DN torgför nu principlöst rövslickeri

Efter att DÖ kollapsat, ett sobert uppvaknande för näringslivslakejen Löfven att hans makt bara var nominell, sjunger DN:s förre politiske redaktör Niklas Ekdal principlöshetens - pragmatismens - lov. I DN. Onekligen är hans punchline suverän eftersom han lånar den från Groucho Marx.

Men när jag söker och finner ett ackompanjerande ansikte till det pragmatikerhoroskop jag just beräknat, slås jag av hur oerhört lik Ekdal är kungen, vars hov han inkluderar i sin lilla uppsättning antinomier som han hävdar alla kan lösas genom mer (prestige- och) principlöshet. 

Kungen verkar även han leva i en inbilsk värld som på twitter använder ett så gammalt foto att diskrepansen med verkligheten snarast borde åtgärdas. (Kungens Saturnus i Tvillingarna visar att den gamle kungen hårt kommer att söka framtona som en ungdomens polare och då går det inte att visa förfallet som är den fallna själens oundvikliga lott.)

För att avhandla det triviala innan man funderar över om pragmatism står skriven på Ekdals himmel, låt oss se vilka zodiaktecken han delar med kungen, vars födelseklockslag ger oss ovärderlig extrainformation. Uppritat som en "naturlig zodiak" med Väduren i första jag-huset men med kungens ascendent (verkliga jag-hus) markerat i kanten:

Notera de blida ögonen hos båda och märk hur svag ögats Sol är fastän nominellt "upphöjd" i Väduren när dess disponent tvärtom lider sitt fall i sårade Kräftans tecken, tecknet som kanske lättare än andra drabbas av Stockholmssyndromet. Dessa tendenser att identifiera sig med kreti och pleti har kungen fått lida mycket av (berömmet av sultanen av Brunei återvänder direkt i minnet). 

Och vad Niklas Ekdal ägnar sig åt i DN-artikeln är dess skenbara intellektuella klarhet till trots inget annat än lortbrunt rövslickeri. Ännu en högerman som försöker göra SD salongsmässiga fast alla kan se vilket girigt, själviskt och inhumant pack det är! I samma andetag lyckas han också slå ett slag för Rovkapitalismens accepterande av EU-tiggare på svenska gator, men det är bara för att människan bakom pseudoskärpan är så principlös! 

Hans beskrivning av Vänsterpartiet är enbart ett illvilligt karaktärsmord av just exakt det slag man kan räkna med från en man utan kuk. Samtidigt ursäktar han SD med att andra partier också har större eller mindre synder i bagaget (men finner inte Centers nazistiska period nämnvärd). Jag förstår att en sådan människa vänder bort blicken inför verkligheten som den ser ut just nu, så grafiskt skildrad i ETC häromdagen:

Jag vill påminna om en annan pragmatiker som bytte sin uppsättning principer när det bäst passade hans intentioner: Göran "Kapten Klänning" Lindberg, som på dagen var hängiven feminist och i skymningen sexförnedrade dem! (Läs Ekdals punchline en gång till.) 

 
Det är bara att jämföra de tre kartor och se vilka två som ligger varandra närmast för att förstå att DN-pragmatismen inte är något att hänga i julgranen alls.

I rättvisans namn ska inflikas att Ekdals Stenbocks-psyke (Månen) sitter fast i skruvstädet som principfasta Saturnus och uppluckrande Jupiter bildar. I den här bloggens första början antydde jag en eller två gånger att jag upplevt det här som en problematisk konjunktion och nu sällar sig ytterligare ett exempel från samma årgång. Men här kommer då den konfliktfega överlöparen Mars-Kräftan in som en möjlighet att ryggradslöst lösa upp låsningen i Stenbocken. 

En f.d. kvinnlig bekant årgång 1961 med just denna konfiguration ställde till med stor skandal och riskerade flera människors vänskap genom sin oförmåga att principfast hålla sig till sin make (undertecknad var inte involverad men satt på första parkett). Jag har sett problem med Saturnus och Jupiters konjunktion även i Jungfrun, och det är möjligt att Jord-elementet leder till så konkreta och situationer att de är lättare att detektera.

Men "kapten Klänning" skiljer sig från Ekdal genom ett sinnelag i Stenbocken som mer direkt avslöjar en dubbelnatur: Saturnus i den till intet förpliktade (amoraliska) Tvillingarna visar perfekt hur dubbel i naturen man kan bli när psyket är skadad via opposition från en fallen Mars och samma Mars dessutom disponerar över handlingsplaneten Solen.

