Men när Åsa Beckman äntligen patologiserat klart och medger att det var hennes eget ytliga problem med en åldrande hy/yta som låg bakom projektionerna på männen, då måste jag reprisera hennes karta. Den har tidigare kommenterats för dess bristande själsdjup. ALLT och då menar jag verkligen allt, går i den torftigt socialrealistiska människotypens tecken, allt är materiellt Jordelement vilket sedan en lägre form av Luft ägnar all sin intellektuella energi åt att resonera kring. Det sideriska soltecknet är Vågen, som är venusianskt och därmed har med attraktionskraft och estetik att göra. Problemet verkar dock ligga på psykets sida: Månen i Stenbocken betraktar allt ur en position i en hackordning och sätter ett materiellt värde på sig själva och sina omgivningar. I kombination med Vågskålarna blir det ett skrämmande vägande hit och dit ...  |
| Bara Jord och Luft. Torr "rationalism" av ett världsligt slag |
Att en provisorisk solascendent för den utagerande personlighetssidan skuffar in en redan fallen Venus (Vågens härskare) i förlustens (den bittra förlustens?) 12e hus är inget unikt, det händer ofta då Venus alltid hittas i närheten av soltecknet. Vad som försvårar och t.o.m. bojar den här kartan i en oförlöst materialistisk fixering är Saturnus som kopplar ett hämmande 270-gradersgrepp om ascendenten. Självmedvetenheten - kontrollen av den egna materiella formen - blir något som aldrig riktigt släpper. Jag har tidigare kommenterat en ungdoms föredetting med samma typ av signatur och hur vederbörande inte kunde gå förbi ett enda skyltfönster utan att titta i det, länge och väl. Till sist insåg jag att människan inte granskade varorna utan sin egen spegelbild!
Det här året är olyckligt eftersom Saturnus normalt är en välgörare för Vågen, hjälper den att dra gränser och introducera kontroll i vad som annars skulle bli en oändligt vindflöjel och obeslutsam kappvändare. Problemet är att Saturnus motpol Jupiter detta år minglar med Gränsdragaren och söker bryta mot Livets Spelregler och formella och oomtvistade realiteter. Jupiter söker framgång och lycka och här blir tursamhetens och svårmodets faktorer låsta i clinch. Vågskålarna drabbas hårt och fixeringarna kan vara många.
Ett typiskt exempel på dragkampen mellan Saturnus ("stanna kvar") och Jupiter ("gå vidare") är kontrollfixeringar, springa och kolla spisen fem gånger innan man lämnar hemmet (snarlikt till föredettingens "dubbelkoll" att utseendet var bra i vartenda skyltfönster - ja där var också Jupiter inblandad!). Minns scenen i "Livet från den ljusa sidan" där Jack Nicholson tvättar händerna! Tvångsmässighet. Detta skulle också förklara hur Beckman tillåts hållas på DN:s sidor så att alla förvärldsligade materialister tillsammans kan pina sig över att deras världsbild är så ynklig att de inte ens kan hantera åldrandet som...en man!
Men Beckman är här typiskt svensk, hennes horoskop rör vid nationalhoroskopets två kanske viktigaste zodiaktecken. Och därmed ligger insikten inom räckhåll till den fullständigt sjuka svenska arbetsmarknaden med dess åldersdiskriminering. Det här ägnar jag en hel del sidor i min bok Folksjäl eftersom vår sekulära ytlighet skapat en kroppsfixering och en motsvarande själslig förtvining.
I andra kulturer umgås MÄNNISKOR fritt över åldersgränserna. På svenska arbetsplatser rekryteras KROPPAR på rasbiologisk grund och nu det diskrimineras numera frisk även inom den kaukasiska rasen. Det kvantifieringssjuka samhället har nu även angripit pursvenskarna och olika åldersgrupper betraktas som om de tillhörde olika raser. Det dominanta åldersegmentet bestäms av en Arbetsgivare som sedan inte vill ha någon inblandning av "orenhet" i den design han/hon stolt skapat sig. Det handlar nästan alltid om unga och omogna chefer utan någon som helst personlighet.
