop visar, i dess tydliga paralleller till Tunisiens landsflyktige diktator, hur vissa människor bara inte verkar kapabla att kliva utanför sina egna luftslott och bedöma dem utifrån en andlig medvetenhet. Stavas luftslottet "ateism" är det a priori fullständigt omöjligt - dessa människor förblir slavar under sina egna idéer hela livet!

Av den anledningen att Ben Alis Jupiter degraderas av sin disponent Mars, blir också diktatorns sinnelag (Månen) i vanligen så empatiska Fiskarna en svårbedömd och kritisk position. Den har en fallen Venus (balans och ömsesidighet) mittöver i ett av zodiakens distinkt själviska tecken, och det förändras inte av att Merkurius är starkt placerad hemma i Jungfrun. Antalet omen som talar mot ett medlidsamt psyke (Mån-Fisk) är flera och starka. Däremot kan man tänka sig att diktatorn har känt ett stort medlidande med sig själv och sin maktposition och låtit folket drabbas av hans själviskhet!

Det är bara ett lyhört nosande på samtliga faktorer i ett horoskop som låter oss ana att det här inte självklart är en god yttring av Solen i Lejonet, och inte självklart är en god version av sinnet i Fiskarna. Det är bara hans oerhörda makt som gör karaktärssvagheterna så tydliga, samma horoskop nere i det anonyma folkdjupet hade kanske bara varit en "pain in the ass" som man ändå kunnat leva med. 

Men, som Platon visste, för maktpositioner duger det inte att upphöja kreti och pleti att representera dem själva - något svenskarna blivit allt bättre på, hur man nu ska förklara denna urbota självdestruktivitet.

Bonusspaning

Man kan kalla det en hypotes, att Sol/Saturnus-oppositionen mellan Lejonet och Vattumannen och därtill en fallen Mars i Kräftan som attackerar Saturnus, skulle vara en kombination av faktorer som indikerar ledarskap eller diktatorskap med dålig lyhördhet. Jag visste inte säkert men bestämde mig för att prova sökmönstret mot 4.700 sparade horoskop.

Utöver Ben Ali och Sturmark resulterade åtta träffar.

• Stig Wennerstrom;22.8.1906 - landsförrädare, spion
• Edward Gein;27.8.1906;23:30 - massmördare, ständigt varnad för sin lusta av modern!
• John L. Hall;21.8.1934 - Nobelpris i fysik (precisionsspektroskop)
• Wilt Chamberlain;21.8.1936;23:27 - idrottsman, självförhärligande sexualneurotiker ("20.000 kvinnor erövrade")
• Ben Ali;3.9.1936 - självförhärligande diktator
• Henry Lucas;23.8.1936 - homosexuell massmördare, uppgift om 350 offer (självförhärligande överdrift?)
• John McCain;29.8.1936; 9:00 - republikansk politiker, häcklad för oanständig materialism (äger sju villor och tretton bilar)
• Buddy Holly;7.9.1936;15:30 - extremt produktiv låtskrivare och rockstjärna, dog mycket ung i flygkrasch
• Rosie Perez;6.9.1964 - komedienne, extremt ohörsam mot omgivningarna och högljutt pratig, ständiga anspelningar på vulgär sexualitet.
• Christer Sturmark;7.9.1964 - ohörsam diktafon och entreprenör

Detta här ett om inte katastrofalt sökmönster så dock nästintill. Antalet totala psykiska haverier är långt tydligare än tecknen på talang. [2] Notera tendensen mot extremism. Även Sturmark har väldigt svårt att tala sanningen (eller också känner han inte de ämnen han kritiserar, t.ex. forskningsläget för "övernaturliga" fenomen som "telepati") medan han gärna ondgör sig över andras faktafel.

Notabelt och nästan spektakulärt är de tre födslarna 1936 som alla utmärker sig numeriskt! En homo mördar 350, en basketstjärna lägrar 20.000 och en politiker kan inte sluta köpa hus och bilar!  

Och det blir än mer talande, för den gay mördaren och sexmissbrukaren har båda Månen i venusianska Vågen meden den politiska materialisten har Månen i materialistiska och statusmedvetna Stenbocken! Vår egen svikare, spionen Wennerström, har samma näriga Måne i Jungfrun som Sturmark vars ändlösa serie av misslyckade företagsidéer borde ha fått alla landets riskkapitalister att dra öronen åt sig vid det här laget. 

Minns att Månen i Jungfrun är den som figurerar mest bland brottsdömda (t.o.m. statistiskt signifikant mycket) - den tycks ha en tendens till oärlighet eller kappvändande över sig, vilket jag kopplat till Jungfrun som åkerarbetaren som söker vinst i allt den företar sig. Den är pragmatiker, inte idealist. Tydligen kan den sälja sitt fosterland för trettio judaspengar om så krävs!

Massmördaren Gein har inte opassande en "fallen" Måne i Skorpionen medan den "ädla" Nobelpristagaren har en prima Måne i upptäckartecknet Skytten!

Buddy Hollys genuina musikalitet bekräftas till fullo av en "upphöjd" Måne i Oxen! Den vulgära (men i små doser underhållande) Rosie Perez har en mäktig nymåne i Lejonet men oppositionen från Saturnus är här tydligt skönjbar som en rätt låg intelligens, därav den låga ribban på "tugget".

Tillägg. Kort efter detta inlägg hittade jag en variant på tema.

_____

1. Den judiska kabbalan, enligt vissa ett resultat av pytagoréisk påverkan (vilket synes mig vara en omväg då Pytagoras själv reste i den antika världen och hämtade inspiration från bl.a. annat Babylons astrologer och matematiker - samma Babylon som judarna själva varit fångar i runt samma tid), har en fullt utvecklad lära om den Kosmiska Människan som en "kartritning" som föregår hela det materiella universums tillblivelse och utifrån vars bärande numerologiska system allt skapat tar sin form. 

Se om Adam Kadmon på Wikipedia. Aryeh Kaplan har skrivit en intressant kommentar till det äldsta kabbalistiska verket, Sefer Yetzirah - The Book of Creation, omnämnd i andra judiska källor redan under det första århundradet. Vill man förenkla texten något hiskligt kan man säga att den i ett diagram beskriver den platonska idévärldens förlaga till vårt fyrdimensionella universum ("de sex riktningarna") och inom ramen för denna i katolsk mening fattade "Övernatur" lägger till en genuint gudomlig Treenighet på toppen. Kronan, Visheten och Förståelsen. 

Om vishet och förståelse är verksamheter som båda utgår från Konungens Krona och har den som sitt subjekt, kan det kabbalistiska trädets tionde och sista princip, Riket, kontrasteras mot Kronan som det Kaos som in-formeras av de föregående och högre principerna.

Riket, den tionde principen, är så att säga den första principen tagen till en annan nivå. Jämför gärna Kronan och Riket med andra duader, t.ex. Empedokles Kärleken och Striden. Här är det Kärleken som binder samman till en Värld vad som annars bara vore en brutal stridande, formlös materia. Se även Aristoteles Idé och Materia, där emellertid inte Idévärlden, till skillnad från hos Platon, anses ha någon egen existens. "Biologen" Aristoteles var ingen äkta metafysiker, han kunde inte tänka "utanför lådan" (Kuben = symbol för vårt fyrdimensionella universum).

Samma Rike är i den världsförnekande gnosticismens evaluering platsen där det "aborterade" missfoster som är vårt materiella universum uppstår pga den feminina Vishetens försök att förstå den "Outgrundlige Fadern".

Kabbalan kan dock inte punkt för punkt mappas upp mot de vidlyftiga kosmiska spekulationerna inom de gnostiska rörelserna. Men de är helt klart besläktade, om inte annat genom sina mer eller mindre medvetet utförda schematiseringar av de verksamma grundprinciper som föregår den materiella världens tillblivelse.


2. Här kommer frågan in, om dataunderlaget är "neutralt" eller "vinklat". Det består nästan enbart av celebriteter och offentliga personer. Jag samlar horoskop som står ut bland rubrikerna, bra som skandalösa rubriker. Vid ett tillfälle matade jag in data på alla Nobelpristagare i litteratur och fysik.

Men det finns en smygande misstanke att datasamlingen åtminstone något tenderar mot "freak"-hållet, och det för att pressen fokuserar livets mörka sidor. Musiker och skådespelare är en annan överrepresenterad grupp eftersom jag i första fallet tycker mycket om musik och i andra fallet skådespelare förefaller vår tids största celebriteter - de dyker upp överallt.

Sammantaget skulle jag dock inte vilja påstå att dataunderlaget lider av någon svårartad snedvridning mot t.ex. det patologiska hållet. Den landsflyktige diktatorn och hans jämförelseobjekt Sturmark är rätt representativa för den här komplexa signaturen vi sökte på.

Den tycks illustrera ogynnsamma tendenser i livsödet, vilket måste antas bero på att själar som föds under dessa omständigheter inte är Guds bästa barn! Men i nästa liv kanske, eller ett dussin finjusteringar längre fram...