Skulle någon händelsevis upptäcka exakt samma konfiguration i sitt horoskop och stå helt främmande inför det här inläggets undertext kan det antingen bero på svårartad livslögn eller att ett mycket lyckosamt stigande tecken tar udden av de flera svagheter som samtidigt är aktiverade i fallet Lindberg/Ekdal.

Och hur den i grunden inkompetenta skyltdockan Löfven (apropå DÖ:s genomklappning) knyter an till det sagda, det går att utröna av kommentarerna till hans födelsedag. En fallen Mars samt Vädurens tecken figurerar även där, precis som hos DN:s chefredaktör Wobbledarskij, vars ytliga sensationalism bloggen haft tillfälle att begrunda ofta på sistone...


Tillägg. 

Slutledningen om en eventuell pragmatismens astrologiska signatur på Ekdals himmel föll bort! (Sådana här inlägg skrivs ofta i korta spurter av entusisam och det är faktiskt inte alltid bloggaren själv som styr textens färdriktning utan ibland tar hans daimon över! Fenomenet kan vara besläktat med automatisk skrift eller varför inte den kristna tesen om "verbalinspiration". NÅGON skriver och kroppen erbjuder bara handen och pennan som ett verktyg för denne.) 

Men titta på horoskopet för inläggets publiceringstid, 7.46, så ligger svaret otvetydigt där. Exakt i soluppgången den flinka kappvändaren Jungfrun och en illa störd Merkurius till följd av girighetens demon Rahu. 

I försakelsens hus offras samtidigt Lejonets heder och stolthet och där ligger en anhopning av planeter (jfr Fredrik Reinfeldts horoskop): Månen, Venus, Mars och Jupiter. Saturnus kontrollerar och undertrycker ytterligare generositeten från Skorpionen i tredje intellektshuset. Ja se där var ett fult stycke pragmatism, sammanfogad av suboptimala pusselbitar.

Storhet krävs att trotsa nytto-fascisterna

När den här bloggen började undersöka den sideriska zodiaken var det verkligen inte i avsikt att hitta någon hackkyckling. Men Jungfruns tecken har  utmärkt sig negativt i olika sammanhang på ett sätt jag aldrig hade anat utifrån västastrologins utslätade skisser av de tolv tecknen. Fynden rimmar emellertid väl med de antika husen där det sjätte, motsvarande Jungfrun, inte direkt hyllades, varken i Indien eller i den hellenistiska astrologin.

Jungfrun = Olyckans tempel

Humanisten Dilsa Demirbag Stens horoskop är inte tillräckligt intressant för att diskuteras i det oändliga, men det är nog så fascinerande att hon i en DN-skrönika som en god avläsare av tidens trender distanserar sig från t.ex. "girighet" för att till sist ändå hamna på ett annat av sin ledande födelseprincips mest centrala nyckelord: "nytta" eller "nyttoprincipen"!

Som vore det en tanke innehåller söndagens Aftonbladet samtidigt en utmärkt Jan Guillou-krönika där han raljerar över högerns falska definition av nytta och flit: "ika människor blir flitiga om de får mer pengar medan fattiga människor i samma sits förfaller till lättja."

Motsatta tecknet Fiskarna är som sagt "onytta" eller "förlustprincipen" - det måste vara dessa som är de fattiga som blir lata om det skulle gå dem alltför väl i högerns falska verklighetsbild. 

Jungfrun jobbar på att vinna världen men förlorar gradvis sin själ, medan Fiskarna offrar världen och vinner sin själ åter! För att döva sitt samvete väljer emellertid Jungfrun ofta att inta en agnostisk eller rent ateistisk position. Annars skulle felprioriteringen bli ohållbar. Dessutom får vi som ser en större spelplan att jobba med: förlusten som Jungfrun väljer (fast hon tror hon väljer profit och nytta) måste nu repareras, och Fiskarna blir därför ett omistligt motgift. Zodiaken är ett nollsummespel och vissa själar går snett så att andra ska hitta hem.

Nyttomentalitetens hemvist i Jungfrun var ingen nyhet för mig. Den skymtar tydligt även i västastrologins skisser över de 12 principerna. Men den klargjordes tydligt av (den sideriska) Jungfruns dominans bland 25 år av kvinnor som sålde sina kroppar i Playboy-utvik. Det testet visade med all önskvärd tydlighet hur "sluga" Merkurius kombineras med materialismen i Jordelementet. 