För en sådan ledare finns inget mer skrämmande än en äldre underordnad som hunnit skaffa sig all den klokhet och överblick den unga och fartblinda och ännu omdömeslösa chefen saknar... Men även äldre chefer kan vilja skaffa sig grannlåt i formen av toy boys eller sexiga tjejer för att inbilla sig att man ännu är i sin krafts dagar och lever det ljuva livet på kontorstid. Kort sagt, i en kultur där Satan = materialismen styr, sitter samhällets äldre alltid pyrt till.
Synd att DN valsat runt i över en månad i Beckmans projektioner av sina egna problem och inte lyckats lyfta blicken och ta det stora greppet på åldrande och vår svenska kulturs hat mot allt som är "olikt"...
****
En snabbkoll visar 228 horoskop taggade "skönhet" eller "modell" i min samling av drygt 10.000. Själv född i Vågen likt Åsa Beckman blir skönhet, estetik och artisteri viktiga ingredienser för en god upplevelse de år man nu har i den här världen.
Jag kommer inom kort att göra en liten undersökning av dessa 228 skönheter och modeller på samma sätt som pilotstudien av 45 transsexuella häromdagen gav intressanta resultat. En hypotes finns i det här inlägget och frågan är om Jupiter och Saturnus skadar varandras ambitioner. Som planeter är de enligt hinduismen försonligt "neutrala" till varandra - förutan expansionskraft skulle gränsdragande inte betydde något, och vice versa. Men när man etablerar en ascendent (fysisk, sol eller måne) uppstår motsättningar där bara den ena gör gott medan den andra presenterar problem ("verksam illgörare").
Jag var god vän med en karismatisk modell under många år i ungdomen och finner Beckmans karta intressant eftersom bekanten faktiskt föddes i soluppgången i samma tecken men slapp Venus hängande fallen i 12e förlusthuset. Här följde Venus med soluppgången i härskarläge. Saturnus på samma sätt i negativt härskarläge i Stenbocken och hårt bevakande den egna Vågkroppens formella företräden men - och här är skillnaden - lyckobringaren Jupiter var inte fastlåst vid Saturnus i 4e utan stod i den goda lyckans 5e hus, visserligen som "verksam illgörare" men likväl tursam i sin jakt på lätt (ond) framgång. Hon hade ett leende som fick män att vingla rakt ut i gatan, och tacka för det: Jupiter välsignade i sin långa 240-gradersaspekt både Solen och Venus i öster. Dessutom hade fotomodellen en bättre Måne i empatiska Fiskarna och slapp därför den akuta materialistiska bindning som finns antydd i Beckmans karta...
Bland de 228 kartorna har bara 45 "skönheter och modeller" känd födelsetid men dessa kommer att utsättas för en liten specialstudie eftersom en fysisk ascendent smäller mycket högre än den solascendent som fick duga i samband med Beckmans utagerande av sin åldersneuros.
PS. Trots att vissa av Platons efterföljare hävdade att kroppen var roten till allt ont, känns den uppfattningen lite väl extrem. Men också de gamla kineserna hade tänkt ut samma tanke. Inom daoismen hette det att "skälet till att vi dör är våra kroppar; hade vi inte en kropp, hade vi inga problem". Tankegången låter banal och närmast korkad tills man inser att daoistmunken talar ur sitt RENA INTELLEKT, det som föregår födelsen till en kropp och det enda (enligt vissa) som överlever det. Intellektet var en högre instans än själen även inom platonismen.
Daoistmunken låter alltså förstå att det var ett misstag att sjunka så lågt i medvetande som till den nivå där den kroppsliga drömmen tar över och presenterar sig själv som den yttersta verkligheten. Livet på andra sidan är betydligt mer bekymmersfritt. Åsa Beckman får trösta sig med att det blir bättre sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar