Åldrandeneurosens ideala karta (sekularismens ondska)

Jag avstod från att skriva något i september när DN:s Åsa Beckman i en illa hanterad åldersneuros mellan raderna for ut i en anklagelseakt mot män som byter ur sina hustrur mot en yngre årgång. När DN cyniskt sökte tjäna mer klick/pengar på att spegelvända temat ("varför yngre kvinnor väljer äldre män") fick jag uppbringa all energi för att välja mina strider. Allt är inte värt att kommentera. 

Men när Åsa Beckman äntligen patologiserat klart och medger att det var hennes eget ytliga problem med en åldrande hy/yta som låg bakom projektionerna på männen, då måste jag reprisera hennes karta. Den har tidigare kommenterats för dess bristande själsdjup. ALLT och då menar jag verkligen allt, går i den torftigt socialrealistiska människotypens tecken, allt är materiellt Jordelement vilket sedan en lägre form av Luft ägnar all sin intellektuella energi åt att resonera kring. Det sideriska soltecknet är Vågen, som är venusianskt och därmed har med attraktionskraft och estetik att göra. Problemet verkar dock ligga på psykets sida: Månen i Stenbocken betraktar allt ur en position i en hackordning och sätter ett materiellt värde på sig själva och sina omgivningar. I kombination med Vågskålarna blir det ett skrämmande vägande hit och dit ... 

Bara Jord och Luft. Torr "rationalism"
av ett världsligt slag

Att en provisorisk solascendent för den utagerande personlighetssidan skuffar in en redan fallen Venus (Vågens härskare) i förlustens (den bittra förlustens?) 12e hus är inget unikt, det händer ofta då Venus alltid hittas i närheten av soltecknet. Vad som försvårar och t.o.m. bojar den här kartan i en oförlöst materialistisk fixering är Saturnus som kopplar ett hämmande 270-gradersgrepp om ascendenten. Självmedvetenheten - kontrollen av den egna materiella formen - blir något som aldrig riktigt släpper. Jag har tidigare kommenterat en ungdoms föredetting med samma typ av signatur och hur vederbörande inte kunde gå förbi ett enda skyltfönster utan att titta i det, länge och väl. Till sist insåg jag att människan inte granskade varorna utan sin egen spegelbild! 

Det här året är olyckligt eftersom Saturnus normalt är en välgörare för Vågen, hjälper den att dra gränser och introducera kontroll i vad som annars skulle bli en oändligt vindflöjel och obeslutsam kappvändare. Problemet är att Saturnus motpol Jupiter detta år minglar med Gränsdragaren och söker bryta mot Livets Spelregler och formella och oomtvistade realiteter. Jupiter söker framgång och lycka och här blir tursamhetens och svårmodets faktorer låsta i clinch. Vågskålarna drabbas hårt och fixeringarna kan vara många.

Ett typiskt exempel på dragkampen mellan Saturnus ("stanna kvar") och Jupiter ("gå vidare") är kontrollfixeringar, springa och kolla spisen fem gånger innan man lämnar hemmet (snarlikt till föredettingens "dubbelkoll" att utseendet var bra i vartenda skyltfönster - ja där var också Jupiter inblandad!). Minns scenen i "Livet från den ljusa sidan" där Jack Nicholson tvättar händerna! Tvångsmässighet. Detta skulle också förklara hur Beckman tillåts hållas på DN:s sidor så att alla förvärldsligade materialister tillsammans kan pina sig över att deras världsbild är så ynklig att de inte ens kan hantera åldrandet som...en man!

Men Beckman är här typiskt svensk, hennes horoskop rör vid nationalhoroskopets två kanske viktigaste zodiaktecken. Och därmed ligger insikten inom räckhåll till den fullständigt sjuka svenska arbetsmarknaden med dess åldersdiskriminering. Det här ägnar jag en hel del sidor i min bok Folksjäl eftersom vår sekulära ytlighet skapat en kroppsfixering och en motsvarande själslig förtvining. 

