Barnprogramledaren Ola Lindholm, som tidigare varit inblandad i ett programupplägg där barn placeras i tortyrliknande scener, har ertappats med kokain i kroppen på en fotbollsmatch för knattar (
Expr,
AB).
Horoskopet är kusligt tydligt för tv-profilens reaktion. Trots testresultaten blånekar han. Hans första uttalanden till arbetsgivaren var enligt Expressen att det rörde sig om ett misstag.
I de här kriminellt kallhamrade försöken att tvinga verkligheten (och omgivningen) att se det Lindholm själv önskar sig - får vi ett sällsamt exempel på en primitivt variant på egenmäktighetssyndromet (Väduren + Stenbocken). Ibland visar sig teckenkombinationen som viljan att åstadkomma något av "egen makt", men vart fall måste granskas individuellt.
[Tillägg: I ett inlägg i Kamratposten vidhåller han sin oskuld (
DN,
SvD), men i det följande ska astrologiska indikationer diskuteras som brukar vara för handen hos folk som satsar allt på ett kort, på att den egna makten är tillräcklig för att böja folks uppfattningar i viss riktning.]
Ännu en gång är det ett barn av sub-generationen 1968-71 (cirka), då rättrådighetens Saturnus kollapsat till egocentrism i Väduren och således alldeles på egen hand tecknar något av Stenbockens maktbegär - att alldeles själv få sätta agendan! Enbart den här placeringen behöver nu inte vara särskilt framträdande i en persons karaktär eller livsföring.
Men i Ola Lindholms fall stannar saken inte där. Saturnus "angriper" via vedisk 270-gradersaspekt sitt eget bo, Stenbocken, och det faller sig inte bättre än att Månen/psyket ligger i denna rätt torra och realpolitiska position. Ola Lindholm vet mycket väl att han har kokain i kroppen och han vet hur mycket han har att förlora på detta. Så med en struts intelligens stoppar han huvudet i sanden och låtsas som det regnar.
Detta är, vad jag pekat på i andra sammanhang, en indikation på en psykopat, en som lever på ytan, i egots åsiktsvärld och helt utan kontakt med själen. Flera gånger, i samband med den "skadade" Månen i Stenbocken har jag pekat på en liknande risk för den sinnelagsplaceringen. Man köper in sig på världsligheter och möblera alla sina inre rum med yttre händelser och människor.
Som en inhamrad kil står världen mellan individen och hennes självkännedom. Den här dispositionen kan ge typen som skaffar sig takspeglar över sängen och under kärleksakten ligger och beundrar sin egen spegelbild! Månen har förvisso dukat under för myten om människan som objekt i det svaga läget!
*****
Oftast är sinnelaget dock inte alls så extravagant som antytt, utan doftar prosaiskt, vardagligt, ibland rent av fattigt. På den goda sidan kan nämnas flit och kärlek till "ordning och reda". Stenbockens herre Saturnus är dock underklassens signifikator, den som ännu kämpar med rent materiella perspektiv.
Som en paradox placeras underklassen som världshärskaren eller arbetsgivaren (tionde huset) via kopplingen mellan Stenbocken och tionde! Vilka tankar låg bakom den tågordningen då det astrologiska systemet tog sin nuvarande form?
Man påminner sig t.ex. kryptiska helomvändningar från Jesus som säger att "de första kommer att bli de sista". Det finns uppenbarligen tankenötter begravda i zodiakens konstruktion och som exempel kan nämnas att tionde husets motpol, fjärde huset, representerar känslan av välmående (lycka), eftersom huset inte bara korrelerar med månbehärskade Kräftan utan Månen därtill är utvald som hussignifikator för fjärde.
Men blir verkligen nyfiken på vilken "input" Lindholm hade på de där scenerna när barn bands och fick en avrättningshuva trädd över sina huvuden. Projicerade Lindholm sin egen framtida avrättning (eller avträde från kändisskapet) på kiddsen?