Kvaliteten Sattva som i indisk astrologi betecknar ett en rörlighet och hög grad av medvetenhet är troligen det som förklarar varför Månen i Jungfrun utmärker sig så bland kriminella. Jag känner flera män med Solen i Jungfrun och de har alla en fifflares mentalitet, något förstulet och dolskt över sina personligheter, fastän alla också så där typiskt belevade som Jungfrun i allmänhet är (gentlemannen och ladyns tecken - människan som kulturers sitt kroppsspråk och ordval - yttre kultur med andra ord, inte själens kultur).

Baksidan är Jungfrun som ser möjligheterna och tar chansen eftersom egennyttan är så stark. I bland får de, likt Demirbag Stens ateistiska meningsfrände Björn Ulvaeus, vara så goda att betala tillbaka mångmiljonbelopp till staten för något som luktar just girighet, det där ordet hon inte villa se knutet till sig själv eller sin livsgärning.

Men dessa nyttomänniskor! Behöver vi ha dem? Gör de inte mest skada med alla sina lönsamhetskalkyler? En som tänker i termer av profitabilitet är rena döden för all kreativitet och sann uppfinningsrikedom. Nyttomänniskan kan inte annat än vara instrumentalist, hon är inte god för att bara vara god utan för att hon har upptäckt att hon tjänar på det. Det finns så mycket bortom det mätbara Jordelementet Jungfrun tar lätt på i sin dyrkan av det nyttiga (läs: profitabla)! Och det är faktiskt allt detta "onyttiga" som inte sällan sipprar ner till plattmarken och blir till utmärkta uppfinningar.

*****

Demirbag Sten slänger sig med ordet "godhet" som en självklarhet, men jag undrar hur pass god hon egentligen är. Jag har börjat upptäcka ett beklagligt copycat-beteende i hennes krönikor. Hon kommer alltid in lite för sent i alla diskussioner, säger inget förrän hon vet att hennes åsikt garanterat kommer att gagna henne. I den här krönikan slås jag över hur bedrägligt hon har stulit ett tema från Selimovic, han som klandrade författaren Khemiri - "tunnelbane-invandraren". Den "lyckade" Selimovic, som nått en regissörssposition upphov ju sin stämma i SvD och sade, "Spotta inte på min tacksamhet" och exakt samma tankemönster har Demirbag Sten stulit, omarbetat och presenterar som sin slutknorr:

"Jag kommer aldrig att kunna återgälda allt det som jag har fått men kommer att ägna resten av mitt liv åt att försöka. När jag dör vill jag bli ihågkommen som någon som gjorde nytta för Sverige."

Visst kan det vara så att två nysvenskar båda känner djup tacksamhet - räddade av det sekulära samhället från patriarkalism eller krig. Men avståndet i tid mellan de här två artiklarna är kort och jag har börjat ana hur Demirbag Sten arbetar, genom att återanvända andras idéer när precis lagom tid förflutit. Jungfruns honnörsord är kalkyl och medvetenhet, de beräknar precis allting (vilket förklarar varför musiker i Jungfruns tecken ofta har en så makalös precision).

Här hör man då Jungfruns tecken som slaven eller den underdåniga arbetstagaren som står med mössan i hand och gestaltar tacksamhet. Naturligtvis är det för att den instrumentella Jungfruns princip vet att det finns mer att vinna på detta beteendet inför maktens män än en rakryggad protest.

Inte för inte valde antikens djuppsykologer att se en fiende och en olycka i detta teckens grundläggande tendens att lägga sig platt inför den materiella makten. Alla har nu inte revolutionen sjudande i sitt blod och därför gör Jungfruns tecken - om den saknar ELD - helt rätt i att agera lågmält och diskret. De blir effektiva administratörer som står bakom makten i varje ögonblick. (Se Jonas Sjöstedt (v) för en Måne i Jungfrun som toppas med ett kraftfullt Eld-horoskop.)

Så vem äger då Jungfruascendenten Fredrik Reinfeldt? Vilka lobbyister har köpt hans lojalitet? Storfinansen är förstås bakgrundsfond till all hans politik. Jag hörde att han deltog i en sketch i Eurovisionsschlagerfinalen. Samma copycat-beteende som Demirbag Sten visar prov på. Carl Bildt har ju redan gjort EST med sin råttkavaj och här kommer fifflande Fredde och försöker vinna populistiska poäng med hjälp av Eva Hamiltons SVT. Så fult och genomskinligt.