I andra kulturer umgås MÄNNISKOR fritt över åldersgränserna. På svenska arbetsplatser rekryteras KROPPAR på rasbiologisk grund och nu det diskrimineras numera frisk även inom den kaukasiska rasen. Det kvantifieringssjuka samhället har nu även angripit pursvenskarna och olika åldersgrupper betraktas som om de tillhörde olika raser. Det dominanta åldersegmentet bestäms av en Arbetsgivare som sedan inte vill ha någon inblandning av "orenhet" i den design han/hon stolt skapat sig. Det handlar nästan alltid om unga och omogna chefer utan någon som helst personlighet. 

För en sådan ledare finns inget mer skrämmande än en äldre underordnad som hunnit skaffa sig all den klokhet och överblick den unga och fartblinda och ännu omdömeslösa chefen saknar... Men även äldre chefer kan vilja skaffa sig grannlåt i formen av toy boys eller sexiga tjejer för att inbilla sig att man ännu är i sin krafts dagar och lever det ljuva livet på kontorstid. Kort sagt, i en kultur där Satan = materialismen styr, sitter samhällets äldre alltid pyrt till.

Synd att DN valsat runt i över en månad i Beckmans projektioner av sina egna problem och inte lyckats lyfta blicken och ta det stora greppet på åldrande och vår svenska kulturs hat mot allt som är "olikt"...

****

En snabbkoll visar 228 horoskop taggade "skönhet" eller "modell" i min samling av drygt 10.000. Själv född i Vågen likt Åsa Beckman blir skönhet, estetik och artisteri viktiga ingredienser för en god upplevelse de år man nu har i den här världen. 

Jag kommer inom kort att göra en liten undersökning av dessa 228 skönheter och modeller på samma sätt som pilotstudien av 45 transsexuella häromdagen gav intressanta resultat. En hypotes finns i det här inlägget och frågan är om Jupiter och Saturnus skadar varandras ambitioner. Som planeter är de enligt hinduismen försonligt "neutrala" till varandra - förutan expansionskraft skulle gränsdragande inte betydde något, och vice versa. Men när man etablerar en ascendent (fysisk, sol eller måne) uppstår motsättningar där bara den ena gör gott medan den andra presenterar problem ("verksam illgörare"). 

Jag var god vän med en karismatisk modell under många år i ungdomen och finner Beckmans karta intressant eftersom bekanten faktiskt föddes i soluppgången i samma tecken men slapp Venus hängande fallen i 12e förlusthuset. Här följde Venus med soluppgången i härskarläge. Saturnus på samma sätt i negativt härskarläge i Stenbocken och hårt bevakande den egna Vågkroppens formella företräden men - och här är skillnaden - lyckobringaren Jupiter var inte fastlåst vid Saturnus i 4e utan stod i den goda lyckans 5e hus, visserligen som "verksam illgörare" men likväl tursam i sin jakt på lätt (ond) framgång. Hon hade ett leende som fick män att vingla rakt ut i gatan, och tacka för det: Jupiter välsignade i sin långa 240-gradersaspekt både Solen och Venus i öster. Dessutom hade fotomodellen en bättre Måne i empatiska Fiskarna och slapp därför den akuta materialistiska bindning som finns antydd i Beckmans karta...

Bland de 228 kartorna har bara 45 "skönheter och modeller" känd födelsetid men dessa kommer att utsättas för en liten specialstudie eftersom en fysisk ascendent smäller mycket högre än den solascendent som fick duga i samband med Beckmans utagerande av sin åldersneuros.

PS. Trots att vissa av Platons efterföljare hävdade att kroppen var roten till allt ont, känns den uppfattningen lite väl extrem. Men också de gamla kineserna hade tänkt ut samma tanke. Inom daoismen hette det att "skälet till att vi dör är våra kroppar; hade vi inte en kropp, hade vi inga problem". Tankegången låter banal och närmast korkad tills man inser att daoistmunken talar ur sitt RENA INTELLEKT, det som föregår födelsen till en kropp och det enda (enligt vissa) som överlever det. Intellektet var en högre instans än själen även inom platonismen. 

Daoistmunken låter alltså förstå att det var ett misstag att sjunka så lågt i medvetande som till den nivå där den kroppsliga drömmen tar över och presenterar sig själv som den yttersta verkligheten. Livet på andra sidan är betydligt mer bekymmersfritt. Åsa Beckman får trösta sig med att det blir bättre sen.