 

Fantomens horoskop & kabbala

DN berättar en myt om hur kvinnors tårar dämpar mäns sexlust. Nå, låt mig då förklara varifrån dessa fantasier kommer. Det blir en mäktig resa in i världar från innan vår värld fanns. In dit där gudar och andar formar planer för det som ska ske innan det hänt.

Fantomen är ett exempel på hur den andliga IDÉVÄRLDEN genomsyrar både levande ting och - naturligtvis - artisters idéer. Det finns många sätt att genomleva sina dagar på jorden och ett av dem är i "luften", med det inre sinnet fokuserat på budskap från vad de kristna kallar den helige ande, men vars verksamhet naturligtvis inte begränsar sig till att sända budord till de fallna människorna. 

Pneuma, andegnistan i människan, har alltid föreställts som det osynliga luftelementet. Vi kan sluta oss till dess existens genom att gräset böjer sig när vinden blåser - en gammal kinesisk sinnebild där grässtråna representerar det lilla folket och vinden kejsarens påbud. 

Kejsarens order är att likna vid logoi - ord eller platonska idéer/former vilka impregnerar dem med "öron att höra". Att kungen förr ansågs vara "av Guds nåde" berodde på att han hörde. Att var och en har åtminstone någon potential till upplysbarhet trängdes åt sidan när lägre människor fyllda av jordiskt maktbegär kapade terminologin och kallade sig Upplysta fastän egentligen utsända från Mörkret. 

Ibland är de förklädda mörkermännen så klantiga, har så dålig kontroll över sin show, att de öppet deklarerar varifrån de kommer. Som när en viss svensk, ateistisk evolutionsbiolog tillhörig sekten Humanisterna hånade den heliga ande i en kristendomsfientlig artikel för några år sedan. Därmed försmådde han det ädlaste väsensledet i sin egen psykofysiska varelse!

Serieskaparen Lee Falk hade tydligen mindre igenvaxade öron när idén om serietidningshjälten Fantomen föddes. Figuren står upp till knäna i intressanta, andliga allusioner.

Ursprungligen var Fantomen lokaliserad till i Bengalen, Indien, men serien ändrades sedan diskret så att ondskans bekämpare bodde i Bengali, en fiktiv afrikansk stat! Därmed klipptes en av de tydligaste ledtrådarna till Fantomens omedelbara förlaga, den likaledes blålila avataren Krishna som i indisk mytologi stiger ner bland människorna för att leda ett stort krig mellan en ond och en god klan! (På det godas sida, förstås.)

Som pojke är det knappast hugget som stucket vilken superhjälte man först kommer att identifiera sig med. Den egna själen står närmare vissa motiv än andra. För mig var Läderlappen (numera bara känd som Batman) och Stålmannen (Superman) lockande. Men givet min senare fascination för symbolik är det i backspegeln uppenbart att Fantomen skulle bli favoriten. Med honom följde, som sagt, en rikare mytologisk ambiens.

För Batman är, som filmatiseringarna visat, faktiskt mest en psykstörd rättshaverist, där han sitter i sin mörka "läderlappsgrotta" och ältar föräldrarnas död i ett rånmord. Det är väl mycket Freud och undertryckta drifter över den seriefiguren!

Stålmannen är bara så overklig en hjälte kan bli. Han är gossebarnet Moses som skickas ut i Nilfloden i en vassvagga och så småningom "adopteras" av det judiska folket och blir deras räddare. Detta är visserligen den klassiska myten om en överjordiskt ädel människa som växer upp som en "vem som helst" men snart nog visar sin gudomliga härkomst och sitt särskilda öde att bli kulturgrundare, folkledare eller folkets räddare. Men trots superkrafterna är Stålmannen i mina ögon en totalt fantasilös varelse.

Min senare upptäckt av Fantomens rötter i indisk religiös mytologi - och filosofi - bekräftar att det fanns en rikare "arketypisk" resonansbotten i den här figuren. Inte minst påminner den hårda högra handens dödskallering om kampen mot ondskan och den vänliga vänsterhandens hakkors om hans välsignelse. I hinduism och buddhism, innan Nazityskland stal symbolen, är hakkorset en livsbejakande symbol. (Wikipedia-artikeln om The Phantom ser i symbolen fyra värjor, men missar helt den indiska bakgrunden till figuren.)

T.o.m. hinduismens reinkarnationsprocess finns i sekulariserad och urvattnad version i berättelsen: Krishna anses stiga ner till jorden om och om igen för att upprätta religionen när människosläktet spårar ur (vilket det oavbrutet gör). I Fantomen tar sonen över pappans blå trikåer och för arbetet vidare. (Vi lämnar därhän fläkten av gendermedvetenhet i den "historiska" episoden om den enstaka kvinna som axlade manteln vid något tillfälle under Fantomens 400-åriga historia.)

Dödskalleringen, symbol för en hård, maskulin högersidan, återkommer t.ex. även i den judiska mystiken, kabbalan som går tillbaka åtminstone till det första århundradet (men troligen betydligt längre tillbaka i tiden). Där finns Livsträdet med tio förkosmiska principer (de tio sefirot) av vilka vi ser skymtar av även i vår skapade värld (sefira 10, Kungariket - är det en slump att zodiakens tionde tecken är Stenbocken, ett Jordtecken?) 

Att kalla schemat ett "träd" är oriktigt, för finns tre stammar. Livsträdets högra eller maskulina sida, associeras med Eld och innehåller grundprincipen "Rättvisa" (även översatt som stränghet). Elden måste dock kompletteras av den vänstra sidans mjuka eller feminina "Nåd" - motsvarande den kyliga Vattnet. Här är då kvinnans tårar som dämpar männens eld!

Och vad representerar Livsträdets centrala axel eller stam om inte ruach - luften eller anden som kommer från nivåer långt bortom den skapade världen! Fantomen, Krishna, avataren eller andesjälen som nedstiger i vår brunmurriga värld!

Obs. Betraktaren måste gå in i Livets träd och bli det i egen person.
Ur det egna perspektivet blir då GEVURAH sefira 5, den maskulina
högra handen som skipar sträng rättvisa. CHESED, sefira 4 blir den
kärleksfulla och smeksamma vänstra handen.

Färgen blå, Luft, Anden. Lee Falk, Fantomens skapare, hade ett psyke som vilade tryggt i den arketypiska verkligheten! Varför de första årens Fantomen hade mer lila än blå trikåer kopplar direkt till beskrivningen av Krishna i boken Bhagadvad Gita - tänk ett farligt hotande åskmoln och idén om Guds Vedergällning i blixt och tordön! (Tor = Zeus/Jupiter) Men den mörka kulören kan också förstås via en viss uppblandning av blått med den svarta Saturnus, en planet vi nu ska titta på.

*****

Det intressanta med horoskopet för den 17 februari 1936 - dagen då den första seriestrippen med Fantomen publicerades, är att den nya hjälte som såg dagens ljus ser ut att lida svårt av det sociala utanförskapssyndromet!

Här har vi ensliga Skorpionen ruvande i sin mörka grotta (precis som Batman, faktiskt) och å andra sidan Vattumannen, den sociala gruppen. Fantomen är faktiskt likt Batman något av en sociopat eftersom också han vedergäller ondskan med ond i ett löfte till sin far, mördad av pirater (om jag minns historien rätt).

Månen är fallen i Skorpionen vilket skulle kunna indikera "dåligt karma" i fråga om möderne eller kanske härkomst. Men här finns också Jupiter i Skorpionen, Zeus, Guru eller den stora Välgöraren. Vilken roll har egentligen Guran i Fantomens liv? Ni vet, den där rundhylta lilla mannen som sköter markservicen i Dödskallegrotten! Är detta Chandra/Guru - Månen/Jupiter - i Skorpionen? Tanken svindlar att stjärnorna skulle kunna stämma så exakt med serietidningsverkligheten!

Fantomen är således inte en helt förgrämd rättshaverist, han använder dödande skorpionstinget för ett högre och noblare syfte (Jupiter). Vi kan åtminstone hoppas på det, för minns t.ex. massmördaren Ted Bundys horoskop där Jupiter tekniskt såg utmärkt ut med Venus i sociala charmören Vågen - han charmade sina kvinnliga offer in i position där hans Skorpion tog över!

Att Fantomen är en dubbelnatur är uppenbart eftersom Ljusen faller i just den här sociala separationsmekanismen. Månen/själen dunkel och ogenomtränglig, Solen eller den aktiva handlingssidan ute i samhället å Saturnus vägnar (Sol- och Saturnus i kombination) - Fantomen som en figur som agerar ut Liemannens eller den stränga Rättskiparens roll! 

Man skulle kunna tycka att den här privata Vedergällaren lika gärna kunde ha blivit "född" under "egenmäktighetssyndromet" (Vädur och Stenbock), men det vore korttänkt. För Fantomen är, medvetet eller omedvetet, ett rent plagiat på den indiska avataren och guden Krishna, han som nedstiger för att bekämpa den ontologiska Ondskan i slutet av tidsåldern, när korruptionen är som störst. 