Stora pengar, nya högervridna SVT, Telia, telekom, en fot in hos korrupta länder. Vilken smet svenskarna blivit insyltade i genom just sådana som Demirbag Sten nu underdånigt känner tacksamhet för! Om hon letar riktigt djupt i sin själ kanske hon hittar något värdigare än bara "nytta" att leva för, men det är inte troligt. I så fall hade hon varit född under någon annan astrologisk konfiguration. 

Här är det väl mycket jordmurr i fiendens och olyckans hus. Nyttan är de rena och kreativa idéernas värsta fienden eftersom nyttomänniskor är inställsamma. Det är förstås Stenbocken/Saturnus - den materiella makthavarna de tjänar och Oxen är som vanligt den enklaste formen av grovjobbare. Jungfruns merkuriska "brains" gör henne till en fiffig manschettjobbare.

*****

På en punkt måste jag säga att Demirbag Sten svamlar hejvilt i sin skrönika, och det är när hon förklarar att, "Drivkraft är antitesen till jantelagen".

Smaka på den en stund! Det är så tokigt att man börjar betvivla sitt eget förstånd. Det märkliga är att det här är en viktig opinionsbildare på DN och det är rätt skrämmande om den här låga intellektuella nivån faktiskt går osedd förbi ansvariga utgivarna.

Vad den förrädiska Demirbag Sten gör i den här falska motsättningen är att följa med Fredrik Reinfeldts högeregoism en bit på vägen. Han kallade svenskarna lata och bidragsberoende - till skillnad från honom själv, en "nyttoorienterad" och flink Jungfru som jobbar effektivt, är etnisk och lyckad och minsann inte den som är arbetslös och ligger skattebetalarna till last. 

Den här nyttofascismen kontrasterade Reinfeldt med bidragstagare och i nysvenskan Demirbag Stens försök att tillägna sig en världsbild uppfattar hon jantelagen som kom-och-hjälp-mig. En närig och nyttoinriktad råtta står inte alls i motsättning till jantelagen. Svensken är inte som Reinfeldt ljuger, svensken jobbar visst och ligger i, men jantelagen bjuder svensken att inte skryta och skrävla om sina framgångar.

Att ingen på DN kunnat hjälpa Demirbag Sten förstå ens detta elementära begrepp är skrämmande. Har hon fått vitt kort för att leverera vilka galenpannekrönikor som helst? Det är inte första gången den här bloggaren hittar dåligt tänkande i hennes texter. Som sagt: religionshat och jakten på det sekulära livet gör människor mindre intelligenta! För sekularisten måste vanställa eller förbigå så många av livets fakta för att få sin världsbild att gå ihop, och det märks i synnerhet när t.ex. Humanister presenterar sina tänkta fiender. Det är alltid fel på fakta, de vanställer, precis som landets statsminister Reinfeldt. 

Merkurius är faktaplaneten och fastän "upphöjd" i Jungfruns tecken verkar det också vara härifrån desinformationen och traditionen om Merkurius som tjuv och bedragare kommer. Inte genom Merkurius i sig men genom den låga och hungrande vegetativa själen (Månen) när den passerar "sluga" Merkurius jordiska bostad. Då kan man börja betvivla varje ord - allt _kan_ vara anpasslingens försök att positionera sig fördelaktigt.

Skrönikans slutknorr får faktiskt en lite unken bismak om man påminner sig att Demirbag Sten ser nytta som den högsta dygden. Vilken är hennes avsikt och måltavla med denna uppvisning i krypande underdånighet? Vill hon ha ett jobb av Reinfeldt? Har inte inte redan det, som stående ledarkrönikör i DN? Vill mycket ha mer?

Knastertorrt (Om Jordelementet)

Astrologin är som en dold textremsa som löper parallellt med världens gång. Få har emellertid tv-mottagare som visar "källkoden" samtidigt som filmen rullar.

Ta som exempel långkörarnas okrönte kung James Arness från tv-serien Gunsmoke (i dagarna på väg att bräckas av Simpsons). Arness återkom sedan i Lilla huset på prärien som den väderbitne Zeb Macahan. Något dammigare och jordbrunare har man väl aldrig skådat på tv-rutan!