Antiborgerliga sentiment i DN - är tidningen en populist?

Biträdande kulturchefen på DN, Åsa Beckman, gör sitt jobb bättre än sin urvattnade chef Wiman, vars floskelparad är något att beskåda. De få gånger jag läst något av Beckman har det varit mer sälta i texterna. Och vilken stockholmare som inte längre känner sig hemma i sin egen alltmer gentrifierade stad kan ignorera hennes senaste och träffsäkra krönika? 

Jag har tidigare nämnt det och kan upprepa: vid rask söndagspromenad genom Stockholms innerstad hör man fler konversationer på utländska språk mellan dem man passerar och möter än på svenska. Storföretagen har klagat på att svenskarna inte går att anställa och här är deras lösning: ta in högavlönade konsulter från utlandet. Hyresvärdarna gnuggar händerna och boendekostnaderna rasar i höjden. Stockholm håller på att bli samma kapitalistiska inferno som London, där inge ens landets egna höginkomsttagare har råd att bo längre. Globalismen och den interkontinentalism som unga popsnören som Andres Lokko en gång hyllade, är ett fanstyg.

Lyssnade nyligen om Good Humor, smarta popgruppen St Etiennes briljanta och garanterat opolitiska album från 1998, inspelad i Tambourine-studion i Malmö. I nyutgåvan från 2010 citerades Lokko några gånger och han drog den slitna historien om svenskarnas "lagom", ett begrepp som redan meningen därpå visade sig inte så unikt svenskt - britterna hade ju "just so". Så varför dra upp det? 

Lokko hamnade därmed i den pinsamma belägenheten han både röjde en provinsiell mentalitet som söker det egna språket och samtidigt inget hellre vill än att hänga ute med "de internationella". Jag noterar att Lokko har ett horoskop lika fylld av lokalt bojad JORD som Beckman som beskriver dem som får dåndimpen när de går från ett kvarter till nästa. Vad Lokko saknar är LUFT som ledigt rör sig mellan territorierna... Fast som vi strax ska se, är det just här det gnisslar som värst för Beckman...

Från långt tillbaka har jag horoskopet för en kvinna född samma år, månad och dag som Beckman, och ju mer jag läser texten i DN, desto mer går ögonbrynen i höjden. Det är som att i den ena iakttagelsen med kommentar efter den andra höra bekanten från över 30 år tillbaka. Apropå "raska promenader" hakade vederbörande upp sig på att jag gick med en hoppande gångstil - hon tyckte jag studsade fram som en "afrikan", vilket var en lustig liknelse. I den lilla staden fanns vid tiden väl knappt en enda mörkhyad. Själv hade jag aldrig formaliserat människor på det sättet. Beckman ägnar stort intresse åt det välmående borgerskapets lediga flanerande i citys shoppingstråk och återger en episod där en arbetarmänniska chockeras av hur annorlunda fint folk rör sig i sina distrikt!

Min far gjorde en halvkarriär på 1960-talet och kunde ståta med titlar som säljchef och t.o.m. vd - en man från underklassen som lyckades klättra uppåt i ett Sverige som var enklare då - en social positionering som jag ägnat livet att ödelägga för egen del i protest mot den ihålighet en oförlöst materialism skapar i människorna. Det går inte att båda vara vän med den här världens herre, Mammon, och hans befälhavare...

Min forna bekant med arbetarföräldrar fylldes av misstro bara genom att jag bodde på en "finare" gata än henne och kunde skämtsamt kalla mig "professorn". I undertexten hörde jag hennes distansering och dåliga självförtroende som del av lågutbildad arbetarklass. Hon hade enligt egen utsaga sovit sig genom grundskolan, så jag förmodar att ansvaret till del vilade på henne själv. Alla är inte födda med läshuvud.

När man granskar Åsa Beckmans födelsedag - samma som föredettingens - är det helt uppenbart varifrån i horoskopet denna förlamande klassfixering kommer. Klass- och rankningsplaneten Saturnus kontrollerar precis hela föreställningen! Och eftersom Beckmans lilla bildbyline visar en långhårig blond människa som i 50-årsåldern ser häpnadsväckande lik ut den jag minns från 20-årsåldern, kan man börja undra om kulturskribenten t.o.m. delar bekantens strävsamma Stenbocksascendent... 