*****
Eftersom sinnelagets Måne går in i Stenbocken strax efter midnatt kan vi vara ganska säkra på placeringen och med Chandra lagna-metoden där Månen agerar stand-in för (den okända) ascendenten uppstår det olustiga att Månen, fjärde husets signifikator angrips från Saturnus i fjärde. Det senare måste tolkas som ett missförhållande redan i Ola Lindholms egen barnfamilj.
Jag har inga bakgrundsfakta, men precis varenda symbol som relaterar till känslodjup och modersgestalter är utstörda i horoskopet. Det kan knappast vara en slump att han graviterat mot arbete med/inför barn - han har småbarnets emotionella mognad!
Jag har tidigare antytt vad som händer när Ljusen, Sol och Måne, akut signalerar icke-kontakt med varandra. Solen sliter sig och går bärsärk när inte den kloka rådgivaren Månen är med, Solen agerar utan att reflektera med hjälp av sin återspeglande Måne. Vi får nidbilder av människor, kanske drivna (tvångsmässiga) beteenden. I det här fallet ger Chandra lagna en Sol plus den enkla framgångens (tursamhetens) Jupiter i tionde huset för prestige i samhället, ledarskap eller inflytande i offentligheten. (Solen och Jupiter i Vågen skapar också en populär offentlig roll, substans kanske saknas men det går bra ändå.)
Om därför Lindholms förflutna är en orgie i ångest och bristfällig emotionell tillfredsställelse, så börjar det lika extrema solära budskapet forma en logisk berättelse om att kompensera sig eller revanschera sig. Problemet är bara att Solen i Vågen är fallen, den allra svagaste positionen för att "rough it" och skapa en egen stark profil.
Exkurs. Okej, Leonardo DiCaprio har gjort det, men mer typisk för Sol-Vågen är nästan skådespelaren Jeff Goldblum, med ett antal roller där han spelar hyperbegåvad, virrig, ibland försagd professorstyp. (Nå, även DiCaprio närmade sig den överintellektuella typen i rollen som mannen som fejkade läkaryrke och flygpilot för att inte tala om rollen som excentriska affärsmannen Howard Hughes.)
Hos Goldblum är det nästan som att det säregna med Vågen skrivits in i hans filmroller: intelligent och kalkylerande med på något sätt inte så mycket jävlaranamma i. Vågen gillar att softa och trampa vatten, värdesätter likt de slöare typerna av Oxen ett permanent tillstånd av jämvikt/harmoni.
Sol-Vågar är inte overksamma men det som sker det sker på insidan - Goldblum i rollen av tänkande forskare. Minns t.ex. filmen Flugan (där förvisso forskarens yttre förändras, men som en följd av Luftelementets kalkyler). Eller ännu bättre, matematikern i Independence Day - den ende som fattar vad utomjordingarna håller på med när de radar upp sina rymdskepp runt jorden.
Problem nummer två för Lindholm är att Solen stöter på patrull från sin naturliga och ömsesidiga fiende, Saturnus som ständigt söker begränsa om inte rent av helt strypa Solens utflöde. Och den här Solen var alltså fallen redan till att börja med.
Det kunde kallas ett omen om ren och skär stupiditet och jag minns vagt något program där Lindholm var som en dörr med igenrostade gångjärn. Jag har aldrig sett intervjuledare med sånt oflyt. Inför horoskopet är det begripligt varför: den tröga Saturnus hämmar både Månen och Solen och både Måne och Sol är på olika sätt naturligt försvagade jämfört med det indiska och ptolemaiska schemat som kan ses i bloggens högra spalt här intill.
Nu gynnas visserligen Solen av expansionskraftens Jupiter, en kombination som tecknar intelligens. Varslet om ren och skär stupiditet mildras eller t.o.m. neutraliseras. Men här måste man samtidigt titta på Månens förmåga att intellektuellt bolla tillbaka speglingar av de situationer Den Levande andesjälen (Solen) skapar eller finner sig i genom sina viljeakter. Och hur djupt går Månen i Stenbocken. Om inget ännu är empiriskt bevisat, kan denna Måne tänkas blåneka.
Då uppstår plötsligt den spöklika möjligheten att Lindholm kanske inte blånekar för att han ser karriären hotad. Han kanske spelar iskalla killen just för att hans själ är helt frusen och oresponsiv. Han begriper helt enkelt inte de scener han finner sig i! Han är faktiskt så ointelligent att han inte vet att loppet är kört när man testat positivt för kokain. Detta skulle kunna förklara att han var ett sånt haveri som intervjuare av kändisar.
*****
Norrmannen Skavlan är likadan enligt en bekant som retat sig på honom. Med Månen och Saturnus i samma tecken tycker bekanten att han har en irriterande tendens att totalt missa intressanta öppningar från gästerna. Han är avtrubbad och går på sin egen räls.
Och jo, jag har sett väldigt tillslutna naturer med Månen i konjunktion med Saturnus. Det verkar som om alla händelser måste färdas ändå ut till det antika kosmos sjunde krets och där genomgå censurmyndighetens kontroll. Sedan - kanske - kommer en reaktion här nere i den känslomässiga sublunära verkligheten där psykena vegeterar.
Men efter den rundtrippen är all spontanitet borta och individerna reagerar för sent. Jag gissar att Månen och Saturnus i kombination inte ger bra elitidrottsmän, om idrotten kräver blixtsnabba instinkter. Saturnus är dock förnuftets planet och mätningar på idrottsmän har visat att deras kroppar "vet" innan deras medvetna "jag" reagerar på stimuli.
Men Månen - som är den blixtsnabba maggropsinstinkten - kan alltså vara mer eller mindre kidnappad av ett förnuftigt och rationellt jag, genom konjunktion Saturnus, genom aspekt från Den Långsamme (Saturnus indiska namn!) eller, som i Lindholms fall, dubbelt upp: genom både aspekt och genom att befinna sig i sitt skadade läge och disponeras från den världsliga ytans Saturnus.
*****
Hur jobbar man bort en förvärldsligad Saturnus? Genom att 14 år i sträck varje dag och året runt slappna av och sluta fästa sig vid saker varje gång man upptäcker att man fastnat i ett mätande och jämförande och självmedvetet tillstånd! Det kan ta mer än ett halvt Saturnusvarv att fullborda denna brytning med omvärldens åsikter och bli en unik själ, och det kanske inte ens är möjligt. För här spelar naturligtvis ens soltecken (+ husplacering in).
Ponerar vi att Lindholms Chandra lagna ger autentiska insikter (och mycket tyder på det), ser vi att hans livsmission hindrar all form av personlig utveckling. På hans program detta liv står att läsa "Solen + Jupiter i tionde". I det här jordelivet hade själen bakom Lindholm planerat att nå billig framgång - helt uppenbart en kompensation för att karman i hans ryggsäck (Månen) var av det torftigast tänkbara slag.
Det var troligen inte bara i hans barndomsmiljö själlöshetens och resignationens stämningar dominerade - hans själ valde just en så tom miljö för att ur BRISTEN hämta motivationen till att bli "någon" i andras ögon. Men nu har den taskiga karriärplanen hunnit ifatt honom. Månen är det viktigaste en människa har - det är hennes egen sinnesrörelse, hennes grad av välmående inför livets olika scener.
Kanske man kan säga att psykologi handlar om Månen, åtminstone till läran förfaller till KBT och börjar betraktar människan som en maskin som kan "böjas" rätt eller programmeras om, utan att behöva lirka fram svaren på varför det blev fel till att börja med.
KBT förefaller, vad jag läst, fixa enkla hangups som hiss- och ormskräck, och är väl på nivån med egopsykologi - som heller inte söker problemens verkliga rötter. De ligger ju ofta inte egots nivå utan ofta i djupa och omedvetna minnesspår från tidigare liv.