Och som det ser ut, så är det också enligt astrologin.

Den indiska, "kvadratiska" horoskopformen och
den astronomiskt korrekta sideriska zodiaken.

Arness föddes under ett bestickande överdimensionerat Jordelement. Och med det menas att astrologins två viktiga poler, SOL och MÅNE, båda faller i tecken av samma element.

"Zeb" föddes till Oxens tecken - det mest okomplicerade jordtecknet: landbacken som solid realitet. Men han hade sinnelaget (Månen) i Jungfrun, det läge då människan börjar dyrka jorden / materien. Människan jordbrukaren, människan odlaren! Att kultivera det jordiska. Materiell kultur.

Som om inte det här räckte är materiens själva kvintessens bland planeterna, Saturnus (det tredje jordtecknet Stenbockens härskare) också den placerad i Jungfrun vid Arness födelse.

Här förstelnar sinnelagets (Månen) rörlighet till följd av konjunktionen med Saturnus. Saturnus är Jordelementets rationalitet och mineralens rigida strukturer. Psykets kvalitet blir en robust och jordnära praktikalitet, ordna och hierarkisera.

Jungfrun är i sig zodiakens i särklass mesta praktiker, den har inget till övers för t.ex. Luftelementets högre intellektuella flygturer och den är heller inte inspirerad likt Elden att "skåda" nya ting. Jordmänniskan, och Jungfrun i synnerhet, noterar livets materiella sida och sätter åstad med att ordna och strukturera den. En fantastisk fallenhet för planritning och administration!

Jungfrun är associerad med händerna, och är därför en praktisk och fingerfärdig varelse i jämförelse med Zebs Oxe som egentligen bara kan "ge hals" och ryta eller sjunga. Oxen kopplas till ansikte, mun och svalg i den indiska astrologin och är ett typiskt musikertecken, behärskad av konstens Venus som den är.

Är det därför att undra över att James Arness andra stora rollfigur, Zeb Macahan, "råkade" få namnet på den i Egypten maskulint uppfattade jordguden Zeb (eller Geb)? Skulle inte tro det.

(Egyptierna vände intressant nog på steken och himmelen var för dem kvinnlig.)

*****

Som nästan övertydligt exempel på jordnära Oxens koppling till musikalitet, se svenska countrysångerskan Jill Johnsons exempellöst Jorddominerade horoskop. Ta bort den grovfysiska "båda fötterna på jorden"-genre hon verkar inom, vad återstår då? En vanlig tjej med båda fötterna på jorden.

Såväl Sol som Måne i Jord och ingen som helst aktivitet i Eldelementet. (Den röda infärgningen är "bara" en månnod som i det här horoskopet tycks helt passiv.) Inte undra på att Jill känner dragningen till Nashville, där man kan förmoda att många fler horoskop av Zeb-typen samlats!

Jord-typen känner av liv via vibrationer i materien: musik. Det i särklass mest "somatiska" elementet. På Jills himmel finns inte en anstymmelse till Vatten, så här existerar troligen inte ens några föreställningar om psyko-somatiska realiteter. Musik som ett rent hantverk. En så avundsvärt enkel himmel!

*****

Där nutida forskning som ett litet barn gjort sig kvitt forna auktoriteter och insisterar på att lära sig allt från början i gen, fast på SITT vis, där hade antikens folk redan hittat en enkel men fungerande modell för att förstå tillvaron i termer av inneboende kvaliteter och dispositioner. Och att modellen fortfarande fungerar. Det ser man varje gång man lyfter fram den dolda "källkoden" som löper parallellt med tilldragelserna i vår fenomenvärld, och jämför de två.

Det kommer att ta tid innan modern vetenskap kommit så långt att de når det eleganta grepp om relationen mellan mikro- och makrokosmiska fenomen som antikens folk ägde. Just nu tycks vi som vara på barnlik upptäcktsresa genom en närmast oöverblickbar gröt av nya data kring generna, vilka som gör vad, för att inte tala om hur hela systemet kan tänkas se ut som samverkande reglersystem (för ingen tror väl ännu att allt detta är slumpmässiga mutationer helt utan avsikt...?).

Men när, eller om, så sker, kommer mänskligheten att ha tagit ännu ett steg genom att nu bli sin egen lyckas smed på ett sätt astrologerna aldrig var. De kommer att förverkliga sin odödlighetslängtan i den evigt förnybara kroppsmänniskan. (Hör någon vilken total mardröm extrapoleringen av de fysiska vetenskaperna i förlängningen utgör?)