Men problemen är att Saturnus hemma i sig negativa härskarläge "permanentar" maktstrukturerna och detta är vad den revolutionära Mars i jämlikhetssträvande Vågen vänder sig emot. Samtidigt blottlägger sig Mars i Vågen för Saturnus långa 270-graders kontrollaspekt och åter därmed på en "motreformation" som söker återställa den rådande ordningen. Det här horoskopet sammanfattar torrt den svenska socialdemokratins fullständiga misslyckande och hur de gamla landägarna (Saturnus med Jupiter) skrattar hela vägen till banken i det här landet. 

Födelsetalet 2016 för hela landet var cirka 320 nytillkomna själar per dygn, och om man bortser från att vissa tecken inte ens stiger längst upp i norr vintertid, kan man löst tala om runt 25 födslar per ascendenttecken under ett dygn i Sverige. Tänk att lokalisera denna lilla grupp från norr till syd och jämföra deras ansikten och attityder, ascendenttecken för ascendenttecken! En astrologins motsvarighet till svenskarnas vansinniga rasbiologiska studier för 100 år sedan och troligen betydligt mer givande och tankeväckande givet de besynnerliga paralleller som kulturskribenten och den anonyma företer.

Kan man misstänka att de kanske 600 svenska barn som föddes de här dygnen då Månen mer personligt anknyter till den stora kampen om resurserna inom den stora samhällsstrukturen rymde ett stort antal ineffektiva smygrevolutionärer, lika ineffektiva som Beckman själv eftersom de i likhet med hela den svenska arbetarklassen bara ville klättra lite på statusskalan. Är, kort sagt, Beckmans skriveri bara DN:s falskt "radikaliserade" fjäskande för sina läsare, nu när det står allt klarare att medelklassen i själva verket sitter lika löst till här som i USA under det att rovkapitalisterna tar en allt större del av kakan? 

Jag vill tro att den forna bekanten ändå hade en gnutta äkta revolution i sig även om hennes föräldrar svartjobbade så svetten lackade. ("Stora och lätta pengars" Jupiter - framgångsstjärnan - har en lätt främmande placering i svårmodets och Saturnus tecken Stenbocken och hur dessa motsatta principer på något sätt tar ut varandra.) Den fattiga människans enda sätt att protestera mot ett system som var riggat till de rikas fördel. Eller tecken på en urbota förfallenhet och den falskhet som följer när man lyssnar till den materialistiska ateismens falska försök att göra människan till alltings mått. 

(Jag noterade med en uttråkad suck hur belåtet satanssekten Humanisterna nyligen i Aftonbluddret applåderade sosseregeringens förslag till religionsförbud i skolorna, just det förslag de själva lobbat för genom infiltration av den svårt obildade svenska politikerkåren.)

Vad man kan säga om Beckmans lilla tårtbit av tid är att det har sina risker att ENBART vara disponerad mot det kroppsliga/materiella så att hela ens tankeförmåga BINDS fast vid status- och klasstänkande. För det är vad som verkar hända när Kronos - den kroniska Saturnus - tar kontroll över Mars-Vågen och eggar Mars att (lönlöst) söka kämpa för alltings jämlikhet. Gammal är äldst och det är Saturnus som verkligen äger den här perioden. 

Är alla dessa 600 svenska barn delar av ett överklassegment i ett annat samhälle och ett tidigare liv? Ny skyfflades de i linje med sin kollektiva karma ner på jorden igen och de som den här gången hamnade i arbetarklassmiljöer (till följd av sidoinfluenserna från ytterligare tidigare liv som förklarar grovsorteringen), de HATAR nu sin situation i djupet av sina själar som skadats av överklasslivens frihet från de normer som binder vanligt folk.

Ödet har sitt sätt att justera överdrifter från ett liv till nästa, men komplexiteten i Alltet långt större än jordvetenskapernas anhängare tycks kunna förstå, trots att de just ägnar sig åt mångfalden i det materiella.