Fantomens Sol (hjältegärning) är här kopplad till slutets eller ålderdomens signifikator Saturnus, och om Skorpionen som den instängda plats där korruptionen frodas, eftersom detta är det "frusna" Vattentecknet, där det inspärrade vattnet (det omedvetna innehållet) blir skämt och motiven koncentreras eller "radikaliseras", som vi säger i det skräckslagna väst i denna sluttid av den västerländska civilisationen i Rovkapitalisternas våld.

(Vänta och se när Moder Natur tvingar alla att sluta se till sin egen kvartalsvinst och till att ägna sig åt att rädda världen. Jorden står inför en tid av hård skolundervisning, inte olika den lektion Krishna/Fantomen representerar.)

"Fantomen är ond mot de onda och god mot de goda."

Hjältens horoskopet är helt fascinerande och jag skulle kunna fortsätta. Se t.ex. hur de två stora penslarna grupperat sig invid varsitt Ljus. Den goda vännen Jupiter invid den feminina Månen och den hårda och utkrävande Saturnus invid den maskulina Solen.

I Livets träd stammar den kärva Rättvisan från BINAH - det diskursiva intellektet som kastar intelligensens Ljus och Eld över allt. BINAH separerar!

Den milda Kärleken är en emanation från CHOKMAH - den ordlösa meditativa Vishet som redan i Bibeln beskrivs som en kvinna eller en kvinnlig kvalitet. Det är inte svårt att även i det judiska systemet spåra exakt samma grundtankar som ligger nedbäddade i astrologin. Månen och ett spegelblankt vatten, ett sinne renat från sjukliga begär (infektioner från den fysiska kroppen) = Vishet.

Man kan t.o.m. skönja en parallell mellan det antika indiska (babyloniska?) schemat för planetär vänskap. Sträng rättvisa (Saturnus) och permissiv kärlek (Venus) är "ömsesidiga vänner" i det indiska schemat.

Och de båda Ljusen matchar väl de två sefirot direkt under KETER/Kungakronan: 

Solen motsvarar väl BINAH - förståelse eller intelligens. Och Eld! För det är väl känt att medvetandet ser alla ting som separerade från varandra i dagsljuset. Det här den här tendensen väst tagit för långt så att ingen längre kan se sammanhangen! Notera vilken massiv insats i världspressen att SEPARERA alla märkliga fall av fågel- och djurdöd från varandra. 

Ge varje incident en egen förklaring, allt för att ingen ska syssla för mycket med den stora Gestalten och frågan om Mening. För vår tids gud är Nihil - Mörkret som säger att ingen mening finns. "Härska genom att söndra" kan vara BINAH som skenar vilt, i total strid mot verklighetens egna lagar.

Månen matchar Vatten och motsvarar CHOKMAH - vishet. I själen, om natten, i drömmen, smälts dagens spridda intryck samman och den feminint fattade själen sänder bilder om HELHET vilka visar om den Levande Varelsen är på rätt väg eller inte! Visheten är en djupare nivå än den levande dagaktiva människans jagmedvetenhet.

En kabbalistisk framläggare jag läst, liknar BINAH eller intelligensen vid vår vetenskapliga myt om den vänstra, intellektuella hjärnhalvan och CHOKMAH vid den "mörka", "konstnärliga" högra hjärnhalvan som "kvinnligt" ser sammanhang och gestalter.

När man förstår att västerlandets vetenskap bara är myter i medvetandet de också, börjar många pusselbitar falla på plats.

Den stackars Fantomen har ett mäktigt socialt särlingskap skrivet på sin födelsehimmel. Han får nog "patologisera" ur sig karman från sin förfader och så småningom återfödas under en lugnare och bättre integrerad himmel! Här har verkligen Sol och Måne ingen internkommunikation alls. Just som hans två ringar understryker är han en rätt svartvit natur. 

Men, man kan också tänka sig honom som en perfekt skådespelare som nästan psykopatiskt vet exakt vad han håller på med! Minns hur jag påpekat att vissa själar tycks kunna vara "herrar" över den här icke-kontakten mellan Luft och Vatten och avsiktligt använda den till att manipulera andra att reagera på önskat sätt eller se vad "illusionisten" vill att de ska se! 

Fantomen rider på de okunniga massornas föreställning om att han är odödlig. Han bidrar t.o.m. till "desinformationen" (en annan typisk effekt av Luft/Vatten-sprickan)!