I senantiken tjänade astrologin (under en kort period, det medges) som ett verktyg för att realisera eller förbättra människans psykiska eller andliga kropp. Det här finns knappt ens kvar i västerlandets allmänna medvetande annat än som psykoterapi för sjukliga sinnen efter att 1800-talets positivism ("godtar bara den verklighet som de yttre sinnena kan registrera") i sin tur följdes av löpandebandtillverkning av prylar tillverkade av Jord. Nu hade gemene man helt däckat under ett alltigenom inomvärldsligt konsumtionsideal.

Livet är komplext och oväntat, och som dess spegel är också astrologin det. När man tittar på skådespelare som blivit kända för sin exceptionella dramatiska talang, då börjar man plötsligt hitta födslar i Eldelementet, ett livfullt och utagerande element. Särskilt Lejonet, zodiakens stora dramatiker, tjänar som bra kontrast till denna knastertorre aktör som tydligen hittade sin livsuppgift i rollen där han fick gestalta hur européerna lade ny mark under sig! Var människa har sin rätta plats i

THE GREAT CHAIN OF BEING.

Men märk, Arness var nu inte bonde, han bara gestaltade rollen. Och det är här aktörens remarkabla triangel mellan de tre lufttecknen Tvillingarna, Vågen och Vattumannen kommer in. Luftbubbleskapande! För det var bara idén om en jordens pionjär som visades på tv-rutan, inte en äkta jordbrukare!

Jag har genom åren samlat ett flertal horoskop över icke-celebriteter som ENBART består av Jord och Vatten. De två negativt polariserade, känslo- och materieorienterade tecknen tycks sakna drivet att bli celebriteter, åtminstone för en karriär på vita duken.

Dessa helt fysikalistiska horoskop brukar typiskt vara "kuggar i samhällsmaskineret", och privat människor som lever för att vårda sin egen kropp (eller andras), gå på gym, välja bland markadens en miljon schampos och hudvårdsprodukter och liknande.

De tror på "känslor" och är prylmänniskor i största allmänhet. De lever sina liv i vad som i antiken kallades "den sublunära verkligheten", under månen, i de fem sinnes våld. De är inte intresserade av abstraktioner utan är, som särskilt Jordelementet indikerar, helt för pragmatism i ordets vulgära mening: strunt i teorin, funkar det så kör på!

Det är de här människorna som ibland blir åthutade, "read the fucking manual" för att de rusar direkt på. "Learning by doing" visade sig nu vara ett problem när datorn kom till hemmet och under tio års tid har programtillverkarna arbetat med att lära sig själva att deras luftbubbla var oändligt mycket mer "yrkesskadad" än gemene mans. Datornernas gränssnitt måste ner till grottmänniskans nivå för att bli allmänt förstådda. Jord implicerar ett skifte från abstraktion till konkretism.

Lyckligtvis har den övervägande majoriteten av dem som domineras av Jord och Vatten ändå någon hållhake på Eld eller Luft via enstaka planetära placeringar. Och om inte annat kanske det finns en partner som kan förse dem med nya visioner och tankar.

Jag tror den kraftiga betoningen av Jord i "Zeb Macahans" horoskop förklarar just den loja pragmatism jag skisserat - Gunsmoke rullade på tv-rutorna i 20 år. Jordelementet representerar minsta motståndets lag i bemärkelsen att VILJAN här är helt underkastad de verkligheter det trögaste av elementen tycks måla upp för sinnena. "Zeb" tänkte säkert, "Varför ändra ett vinnande koncept" och hängde med tv-serien tills den gick i graven.

Jordmänniskor kommer aldrig ens på tanken att allt detta kanske är en dröm eller verklighet i en lägre ordning. De vill faktiskt inte vakna upp till filosofisk inspektion av sina kulissväggar, för de är ju födda att vara konsumister av prylar eller sinnesupplevelser till sin döddag. Hur födelsehoroskopet sedan ser ut vid nästa återkomst till jorden, det är en helt annan historia och en följd av beslut utanför den verklighet de fem sinnena befattar sig med.

Antecknat av en som föddes helt utan planetär aktivitet i Jordelementet, och inte oväntat också står utan nämnvärda framgångar med världens mått mätt. Avundsjuk? Egentligen inte. "Been there, done that."
:-)