Tillägg. Jag var svagt medveten om att ha skrivit om Beckman, men hittade inte inlägget eftersom taggen felstavats "Åsa Beckmen". Det nu rätt kul att se hur snarlika tankegångarna - hennes och mina - är, trots att 4½ år skiljer texterna åt. Även 2012 obsessade Beckman över gångstilar i DN - liksom jag. Det är väl min inre "afrikan" - möjligen två tidigare liv som färgad bara under det senaste millenniet. Han kände sig väl förorättad över att hans lätta, antigravitionationella gångstil inte uppskattades av ett barn av slaveriets saturnuiska sinnelag. Så återigen horoskopets "oheliga" allians mellan befriande Jupiter och förslavande Saturnus - allt detta inom samma lunära sinne/psyke!

(Saturnus = gravitationen som drar ner mot det materiella och det tungsinta.)

Åsa Beckmans gångstil och bördans Saturnus

DN:s Åsa Beckman utgår från ett personligt exempel, om varför alla (läs: hon själv) får en så kymig känsla när någon kommenterar det "omöjliga" med den egna gångstilen.

Vilket tillfälle för bloggaren att kontra med ett fascinerande parallellfall som stärker misstanken om att vi inte ens tänker våra egna tankar själva utan bara förmedlar kosmos signaler. (Vi kanske har fått förtroendet från ödesmakterna att formulera signalerna mer eller mindre väl.)

För en evighet sedan hade bloggaren en relation med en då tjugoårig kvinna som var född samma dag, år och månad som Åsa Beckman, men inte alls lika lång - DN-skribenten ger oss alla detaljer (och detaljfixeringen ska strax få sin astrologiska förklaring). Hon hade precis som Beckman tydligen, en hafsig och slängig gång och dålig rygghållning.

Det här kommenterade jag aldrig - varför klaga på en människa man gillade? Så döm om min förvåning när efter något halvår eller kanske ett år vederbörande plötsligt slänger ur sig att jag går som en "neger", liksom studsande! (Ja, människan kom från en lågutbildad trakt med skattefuskande egenföretagande socialdemokrater - de där som idag röstar på moderaterna.)

På den tiden var jag nybörjare på astrologi och använde dessutom fel zodiak, den västerländska. Flickvännens kraftfulla Vattumanhoroskop var inget av det slaget! Den humanistiska och all-inkluderande Vattumannen skulle aldrig kommentera en ytlig, yttre sak även om också Solen har sina fläckar - se massmördaren Anders Breiviks underliga variant på Vattumannen.

Däremot ligger "rasbiologen" Stenbocken aldrig särskilt långt från att börja kommentera andra för deras utseende. Åsa Beckmans födelsetid är okänd, men den sedan länge preskriberade flickvännen hade Stenbocken stigande i öster. Det här horoskopet gäller även för DN-skribenten, men enbart som Chandra lagna, som månascendenten som särskilt lyfter fram föreställningsförmågan. 

Eftersom det är Månen i härskarläge i Kräftan som fabulerar helt fritt och ibland utan någon koppling till den empiriska verkligheten ("mångalenskap"), kan vi därför sluta oss till att Månen i motsatta Jordtecknet Stenbocken är den mest fantasilösa och som därför blir en präktig socialrealist. Allt i fantasin handlar om det fysiska och konkreta. 

Det är därför Jordelementet är så irritabelt och negativt; dess inre rikedom är bara så stor som det omvärlden har att bjuda på som skådebröd. Mitt ex tyckte uppenbarligen att jag störde hennes vy genom att inte gå lika hopsjunket och håglöst som hon henne själv! (Relationen blev kortlivad, vi började snart ömsesidigt dra oss från varandra.)

Stenbocken är som Jungfrun ett taget ett steg till, den kritiskt observerande Jungfrun ger nu upphov till fasta strukturer som i nästa steg av Jordelementet - Oxen - blir till den orubbliga fysiska verklighet vi har att förhålla oss till. Detta kanske förklarar varför bloggen ibland kallad Jungfruns tecken "missbruk" av kvaliteten Sattva.

Den kunskapssökande kvaliteten ställs här i det mest jordiska elementets tjänst, med den följden att Sattva inte alls befriar människans själ utan tvärtom binder henne hårdare och hårdare i materiella strukturer.