Det var den insikten jag fick med från läsningen av tjeckiske psykiatern Stanislav Grofs första bok (som redovisar djuppsykologiska experiment med drogen LSD): människan sparar minnen som ett kålhuvud och de lagras associativt. När man skalar av kålblad från huvudet hittar man händelse efter händelse uppträdda på en associativ röd råd. När egopsykologin når barndomen tar det slut, för den räknar inte med att den avgörande händelsen kanske ligger några kålblad längre in - men då kopplad till ett annat ego som tillhörde ett tidigare liv!
Ola Lindholms horoskop är så "svårt", att jag misstänker en antydan om ett tidigare liv-trauma via budskapen från Måne och Saturnus (den senare representerar mer eller mindre fixerad karma under detta liv). Enligt Stanislav Grofs "kålhuvudsteori" var det här livets början i emotionell fattigdom bara en kulissvägg som världen riggade för den nyanlända själen som exakt motsvarade dess inre tillstånd. Ja ur ett perspektiv (och livet består av miljarders miljarder samtidiga perspektiv) var Ola Lindholms FYSISKA VÄGGAR I BARNDOMSHEMMET bara kulissväggar skapade av Ödet, precis som hans föräldrars emotionella och mentala sammansättning.
*****
Allt hänger samman. Detta är en väv av sympatheia, sade de grekiska stoikerna (cirka 100-talet fvt) och bestämde sig för att inte känna något alls inför det extremt fatalistiska ödet. Också Platons filosofiska skola hade nått en pessimistisk position vid samma tid, cirka trehundra år efter det första personhoroskop som hittats (i Babylon).
Var det astrologin som fick filosoferna att inse att den här resan (till livet) var planerad i förväg och att det nu bara handlar om att genomföra den så värdigt som möjligt? Historikern Thomas McEvilley har övertygande visat hur extremt lik den grekiska filosofin är den indiska, så stoicism och fatalism ska troligen ses som en kombination av både astrologiska studier och den indiska filosofin. Grekerna snappade upp allt från sin omvärld och systematiserade det.
*****
Jag etiketterar med "rationalism", dels för att Lindbloms förklaring till arbetsgivaren ("ett missförstånd") är ett klumpigt försök att rationalisera och dels för att vi har Ljusen fördelade på Luft och Jord - just den kombination av element som leder till ibland överdriven betoning av "sunt förnuft".
Vi kan också kalla sunda förnuftet för empiriskt/erfarenhetsbaserat tänkande, dvs. icke-kreativt tänkande som aldrig kommer "utanför lådan" eftersom helheten alltid är större än delarna. Och det går aldrig att se helheten på basis av rationellt plockande med de lösa, empiriskt iakttagbara delarna.
(Däremot går ett och annat att härleda/deducera från de materiella delarna, men det är argument utifrån ett "negativ", utifrån det icke sedda. Se t.ex. Paleys
urmakarargument för Guds existens. För en kritik av "the infinite monkey theorem" som anförts mot urmakarargumentet och nämnt i länken, se
den här boken.)
Det är bara Eld/Vision som kan öppna för helheten bortom delarna och därefter kan Luft applicera sin rationalitet på visionen eller det sedda. Men det, som jag sagt förr, är en annan slags rationalitet än dagens materialistiskt, jordbundna. Den ursprungliga rationaliteten, som kom "från ovan", kallas i dagens språkbruk ibland "uppenbarelse".
Obs. De fyra elementen är ett av astrologins perspektiv. Solen är till sin essens att likna vid Eldelementet och i ett Jordtecken antyds en andlig medvetenhet som söker visa sig genom det fysiska! Månen i ett Jordtecken kan istället antas förhålla sig passivt identifierad med det fysiska - om inte Solen vill mer med detta liv. Det går att spekulera mycket kring bara den här lilla uppsättningen variabler.