Som synes handlar det om en födelse i den esteticerande Vågen - tendensen att leva via sina egna mentala luftslott med tyngdpunkt på frågor om balans och proportion. Exet själv gick som tyngt av tonvis av bördor så varför gällde inte konceptet om harmoni personen själv utan bara andra? 

Venus är fallen i Jungfrun så att den enda kärlek den här människan känner är harmonin i att skapa dissonanser. Den fallna Jungfrun tror kärlek består av ständiga kommenterar och kritik av den andre. Inte få födslar till Vågen ger denna underart som inte riktigt fattat att Vågen handlar om tvåsamhet, de här Vågarna agerar separatistiskt, vilket i sanningens namn exet gjorde från första början.

Men årgång 1961 har ett övergripande problem i att generositetens Jupiter kidnappats av den snåla, fordrande och extremt graderande Saturnus. Den har förirrat sig in i Stenbocken samtidigt som husets herre Saturnus är hemma i sitt negativa härskarläge. Jupiters vilja till välgörenhet blir nu inte större än Saturnus medger, och Saturnus i Stenbocken (negativ Jord) är verkligen inte känd för att vara någon välgörare! 

Som bäst står Saturnus i Stenbocken för krass realism och ambitionen att fördela samhällets resurser efter förtjänst - arbetaren är faktiskt värd sin lön, vilket inte djävlarna i Svenskt Näringsliv förstår med sitt sataniskt illa tilltygade tionde arbetsgivarhus i den oreflekterande materialistens tecken Oxen.

Men med exet hade vi den tunga Saturnus i det första ego-huset och det måste ha varit arbetarklassens och bördornas planet som tyngde ner henne och gav den dåliga gångstil som blev så mycket tydligare när hon gick gatan fram med en "hoppig neger"! Stenbockens förtryckarstil dök upp direkt och hon sökte sänka den andre genom att nedgradera honom till "neger". 

Tyvärr lider hela svenska folket av den här tendensen till ytlig bedömning. Vi pratar mat och möbler, vi mäter och bedömer både föremål och människor på ytan, och nationalhoroskopets kärleksplanet Venus i hackordningsspecialisten Stenbocken är bara marginellt bättre placerad än Venus i sitt fall i Jungfrun. Båda venusplaceringarna lider av att de är sina egna - och kärlekens - värsta fiender genom sin kritiska mentalitet. Kärlek söndrar inte och hårklyver, den förenar! 

Ju mer fysisk människan blir - och börjar kräva biffiga män eller välsvarvade kvinnor - desto lägre har människan fallit ner i dårskap. Att döma av dagens hälso- och kroppsfascism är svenska folket snart rena monstren och sämre är stockholmarna där pesthärdarna, gymmen där dessa djur raggar på varandra, finns i snart sagt varje kvarter. Det är en distinkt underart av verkliga människor som ockuperat landets huvudstad. De kan vara återfödda apor som nu provar på livet i människokropp och med mänskligt intellekt.

*****

Exakt hur prövosamt livet troligen var för exet och Åsa Beckman, och hur mycket tillfällen till irritation i vardagslivet som en människa utan fungerande generositetsplanet upplever, det fick vi ett exempel på helt nyligen.

Jag tänker på den sinnessjukförklarade videoartist som hamrade ihjäl en trettonårig flicka i Täby eftersom hans senaste film "brusade för mycket" ("rörde sig som en hoppande neger"). Hans självanklagande hade lett till att vända perspektivet och började leta störmoment i den yttre, "objektiva" (Jordelementet) miljön. Till sist störde hela hyreshuset honom och det var en ung tjej som fick bära hans egen synd. 

Här ser man för övrigt förklaringen till Jesus "omöjliga" påstående att inte bara felaktiga handlingar är synd utan även felaktiga tankar. Det var Täbymördarens tärande självkritik som var hans första brott! Det som sedan hände var bara en konsekvens om att han redan förbrutit sig mot kosmos morallagar i sitt eget sinne och tänkande.

Venus äger ännu inget av Jungfruns självkritik (och därför omvärldskritik) när den ligger i Oxen, där den ju härskar och representerar en oreflekterande identifikation med sin kropp och sina sinnesintryck.

Även om Oxen blir det första av Jordtecknen om man tar Väduren som zodiakens start, är den i själva verket resultatet av Syndafallet som påbörjas i Jungfruns tecken (Venus fall) genom att den sattviska kvaliteten faller in under den negativa kraften och påbörjar sin kärleksaffär med Jordelementet, Underjorden eller Dödsriket.

Visserligen beskriver myten om Hades/Pluto och Persephone hur den intet ont anande ungmön rövas bort av Jordens mörkare nivåer, men det kanske är renheten i Sattva som inviterar attacken från rent mörker, Tamas guna! (Passionens eller lidelsens Rajas som vanligt det stormiga hav där Ljus och Mörker spänner musklerna mot varandra.)

I Oxens tecken befinner sig således Jungfrun kidnappad till dödsriket. Filosofen Platon: vår kropp (soma) är en grav (sema). Sentimentet verkar återspeglat i andra huset som står för pengar (rikedom sorterar under den grekiska dödsguden Pluto - jfr plutokrati, "härska genom rikedom".)

Syndafallet måste alltså tillskrivas Jordelementet maximalt fjärmat från den transparenta Elden. Kärlekens fall i Jungfrun är inte bara våldtäkten på Persephone som gjorde henne till en fallen kvinna (och arketypen för alla prostituerade), Venus fall beror på att Venus ens tänkte tanken om att berika sig på myllan! 

Som Jesus sade (i parafras): att Jungfrun brukar jorden för att öka dess naturliga avkastning och göra sig en extra förtjänst på naturen är inte den verkliga synden, utan redan idén att göra det. 

Venus kunde inte ha fallit på detta sätt utan den olyckliga kombinationen av tankeförmågans Merkurius i kombination med kunskapssökande Sattva och det onda Jordelementet. Som synes är zodiakens Jungfrun "konstruerad" för att göra OLYCKAN och FIENDEN till ett faktum. Detta är själva funktionen i den här stationen på pilgrimens färd.

Men Täbymördaren hade som sagt inte Venus i sitt fallna tillstånd. Det är istället Saturnus - den instrumentalistiska Jungfruns moder - som kidnappar Jupiter, planeten som är kapabel att skänka stor förmögenhet - och "stämmer ner" tonläget så att kontrollen av rikedom associeras med det fysiska och konkreta i dödsrikets Jordelementet.

Det är notabelt att Täbymördarens horoskop visar en Saturnus som "mördar" frihetens Jupiter på precis samma sätt som i horoskopet för Åsa Beckman och exet, ännu en gång i dödens element Jord men nu i den fallna kärlekens tecken Jungfrun - en fallen kärlek som inte längre kan annat än älska genom övergrepp, kritik, hårklyvning eller Plutos (Hades) våldtäkt på oskyldiga.

*****

Vi tänker inte våra egna tankar. Gudarna dansar ringdans i evigheten och nu hade tiden kommit för Åsa Beckman att drabbas av samma kommentar hennes himmelska förlaga lät mitt ex undslippa sig för årtionden sedan. "What goes around comes around." Och: "It's nothing personal." 

Detta kan astrologin och världens alla klassiska filosofier intyga: det handlar inte om den enskilda personen. Den verkliga leken pågår på "övervåningen" här nere i dödens materialistiska avbild upplever vi Moder Jords eget syndafall och hennes mörkläggning av de verkliga andliga förhållandena. 

Det är därför så perversa människor som högersympatiserar kan existera: de ser verkligen inget annat än de enskilda kropparna, och har så begränsat förstånd att de bara kan kommentera (ofta kritiskt) tingens ytor. De har förlorat kontakten med de större sammanhangen. Får de Berättelsen berättad för sig slår dödsskräcken till och ridån åker ner illa fort. 

Dessa "individualistiska" själar går för närvarande inte att kommunicera med (se fruktan i Fredrik Reinfeldts ögon över vad han ställt till med genom sin bisarra vanföreställning om att svenskarna var lata och skulle bli bättre om man raserade samhället). Dessa själar har ännu inte nått botten i sin degradering.

Är t.o.m. vändpunkten för en djupt fallen själ inplanerad för ett visst jordeliv? Ja, fullständig fatalism var populär i Grekland i början på vår tideräkning. Tanken var troligen en import från indisk naturlära och i judisk kosmologi fanns den också. Ljusets och Mörkrets kamp (astrologins positiva och negativa polaritet) var själva grundstommen i kosmos och själarna ansågs ner till minsta födelsemärke uttrycka sin plats och sitt syfte i helheten. En del själar har INGEN vändpunkt inplanerad i detta kosmos. 

Till de själarna hör t.ex. själen i planeten Jorden som alstrar alla dessa biologer och naturvetenskapare vilka hjälper jordsjälen att uppehålla fantasin att mänskligheten verkligen håller på att upptäcka den materiella verklighetens alla mekanismer. I själva verket krälar de bara runt i en sandlåda och kombinerar idéer och hugskott. "Atomerna" har hängt med i över 2.500 år sedan indierna hittade på den idén (ja, indierna inte grekerna). 

När deras värld nått sitt slut står den andliga världen oberört kvar och gudarna dansar alltjämt ringdans. Leken kommer att gå vidare på en annan plats, med eller utan fysisk planet som hållpunkt. Fysiska planeter är bara nödvändiga för själar som vid den tiden lagt sitt fokus utanför det verkliga Livet. Därmed har de triggat Syndafallet i Jungfruns tecken. Zodiaken förefaller vara en evig idé, dess grundprinciper går så djupt in i tingens väsen att varje ny värld också kommer att kunna förklaras utifrån Cirkeln (1) och dess delning (i 2, 3 och 4).


Tillägg. 

Beckmans horoskop visar perfekt den "platta" rationalisten eller den intellektualisering (Luft) som inte tycks kunna släppa sinnets intryck av den yttre omvärlden (Jord). Jag misstänker att den här typen har föga intresse av att då djupare, de tror verkligen att vetenskapen, socialvetenskap eller annan, har alla svar. Hjärnan producerar deras medvetandet och efter döden finns inget mer. Empiri, "erfarenhetsbaserad", är ett ord som strikt sorterar under kombinationen Jord + Luft. En intellektuell konstruktion som bara ser de fyra elementen (eller hur många grundämnen deras system nu innefattar) som sidoordnade i en platt värld. 

Den här bloggen antyder att de fyra elementen inte bara beskriver det fysiska universums verksamhet utan också är de FYRA LEVANDE VÄSEN som Platon nämner och som den bibliske profeten Hesekiel skådade runt Guds tron. Närmast den tanken kommer man i folktrons övertygelse om att det fanns elementarväsen - livsformer som hörde hemma i ett av de fyra elementen men kunde anta former som människan kunde se. 

Salamandern (en ödla) var en manifestation från Elden, och i samma andetag kan man fråga sig om inte salamandern är en variant på ormen i Paradiset... Det var ormen som öppnade den bestialiska människan (Oxen) så att hon plötsligt blev en medveten (och självmedveten) varelse. Säg att det är den upphöjda Solen i Väduren som höjer sig i öster och på så sätt frigör sig ur 2a huset, Hades portar (Oxens hus) och således visar att kroppen INTE är den verkliga eller definitiva historien om vem den levande varelsen är. 

Mitt ex var intellektuellt tondöv för sådana här frågor, och utgår man enbart från en månascendent är Eva Beckman det också. Men här kan "rätt" fysisk/faktisk ascendent öppna den fallna och tillslutna själen. Exet var totalt sluten med Jord-Saturnus i öster, ett trubbigt sinne (utseendet var det enda hon fått med sig som tillgång i detta liv). Men en Sol i Luft stigande i öster skulle genast ge annat ljud i skällan även om det alltid finns risker för narcissism med Solen i egoposition. 

Livet kan begränsas i detta snäva och personliga hus sluta som en enda lång egotripp - mitt utseende, min karriär, mina kläder, min livsstil. Jag har sett ohyggligt havererade människor som BARA är konsumenter födda med Solen i öster (i olika element). Troligen är det så lågt i tak i det svenska samhället att själarna har lätt att nå en formkurva motsvarande en sjuårings mognad. Filosofiskt kan man säga att Solen i 1a huset helt enkelt var dessa själars livsuppdrag. De hade inte satt ribban högre den här gången.